Rikedom – mer än bara pengar | Vad är ett rikt liv för dig?
Intervju med rikedomscoachen Charlie Söderberg, Balansekonomi AB
I dagens avsnitt pratar vi om rikedom som olika perspektiv på livet och olika resurser. Tesen är nämligen att känna sig rik i livet handlar om en balans mellan t.ex. tid, pengar och energi. Att ha mycket pengar, men ingen tid eller energi är inte ett rikt liv (tänk t.ex. VD). På samma sätt att ha mycket tid och energi, men inga pengar (tänk t.ex. student) är inte heller ett rikt liv. Den viktiga frågan är således – vad är rikt liv för dig?
Att det handlar just om balans var det som inspirerade mig för mer än 10 år sedan när jag kom i kontakt med Charlie Söderberg och Balansekonomi. Det var nämligen i samband med det (bl.a. finanskrisen 2008) jag började inse att min ekonomi är ett lika stor, om inte en större, följd av mitt beteende som det är av det rent tekniska kunnandet.
Vi människor (eller åtminstone jag) är inte alltid rationella och vi trillar dig i många olika tankefällor. För mig kan det t.ex. handla om vikt. Jag vet, rent kunskapsmässigt, hur man går ner i vikt. Det ter sig dock fortfarande inte som att det riktigt händer. Då kan man dra slutsatsen att det behövs något mer än bara kunskap – som t.ex. motivation eller hot-ivation (=hotet och rädslan motiverar).
På samma sätt handlar det att autentiskt stanna upp och ställa sig själv frågan: Vad är ett rikt liv för mig? Svaret är nämligen helt och hållet unikt. För någon handlar det om att jobba mindre, för någon att spendera mer tid med familj, att ägna sig åt det man tycker om, resa till spännande platser, vara borta över vintern, ha ett hus utomlands eller något helt annat. För mig har det alltid handlat om möjligheten att få välja själv. Fritt från begränsningar och ”måsten” i alla områden i livet.
Just de här andra faktorerna tycker jag Charlie är väldigt duktig på och det är det till stor del som intervjun handlar om. Att Charlie dessutom väver in sin egen historia och är metaforernas mästare lyfter det hela ytterligare en nivå. Jag hoppas att du uppskattar dagens avsnitt lika mycket som jag.
Tack för den här veckan!
Jan Bolmeson
PS. Charlie kommer vara gäst på FikaTillsammans-tillfällena 29 januari i Stockholm, 31 januari i Malmö och 12 mars i Göteborg. Så om du gillar det här avsnittet, boka din plats. DS.
Sammanfattning av de viktigaste punkterna i avsnittet
Nedan följer de enligt mig viktigaste punkterna i avsnittet.
- Vad är ett rikt liv för dig?
- En av de viktigaste frågorna att ställa sig själv är: Vad är ett rikt liv för mig? Rikedom är nämligen något som är väldigt individuellt. På det sättet kan frågan många gånger vara mer intressant än svaret. Charlie som gillar skapa dålig stämning pratar även om frågan – ”De flesta vaknar upp på morgonen för att de inte dog under natten. Varför går du upp på morgonen?” som ett sätt att verkligen stanna upp och välja de saker som är viktiga för en på riktigt.
- Balansen mellan olika resurser – t.ex. tid, pengar och energi
- En av de grundläggande teserna handlar också om att det inte handlar om antingen pengar eller tid, pengar eller hälsa eller någon annan kontrast. Det handlar snarare om att ställa sig frågan: Hur kan jag få både och? eller hur kan jag skapa en balans för mig själv mellan tid, pengar och energi?.
- Man kan titta på resurserna från tre olika perspektiv – ett fysiskt, ett inre och ett ekonomiskt perspektiv
- För att få tillgång till fler verktyg så kan man dessutom titta på alla resurserna utifrån ett fysiskt perspektiv (det vill säga tillgången till), ett inre perspektiv (mitt förhållande till) och ett ekonomiskt perspektiv (min hushållning med). Det vill säga t.ex. hur mycket pengar har jag idag? (=fysiskt perspektiv), hur är mitt förhållande till pengar? (=inre perspektiv) och hur duktig är jag på att hushålla och managera mina pengar (=ekonomiskt perspektiv). På det sättet får man flera olika angreppsvinklar att utveckla i sitt liv.
- Kunskap är potential men det gör ingen skillnad
- Många av oss vet massor idag. Brist på kunskap är inte ett problem. Tvärtom. Det finns hur mycket kunskap som helst. Det handlar snarare om att hitta svaret på frågan ”Varför ska jag X?”. Det är först när jag har svaret på den frågan som kunskap blir väsentlig.
- Kickoff med jobbet, men sällan med familjen
- Det handlar också om att stanna upp och prioritera sig själv. De flesta av oss är vana att åka på kickoff med jobbet, men få av oss har gjort en kickoff med vår partner, vår familj eller de som står oss närmast.
Lyssna på artikeln som ett poddavsnitt
Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare. Avsnittet finns där poddar finns t.ex. iTunes, Acast, Spotify eller SoundCloud. Du kan även titta på den tillhörande videon via Youtube.
Transkribering av hela avsnittet med Charlie Söderberg
Nedan följer en transkribering av avsnittet för dig som hellre vill läsa än lyssna eller titta.
— START TRANSKRIBERING —
Jan: Idag är det dags för avsnitt 79, och idag ska vi prata om rikedom bortom bara pengar och ekonomi. Till vår hjälp har vi en av mina närmaste vänner och kollegor sedan tio år tillbaka, Charlie Söderberg.
Detta är lite pinsamt, på sätt och vis, för att vi har varit kollegor, du har varit rikedomscoach, du har varit fastighetsmäklare, du har fått pris som årets finansiella folkbildare, du har varit programledare på Lyxfällan SVT Plus+, Tonårsbossen, och vi har jobbat tillsammans i tio år i Balansekonomi. Vi skrev boken gör ditt ’Gör Ditt Barn Rikt’ och vi har gjort 78 avsnitt utan att du har fått vara med.
Om rikedomscoachen Charlie Söderberg
Charlie: Ja, men du är förlåten i faderns och sonens och den helige andens namn, för jag har exakt samma sak. Jag har en podd tillsammans med Mathias, som jag gjorde Lyxfällan med, som heter ’Ekonomi på Riktigt’.
Det var också så att vi letade experter på höger och vänster för att hitta någon som kunde prata om specifika ämnen, och det tog jättelång tid innan vi kom på att, ’Vänta nu, Jan är ändå en av Sveriges främsta experter. Varför har vi inte bara bjudit in honom?’ Det är svårt att bli profet i sitt eget land, som det heter.
Jan: Jag tänker att vi har en massa roligt att prata om. Rikedomscoach, det var inte ens du som valde den titeln. Vad är storyn?
Charlie: Det var Expressen som bad mig att göra någon tipslista för över tio år sedan, och jag kan avslöja att jag hatar tipslistor. Det var något i stil med ’Så får du mer pengar innan semestern’, ’Så klarar du dig igenom Januari’, ’Så gör du bästa klippen i mellandagsrean’, ’Så ska du tänka när du ska ut och resa’. I början av ens karriär får man ställa upp lite mer, och man har inte självförtroende nog att säga nej.
Man finner sig själv att sitta i debattprogram, trots att de är helt värdelösa, innan man kommer på att man ska tacka nej till det. Och man sitter och skriver tipslistor innan man kommer på att de inte hjälper någon. Min upplevelse är att antingen är tipslistor så pass generella och självklara, så vilken idiot som helst redan vet. Eller så är det så pass specifika att de inte gäller för 90% av de som läser dem.
Tipslistor är snarare till för att få den som skriver att verka väldigt klok och ge lite tillfälligt amfetamin till den som läser, som tänker ’Nu är jag lite på gång, nu har jag till och med checklista här.’ Men jag har aldrig träffat någon som har kommit fram till mig efteråt och sagt, ’Den där tipslistan i Expressen, det var den som gjorde skillnad i mitt liv.’ Om du tittar på det här och på riktigt har förändrat ditt liv med hjälp av en tipslista i en kvällstidning, hör av dig.
Det vore värt en intervju i sig självt. De enkla svaren hjälper väldigt sällan upplever jag, men då gjorde jag i alla fall en sådan och i det sammanhanget satte de en titel på mig, som var Charlie Söderberg – Rikedomscoach. Det provocerade mig. Sedan dess har jag blivit kallad värre saker, som Rikedomsguru. Men på den tiden i alla fall, då var det ett ännu mer provocerande statement. Rikedom är ett ganska provocerande begrepp. På den tiden var faktiskt coach också ett provocerande begrepp.
Provocerande begrepp och djupa insikter
Charlie: Jag tror att det är fult med rikedom i Sverige. Jag brukar alltid undvika sådana uttal, som ’det är typiskt svenskt/manligt/kvinnligt’, men jag tror faktiskt att det finns någonting man studsar till på. Som Galenskaparna säger i en föreställning, ’Det är bara i Sverige där man tror att lagom är bäst. I resten av världen vet man att bäst förstås är bäst.’
Påståendet att jag hjälper människor att få ett rikt liv är lite bombastiskt. Jag hajade till på det och det har andra människor hajat till på sedan dess, för att de drar igång mycket. Både intresse och aggressivitet. Den vanligaste följdfrågan jag får är, ’Hur definierar du rikedom? För pengar gör ingen lycklig.’ Jag gillar därmed den titeln Rikedomscoach, för att jag gillar att skapa dålig stämning.
Jag tycker om när man scratchar skivan från den vanliga lunken. På parmiddag är jag jobbig. När alla börjar pratar om såsen, då måste jag föra in konversation på något jobbigt, med frågor som, ’När skämdes du senast?’ Jag gillar när det blir autentiskt och när folk öppnar munnen och man inte riktigt vet vad som ska komma ut. Det är då man får lära sig något nytt om sig själv och andra personer.
Jan: Jag kan ju säga, som sitter i andra änden från tid till annan, att det brukar bli jobbigt. Men samtidigt är det så att när man kan visa sig sårbar och autentisk, det är då man fördjupar relationen. Vi pratar mycket om det värdiga samtalet. Vill du säga någonting om det?
Charlie: Ja, det kan jag säga, men först en kommentar på det du sa först. Jag tror kanske att om jag skulle spela lite på min egen fiol lite här, så tror jag att min styrka är just att jag vågar ta de här jobbiga frågorna på allvar. Men jag har samtidigt en ganska lättsam attityd till den förvirringen som uppstår.
Jag tror att många känner att jag är ändå ganska tillåtande i det, när det uppstår en dålig stämning, så det blir inte jobbigt eller pinsamt på något sätt. Jag upplever ändå att jag är en person som är ganska lätt att få spekulera om sig själv kring, utan att det blir så att man behöver stå för sina styrkor eller absolut rulla sig i sina negativa ströbröd.
Det är också därför jag är en notorisk skämtare. Men det värdiga samtalet handlar ju om precis det där; att prata om det som egentligen är viktigt och det som egentligen pågår, istället för att prata om allt det där andra. Vill man testa det så kan man ju prova här på Julafton eller Nyårsafton, att bara inleda vid middagsbordet när man sitter där med alla sina parmiddagskompisar.
Testa med att man får säga ett ord var, som autentiskt beskriver hur det känns i mitt liv just nu, eller något. Bara se, helt okommenterat, vad som händer när människor inte pratar hundra ord om att de funderar på att skaffa hund.
Öppenhet, sårbarhet och effektiva frågeställningar
Jan: Jag tycker att det där sjukt häftigt, för du är verkligen en av de smartaste människorna jag känner. Men det som jag är väldigt fascinerad av och det som jag gillar med dig, det är att du avdömer väldigt sällan saker. Du kan säga, ’Jag vet inte’, eller ’Låt oss vara förvirrade’. Du har verkligen hjälpt mig under många år genom att påminna mig att man behöver inte alltid ha ett svar.
Charlie: Ja, ett framåtlutat, ’Hmm, jag vet inte. Är jag sådan? Är jag inte sådan? Är det verkligen för att jag inte har något pengar på kontot jag inte har öppnat någon depå, eller är det någonting annat som pågår?’ Jag ser i alla fall i mitt liv att om någon frågar mig varför det är på ett sätt, då har jag ett svar, och det är ganska betingat.
Det har jag hört förut det svaret och det jag har noterat är att det verkar nästan aldrig vara sanningen. Eller, det är aldrig det där som på riktigt skapar några nya öppningar, eller bidrar med något intresse. Som till exempel, ’Jag har inte tid’, ’Jag har inte råd’, ’Jag ska göra det sedan’. Det kommer en massa rättfärdiganden och det kommer oftast för att frågan är felställd.
Om ni bråkar om städningen hemma och du frågar Jan, ’Varför kan du inte ställa in sakerna i diskmaskinen?’. Du är egentligen inte autentiskt intresserad av varför han inte kan ställa in saker i diskmaskinen. Det är en helt felställd fråga.
Frågan är hur man kan göra för att sakerna ska hamna i diskmaskinen. Men eftersom vi är så snabba att avdöma saker, då hade Jan i det läget hoppat in med att hitta en lämplig förklaringsmodell varför det är svårare för honom att ställa in saker i diskmaskinen. Då kommer han att berätta att han är disträ, eller inte tänker på sådana saker, eller inte intresserad av heminredning, eller att han har testiklar, eller att han har så mycket på jobbet just nu.
Så får man svar som inte bidrar till honom, inte bidrar till dig och inte bidrar till situationen. Det här lärde jag mig när jag började jobba på Resurshuset. Jag började i tidningsbranschen och sedan hamnade jag i coach-branschen, och jag lärde mig att leta efter flera svar ett tag, istället för den här illusionen om att man bara kan gå höger eller vänster.
Jan: Ja, och där har vi verkligen fått mycket hjälp av Lennart, som verkligen är den som håller den fanan högst. Men jag tänker att vi ska hoppa tillbaka till det här med rikedom. När vi jobbade i Balansekonomi så var du en av de starkaste komponenterna som påstod att rikedom är mer än bara pengar. Kan du utveckla det?
Vad är rikedom?
Charlie: Ja, jag gillar när du sa att det är mer än bara pengar, för då inkluderar du även pengar. Jag tror att om man säger rikedom, så är alla väldigt snabba med att säga att det Inte är pengar, vilket också är lite synd. För pengar är absolut en del av rikedom, om man tänker att rikedoms motsats är fattigdom. Avsaknad av pengar kan definitivt göra att man upplever att livet känns fattigt.
Det behöver man inte åka så långt härifrån för att hitta någon som sitter utanför Konsum. Så, bra att du ställer frågan så, att det är mer än pengar. Det är den vanligaste frågan får, ’Hur definierar du rikedom?’. Vad vi kom fram till på Balansekonomi är att frågan är superintressant. Jag brukar vända den frågan och fråga, ’Hur definierar du rikedom?’. Det är en sådan där ’dålig-stämning-fråga’.
Caroline: Ja, egentligen är det där. Tänk om man för första gången får reflektera över vad det är som är rikedom. Jag tycker det är jättehärligt om någon skulle ställa den frågan till mig. Men man kanske kan känna att man har levt en lögn, eller något åt det hållet. Att man har trott någonting som kanske inte stämde helt.
Charlie: Jag brukar känna ibland att det är lite som att man har varit ute i 22 år med en flickvän och plockat kantareller i skogen och så har man inte fått några kantareller på 22 år. Plötsligt så slår tanken att man ska nog ropa och fråga, ’Hur ser kantareller ut egentligen?’ Det är ganska sjukt att man har letat i 22 år och inte ens ställt följdfrågan, ’Vad är det egentligen jag letar efter?’.
Om man tar den frågan på allvar så kan det kännas som en väldigt jobbig fråga. Så kan i alla fall jag vara även idag när jag ska åka på kurs. Jag investerar mycket pengar i min egen växt varje år och jag kan fortfarande vara så. Jag åkte till Skottland på en kurs en hel vecka med meditation i tystnad och en massa tuffa övningar.
Då finns det en liten röst i mig som säger, ’Vad kommer upp nu? Tänk om jag inte vill vara ihop med min fru längre. Tänk om jag inser att jag inte vill ha barn trots att jag har en 10-åring.’ Du vet, en massa rädslor.
Tillbakahållande rädslor hämmar växt
Charlie: Jag tror att en sak som hindrar oss från att ha det där värdiga samtalet är att vi är lite rädda för vad vi ska komma fram till och hur det omkullkastar allt vi håller på med nu. Att det kommer in någon vision eller känslopaket som krånglar till det. ’Jag har ju köpt matta nu, och så helt plötsligt så ska jag bli nomad.’
Det är ganska ovanligt att det blir så drastiska insikter, men däremot så blir det tydligare varför man har satt ihop sitt liv som man har gjort det. Och man kan se vad man har satt ihop för att det berikar en själv och vad det som är mer tvångsmässigt ihopsatt, för att någonstans hittade vi på i sjuårsålder att det är så det ska vara.
Just att man hittar sin egen rikedom leder sällan till att man behöver riva det bygget man har. Men det är klart att det börjar föra en i en riktning. Jag upplever att många av Balansekonomi kunder säger att det är som att ställa sig i en hiss och trycka på 11:an och när man åker ifrån våra kurser, då är man på väg dit. Det är liksom ovillkorligen dit man är på väg. Det pågår.
Mitt första långa svar på frågan är att frågan är intressantare än svaret. Att stanna upp och ställa sig frågan, ’Vad är egentligen ett rikt liv för mig?’ Och försöka att inte göra det de flesta gör i den stressade och rädslodrivna kulturen vi lever i; beskriva vad det inte är.
’Jag vill inte stå utan boendet’, ’Jag vill inte jobba’, ’Jag vill inte att mina barn inte ska kunna…’, ’Jag vill inte behöva bo i en sådan lägenhet’. Man gör en lång lista på det man upplever är ett fattigt liv och sedan tror man att man har gjort sin läxa. Folk som lyssnar på detta kan säkert tillräckligt om psykologi för att förstå att man får inte så rikt liv av att markera ut livets minor och sedan försöka balansera däremellan på något sätt.
När vi har gjort detta så har jag satt mig ner tillsammans med flera rikedomscoacher. Vi har ju blivit flera: jag, Lennart och du och de andra vi jobbade med i Balansekonomi genom åren. Vi har fått bygga den här kullen steg för steg, för när vi kom på den här idéen att tänk om vi inte bara skulle hjälpa chefer i näringslivet med top performance och team building, utan titta på om vi kan nå hela människan och faktiskt träffa den som är egenföretagare, den som är tonåring, den som har ett jobb, där inte företaget ska betala för att vi ska åka till en konferensanläggning.
Kan liksom använda samma principer och översätta det som verkligen funkar, så att det når ut till alla. Då fick vi verkligen tänka till och bygga det steg för steg. Då har vi tittat på hur vi själva definierar ett rikare liv, för det är viktigt i ett team att man definierar grunddelarna på det man bygger tillsammans. Så att inte någon bygger en bil, en annan en husvagn och en tredje bygger en villa. Då blir det klurigt när man sätter ihop dem.
Då definierade vi rikedom som tre grundläggande pelare, eller tre perspektiv på livet, kan man säga. Om man ser det som pelare så är det så att vi vill ha saker på en viss nivå i våra liv för att vi ska kunna titta oss omkring och säga, ’Det här är ett rikt liv’.
Rikedom i den fysiska verkligheten
Den första tesen är då att det faktiskt går att på något sätt självdefiniera att det här är ett rikt liv för mig. Det är klart att det går att definiera på väldigt många olika sätt. Det här är mer tänkt för den som lyssnar som ett tankeunderlag än någon typ av sanning, men vi tittar på det som att den första pelaren är det vi kallar för fysisk rikedom.
Det är hur vi vill ha det rent fysiskt i den fysiska verkligheten för att livet ska vara rikt. Jag vill inte bara ha tak över huvudet, men jag har åsikter om att det ska vara hyggligt nymålat i ljusa färger. Jag vill inte bara ha ljusinsläpp utan jag vill gärna se vattnet när jag tittar ut. Jag vill inte bara ha möjlighet att ta mig från A till B i en rullstol, jag vill gärna ha en motoriserad bil, och jag skulle gärna vilja att den är miljövänlig.
Man har helt enkelt åsikter om hur livet ska se ut, eller värderingar om hur livet ska se ut för att man ska uppleva att det är rikt. På den första nivån kan man säga att man vill ha det på en viss nivå för att uppleva att det är rikt. Det är något endimensionellt, för både du och jag har en massa åsikter om på vilken nivå vi vill ha vår fysiska verklighet.
Vi har en massa olika värderingar om hur det ska se ut. För dig är det viktigt är att det är teknik-gadgets, att lamporna går att fjärrstyra från mobilen. För mig är det viktigt att lampan är något som jag har ärvt från min morfar, så historien och relationen till föremålet är mycket viktigare för mig än funktionen.
Du kommer köpa självkörande bil mycket tidigare än vad jag kommer, kan man konstatera. Din drömbil är en Tesla och min drömbil är en gammal Jaguar, som står på verkstaden åtta månader av tolv. Så är det. Men på något sätt kan man ändå definiera.
Ett annat viktigt område av fysisk rikedom är kroppen. Att jag gillar det jag ser i spegeln, att jag når ner och kan knyta skorna, jag känner att jag frisk, den fysiska verkligheten. Den första pelaren representerar därmed hur det ser ut i den fysiska verkligheten.
Den inre rikedomen
Den andra delen av rikedom, det är det vi kallar för inre rikedom. Om man ska börja med sammanfattningen så är det din relation till allt du har i den fysiska verkligheten, men också allt det där du inte har i den fysiska verkligheten.
Det är ditt filter genom vilket du tolkar verkligheten, om du känner dig trygg, om du känner dig fri, om du känner dig uppfylld av någonting, om du känner dig stressad, som är en helt separat fråga från vad du faktiskt har. Vi har den där klassiska historien om personen som hade blivit av med både armar och ben och större delen av huden i en brand och kom på en school reunion och någon frågade, ’Hur kan du vara så glad hela tiden?’.
Han säger, ’Jag är här, varför skulle jag inte vara glad?’. I samma veva så var det en tjej som på en jättestor skola kom tvåa i någon ’home coming’-tävling. Hon var den näst vackraste, näst mest framgångsrika, näst trevligast av alla, och gick hem och sköt sig. Så upplevelsen av hur rikt mitt liv är, är en helt egen pelare.
Eftersom jag gillar dålig stämning, så är en av mina favoritcitat på inre rikedom: ’De flesta människor går bara upp på morgonen för att de inte har dött under natten. Varför går du upp på morgonen?’ Det är en tråkig men också rolig fråga att ställa, ’Vad gör jag egentligen här?’.
Om jag har fått 80 år med lite tur, vad handlar de om? Handlar de om att hamstra pengar till nästa Black Friday och se om jag kan ha en iPhone 11 istället för iPhone 9? Eller, vad handlar det om egentligen? Handlar det om att mina barn ska vara på så många konståkningsträningar det bara går, eller vad handlar det om? Den som har 10 porschar i garaget i fysisk rikedom men inte har svaret på frågan, ’Vad gör jag här?’, min upplevelse är att en sådan person känner sig fattig.
Det har inget med porscharna att göra, det har med den här pelaren att göra. Så det enda jag vill ge bort med det är att min syn är att den inre rikedomen är precis lika viktig som den fysiska rikedomen.
Den ekonomisk rikedom – mer än bara finansiell framgång
Då tänker man att det täcker väl in det mesta, med det gör det inte riktigt, för de båda är någon typ av ögonblicksbilder, så den tredje bilden är det vi kallar för ekonomisk rikedom. Ekonomi är ju grekiska och betyder ’läran att hantera resurser’, kan man säga. Hushållning av resurser.
Översatt kan man säga att det handlar om hur resurser flödar i våra liv. Hur våra pengar flödar in och ut och vilket sätt de kommer på, vilken intensitet våra flöden har av tid, av energi, av människor, av kärlek. Det finns inget i ordet i ekonomi som på något sätt ger någon ledtråd att det skulle handla om just pengar.
Här översatt kan man säga att det handlar om flödena i livet och vår förmåga att ta ledarskap över de flödena. Om man känner att det går framåt eller bakåt, om man känner att man skapar det man vill skapa eller inte skapa det man vill skapa. Vi är helt ointresserade av den gängse grundfrågan, som är: ’Vilken ska jag prioritera?’
För mig är det viktigare med ’det här’, eller viktigare med ’det här’, eller ’För mig är inte pengar så viktigt, jag har valt att satsa på familjen istället’, eller ’Det viktigaste är inte att man har pengar, det viktigaste är att man har sin hälsa’.
JB. Det där provocerade ju skiten ur min mamma för tio år sedan. Hon har hämtat sig nu, med det där var jättejobbigt för många, för att man har investerat många år i att det inte är pengarna som är det är viktiga, utan det är familjen. ’Bara vi har varandra’. Detta var det jag älskade med Balansekonomi första gången vi träffades, för du sa till mig, ’Tänk om det inte är antingen eller? Tänk om du kan både vara frisk och ha pengar.’
Charlie: Ja, Balansekonomi tänker, ’Tänk om vi genom att höja en, skulle kunna höja alla tre?’ Tänk om vi omformulerar frågan och så ställer vi oss frågan, ’Hur kan jag designa mitt liv så att jag både ökar min fysiska rikedom, min inre rikedom och min ekonomiska rikedom; samtidigt. Hur är det möjligt?’
Första anblicken är att det inte går, och det är bra att det är så vid första anblicken, för då inser man att mitt sätt att tänka och göra saker idag kommer inte att leda till att det här går. Men det vi visar våra deltagare nu när vi har jobbat med så många tusen människor, är att det går alldeles utmärkt. Titta, den här har gjort det, den här har gjort det, den här har gjort det.
Vi har spelat in filmer och visat sådana saker, så det är uppenbarligen möjligt. Så vad är det vi kan skifta i ditt sätt att tänka när du börjar designa ditt liv, som faktiskt skulle göra det här möjligt? Man har liksom ritat på samma blad i blocket hela tiden och så säger man att det inte går att få till det. Sedan visar vi att det finns hundra sidor, man kan jobba tredimensionellt här.
Om kraften att skapa sitt eget liv
Charlie: Ett rikare liv handlar om att omformulera frågan och för mig har det här blivit lite av ett livsverk, eller det ska man inte säga, det har blivit en obsession. En fix idé. Så har det varit för att det här är något nytt att upptäcka för mig, om och om igen. Jag vet inte hur mycket du vet om det, men jag hade ju en fas när hjulen började snurra.
Alltså, första sidan på mitt block blev verkligen fullt, från att ha varit många önskningar. Vi önskade oss att skaffa barn, men vi lyckades inte med det. Från min barndom som mobbad hade jag en vision om att synas och göra skillnad för människor. Jag ville driva business och skaffa hus och sedan hände allt.
Vi lyckades få Primus, vi började köpa hyreshus, vi skapade Balansekonomi, jag började föreläsa, varje kväll hade vi folk som kom och lyssnade på våra föreläsningar. Jag fick möjlighet att programleda Lyxfällan och man ska vara väldigt noga med hur man definierar ett rikt liv, för vad som hände där var att jag höll på att gå under.
Jag sov två timmar om dagen i server-rummet på kontoret på Sveavägen på golvet, för att orka med mitt eget liv. Jag kom in till Lennart som var ytterst ansvarig för verksamheten då och sa till honom att jag älskar det vi gör, Balansekonomi är det bästa jag har fått chansen att vara med se födas, men jag måste sluta. Jag kan inte jobba här. Jag kan inte gå upp på scenen och prata om hur vem som helst kan bygga ett rikare liv, och sedan sova två timmar om dagen i server-rummet. Jag känner mig som en fejk liksom. Jag ger upp.
Och han var klok nog i det mötet att höra mig ordentligt och inte tjafsa emot, men sedan sa han någonting som skiftade mitt liv. Han sa, ’Men tänk om frågan inte är hur du behöver vara för att få det här livet att funka? Tänk om den frågan är felformulerad. Tänk om frågan är ’Hur behöver livet vara för att det ska funka för dig?”
Och så tänkte jag den frågan har jag inte tagit mig an. Trots att jag har föreläst om detta varenda kväll, så har jag själv glömt bort att det faktiskt är jag som väljer vilket blad ska rita. Sedan ledde det till att vi köpte gården i Skåne, har bott där i ett gäng år, att vi gick från att göra små föreläsningar till att träffa betydligt fler människor varje år på större föreläsningar, men jag jobbade inte lika mycket.
Det var en rad saker som förändrades och det var hundra saker att lösa. Det var nya problem, men det var ändå roliga problem, för på något sätt hade jag kommit på att mitt liv är mitt påhitt.
Det tror jag, att om man ska prata om den där dåliga stämningen eller den här förvirringsmekanismen, så tror jag att vi från tid till annan går på lögnen om att våra liv på något sätt ÄR. ’Nu är det så här. Nu blev jag ingenjör och det är mycket på jobbet. Och ska man åka till Thailand, då måste man…’ Du vet, så där.
Så skapar man alla de där sakerna och så har man ingen partner, för det behövs någon som Lennart var för mig, som på riktigt tar en i handen och sparkar en i rumpan och säger, ’Men du, ska vi ta ett djupt andetag och titta lite från sidan? Hur skulle vi vilja definiera det om allt vore möjligt?’ Och när man har gjort det, då letar man bara indirekt varför kommer detta inte funka, och så inser man plötsligt att det här blir inte svårare än det jag redan sysslar med. Det blir bara annorlunda.
En helt ny ekonomisk förståelse
Jan: Precis, det där var ju den stora insikten. Det var så vi lärde känna varandra. Det var när du och Lennart skrev boken ’Ett Rikare Liv’ och Lyxfällan började gå 2007. Vi träffades och du började prata om allt annat än ekonomi, tyckte jag, även om du egentligen pratade om ekonomi. Då var det egentligen det som verkligen var katalysatorn på min och Carolines resa.
Vi gick utbildningen tillsammans och började inse att det handlar kanske om andra saker än pengar, det handlar kanske om att välja, precis som du säger. Och att ställa sig frågan vad som egentligen är viktigt och hur man skapar det. En av de varande effekterna var att vi hade till exempel ekonomiskt inte varit där vi är idag om vi inte hade gjort den utbildningen.
Vi kommer kanske prata om det senare, att din pengasituation är en följd av ditt beteende. Men det var ändå tusen smågrejer, som att vi sålde tv:n. Under ett av kurstillfällena så fick vi frågan om vad som skulle göra mest skillnad, och vi bestämde oss för att sluta titta på tv och vi sålde den. Vi har inte tittat på tv på 10 år och det har skapat sjukt mycket utrymme för att göra andra saker.
Charlie: Det är viktigt att man förstår att den läxan var inte ’sälj tv:n’, utan titta vad som skulle göra mest skillnad och överväg att göra det då. Och var det ni valde, själv har jag fortfarande tv. Men jag tänkte på det du sa där apropå att ekonomin är ett resultat av ens beteende. Det är det jag tänker.
När du säger att du kom till mig och på Balansekonomi pratade ni om allting annat än ekonomi. För mig är det det som jag tror att om man bara ska ta med sig en sak från det här samtalet så är det att det är i beteendet och attityden som resultaten skapas. Om jag ska prata med dig om något som på riktigt skulle göra skillnad och göra dig till en bättre fotbollsspelare, då hjälper det inte om jag sitter här i en timme och säger ’två, två’, ’tre, två’, ’fyra, tre, efter förlängning’.
Det är inte resultatet, är du med? Vi kan prata om ekonomi, med det går på ganska få minuter att om resultat och balansräkningen. Det kan jag gå igenom, så kan man lära sig att se hur det står i matchen. Då hade alla som läste redovisning i skolan om det var det som var det som skapade de ekonomiska resultaten. Det är ju det där som pågår bakom.
Vad är det jag tänker när jag vaknar på morgonen, vad är det vi pratar om hemma tillsammans, vilka beslut fattar vi, vad är vår ram för vad man får och inte får göra? Är det rimligt att köpa villa men orimligt att köpa hyreshus? Är det rimligt att ha bil, men orimligt att åka taxi? Är det rimligt att köpa köttfärs på annonsblad men orimligt att skapa en ädelmetallportfölj? Den ekonomiska självbilden.
När vi skrev vår bok tillsammans senare om hur man gör sitt barn rikt, då tror jag att vi var överens om, efter att ha gjort den studien, att ge barnet en bred ekonomisk självbild är kanske det mest avgörande. Om människor kan identifiera sig som att väldigt mycket är möjligt, är det otroligt mycket viktigare än att berätta för dem off-side regeln. Men det där är kontra-intuitivt. Det är det som är Balansekonomi att vi har en tendens att leta där det redan lyser.
Treenigheten av kunskap, motivation och strategi
Jan: Det där var också en av mina stora behållningar och särskilt jag som har många högskolepoäng och alltid haft höga betyg, så var en av de första sakerna som du sa till mig, ’Kunskap spelar ingen roll’. Om jag blev provocerad, då blev Caroline ännu mer, som till och med har doktorerat. Men kan du inte utveckla det som motivation versus kunskap.
Charlie: Balansekonomi har ju byggts och jag får möjlighet att vara med att hjälpa människor med att höja sin kompetens i området. Att få det livet de innerst inne vill ha, vilket är en rolig definition. Då kan man fråga sig varför någon sysslar med någonting annat än att stärka människors kompetens i att få det de vill ha. Men, det är som att man går rakt på kärnfrågan då istället för att lalla runt. Det tror jag kanske är den första frågan där.
Håller du på och bara packar en väska för att det är enklare sedan att resa när man redan har packat väskan, eller har du bestämt att du vill resa och så packar du ner det du egentligen behöver? Och listar ut att en t-shirt kan man köpa när man kommer fram, det är halva priset där.
Man behöver inte kunna allt innan man åker. Men ska man jobba med kompetens då måste man först lista ut vad kompetens är, och kunskap är absolut en viktig del i det. Om du har helt fel strategi och säger, ’Nu ska jag se soluppgången’, men står med ryggen vänd åt fel håll, då spelar det ingen roll om du har vinnarskalle. Du kommer aldrig att se soluppgången ändå. Så det är viktigt.
Jag säger inte att kunskap inte är viktigt, det är jätteviktigt, och det går att köpa kunskap ganska billigt om man inte har det, så man behöver inte bli ledsen om man inte kan allt. Men det gör ingen skillnad, för både du och jag vet åt vilket håll vi ska titta för att se soluppgången, men vi står inte där på morgonen ändå, för vi saknar motivationen att göra det eller andra saker.
Så attityden, vår inställning, att vi har gjort läxan med oss själva om varför är det viktigt för mig att se soluppgången. Vad betyder det för mig att ta det på allvar? Sedan du och jag har träffats så har jag ganska stadigt kan man säga gått upp i vikt. Från att väga 59 kilo till att väga 101 kilo. Det är ändå en ganska rejäl viktresa. Och jag har under hela den resan haft all kunskap jag behöver. Det har inte varit oklart för mig en enda minut att om man käkar fler kalorier än vad man gör av med, då går man upp i vikt.
Jag har aldrig trott att det är någon som smyger in på nätterna och skjuter in kalorier i salladen i grönsakshyllan, utan jag förstår precis hur det går till. Men kunskapen gör ingen skillnad. Att veta hur man går ner i vikt och ha den kroppen man vill ha är inte samma sak, därför att jag behöver skaffa mig attityden och beslutet och inte minst strukturen för att få det att hända. Det ska man ha empati med, det är inte så att man ska ha självhat.
Strategiska livsstilsombyten istället för genvägar
Charlie: Jag har börjat tagit hand om min kropp på en ny nivå de senaste sex månaderna kan man säga, och det är bara till följd av att jag har satt upp en tydlig vision. Jag vill vara med när min son gifter sig. Det är hela min vision. Att skifta det perspektivet, att lever jag mitt liv på ett sätt som säkerställer att jag kan vara med när min son ger sig.
Och för mig var svaret ’nej’, jag får nog räkna med lite tur om det ska ske. Att han gifter sig tidigt. Nu vet vi inte om hans ens vill gifta sig, men som en lek. Och när jag såg det och tog det på allvar, lever jag mitt liv på ett sådant sätt? Och det gjorde jag inte. Sedan hade jag tur att träffa en struktur, det vill säga en av Sveriges bästa personliga tränare, och jag sa till honom, ’Du får inte göra några bootcamps med mig.
Du får inte hålla på och göra några quick fixes. Jag vill inte ha tipslistan på de tre bästa fonderna, utan jag vill bara att du hjälper mig att bygga en självbild och vanor som jag kan se mig själv göra hela vägen fram till min son gifter sig.
Det som gör skillnad är attityden du har och de strukturerna du bygger. Inspiration är överskattat. Kunskap behöver du, inspiration är avgörande, men det som kommer sedan när du väl har kunskap och inspiration, det är kanske det som jag de senaste åren står allt mer ödmjuk inför hur viktigt det är vårt skapande; strukturerna.
När jag är riktigt sugen på att göra någonting, det viktigaste då är inte att göra det, utan det viktigaste är bygga strukturer omkring det som gör att jag fortsätter göra det. Och framför allt att riva strukturer som står i vägen för att göra det. För alla kan vara inspirerade en vecka. I träning i mitt fall då så var det inte att jag inte var inspirerad, utan det är att jag har bokat upp tid i sex månader. Jag har betalat det i förskott.
Jag vet att jag kommer att vara där och få det att hända. Jag har gått hem och plockat bort allt det i mitt skafferi som inte stödjer mig att nå de resultaten jag vill ha, därför att om jag plötsligt blir väldigt sugen och det inte finns annat än morötter hemma, då kommer jag att käka morötter. Slaget står inte i skafferiet, slaget står i affären.
Människor som vill bygga ett rikare liv och så märker man att tio år har gått och man har lyssnat på alla dina avsnitt och inte skapat någon ISK eller man har fortfarande inte satt igång någon portfölj eller man sitter fortfarande med barnens barnbidrag på ett 0-räntekonto, då är det för att det inte finns någon automatisk överföring och den automatiska överföringen tar inte många minuter att skapa. Men den här skillnaden att veta att man borde spara till barnen och ta tio minuter och skapa den där automatiska överföringen är det som gör skillnad. Att veta men att inte göra är att inte veta.
Så det tänker jag på något sätt om jag ska sjunga Balansekonomis lov, för jag älskar Balansekonomi, det är just att vi börjar varje fråga, och det är hundra frågor när vi jobbar med klienter över nästan ett och ett halvt år. Vi börjar varje fråga på en hög nivå, inte med någon färdig tidslista, utan vi frågar vad vill du i det här området.
Vad händer idag och vart ska du någonstans? Sedan plockar vi ner det hela vägen till konkreta strukturer. Vad ska du börja med? Vad ska du sluta med? Vad ska du fortsätta med? Tillsammans har vi då slagit våra kloka huvuden ihop och designat ditt liv på ett sätt som leder dit du vill att det ska leda. Sedan är det en skapelse som man kan ändra. Våra deltagare kommer gärna tillbaka efter tre till sex år för att titta över det igen. För vissa saker har man halkat av och andra saker kan man omformulera.
Den vanligaste missuppfattningen
Jan: Ja, precis. Man blir aldrig färdig. Det vet ju vi som handledare. Vad är den vanligaste missuppfattningen som människor har, som vill bygga ett rikare liv? Jag vet att det är många som sparar för att man tänker att man vill bli ekonomiskt fri eller så. Vad skulle du säga, övergripande?
Charlie: Jag tror att det vanligaste som hindrar oss från ett rikt liv, det är att vi är så stressade av det livet vi har idag. Så vi stannar inte upp och ställer oss frågan, ’Vad är egentligen ett rikt liv för oss?’ Det är den där klassiska kick-off problematiken. Man känner att det är så mycket på kontoret, ska man hålla på och åka på kick-off nu i två dagar? Det är liksom waste of time.
Man hinner inte med det. Men när man väl åker, så känner man gud vilken tur att vi tog två dagar och pratade igenom vart vi stod, annars hade jag fortsatt och gått rakt in i väggen. Jag upplever att nästan alla med sitt företag tar de där dagarna. Man åker två dagar med personalen eller med chefen och så gör man en team-building aktivitet och så går man in med post-it lappar vid en white board och skriver ner var är man idag och vart ska man om fem år.
Men jag tycker att det är väldigt sällan jag hör att människor gör det i sitt privatliv. Tar med sin fru och åker till en konferensanläggning och inte bara myser i bubbelpoolen, utan tar ett konferensrum med post-it lappar och säger, ’Gudrun, var är vi idag? Vart ska vi vara någonstans om fem år? Vad är stegen för att nå dit?’ Att börja ta sitt liv på allvar på den nivån. Jag skulle påstå att det mötet under rätt guidning är halva jobbet, apropå struktur. Sedan är hjärnan fantastisk. Hjärnan försöker alltid besvara de frågorna man ställer, så om man bara har varit tydlig med att det här är vad jag vill uppnå och börja programmera sig så att hjärnan letar efter det och ingenting annat, då kommer möjligheterna till en. Men om man inte har bestämt vad man letar efter, då är det väldigt liten chans att man hittar det.
Jag brukar berätta om Alice i Underlandet på alla föreläsningar jag får chansen. När Alice är nere i Underlandet och hittar en ekonomisk rådgivare, en katt i ett träd i det här tillfället. Då vet hon inte vilken väg hon ska ta, så hon frågar den här experten om vilken väg som är den rätta.
Men hon har tur, för den här katten visar sig vara en coach och inte en expert, så katten svarar det uppenbara när hon frågar vilken väg hon ska ta. ’Vart ska du någonstans?’. Och då säger Alice, ’Det har jag ingen aning om’, och då svarar katten, ’Då spelar det ingen roll vilken väg du tar’. Det tycker jag. Om man går på ett rådgivningsmöte eller ett säljmöte till exempel på banken eller något, då tycker jag en bra grundfråga är, ’Vad tycker du är bäst, vad ska man göra i min situation?’
Om de då börjar orera om vad som är bäst innan de har ställt frågan, ’Vart ska du någonstans?’, då ska man springa därifrån. För då är man på ett möte som om jag skulle stå på stan och säga, ’Ursäkta, jag är vilse, skulle du kunna hjälpa mig och säga vilken väg jag ska ta?’ Om de då inte frågar vart jag ska, utan säger ’Ta vänster’, då åker jag dit han vill att jag ska komma.
De lockande illusionerna
Charlie: Så, det tror jag är det vanligaste som hindrar oss. Och i brist på det så hakar vi på andras människors bild av ett rikt liv. Så var det för mig. Jag tänkte att det ska vara palmer och lalala, med det var inte förrän jag skapade något annat som var autentiskt för mig som det hände.
Jag hade en standarddröm om ett rikare liv, men det hände ett skit. Så det måste bli autentiskt. Sedan letar vi som alltid efter det snabbaste sättet för att slippa göra det. Vi hade en som hyr kontorsrum av resurshuset i Stockholm och han noterade att jag hade gått ner i vikt ganska mycket, nästan 15 kilo och han sa, ’Jag är inte nöjd med min vikt. Berätta, hur ska man göra?’ Och jag hann inte ens berätta ’Det är inte svårt. Du bara kör en sådan här shake till frukost istället för att käka det här och det här.’ Men han bara frågade finns det inget piller jag kan ta, ’Jag orkar inte hålla på’.
Och det är så jag upplever att det är. De fattigare blir fattigare, för att man vill ha nu och betala sedan. Jag orkar inte lyssna i 55 minuter Jan, jag vill bara veta vad är de tre fonderna. Så blir du ibland i media orimligt hyllad som hjälten som alla kan göra alla till miljonär och däremellan så blir du lika onödigt uthängd som någon typ av skurk.
Det är för att det är mycket lättare att låta det vara en Jan-grej än att göra det till en jag-grej. Och att försöka stjäla någon annans karta när det är högst personligt vad det är man vill bygga och vilka förutsättningar man börjar med… Det är ju bara trams.
Hade vi tagit den tiden där vi försöker lösa de här ’Quick fix’, bara folk som ringer eller skickar på Facebook, ’Jag har hittat guldgruvan, men jag orkar inte bära ut det själv. Ring mig så får du vara med och bära ut.’ Jag blir bara så trött på det. Och folk som ringer mig och säger, ’Det här är värsta affären! Det är 6% avkastning per dag! 6% om dagen, du har ju för fan två miljarder om du börjar med tio tusen på tre års tid!’
Jan: Ja, jag tror att det där är jätteviktigt. Jag har ju varit i samma fälla. Du vet, alla pratar om de där semestrarna och att man kan sluta jobba, eller ha hus i Spanien. Så då testade vi tio dagar i Spanien. Eller åka skidor, då testade vi två veckors skidåkning, men vi längtade hem. Att det är så mycket svårare att ställa sig frågan vad det är man vill egentligen.
Bättre att skapa större inkomster än att skära ned
Charlie: Vad som händer då är att vi får det som vi i coach-branschen kallar för brist-tänk. Vi försöker på något sätt minimera skadan istället för att maximera utväxlingen i våra liv. Det tycker jag är, om man ska titta på vardagsekonomiskt tips, så är det där jag ser att människor i min uppfattning är mest ineffektiva.
Det vill säga, att man lägger mycket energi för väldigt lite utväxling. Man försöker till varje pris, om man är ekonomiskt intresserad som det kallas för, maximera sitt brist-tänk. Hur kan jag betala den minsta avgiften på det, hur kan jag köpa köttfärsen så billigt det bara går, vad ska jag skriva i min lista för Black Friday, så lägger man allt engagemang i att försöka minska kostnaden eller handla på rea.
Om man hade lagt samma tid på att skapa flöden in, passiv inkomst, aktiv inkomst, projekt där man kan vara med sin familj eller utveckla sin kropp samtidigt som man tjänar pengar, så hade man kunna köpa sina iPods för fullt pris och ändå ha mer pengar över. Det här säger jag inte för att jag tycker är så himla cool, utan jag har människor i mitt liv som jobbar tre gånger så hårt som mig på sin ekonomi, och inte har en femtedel av resultatet, för att de bara kommer utifrån skademinimering. Så kan jag se ut som en lyxlirare i deras ögon och de kan säga, ’Jag förstår inte hur du kan ha så mycket pengar över. Du jobbar inte ordentligt, så du har väl haft tur och grejer’.
Jan: Och det är så svårt att förklara för någon som inte vet. Jag har gjort mig ovän med många i de här diskussionerna kring FIRE, som är så populärt nu. Du vet, att man ska extremspara i en massa år för att sedan sluta jobba. Det är så många saker som jag tycker är fel i det där. Inte en önskan i det där att göra en förändring i sitt liv, det respekterar jag.
Men att komma från ett hot-perspektiv, att man vill sluta jobba. Redan där kan jag säga att om man har målet att sluta jobba så tror jag inte att man kommer lyckas. Man kommer alltid att sluta precis innan mållinjen kommer. Sedan det andra som vi har pratat mycket om, ’Ska du spara det här extremsparandet, på 80-90%, du kan bara spara max 100%. Men inkomsten kan du öka hur mycket som helst. Så, fokuset blir fel redan från början.
Charlie: Då är vi tillbaka på att man tittar där det lyser, alltså där det redan är tänt. Man tittar där man är van att titta. Jag tror att väldigt många skulle säga att det är mycket enklare att minska sina utgifter än att öka sina inkomster.
Om man skulle be folk hemma att göra en plan för hur tripplar vi inkomsterna på tre månader, eller hur klarar vi oss att leva på en tredjedel av det vi har på tre månader. Så väljer de det andra alternativet om de ska få en hemläxa och göra en PowerPoint på det. Men då blandar vi ihop, och det är här är en stor, stor grej för mig; vi blandar ihop det som är svårt med det som är ovant. Det är inte svårare.
En rädsla för det nya och ovana
Charlie: Jag skulle säga att det är lättare rent matematiskt att liksom skapa hävstång i flödena än att försöka dela en tårta tills det liksom inte blir något kvar, och ändå tro att man ska bli mätt. Men det är ovant. Och vi vuxna människor, vi är oftast väldigt, väldigt ovana att vara ovana. Titta på Freja eller Primus, de är ju vana vid att vara ovana.
Varenda dag när Primus kommer till skolan så säger de något nytt, som att idag ska vi lära oss division. Han visste inte ens att det fanns på morgonen, men han bara, ’Ok, hur funkar det då?’ Men skulle vi säga, ’Det femte räknesättet; frustration’, och direkt blir det att man checkar ut innan det ens har börjat, för att vi är vuxna. Folk respekterar ju oss. Vi kan en massa och det vi inte kan det har vi redan avdömt som ’inte min grej’. Dansa är inte min grej, jaga är inte min grej, språk är inte min grej’. Så blandar vi ihop det som är svårt med det som är ovant, och vi blandar ihop den andra stora mind-fuckness-grejen är, vi blandar ihop det som är farligt med det som vi är rädda för.
Så en massa saker som vi är rädda för som är ovant, bedömer vi som svåra och farliga. Om vi skulle ta en taxi här ifrån… Vi bara tar taxi över bron till tivoli så gör vi fritt fall i Köpenhamn, då skulle jag vara livrädd för jag är så höjdrädd. Fritt fall är bland det läskigaste jag kan tänka mig. Men jag vet att det som är farligt är att ta taxi. Ingen har dött i Fritt fall, men i taxi för det människor varje dag. Så, det som är läskigt och det som är farligt, är två olika saker.
Ibland ger vi upp för snabbt
Charlie: Men om jag inte har urskilt det för mig själv… Om jag inte har suttit och tagit lite hjälp och tittat på vad är det egentligen som är svårt och vad är det som är ovant? Vad är det egentligen som är farligt och vad är det som är läskigt? Då går jag omkring med en väldigt liten kaka jag har skurit ut, med det som inte är farligt och det som inte är svårt.
När det i själva verket bara är en liten plutt med saker som just du inte är rädd för och just du är van vid. Det är det som har gjort att jag inte har gått på gym, för att jag har tänkt att det där är läskigt. Men jag har inte sagt det. Jag har sagt att det inte är för mig, att jag inte vill vara en sådan människa. Eller, jag är ingen fond-kille. Det där är inte beslut som har tagits på någon affärsmässig grund.
Jag vet att du och jag har många gånger varit inne på det här med folk som ska köpa hyreshus och så har de sagt att det gick inte. Så frågar man varför det inte gick och då är det banken som sa nej till belåningen. Då brukar jag fråga hur många banker de frågade och då säger de att de frågade sin banktjänsteman, som dessutom är privatrådgivare och aldrig har sett en hyreshusaffär.
Och så frågar jag, ’Var får du din lön ifrån, har du någon inkomst?’ ’Absolut, jag har jobb.’ ’Hur gick du det jobbet?’, då visar det sig att då har de gått på hundra ansökningar, det är hundra olika intervjuer. Fått nej, provat igen, fått nej, skrivit om cv:t litegrann, fått nej, provat igen. Så, hundra nej för att få den där inkomsten.
Den här inkomsten gav de upp efter ett nej, från en icke-behörig banktjänsteman. Då är inte min poäng här att det är något fel på oss människor, utan det är bara att notera att du är van att få nej på att söka jobb, för att det är känt. Det gör alla andra också. Man vet att man inte bara trillar in i receptionen på Apple, så har man fått ett chefs-jobb där.
Men när det gäller affärer, då är man inte van och man har kanske inte hundra vänner omkring sig som är det. Så gör man som du gör, man gjorde några riktigt taskiga aktieaffärer i tonåren, och så bestämmer man sig för att det är något fel på aktier. Hade vi gjort det med vår första relation som gick åt helvete, och bestämt oss för att det är något fel på kvinnor, då hade vi suttit ensam här med tolv katter i källaren.
Var med på FikaTillsammans 2019
Jan: Jag tänker två saker. Jag tänker att detta samtalet kommer vi fortsätta på FikaTillsammans. Då kör vi den 9e januari i Stockholm, vi kör den 31a januari i Malmö, och den 12e mars i Göteborg. Man anmäler sig då på hemsidan och då träffas vi en kväll. Vi fortsätter detta samtalet och man får jobba och diskutera. Det är väldigt bra att ta med sig sin partner.
Charlie: Ja, det tycker jag är bra. Bestäm dig själv för att du ska gå, det tycker jag är det första, och bjud sedan in din partner eller din granne eller din mamma att följa med. Om du har en människa i ditt liv där, som du kan diskutera de här sakerna med, så har du ett poäng gratis när du kommer hem. Men det viktigaste är att du inte villkorar ditt rikare liv om någon annan person, som inte ens har hört det här samtalet, ska tycka att det är en bra idé.
Apropå banken som sa nej, så gör det då själv till att börja med. Och vi vill inte ha några tråkmånsar där, som är ditdragna med armarna i kors av en partner. Kom du istället så att du till att börja med kan inspirera dig själv i det här området. Sedan kan du med dina egna resultat inspirera andra. Men ta gärna med dig tio personer, det vore väl jättekul.
Kort om Balansekonomi
Jan: Sedan vet jag att det finns personer som är intresserade av det här direkt och vi kör ju utbildningar i Balansekonomi under våren 2019. Då är det så att det är verkligen inte en utbildning för alla, utan det är till för de som verkligen vill. Och det är en ganska stor investering, framför allt i tid, för detta löper över ett år. Man behöver satsa energi, pengar, etc.
Charlie: Ja, vi träffas 14 tillfällen under nästan 1,5 år, så det är inte så att vi kör heltidsstudier varje dag. Och så stora kurser som möjligt är inget mål för oss, utan vi har det begränsat och ser till att vi har en väldigt bra grupp.
Jan: Vi brukar ha ett urvalssamtal där man får lite mer information, man får se om det är någonting för mig och hur det funkar. På bloggen och tillsammans med videon och podden har jag en länk, där man kan göra en intresseanmälan. Då blir man kontaktad och det kostar ingenting, utan det är ett telefonsamtal man får med en av rikedomscoacherna där man pratar om vad är ett rikare liv för dig, hur funkar utbildningen, och allt det.
Charlie: Ja, vi tittar vart är du idag, vart vill du någonstans, och sedan lägger vi helt enkelt på vårt sätt att jobba och diskuterar det tillsammans med den personen, tror vi att det här är ett steg som autentiskt skulle vara rätt för den personen. Är vi överens om det, då kör vi. Är vi inte överens om det, då kör vi inte. Det är liksom inget säljsamtal i klassisk mening på det sättet, så det är väl en smart sak som man redan kan urskilja och vara klar med innan man kommer till FikaTillsammans.
Jan: Charlie, detta var jättekul. Av 22 frågor hann vi fyra, så jag hoppas att du vill komma tillbaka. Tack så jättemycket.
— SLUT TRANSKRIBERING —
FikaTillsammans med mig och Charlie i Stockholm, Malmö och Göteborg
Om du uppskattade den här intervjun så kan jag nästan garantera att du kommer att uppskatta #FikaTillsammans-tillfällena i början av nästa år ännu mer. FikaTillsammans är ett tillfälle där vi träffas en kväll, äter lite mat tillsammans och har en diskussion med en gäst – i det här fallet Charlie.
Du kan läsa mer och boka din plats på ett av FikaTillsammans-tillfällena nedan:
I Stockholm och Göteborg är det inte särskilt många platser kvar, så om du vill vara med, så boka din plats så fort som möjligt. Först till kvarn gäller. :-)
Intresseanmälan för ett kostnadsfritt telefonsamtal med Balansekonomi
Nu är jag självklart part i målet eftersom jag både är delägare och har arbetat i Balansekonomi i många år, men jag kan verkligen rekommendera Balansekonomis utbildningsserie. Det handlar om att under ett år verkligen fördjupa sig i de här olika koncepten och på riktigt designa sitt liv så som man vill ha det.
Eftersom det är ett stort engagemang börjar man alltid med ett telefonsamtal med någon i Balansekonomis team för att höra var man är i livet, vad man vill få ut, om utbildningen passar en själv och en mängd andra frågor. Det handlar nämligen om att vara redo och beredd att göra jobbet som krävs. På det sättet är det nämligen inte en utbildning som passar alla.
Du får gärna skicka in en intresseanmälan via nedanstående formulär. Det är kostnadsfritt och det enda som sker därefter är att du blir kontaktad av någon av mina och Charlies kollegor i Balansekonomi.
Om du använder länken ovan utgår en liten ersättning till mig. Läs mer i min annonspolicy.
Relaterade artiklar
Om du gillade den här artikeln då kommer du med stor sannolikhet även uppskatta avsnitt:
- Pengar är inte lösningen, bara en förstärkare... - Intervju med Moa Diseborn
- Bucketlist, lycka och saker som får en att skratta - Intervju med Sabine Andersdotter
- En emotionell aspekt på pengar och din ekonomiska plan - med den finansiella beteendecoachen Moa Diseborn
Vad tänker du?
Det skulle vara kul att höra vad du tyckte om det här avsnittet. Om du har frågor direkt till Charlie så kommer jag även honom att svara på kommentarerna här på bloggen så gott det går.
- Vad var avsnittets guldkorn för dig?
Tack för den här veckan och hoppas att vi ses även nästa söndag.
Ansvarsbegränsning: Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet. Samtliga analyser och all annan information som tillhandahålls lämnas uteslutande i informationssyfte, för allmän spridning, och ska under inga förhållanden användas eller betraktas som rådgivning, uppmaning eller rekommendation för att köpa eller sälja aktier eller andra finansiella instrument. För undvikande av tvivel noteras att Lag (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter eller annan liknande lagstiftning alltså inte äger tillämpning på information på RikaTillsammans.
Åsikter och analyser som presenteras är personliga och informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Du bör inhämta råd från andra rådgivare och basera dina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet, vi rekommenderar dessa. RikaTillsammans frånsäger sig därmed ansvar för eventuell förlust eller skada av vad slag det må vara som grundar sig på användandet av analyser, dokument och övrig information som härrör från RikaTillsammans. Läs mer i de fullständiga villkoren.
