Ska man hålla på och dela fasta kostnader 44:56 så antar jag att man också delar exempelvis en restaurangnota 58:42
Inte säker på hur detta är jämförbart; Om min partner väljer att spendera 1000 kr på en restaurang trots att han tjänar mindre än jag, kan han betala för sin egen måltid. Om jag ber honom att gå till en mycket dyr restaurang som jag vet ligger utanför hans vanliga budget, kommer jag att erbjuda att betala. Hittills har vi delat upp det mesta när vi äter ute och ibland frågar varandra på mer traditionella “datum” där personen som frågar väljer platsen och behandlar den andra.
Om man inte vill bygga för mycket gemensam infrastruktur direkt (till exempel i början av ett förhållande eller för att det känns bättre att ha det separat), så tycker jag det är grymt med en app som typ Splitwise där man kan logga utgifter istället.
Då kan man lägga in vad man betalat för som är gemensamt, så kan appen löpande hålla koll på vem som ligger över eller under. Så kan man balansera det med att “Jag tar notan nästa gång”.
Tycker det är supersmidigt, och det finns möjlighet att vikta också, om man vill att den ene ska stå för säg 60% om man nu vill det.
Och en annan fördel är att båda kan lägga in utgifter så ansvaret inte faller för tungt på nån, det finns lixom en inbyggd drivkraft att lägga in sina utgifter, glömmer man blir det som en utgift man bjussade på själv istället.
Jag utgick ifrån att man har en sund relation och inte ett samboskap där man själv eller den andra utnyttjar den ekonomiska överenskommelsen för egen vinning. Min poäng var att det jämnar ut sig över tid. Sen är det väl självklart att man kan välja att bjuda sin sambo på middag oavsett vilken ekonomisk fördelning man har emellan sig.
Vi är alla olika. Jag hade tyckt att det var sjukt osexigt att dejta en person som ödslar tid på att regga utgifter i en app. Till vilken nytta?
Det är som sagt så mycket mer än pengar man investerar i ett förhållande. Ska man ha appar för att regga allt annat man bidrar med också? För mig handlar förhållande om att ge och ta. Hitta en balans som passar båda utan att gå ner på mikro-nivå på varje enskilt område.
Själv i en sits där jag får ut mer per månad än min sambo. Hon har varit sjukskriven en längre period.
Vi har gjort som så att hon betalar boendet. Ca 3000 per månad. Alltid samma summa, det är hon som äger boendet.
Och jag är den som betalar mat etc. Det betyder att jag tar maten från Ica, men också om vi köper en pizza eller går ut och äter. Känner hon att hon vill och har råd att betala så är det inget som jag tackar nej till, men heller inte ett måste.
Vi har också en hund, där vi delar hyffsat lika.
Vi lever ganska så enkelt, det vi värdesätter mest är tid tillsammans och att komma ut i naturen.
Om det är rättvist eller inte vet jag inte, men vi båda är nöjd med upplägget.
Ja, hade absolut varit avtändande de första dejterna! Men tänk ett lite längre förhållande men de ingående parterna kanske är unga är unga och man vet inte med framtiden, eller av nån annan anledning inte vill dela konton och hela den biten. Nyttan hade isf inte varit microstyrning, utan att just hitta den där nivån som passar båda.
Det är ganska lätt att halka in i mönster när den ena lägger mer pengar på kostnader som är gemensamma, och då kan det ju vara ganska bra att medvetandegöra sig om det så att man åtminstonde har en möjlighet att ordna det som man faktiskt vill ha det. Visar det sig att man utan anstränging gör ungefär så som man är bekväm med så är det ju toppen och inget som behöver ändras på.
Samma tänker jag på andra områden, typ hemarbete, att det visst finns en poäng i att föra lite statistik för att få upp ögonen för sånt man slentrianmässigt halkar in i, så att det på riktigt kan få handla om att ge och ta, inte att den ene ger och den andre tar. Iallafall om man är kvinna, för forskningen är väldigt tydlig med vad som händer ifall man bara går på känsla. Då blir det så att kvinnan får jobba mer. Till och med i heterosexuella par där båda tror att de delar hushållsarbetet lika, visar forskningen kvinnan då lägger ner väldigt mycket mer tid.
Det kan ju också vara så att den med högre lön exempelvis tagit stora risker, t.ex. genom enskild firma eller dylikt, som väll i viss mån borde premieras…
Också ett nog ganska vanligt scenario är väll att någon som har högre lön studerat ett par år extra, att “komma ikapp” i förmögenhet kan ju ta ett tag…
Det var mest bara tankar jag fick av att läsa igenom er tråd. Håller med om att rättvist kan betyda olika saker för olika hushåll, det viktiga är att ni själva är överens. Har ni svårt att komma överens hade jag sagt att dela procentuellt lika från sin inkomst känns mest rättvist, but hey thats me.
För: 1) För att båda ska ha lika mycket pengar att röra sig med. Måste inte ha exakt samma men man behöver ha möjlighet till att ha liknande levnadsstandard (ger bästa förutsättningar för kärlek).
2) För att båda ska ha liknande möjlighet att spara ihop eget kapital för samma valmöjligheter på lång sikt. Hur man åstadkommer det blir ju lite olika beroende på om man är gifta eller inte men det viktiga tänker jag är så att ingen part ska behöva stanna i relationen av ekonomiska skäl. Detta tycker jag också är en riktigt viktig förutsättning för riktig kärlek.
Har suttit länge och funderat på mot och kommer inte fram till nåt egentligt, annat än att om det bara rör sig om att den ena tjänar lite mer och hygienfaktorerna ovan är uppfyllda, så skadar det väl åtminstonde inte.
Har svårt att se att det “jämnar ut sig med tiden” i det generella fallet om man utgår ifrån att man delar 50/50 på hushållskostnader, eller vad menar du är jämt? I mitt fall så tjänar jag ganska precis dubbelt så mycket som min partner, skulle vara oerhört svårt för oss att nå ett resultat på 66/33 om vi inte fördelade hushållskostnader i proportion med det från början.
Sen är jag med dig om att man inte bör ha millimeterprecision, men bara för att man delar 66/33 på hyra och matkontot behöver man ju inte direkt ha körjournal i bilen…
På samma sätt som ni för över 50/50 till ett gemensamt kort kan man ju föra över 66/33 och inte heller då behöva bry sig om att splitta en nota, osv.
Det är saken - jag tror inte att spendera mer på en restaurang borde vara synonymt med att använda ett ekonomiskt avtal för din egen vinst. Så att hålla en separat ekonomi för sådana saker gör det mycket lättare. Båda människor kan vara mer eller mindre extravaganta om de vill utan att behöva undra om de spenderar för mycket från ett gemensamt konto. Om han älskar mycket dyr kaviar behöver jag inte oroa mig, det påverkar inte min ekonomi. För mig känns det mycket lättare. Jag pratar inte om extrem mikrokontroll av varje liten sak, men att ha en konkret, överenskommen strategi för vanliga typer av utgifter - mat, räkningar etc. verkar bara bättre (för mig personligen menar jag)
Hej!
Precis så gjorde jag och min dåvarande man. Jag tjänade bättre och betalade därmed en större andel av de gemensamma utgifterna. Funkade utmärkt, vi hade aldrig några diskussioner om pengar.
Drygt 2 år och sex månader senare. Kör vi på procentuellt när det kommer till utgifter. Båda är nöjda och känner att det varit rättvist. Jag lägger in alla utgifter och inkomster i excel och så räknas procenten ut. Som någon i denna tråd skrev, osexigt att göra så. Men jag gillar att leka runt med siffror.
Tror ärligt talat att vi kommer fortsätta i detta spåret så länge vi är tillsammans. Eventuellt att barn kan ändra på det?
