Har gått och funderat på det här med investeringsidentitet och frågan:
Vad är det som har präglat mig och min investeringsidentitet?
Vi är alla olika vilket självklart leder till att vi väljer olika investeringsstrategier. Jag tänker spontant att vi här i forumet har ganska många olika spår, även om vi är ense om ganska mycket. På samma sätt som jag också har tänkt på att vi är väldigt mycket barn av vår samtid.
Om jag börjar med mig själv:
Jan - mina första stora erfarenheter av aktier var att man kan tjäna mycket (1997-1999) men också förlora mycket (2000-2002). Sedan lyckades jag göra om bedriften, tjäna mycket (2005-2008) och förlora mycket (2008). Det jag lärde mig (felaktigt då) var att aktier är inte något att investera i.
En slutsats som många andra drog - titta på inflöden till hedgefonder som hade en storhetstid 2008-2014-ish. Därav min tjusning för alternativa investeringar där jag har testat i princip allt för att senare (runt 2014) komma tillbaka till indexfonder - mest för att inget annat var bättre (tvärtom).
Sedan kommer min personlighet in kring att jag egentligen inte gillar investeringar utan jag är ju mer en kommunikatör / hjälpare än vad jag är en investerare. Därav att det passiva passar mig, att jag attraheras av @zino:s strategi men vågar inte göra den själv eller har @andre_granstrom:s talang / intresse för att analysera bolag.
Dessutom är jag en person som ofta tänker på att “det kommer gå åt skogen” vilket gör mig riskavers vilket i sin tur leder till att jag har mindre aktie-exponering (har typ inte haft 100% aktier sedan 2008) än jag kan rationellt kan bära eller borde bära.
Uppdatering:
Om jag bara ska kasta ljus på hur olika vi kan vara trots att vi hänger i RT-communityn så kommer här en observation - som kan vara felaktig - på några andra av er i communityn:
@zino - som skrivit massor om allvädersportföljen har en annan identitet. Supersmart, går sin egen väg och har tillit till sin strategi efter att ha studerat den noga länge. Men gillar också att skruva på de små rattarna och optimera. Dock - spekulation - skulle det inte förvåna mig om du @zino tycker att processen nästan är minst lika rolig som själva portföljen.
@Andre_Granstrom - som jag skrivit ovan, har en bas i indexfonder, men har aktier / marknaden / analys som stort intresse. Gillar och har tilltro till att ta fram och följa sina kvantitativa strategier och har hittat en balans som fungerar för honom.
@angaudlinn / @jfb - hamnar för mig i kategorin praktiskt intresse för ekonomi för att lösa ett specifikt problem i sina liv (kunna sluta jobba), men därefter egentligen inget större intresse för att ta fram en egen strategi, analysera bolag eller liknande. Det vill säga ekonomi-intresset är väldigt lösningsorienterat för ett specifikt problem.
@Jonathan.S - upplever jag att ekonomiintresset egentligen handlar om att det är en delmängd av det större intresset för kaosartade / komplexa-system och att ekonomi egentligen bara är ett uttryck för det större intresset.
@melwa - den som jag upplever kanske bäst på att följa forskningen, köper sin indexfond, sitter still i båten och pillar inte.
sedan har jag kompisar som t.ex. investerar i onoterade lokala småbolag eftersom det handlar om att de vill stödja företagandet i närmiljön. Att det är deras sätt att bidra på det sättet som de själva fick hjälp en gång.
Jag har även sett folk som investerar i småbolag (efter att de ofta sålt sitt eget bolag) utifrån rent känslomässiga skäl (som de ofta inte är medvetna om själva) där de gör det för att få struktur, mening och sammanhang för att vara behövda. Att kunna sitta i styrelsen, att kunna luncha med VD, att få bidra med sin kompetens.
@FilipS - som bygger på sin talangplan genom att köpa och renovera upp sina små fastigheter för att i framtiden kunna leva på det. Har provat investeringar i aktier, men har förmodligen (spekulation) landat i som jag att det är bättre att lägga pengarna i den egna förmågan och verksamheten.
och så vidare. Jag vet egentligen inte riktigt vad jag är ute efter, men jag tänker att vi kan utforska det tillsammans i tråden. Det jag tänker att det delvis handlar om är allt från att lära känna sig själv, att inte lura sig själv, att kombinera sina styrkor med sina pengar, att för många har det handlat om att prova sig fram för att snarare lära sig vad man ska säga nej till än ja till.
Således, vad tänker du?
Vad har präglat dig som investerare och format din investeringsidentitet?
Måste erkänna att jag på senare tid, hamnat lite i en konflikt med mig själv, men det är djupare än enbart investeringar, även om det är en stor del av förvirringen.
Balansen mellan arbete/fritid har helt hamnat snett senaste året med det förstnämna som draglok. I vanliga fall hade jag sagt som jag sa förut- jag har en livslång sparhorisont, som därför gör risktoleransen mycket större.
Men ju mer jag arbetat, desto mer inser jag, att möjligheten senare i livet att ha det stora kontot redo, när orken inte finns längre, är starkare än att att jobba betydligt längre, vilket gör att jag då behöver se över min risk och strategi.
Framförallt behöver jag se över hur jag förvaltar mitt liv i stort, med för mycket arbete, för mycket tankar på pengar. Forskningen blir då mer attraktivt.
Visst, det kan ha att göra med intresse, men det kan som du säger också bero på din livssituation. I slutändan, så gör du förhoppningsvis det som känns rätt för dig själv, oavsett vad det är.
Jag vet att jag själv inte passar in i mallen särskilt bra här, men jag underkänner på inget sätt att spara i index. Har nog inte själv helt lyckats sätta fingret på vad jag håller på med, men jag känner att det skapar både ekonomiskt värde och bygger kunskap om samhället och näringslivet. Jag brukar kalla det en sorts humankapital.
Men låt mig fundera lite och återkomma senare när jag inte sitter på jobbet så kanske jag lyckas formulera hur jag tänker.
Började med aktier för över 20 år sedan och var såld direkt. Har därefter investerat i allt från råvaror, optioner, certifikat, warranter, obligationer och you name it. Elddopet kom under finanskrisen år 2008. Alla borde få uppleva en riktig härdsmälta. När börsen halveras på några månader testas ens strategi på riktigt. Själv trivs jag som bäst på börsen när alla andra har panik.
Min investeringsstrategi avviker från de flesta andra på forumet. Äger inte en enda fond utanför barnsparet. Däremot återfinns någon enstaka ETF. Har en bas i investmentbolag men har så klart en hel del andra aktier med. Är för det mesta passiv i mitt sparande men när det stormar på börsen skapas ofta situationer man bara kan drömma om i tjurmarknader. Då vill jag inte enbart sitta still i båten utan justerar hellre mitt segel så att man kan ta sig fram lite snabbare.
Min strategi, är väl enklast möjliga, men tror också den är vettig med avsikt för mitt mål. Att få ihop en trevlig summa till pension, så jag kan leva ok då med.
Förundras fortfarande att så många pillar med sina fonder och byter så fort den justerats någon enstaka % på grund av indexbyte eller nytt ESG fokus. Men för de så fyller det säkert ett stort behov, att känna att de optimerar sin portfölj.
Men jag har med åren lärt mig att livet sällan är statiskt och detsamma gäller sina investeringar. Så jag satsar på att just vara investerad i en tillräckligt bra portfölj och sen leva som vanligt. Lägger hellre lite tid på att få in extra pengar till mitt sparande, än att lägga tid på att optimera det. För ingen vet vad som kommer ge bäst avkastning framåt, men troligen är det vettigt att vara investerad ändå.
Känns skönt att slacker-strategin troligen kommer prestera lika bra eller bättre än pill-strategin för oss som har gott om andra hobbies utöver ekonomi.
Det intressanta är hur olika personligheter kommer hantera en rejäl förändring av marknadsklimatet.
Som jag ser det har vi haft en extremt lugn tid under lång tid ända sedan finanskrisen där framförallt aktieindex tuffat på. Visst lite dippar här och där, men både corona o senaste räntechocken verkar ha förvånansvärt lite påverkan på finansmarknaden.
Förmodligen beror det på att politikerna och riksbankerna är extremt mycket mer aktiva nuförtiden på gott och ont.
Jag tror vi kommer se betydligt fler personlighetstyper om vi får en rejäl långvarig sättning på finansmarknaden.
Sedan finns vi datorspelare som alltid sparar ihop till alla xp-boost-uppgraderingar innan vi ens köper nåt svärd eller så, för då går levlingen efter det mycket fortare
Eller ingengörer som förstår exponentiell utveckling
Poängen är att mycket av min förståelse för investeringar/ekonomi, instant gratification vs long term goals, infrastruktur-investeringar vs direkt producerande, osv, har ursprungligen kommit från olika typer av datorspel. Samma typ av avvägningar som man gör i sin egen ekonomi gör man i många typer av datorspel.
Jag skulle säga att det finns åtm två typer av spelare; de som direkt köper nån kul power/bättre svärd/snygg rustning eller så direkt de får råd till det, eller de som köper alla de där prylarna gör att det blir lättare att tjäna pengar först (så att det går snabbare att köpa alla svärd och rustningar så fort det är gjort).
Vet inte om det är rätt att kalla det någon form av identitet, mer vad som passar en så att man pallar hålla portföljen när det blåser lite.
Mina huvudsakliga innehav är investmentbolag och guld.
Investmentbolag - duger det åt Wallenberg etc. så duger det åt mig också. Sen finns det mycket logik bakom som jag gillar, ex. att de inte behöver röra innehaven oavsett eftersom som de är som stängda fonder.
Guld - känns som mer ”på riktigt” än aktier, som är mer abstrakt. Trygghet på något vis som finns där oavsett vad som händer och går att hålla utanför ”systemet”.
Gillar även bolag som delar ut en del av vinsten till ägarna om det är till rätt pris, känns lättbegripligt och liksom back to basics. Man äger en andel i en verksamhet som skapar en vara/tjänst som andra är beredda att betala för och får del av den vinsten. Återköp och annat bjäfs som mest gynnar särintressen inom bolaget ska hållas till ett minimum. Men är en minimal del av portföljen i dagsläget.
Har även en viss aversion mot indexfonder. Det låter så vackert och logiskt enligt ”forskningen”, men om det dyker upp ett ”oops, detta som omkullkastar hela konceptet tänkte vi inte på” skulle jag inte bli förvånad. Gillar inte heller fokuset på utländska aktier, att vi hela tiden säljer våra hårt inarbetade kronor mot dollar för att köpa deras bolag.
Njäe, jag har ju min lite väl stora hobby hink med aktier ca 15% av kapitalet av ett par orsaker
Kul med aktieanalys!
Kassaflöde från utdelningar (ja ja forumet, sluta tjata om att det är fel, det är rätt för mig )
Jag behöver en del att få pilla så mycket jag vill på för att låta det stora kapitalet få jobba ifred i indexfonder (ja ja, jag vet att man ska ändra på sitt beteeende istället men det är svårt att lära gamla hundar sitta, så jag hanterar min personlighet på detta sättet istället )
Varför vi investerar så olika som vi gör? För att vi löser olika, medvetna eller omedvetna, problem? Men det visste du nog redan
Ska bli intressant att se vart det landar. Det jag tror är dock är mer negativt än positivt är att försöka kategorisera ytterligare en taxonomi likt “de 8 investeringsidentiteterna” eller motsvarande. Istället kanske det går att glädjas i en acceptans över att vi är olika, och därför gör olika, och att det förändras, vilket är helt okej även utan ytterligare ramverk eller förklaringsmodeller som ska försöka kapsla in konstig, underbara, korkade, och fantastiska människor i svart/vita fack
Tanken är faktiskt precis tvärtom. Att just inte kapsla in i fack utan att ge exempel på mångfalden i buketten. Jag upplever nämligen att utifrån ser det ut som att alla är lika.
Jag har tänkt väldigt mycket på hur min investeringsidentitet skiljer sig från många andras just på grund av t.ex. krascherna 2000 och 2008. Samt att jag i många år var i en “personlig utvecklings”-värld som präglar mycket av min syn.
Jag vet t.ex. inte hur många som minns “The Secret” eller gått Tony Robbins “Wealth Mastery”, lyssnat mycket på Kiyosaki (innan han spårade ur) och så vidare. Det var extremt populärt i början av 2000-talet men är i princip helt borta nu, då det ersatts av krypto och misstro mot det finansiella systemet etc.
Frågan är kanske snarare:
Vilka förutsättningar har präglat dig som investerare?
Började med aktier strax innan finanskrisen (klassiker). Var van att kunna läsa mig till hur saker funkar, räknade med att kunna lära mig hur man investerar smart också. Trodde felaktigt att det är möjligt att lära sig förutse börsen och utvecklingen för enskilda aktier.
Köpte enskilda aktier.
Efter att ha följt experter ett antal år märkte jag att inte ens börsanalytiker och aktieförvaltare kan gissa rätt. Jag insåg min egen inkompetens.
Ungefärlig utveckling:
Sparande och investeringar är svårt. Bäst att låta proffsen på banken sköta det.
Jag kan lära mig att investera rätt, bara jag anstränger mig tillräckligt.
Varken de på banken eller jag själv kan tima börsen eller aktieköp.
Index har gått bra i genomsnitt. Det finns ingen anledning att ta hög risk för att jaga sista kronan och försöka slå index.
Nu har jag lite utdelningsaktier kvar och nysparandet går till indexfonder.
)
)
