jag misstänker att denna tråd blir helt död 
5 gillningar
Du är inte ensam, det är säkert ganska många här gissar jag. I mitt fall så är ett av mina mål definitivt FI, medan RE ser jag mer som en valmöjlighet som jag tycker är nice att ha snarare än att jag nödvändigtvis planerar aktivt för det.
8 gillningar
Helt omöjligt för mig att nå fire, som en vanlig knegare som närmar sig 40. Började investera 20 år för sent, tyvärr.
4 gillningar
Planerar och planerar – funderar lite löst kan man väl säga. Planering är inte riktigt min grej.
3 gillningar
Ingen FIRE här! Började alldeles för sent men har också ett roligt, intressant och utvecklande jobb. Tänker mig dock flera och tjocka guldkanter på tillvaron! 
1 gillning
Förstår att tråden är ett skämt men i Sverige är det väl mindre än 1% av befolkningen som siktar på FIRE på ett seriöst sätt och på forumet kanske 10%? Om ens det.
Sparkvoterna som brukar anges på forumet är relativt höga men räcker inte för tidig FIRE men kanske en traditionellt tidig pension runt 60.
7 gillningar
Planerar inte aktivt för FIRE men räknar med att “livet händer” och att jag i något skede står utanför arbetsmarknaden och därför väljer att aktivera RE delen då. Känns bra med den här tryggheten.
4 gillningar
Fire är uteslutet för mig som sjukpensionär, om jag inte vinner på Eurojackpot. 
8 gillningar
Jag tänkte köra FIUE, Financial Independence, Utköpt Early. Osmart att lämna in en uppsägning när man har kapitalet redo, mer ekonomiskt att göra sig odräglig när det är dags så man får en årslön för att de vill bli av med en.
Okej, sarkasm över. Jag tänkte nog egentligen bara spara och så där för att ha ekonomiskt svängrum och frihet i framtiden snarare än att gå hemma och pilla sig i naveln när jag är 55 just. Än så länge trivs jag på jobbet.
3 gillningar
FIRE är något som finns i bakhuvudet för mig. Men det det är en del som ska klaffa för att det ska gå så tidigt som man vill. Målet, och möjligheten att nå det kommer nog bli mer och mer konkret när man är kring 50. Som 39 åring kan man nog inte garantera något, med allt som händer i världen.
Att jag ska pensionera mig vid 69 (eller vad det nu är) års ålder ser jag som uteslutet dock. Man ska vara glad om man når sin 70 års dag, tycker jag. Ska jag jobba tills jag dör? Nej tack staten. Jag chansar inte på att jag lever till 100 som min farmor.
Jag tänker att medborgarlön kanske inte är så långt bort med AI’s framfart. Man kanske inte kommer klara sig enbart på den i början, men även en liten medborgarlön räcker för att planen på att sluta jobba blir verklighet snabbare tänker jag.
1 gillning
Jag tillhör de där “konstiga typerna” som har ett yrke jag trivs utmärkt med och där jag vet att jag gör skillnad varje dag. Så jag har verkligen inte den minsta lust med FIRE, även om jag har full ekonomisk möjlighet att gå redan i denna dag.
Men jag vill helt enkelt inte, däremot kommer jag att reducera min tjänstgöringstid lite och börja jobba fyradagarsvecka f.o.m nästa år och det ser jag fram emot 
9 gillningar
Jag tycker generellt att FIRE är ett ganska dåligt mål av flera skäl.
En stor anledning är att offra upplevelser för att spara hårt när man är ung kanske inte är värt det om man tittar på inkomster och utgifter över hela livet.
Det finns personer som det passar för men för de allra flesta hade jag rekommenderat att lägga fokus på att utvecklas och trivas på sitt jobb.
Fuck off kapital är ganska vedertaget idag men fuck off kompetens är minst lika värdefullt.
3 gillningar
Det där tycker jag är helt rätt approach.
Lev livet som man vill. Spara lagom mycket utan att försaka något i nuet. Gärna genom att aktivt tänka efter på vilken förbrukningsnivå man trivs bäst.
Sedan kan man fråga sig själv med jämna mellanrum om man har möjlighet att hoppa av, helt eller delvis, samt om man vill det.
FIRE eller andra typer av minskning av arbetstid är ett möjligt val och ingen idealbild.
4 gillningar
Jag tror att de flesta på detta forum inte planerar exakt för FIRE. Forumägare Jan är ju t.ex. inte på FIRE-jakt, utan snarare en moderat FIRE-skeptiker och han influerar ju onekligen forumet en hel del.
Personligen är jag intresserad av finansiell frihet, men inte exakt FIRE. Tvärtom hoppas jag att kunna arbeta långt efter pensionåldern, om jag lyckas behålla hälsan. Men inte arbeta på samma sätt som nu, såklart.
Om man räknar in att gå i pension lite tidigare, typ 59-60, i begreppet FIRE så ja. Samtidigt beror det ju lite på hur livet ser ut där och då känner jag så det kanske lika gärna slutar med att jag tycker att livet är bra som det är och att det snarare är att gå ner till att jobba 3-4 dagar i veckan som är mer lockande och då också se fram mot en pension framåt 65 som ger mer pengar i månaden för att jag jobbat på.
Jag vantrivs absolut inte på jobbet och har man bara bra flexibilitet och stimulerande arbetsuppgifter så känns det för mig lite dumt att snåla järnet hela vägen till pension oavsett när det blir, man vet ju inte när lampan släcks liksom så i värsta fall har man snålat sig genom arbetsåren och sen när man väl ska skörda frukten av det så släcks ljuset efter en månad. Så jag lever hellre på ett sätt som gör mig nöjd och glad här och nu samtidigt som jag säkerställer att jag kan ha det bra även senare, även utan att bli FIRE vid 50-55.
Förstår absolut att de som vantrivs på jobbet, har strikta 8-17 jobb med krav på fysisk närvaro på arbetsplatsen, eller av annan anledning saknar flexibilitet i sitt arbetsliv, hellre köttar på och siktar på att bli fri så fort som möjligt men jag är inte riktigt där i hur mina arbetsdagar ser ut, samt att jag tycker det är kul att jobba samtidigt som belastningen är på en högst rimlig nivå majoriteten av tiden.
Så inga ambitioner på FIRE här men målet att ha lite Fuck off-kapital om jag får en kass chef eller helt enkelt plötsligt ruttnar och känner att jag hellre går i pension några år tidigare.
6 gillningar
Är ~45 och är FI men har valt att fortsätta jobba, men det blir väl RE ändå så småningom. RE har aldrig varit något mål. Trivs med jobbet som är flexibelt, i framkant och är utvecklande, samt att det skulle finnas få personer att umgås med om dagarna.
4 gillningar
tänker mycket på att växla upp och ner under olika perioder, snarare, och ha en stor frihet. arbete passar mig väldigt bra. antagligen är det vad jag är allra bäst på i livet på många sätt.
För ett år sedan var jag på väg att säga upp mig pga arbetsplatssituation och då var friheten att ha ett sparat kapital och åtminstone kapaciteten att leva billig guld värd. Sedan ledde till en omstrukturerad arbetssituation med möjlighet till viss deltid för att kunna ta ett väldigt förmånligt extrajobb och samtidigt få variationen och luften i vardagen jag behöver, så när jag först rustat för att leva på mycket mindre än förut ökade istället mina totala inkomster rejält.
Ett ovanligt lyckosamt utfall för mig kanske, men känner ändå att friheten i att kunna klara sig en längre tid vid uppsägning eller arbetsbyten ger ett bättre förhandlingsläge för både fungerande arbetsliv och eventuella nya uppdrag.
Trivs inte med att ta det lugnt egentligen.
4 gillningar
[Fördomssirenen ljuder med full kraft]
I övrigt tycker jag att det är en nyttig tråd och FIRE är ju ingen universallösning för alla bara för att det är ett ekonomiforum.
Jag säger som P-G: -Vad gör folk hela dagarna? Människor ska ju arbeta!
8 gillningar
Grattis! Vad jobbar du med?
1 gillning
Håller med om det där men snåla är kanske inte ett måste?
Jag kan absolut slösa men vanliga månader sparar jag ungefär hälften av min ganska normala lön utan att jag känner att jag snålar.
4 gillningar