Vällovligt och behövs för det är fasen inte lätt att avvika en mm från RT rättesnöret med 100% indexfond. Acceptans och mångfald är inte det jag tänker på när jag tänker på RT forumet, åtminstone inte när det gäller investeringar 
Jag tänker egentligen att bortom miljöfaktorer under sin investeringsresa, så som huruvida man vuxit upp fattigt/rikt, varit med om börskrascher, spikraka uppgångar etc, så är en hel del baserat på personlighetstyp också. Vilket jag tycker mig att du (kanske?) illustrerar @Guldfeber
Du verkar vilja ha kött & potatis i dina investeringar. Förstå vad du investerar i. Förankra det lokalt. Oavsett om det är guld, aktier, eller vad det än må vara.
Själv är och har jag alltid varit rätt tvärtom egentligen. Jag har länge varit avers mot exempelvis home bias för att det känns instängt mot platsen där jag för närvarande arbetar och har hela mitt liv etablerat. Jag känner en stark vilja att köpa vad som helst förutom lilla Sverige. Då passar indexfonder in även om man ibland kan tvivla på den effektiva marknadshypotesen.
Jag är avers mot guld och andra ädelmetaller för att jag ser det som en antisocial relik som för tankarna till enstöringar med hagelbrakare och konserver. Med minst lika mycket psykologisk/social fundamenta (kulturell efterfrågan) som kemisk fundamenta. (OBS: Inget angrepp mot guldinvesterare utan bara mina autentiska känslor )
Jag är något mer positiv till exempelvis Bitcoin & krypto, då jag snarare ser avsaknaden av fysiskt fundamentalt värde som ett stort plus! Att en kryptovaluta “bara” är förankrad i globalt förtroende människor emellan. Peer to peer utan centralbanker och stater emellan. Det ser jag som helt revolutionerande och det har en social, kosmopolitisk kärna jag dras till.
Egentligen är väl din inställning mer naturlig om man ser historiskt på det @Guldfeber. Det är en ytterst liten tid vi levt i en globaliserad värd där man kan strössla runt sin lokala valuta över tusentals bolag med okända människor världen över. Historiskt har vi alltid levt i väldigt små stammar och investerat i det lokala. Investerat i varandra och det man kan ta på.
Så jag förstår att det egentligen är jag och många andra som är märkliga. När man verkligen tar ett steg tillbaka och betraktar den moderna världen i kontrast till hur människor levt i 99,9% av vår livstid ter sig indexfonder som koncept otroligt märkligt. Det är det iofs mycket som är i den industriella samtiden
Jag vet inte heller riktigt vad jag ville komma till med hänsyn till trådstarten…
… Men det är väl just att detta tar sig uttryck i så många fler områden än min investeringsfilosofi. Jag är oerhört risktålig och har kört med hög risk sedan jag började investera i både aktier och annat. Jag är väldigt liberalt sinnad (kanske inte i svensk mening) och ser mig inte nödvändigtvis så lokalt förankrad i Sverige eller mitt närområde.
Jag är helt enkelt övertygad om att min personlighet har präglat min investeringsidentitet mer än något annat, och att de gäller de flesta. Du var ju även inne på det själv @janbolmeson
1 gillning
MPCC +69% i år plus högsta utdelningen på Avanza 
Intressant! Mina perspektiv:
-
Jag är präglad av min far som sparade i aktier när jag var yngre. Hans princip var att långsiktigt köpa “sånt som människor alltid behöver”: Mat, läkemedel, sjukvård osv. Så jag förknippar aktiehandel med “buy and hold”. Medvetenheten om pengar har funnits med sedan uppväxten men jag hade inget sparande förrän jag fick mitt första vuxna jobb i 25-årsåldern.
-
Jag tycker både matte och spel är kul och för mig har det alltid varit roligt att sätta mig framför mitt excelblad när lönen kommit in. När jag hade låga inkomster såg jag fram emot att periodisera kostnaderna, nu ser jag fram emot att räkna på investeringar.
-
Jag kom in på börsen när jag fick min första ordentliga lön. Då hade jag en period när jag var ung, bäst, odödlig och visste allt och tänkte att jag skulle kunna “get rich quick”.
Exempelvis köpte jag Northvolt* när de höll på att etablera sig - det var ingen plusaffär. Å andra sidan har jag aldrig gått in med mer än vad jag kan förlora och jag lärde mig att en lekhink visserligen är kul men inte ett hållbart sparande. Köpte också lite utdelningsaktier men när jag insåg att det bara skulle bli några hundringar i utdelning per år med mitt lilla sparande så tröttnade jag. -
Nu kör jag dels indexfonder, dels köper jag extra när företag (med starka varumärken som jag tror på) dippar. Mitt stoltaste exempel är att jag köpte Apple-aktier när IT-marknaden i USA kraschade. De gick upp med över 100%, men efter så mycket uppgång kände jag mest stress över att hålla mig inläst så jag sålde och satte in i indexfonder istället.
I övrigt vägrar jag att köpa aktier i företag jag inte vill ska finnas kvar, såsom onlinecasinon. Jag vill inte fira när deras börsvärden går upp, utan arbeta för att de försvinner.
Summa summarum: En investerare som generellt sett har indexfonder men som ibland köper på känsla för att jag tror på något på lång sikt.
*Edit: När jag tänkt på det ett varv så var det nog Northland, jag minns inte riktigt här. Det var en hel del turer kring bolaget iallafall och jag valde tillslut att ge upp och ta förlusten. Att jag inte riktigt minns bolagsnamnet är ju en indikator på hur inläst jag var…
3 gillningar
Det som präglat mig mest som investerare är det faktum att min mamma, då lärare och ensamstående (på heltid) med två barn, lyckades spara 600kr/mån under 90-2010 talet. 200kr var och dessa stoppades in i någon pissig Swedbank räntefond med noll risk och alldeles för hög avgift, vilket resulterade i att jag som 18-åring fick ca 20000 av min mammas HÅRT förvärvade pengar. Hon gjorde allt rätt, banken gjorde allt fel. Började själv arbeta på en stor digital aktiemäklare och har med samlad kunskap och erfarenhet gett tillbaka till henne genom att ha utbildat i kontinuerligt sparande i breda, billiga fonder (läs Lysa) vilket gett ett stort resultat för hennes framtida pension. Min filosofi är således att det är jävligt lätt att göra rätt, synd bara att en så enkel insikt saknas hos många och att storbanker fortsätter casha in på enkla knegares förtroende (och tyvärr okunskap)
7 gillningar
Min investeringstrategi sammanfattar jag såhär:
”Gör som Jan säger. Inte som han gör.”
Dvs bara breda indexfonder och sparkonto med ränta för min del.
Halva arvet på avanza i dnb, andra halvan på Nordnet i storebrand. Och månadsspar på lysa 100% aktier bred.
Gjorde iofs en liten utsvävning och lade halva delen av det fria kapitalet för mellanriskhinken i amundi eft:n. Men tycker det borde vara godkänt iaf.
3 gillningar
- Inneboende intresse av att samla pengar på hög sen barnsben.
- IT-bubblans sprickning.
- Finanskrisen.
- All in i öresaktier, övertro på mig själv eller vad någon sagt.
- Bulls-eye stockpicks som varit ren tur. Diamond hands.
- Allt W. Buffett-content på youtube.
- Är disciplinerad, och lat.
- Gillar inte att konsumera dyra grejer.
- Upptäckte idén om FIRE och såg att det var görbart i samma veva som min karriär tog fart.
- Roas av ekonomi och investering.
- Flertalet RT-trådar, tack alla!
2 gillningar
Arv. Har inte känt att det är mina pengar eller att jag bara kan spendera allt utan att lämna något vidare.
Umgängeskretsen under uppväxten hade både entreprenörskap och aktiehandel som naturliga samtalsämnen.
Effektiv altruism influerade mig en period. Skänk först, investera sedan. Eller tvärt om - då kan man skänka ännu mer. Eller låt allt bara ligga och växa. Det gör nytta under tiden.
(Förvånad att ingen sagt idealism. Jag har ju väldigt stort och gott hjärta och kan verkligen förstå att man resonerar utifrån det perspektivet. Man vill investera i något som gör gott samtidigt som det växer.)
3 gillningar
Jag har ingen strikt filosofi kring investeringar, och om det nu är en filosofi har den ändrats en del på vägen. Eller snarare, jag har blivit bättre på att följa mina egna regler. Det här med att orka vara långsiktig är skitsvårt i början. Jag kan tycka det nu med, men så inser jag att jag hållit på sedan 2013 nu och det är ju ett tag.
Tack för den omformuleringen. Tror att det blir lite lättare att konkretisera utifrån ovan.
Jag hade alltid gillat bilar, men saknade helt förhoppningar om att nånsin kunna göra verklighet av något sådant. Sparade inget av lönen, utan det som blev över efter räkningar gick på krogrundor med kompisarna.
På ett konsultuppdrag 2011 berättade en kollega om hur hans barnspar vuxit till sig genom att han började spara i Didner & Gerge Aktiefond -95. Utvecklingen var ju imponerande! Så jag började också spara i fonden. Jag läste också deras månadsbrev och blev intresserad av deras tankar och bolagen de investerade i. Men jag fortsatte bara spara i fonderna i några år till. Jag studerade ett år utomlands 2013-2014 och fick då hela studiebidraget utbetalt i en klumpsumma om 150k. Jag köpte alla tre Didner & Gerge-fonder som fanns vid tidpunkten för 120k och hade en riktigt fin utveckling det året. När jag kom hem tog jag ut vinsten och unnade mig en fin MTB, då jag hade cykling som hobby.
Nästa månadsspar köpte jag istället 4 HM B på 290kr. De gick i rask takt ner till 260kr och jag sålde i panik. Sen gick de upp till 290kr under sommaren igen och jag köpte tillbaka. En liten dipp i juli och jag sålde av med förlust igen.
Jag hittade Börspodden och köpte Catella som de pratade en del om. Jag snubblade också över Castellum för första gången runt sommaren 2014. Det här med utdelning var intressant. ISK var också ganska nytt så det var via Avanza och deras ISK jag handlade. Spenderade nog dagar på att bygga börsskärm där och försöka överblicka allt som hände.
Jag började läsa årsredovisningar och följa bolag som Börspodden pratade om. Finanstwitter var fullt av vettigt folk på den tiden också. Hos en kund hade de Affärsvärlden och Di, som jag läste varje tillfälle jag fick. Mitt enda mål vid tidpunkten var att köpa en Porsche 911. Jag fattade nog inte ens att jag tyckte det var kul med resan dit också förrän långt senare. Hade riktig jäkla tur i några aktier också. Särskilt läkemedel och forskning som Kancera och Medivir. Hoppade på när de redan gått bra, men de gick ju dubbelt så bra till innan jag fegade ur och sålde. Precis innan allt vände åt andra hållet. Sen lärde jag mig från Börspodden att undvika bolag med faser.
När jag sedan nått mitt mål och köpt Porschen som var min käraste, som jag aldrig skulle skiljas ifrån, sålde jag den efter 1,5 år och köpte en annan Porsche. Den hade jag en sommar och sedan bytte jag igen. Sen började jag köra MC och då försvann bilarna och börskapitalet fylldes på igen.
Nu har det gått några år sedan dess och mitt spar har nog bara blivit till just ett spar, utan mål. Jag sparar för att det är intressant och för att det förmodligen är bra att ha. Jag har fortfarande dyra hobbys och det är skönt att veta att det finns pengar, skulle jag behöva. Jag köper uteslutande svenska aktier, för informationen för utländska bolag är så mycket svårare att få tag på än på hemmaplan.
Jag gör inga grundliga egna analyser likt @Andre_Granstrom, utan jag läser rapporterna, analyserna, nyhetsflödet och resten är hur bra jag tycker om bolagets ledning och framförallt VD. Exempel på det skulle kunna vara Torsten Jansson i New Wave. Avanzas nya analys-del på bolagssidorna är väldigt trevlig för att få ett femårsperspektiv på de viktigaste nyckeltalen. Jag har blivit bättre på att titta på rätt nyckeltal för olika bolag och branscher.
Jag köper bara för att äga. Så länge inga grundorsaker till att jag initialt köpte ändras så sitter jag kvar eller köper mer. Att stå fast vid detta har varit den svårast biten. Det är oftast så jag har förlorat pengar, genom att agera på nycker. Regler jag försöker hålla mig till är:
- Inga faser
- Tjänar pengar
- Jag förstår verksamheten och hur de tjänar pengar
- Jag förstår kapitalstrukturen
- Gärna någon form av vallgrav eller bäst i klassen över tid.
- Bra VD och pilotskolan
En annan insikt är att man lär känna hur en aktie tenderar att bete sig över tid. Jag har haft Castellum sedan 2014. Den känns som en familjemedlem. Jag vet vilka svagheter och styrkor där finns. Men jag är inte gift med aktien. Jag bara känner den och utnyttjar det. Det är också över tid man ser skillnaden på ett bolag och dess aktie.
Min portfölj består av 5-13 bolag. Minst 5 kärninnehav. Aktier som inte presterar eller något förändras roteras mot något annat jag bevakar i en shortlist.
Det är inte jätteviktigt för mig om jag är över eller under index. Jag vill känna att det är jag som har tjänat mina pengar på egna beslut. Tur eller inte. Jag upplever också att jag lärt mig och lär mig väldigt mycket om samhället, näringslivet och politiken genom mitt intresse för börs och finans. För mig är det kanske där det största värdet ligger.
Blev nog ingen klar bild som framträdde ur detta. Men jag ville köpa saker, både för att det var ett brinnande intresse och för statusen. När det falnade var det själva grejen att spara och följa som var det roliga. Jag har inte ägt en fond (utanför pensionssystemet) sedan 2014.
5 gillningar
Som 90-talist började investeringsresan för mig på riktigt strax efter finanskrisen. Fick först upp ögonen för aktier via nätmäklarna, handlade på och det gick initialt väldigt bra. Kanske lite för bra procentuellt, men det hann inte bli så stora summor.
Sen hittade jag RT och övergick successivt till(många olika) indexfonder. Men det var också på tiden då det skrevs mycket om allvädersportföljer och RT-portföljen. Så jag blev såhär i efterhand alldeles för rädd för hög aktieandel och började diversifiera med en massa räntor, guld m.m. och gick miste om mycket avkastning.
På senare år har jag landat i en för mig bättre och mer välavvägd risknivå, med lagom hög aktieandel.
Jag brukar reflektera ibland och tänka att om jag inte hade hittat RT hade jag nog blivit mycket rikare snabbare, men jag hade nog också förr eller senare bränt mig eller sålt allt i panik i någon krasch/dip. Tack vare RT behövde jag aldrig göra det misstaget.
3 gillningar
Nu har jag smakat på den frågan lite. Efter att ha upplevt rätt många olika typer av krascher i olika typer av tillgångar (SEK devalveringen 1982 tror jag det var, 90tals bostadskrisen / svenska depressionen, IT bubblan och finanskrisen på börsen) … så är väl mina take aways att
-
Det du antar vara säkert nu kan mycket väl krascha nästa gång, och det kan vara imorgon.
-
Det finns inget säkert (precis som livet i allmänhet) utan allt är bara att ta olika risker. Lite som att balansera på slak lina.
-
Investera aldrig i något för någon annan säger det. Investera enbart i det du själv tror på och har förtroende för. Då har man större chans att hålla i när det eventuellt går åt h-te nästa gång. Att hålla i tillgångar när det blåser orkanvindar är en av de viktigaste förutsättningarna för att lyckas med investeringar. Att lyckas köpa mitt i orkanen är verkliga vinstlotten. Det kräver att man verkligen innerst inne tror på det man gör. Inte vad andra säger.
Så pga detta investerar jag så brett som möjligt och i så många tillgångsslag som möjligt - aktier, indexfonder, kort och långa räntefonder, ädelmetaller … och funderar på att lägga till en skvätt krypto. Att bara ligga på börsen tycker jag är för koncentrerat, för mig men min personlighet och erfarenheter.
Det är väl därför jag har en ganska bra stek i en RTish portfölj som ska stöpas om till en AW portfölj inspirerad av @Zino. Smakar på den fortfarande.
Så min utgångspunkt är kanske rätt så lik din @janbolmeson dvs att vad som helst kan gå åt h-te precis när som helst. Sannolikt, i mitt fall, format av alldeles för mycket sjukdom och död i familjen kombinerat med erfarenheterna av investerande senaste årtiondena. Plötligt en morgon så ser världen annorlunda ut, eller åtminstone min del av världen. That’s life. Deal with it. Tänker jag.
Låter säkert jättedeppigt men för mig är det precis tvärtom. Jag lever, frodas och är glad för idag är ju allting bra. Vad som kommer imorgon rår jag inte över. Jag kan bara göra mitt bästa idag för att sprida riskerna på ett vettigt sätt och hoppas på det bästa. Det är OK.
Jag jagar inte heller maximal eller ens högsta riskjusterade avkastning utan siktar på den avkastningen vi behöver av vårt kapital för att leva det livet vi vill. Vad andra genererar spelar ingen roll. Kalla det NFOMO, no fear of missing out, om man så vill 
4 gillningar
Ja och nej. Strategi finns ju, men inte på det sättet att jag måste plöja litteratur, surfa excel och rita 3D-grafer. Analys är skittrist utan där hänger jag hellre på diskussioner om makroeffekter och skulle t ex inte kunna tänka mig att inte följa nyhetsrapporteringen vid stora världshändelser, eftersom sådant ofta återspeglar sig på marknaden.
Så, ja och nej som sagt. Sedan kallar jag det kanske inte lösningen på ett problem utan snarare en effekt av att pengarna blev över och att stoppa madrassen full kändes ju inte rimligt (och jag skulle sova sämre). 
2 gillningar
Det stämmer, jag finner mycket glädje i att pilla och optimera, och min allvädersportfölj ger mig utlopp för det på ett (förhoppningsvis) konstruktivt sätt. Jag vågar knappt drömma om hur galen min lekhink hade sett ut om jag hade blivit tvingad till fondrobot…
4 gillningar
En jobbkollega fick mig att börja investera för några år sedan. Han hade ett svenskt medtec-bolag som han pratade lite väl brett om och rekommendera folk att investera i.
Jag gjorde dock aldrig det, utan försökte hitta en egen strategi. Först var det utdelningsaktier, sedan över till Utdelnings-ETF:er. Innan jag slutligen landade i vanliga indexfonder.
Präglats absolut mest av RikaTillsammans, stort tack för att ni finns!
PS. Kan även tillägga att min kollegas förhoppningsbolag i vintras tappade 90% värde efter misslyckade studier. Är oerhört glad att jag inte drogs med i hypen. DS.
3 gillningar
Det här tycker jag var ett intressant perspektiv! Jag som sparar mest i indexfonder tycker att det är jag som har tjänat mina pengar på egna beslut. För mig räcker det att jag har valt strategi och ser till att hålla i det.
Om jag tolkar dig rätt skulle du inte känna så om du hade haft indexfonder?
2 gillningar
Jag är rädd att jag skulle tappa intresset. Jag är inte heller intresserad av garanterat medelmåttig avkastning eller filosofier som ”lat och ointresserad”. Jag är inte rädd att bli lurad av giriga banktjänstemän, dyra avgifter eller komplexa produkter.
Trotsar hellre oddsen och siktar på något bättre. Jag kommer inte ångra mina val heller om det visar sig att jag presterar sämre när det är dags att summera. Mitt intresse har också öppnat dörrar för mig som annars hade varit stängda.
Jag skulle helt enkelt inte vara nöjd med mig själv om jag tjänade massa pengar genom att inte göra något. Jag är helt okej med att andra känner som du beskriver.
PS. Inser nu när jag läser mitt föregående svar som du citerar, att det jag nu skriver om att nå något högre än medelmåttighet ser ut att gå på tvären med att jag skriver att jag inte är noga med hur jag ligger relativt index. Över tid är givetvis målet att vara bättre, och ha lärt mig något på vägen. Men här och nu, i år eller nästa år. Ruckar inte på min syn.
2 gillningar
Tack för svaret, det var intressant att höra ett längre resonemang.
När du säger så tänker jag mig skillnaden mellan någon som ”gymmar lite efter jobbet för att hålla sig i form” kontra någon som räknar personbästa, kör proteinpulver och testar nya träningsformer (ibland med högre skaderisk om den är oförsiktig). Den som gymmar som vana har visserligen bättre kondis än de flesta andra och arbetar för sin hälsa, men har sannolikt inte samma brinnande intresse och kommer inte att kunna tävla i marklyft.
Kul att du ändå lyckades beskriva exakt mitt förhållande till gymmet. Jag gillar marklyft, men jag är egentligen bara där för att hålla mig stark och i form. Marklyft råkar bara vara det minst tradiga av alla övningar.
2 gillningar