Jag och min respektive ( gifta) har kommit fram till att det bästa för oss är att slå ihop våra löner och jobba mer som ett par i det ekonomiska.
Efter mkt tjafs och onödigt gräl så vill vi börja på ny grund.
Vi har gemensamt delat på hus och övriga levnadskostnader som mat etc. Men sparat var för sig det som blivit över. Men eftersom jag är mer ”snål” och har ett nytt sätt att se på ekonomi så har jag svårt att lägga pengar på enligt mig onödiga saker och enligt min andra hälft saker som gör livet enklare mm.
Vår situation : tjänar lika mkt dock har jag även en enskild firma som jag tjänar lite extra på.
När vi nu slår ihop våra sparanden och löner så betalar vi av en surdeg till lån på 105 500kr med en ränta på 3,8 %. Känns sjukt bra och lösgör 1730kr per månad! So far so good!
Vi betalar räkningarna o sen sätter överskottet på ett gemensamt sparande. Vi har en varsin buffert på 75 000kr så man känner sig ” fri att göra som man vill” med just de pengarna och jag känner att det är viktigt att inte behöva ” fråga” om det är nått man vill göra.
Hur gör ni andra? Sparar ni i fonder tillsammans eller var för sig? Man kanske ska ha en gemensam buffert på ett vanligt konto och sen fondspara en del ?
Jag har ju som intresse att fondspara så det är enkelt. Men hur ska man tänka när man är två? Fortfarande tre månadslöner först innan man börjar investera?
Jag och min fru har inte gemensam ekonomi, men en vän som har det med sin fru har ett intressant upplägg.
Bådas löner går in på ett gemensamt konto.
De båda får 10k i månadspeng från det gemensamma kontot som man får köpa kläder / roliga saker för.
Saker till det gemensamma köps inte med sina egna pengar utan med kort till det gemensamma kontot.
När månaden är slut skickar man tillbaka det man har kvar till det gemensamma. Och grejen är att de verkligen ser det som en tävling. Vem kan skicka tillbaka mest av de 10k?
Den ena: jag har kvar 6500.
Den andre: jag har kvar 8000!! Ägd!
Det som blivit över i det gemensamma efter gemensamma kostnader plus det de båda skickar tillbaka av sin månadspeng investeras.
Sen kommer nästa löner och en ny runda inleds. Vem vinner den här månaden?
Vi har egna plus gemensamma konton och sparanden. Jag tycker att det är bra, jag anser att man som vuxen måste få ha en egen pott som ingen ska lägga sig i vad man gör med.
Sen har vi ett väldigt generöst system, det kan lätt vara så att vi betalar åt varandra med våra egna pengar. Det är inte så noga.
Jag tror att många varianter kan funka utmärkt. Det jag personligen skulle ha svårast för är att ha helt uppdelad ekonomi utan något gemensamt tänk eller gemensamt sparande. Då är man inte riktigt en familj enligt mitt sätt att se på det.
Vi äger allt tillsammans och delar lika på alla kostnader som uppstår.
Vi ser också till att båda sparar lika mycket i långsiktigt sparande i form av aktier och fonder.
Vi får en månadspeng på ett par tusen för att göra vad vi vill för. Om man inte spenderar den kan man spara den på sitt konto för att göra något större i framtiden.
Ett gemensamt konto med var sitt kort till och sedan ett privat konto var för sig är nog en viktig nyckel.
Vi har ett gemensamt konto där både löner och alla löpande utgifter (hyra, el, internet, bilkostnader, försäkringar, mobilabonnemang, mm) körs på och vi använder också detta för att köpa vanlig mat och förbrukningsvaror samt betala “tillsammans-aktiviteter” med den. Sedan får vi båda 5K per månad på våra personliga konton som vi kan använda hur vi vill eller alternativt spara upp till något större som bara används av en av oss (till exempel om hon vill ha en märkesväska eller jag vill ha en speldator). Just nu sparar vi för även för kontantinsats på en sparkonto av min sambo på en annan bank eftersom hon får bättre ränta där. Efter vi flyttat kommer vi att tänka på hur vi kommer att hantera besparingarna sedan dess. Troligen kommer hon att hantera kort- till medellångsparande (50%) på en sparkonto och jag kommer att hantera långsiktigt sparande (50%) på en ISK- eller aktiedepot eftersom jag är mer intresserad av det.
Vill lägga till att jag tjäna ungefär dubbel så mycket som henne men vi ändå slå ihop allt och dela 50/50. Enligt min synvinkel är vi ett team och på så sätt kan vi båda fira varandras löneökningar.
Låter som en bra ekonomi! Måste säga att det är fantastiskt fint att ni kör 50/50 trots att du tjänar dubbelt så mkt! Det är att ta hand om sin familj:four_leaf_clover:
Vi har inget behov av en gemensam ekonomi. Vi delar gemensamma räkningar ganska lika. Jag ger henne några tusen varje månad eftersom hon betalar hyran.
Jag tjänar mera och skulle absolut kunna tänka mig att få in båda lönerna på ett gemensamt konto men det är inget vi har diskuterat. Främsta anledningen till att jag tjänar mera är att jag har valt att utbilda mig och hon har inte prioriterat det.
Vi har också helt separata sparanden. Hon kollar hur det går när hon får hem papper en gång varje kvartal, jag kollar nästan varje dag. (Jag kollar också hennes ett par gånger i månaden!)
För oss funkar det också så. Vi kanske går över till en kombination med gemensamma konton en dag. Men vi har en bra kommunikation och det funkar bra att jag tar lite fler räkningar och större del av hyran så att vi får en liknande disponibel inkomst.
Vi kör helt gemensamt, lite som ett “familjen AB” med en enda resultat och balansräkning. Jag ser egentligen inte några fördelar med att dela upp ekonomin.
Kul att se många fina och intelligenta förslag i den här tråden. Har erfarenhet av lika många hanteringssätt som det finns par:
Paret delar upp varje räkning minutiöst, till varje krona. Äter man ute, trots att man är gifta sedan 10 år tillbaka och har gemensamma barn, är det 50/50 på notan. Oavsett inkomst.
Paret har gemensam pool med pengar där båda lönerna hamnar i. Inte sällan hi-jackas den gemensamma poolen av ett större långsiktigt projekt (lån) som en av parterna är mer intresserad av än den andra. I värsta fall skapar det en situation där den ena tyst lägger hela sin lön för att bibehålla gemensamma livsstilen och i gengäld får ut nämnd “månadspeng”, vilket leder till långsiktigt agg, känsla av ofrihet. Kompliceras ytterligare av ojämlikhet i inkomsterna, skilda intressen.
Den ekonomiskt starke hanterar ekonomin och betalar räkningar, sätter upp mål. Den andre känner sig tvingad att vara följsam. Alternativt, den ekonomiskt svage känner den får mer pengar att disponera men riskerar få höra det när det blir diskussion om pengar. Så man undviker det.
Paret delar upp sina gemensamma räkningar efter betalningsförmåga. Om den ena tjänar avsevärt mer än den andre betalar den också mer. Det kan bli en procentsats t.ex. 35% för den ena och 65% för den andre, av basala kostnader såsom mat, bostad etc. Resten får man förhandla om, kanske den ena vill åka på en dyr resa och den andre vill köpa en båt. Vad är rimligt att den andre lägger på det? Ska vi spara till något vi båda sätter värde på?
En i hushållet är den enda som är intresserad och ansvarig för att betala räkningarna, oavsett inkomst. Den andre parten kanske inte ens är medveten om att hur mycket som sparas till barnen eller vilka försäkringar man har. Är mer intresserad av någon typ av teknisk pryl, t.ex. dator eller husvagn…
Väljer man hanteringssätt tillsammans ger sig nog resten automatiskt. Samt tar ett samtal om en rimlig budget. Vi kör på punkt 4 men en av oss ansvarar för att sammanställa räkningarna. Det finns såklart inte ett rätt sätt. Vi sparar både separat och tillsammans.
Vi har separata lönekonton och ett gemensamt konto dit vi för över en fast summa varje månad som är tänkt att täcka alla gemensamma utgifter och aktiviteter. Vi har en gemensam buffert men utöver det sparar vi separat. Eftersom vi har olika risktolerans har vi kommit fram till att det är lättast att sköta sitt sparande själv.
Egna kostnader och intressen som inte rör den andra får man betala med det som är kvar på det egna lönekontot. Vi tjänar ungefär lika mycket och är ungefär lika intresserade av sparande, vi har också inställningen att det jämnar ut sig i längden så ingen av oss är intresserade av millimeterrättvisa.
Även vi har gemensam ekonomi. Jag tjänar nästan dubbelt så mycket som min fru. Vi har varsitt lönekonto där lönen trillar in. Därifrån för vi över till ett gemensamt konto. Lämnar kvar en bestämd summe på våra egna lönekonto som man får göra vad man vill med (typ månadspeng).
Från det gemensamma dras sedan alla fasta och löpande utgifter (hyra, el, bil, försäkringar m.m). Allt vi köper som är till familjen (mat, restaurangbesök, gemensamma nöjen m.m) betalar vi med kort som är kopplat till det gemensamma,
Vi sparar på varsina ISK men med samma portföljer och samma summa.
Mycket smidigt och det blir aldrig något bråk eller tjafs om vems pengarna är eller vem som ska betala. Egna intressen, nöjen eller om man vill spara tll något själv får man använda sin månadspeng till.
Keep it simple är nog ledordet och att se sin familj som en hel enhet.
Intressant, har inte ens tänkt på att det kan upplevas kontrollerande. Vi går inte igenom alla transaktioner och inte ens på den tiden vi hade Tink på alla konton och kort så var det något som jag upplevde som “hämmande insyn”. Jag har ju annars en tydlig allergi mot att känna mig detaljstyrd men vår gemensamma ekonomi har inte någon källa till sådana känslor.
Att ta en öl avslöjar sig snabbare på andedräkten än via kontoutdraget upplever jag och visst finns det situationer när jag vill köpa en present som inte ska synas, då funkar ett kreditkort bra om födelsedagen ligger innan fakturan dyker upp. har aldrig upplevt detta som ett bekymmer.
kul att få andras åsikter o upplägg!