Haha! den löpande uppföljningen under året är viktigare. När årsredovisningen väl görs(inklusive ett par rader analys över större händelser under året) har ju de rullande nyckeltalen redan visat riktningen.
Men det är klart, barnen är ju framtiden så det är nog dags att ha stämma och kanske kvartalsrapportering snart för att få “ägarna” med på prioriteringarna. 
Vi tar in alla inkomster på ett gemensamt konto, från vilket vi betalar alla utgifter och sätter av till gemensamt sparande. Vi har också varsitt konto med månadspeng. Tar det slut där för man över lite till. Har aldrig varit någon stor fråga att någon köper något till sig själv.
Vi är gifta har barn och äger hus ihop. Jag hade nog inte viljat leva ihop om vi inte klarade av att ha en helt gemensam ekonomi och att den andre kan unna sig saker ibland.
Låter sunt och förnuftigt! Tack!
Vi “var tillsammans” i några år innan vi flyttade ihop och gemensam ekonomi hade kunnat vara aktuellt, kanske har det betydelse.
De enda diskutionerna vi har om pengar är vem som ska få betala, inte vem som ska slippa betala! Vi är ofta oense (på ett skämtsamt sätt) om vem som ska betala t.ex. matinköp och restaurangbesök eftersom båda vill betala! Om man står ut att leva med mig förtjänar man att slippa betala 
!
Vi slår ihop lönerna, avsätter pengar för månadens räkningar och sparande, sen fördelar vi återstående lön lika. Större inköp diskuteras gemensamt och buffertkonto finns att ta till om någon av oss gör slut på sin ”månadspeng” innan nästa lön kommer, alternativt omfördelar vi månadspengen mellan oss. Innebär att den som tjänar mer får betala mer, men har man valt att dela livet med någon och skaffat 3 barn och hus ihop så känns det självklart att dela ekonomin också. Sedan blir det givetvis meningsskiljaktigheter ibland, men inte värre än att man kan kompromissa fram en lösning. Ärlighet och ödmjukhet kommer man långt med, även i ekonomiska frågor.
Vi har gemensam ekonomi med ett konto som lönerna går in på och alla utgifter betalas från. Totti.
Från detta konto dras även vårt långsiktiga sparande. Det är två separata dragningar efter lönerna kommit in varje månad där mer sätt in på mitt än min hustrus, vilket motsvarar skillnaden i våra nettolöner. Dvs var och en får lika stor procent av sin normallön insatt på sitt fondkonto. Nu spelar väl detta ingen roll om vi skulle gå skilda vägar, då skulle ändå allt sparande räknas ihop och delas lika.
Säger som nån gjorde tidigare i tråden; det finns nog lika många bra lösningar som det finns par, det handlar väl mest om att hitta det som funkar bäst för en själv.
För min del har jag några grundvärderingar som styr delar av hur jag tänker i denna fråga. Jag tycker tex varje vuxen individ bör ha full kontroll och ägarskap över sin egen ekonomi och att en del av det är att ha en pott som är helt frikopplad från andra människor, aka, jag är inte ett stort fan av att kasta in 100% i en gemensam pott. Sen kanske jag är lite av en pessimist när det gäller kärlek, men man bör åtminstone ha tänkt tanken kring vad man “får med sig” vid ett break up/skilsmässa. Sen har jag svårt för konceptet “månadspeng” som vuxen…men jag fattar att det inte är så illa som det låter haha.
Tror mina tankar tyvärr är färgade av att kvinnofällan fortfarande lever och frodas. Kvinnor är mer benägna att ta ledig för familjen, gå ner i tid för barnen och göra andra ekonomiska uppoffringar till fördel för familjelivet, och lyfter inte heller frågan om kompensation med sin partner, även om det ofta är ett familjebeslut. Även innan barn kommer med i bilden…jag upplever att många kvinnor i mina umgängeskretsar inte “vaktar sitt kapital”, man är okej med en obalans i ekonomin, eller litar blint på att det kommer lösa sig för att man har en snäll kille osv. Man är inte lika mån om att ha sitt på det torra som individ, utan öser all tid, energi och tro i den gemensamma hinken.
Detta är självklart grovt generaliserat, men statistiken talar ändå för att kvinnor fortfarande är i ett ekonomiskt underläge på väldigt många sätt. Det påverkar min syn på familjeekonomi och hur villig jag är att ha delad ekonomi med någon.
Jag tjänar dubbelt mot maken, fram tills nu så har vi satt allt på ett gemensamt konto utom en mindre summa som man fått disponera själv. Framöver kommer jag fortsätta avsätta 10’ mer till kontot än vad maken gör, men har då en större summa själv som jag sparar till familjen eller gör roliga saker för😎
Kul twist! 