Karriär och pengar är viktiga men knappast det livet går ut på. Varför är det så svårt att lyssna på och leva i linje med sin egen inre röst utan att först få det bekräftat i forskningen? Varför är vi så rädda för att göra fel?
1 gillning
Därför att vi i grund och botten är flockdjur och är rädda att bli utstötta ur den flock vi tillhör. Och då ligger vi risigt till ur överlevnadssynpunkt
1 gillning
Helt rätt. Men sen kan man ju ha en inre röst som inte är så vettig heller så att man går för långt åt andra hållet och hamnar hos lyxfällan. Ens inre röst kanske tycker att det är en jättebra idé att spela på casino för man kan ju bli stenrik väldigt snabbt 
Knepig fråga detta. Den som har svaret är i princip ett orakel gällande livet, så bara ambitionen att leva optimalt tror jag man kan skrota direkt. Däremot tror jag råd som “slösa inte bort pengarna på dumheter” är något man bör hörsamma som ung, åtminstone “dumheter” som hämtmat fjärde gången samma vecka för att man är för lat för att laga mat, taxiresor i tid och otid för att man inte pallar ta cykeln eller åka kollektivt - egentligen bekvämlighet. Det blir väldigt dyr hämtmat sett över 20 år utan någon som helst uppsida förutom att man hängav sig till sina primitivaste drifter.
Sedan styr man inte över när allt i livet kommer ske, känns som vi har glömt bort det senaste 10-12 åren när det ändå varit ganska goda tider. Det är svårt att spara som ung om man som nyexad ingenjör pga läget i ekonomin blir hänvisad till att arbeta på en kundtjänst, då går nästan hela lönen till löpande utgifter och du är bara glad att du slipper bo kvar hemma hos föräldrarna av ekonomiska skäl. Då ska man kanske även passa på att arbeta och spara när möjligheten finns, även om resan till asien lockar mer i det korta perspektivet. Samma sak med familjebildning, det är svårt att påbörja detta vid 28,5 års ålder (eller vad som nu räknas som optimalt) om man inte träffat en lämplig partner. För andra kanske det sker mycket tidigare än de räknat med, och då är det bara att göra det bästa av den situationen också.
Det viktigaste tror jag är att inte ha FOMO, vilket jag upplever att många får när de jagar “upplevelser”, det ska upplevas (och delas på sociala medier) så himla mycket hela tiden och bråttom är det. Det är lätt hänt att man blir sin egen killjoy. Njut av nuet lite utan att tänka på något “bättre” du hade kunnat göra med din “begränsade tid”.
6 gillningar
Livet blir ur ekonomisk synvinkel lite bakvänt.
När man är ung då har man lite pengar men samtidigt behöver man pengar t.ex gällande familjebildning. När man är äldre har man pengar men då behöver man inte på samma sätt pengar.
Kanske vore en ide att man som ung svensk medborgare vid 18-års-ålder ingick ett samhällskontrakt med staten där man fick låna pengar av staten till bra villkor och sedan betala av lånet under sin livstid? Då skulle ju behovet av utlåning via giriga banker också minska men det vill ju förstås inte bankerna men för staten och folket vore det nog en ganska bra lösning.
1 gillning
Jag tänker att man behöver inte åka utomlands eller springa på krogen för att umgås med folk om man är introvert. Det handlar nog inte så mycket om pengar, alla möjligheter finns i Sverige utan att det behöver kosta så mycket. Via föreningslivet eller på andra sätt att träffa folk.
Med tanke på klimatproblemet så är det även dags att tänka om. Allt det här resandet är klimatvidrigt liksom importerandet av olika typer av lyxvaror med onödigt stor klimatpåverkan för framställning och transporter. Pandemin har gjort att människor i högre utsträckning lärt sig att kommunicera utan att resa, även lokalt i Sverige. Detta är i grunden bra.
Personligen har jag aldrig uppskattat speciellt mycket att resa. Det är den inre resan som räknas… Vissa behöver den yttre resan för att åstadkomma den inre resan men så är det ju inte för alla. Läsa litteratur kan på många sätt ge liknande erfarenheter och visdomar som att faktiskt flänga runt i olika länder. Det finns många sätt. Låna böcker på bibblan är fortfarande gratis och är ett miljövänligt sätt att sprida visdom på. Eller surfa på nätet och lära sig schack, programmering eller vad som helst.
1 gillning
Det är väl i princip det CSN-lån är?
1 gillning
Det är nästan att det anses ”fult” att inte uppskatta att resa idag.
Varför? Jag bryr mig inte om hur andra ser på det, jag beskrev bara hur jag ser på det. Jag tänker inte börja resa en massa bara för att andra gör det.
Apropå resor tycker jag Elton Johns låt “Circle of life” har en del tänkvärda rader: " There is more to see than could ever been seen, more to do than could ever been done".
Jag ser inget fel i att inte vilja resa och tror säkert att man kan få upplevelser utan att flänga runt.
Men, om jag ser till mig själv, så har jag haft fördomar om platser och dess befolkning på nästan alla platser jag rest till som inte stämt överens med verkligheten, hur beläst jag än varit om dessa innan.
Det finns vissa saker som man bara måste uppleva med egna ögon för att ta in, så resande för mig är att bota inskränkthet till viss del.
Absolut, den dimensionen kan jag förstå. Men nu har vi ju snart hela världen i Sverige, inskränktheten botas också den vägen.
2 gillningar
Haha, ja, så kan man ju också se på saken.
Om du har råd att resa så tycker jag att efter gymnasiet låter som en strålande period att göra det. Själv gjorde jag lumpen då vilket var ett underbart break från skolbänken innan jag därefter gick på universitetsstudier. Kan inte tänka mig att ditt sparande och pension blir katastrofalt dålig om du inte fokuserar på det i åldern 20-25. Jag vill minnas att arbetsgivaren inte började betala in tjänstepension för mig förrän jag blev 27 och därefter har jag arbetat på en del startups där jag helt saknat pension men genom löneväxling senare så ligger jag inte alls efter och kommer med största sannolikhet ha mer pengar och pension att leva på under resten av mitt liv än vad jag kommer behöva göra av med.
Nu är jag 46 och tid är den begränsande faktorn samt att man nu är en del av en familj som gör det helt omöjligt för mig (även om jag har råd) att åka till andra sidan jorden och jobba.
Men det skiftar ju snart igen när barnen blir i övre tonåren och flyttar hemifrån och/eller klarar sig själva. Då kanske man vill hem igen sen när det börjar dyka upp barnbarn, men innan dess är det bara att dra iväg om man känner för det.