Leva livet nu i form av en FIRE-variant | Erfarenhet av att leva i länder med lägre kostnader

Okej, så här ligger det till:
Jag var sjukt trött på att jobba jobba jobba för att sen kunna ha semester att par veckor om året. Jag och min fd fru var tidigt inne på att sluta jobba runt 55, så vi sparade en del för att kunna nå det målet, en skilsmässa förstörde ju såklart mycket av det. Dock hade jag möjligheten att behålla huset som låg i Göteborg och marknaden gjorde det möjligt att få ut en hel del kapital vid en försäljning. Så i augusti förra året (2021) sålde jag av allt jag ägde, förutom vad som fick plats i 2 resväskor. Tanken var att investera pengarna från hus och hem och få pengarna att räcka resten av livet. Jag var då knappt 51. Investerade i huvudsak i Lysa och Opti.

Eftersom jag inte har varit högavlönad i livet, mest jobbat inom detaljhandeln och därmed tjänat långt ifrån vad som egentligen skulle kunna definieras som tillräckligt med lön/kapital för att “pensionera” sig tidigt i Sverige, så var jag tvungen att minska utgifterna för att det skulle vara möjligt.

Så jag bestämde mig för att lämna landet och bo i länder med lägre levnadskostnader, jag vet ju att detta inte passar för alla, men för mig passar det utmärkt, med nästan vuxna barn som klarar sig själva.

Hittills tillbringade jag hösten i Mexiko, krypavstånd till karibiska varma havsbad, januari t.om. mars i Singapore och nu i Filippinerna. Filippinerna tänker jag stanna längre och ha som min bas för lite mer resor runt om i Asien. Och världen.

Min budget ligger på ungefär 15000 i månaden, netto. Då bör mitt sparade kapital ta slut när jag blir 90 ungefär.

Så hur har det då funkat? 15k var helt okej i Mexiko, lite för klent i Singapore men mer än tillräckligt i Filippinerna.

För att detta inte ska bli en vägg av text, är det någon som är nyfiken och vill veta mer, så bara fråga på…

Och ja, för mig känns detta som det bästa beslutet någonsin, även om börsen gör det lite skakigt när man stämmer av ekonomin månadsvis… :sweat_smile:

55 gillningar

Blev lite intresserad av hur livsstilen ser ut med dessa 15000, eftersom jag har ett hyfsat bra liv här hemma för lite mindre. Delar boende med sambo så det blir lite enklare.

  • Äter du ute dagligen eller lagar maten själv?
  • Bor du på hotell/vandrarhem eller hyr lägenhet?
  • Lever du i större städer eller mindre byar?
  • Några kostnader som tillkom vilket du inte hade förberett dig på?

Vi startar med detta :slight_smile:

2 gillningar

Grattis till ett häftigt beslut, det låter som att det funkar också :grinning:

1 gillning

Hej!
Vilket spännande liv du verkar ha :slight_smile:
För mig dyker ett antal praktiska frågor upp framförallt kopplat till familjeliv och relationen till släktingar.
-Hur funkar relationen med dina barn när du är frånvarande så mycket?
-Har barnens mamma fått ta större ansvar? Eller har hon också sett barnen som vuxna och att de kan klara sig utan stöd från föräldrar?
-Hur funkar relationen med övriga släktingar, lever dina föräldrar?

Spännande i vilket fall!

Bra frågor!
I Mexiko och här i Filippinerna lagar jag mat hemma, i Singapore var det 100% äta ute/beställa hem.
Det är ingen lyxmat, utan mycket kyckling, fläsk och fisk, det vill säga det som är billigt där man befinner sig. Och ris. Mycket ris blir det i dessa länder… :sweat_smile: När jag äter ute så blir det inte den stora biffen, utan gärna lokal mat som är billigare och i mitt tycke, lika god. Ibland hamnar man på TGI Fridays eller liknande såklart, men man får allt hålla lite på budgeten, det är lätt att det springer iväg.

Jag har hyrt via Airbnb hittills, lägenheter, med pool och andra mysigheter, men nu blir det att skaffa “vanligt” boende, hyra hus eller/lägenhet som en vanlig invånare.

Mexiko bodde jag i Playa Del Carmen, mitt på 5th Avenue, dyrt för att vara Mexiko, men billigt mot Sverige. Singapore var ju Singapore, mer stad blir det inte och här i Filippinerna har jag hittills bott i Manila, men kommer att flytta till Iloilo nästa månad, lite billigare där.

Det var mer kostnader som försvann än som tillkom,jag insåg inte riktigt hur mycket man hade som betalades när man hade sitt vanliga liv, men sjukvårdsförsäkring var lite dyrare än jag hade räknat med, till viss del på grund av Covid…

1 gillning

Får man fråga hur många månader/ års kostnader du har buffrat (oinvesterat) eller om du har nån uttags strategi? :grinning:

Tack för det! Jag trivs väldigt bra än så länge, men det är ju bara 9-10 månader in i det hela…

Det blir mycket chat/videosamtal såklart
Yngsta barnet är 14 och bodde redan på heltid med sin mamma innan jag flyttade, vi delar fortfarande på alla kostnader och liknande, så vi har inga problem oss emellan… Övriga barn har flyttat hemifrån och jag pratar nog mer med dem nu, än när vi alla bodde i samma land!

Min pappa lever fortfarande och jag har en bror, det är hela släkten. Jag är på väg till Sverige på “semester” nu till helgen, pappan fyller 80. Men även där är det telefonsamtal som gäller!

1 gillning

Låter onekligen riktigt najs! Rent ut sagt som en j*vla lång semester :slight_smile:

Kan inget annat än att glädjas åt dig. Jag får väl vänta på att barnen blir tillräckligt självgående innan det blir aktuellt för min del. Dessutom ska man kommer överens med en sambo om var, när, hur, vilket du slipper :rofl:

1 gillning

Klart man får fråga!

Jag har knappt 2 års kostnader/utgifter som är icke investerat, uttagsstrategi blir nog: när jag behöver det… :sweat_smile: Men när det blir dags, så blir det förmodligen ett större uttag, kanske 2 nya år. Har inte bestämt mig än…

Hösten gick jättebra, ökade mer än jag förbrukade, dock icke så under våren…

2 gillningar

Ja, att vara själv är ju onekligen lättare! :rofl:

Dessutom skulle du kunna planera om ifall det skulle gå lite dåligt och bo på billigare ställen under den tiden. Då behöver du ju inte dra lika mycket från kapitalet.

Hmm, kanske en strategi. Bo/Besöka dyrare ställen under bra år och billigare under sämre.

En annan fördel med att alltid vara ledig är ju att man kan flyga när som helst, hitta billiga biljetter går ju nästan alltid… Det är ju värdelöst att alltid behöva resa under semesterperioder, bara där sparar man mycket pengar.

7 gillningar

Just det där hade jag tänkt fråga, hur mycket själva resandet tar av månadsbudgeten?

För tillfället har jag inget klart svar på det, jag har haft en massa vouchers från resor som blev inställda när jag fastnade i Malaysia i mars 2020, covid ställde till det riktigt… Men jag har räknat med 6-7%, framför allt om jag ska byta länder, mindre för lokala utflykter… Inget businessflyg för mig!

Grattis till att ha tagit ett stort steg i den riktning DU vill!
Jag har själv varit ”ledig” under längre perioder nu senast var jag i Colombia under 2019 och kom hem precis innan covid blev en pandemi.
Det jag undrar är hur du upplever ditt sammanhang? Jag menar hur du känner att du bidrar/inte bidrar till samhället? Jag gissar att du är ganska mycket ensam under dagarna?
Jag hade själv problem med detta och kände ganska snabbt att jag behövde vara en del av något ”större”.
Det funkade bra när jag pluggade spanska i två månader och hade en form av vardag med rutiner och ett schema att följa. Men jag tyckte att efter det så hittade jag inget direkt syfte med mina dagar. Visst man veckohandlar, tvättar, städar och gör lite turist saker men för min egen del så kändes det efter ett tag som att jag väntade på nästa fas på något sätt. Som en lång helg men när måndagen väl kom så var det tillbaka till rutinerna igen.
Hur hanterar du detta?

6 gillningar

Än så länge är det inget problem, är ju fortfarande nytt, men har alltid varit lite av en “ensamvarg”, följer mycket tv-serier, läser och spelar lite tv-spel. Är ute och promenerar en hel del och upplever kulturen på plats med mat/dryck utanför turistrutterna… Ska jag vara ärlig så gjorde jag inte så mycket mer när jag var hemma och jobbade heller, men jag har funderat lite på vad jag ska hitta på om jag skulle få samma känslor, har dock inte hittat nåt bra svar än… Fördelen här i Filippinerna är att folk är väldigt pratsamma och man kan lära sig mycket om man vill. Vet att många expats här sysslar med mindre välgörenhet, skänker lite pennor och block till skolor och så vidare, för att ha något att göra.

4 gillningar

Ett sätt kan vara hitta något som gör att du kan tävla mot dig själv. T.ex löpning, styrkelyftning och liknande. Jag hade gärna tagit ledigt i ett par år för att kunna fokusera helt på något sådant bara för att se hur pass långt jag kan komma. Detta involverar t.ex att ta in mycket fakta kring sin hobby och bli riktigt bra på den. Det är något som ger mening till mig.

När man väl börjat nörda ner sig ordentligt och kommit en bit på vägen kan man ju så klart börja lägga sin tid på att hjälpa andra inom samma hobby för att känna att man bidrar.

Jag har många gånger tänkt att om jag hamnar i den sitsen så skulle jag kanske hjälpa yngre människor att lära sig programmera och visa vilka fantastiskt saker man kan få en dator att göra åt en. Jag skulle också lätt kunna tänka mig att hålla i tränings-session (t.ex calisthenics) för de som kommer lite ur gängorna. Det hade nog känts tillfredsställande, iaf mer än att bara gå till ett jobb för att ha något att göra och vara en del av något.

3 gillningar

Se där, ett alldeles utmärkt svar på vad man kan göra med sin tid, tackar!

1 gillning

Kanon! :grinning::+1:

Vi har lite liknande plan men tänkt behålla en liten bas i Sverige för sommardelen och en bas i Asien för vinterhalvåret och sedan utgå från dem på resorna.

Kostar lite mer men inte så mycket tänker vi. Räknar 35 kkr per månad för 2 pers. Så 15 kkr räcker nog fint på 1 pers som du också upptäckts. Även om jag kan tänka mig att det var tajt i Singapore. Boende där brukar bli dyrt.

Hur tänker du mht fall-back om du måste vara i Sverige? (sjuk, sjuka släktingar mm). AirBnBa även i Sverige eller har du släkt du kan bo hos?

Det är nog den frågan vi brottats mest med. Sverige boende eller ej, och mht sjukförsäkring. Hur löste du sjuk/reseförsäkring förresten?

Superspännande att höra hur du upplever Filippinerna. Bara varit på Cebu en gång. Kanske fått fel bild, att Manilla är riktigt råddigt. Men så brukar ju media vara långt värre än verkligheten. Kul om du uppdaterar här lite då och då :slight_smile:

4 gillningar

När det gäller att ”bo hemma” så kan jag sova hos släktingar, men släkten bor i Skåne och mitt liv finns i Göteborg. Jag räknade på det och man får många nätter på hotell om man räknar alla kostnader man har för ett boende, försäkring, elavtal osv… Så hotell när jag är i Göteborg och hos familj i Skåne!

När det gäller försäkring så är jag i grunden frisk, än så länge, och för tillfället kör jag ”egenförsäkring” och räknar med att betala kontant om jag behöver sjukvård här i Filippinerna. Nu har jag precis skaffat ett SRRV, ett långtidsvisum som även berättigar till den lokala sjukförsäkringen PhilHealth, den ersätter typ upp till 20% av kostnaden till en kostnad av lite drygt 3000kr/år.
När jag reser i övrigt tecknar jag en separat försäkring för det land eller länder jag ska besöka…

Och ja, Manila är inget för mig, kul malls osv och BGC är fint, men trafiken… Plus att prisnivån är lite högre rent allmänt…

4 gillningar