Briljant inspel om hur distansarbete även är bra för den personliga säkerheten 
1 gillning
Eh.. Vad då för trassel med God mans uppdraget? Jag har varit god man i typ 30 år med massa olika uppdrag . Vet inte om jag haft så mycket trassel..
Det torde öka risken när man beblandar sig med folk som har olika typer av problem.
Hjärnskada, altzheimers, neuropsykatiska funktionsnedsättningar…. det är inga mördare, kriminella utpressare vi pratar om. Jag förmodar att tom vi som hänger här behöver hjälp någon dag och hoppas att någon vill “ beblanda sig med oss “.
1 gillning
Låter som relativt ofarliga exempel men det finns ju också betydligt mer riskfyllda uppdrag. Sen kan det ju faktiskt finnas potentiellt farliga personer runt den man hjälper.
Får man välja fritt så behöver man vara noga vilka man väljer men det är ju alltid en chansning och risk att blanda sig in i andra människors privatliv. Samma sak gäller även familjehem. Kanske ännu större risk där att man hamnar i otrevligheter.
@Aktiemannen Du är inne på något viktigt i ditt sista stycke. Som privatperson är det svårt att skydda sig mot andra organisationer och företags slarv och slappa säkerhetskultur. Där har man i princip bara tre alternativ.
1 Påtala bristen när man upptäcker den.
2 “Rösta med fötterna” och välja en annan leverantör om ingen förbättring sker eller bättre alternativ finns.
3, Räkna med att sekretess slarv finns och förhåll sig till detta
Det man kan göra som privatperson för att stärka sin egen informationssäkerhet utgår mycket från kunskap, medvetenhet och aktiva val och handlingar. Exempelvis vad publicerar jag om mig själv, i vilka kanaler, var håller jag känsliga samtal eller hur jobbar jag när jag är out of office. Har jag ett skärmskydd med insynsbegränsning på min telefon och dator etc..
2 gillningar
Tack för bra avsnitt! Hur gör man egentligen en egen enklare bakgrundskontroll på personer man släpper in hemmet, t.ex. städare från hemstädsföretag? Ber man om personuppgifter eller räcker det att fråga om företagets säkerhetsrutiner?
1 gillning
Kanske ett försök till rolig take med ”använd inte knark” men jag skulle säga att detta inte gäller gemene man. Eller ”partyknarkaren” som man brukar säga.
Låter som att du bara tittar på absolut grövsta brott, men gömmer hur lätt det är att köpa droger utan att registreras av någon. Jag har aldrig hört av någon bekant eller vän som skulle ha blivit utpressad av någon.
Menar du att de flesta som säljer narkotika i övrigt är vanliga, hyggliga personer som inte riskerar missbruk eller skulder och inte har kopplingar till organiserad brottslighet? Eller menar du att köp oftast sker cash och helt anonymt, utan chans att bli utpekad? Hur skulle ett köp i så fall kunna gå till helt riskfritt?
Jag menar att det är mer nyanserat än han försöker skoja om bara.
Klart att allt kan vara en risk, men det är också en risk att gå på stan en lördag kväll.
@BTB Att fråga företaget räcker inte . Många företag har inte koll på sin egen personal De kommer svara att allt är bra . Kontakta ett företag som är vana att utföra bakgrundskontroller på företag och personer . Det finns allt från advokatbyråer och nischföretag till säkerhetsbolag som vårt som har denna typ av tjänster
2 gillningar
Finns faktiskt inget kul i denna take och precis den här missuppfattningen att party knarkaren går under radar är EXAKT varför man hamnar i trubbel . De som ger sig i lag med de grövsta vet oftast vilka risker de tar . Partyknarkaren är helt oförberedd och mycket sårbar .
Tack @Sillstryparn för att du hjälper till att lyfta denna viktiga fråga.
Alla som köper narkotika oavsett metod eller betalmedel blir kartlagd av sin säljare . Ju fler köp ju mer fakta samlar säljarna på sig. Info om köparna är ofta mer värd än haschbiten eller grammet som säljs .
Köparna invqggas i falsk trygghet att de är anonyma . Det är en del av affärsmetoden
7 gillningar
Fast det här är helt enkelt inte sant, verkligen inte i alla lägen.
Det låter som att du har koll på ett visst område i vissa miljöer.
Men du har blinda fläckar.
Jag har respekt för att detta är ett ämne som väcker starka känslor. självklart har alla blinda fläckar . Du och jag har tydligt olika åsikter och erfarenheter i frågan och det är ok. Alla fattar sina egna beslut utifrån sina egna övertygelser. Så länge det är medvetna beslut och man vägt in konsekvenserna.
5 gillningar
Tänkte på detta med tidningarnas listor över löner/inkomst av kapital. Undrar om någon varit framgångsrik med att be tidningar att tänka till om den risk de introducerar? Som bett om att slippa få vara med.
Det andra. När BRÅ säger att antal personer kopplade till gäng motsvarar i princip en stad motsvarande Eskilstuna i storlek då blir det svårt att undvika sådana personer helt. Risken ökar att man känner någon som umgås med någon. Ännu större risk att känna någon missbrukare.
Scenario: Adam/Alva på liten landsort (långt mindre än Norrköping) får ut 10-50 miljoner från en företagsförsäljning. Lokalpressen sätter ut de som nummer 1 på sin lista över ”de tjänade bäst”. Är de på samma risknivå som Jens/Jenny i Stockholm? Adam/Alva är inflyttad till landsorten och pengarna intjänades annorstädes. De bor och lever modest och har inga konstiga kontakter vad de vet om.
1 gillning
@SceptoBismol Tack för dina frågor. Om vi tar exemplet med Adam och Alva så skiljer sig risknivån sig från motsvarande par i Stockholm. Nu skulle jag egentligen behöva fler detaljer för att göra en mer exakt bedömning. Om A och A bor i ett tight lokalsamhälle där alla känner alla kontra om de bor lite avskilt och mer ensligt spelar tex stor roll. Jag listar några generella principer som jag hoppas belyser varför riskerna ser olika ut .
- I en stor stad är det närmare till hjälp.
- I en stor stad är den faktiska upptäcktsrisken för en ev gärningsman större än på en liten ort helt enkelt baserat på att det finns fler potentiella vittnen.
- Ett litet tight samhälle eller motsvarande bostadsområde där man har grannsämja och grannsamverkan är ännu starkare skydd då alla har en personlig koppling att vilja hjälpa varandra. Detta kan saknas i en stad.
Översätter jag detta till gärningsmansperspektiv så ökar A o As risk att få inbrott samt att risken för att mer kvalificerade brott som “hemma hos rån” går upp, eftersom den typen av gärningsmän kalkylerar på hur mycket “tid på plats” de kan ha innan ex polis är på plats och kommer att dra slutsatsen att de kommer ha lägre upptäcktsrisk och längre tid på sig innan A och A kan få hjälp.
Sannolikheten att bli utsatt för någon av dessa brott går i och med publiceringen från låg till förhöjd under en tid. Det är fortfarande en bra nivå men när man väger in konsekvensen av om man blir utsatt för någon av dessa brott är stor så skulle jag ändå rekommendera A och A att göra en säkerhetsgenomgång med tillsammans med ett kvalificerat säkerhetsföretag.
1 gillning
Vi får denna fråga minst en gång årligen. Jag tycker det är relevant att ifrågasätta det journalistiska “allmänintresset” i att publicera denna typer av listor. Framgången att bli av publicerad är begränsad eftersom det finns så många olika medier som sammanställer och publicerar dessa listor. Gemensamt “försvar” från publicister är att listorna “bara består av offentliga uppgifter” vilket är sant.
Man ska så klart inte ge upp att föra debatten om lämpligheten i att publicera dessa listor eftersom de skapar otrygghet. Däremot bör man också ha perspektivet att denna information är förhållandevis enkel att skaffa fram ändå och det görs.
Min rekommendation är därför att utgå ifrån att informationen om ekonomi är “röjd och tillgänglig” och sedan anpassa sin säkerhetslösning utifrån det. Lösningen bör vara baserad på en seriös analys och inte på rädsla.
1 gillning
Tänker att det dock finns en poäng i om publicering i lokalpress kan undvikas på liten ort. Småkriminella spontana kan undvikas. Samt ryktesspridning. Medveten om att informationen dock är röjd.