Som många förhoppningsvis vet är offshorebranschen i Norge väldigt välbetalt. Jag hade lyckan att få ett sådant jobb efter studier i teknik. Arbete utanför EU var dessutom skattefri så tjänade 60-70k i mån skattefritt. Är nog högre idag. Då var detta ingångslönen och det fanns stora möjligheter att avancera. Detta var min plan. Tjäna mycket snabbt och investera mycket tidigt. Problemet är att detta arbete var fruktansvärt tråkigt på alla sätt. Att vara borta 6 v och ledig 6 v var som att sitta i fängelse. Kollegorna kände likadant. Efter två år av psykisk press slutade jag. Har ett jobb jag trivs med men tjänar en tredjedel. Investerade det mesta jag tjänade inom offshore och 10k i månaden från nuvarande jobb. Hade jag stannat hade jag haft 10 miljoner idag, minst. Är i yngre 40 åå. Kommer troligen få ihop samma summa när jag är 60 år. Ni förstår hur mycket det hade blivit. 30-60k investerat i mån under ett yrkesliv. Detta gör mig nedstämd ibland. Nån som varit med om något liknande eller har några tips/råd hur jag ska tänka? Strö inget salt i såren genom att säga att jag borde stannat kvar. Kan tillägga att jag har familj och barn som jag också ville prioritera. Har det egentligen väldigt bra som det är.
Det kan vara tufft när man fått en glimt av vad den alternativa verkligheten skulle ha blivit. Det blir som en sanning för oss, fastän framtiden vet vi ju aldrig något om. Du hade kanske skadat dig, fått sparken, blivit lämnad av partner, eller något helt annat som ändrade riktningen. De alternativa verkligheterna tänker man inte på. Det är ju bara det där perfekta som man tänker på, och det var ju inte perfekt. Hade du aldrig sett den hade det inte känts som något gick förlorat. För den hade aldrig funnits.
Den finns inte nu heller.
Du prioriterade hälsa och familj, och det finns väl inget bättre beslut än det.
Livet blir som det blir. Du kände psykisk press av dealen, du valde därför att gå vidare. Att hålla på med alternativscenarier är en återvändsgränd. När du låter din hjärna löpa amok med tankar på hur det kunde ha blivit med alla miljoner väljer du en selekterad tillvaro. Du hade också kunnat stanna kvar och driva dig själv till vansinne, kanske sabbat ditt liv på betydligt värre vis.
Gläds åt erfarenheten och känn dig stärkt av att du rotade upp dig ur en hemsk tillvaro.
Har du ett jobb du trivs med och lön som räcker till det liv du vill leva så förstår jag inte riktigt vad du saknar. Du vantrivdes ju i det fängelset. Mer är inte alltid bättre.
Har inte varit med om något liknande själv, men jag har bekanta som arbetat ute på oljerigg och som slutat av precis samma skäl. Min magkänsla är att den typen av jobb för de flesta är något man gör under en begränsad period.
Det finns ju en anledning till att det är välbetalt. Och det är inte alls säkert att du hade varit på en bättre plats i dag om du ”bara stått ut” några år till. Mer pengar på kontot? Absolut. Men vad är det värt om det egna måendet är i botten och familjelivet tagit stryk av en frånvarande förälder eller partner som kanske inte ens är mentalt närvarande när denne väl är hemma?
Nej, det låter snarare som att du fattade rätt beslut.
Fast du lär ju kunna sluta tidigare än 60, har du 10 M vid 60 om du fortsätter som idag så har du ju 900k per år du kan spendera fram till pension om du kan leva på pensionen efter det. Hur ser levnadskostnaderna ut idag? Fire är ju om man går väldigt tidigt går man vid 60 behöver man inte ett fire kapital.
Jag gjorde ett val i ungefär din ålder att inte följa någon traditionell karriär som garanterat hade gett mer pengar … till priset att jag antagligen hamnat i en vadderad cell
Alltså pengar är bara pengar. Mental hälsa, ett liv man trivs med, nära & kära och att skapa härliga minnen är ju det som egentligen räknas.
Gud vet hur du hade mått eller vad som hade kunna hända (offshore jobb är vad jag förstår inte helt riskfria) om du fortsatt i ”fängelset”
Att du trots att du prioriterat ditt liv kan spara 10 papp i månaden är ju långt ifrån dåligt.
Wow. Tack för alla bra svar. Ni har alla helt rätt. Skönt att få det bekräftat ibland. Tanken var inte att göra Fire utan bara få ihop så mycket som möjligt. Har alltid haft ett behov av att imponera på familj, vänner, svärfamilj. Som ni förstår var alla väldigt imponerade. Det är destruktivt har jag förstått som vuxen att inte se sig själv som att man duger som man är. Sen kan man fråga sig hur mycket pengar man behöver. 10 m är ett riktmärke. Siktar på ca 17 till 60 år. Kommer ärva ett par m på sikt. 17 med ett lyckligt liv och en utlandsresa per år med familjen eller 50 m och ett tråkigt liv är inte svårt att välja. Det är som en skrev att man var inte närvarande när man var hemma på ledighet heller. Stort tack alla. Min första tråd
Jag och frun drar in ca 74 k per månad efter skatt. Bor i en femrumslägenhet centralt i en top 10 stor stad (bostadsrätt). ca 18 k i mån för bostaden. Resten slukas av familjelivshålet. Tre barn. Lägger 10 k per månad i investeringar. 5 k till ett resekonto. Vi har börjat göra en resa per år. Investerar i minnen som familj. Vill ha ett guldkantat liv vid pension samt få ihop så mycket som möjligt till barnen. Kanske ge förskott på arv. Vi kommer down size när kidsen avknoppas för att kunna investera mer. Har ärvt ett landställe utan lån. Frugan och jag tänker resa mycket även utan barn.
Precis så. Ska man drömma kan man också tänka på alla andra scenarier om man gått en annan utbildning t.ex. Tar bara massa energi och leder inte till något. Tack för ditt svar.
Som jag ofta säger till andra (och till mig själv) nu för tiden: Shift your perspective.
För mig personligen - i alla fall - har pengar ett värde motsvarande exakt den livskvalitet de kan köpa, inte mer och inte mindre.
Här ska man också betänka att byte av ett välbetalt jobb med högre lön som man misstrivs med till ett jobb med lägre lön som man trivs med bara är ett sätt att köpa den där livskvaliteten för obeskattade pengar.
Fantastiskt att du slutade i tid så att det inte gick så långt att du gått in i väggen. 10000 kr i månaden och må bättre är betydligt bättre än att varit kvar och se hur länge du stått ut. Tänk på att du valde det bättre alternativet och var nöjd och stolt över valet.
Mående är värt mycket. Jag tjänar 75/mån och har väldigt bra worklife balance samt bra chef, jag blir kontaktad av bolag som betalar 100-160/mån och är inte övertygad. Har redan valt löne före annat i början av karriären och mådde dåligt då.
om du fortsatt i ”fängelset”
