Alla borde spara en del till pensionen långsiktigt då vi tjänar ganska bra här i Sverige. Det borde alla tänka på istället för att överkonsumera i nuet som majoriteten gör. Staten är inget fel på. Felet är att många börjar jobba så sänt som 28-30 års ålder och vi lever längre idag än vad det var för 50 årsedan. Då började majoriteten jobba direkt efter skolan så fort de fylde 18 år. Och jobbade till 65 år.
4 gillningar
Förstår hur du tänker och det kan ju kännas bra att bara säga till barnet att vi kan köpa en ny. Frågan är dock vad barnet lär sig av det, vilken respekt för sakers värde osv det får. 
2 gillningar
Alltså det är ju annorlunda om barnet har sönder den med flit. (Då skulle dom få vänta ett år på ny pryl. 
)
eller råka sparka en boll på ett fönster. 
Klart man kommer vara besviken och berätta för barnet vad saker kostar och hur många timmar jag arbetat för den saken.
Jag och min bästa kompis såg på tecknad film och pausade 100-talsgånger och skrattade så vi grät. Sen pajade deras tv.
Och sättet hans pappa behandlade det på kommer jag aldrig glömma. Jag var helt fascinerad för han höjde inte ens rösten utan förklarade lugnt och sansat:
”Jag är besviken för jag har jobbat så många timmar för denna tv och nu är den sönder.”
Jag tror aldrig vi hade sönder något efter det. 
Jag trodde inte pappor kunde bete sig så. Min egen pappa hade skrikit och svurit och traumatiserat mig för livet. Över en pryl! Ett dött föremål som går att ersätta.
Kanske kommer min olust till prylar därifrån. ^^
På sätt och vis är jag glad att jag upplevde så mycket ekonomisk leda som barn så man aldrig i livet vill hamna där igen. På andra sätt är det sorgset. Det var ingen som ville leka hemma hos mig för jag hade inga leksaker.
Tack och lov för mina kompisar så jag fick en rolig barndom! 
Dom stackars människorna som är med i Lyxfällan har uppenbarligen aldrig fått höra: ”Nej pengarna är slut. Vi har inga.”
2 gillningar
Frihet - oftast i FIRE-syfte o sluta jobba tidigt. Men vet med mig att jag ALDRIG lär sluta jobba. Så blir snarare frihet att unna mig lyx i vardagen i form av grym bil o att kunna köpa det mesta jag vill när jag vill…
Spelet - Sparande e som ett spel för mig. Ett väldigt kul spel o jag anser det viktigt att det e kul.
1 gillning
Jag har svårt för frågan varför man sparar. Det får det att låta som att sparandet är en aktiv handling, men så ser inte jag på det. Jag upplever inte att jag på något sätt snålar in på något, utan tvärt om köper jag i princip allt jag känner att jag vill ha, ofta utan att tänka särskilt mycket på vad det kostar. Trots det tror jag att mina utgifter är mindre än många andras. Även om min inkomst inte direkt sticker ut, leder nivån på utgifterna till att det blir pengar över.
För mig sker sparandet alltså i stort sett utan att jag behöver göra något eller anstränga mig på något särskilt sätt. (Däremot är det naturligtvis en aktiv handling att i nästa steg investera de pengar som blir över, men det är en annan sak.)
En fråga som jag antar att man skulle kunna ställa är varför jag inte skänker de pengar som blir över till välgörenhet i stället för att behålla/investera dem. På den frågan skulle jag nog ge liknande svar som många i den här tråden gett till frågan om varför de sparar pengar (dvs. att pengarna kan vara bra att ha om jag skulle vilja köpa något dyrt i framtiden, att det är en trygghet etc.).
1 gillning
Jag kan absolut känna mig i det du skriver. Får ofta höra ”du spenderar ju inte pengar på någonting” och frågar mig ofta, måste man det om man redan känner att man har det man behöver? Kanske är det inte ett förhållningssätt som är så vanligt nu för tiden.
På samma sätt är det skönt att ha pengarna när man vill köpa något dyrt, precis som du hävdar 
2 gillningar
-
trygghet. Jag vill fortsätta känna och vill att mina barn ska känna den ekonomiska trygghet jag hade under uppväxten. Ekonomi har aldrig varit ett bekymmer vilket jag förstod inte var fallet för flera av mina vänner trots att mina föräldrar hade liknande eller kanske tom sämre betalda arbeten. Jag förstod att de gjorde något annorlunda som jag ville lära mig för att fortsätta ha det tryggt när jag sen skulle ta hand om min egen ekonomi.
-
tid. Jag drömmer om att arbeta deltid inom en snar framtid. Att gå i pension tidigt hade ju varit trevligt men jag är hellre ledig mer under åren fram till pension så att jag är säker på att jag får ta del av den, även om det innebär att arbeta fler år. (Vet att jag borde ställa mig frågan hur jag kan få båda men har inget bra svar än). Med den frigjorda tiden hade jag velat engagera mig i någon typ av volontärarbete samt spendera mer tid med familjen såklart.
2 gillningar
Jag börjar min sparkarriär med förhoppningen om en god tillväxt på väldigt lång sikt där sparhorisonten sträcker sig över 20+ år.
Änsålange har mitt sparande varit lågt och sporadiskt, anpassat efter en livsstil som student och deltids arbetare där kronorna har ramlat mellan fingrarna för att driva mitt törstande behov av nya prylar. De senaste åren har jag kommit till en insikt. Att jag har köpt allt jag behöver och vill ha. Jag gick bokstavligt talat igenom alla sidor i Prisjakt under black friday och kunde inte motivera ett enda köp.
När pandemin slog ut tog jag tillfälle i akt och började månads spara några hundra kronor i månaden. Samt handlade lite aktier för skojs skull.
Sedan lyssnade jag på John C Bogles bok “the little bok of common sense investing”. Denna boken räddade mig under sommaren då mina Scandic aktier sjönk som en sten efter att ha nått en väldigt hög topp. Jag satt lugnt i båten och aktien återhämtade sig.
Vår revisor på jobbet som jag pratar börsen med nämnde i förbifarten “rikatillsammans” podden och under en väldigt långsam dag på jobbet lyssnade jag på avsnitt 99 och blev frälst.
TLDR: Lekte med aktier under pandemin. Lysnade på en väldigt bra bok om index fonder. Ramlade in på rikatillsammans podden av en slump. Nu är jag redo att investera 90% av alla mina pengar enligt de “fyra hinkarna principen”. Så man kan säga att det var Jans logik som fick mig att börja spara.
4 gillningar