Förstår inte riktigt det där resonemanget. De saker som man på riktigt behöver är inte så många. De saker som säljs begagnade är främst saker i budget- eller mellanklass. Det är saker som blivit över när någon annan uppgraderat eller blivit liggande när friluftslivet inte blivit av på länge. Dessa saker fungerar absolut men är inte alls så ”optimala” som riktiga kvalitetsgrejer. Dessa kan man dock inte räkna med att hitta begagnade, iallafall inte till fyndpriser.
Vissa personer verkar mer intresserad av alla prylar än av aktiviteterna där de ska användas. Det är en trist utveckling och om det går att undvika att landa där så är det ju bra.
Om du och din sambo är sugna på att resa, så är mitt tips att utbilda dig och fixa ett jobb där du får resa. Du är bara19 år, största tipset mot rikedom är att plugga stenhårt i 5-6 år, och sikta på ett ett högavlönat jobb.
Under mitt arbetsliv har jag rest runt hela europa, varit på uppdrag i Dallas och Washington DC och gått på tech events i Las Vegas så många gånger att jag tappat räkningen. Jag vill inget annat än att vara still i Sverige på semestern, billigt och bra
Att resa runt via jobbet är en stor plåga. Att resa runt på fritiden är något helt annat. Sen ibland undrar jag faktiskt om det verkligen är värt att studera. Efter gymnasiet kan man få jobb med hyfsad lön där man kan spara en väldigt stor andel och kan låta ligga mycket längre än om man pluggar. Har inte räknat på det men det vore intressant att veta vad man behöver för lön för att kompensera för att man är sent ute i arbetslivet och i sitt investerande.
Jag skulle säga att det beror nog på, vart man åker, med vilka förutsättningar och vad är det för jobb. Jag reser mycket i tjänsten och jag älskar verkligen det, jag har fått åka till otroliga ställe som jag hade aldrig tänkt mig besöka, träffat många människor i dem länderna, kommit mycket nära kulturen osv osv. Det är inte samma sak som att vara på semester men jag kan ändå få mycket fritid där efter jobbet samt får möjlighet att stanna över helgen (om jag betalar för hotellet själv). Tycker man om att resa på ett icke turistisk sätt skulle jag verkligen rekomendera.
Håller nog med. Olika faser i livet när man vill resa och inte. Skillnad på att åka omkring för att jobbet kräver och resa på sina egna villkor.
Verkar vara allt fler som kräver att folk flyger ekonomiklass. Jag (eller egentligen en bekant) som hyrde en lägenhet en månad. Jag var med hela månaden sedan lite andra som kom och gick. En var där med jobbet och kunde vara med några dagar för att han hade tur med timingen. Produktrepresentant för ett företag. Han verkade inte allt för road över att behöva åka omkring som han gjorde efter några år.
Jag har rest utomlands i jobbet några gånger. Det har varit trevligt och bra. Att detta resande skulle vara en stor grej vet jag inte men någon plåga har det inte varit. Sedan kan det säkert påverka vart och hur man reser.
Om man kommer till trevliga ställen med ok säkerhet, trevlig kultur, god mat osv. så är väl allt bra. Alla ställen är ju inte sådana. Sedan kan det nog påverka om man åker till nya ställen eller samma typ av platser gång på gång.
Klart du ska leva livet. Men du ska också spara. Det viktiga här är att du placerar delar av ditt sparande exponerat mot aktiemarknaden t ex i en global indexfond där du har möjlighet till större avkastning över tid. Du ska undvika enskilda aktier och annat med den allra största delen av dina besparingar. Se inte dina besparingar som ett konto du kan ta ifrån när helst en lockelse uppstår så som kompisar som ska dra på supa resa till Kos.
Att sitta på en flygplats i Tyskland är inte jättespännande Dock har jag lyckats kombinera Las Vegas med skidåkning i Snowbird innan samt åka bil genom Yosemite efter, har kört Stellenbosch runt vid besök i Kapstaden. Det går rätt fint att passa på att berika sina egna sinnen i kombo med en affärsresa.
Det är skillnad mellan resa och resa. Jag har en god ungdomsvän, han har rest tidigare mycket på jobbet och dessutom bott längre perioder i Italien, Holland, Brasil och nu senaste i Schweiz. Jag var avundsjuk när han hade möjligheten resa runt hela världen (med någon annans bekostnad), men han lugnade mig: alla flygplatser är likadana, och fabrikerna han besökte var inte precis i kulturella områdena. När han hade varit i till exempel i Indien, han hade haft en halv dag ledigt. För honom semester betydde att man kunde vara hemma i stugan och stänga av telefon - han reste maximalt till sina föräldrarhem. Nu när han har relation han bytte dessutom till job där man inte behöver resa. Det är roligare göra saker tillsammans med frun, till exempel resa…
Förhoppningsvis finns det en mellanväg, där man lever som man vill men ändå sparar genom hela livet. Det är en balansgång som jag eftersträvar konstant.
Kostym och fina kläder är mer associerat med stilmedvetenhet än ”rika”
Förr i tiden hade alla kostym, det är alltså inget som historiskt kan kopplas till pengar.
De finns väldigt många som gillar att klä sig propert utan ha någon som helst anledning att behöva leka rika, så du vet nästa gång du dömer någon i kostym
Håller med om detta, men min erfarenhet är att det kan vara trevligt och kul (upplevelser) med jobbresor om de är ganska sällan och man får träffa bra människor att byta tankar med och umgås lite – om det så blir kort och transient. Även om de tankarna handlar om det man jobbar med mot lön. Har en hel del roliga och bra minnen från jobbresor.
Med det sagt: att resa på fritiden är nåt helt annat, ja! Det är där man behöver egna pengar för att genomföra det och inte sällan behöver dessa pengar komma från besparingar.
Jo det är värt att studera. Men för att det ska löna sig bra pekuniärt måste man förstås satsa på en utbildning (spec om den är lång) till ett högavlönat arbete, en sektor som betalar bra. Om man avskyr att studera så är det förstås mkt svårare att få jämvikt där, det är trots allt ofta minst 3.5-4 år och det är en lång tid för en ung människa. Student-tiden är dock en upplevelse i sig, som en lång resa, med många minnen för alla som gjort det. Oavsett hur illa man tyckte om själva pluggandet. Man måste inte alls gå ut med höga betyg, typ satsa på att spika alla tentor, för att få ett välbetalt jobb sen. Så funkar det inte, iaf inte i Sverige.
Summa summarum: du har rätt i att för att det ska vara värt att studera länge (4-5 år) måste man få bra hög lön ganska snabbt i karriären för att det ska löna sig i rena pengar (“livslön”) i ett optimerat scenario, d.v.s. att man har en bra sparkvot från allra första början efter gymnasiet (när man är 19, typ, som TS är).
Det finns svenska studier och utredningar på det där med studier och livslön, flera stycken. Hittas rätt enkelt genom att Googla lite. För den som vill veta vilka yrken & sektorer i arbetslivet man isf ska satsa på. Det är trots allt personligt vad man gillar och man bör inte spendera 4 år av sitt liv som ung att syssla med nåt man avskyr bara för att sen får en hög lön och troligen sen även få jobba med nåt man inte gillar heller…
Det kan säkert vara trevligt med jobbresor men det är ju som sagt något helt annat. Syftet är ju arbete där man gör arbetsrelaterade saker med arbetsrelaterade människor på en plats och tidsperiod arbetet bestämt. Ofta är schemat ganska pressat så nja, även om det potentiellt går att ha trevligt är det långt ifrån samma sak som att resa på egen hand på sin fritid. När jag var yngre tyckte det jag det var helt okej med arbetsresor men idag med familj och barn känns det inte lika kul att ödsla fritid på jobbresor. Den tiden lägger jag betydligt hellre med min familj är random människor
Beträffande livslön så är det absolut en aspekt men det jag syftade på var den förlorade avkastningen och den ränta-på-ränta det innebär att börja pytsa in pengar på börsen 4-5 år tidigare. Detta tar inte livslönskalkylerna hänsyn till.
Det har du rätt i att de kalkylerna inte gör men så är det heller inte riktigt rimligt för dem som gör dessa livslöns-beräkningar och analyser att räkna med att unga människor 19-25 har en konstant sparkvot på i stil med >20% av nettoinkomsten. Har man det, som TS i detta fall, så är det en extrem outlier i kohorten och därmed ointressant för statistiken för gruppen.
Om man gör ett generellt antagande att en ung person 19-25 (~= studenttiden) börjar med noll i sparkapital och sen spar 500 kr/mån så blir alternativkostnaden (“förlusten”) efter 4.5 år ca 30000. I jämförelse med studielånet man drar på sig är det småsummor.
Jag anser att generella antaganden som ö.h.t. är rimliga att göra kan bortse från sådana summor pengar och livslöneberäkningarna tar hänsyn till studieskulder vilket är det som gör skillnad i sammanhanget.
Man kan därmed definitivt bli klokare av livslöns-studierna om man är ung och ställer sig frågan: “lönar det sig att studera på Universitetet?”
Om man vet att man är väldigt speciell, inte alls representativ för sin åldersgrupp utan en outlier på nåt sätt, så är det en annan sak, visst. Jag uppfattade inte den här funderingen som specifikt “Lönar det sig för @norrland321 att studera på Universitetet” ? Det är inte spec lätt att räkna ut.
Jag tror mycket på det gamla talesättet att investera i sig själv är alltid värt det och högre utbildning, om man väljer rätt och bra som passar en, är det alla bästa sättet att göra en sådan investering när man är i åldern 19-25. Andra sätt kan vara bättre när man är i andra åldersspann/faser i livet.
Grattis till att ha lyckats såpass bra med det. Jag har kolleger som har gjort det där och det var inte spec vilsamt för dem att arrangera, snarare ett “rejs” med en Reiseleiter insats som var rejält strulmättad. Jag har inte lyckats göra det på nåt enkelt sätt nån gång alls (stanna kvar efter en konferens nån enstaka dag på sin höjd för att göra nån enstaka speciell sak).
Så det är inte så enkelt generellt sett att kombinera tjänsteresor med privat semesterresa back-to-back. Det beror visserligen en del på vilken AG man har och hur strikt resereglemente den har.
Jag skulle vilja ha en snurra med livslön plus alternativkostnaden som kan själv ställer in och sedan vad som krävs för lön för att man ska tjäna på sina studier. Man kan spara riktigt hårt mellan 19 och 25 ifall man fått ett helt okej jobb med 28 000 (35 000 före skatt) efter skatt varken månad. 15 000 per månad borde man kunna lägga undan. Den extrasumman skulle bli en miljon efter fem års sparande (till man är 25) och växa till 17 miljoner när man 67. Det krävs ordentligt hög lön för att kompensera för det tappert.
Det jag skrev ang. det var mer eller mindre direkt plockat från boken The millionaire next door som jag hänvisade till så du får väl klaga till författarna och vad de kom fram till i sina studier om vilka dollarmiljonärna är och hur de klär sig.
Alt. klädde sig, då boken har några år på nacken.
Poängen är att personer med pengar inte alltid ser ut som man kanske förväntar sig, speciellt om det är kapital man har byggt upp själv.
Och det är ju det du skriver själv, så jag tror egentligen bara att du missuppfattat mitt inlägg då du säger precis samma sak som jag.
Håller med. Jag slösade bort 20 års åldern på jobb och plugg och gjorde typ inget kul. Nu i 30 års åldern har jag varken tid, ork och åtagande som gör mycket av det där svårt att göra idag.
