Inte jag som sa det, tyvärr 
Det var en bekant som invandrat som sa det!
2 gillningar
Samtidigt kan man utgå från att varje generation är lite ny och har nya sorters utmaningar. Jag tänker på saker mina föräldrar lärde mig som de tyckte var gångbara kvaliteter, bla att man inte skulle sticka ut, man inte skulle ta plats. Snacka om att det blev helt fel, nu är det snarare den totala motsatsen man behöver. Jag tänker mycket på det gällande mina barn, vad 17 behöver de framöver? Jag fick lära mig tex bordsskick och att det var viktigt. Idag uppfattar jag det som rätt oviktigt i samhället. Vad kommer vara viktiga och gångbara kunskaper om 25 år? Vad kommer pengar att möjliggöra? Jättesvårt att veta.
2 gillningar
Att inte vara slösaktig är det som har bäst förutsättning att stå sig. Det är lättare att vara sparsam i grunden och sen tillåta sig att spendera än att vara slösaktig och tvingas till att vara sparsam.
1 gillning
Kul vändning, tråden tog. Jag tror att två saker som är viktigt framöver blir. Ekonomiskt sinne/förståelse och förståelse för risker mm kring digitalaktivitet. Att bilverkstan byter nån del i förtid för att du inte begriper bättre är surt men att bank/pensionsrådgivaren kollrar bort dig är livspåverkande. Att inte privatekonomi har tagit över istället för hemkunskapen i skolan är mycket märkligt
1 gillning
Jag hörde nyligen en klokskap. Sparade pengar (och lån) har inget egenvärde. Det är bara ett sätt att flytta tidpunkten för konsumtion. Det har iallafall fått mig att tänka några varv extra när det gäller balansen mellan målsparande och pengamaskin. Jag vet inte om jag lever om 20–30 år. De mål jag har bör jag få ner på pränt och spara till och genomföra. Det bästa med denna plan är att jag skyddar min pengamaskin. Risken om jag lever spartanskt tror jag är att någon dag skulle jag slakta pengamaskinen för något livsmål. Så jag behöver ha stort målsparande och ett stabilt långsiktigt sparande som jag inte nallar av.
2 gillningar
Handen på hjärtat så tror jag vi lite (jag är definitivt delaktig) blandade ihop tråden liiiite någonstans med en annan tråd som pågår 
jag är skyldig till att på sistone bara läst de senaste inlägget och glömt bort hur allt startade.
1 gillning
Det är väl det som är kul med trådar att dom blir som diskussioner i verkliga livet 
2 gillningar
En sak jag funderar på är hur arbetsförhållandena kommer att se ut. Vi ser nu början på gigekonomin och dess möjligheter och vi ser planer på hybridarbete växa. Vad kommer det att innebära? Kommer de flesta tex att vara konsulter i framtiden? Ett möjligt scenario skulle isf kunna vara att man tex inte har jämna inkomster längre. Vad behöver man då i form av parallella ekonomiska resurser eller kanske försäkringar?
2 gillningar
Hittade denna tråd nyligen, kanske är en begynnande 40års kris som ledde mig hit. Finns många goda tankar som fått mig att börja fundera över livet. Har sedan 1 år ett barn och som för många av er andra gör det att man kanske omvärdera vissa saker i sitt liv, så även jag.
Är det någon som har tips på läsning, poddar eller annat som berör detta “lilla” ämne?
3 gillningar
Tycker att du resonerar helt rätt, och jag tror att många av oss började tänka annorlunda efter pandemin. Jag förlorade också vänner under pandemin, några i covid, men även i cancer aldeles för unga. Börjar mer och mer tänka, “jag dör bara en gång, men lever varje dag”.
Jag bestämde mig själv för att gå ner i tid efter årsskiftet, har inte börjat ta ut pension, är 61 år och funderar på att sluta jobba om något år. Jag har vuxna barn som är välutbildade och står i princip på egna ben.
Jag har föräldrar som slutade arbeta tidigt själva, min pappa sålde sitt bolag, min mamma hade varit hemma i nästan alla år. Det fantastiska är att de hann resa och göra mycket roligt innan min mamma redan vid 70 år fick demens, som är fullt utvecklat idag, vilket innebär att både min mammas och pappas liv sattes rätt mycket på paus efter det. Idag är de 86, och kan inte göra så mycket, och har egentligen inte kunnat det på väldigt många år.
Jag vill så mycket, och har bestämt mig för att inte säga “att det gör jag sedan”, för jag vet ju inte om sedan kommer. Jag har båda min idag vuxna barn utomlands, och jag gick ner i tid för att kunna besöka dem oftare och även göra egna resor och upptäckter. Det är ju medans jag kan som jag ska spendera. Det är det mest kärleksfulla jag kan göra mot mig själv.
8 gillningar
Ja, det här tänker jag mycket på. Har en vän vars exman gick bort nu nyligen också i ung ålder. 
Vill även passa på och tipsa om tråden:
4 gillningar
Jag tror att det bästa är att göra förändringar stegvis. Genom att gå ner i tid gör du precis det, vilket jag tycker är väldigt klokt.
Jag tycker inte bara att det är det mest kärleksfulla mot dig själv utan även mot dina barn. Om man har en god förälder-barn-relation och barnen är ekonomiskt stabila så tror jag att de allra flesta vuxna barn önskar att deras föräldrar ska njuta av sina pengar och uppleva saker för dem. Att veta att föräldrarna har pengar men inte använder dem kan skapa frustration och senare också skuld om man får pengarna som arv istället för att föräldrarna levde livet. Särskilt om summan det handlar om är stor för föräldragenerationen men relativt liten för den yngre generationen.
6 gillningar
Har funderat på det och vet inte om jag hade gjort så mycket annorlunda. Jag och frun är sparsam av naturen, att slösa ligger inte för sos. Däremot väldigt härligt att slippa gå upp kl 06 varje dag för att ta sig till ett kontot eller ett sjukhus. Önskar mer frihet, därav våran FIRE, som vi är på god väg mot. Prylar intresserar oss inte specieltl mycket, inte sånt där som man inte har någon nytta av i alla fall. En del praktiska saker behövs när man har hus. Fudnerar alltid 5 gånger innan jag köper nåt, kan jag köpa det begagnat, låna det eller på något annat sätt lösa det. Köpa nytt är sista utvägen.
Om jag hade löst ut våra miljoner nu istälelt för att lägga dem på hög, vet jag inte vad jag hade gjort med dem. Det som jag kan komma på är att betala av alla skulder och sen åka på en en vecka resa till Maldiverna innan det hamnar under vattnet. Därefter vet jag inte. Har upplevt väldigt mycket i mina dagar, allt från kinesiska muren till Kebnekajse och Australiens vildmarker.
Kanske hade jag velat flytta från villaghettot till ett lugnare liv längre ut på landet med endast skog, sjö eller åker/äng som granne. Tyvärr vill min fru inte bo så långt ut på landet, hon är uppväxt i en storstad och är rädd för skogen.
Har inga direkta ånger som jag kan komma på, mer än de vanliga att man borde pratat mer med varandra rent allmänt. Den grå vardagen har en förmåga att ta över, speciellt när många bollar ska hållas i luften samtidigt under småbarns/karriäråren.
1 gillning
Tycker ämnet är intressant, speciellt nu när man är närmare pension än examen. Nu har jag aldrig varit någon direkt sparare (och definitivt inte utan ett specifikt mål), så har inte det “problemet” att det ligger pengar på hög som jag riskerar att aldrig hinna använda.
Har tyvärr på ganska kort tid sett flera kollegor gå bort helt oväntat i dolda sjukdomar, cancer mm, Båda föräldrar borta sen länge (jag är 47), så jag är lite mer för att leva nu och bara planera några år framåt, resten löser sig nog tids nog.
Tog tom ut en del av mitt pensionsspar för att köpa min drömbil, pensionen löser sig nog ändå.
3 gillningar
Allt kan hända men det går inte att planera utifrån det. Om inget händer och jag blir en pigg och frisk 90-åring kan livet bli väldigt torftigt och begränsande om det hela tiden fattas pengar.
Har man arvtagare som man månar om är det bara bra om man lämnar något efter sig. Har man inga arvtagare kan man testamentera till lämpliga mottagare eller låta det gå till allmänna arvsfonden om man föredrar det.
Fast jag menade inte att man inte ska bränna allt, utan att inte satsa allt på ha massor med pengar när man blir gammal, och skjuta allt unnande på framtiden. Vi har ändå ett fungerande pensionssystem, och så som min prognos ser ut så klarar jag mig bra på den även som 90-åring, (och de sista åren när ungarna har flyttat kommer det att sparas mycket) och då lär ens behov av pengar dessutom minskat rätt ordentligt.
Jag har förstått att många här vill ha fasta regler. Spara 10% av lönen, ha en portföljsammansättning som helst på pricken speglar världsmarknaden osv. Men livet är inte statiskt. Man bör kunna leva ett bra liv och spara de pengar som blir över. Oavsett summa. Men då måste man förstås ha disciplin nog att verkligen få pengar över att spara. Man bör göra både och.
2 gillningar
Håller med men många klarar inte det.
Om de ska spara pengarna som blir över blir det inga pengar över. Då är det bättre med ett automatiskt sparande direkt när lönen kommer.
1 gillning
För det första att man inte lever för sig själv, utan att investeringar är en slags effektiv altruism. Det är skillnad på att spara som Krösus Sork eller Joakim von Anka och att investera i övriga civilisationens framtida välstånd.
För det andra att det finns flera saker som gör en lycklig. Bara vissa av dem kostar pengar. När jag tänker “utfattig afrikansk unge” så är det första jag tänker; bländande leende. Kan utfattiga människor le utan att spendera pengar på sig själv, så kan väl stenrika?