Med tanke på hur utbildningssituationen ser ut sedan några år, så kommer detta inte att bestå hur länge som helst. En gissning, om två generationer kommer kvinnorna att tjäna mer än männen.
2 gillningar
Really?
https://www.utbildning.se/inspiration/artiklar/kvinnor-man-kompetensutveckling-11532
Populäraste utbildningarna bland kvinnor respektive män
Kvinnor
- Psykoterapi/KBT
- Personal och HR
- Vård och omsorg
- Motiverande samtal
- Ledarskapsutbildning
- Hälsa
- Diplomerad coachutbildning
- Coaching
- Kostrådgivning
- Ekonomi
- Vidareutbildning sjuksköterska
- CAD
- Löneadministratör
- Fastighetsförvaltning
- Skyddsombud
- Offentlig upphandling
- Projektledning
- Stresshantering
- MBA
Män
- CAD
- Elbehörighet
- Motorsågskörkort
- Ledarskapsutbildning
- MBA
- Elektronik
- Fastighetsförvaltning
- Teknik
- Heta arbeten
- Byggarbetsmiljösamordnare
- Skyddsombud
- Bygg
- Psykoterapi/KBT
- Personal och HR
- Transport och fordon
- Projektledning
- Försäljning
- Yrkeskompetensbevis
- Vård och omsorg
Kanske blir mer förvirrande av detta svar men kanske en tankeställare åtminstone 
Det finns ju mer än pengar som man bidrar med i relationen och det är ju svårt att värdera tycker jag. “Jag har lagt X timmar mer på att fundera på vad vi ska laga för mat den här månaden”, “Jag satt 3 timmar igår och kollade upp olika semestermål”. “Jag satt och läste några trådar här på rikatillsammans en timme som kommer förbättra vår långsiktiga ekonomi”
Om man vill fördela utgifter/ekonomi rättvist, tänker man då också att man vill fördela annan slags “input” till relationen? 
Min åsikt är att allt man stoppar in och tar ut i relationen blir ändå någorlunda rättvist fördelat, så därför gör inte vi någon särbehandling just för ekonomin. Jag och min fru stoppar in båda lönerna på ett konto som vi når med varsitt kreditkort. Jag tjänar ca 10k netto mer än henne. Tycker inte det spelar någon roll för oss ifall en av oss spenderar lite mer än den andra en månad hit eller dit. Ser det som att om hon köper något som gör henne glad så är vi också gladare tillsammans, och vice versa. Vill någon av oss köpa något lite dyrare, kanske säg över 2000 så brukar vi prata om det först typ som en sanity check men så vitt jag minns så har vi aldrig lagt in något veto för varandra
8 gillningar
Alla är vi olika och det får man ha respekt för men jag gillar hålla det enkelt. Båda inkomsterna går in på ett konto. Därifrån dras alla räkningar. Därefter får var och en en viss summa (lika stor) till nöjen, konsumtion, vård etc. Resten investeras, lika mycket i vardera namn.
Jag tjänar nästan dubbelt så mycket men vad spelar det för roll? Vi är ett team. Så har vi gjort i 10 år som sambon, nu är vi gifta.
5 gillningar
Jag känner att det är viktigare hur ekonomiskt kompatibel man är än hur mycket var och en bidrar från lönen. Om man har liknande tankar om hur pengarna ska spenderas så spelar det ju inte så mycket roll om hur mycket var och en lägger på fasta utgifter, det blir liksom rättvist ändå i slutändan. Problemen uppstår ju om man har väldigt olika tankar på vad pengarna ska gå till.
3 gillningar
Lite OT men källkritik om jag får be! Detta baseras på ”aktuell besöksstatistik från utbildning.se” vilket i sig är konstigt, är det besöksstatistik borde de inte kunna se könet på den som söker…
Utbildning.se har för övrigt inget med vilka universitetsutbildningar folk söker att göra, det ligger på antagning.se
3 gillningar
Är inte helt enkelt sätta kr/ören på allt. Hur delar man?
Städning (pris motsvarande extern städfirma?)
Hjälpa barnen med läxor
Projektleda barnens skolgång, kläder mm
Projektleda hus/trädgård/semester/bilar
VAB-dagar
Den som syr/snickrar hemna som hobby (skapar trivsel, värdeökning hus osv)
Transporter/bil
Mat (äter olika mycket/, olika dyrt)
Mobil/bredband (nöjer sig med olika)
Temperatur inne (vill ha olika varmt)
Gillar bada/duscha olika länge.
Standard/renovering (vill ha olika nivå)
Försäkringsskydd
Pensionssparande (jobb/privat)
Osv.
Tror det blir svårt om man I LÄNGDEN försöker räkna på detaljnivå. Blir lätt ett ”mentalt moln” där man funderar allt mer detaljerat kring olika saker.
Är man HYFSAT LIKA som personer så tycker jag det känns naturligt att dela på allt efter att man bott ihop ETT TAG t ex 3-5år, skaffat barn osv.
Vi har alltid haft så. Tjänar extremt olika men ETT gemensamt lönekonto och därifrån täcks alla kostnader. Gemensamt sparande osv. Sen hjälps vi åt med det mesta. I vissa fall gör vi olika saker för/med barn/hushåll.
2 gillningar
Att betala dela utgiften 50/50 är jämlikt, att dela procentuellt utifrån inkomst jämställt.
Lätt att blanda ihop begreppen.
1 gillning
Varför skulle de inte ha koll på könet? De använder ju Google Analytics (och sju andra trackers, inklusive Facebook).
“Demographics reports in Google Analytics at their most basic show the age and gender breakdown of your visitors.”
Det förutsätter isf att besökarna är inloggade på sitt googlekonto/facebookkonto. Bara det utgör en rejäl begränsning i urvalet.
Men poängen är att man inte kan dra slutsatser kring folks yrken baserat på vilka vidareutbildningskurser de söker efter på utbildning.se. För yrken bör man titta på antagning.se och riktig universitetsantagningsstatistik.
1 gillning
Är inte ute efter att märka ord men eftersom att det är det enda ditt inlägg gör och felaktigen så, gör jag det ändå. Ordens betydelse skiljer sig inte i vilken nivå något är jämt; jämställdhet syftar till lika förutsättningar i alla relevanta avseenden mellan specifikt könen medans jämlikhet kan användas oavsett vilka individer det rör sig om.
Dela hellre dina tankar om vilket kvanitetsmått du anser bäst för att mäta jämlikhet i sammanhanget och varför.
Sedan behöver det inte alltid vara rättvist. Ibland är det viktigare att göra den smartaste fördelningen. I vårt förhållande så tjänar jag “lite” mer, jag betalar allt. Då jag är slösa(iaf var), så sparar min fru samma summa som jag har betalat in på en gemensamt familjekonto för semester, renoveringar osv.
Jag har tänkt på detta själv och har inte hittat en “perfekt” lösning. Allt jag vet är att jag vill att huvuddelen av vår ekonomi ska vara åtskild, men vi måste fortfarande hitta något sätt att dela räkningar etc om vi flyttar in tillsammans. För mig just nu verkar en procentandel av lönen för obligatoriska utgifter som bostäder, mat, el, etc rättvis. Men för saker som semester och andra roliga saker vi vill åka till skulle jag förmodligen vilja dela 50/50. Jag behöver inte åka någonstans påkostad för semester och är glad att välja en semester som min partner känner att han bekvämt har råd med.
Testar att slänga in ett tankespjärn -> varför ska den som tjänar mer betala mer?
- Vilka argument finns det för det?
- Vilka argument finns det emot det?
För: Man vill vara snäll mot sin partner.
Mot: Den med högre lön kan ha ansträngt sig mera för att få ett arbete med hög lön och förtjänar att få vinsten av den ansträngningen. (Stämmer långt ifrån alltid men ibland!)
Ofta driver de som tjänar mer upp levnadsstandarden. Jag vet att om vi till exempel flyttade in tillsammans skulle jag vilja ha mer utrymme. Det kommer att kosta mer. I allmänhet skulle jag inte må bra om min partner spenderade en stor del av sin inkomst på vår hyra, räkningar etc. Medan jag sitter där med massor av spelpengar kvar efter att ha betalat samma belopp.
För mot: du kan argumentera för att om du är villig att skräddarsy din livsstil till vad den lägre inkomstpartnern bekvämt har råd med, skulle det vara rättvist att dela räkningar 50/50 eftersom du inte höjer deras levnadskostnader. För saker som semester fungerar det här för mig, men som jag sa för andra obligatoriska utgifter (inklusive saker som räkningar, parterapi, etc), skulle jag inte må bra om det. Jag tror att det att leva tillsammans ökar kostnaden oavsett om du vill ha det eller inte och inte vill sätta min partner på en tuff plats om jag bekvämt kan betala en högre procentsats.
För: Den som tjänar mer pengar får mycket mer pengar över. Så den kan leva med en högre standard. Vilket kan vara tråkigt om man lever tillsammans.
Mot: Att inte få använda sina egna pengar, om man nu har separat ekonomi.
Komplex fråga, vi delar 50/50 på det gemensamma (räkningar, mat, saker vi gör tillsammans etc) och sedan resten separat.
Finns en del hypotetiskt som kan krångla till det;
- Om den ena får ett arv att spara till pension, ska den andra då kunna ta mer av ”de gemensamma pengarna” för att spara ikapp sitt pensionskapital?
- Om den andra arbetar fler timmar än den ena, ska denne då betala mer till det gemensamma?
För: Jag upplever det mer romantiskt och mer att man är ett lag om man kör på gemensam ekonomi helt. Dessutom blir det enklare med fördelning över allt annat i livet om man väljer skaffa barn och dylikt. Sen blir det konstigt att inte köra med det när man ändå har en försörjningsplikt mot sin maka/make/sambo. Planerar man bli gamla ihop blir det kanske ännu konstigare, eftersom den friska lär behöva ta hand om den som blir sjukast först.
Emot: Man kan undvika en del bråk och gnissel om man kör var sitt race och varje person får spendera sina pengar hur man själv väljer.
1 gillning
Jag tycker att millimeterrättvisa i förhållanden dödar romantiken. Så länge inte den ena tjänar avsevärt mycket mer/mindre än den andra så tycker jag 50:50 fungerar alldeles utmärkt. Min och min sambos livskvalité ökade avsevärt när vi skaffade ett gemensamt kort där vi sätter över samma belopp varje månad för att täcka alla gemensamma omkostnader. Jag tycker det är så härligt att inte behöva fundera på att splitta en nota när vi är ute och äter utan vi beställer det vi vill och betalar med det gemensamma kortet. Ibland beställer den ena nåt som är dyrare och ibland gör den andre det.
Ska man hålla på och dela fasta kostnader 44:56 så antar jag att man också delar exempelvis en restaurangnota 58:42, har körjournal i den gemensamma bilen, etc etc… Jag tycker det finns roligare saker att lägga tid på än millimeterrättvisa när det ändå jämnar ut sig i det långa loppet.
3 gillningar