Jag är mycket nyfiken på vad det är som driver er på forumet att spara på det sätt ni gör?
Jag själv har försökt att konkretisera mina sparmål och har då kommit fram till att jag vill köpa en ny bostad inom ett par år, samt att pensionen ska vara en dräglig del av livet.
Jag förstår att det kan låta konstigt men i mitt fall (ung, utan barn och i hyresrätt med sambo) så har jag svårt att komma på konkreta saker jag vill spendera pengar på, då jag i viss mån landar i att jag har det jag vill ha rent materiellt. Mitt sparande landar därför ofta i tanken “Det kan vara bra att ha längre fram”.
För mig är det att känna så mycket frihet och stabilitet i mitt liv som jag kan. Jag vill inte oroa mig för att inte ha råd med min hyra om jag skulle förlora mitt jobb. Helst på lång sikt vill jag gärna göra så mycket eller så lite arbete som jag vill utan att oroa mig för hur det kommer att påverka min levningssituation.
Jag sparar för mina mål och drömmar som jag har i framtiden som jag inte kan uppfylla nu.
Lite vagt kanske men jag spara för saker jag vill kunna göra med mitt hus o trädgård när jag har det. Att kunna välja att gå ner i tid när jag har barn eller gå i pension tidigare om jag känner mig nöjd med hur mycket föräldraledigt som man får. För att kunna få mer av livet när jag kanske inte känner för att jobba.
Pengar till en dräglig pension. Nuvarande pensionssystem är inget att lita på så vi måste se till att lösa det på egen hand.
Sen behövs pengarna till allt roligt det finns att göra. Upptäcker nya hoobies hela tiden som jag inte vill avstå från. Det finns mängder med roliga aktiviteter att pröva på och fastna i
Frihet, att bli ekonomiskt oberoende av inkomst från tjänst någon gång i framtiden. På ett sätt det som ibland kallas fuck you kapital. Taget till nivån att kunna gå ut genom dörren en dag från ett jobb och inte behöva fundera på hur det ska gå ekonomiskt. Tänk typ den gamla reklamen med Åke som häcklar sin chef efter att ha vunnit massa pengar.
Jag sparar långsiktigt till pensionen i första hand. I andra hand för att jämna ut inkomsterna (jag har 2020 lärt mig att jag behöver en mycket större buffert än jag trodde) över tid och i tredje hand för att kunna flytta gränsen för när jag har råd att gå i pension så långt ner i ålder som möjligt. Det finns också abstrakta planer på både sommarställe och utlandsboende.
Efter att ha levt ur hand i mun sedan innan studenten är det oerhört tillfredställande att ha pengar på kontot och se ekonomin bli stabilare för varje år som går.
För att kunna hitta på kul saker med mina framtida barn.
Jag behöver inga privatflyg eller en flott bostad. Jag vill helt enkelt slippa oroa mig för pengar.
Ibland kommer kostnader i livet. Senast igår på en tidningsprenumeration jag glömt säga upp. Jag bara betalade vad jag var tvungen sen släppte jag det.
Min pappa hade svurit åt detta faktum i 30 minuter och därmed skadat sin hälsa. (och hela omgivningens, dvs hans familj) Jag väljer att inte reagera på det viset.
När mina framtida barn har sönder något vilket barn har så ska jag slippa få panik för jag ska ha så mycket pengar så när dom råkar oavsiktligen ha sönder något så kommer jag bara säga:
”Oj! Hur gick det slog du dig? Vi kan köpa en ny sådan pryl om du vill ha en.”
Därför sparar jag till mina barn innan dom ens finns. 100 kr i månaden.
Min pappa hade svurit åt detta faktum i 30 minuter och därmed skadat sin hälsa. (och hela omgivningens, dvs hans familj) Jag väljer att inte reagera på det viset.
Lite OT, men just detta känner jag igen mig i, att välja att inte reagera på ett visst sätt, har ofta fått fullständigt oförstående antydningar när jag sagt det till andra, som menar att man reagerar som man gör oavsett vad man vill. Intressant!
I coach- och terapisamtal har jag urskiljt att det för mig handlar om två anledningar till att jag sparar:
De rädslodrivna anledningarna
Först handlar det utifrån från rädsla:
Ekonomisk trygghet - en känsla av trygghet, inte behöva oroa mig för pengar, sova gott om natten
Ett gott liv som pensionär - jag vill kunna ha minst samma livskvalitet när jag är i pension som jag har idag.
De “giriga” anledningarna
Girighet har ju ofta en negativ klang, men om man översätter girighet med “en önskan om” så blir det enklare att tänka kring det:
Tid - tid för det som är viktigt för mig, min familj, mitt jobb, mina relationer, mina intressen etc.
Egentligen kunde man hållt där. I många år värderade jag pengar mer än tid. Det vill säga tog det tid att göra något men jag sparade pengar, så valde jag att spara pengar. Idag gör jag precis tvärtom. En insikt är att man kan tjäna ihop väldigt mycket pengar på kort tid och ersätta fler års förlust. Att ersätta 7 missade uppväxtår med sitt barn är svårt att ersätta år 8.
Ge mina barn en bra start i livet - tror jag är något de flesta föräldrar känner igen sig i.
Valfrihet - att kunna få välja själv - t.ex. vad jag vill göra, när jag vill göra det, med vem jag vill göra det, varifrån jag vill göra det etc.
Rädda planeten - jag tror att om vi ska rädda den här planeten så kommer vi behöva göra det utifrån kapitalistiskt synsätt. Så länge man tjänar mer pengar på att förstöra naturen än bidra till den, då kommer vi göra det. Tack och lov börjar vi gå mer och mer i ESG-riktning och allt fler projekt kommer där man både kan tjäna pengar och göra gott.
För att det är ett spel - numer ser jag sparandet också som ett spel i livet. Pengar är ju roligt för att det är objektivt mätbart. Det är svårt att mäta sin personliga utveckling eller lycka. Men det är väldigt enkelt titta på bankkontot eller årsredovisningen och se om året var bättre än förra året.
Ja, det är mina tankar en söndagkväll så här. Tack @AndreasB för en kul fråga!
