Klass-avsnitt! 
som 
-avsnitt. Otroligt bra samspel mellan er, och @carolinebolmeson verkligen glänste! Du med @janbolmeson men det märks lite vem av er som klurat mest på sådant här 
Gjorde en liten “rating” av mig själv på de 5 punkterna.
Jag önskar att jag hade haft modet att leva ett liv sant mot mig själv, inte det liv andra förväntade sig av mig.
Jag ger mig full pott här faktiskt, numera. Som jag sagt tidigare så är allt ont som händer inte enbart av ondo. Goda saker kan komma från det onda.
När vi rensade ut föräldrahemmet efter sista föräldern för en 25 år sedan så var det ett ögonblick som jag aldrig glömmer. Jag satt och gick igenom en fin liten skokartong med kronologiskt sorterade gratulationskort från föräldrarnas olika högtidsdagar - bröllop, födslar, födelsedagar, mm. mm.
Det var då det slog mig att ett liv mätt som gratulationskort är ungefär lika långt som en skokartong. Inte mycket alltså. Själv hade jag kommit en bra bit in på skokartongen. Den bilden hänger kvar hos mig fortfarande och gör att jag/vi gärna firar högtider än mer.
Det var också droppen som fick mig att inse att jag var tvungen att byta spår. Från jakten på finare jobb, finare bil, snyggare kläder, dyrare whiskey, ännu mera övertid … till att göra vad jag och min fru verkligen vill göra med våra liv. Problemet var att vi inte riktigt visste vad det var. Lång tjänstledighet, resa runt i obskyra länder och klara oss bara oss två gav oss en klarhet i vad det var vi ville. Det har vi jobbat på sedan dess. En del kan man göra varje dag, en del kräver viss ändring av livet på kort/medelsikt och en del var en långsiktig plan som snart ska sjösättas. Goda ting kan komma från det onda
Jag önskar att jag inte hade jobbat så mycket.
You bet Ger mig 4 av 5 här numera. Mest för att jag tackar nej till mer jobb och kör min deltid sedan några år. Men visst, tidigare i livet var det mer 60+ h veckor än 40 h. Jag kan ge mig en 5a först då jag klippt “bara ett tag till” och verkligen sjösatt långsiktiga planen. Frun är redo, bara att pull the plug
Jag önskar att jag hade haft modet att uttrycka mina känslor
3 av 5. Här finns mer att göra. Lite kluven till det eftersom jag har ett relativt het humör, speciellt i hetsiga diskussioner. Inte alltid bra att säga det man känner för tillfället. En del saker kan man inte riktigt ta tillbaka, så jag lägger en del band på mig. Jag tror det är lite bra för mig, men absolut finns det förbättringspotential.
Jag önskar att jag hade hållt kontakten med mina vänner
3 av 5. Återigen potential att förbättra och sluta skylla på tidsbrist. Samtidigt är jag återigen lite kluven. En del vänner har man helt enkelt utvecklats i en helt annan riktning, att det där mötet som skulle vara så kul slutade i moll när vi avverkat alla gamla galenskaper. Våra liv var helt enkelt så olika numera. Men absolut förbättra mig på att hålla kontakten med vänner med mycket gemensamt och såklart skapa nya vänner.
Jag önskar att jag hade låtit mig själv vara lyckligare
2 av 5. P.g.a. all skit som hänt i livet så är jag nog lite av en “oroare”. Som en kompis sa, “har jag inget att oroa mig för, så oroar jag mig för det” 
Så illa är det inte för mig, men lite åt det hållet. Tyvärr att har jag lite svårt att se att livet ska gå på räls när det inte alls gjort det hittills. Samtidigt fattar jag att lycka är här och nu, och det har jag blivit mycket bättre på. Det är väl mer för att anknyta till förra avsnittet att man oroar sig för framtiden. Det är väl mest det jag ska lägga av med.
Lite personlig feedback
@janbolmeson, helt ärligt, jag tycket inte alls din mamma var pompös utan har helt rätt! 
Att det tog dig 40 år trots uppenbart mycket hög intellektuell kapacitet att klura ut att mamma var modig när hon lämnade sitt fädernesland med en man hon nyss träffat, och utan någon vettig chans att kunna återvända för att reparera det utifall det var ett misstag, well, det borde du faktiskt både klurat ut tidigare och sagt till din mamma Sen kan du ju bara inte ge dig för att hon snoppar av dig. Man får liksom inte föräldrarnas livsöden levererat på ett silverfat. Man måste lirka ut det. Man måste visa att man förtjänar det. Jobba på det med din mamma! Jag tror det är viktigt för dig och inte minst dina barn. Att veta mer om din släkthistoria, föräldrar och far/mor-föräldrar. Du har ett fönster men det varar inte för evigt.
@carolinebolmeson, du, det där med din mamma måste du nog ta tag i, i min mening. Att du tänker på det relativt ofta är ett kvitto (IMHO) att du har ett behov av att förstå mer av vad som hände. Om du inte tänkt på det, fine, då kan det kvitta för du har lagt det bakom dig. Jag tror du riskerar att ångra dig annars. Du har liksom Jan ett fönster än att ta reda på mer, åtminstone vad som går att ta reda på. Kanske också vad som hände med din pappa och varför han gjorde som han gjorde. Som jag skrev ovan till Jan, förr eller senaste kommer era barn att fråga om hur det ser ut på din sida av släkten. Ge dig chansen att ta reda på vad som går.
Ni anar inte vad jag hade gett för att få tillbaka nu döda och fråga dem om mer saker i deras liv och längre bak i historien. Nu kan jag mina föräldrars livsöden rätt bra trots att de båda var borta före jag fyllt 30, men längre bak är det luddigt, någon gammal dagbok, ett par ofullständiga släktforsknings träd, någon kort berättelse nerskriven i ett fotoalbum. Tyvärr verkar sådana tankar mer komma väl förbi 50 strecket vad jag ser i omgivningen. Men då kan det vara för sent. Tänk på det
PS: F-n nu blev det så där långt igen 
PS 2: Bra terapi detta
Jag tror tvärtom många är väldigt glada och nöjda med sina livsval. För egen del och utifrån vad jag hör hos andra finns det flera saker som överträffat även de största förväntningarna. Det finns sämre val också såklart 
