Helt rätt. Skönt att höra. Tack för du delar med dig av dina erfarenheter.
Hej!
Jag kan relatera då jag utbildade mig till sjökapten och jobbade ca 4 år efter avslutad utbildning. Provade allt som flöt men trivdes inte. Till saken hör att jag enbart valde yrket för att tjäna pengar och se mig omkring i världen.
När jag insåg att jag inte trivdes oavsett båttyp och att det kunde bli tufft att kombinera med familj valde jag att gå iland. Satte mig i skolbänken igen med allt vad det innebär och det tog mig 15 år att komma upp i samma lön som jag hade när jag gick iland.
Jag tänker ofta hur det hade sett ut om jag fortsatt och haft en massa mer pengar och status.
Vissa dagar ångrar jag mig och kan banna mig för att jag inte bara körde på ett tag till åtminstone. Samtidigt hade branschbytet inte blivit lättare att göra senare.
Vet inte vad jag vill ha sagt mer än att jag hör dig och förstår dig. Men att ångra sig gör inte så mycket nytta. Däremot kan man fråga sig vad som hade varit bättre Med några miljoner till. Jag har inte kommit på så mycket faktiskt.
Saknar mer äventyret än pengarna.
6 gillningar
Kan också relatera. I mitt fall lämnade jag inte ett särskilt välbetalt arbete men mer än mitt nuvarande och det hade framför allt kunnat bli lönsamt över tid. Det var både jobbigt och skönt. Nu tjänar jag ungefär 200 kr mer brutto i grundlön per månad än för 7-8 år sen, men mår å andra sidan betydligt bättre. 
3 gillningar
Då är vi rätt lika där. Tack för ditt svar och att du delar med dig. Det gör mycket. Något som även tär på mig är att jag fick ca en halv miljon sek i kurser från norska bolagen. Lite dåligt samvete för det. Det är inte helt lätt att få dessa jobb och de satsade på mig. Får tänka att norska oljebolag knappt vet vad pengar är. Olja och gas ger så mycket pengar att mina kurser är en väteatom i havet för dem.
1 gillning
Tack. Må bra betyder allt. Tyvärr är jag en grubblare. Men jobbar med mig själv kring det. Alltid skönt att höra andra som varit i samma situation.
2 gillningar
Hej, jag gjorde det motsatta och fortsatte. Gick ut uni 2008, och har kört offshore sedan dess. Hade ca 65k i ingångslön, har drygt 200k i månaden nu med allt inräknat. Var Skattefritt fram till 2017, sen dess full skatt med avräkning pga ändrad regeltolkning av HFD. jobbar 4v/4v. Sparade bara på konto fram till 2018…och plöjde in ca 4 milj i husrenoveringar och lyxkonsumtion. Inga lån alls. Har sedan 2019 investerat i diverse högriskobjekt, lägenheter och fastigheter som inte resulterat i nånting alls. Det bär endast kostnaderna..är Kanske -1msek totalt. Men sitter väl ändå på ca 14mkr i spar och pension. Lägger undan mellan 65-110k i månaden. Men har lyxkonsumerat mkt sista 2 åren…så det är nog närmare 65. Är drygt 40…. Tänker jobba till 55/60 tror jag. Men flyttar nog utomlands ganska snart. Vädret och byråkratin börjar bli olidlig… trivs som fisken även om man saknar dom därhemma. Fast nu går det ju bra med starlink. Inte alls samma sak som för 6-7 år sen. Tänker att man behöver en bit över 40mkr för att kunna sträcka upp mittenfingret och inte behöva bry sig mer…fast målsnöret flyttas ju hela tiden. Det jag uppskattar är att jag helt enkelt inte behöver bry mig om bankkontot. När kortet studsat kan man bara föra över lite till. Det finns alltid. Och man kan testa allt som svennelivet har att erbjuda utan att behöva knussla eller tänka till. Båt, mc, helikopter, flyg, bilar, resa, husbil, pool, m.m. det är bara att köpa och sälja om man inte gillar det, eller kommer på nått annat man vill göra. Ja det är slösaktigt. Men jag har märkt att man är lyckligare om man delar överskottet i 2 och sparar en del, samt busar upp en del.
1 gillning
Tack. Jag är i grunden glad för det. Har det väldigt bra med jobb och familj. Men mycket vill ha mer ibland. Då är det lätt att halka in på hur det kunde varit. Måste sluta grubbla för mycket. Här och nu och framåt.
Släpp det. De måste räkna kallt med att en viss andel hoppar av de första åren. De investerar i en grupp personer, inte dig ensam.
Jag hade liknande tankar som du på ett av mina första jobb. Kände en press att både prestera och uppfylla förväntan på att jag skulle stanna. Ända tills en dag när vi nya hade något möte med verksamhetschefen och han sa odramatiskt ungefär att “en eller två av er som sitter här kommer byta till ett annat jobb de närmaste åren, därför överanställer vi med ungefär 20 %”.
Det är inte mer med det, arbetsgivaren behöver förhålla sig till och ta höjd för sannolikheten för avhopp, som kan ske av en mängd anledningar.
2 gillningar
Ouch… 55% lönesänkning i ett slag?
Jag är lite osäker på om detta är intressant eller totalt tondövt eller både och?
2 gillningar
Ja, det tog ett par månader av funderande på vad man skulle ta sig till…Kollegorna vallfärdade ju utomlands. Dom flesta fick ju 500m2 med infinitypool och havsutsikt i en semesterort samt privatskola till barnen för mindre pengar än vad skatten tog upp. Och dom lever så än idag. jag blev kvar vetandes att jag löneskattar 1,2msek om året…det var ett val. Men jag ligger i startgroparna om det blir värre.
Det är vad det är. Man styr bara över sig själv, alla val har en konsekvens.
1 gillning
Det kändes bara lite som att strö salt i såren Roligt att det gått bra för dig trots gupp på vägen och så men TS ville främst ha input från personer i liknande sits. Jaja, huvudsaken TS är nöjd.
1 gillning
Off topic. Läs inledningen av tråden igen. Om du vill beskriva fördelarna med offshore kan du starta en egen tråd om det. Det var inte poängen med min tråd. Tyckte jag var tydlig med det.
Du gjorde rätt tycker jag. Pengar är viktigt såklart men du har ju det bra ekonomiskt nu också låter det som. Du skriver att du blir nedstämd av att tänka på hur mycket pengar du hade haft nu om du fortsatt. Hade du varit lyckligare med några miljoner mer på kontot? Vad hade skillnaden varit för dig?
Det var inte meningen alls att strö salt i såren. Du var på samma plats och gjorde vad jag förstår ett medvetet och väl avvägt val. Är ju trots allt inte så många som hamnar där ute. Det är massor av kollegor som har slutat, och gjort precis som du. Och ingen av dem har kommit tillbaka igen, så det ligger nog i naturen när man väl får smaka på vanliga livet. Precis som flertalet skriver här. det är skrämmande när man tänker på det att på de senaste 18 åren har man sålt sitt liv i 9 av dom för pengar. 9 julafton, 9 midsomrar, 9 skolavslutningar, etc etc…man lever livet på halvfart. och har bestämt sig för det. - Kommer det vara värt det när man blir riktigt gammal? Troligast inte. man försöker bygga pengamaskin för att kompensera lite, men det behövs ju bara ett par ordentliga omvärldshändelser eller dåliga beslut så är den värdelös. då har man gjort allt i onödan.