Var det nåt speciellt som triggade dig? En händelse? Någon obehaglig känsla?
Eller har det varit ett intresse så länge du kan minnas?
För mig var det insikten att jag kunde ta mig till en punkt i livet då jag inte skulle behöva stanna på ett jobb för pengarnas skull. Träffade flera som satt i just den situationen och det skrämde mig verkligen.
Just fondsparande kickade igång när jag var ~20 år och farsan förklarade ränta-på-ränta-effekten för mig i bilen hem efter jag köpt skidutrustning för ett gäng tusen kr (”den där jackan är värd X antal hundra tusen om Y år”).
Skapade Nordnet-konto dagen efter.
För mig så kom det först i år (och jag är 44 år), det slog mig att jag inte kan tänka mig att arbeta tills jag är 65 år.
En kompis har pratat om det lite, men jag kom mig inte för att ta tag i det. Sen bytte jag jobb och kollegorna pratade mycket om investering, så jag tänkte att jag kan börja lite smått med mindre delmål (att börja investera och lära mig mer ett år, att spara in på och få koll på alla fasta avgifter och se över pensionsspar ett år, osv). Kändes enklare att komma igång när kollegorna använde samma bank (avanza) och jag kunde diskutera med dem medan jag lärde mig.
Min f.d. flickväns pappa som försörjde sig på aktier. Tjatade på oss och till och med garanterade våra förluster under ett tag. 
Min rådgivare på LF sedan googlade jag då jag hittade till rikatillsammans och började spara i indexfonder i Jans portfölj så klart utan räntor 100% Aktie index. Det var för ca.10 år sedan. Tack Jan 
! Innan har jag sparat i 12 år bara i sparkonto. Om jag var med från början på börsen hade jag säkert haft några miljoner till. Det dubbla vad jag har idag. Men det är bra som det är. 
Jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg, för mig var det nog ett rätt naturligt steg. När jag visste att jag skulle börja jobba “på riktigt” d.v.s. fast jobb efter utbildningen, så kändes det naturligt för mig att eftersöka information för hur jag skulle investera pengarna på bästa sätt.
Jag googlade runt lite och tror att jag nästan på en gång kom in på småspararguiden och RikaTillsammans. Jag gillade att Jan baserade sina strategier på forskning, och har följt den metoden sedan dess.
Har alltid varit sparsam (snål enl vissa) 
Började redan när jag fick veckopeng att spara några kronor (ungefär samma sparkvot som idag 
) Har alltid jämfört priser osv.
Dock är det först nu senaste året jag fått upp ögonen för att spara i fonder. Hade funderat lite innan men valt att amortera på bolånet i stället och sparat på sparkonto.
När raset på börsen kom i mars så tänkte jag att detta kanske var ett bra läge att börja.
Googlade en del om fonder och hittade till rikatillsammans poddvsnitt om bästa fonderna. Över en timme för detta. “Fan va drygt tänkte jag”
Nu har jag lyssnat på en massa avsnitt och fastnat på forumet.
Startade ett konto på Nordnet och gjorde mitt första fondköp i april. En kickstart kan man säga att börja då!
Nu har jag och sambon minskat amorteringar från 7500 kr/mån till 1000 och sparar i stället.
Fastnade för principen att följa vad forskningen säger. Har haft mycket nytta av podden och detta forum. Tack Jan, Caroline och alla andra som hänger här!
Det grämer mig lite att jag inte kommit till insikt om att börja investera tidigare än 32år gammal.
Mina föräldrar investerade en hel del åt mig som jag fick när jag blev stor och jag förvaltade intresset; aktierna sålde jag säkert av å köpte panaxia eller något annat skitföretag som körde i botten… Men skam den som ger sig!
Köpte Columna B aktier strax innan IT-krashen. I princip bara förlorat pengar på börsen. Fick pengar att köpa SEB efter bankkrashen 2008. Köpte för 46 och sålde för 38kr. Ja… vad säger man. Börspsykologin och nerverna är inte alls snälla mot mig. Men snubblade in på Rikatillsammans och läste om pengamaskinen. Har ju alltid läst om att man ska månadsspara. Men givetvis försöker man time:a marknaden. Går åt skogen varje gång. Men hoppet är det sista som överger en. Så jag får verkligen tacka @janbolmeson för att ha visat ljuset.
Jag kommer från “the dark side”. Jag har alltid haft en bra lön men sedan ung-vuxen var jag en stor-konsumerare. Efter månadens slut fanns det inte många pengar kvar på kontot men mitt hobbyrum stod tjockfullt med prylar, nyaste teknik och en hel del datorspel som jag hade köpt men knappt spelade eller så kom jag precis hem från en resa.
Då hände det något. Jag bestämde mig att flytta… och till och med till ett annat land. Vi sålde vårt hus med förlust och med huspriser som gäller i mitt gamla land handlade det om stora summor. Jag började mitt nya liv alltså med en stor skuld och hade inget annat val än att leva ett mer kostnadsmedvetet liv från början.
Över tiden började jag tycka om mitt nya sätt att leva och de nya värderingarna jag fått. Min skuld lyckades jag amortera på ganska kort tid och då insåg jag hur mycket effekt mina extra amorteringar hade haft på det hela. När jag inte längre hade minus på mitt konto blev det så enkelt att jag fortsatt mitt liv på samma vis och började spara istället.
När jag hade nått typ 40.000 SEK på sparkontot kändes det dumt att mina pengar inte kunde växa minst lika snabbt som mina amorteringar och framförallt ränta minskade som tidigare. Vad jag då gjorde är att jag skaffade mig ett ISK hos min bank och skapade en portfölj. En hel ogenomtänkt portfölj som jag ändå var jättestolt över. “Riskspridning” med 25% global, 25% tillväxtmarknad, 25% europa och 25% sverige. Tanken bakom den var i alla fall bra.
Efter några år började jag fundera. Jag var inte helt nöjd med bankens gränssnitt och mina kollegor talade mycket om Avanza. I samma våga som jag flyttade mina pengar dit ville jag finslipa min portfölj, upptäckte Jans blogg, kom på att allt som skrevs här och hela tankesättet bakom investeringar och hinkar passade mig utmärkt. Sedan gick det bara framåt med mitt sparande.
Det finns en sak som jag kanske måste tillägga och som i efterhand också förklarar mitt beteende på mina yngre år. Ibland (och framförallt i vågar) hade jag starka behov att konsumera och storshoppa. Då fanns det ingen gräns. Senare i livet fick jag veta att det förmodligen hade att göra med en psykisk sjukdom som jag redan hade då och tyvärr fortfarande har.
Jag ska inte göra mycket sjukprat här. Det finns andra bloggar för sådant. Men även nu jag fick en diagnos samt medicin och mår så mycket bättre nu så känner jag ibland fortfarande ett mer än starkt behov att “göra något med mina pengar”. Men nu har jag lyckats vända det till något positivt. Investeringar har blivit ett fokusintresse för mig och istället för att åka till ett köpcentrum eller hamna in en shopping-mani så sparar jag extra mycket när det där konstiga behovet dyker upp.
Nu är jag faktiskt jättestolt över att jag blev av med mina skulder, började leva ett liv som handlar om konsumindring och lyckades vända en negativ del av min personlighet till något positivt. Dels tack vare Jans blogg också.
Jag var nog en storkonsument fram till kanske jag var 22, började jobba extra redan i gymnasiet då vi inte haft pengar i vår familj. Man är jäklig rik när man har 15k efter skatt per månad och går i gymnasiet, polarna hade oftast bara studiebidraget. Jobbade alla helg och kvällspass jag kom över på macken. Fick betala min del av boendet hemma, även en del mat. Så jäkla roligt att få ha dessa pengar och göra det jag ville, köpa det jag ville, gå på krogen, kunna ha råd med bensin till bilen. Mycket av min tid satsades även på träningen och idrotten, hit gick mycket pengar för alla resor då jag pendlade två gånger i veckan 1½ timme enkel resa för att träna med de bästa.
Fick ett fast jobb ganska direkt efter gymnasiet som jag gillade, helt ok betalt, men tröttnade lite och startade 2013 ehandelsbolag vid sidan av. Min dåvarande arbetsgivare var extremt schysst mot mig att jag fick ha detta. Plöjde in enormt mycket av mina pengar i detta. Ett problem var att jag importerade varor som krävde förskottsbetalning, det jag sålde var också förbannat populärt, vilket gjorde att det tog ett tag att få varor i lager igen. Processen var så här i flödet av likvider -
Beställer varor för 20k
Säljer för 40k via hemsidan och Klarna, tog typ 30 dagar att få ut pengarna från Klarna. Skitbolag på det sättet.
Beställer varor för 30-40k. Leveranstid 2 månader
o.s.v.
Stod alltså emellanåt tom på de populäraste produkterna 2 månader åt gången.
I samma veva som jag höll på med detta startade jag upp ett till bolag ( 
) i tron om att det är bara att köra på, hyrde lokal m.m. Lånade även pengar för detta, inge större summor men ändå lån med hög ränta. Valde efter 3 år att avbryta då jag jobbade kanske 16 timmar per dag och inte haft semester mer än en vecka.
2017 böt jag jobb och hittade tillbaks till idrotten, samtidigt hittade jag och min sambo ett hus vi ville bo i och det nya projektet blev därför huset, fantastiskt kul (och jobbigt emellanåt) projekt som verkligen gjort oss mer sammansvetsade.
Började spara lite mer seriöst under 2018-2019 i några fonder som Avanza valde ut åt mig. De finns inte kvar längre i mitt sparande. Hade tidigare ett sparande fram tills jag var typ 22-23 som jag använde till bolagen bland annat.
I år hittade jag hit, så, lagt mycket energi detta året på att lära mig mer om vad jag själv vill med mitt sparande och investerande. Enormt tacksam för all kunskap som finns här. 
Ångrar jag något av de valen jag gjort? Nej. Att driva företag blev rent ekonomiskt för mig en nettoförlust, men jag har lärt mig så mycket mer både om mig själv och omvärlden. Ibland är man lite skadad när man blir mörkrädd för folk inte har koll på vad moms och dylikt är. Har även enorm respekt för egenföretagare (som @janbolmeson). Det enda jag kanske hade önskat var att ha haft en mentor under mina startår som företagare som kunde styra en lite mer åt rätt håll. Men hade sannolikt skitit i det för jag var som jag var, jag körde mitt race. Definitivt mer ödmjuk nu. Time does that to people. 
Känns som jag skulle kunna skriva en hel bok om detta, jag kanske får ta det som nästa projekt. 
Jag vet inte riktigt…
Hade mycket allemansfonder av mina föräldrar när jag växte upp. När jag fyllde 20 fick jag tillgång till ca 200 tusen och jag visste inte vad jag skulle göra med dom. Flyttade dom mellan lite olika konton och dylikt utan att veta vad jag höll på med egentligen. Förlorade en del av det. När jag var omkring 24 så hittade jag Jans blogg och investerade pengarna enligt modellportföljerna. Nu kör jag dock Lysa istället för jag gillar inte att ombalansera.
Här har du en läsare som hade läst. 
Det enda som jag skulle vilja se i boken är att Fredrik kommer upp på hästen med eget företag igen. Det som du har lärt dig är riktigt värdefullt, men bara om det kommer till nytta igen. 
Jag har alltid varit företagsam och hittat sätt att tjäna pengar sen jag var liten. Pengarna sparades ofta på vanligt bankkonto och jag har varit restriktiv med att låna. Så ekonomiintresset har alltid funnits med mig.
2007 investerade vi i en kurs som hette Balansekonomi. Efter det har vi gjort budget varje år där överskottet har investerats på börsen och andra ställen. Jag håller med Jan när han säger att böcker får kosta vad det kosta vill. En liten summa som kan förändra ens liv. Jag är SÅÅÅ glad att vi gick den där kursen…
Efter att ha varit på rådgivningsmöte/säljmöte angående min tjänstepension för 3-4 år sedan så insåg jag att det fanns ganska stora summor pengar där. Det gjorde mig motiverad att ta tag i mitt sparande och investerade. Tjänstepensionen är placerad i en ren fondförsäkring vilket innebär att mitt egna manöverutrymme är stort jämfört med kollektivavtalad tjänstepension. Innan dess hade allt fokus varit på arbetet och väldigt lite på sparande/investerade. Efter den här insikten så styrde jag upp fondval, bytte fondkonton till ISK samt ökade på familjens sparkvot. Har väl blivit lite av en ny hobby skulle jag säga.
Tack för det Jan! 
Jag har faktiskt kvar mitt AB om än i vilande format. Om det är OK så sänder jag dig ett PM med lite funderingar för feedback.
År 1978 kom det en sparform som hette skattefond pga stort underskott i det privata sparandet.
Man fick en skattereduktion på 30% av det sparade beloppet upp till en gräns på 6-7000:- . Ett bra erbjudande som jag inte kunde säga nej till.
Rena aktier blev det senare men det var en högtidsstund varje dag kl.13.00 när börskurserna lästes upp i radions P1.
wow… då var jag inte ens påtänkt… 
Min son hade tjatat länge o h jag orkade inte stå emot längre