Men den innehåller inte alla sidospåren, därav finns transkriberingen också.
Nedan följer en transkribering gjord med hjälp av AI. Det innebär att den inte är ordagrann, kan innehålla fel eller konstigheter. Men den ger ändå en tillräckligt bra översikt för dig som inte vill titta eller lyssna på avsnittet.
Visa transkriberingen
Introduktion: Risk som inträdesbiljett
Jan: Välkommen till RikaTillsammans och dagens avsnitt som handlar om risk. Jag tycker att detta är ett av de kanske viktigaste och faktiskt roligaste avsnitten. Det är lätt att börja prata om olika investeringar och avkastning, men man pratar väldigt sällan om risk utifrån att det faktiskt är en möjlighet. Det är ändå risken som på sätt och vis är inträdesbiljetten som vi betalar för att få möjlighet till avkastning eller få våra pengar att växa.
Det som jag tycker är spännande när det gäller risk är att vi alla, oavsett ålder, oavsett hur mycket pengar vi har, oavsett erfarenhet, har fem risker som vi alla behöver hantera. Det är risken för otur eller oförutsedda händelser. Det är risken att jag inte kommer kunna leva det livet jag vill leva, att pengarna inte räcker till. Det är risken för inflation och att pengars värde minskar.
Nummer fyra är investeringsrisken, där vi kommer prata om de här två riskerna enligt forskningen. Den ena risken, den systematiska marknadsrisken, får vi betalt för. Sen finns det andra risker, till exempel den idiosynkratiska risken, som jag inte får betalt för och som man borde undvika, men de flesta känner inte till den och tar den ändå.
Sen är det beteenderiskerna, både det här att man försöker tajma marknaden eller man lyssnar på en expert eller man gör massa konstiga grejer med sina pengar. Men också det som till exempel Martin Jonsson och MPJ-communityn kastar ljus på: att man tittar inte på sin ekonomi som en helhet, att det sannolikt är fler som tar för lite risk i sin totalekonomi än de som tar för mycket.
Jag vet att detta avsnittet kan upplevas lite nördigt, men jag tror att alla som lyssnar igenom detta kommer känna på andra sidan att de är lite klokare, tar lite bättre beslut, och förmodligen får en bättre avkastning och en bättre ekonomi.
Hela detta avsnittet finns som en artikel som man kan läsa, och det har varit jättemycket diskussion kring det här. Jag hade inte kunnat göra detta avsnittet utan ditt och andras bidrag i communityn. Tack till dig som har varit med och samskapat, tack till dig som är Patreon-supporter som gör avsnitt som detta möjligt.
Caroline: Varmt välkommen till RikaTillsammans-kanalen som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av våra erfarenheter, vår livsresa, våra framgångar och våra misstag så att du ska kunna göra din ekonomi, ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver den här kanalen heter Caroline och Jan Bolmeson.
Risk som möjlighet
Jan: Dagens ämne är risk och jag är faktiskt ganska entusiastisk trots att det kanske inte är världens muntraste ämne.
Caroline: Jag tänker också att du är väl en sån som har undvikit risk så mycket som möjligt.
Jan: Okej, tack. Det var inte så jag tänkte att detta avsnittet skulle börja.
Caroline: Vi kan väl inte börja så, men du tänker inte vilken risk som helst inom ekonomiska sammanhang.
Jan: Nej, men det är faktiskt sant. Detta avsnittet är en ominnspelning av ett avsnitt vi gjorde för sex år sedan. Nu har communityn med den nya hemsidan uppdaterat den. Den gamla titeln var “Var inte rädd för risken”. Jag tror det var Savecake eller Get Out eller någon i forumen som var såhär: “Jan, du bör nog lägga till ‘var inte rädd för rätt risk’ eller ‘vissa sorters av risk’, eller till och med ‘var inte rädd för osäkerhet’ men vissa risker ska man absolut vara rädd för.”
Jag tänker att vi i detta avsnittet ska kolla på de här riskerna vi alla har att hantera, vilka risker som är relevanta, vilka som man helt ska undvika, och vilka som är totalt meningslösa men som de flesta gör ganska mycket misstag på. Inklusive vi själva.
Caroline: Säkert.
Jan: Har gjort, har gjort. Vi gör inte det längre. Jag försöker undvika. Det var roligt, jag kollade med ChatGPT som läste igenom artikeln. Den är ju alltid så positiv: “Jättebra artikel, du kan lägga till att den här risken det är som att spela rysk roulette utan att få betalt.” Jag tyckte ändå det var ganska roligt.
Caroline: Ja, men du gillar väl ChatGPTs förslag ibland.
Jan: Ibland. Men jag tänker i alla fall såhär: när det handlar om investeringssammanhang så är vissa typer av risker och osäkerhet inträdesbiljetten som vi måste betala för att få möjligheten till avkastning, för att våra pengar ska kunna växa. Egentligen är det inget konstigt. Går vi på Gröna Lund, Liseberg eller Tivoli behöver vi betala ett inträde för att vi ska få åka karusellerna. På samma sätt är det med investeringar. Jag behöver betala på något sätt för att få tillgång till den här avkastningen, och då betalar jag med risk och osäkerhet.
Jag tycker ibland att det är lite trist att risk är så negativt associerat. Ofta tänker vi att risk är dåligt, att risk ska undvikas. Men vi tänker sällan att med risk kommer det alltid, eller bör det alltid komma, en uppsida, en möjlighet.
Caroline: Jag tror generellt att man inte funderar så mycket på vilka priser man betalar, överlag, inte bara i ekonomisammanhang. Man betalar alltid pris för någonting. Vill man springa maraton betalar man ett pris för det. Och så kan man tycka att det var värt det.
Jan: Jag pratade med en kompis häromdagen som springer ultramaraton. Han sa att man nog hatar sin familj lite om man bara springer ultramaraton.
Caroline: Vänta, han eller hon sprang inte maraton?
Jan: Jo, så skojar vi om det.
De fem stora riskerna
Jan: Om vi tar avstamp i att det finns de fem stora riskerna som jag tänker att vi alla har att hantera. Oavsett hur gammal man är, oavsett var man är på sin ekonomiska resa. Om man har lite pengar precis som en nybörjare, eller om man har jättemånga miljoner och har vunnit det ekonomiska spelet. Oavsett om man är man, kvinna eller whatever.
Den första risken, och vi kommer att dyka ner i varje, jag vill bara nämna dem så det blir strukturen på det här avsnittet. Så det första är oförutsedda händelser i vardagsekonomin. Att shit happens och jag behöver hantera det.
Det andra är risken att pengarna inte räcker till till det livet som man vill leva. Nu är du ju på praktik, och där konstaterade du häromdagen att undersköterskor är lite hjältar.
Caroline: Det är ett jättetungt arbete ju.
Jan: För du var också såhär: vi sjuksköterskor slipper de här lyften och byta.
Caroline: Ja, och jag pratade med några undersköterskor och de kanske var lite äldre också, och de vill ju jobba mindre och ta lite semester här och var.
Jan: Ja, precis. Det är det som jag menar med den här risken att pengarna inte räcker till. Man kanske vill jobba mindre, kroppen orkar inte jobba tills man är 70 plus som det kommer vara i framtiden. Man vill kanske inte behöva hämta barnen på förskolan klockan halv sex på kvällen. Man har en bild av ett liv man vill leva, och pengarna kanske inte räcker till till det livet.
Det är risk nummer två. Nummer tre är inflation och pengars köpkraft, att den minskar över tid, det vill säga att pengarnas värde urholkas. Vi märker det ofta genom att varor och saker blir dyrare. Vi minns att när man var liten kunde man få minst två tuggummi för en krona. Jag vet inte om man kan få ett tuggummi för en krona längre.
Caroline: Nej.
Jan: Risk nummer fyra är investeringsriskerna som vi tar till följd av marknaden. För att skydda sig mot inflationsrisken bör vi investera våra pengar. Men när vi börjar investera våra pengar så börjar de variera i värde. Så det är den andra typen av risk.
Den femte risken är beteenderisken. Jag brukar säga till många att man inte ska underskatta att många gånger är man själv sina pengars största fiende. Det finns massor av undersökningar som visar att investerare i snitt förlorar uppemot 30% av sin avkastning till följd av dåligt beteende. Om marknaden ger 7% så fångar småspararna i snitt bara någonstans mellan tre till sex av de här procentenheterna.
Bra. Någon kommentar, fundering?
Caroline: Nej, vi kör.
Risk 1: Oförutsedda händelser och buffert
Jan: Jag tycker alltid att man ska börja i rätt ände och fokusera på det som gör mest effekt. Börja krypa innan man börjar springa. Då handlar det om att hantera den här risken med oförutsedda händelser och otur. Det pratar vi om också i avsnitt 420 kring rikedomstrappan.
Beroende på var man är på den ekonomiska resan, om man är på det första trappsteget med under hundratusen i nettoförmögenhet, då spelar otur en extremt stor roll. Bilen går sönder, jag kan få problem att ta mig till jobbet, jag får inte ihop min vardag, var ska jag få pengarna, jag behöver ta ett sms-lån och så är vi igång i en negativ spiral.
Är man på kanske nivå fyra i rikedomstrappan med en förmögenhet på över tio miljoner, då är det bara en olägenhet. Jobbigt att bilen gick sönder, nu måste vi lämna in den på verkstad, vilken verkstad ska vi välja, lämnar du in den eller ska jag göra det, ska vi ta en hyrbil eller ska vi cykla den här veckan. Det behöver bara lösas.
Caroline: Det är ändå jobbigt.
Jan: Det är ändå jobbigt, men det är inte rikedomstrappan nivå ett jobbigt.
Caroline: Nej, det får man väl laga.
Jan: Jag påstår att det första steget alltid innan man börjar investera är att börja med buffert. Då kommer vi in på en massa frågor: hur stor buffert ska jag ha, var ska jag ha den? Det bästa svaret, som kanske är lite tråkigast för folk som alltid vill ha en exakt siffra, är det som Jonathan Stolzenberg tog upp i avsnitt 334. Han pratar om principen “farligast just nu”. Att ställa sig frågan: vad är farligast just nu i den situation där jag befinner mig?
Det fina med den frågan är att alla kan applicera den i alla situationer.
Caroline: Ja, verkligen i alla. Jag tänker ju inte ens på pengar. Jag tänker att farligast just nu är att vi inte får ihop vardagarna så det inte finns mat i kylskåpet och det kan bara implodera.
Jan: Ja, eller som Jonathan, som har bakgrund i försvarsmakten, förklarade att polisen kan använda detta innan de gör en inbrytning: vad är farligast just nu? När man har identifierat vad som är farligast tillsätter man tillräckligt med resurser. Man behöver inte lösa hela problemet. Man tillsätter tillräckligt med resurser för att det inte längre ska vara farligast. Då bubblar det upp något annat som är farligast. Sen ser man: är detta hanterbart av konsekvenserna?
Det blir väldigt beroende på ens egen situation. Vi som är medelåldern, 45-ish, har stort hus, två barn, driver företag där vi båda jobbar med Oliver som vår medarbetare. Det är en helt annan riskprofil än någon annan som har två olika jobb på två olika ställen, som kanske inte har barn. Eller i andra änden: studenten som precis flyttat hemifrån som har föräldrar som kan hjälpa till eller man kan flytta hem igen.
Det blir väldigt mycket “det beror på”. För att hantera den här risken med otur och oförutsedda händelser, och för att kunna avbryta situationer man inte vill vara i och göra en omställning som du gör i livet nu med sjuksköterskeutbildningen, behöver man två saker: buffert och försäkringar.
Försäkringar handlar om att hantera saker med liten sannolikhet men jättestor konsekvens. Huset brinner ner har jätteliten sannolikhet. De flesta kommer aldrig råka ut för att deras hus brinner ner. Men om det skulle göra det så hade det varit katastrof. Därför har de flesta en hemförsäkring. Ibland blir det ofta att man bara pratar buffert, men det handlar om prata buffert och försäkring.
Caroline: Bra.
Jan: Vi kommer att göra ett avsnitt om försäkringar. Det som ligger närmast i tid är livförsäkring. Framförallt: har du personer som är ekonomiskt beroende av dig så är det jätteviktigt med livförsäkring. Extra, extra viktigt om man har barn från ett tidigare förhållande på grund av de juridiska reglerna. Om jag skulle gå bort, liten sannolikhet att det händer, men då kan du ha kvar samma utgifter minus kablar och teknikprylar.
Caroline: Kablar, jag minns det i alla fall. Och teknikprylar.
Jan: Men en hel inkomst försvinner medan alla kostnaderna är kvar. Även om man kom in och tänkte “nu ska jag prata om investeringar och titta på risker”, skulle jag säga att det som för väldigt många ger effekt, om man inte har koll på sin situation, är att ställa sig den här frågan. Bolla med sin partner eller en vän eller kollega. Vad är farligast just nu?
Caroline: Ja, jag tror det är som du säger, man behöver verkligen bolla det med någon. Jag minns när jag flyttade hemifrån hade jag ju ingen hemförsäkring. Jag visste inte ens att det fanns.
Jan: Nej.
Caroline: Ingen hade berättat. Och det är ju naturligt kanske att man inte bryr sig om det när man är 20. Men man behöver nog prata med kompisar eller någon äldre som kan vägleda.
Jan: Exakt. På samma sätt hade vi ju den diskussionen med våra vänner i helgen kring barnförsäkring. Barnförsäkring är superviktigt en period, men har man sen kommit en bit på den ekonomiska resan, då är kanske den försäkringen som var lösningen på ett “farligast just nu”-problem förr inte längre relevant.
Caroline: Du menar att man behöver se över?
Jan: Ja, från tid till annan.
Caroline: Ibland undrar man: är vi rätt i fas här nu med “farligast just nu”?
Jan: Jag kan säga att eftersom jag är räddare så är jag ju perfekt offer för försäkringar. Nu fick jag fakturor på försäkringar på typ 30 000 kronor. Och då är jag såhär: behöver vi verkligen de här försäkringarna?
Caroline: 30 000? Jag har inte ens fått veta det. Vi måste ta detta utanför kameran här.
Jan: Nej, men det är inget konstigt. Det är sjukvårdsförsäkring och sånt på företaget. Om man blir sjuk får man gå före i kö. För Oliver, vår kollega som är typ 23 år, är det svimbilligt. För mig typ 4 500. För dig som är fyra år äldre, närmare 50, sorry men det börjar kosta 8 000 om året.
Caroline: Trots att jag är kvinna och tar hand om mig.
Jan: Man kan brainstorma med sin kompis om vad som är farligast just nu, se över sin buffert att den är lämplig storlek i förhållande till de förutsättningar man har, och inte underskatta buffert för den kommer också hjälpa en hantera den där marknadsrisken vi kommer till sen. Buffert är bra på många sätt. Och sen som jag sa nu: jämför om dina försäkringar matchar ditt försäkringsbehov.
Ingen objektiv definition av risk
Jan: Om vi då har gjort det viktigaste steget med basen, har vi en bra bas kan vi fortsätta bygga. När jag fortsatte prata med Jonathan så skrev han i januari 2024 ett långt inlägg i communityn. Han skrev att en av de mest intressanta sakerna att veta kring risk är att det finns ingen definition. Det finns ingen objektiv entydig riskdefinition som man har kommit överens om, trots att det finns en Society for Risk Analysis som grundades 1980 med uppgiften att definiera risk. Efter fyra år konstaterade de att det inte går. Deras rekommendation var att varje gång man använder ordet risk behöver man definiera vad risk innebär i det specifika fallet för att undvika missförstånd.
En av de mest kända riskforskarna, Stanley Kaplan, skrev om detta redan 1983. Han sa att 50% av alla problem i världen kommer från att folk använder samma ord men menar olika saker. De andra 50% av problem i världen kommer från att folk använder olika ord men menar samma sak.
Jonas Nilsson “Uto1” i communityn skrev att risk i vanligt tal, när man pratar om risk, ofta implicit menar något dåligt. Sannolikheten för allvarlig skada eller totalförlust. Medan risk inom finans, när vi pratar om risk i podden, ofta handlar om att värdet svänger. Att priset varierar beroende på vad någon är villig att betala.
Inom finans eller sparande pratar vi inte om risk som totalförlust, explosion, död eller ens permanent skada. Vi pratar till och med om krasch. Krasch i dagligt tal är en krock. Bilen kraschade in i bergvägg. Inom finans pratar vi om börskrasch, men då är det en djup nedgång där börsen har fallit och någon är villig att betala 20% mindre än vad de var villiga att betala förut.
Caroline: Ja men jag förstår det. Men jag tänker också att risk, nu i den fasen som jag är i livet, och det har inte att göra med ekonomi, är ett väldigt attraktivt ord. “Ta lite risk i livet” betyder att man ska ingjuta livskraft, göra någonting som man inte brukar eller som är lite farligt och spännande. Är du med? För många som känner att de sitter fast lite, eller “nu har vi inte haft kul på ett tag”, då är det en positiv grej att ta risk.
Jan: Ja, men jag tror att det är lite som det avsnittet vi har med Moa. Att gå från “by default” till “by design”. Att börja välja aktivt, inte leva på autopilot, inte bara titta vad som finns på menyn utan börja skapa.
Caroline: Absolut.
Jan: Men om jag hoppar tillbaka till Kaplan. Min poäng är att många misstar att ökad risk automatiskt är att utsätta sina pengar för fara. Att flytta från bankkonto till en indexfond är ökad risk, och att det är något dåligt. Men det är det inte, tänker jag. Man behöver ha koll på att det är olika definitioner i vardagslivet på risk och på börsen.
“När vi pratar om risk i form av investeringar och marknad pratar vi inte om att totalkvadda sparandet och börja om från noll. Vi säger bara att tåget går fortare i en nedgång när det åker ner för berget, och vi vet inte när tåget kommer komma upp för berget igen.”
Vi vet inte om det tar sex månader, tolv månader, två eller tre år. Men tittar man historiskt har det nästan aldrig tagit mer än tre år. Särskilt inte om man månadssparar, för då går det ännu fortare.
Risk 2: Risken att inte kunna leva det liv man vill
Jan: Om vi hoppar till nästa risk: risken att jag inte kommer kunna leva det liv jag vill leva.
Caroline: Den känns tung.
Jan: Nej, jag gillar den jättemycket.
Caroline: Jag säger ju inte att den är tung och negativ, utan att den känns väldigt viktig.
Jan: Jätteviktig. Sen ska man också säga att jag upplever ett stort skifte. Ibland får jag frågan vad som är annorlunda nu från för tio år sedan eller tjugo år sedan när ni började. För tjugo år sedan eller tio år sedan var jag fortfarande såhär: man måste spara, man måste göra massa saker själv, om man inte gör det själv är det ingen annan som tar ansvar, du kommer inte kunna gå i pension.
Medan idag är jag såhär: om man arbetar på ett ställe med kollektivavtal, man jobbar hela livet, man är frisk, man äger sitt boende, man lever ett liv som de flesta andra, då behöver man inte göra så mycket annat. Vi har ett fantastiskt pensionssystem, vi har ett bra baspaket med försäkringar, vi har ett fantastiskt system. Man behöver inte vara rädd för det här. Allting ligger inte på mig.
Caroline: Allting ligger inte på mig.
Jan: Nej, de flesta kommer kunna gå i pension vid riktålder, att den skjuts fram till exempel till 70 istället för som det har varit 68 eller att man tar bort pensionsåldern. Det är helt naturligt, vi lever ju längre, vi är friskare, då är det väl rimligt att vi jobbar längre också.
Caroline: Men är det hela förklaringen till varför man skjuter fram det lite? Att vi lever längre?
Jan: Ja. Att vi lever längre och vi är friskare.
Caroline: Ekonomin där måste ju också gå ihop.
Jan: Ja, precis. Om vi lever längre behövs det ju mer pengar, så antingen hade vi behövt öka avsättningen och höja skatterna och göra större avsättningar, eller så säger vi att vi bara jobbar två år längre eller ett år längre beroende på. Och det är ju därför det är såhär: min riktålder just nu tror jag är 69, jag tror riktåldern för vår 14-åring kommer vara 73 för att hon kommer leva längre. Och inte bara för att hon är yngre, utan för att sjukvården kommer bli bättre. Sannolikt kommer den bli det. Vi är friskare och en massa andra saker.
Men då hoppar vi tillbaka till Jonathan. Jonathan Stolzenberg citeras mycket, tack Jonathan för dina bidrag. Han formulerade den här tanken att den väsentliga risken inom ekonomisparande, utifrån “vad är farligast just nu”, är risken att bli begränsad från det liv jag önskar att leva.
Anledningen till att många av oss sparar och investerar är att vi vill ju använda våra pengar någon gång i framtiden. Det är väldigt lite poäng i att dö med massor av pengar på kontot.
Caroline: Plus att man vill göra något för dem men man vågar inte.
Jan: Det är ju hemskt. Och för många i communityn var det som vi sa innan: man vill jobba mindre, man vill resa mer, man vill kunna gå i pension lite tidigare, man vill ha mer tid med barnen, man vill ha mer tid för sig själv eller träning eller hobbies. Friheten att göra det man vill när man vill göra det.
“Get Out”, en annan användare i communityn, definierar det med tre frågor: Hur mycket pengar behöver jag? När behöver jag de här pengarna i livet? Och hur mycket höjd ska jag ta om det skiter sig, alltså vilken är min flexibilitet?
Jag tycker det är så fint, för den här definitionen som Jonathan kom med på risk ligger extremt nära en definition av professor Kenneth French, som jobbar med Eugene Fama som fick Nobelpriset i ekonomi och dessutom har startat indexfondsbolaget Dimensional.
Caroline: Vi får se om Jonathan kommenterar avsnittet.
Jan: Ja, exakt. Han definierade risk som: “Risk är osäkerhet i hur mycket pengar man behöver vid ett givet tillfälle i livet.”
Caroline: Jag fattar inte hur risken kommer in där.
Jan: För att det är en osäkerhet. Risk är osäkerhet.
Caroline: Åh, jag tycker det känns jobbigt. Jag kanske har en annan definition på risk i mitt huvud.
Jan: Säg någonting mer. Jag älskar ju den här.
Caroline: Nej men priset jag betalar för att få någonting annat på något vis. Risk är osäkerhet, absolut. Men det blir så helt diffust i mitt huvud när jag ska tänka på att risk är osäkerhet.
Jan: I mängden pengar du behöver.
Caroline: Risken tar jag ju och sen så märker jag. “Det var visst hög risk här.”
Jan: Ja, precis. Du kan inte tänka så. Eller du kan tänka så, men det är inte så hjälpsamt. Häng med på detta scenariot. Tänk att du hade vetat exakt hur mycket pengar du behöver i ditt liv, från och med nu, fram tills dagen du dör.
Caroline: Jag hade ju tyckt det vore jätteskönt. För då har man ju ett mål och sen när man kommer upp i det målet är man färdig.
Jan: Är du med?
Caroline: Men det är ju jättesvårt att veta för jag vet ju inte kanske att jag vill åka till Florida när jag…
Jan: Men tänk om du hade vetat, precis exakt.
Caroline: Du menar att jag ska veta allting?
Jan: Nej, jag menar inte att du ska veta det. Det är ju det som är hela grejen, det är ju det som är risken. Du vet inte för att jag kanske får feeling att åka till Florida när jag är 65. Då kommer ju det förändras, mitt behov av pengapåsen.
Caroline: Ja, eller hur?
Jan: Så det handlar om att eftersom vi inte vet hur mycket pengar vi behöver, de flesta av oss vet inte ens vilket liv vi vill ha, då blir vi såhär: vad ska jag då ta för strategi, hur ska jag då investera?
Caroline: Enkel strategi kan jag tala om för dig.
Jan: Nej, nej, vänta. Detta är som Alice i Underlandet, den där Cheshire-katten: “Vilken väg ska jag ta?” “Det spelar ingen roll om du inte vet vart du ska.”
Är du med? Låt mig bara fortsätta resonemanget. Eftersom vi inte vet vilket liv vi vill ha, jag vet inte hur mycket det kommer kosta, så hamnar vi i defaulten: ju större pengapåse desto bättre.
Caroline: Ja, och ju mindre utgifter desto bättre.
Jan: Exakt vad jag tänkte. Vilket gör att investerare gillar hög förväntad avkastning, för en hög förväntad avkastning ger en större förväntad pengapåse och därmed fler möjligheter. På samma sätt föredrar vi som investerar mindre osäkerhet framför hög osäkerhet.
Är du med?
Caroline: Ja.
Jan: Och då blir det också såhär att om jag inte vet hur mycket pengar jag behöver så vet jag ju inte heller vilken risk jag behöver bära. Vi gjorde ju den här fyrahinkarkalkylen, för ett av resonemanget är ju att vi behöver titta på vår ekonomi utifrån ett helhetsperspektiv istället för att titta på den enskilda investeringen.
Till exempel för oss, om vi bara hade bestämt oss för att “detta är det livet vi vill ha”, vi kanske hade sålt huset, då har vi ju pengar för att täcka fram till pension och livet därefter. Då hade vi egentligen inte behövt ta mer risk eller investera mer utan då hade vi bara behövt fokusera på att bevara värdet mot inflationen. Men eftersom vi inte vet så bär vi ju nu mer risk, eller hur? Och har hamnat i något slags “one more year”-syndrom.
Caroline: Jag tycker också att det blir kladdigt. Eftersom risken påverkas ju av så många saker i livet.
Jan: Vilken risk? Nu måste du definiera vilken risk du menar.
Caroline: Den ekonomiska risken, vad vi gör med våra pengar och vad vi investerar dem i och vad vi har förväntningar på. Och vi hoppas att vi inte ska bli av med så mycket pengar när börsen svänger.
Jan: Jo, men Karolin, förstår du, jag fattar, men jag tror att du gör misstaget som de flesta gör: att vi investerar för investerandets skull, att vi tänker inte att vi investerar med ett syfte. Det är som att säga att det är ganska irrationellt. Är inte poängen med flyg och flygplan att jag ska ta mig till ett specifikt ställe?
Caroline: Men varför tror du att jag investerar för investerandets skull?
Jan: För att vi inte har definierat det livet vi vill ha, vi har inte satt en prislapp, vilket innebär att vi inte har ett mål. Och eftersom vi inte har ett mål då bara gör vi saker “by default” för att investera i det man ska göra med sina pengar. Vi investerar ju inte intentionellt eller “by design”.
Caroline: Men man vet ju inte vilket liv man vill ha om 20 år.
Jan: Nej, vilket kanske är feedback.
Caroline: Hur menar du?
Jan: Att vi kanske, som jag skriver här, ibland ska ta vårt eget recept. Kanske brainstorma med din partner eller vän: vilket liv skulle du vilja leva och när i tid skulle du vilja leva det? Vi kan göra det.
Caroline: Men jag vet inte om det kommer ge svar mer än kanske fem till nio år framåt.
Jan: Absolut, och det handlar inte om att definiera exakt, men det blir ändå ballpark.
Caroline: Ballpark, vad är det? Mellan tummen och pekfingret?
Jan: Vilken planhalva är vi på? Är du med? Man kan säga: jag vill vara sex månader utomlands. Okej men då vet man: jag vill inte jobba de sex månaderna. Okej, då är det ingen inkomst, och då får man kolla vad levnadsstandarden är där ungefär. Det kommer inte gå att räkna ut på kronan, men det jag pratar om här är skillnaden mellan att investera för investerandets skull och investera för att man har ett specifikt mål man vill uppnå.
Caroline: Okej, men om vi säger att vi vet ungefär vilket liv vi vill ha, vad är nästa steg då?
Jan: Skit i risken, då är det att sätta prislapp.
Caroline: Ja, men det vet vi.
Jan: Och sen tittar man, och sen gör man till exempel fyrahinkarkalkylen. Den är för dig som är supporter, Rika Tillsammans-supporter, för att få en helhetsblick på sin ekonomi. Vilka tillgångar har man, vilka utgifter har man, och vad kommer detta generera i avkastning per år. Sen tittar man: är den summan större eller mindre än det jag behöver? Är det ett gap eller inte?
Det kan vara såhär: okej vi behöver hundra men vi är på hundra tio. Och då är vi tillbaka på den här “Get Out”-frågan, han hade såhär: hur många nötter behöver jag? Jag behöver hundra nötter men jag vill ha tjugo nötter i reserv. Vad är poängen att ha trehundra nötter om jag behöver hundra?
Caroline: Jaja okej, du menar att man tar kanske för stor risk då?
Jan: Nej, inte bara risk men såhär: man kanske jobbar i onödan. Nu känner jag att du är lite motstånd.
Caroline: Nej, men jag är inte motstånd, det var bara att jag inte förstod den definitionen som Jonathan hade sagt.
Jan: Ja, men det är superbra för folk kommer ha exakt samma tankar som du. Och jag hade bara gjort detta själv, hade jag bara kört vidare hade jag inte ens tänkt på det.
Det fina är såhär: om du tänker tillbaka på avsnitten vi gjorde till exempel med Jesper Andgaudlin som är ekonomiskt fri vid 50, eller FIRE Jimmy eller alla de här andra. Vad är det de har gjort?
Caroline: Ja, de har ju… de har jobbat.
Jan: Nej, okej det är lite motstånd här.
Caroline: Nej, men de har ju räknat ut hur mycket pengar de behöver.
Jan: För det livet de vill ha.
Caroline: Vill ha, ja.
Jan: Och sen har de jobbat väldigt målmedvetet tills de har fått en summa. I FIRE-kretsar kallas ju detta för ditt “FIRE-nummer”. Du kan räkna ut hur mycket pengar du behöver med en viss utgiftslivsstil. Sen kollar de: är jag okej med den här utgiftslivsstilen? Och sen jobbar de mot det och när de når det så checkar de ut.
Jag har ju ofta åsikter om FIRE-communityn, men man måste ge dem att de investerar ju. Och då menar jag inte i hantverket investera. Men de investerar så som man ska, för de ser investerandet som ett verktyg, som ett fordon att ta sig till ett mål.
På engelska brukar man prata om investeringar som “investment vehicles”. Jag ska ta mig från ett ställe till ett annat. Detta är också där jag upplever att finansiella rådgivare är duktiga. De skiter i investerandet för investerandets skull. Vad är dina mål? Vilket är livet du vill ha? Hur ser din ekonomi ut? Hur ser målet ut? Och här skapar vi planen för att ta oss dit.
Sen kommer vi till det som jag och framförallt JFB i forumet tjatar om: har du vunnit spelet, sluta spela. De har också jättebra feedback i forumet kring detta. Och när jag menar “sluta spela” är det: skifta risk. Det vill säga att då behöver du inte vara i den här “bli rik”-fasen längre utan då går du över till en förvaltarfas. Hela poängen med förvaltarfasen är att den ska vara en lägre totalrisk än “bli rik”-fasen. Du vill ju inte riskera att bli av med den friheten eller de pengarna som du har uppnått.
Caroline: Men du tror inte ändå att folk har en bra strategi när de tänker såhär: jag sparar till min kontantinsats och så köper man sin lägenhet. Och sen köper man sitt hus kanske. Och sen börjar man närma sig kanske 50, och då börjar det bli tydligt att det finns andra grejer än karriären som är viktiga. Då kommer man närmare de här målen, det blir lättare också.
Jag tror också att vi människor har svårt att förstå hur lång tid ett liv är. Sen när man är 50 är det okej, nu är det halvtid kanske. Men vad vill jag nu göra då? Då kommer kanske en kris också att man behöver ta reda på det. Och då är det också lättare att säga att de kommande 30-40 åren vill jag nog ändå skaffa den där sommarstugan och båten. Men när man är 20 är man så oerfaren, man vet inte hur lång tid ett liv är.
Jan: Ja, men så upplever jag mitt liv Jan.
Jan: Jag fattar, men grejen är att du är så snabb. Den där 20-åringen som sparar till en kontantinsats gör ju det här som Kenneth French säger. Vilka pengar behöver du vid vilket tillfälle? Vi vill flytta till ett hus när vi får barn inom fem år. Vi vill flytta till den här typen av hus. Då behöver vi en kontantinsats på 200 000.
Caroline: Absolut, jag var bara lite clueless när jag var 20. Jag visste inte de här sakerna.
Jan: Nej.
Caroline: Och då har jag, vad var det jag tänkte säga? Ja, och nu tittar man tillbaka och bara såhär: nu kan man se att jag borde gjort alla de här grejerna, men jag gjorde ju inte det, jag sparade inte till någon kontantinsats, jag visste inte att man kunde göra det.
Jan: Ja, fast var snäll mot dig själv. Vi gjorde ju det.
Caroline: Ja, men.
Jan: Målmedvetet för att köpa huset vi bor i idag.
Caroline: Ja, men jag tänker nu bara tillbaka på den tiden när jag inte var så målmedveten utan bara la undan pengar för man måste ha det.
Jan: Ja, och det är fint det också.
Caroline: Ja, och plus att jag då, förlåt att jag bryter, det var detta jag egentligen skulle säga. Plus att jag nog inte värderar 20-åringens ambitioner och strävan så mycket. För då var jag ju clueless själv, så då är ni och alla andra också det. Så ugly är det. Mina strävanden nu, de är mycket mer värda än vad de var. Det är intressant för fem öre, men det är hur jag värderar mitt liv.
Jan: Ja, och jag brukar som vi brukar säga: vi gör så gott vi kan och vi fattar så fort vi hinner. Återigen, om man sparar har man ofta på många sätt en högre livskvalitet. Man behöver inte oroa sig så mycket för pengar, man har fler möjligheter, man kan göra omställning, man kan tacka nej till situationer.
Det är inte fel, utan det jag skulle säga är fel är när det blir något slags översparande. Det är därför jag brukar säga: spara, men spara lagom. Spara i förhållande till det här. Det vi pratar om nu är ju egentligen bara en variation på “die with zero”. Att sikta på att dö med noll på kontot så att du inte spenderar massa livsenergi i onödan på pengar som du egentligen inte behövde, för livsenergin vi har är begränsad.
I allt detta, vilket liv vi vill leva, där kan det inkluderas att vi vill ge pengar till barnen, vi vill ge arv, vi vill ge bort pengar till välgörenhet, whatever. Det är upp till handelsresande själv.
“Ofta tror vi att vi ska hantera investeringsrisken, att börsen är det farliga. Men genom att fokusera först på buffert och försäkringar, sen fokusera på vilket liv jag vill ha och börja bygga min strategi utifrån det, då har jag hanterat de viktiga grejerna.”
Flexibilitet som svar på osäkerhet
Jan: Hur man hanterar den här risken för att jag inte kan leva som jag vill, där blir ofta flexibilitet superviktigt. Detta är en käpphäst för Axel i forumet. Han brukar prata om hur man hanterar osäkerheten: med flexibilitet i hur mycket pengar jag behöver.
Man kan skriva: jag vill vara utomlands mellan sex månader men det är okej med tre eller nio. Istället för att säga fixed sex så kan jag variera det, förhålla mig till de förutsättningar som finns.
Det är ganska intressant för ju yngre vi är desto mer flexibilitet har vi. Är man 20 och säger att den här resan, om vi gör den i sommar eller nästa år eller året efter, spelar det inte jättestor roll. Medan om man är 79 och funderar om vi ska göra den här resan i år eller nästa, då är man nog mycket mer såhär: det är viktigare att vi gör den här resan i år. Man har inte så mycket flexibilitet i tid när man är äldre.
Flexibilitet i tid, alltså flexibilitet i när jag behöver pengar. Flexibilitet i hur mycket pengar jag behöver. Det är samma sak med buffert. Flexibilitet hjälper ju där också. Om inte bilen funkar är jag flexibel, vi kan ta kollektivtrafik eller cykel. Vi har ganska mycket kostnader, men vi kan skippa skidresan, vi kan skippa hemstädning, vi kan skippa ett antal PT, vi kan skippa ett antal grejer. Så vi har ändå ganska mycket flexibilitet i de här kostnaderna.
Sen kan man ju också vara flexibel på andra sätt ju högre upp man kommer på den här rikedomstrappan. Är man på nivå fyra med tio miljoner i nettoförmögenhet, och nettoförmögenhet inkluderar boende, värdepapper, pension på hushållsnivå, då har man ofta kreditkort man kan använda 60 dagar räntefritt, man kan ofta låna på huset, man kan belåna värdepapper. Det finns andra typer av flexibilitet.
Dock behöver man vara medveten om att viss flexibilitet försvinner ju äldre man blir. Lån blir mindre flexibelt ju äldre man blir. Då tittar ju banken: “Nej, du har ingen lön så du får inget lån.”
Detta är viktigt för som Martin Jonsson MPI skriver i forumet: det är få, om några saker, som har hänt i mitt liv med mer än två års horisont. Att man har träffat nya människor, man har startat företag, man har sålt företag. Det är svårt att förutsäga framtiden.
Caroline: Han sa att det var få saker, om någon sak i hans liv, som har hänt med mer än två års horisont.
Jan: Exakt. Det är svårt att förutsäga ibland. Man har ingen aning om vad som kommer hända i framtiden, som i praktiken börjar imorgon. Han säger: “Kvällen kanske jag kan överblicka, men bortom så är det svårt.”
Caroline: Men varför tar du upp det nu? Att det är svårt att överblicka framtiden?
Jan: Att man behöver flexibilitet.
Caroline: Man behöver flexibilitet.
Jan: Jag kommer inte kunna hantera den här osäkerhetsrisken om jag försöker göra en bättre plan. “2042 i januari kommer vi vara i Thailand.” Är du med? Det går inte. Utan det bästa jag kan säga är: vi kommer ha ett rikt liv i pension om vi har ungefär den inkomstnivå vi har idag. Och så kan vi säga att det är plus minus 25%. Då har jag någonting att sikta på. Flexibilitet är svaret för att hantera osäkerhet, tänker jag.
Om vi börjar titta på kända investerare ser de risk som att vi inte vet vad som kommer hända i framtiden. Vi går in i ett ögonblick av det okända. Där finns ett spann av utfall som kan hända och vi vet inte vilket av alla de här möjliga utfallen som kommer hända. Ofta vet vi inte ens vilken utfallsrymden är.
Tänk på det som tärning. Jag slår tärning, jag vet inte vilket slag eller vilken sida som kommer komma upp, eller hur? Fördelen med att slå tärning är att jag vet vad utfallsrymden är: det kan bli ett, två, tre, fyra, fem eller sex. I verkligheten är utfallsrymden långt mycket större.
Howard Marks säger: “Risk is the possibility that from a range of uncertain outcomes, an unfavorable one will materialize.” Risk är möjligheten eller sannolikheten att från en utfallsrymd eller ett antal alternativ så kommer det alternativ jag inte gillar inträffa.
Caroline: Det får man ju räkna med.
Jan: Om vi har en situation där tio saker kan hända, vi vet att nio av de här tio sakerna gillar vi, sen är det en av de här tio sakerna som vi inte gillar, så kommer den inträffa. Jag vill börja skifta risk från något dåligt till att se det som osäkerhet.
Om man börjar se risk som osäkerhet så blir det lite som Savecake skriver i forumet: det är naturligt att vara rädd för risk, men man kanske inte behöver vara lika rädd för osäkerhet. Särskilt inte om man är okej med de här nio av tio möjligheterna som kan inträffa och den där tionde vi inte gillar faktiskt är hanterbar.
I sammanhanget av en investering: jag kommer vinna i nio fall av tio, för det är så det är om man investerar långsiktigt på börsen. I det tionde fallet kommer jag inte vara plus efter tio år. Men det förändrar inte min vardag för jag har flexibilitet. Då säger jag: då jobbar jag väl ett år extra för att tjäna in mer pengar, eller jag behöver inte göra den här resan. Då blir ju även det tionde negativa utfallet hanterbart, och då blir det mycket mer möjligt att kunna kliva in i den här risken och betala den här inträdesbiljetten. För där var ju ändå nio fall av tio där jag gick plus på en tioårsinvestering.
Caroline: Ja, men jag vet inte om du försöker förändra sättet vi ser på risk och osäkerhet, men det är ju väldigt svårt Jan. Jag tror det är så svårt för vi människor tänker ju på allt som kan gå fel och allting som vi inte vill. Och sen lever vi inte efter det.
Jan: Ja, vår hjärna hatar osäkerhet.
Caroline: Ja.
Jan: Absolut, det är ju därför man frågar experter hela tiden och det är därför de här artiklarna funkar: “Hur kommer börsen gå nästa år?” “Är vi i en AI-bubbla?” “Hur kommer guldet gå?”
Caroline: Väldigt rädslobaserat, och vi gillar ju inte heller att gå på det rädslobaserade.
Jan: Nej, och det är det vi går på automatiskt när vi inte tänker efter. Det är ju detta som Daniel Kahneman apropå beteende pratar om. System 1 är det snabba, automatiska som vi behöver för att överleva men som inte är gjort för investeringar eller komplexa resonemang. Där behöver vi system 2 som kräver mycket mer energi från hjärnan. Att börja tänka så på risk som vi gör nu, att definiera risk, prata om risk som osäkerhet, prata om att kanske inte “mer pengar är bättre”, det kräver en mental energi.
Caroline: Jag tänker också apropå det här system 1 och system 2 att man behöver ju minska på stressen för att kunna ens ha tillgång till system 2.
Jan: Ja, absolut. Det är ju därför ofta i börskrasch har vi inte tillgång till det. För då är vi skitstressade.
Caroline: Nej, man måste typ jobba på att minska sin stress.
Jan: Precis.
Att byta en risk mot en annan
Jan: Ibland tror vi att vi kan ta bort osäkerhet. Nej, vi kan inte ta bort osäkerhet. Jag kan bara byta en osäkerhet mot en annan, eller en risk mot en annan.
I artikeln som man kan gå in och läsa har vi en graf som visar förändringen av köpkraft av 100 kronor mellan 1925 och 2025. Vi ser att värdet av 100 kronor på de här 100 åren har fallit med 98 procent. 100 kronor idag köper bara typ 2 procent av det som 100 kronor köpte för 100 år sedan. Det är inflationsgrejen.
Om jag tar bort osäkerheten i marknaden, säger “jag vill inte riskera det som Howard Marks säger, att det är 10 utfall och 1 är negativt”, då byter jag ju bara till en annan typ av risk. Många missar det här.
Vi gillar inte svängningarna, vi gillar inte osäkerheten, vi vill ha ett svar. Det är därför det i januari kommer artiklar som “Hur kommer börsen gå 2025?” Analytikerna som får mest uppmärksamhet i media är de som säger ett specifikt tal. Medan jag, som hade sagt “den kommer med 95% sannolikhet hamna mellan minus 39 och plus 70, för det är där vi har haft alla utfallen”, det är ju inget bra svar. Det gör inget för osäkerheten. Men om någon säger “nästa år kommer det bli 11,2%”, då blir det: “Gud vad skönt, då kan jag lyssna, jag behöver inte tänka vidare.”
Folk tror ibland att bara för att det inte finns någon volatilitet, att det inte finns någon variation i pris, så betyder det att en investering är riskfri. Sätter jag in hundra kronor på bankkontot så kommer det stå hundra kronor även hundra år senare, men jag kommer ju inte kunna handla lika mycket för de hundra kronorna. Är du med? Där blir det bara en annan risk som inte syns. Jag har fortfarande osäkerheten i hur mycket jag kommer kunna handla för de här hundra kronorna om hundra år.
“Var extremt försiktig med investeringar utan svängningar, alltså utan volatilitet, eftersom de ofta blir allt eller inget-investeringar.”
Caroline: Vad är det för några?
Jan: Bankkonto är ju undantaget, och varför är bankkonto undantaget? Jo för att vi har en statlig insättningsgaranti där staten garanterar det. Annars hade även bankkonto varit en allt eller inget-investering. Det går bra, jag får ränta så länge banken går bra. Men kommer det en bankrusning, “bank run”, eller banken skulle gå dåligt, då skulle jag kunna bli av med de pengarna.
Men framförallt den här typen av investeringar är ofta onoterade bolag, alternativa investeringar, strukturerade produkter. Det låter bra: “Du behöver inte ta den här risken på marknaden som kan gå upp och ner utan du får en garanterad avkastning på 15% om fem år”, och så slipper man se hur det varierar i värde.
För 20-25 år sedan var ju detta jättestort, något som kallades för strukturerade produkter eller spaxar.
Caroline: Ja, jag minns det. Det var att man skulle vara så lugn med det.
Jan: Och varför kom de produkterna?
Caroline: Var det efter 2008?
Jan: Exakt, efter IT-bubblan och efter finanskrisen. Då var folk såhär: “Jag pallar inte med svängningar.”
Caroline: 2008 är finanskrisen.
Jan: Det var både och, det kommer alltid som ett svar på något. Jag lovar att i nästa stora krasch kommer den typen investeringar dyka upp igen för att folk kommer känna sig brända.
Och vad är pratet i korridoren i finansbranschen just nu? Det finns ganska många fonder till exempel som skulle köpa massa onoterade bolag som sen skulle noteras eller liknande. De sitter med ganska många innehav som är svårsålda och som egentligen är värda noll. Men problemet är att man inte kan, man tycker inte att de är värda noll för bolaget finns, men det finns ingen köpare. Så man vet inte riktigt vad man ska göra av det och man vill inte värdera ner det för då ser det dåligt ut för fonden.
I USA har det redan börjat hända att vissa investerare har börjat påverka politiker: “Allmänheten borde ha tillgång till mer private equity-investeringar i sina pensioner.” Och jag är såhär: varför blir detta en grej just nu? Jo förmodligen för att ganska många private equity-bolag eller fonder sitter med massa skit som de inte kan sälja till andra professionella investerare. Och då gör man det man alltid gör: man avlastar det på pensionspengar eller småsparare. Det är fult. Jättefult.
Caroline: Vad menar du skulle kunna hända i Sverige?
Jan: Samma sak. Det finns ganska många sådana, man tittar såhär, de sitter med skit. Och de borde skriva ner det, men det gör de inte. För då påverkar det bonusar, det påverkar rykte och massa annat. Så man kommer försöka rulla det till nya private equity-fonder eller VC-fonder. Det är mycket sånt.
Caroline: Tycker du det är så samvetslöst?
Jan: Ja, ja. Om man undviker investeringar som inte har någon volatilitet, förutom bankkontot som har undantag för statlig garanti, så undviker man mycket skit. Man undviker dessutom mycket bedrägerier, för bedrägerier spelar ofta på känslor. “Du behöver inte ta risk, du har garanti, det är den här avkastningen.” Bara genom att undvika investeringar som inte har svängningar undviker man mycket annat skit.
Caroline: Men det här du berättade om att man sitter med skit som är värt noll men bolaget finns och man vill inte skriva ner det. Och sen vill man avlasta sig med den skiten på någon annan. Kan inte det betraktas som bedrägeri också?
Jan: Nej. Det är ju inget lag mot att göra en dålig affär.
Caroline: Nej, jag vet, men om det sen framkommer i e-mail kanske att “ja, detta är värt noll”…
Jan: Då skulle det ju kunna vara bedrägeri. Men de som gör detta vet ju hur man gör det utan att det blir bedrägeri. Man säljer in det.
Vi har onoterade bolag som vi har köpt under åren i vår egen portfölj och som är såhär, det finns ingen köpare men bolaget funkar ju. Vi kan inte sälja aktierna. Är det värt noll? Nej, men det är ju inte värt de pengarna vi köpte det för heller. Och det är jättesvårt att hitta någon köpare överhuvudtaget. Det man gör är att skriva ner värdet i bokföringen så att det ser ut att vara värt noll.
Jag uppskattar mer och mer likviditet. Hellre en investering som prissätts ofta, som varierar mycket i värde, men som alltid går att sälja.
Caroline: Jag känner samma som du.
Jan: Jo, men vi har varit på samma resa så det är väl kanske inte så konstigt.
Risk 3 och 4: Investeringsrisken
Jan: Bra. Så nu har vi pratat om de här två första riskerna. Buffert, alltså otur och oförutsedda händelser-risken. Vi har pratat om risken att jag inte kan leva det liv jag vill leva, och vi har pratat om inflationsrisken. Så då har vi bara de två sista kvar: marknadsrisken, den här investeringsrisken, och sen beteenderisken.
Det finns två typer av investeringsrisk, och nu pratar jag i sammanhanget av att investera långsiktigt i dag. Vi kommer landa i indexfonder, aktierrelaterade tillgångar. Vi pratar inte räntor, guld eller krypto, vi pratar aktier.
Detta har man forskat på ganska länge. På 50-talet tror jag att det var Harry Markowitz, som sen fick Nobelpriset, som la grunden för den moderna finansforskningen. Vad han visade var att risken i en portfölj inte främst kommer från de enskilda aktierna utan hur de olika tillgångarna man äger rör sig tillsammans. När man äger många bolag försvinner nästan den bolagsspecifika osäkerheten, alltså kring hur det enskilda bolaget reagerar.
Detta var starten för det som man kallar för modern portföljteori. Det är lite roligt att man kallar det för modern fast idag är den typ 80 år gammal. Den skilde för första gången mellan risk som går att eliminera genom att inte lägga alla äggen i samma korg, och risk som alltid är kvar även om du inte lägger alla äggen i samma korg. Vad händer plötsligt om det skulle hända något med hela marknaden?
Sen på 60-talet tog William Sharpe detta nästa steg med det som kallas för CAPM, Capital Asset Pricing Model. Den byggde vidare på Markowitz tankar och delade upp detta i två risker.
Den första, den idiosynkratiska risken, är risken knuten till det enskilda bolaget: vinstvarningar, ledningsproblem, produktionsmisslyckanden, man misslyckas med sin försäljning, eller Trump hittar på tullar som gör att man tappar sin marknad. Det är de här bolagen man får tips om eller om man köper den enskilda aktien. Går det bra brukar jag säga grattis, men som mycket forskning visar går det knappt att urskilja från tur.
Det som de flesta missar, om man inte har läst ekonomi på högskolan, och många investerare, är att marknaden inte kompenserar dig för bolagsspecifika risken. Du får ingen extra förväntad avkastning för att du koncentrerar din portfölj till ett fåtal bolag. Det är lite som att spela rysk roulette och inte ens få betalt för det. Verkar det rimligt?
Caroline: Ja, men det verkar rimligt. Men ibland kan det väl kännas så att man borde få belöning för att man tar en risk och bettar på någonting och man är “out there”. Man tycker att man borde få en belöning för att man lyssnar på tipsen och läser, jag vet inte vad man läser, kanske årsredovisningar eller Dagens Industri.
Jan: Det har kommit en annan studie, jag har inte lagt upp den på hemsidan än. Om du skulle gissa, hur lång tid tror du att en investerare i snitt lägger på research innan de köper en aktie? Och hur lång tid innan börjar denna researchen?
Caroline: Men det kan ju vara så himla olika. Vilka tänker du? Småsparare och proffs?
Jan: Nej, retail. Småsparare.
Caroline: Nej, jag tänker att det är typ 30 sekunder kanske eller något. Att man får feeling och man får en känsla. Nu har jag läst allt detta här i de här affärsvärdena.
Jan: Det tar ju mer än 30 sekunder.
Caroline: Ja jo, men okej. En halvtimme då?
Jan: Fyra minuter. Fyra till sex minuter. Och massor av research görs inom 24 timmar. Man är lite impulsiv i sina beslut. Jag har inte hunnit läsa hela studien, jag bara såg rubriken och läste abstract. Det kommer ett avsnitt om den studien.
Men tanken, och där finns ju Bessenbinder 2018-studien som visar att det är typ 4% av alla bolag som står för all överavkastning mot räntor, alltså mot räntefonder.
Caroline: Tänker du i globala indexfonder?
Jan: Nej, totalt på marknaden. Av 100 bolag kommer 96% inte generera en bättre avkastning än räntefonder. Det är helt sjukt.
Caroline: Men har det alltid varit så?
Jan: Ja, typ. Det här är extremt. Folk tror att 50% av aktierna går upp och 50% av aktierna går ner. Eftersom börsen går i genomsnitt upp verkar det ganska logiskt att lite mer än 50% av bolagen går upp. Problemet är att det är helt fel. Börsen dras upp av några extrema vinnare som drar upp hela snittet. Medianaktien är nästan alltid sämre än index. Median är den mittersta aktien.
Caroline: Det hade varit intressant att veta om det alltid har varit så under vår moderna tid. Jag tänker att nu kan man fatta att det är Apple och Nvidia och vissa bolag som rider på en våg.
Jan: Jo, precis. Men vi tror att de stora bolagen förr var järnvägsbolag. Detta är en studie på hundra år, sedan 1926 där det finns bra data.
Caroline: Är det en studie som man tar ända bort till 20-talet?
Jan: Ja, man har tittat på den amerikanska marknaden och sen tittar man på den globala marknaden sedan 1950.
Alltid roligt såhär. Nu för tiden har jag faktiskt påläst på de här studierna, för Karolin är lite såhär “har du tänkt på det?”
Caroline: Det är ju inte för att sätta dit dig, Jan, på något vis utan det är mer som att det dyker upp tankar. Men Jan, jag är utbildad forskare.
Jan: Nej.
Caroline: Då blir det så att man är utbildad i källkritik.
Jan: Jo, jag vet. Jag skojar med det.
Varför indexfonder är smartare
Jan: Grejen är så här: detta är en av anledningarna till att jag brukar avråda från enskilda aktier, för man har oddsen massivt mot sig. Vi kommer göra ett annat avsnitt som heter “Det är kul att investera i enskilda aktier men det är dumt”. Anledningen till att man inte får betalt för den här risken är att diversifierade investerare, de som inte bara äger de enskilda bolagen utan de som äger typ alla bolagen, undviker ju den här risken helt gratis. Och om du kan undvika risken gratis, varför ska du då få betalt för den? Är ni med?
Den idiosynkratiska risken påverkar bolagets kurs men den påverkar inte den långsiktiga avkastningen i en bred portfölj. Om bred portfölj är till exempel en indexfond.
Vi har två typer av investeringsrisk: den bolagsspecifika, idiosynkratiska risken vi precis pratade om som man kan diversifiera bort och därmed inte får betalt för, och sen den systematiska risken. Oavsett hur många bolag du äger kommer en global finanskris, en pandemi, en krasch i USA eller någonting påverka din portfölj.
Det är den systematiska risken. Den kan jag inte diversifiera bort genom att säga “jag äger fler bolag”. Det är som båtarna i en hamn. Alla båtarna kommer stiga när tidvattnet stiger och alla båtarna kommer sjunka när tidvattnet sjunker.
Medan om vi tar den idiosynkratiska risken kan det vara så här: jag tror att denna båten kommer sjunka med lägre sannolikhet för att den ser nyare ut. Men om jag köper alla båtarna har jag eliminerat den enskilda risken för att den enskilda båten kommer ha en väldigt liten påverkan på totalen. Är du med på det?
Caroline: Ja, jag är med på det dagisresonemanget.
Jan: Ja, men du upprepar vissa saker, men jag har fattat detta.
Jan: Okej, ja men vad bra. Marknadsrisken, att tidvattnet ökar eller minskar, det är ju den risken vi får betalt för. Det är därför jag brukar säga att risk är inträdesbiljetten vi får betalt för, för att våra pengar växer i värde.
Detta är ju också anledningen till att aktiemarknaden ger en högre avkastning än bankkontot. För bankkontot har jag inte den här risken att värdet påverkas av en global pandemi. Anledningen till att riskpremien finns är att: varför skulle jag investera i aktier och ta risk om jag kan lägga mina pengar någon annanstans för samma avkastning och ingen risk?
Som investerare vill vi ha lägre risk i förhållande till de pengar vi tjänar. Kompensationen kommer genom priset. Aktier prissätts lägre än om de hade prissatts i en riskfri värld, för ett lägre pris betyder en högre framtida avkastning. Det är så vi får kompensationen.
Caroline: Vad menar du med att det prissätts lägre? Nu fattar jag inte.
Jan: Jo, men om vi hade vetat att det inte var någon risk. En aktie som Investor värderas, prissätts till 100. Den prissätts till 100 för att det är en risk i den. Om det inte hade funnits någon risk, vi hade garanterat vetat hur det går, typ som bankkontot, då hade ju Investor kanske varit värt 200. Och då hade min förväntade avkastning blivit lägre. Kompensationen finns. Priset.
Caroline: Det är ändå svårt att greppa. Att det finns en kompensation i priset på alla aktier för att det är en risk med dem, och därför prissätts de lägre.
Jan: Ja.
Caroline: Det är något som jag aldrig har hört innan. Helt nytt för mig.
Jan: Okej.
Caroline: Ja, men vi kan gå vidare. Det kanske blir mer klart ju mer vi pratar.
Jan: Grejen är såhär: ju mer riskfyllt något är, desto mer betalt vill jag få för det. Är du med på det?
Caroline: Ja.
Jan: Och hur får jag betalt med en aktie? Jo, om jag har hundra kronor och jag vet att den här kommer göra en vinst med kanske tio kronor, så är ju tio kronor en större andel i förhållande till hundra kronor än tio kronor är i förhållande till tvåhundra kronor. Avkastningen i förhållande till hundra kronor är tio procent. Medan tio kronor i förhållande till tvåhundra kronor är bara fem procent.
Caroline: Jo, jo, jag fattar det.
Jan: Så därför prissätts den lägre eftersom jag upplever att det är en risk.
Caroline: Okej, men låt oss säga att det framgår med all önskvärd tydlighet att ett företag från Asien, det kommer gå bra för detta.
Jan: Då är det lägre risk.
Caroline: Då är det lägre risk.
Jan: Då kommer det värderas upp och därmed kommer den förväntade avkastningen sjunka.
Caroline: Okej, då är jag med, då är det logiskt.
Jan: Det är också där när börsen är högt värderad, då kommer avkastningen sannolikt de kommande åren vara lägre. Bolaget gör ju inte mer eller mindre vinst i förhållande till dess aktiekurs. Bolaget gör den vinsten det gör, eller hur? Sen blir det hur mycket betalar jag för att få den vinsten? Betalar jag mycket tar jag högre risk och får mindre pengar. Betalar jag mindre tar jag lägre risk och får en större avkastning. De två hänger ihop.
Caroline: Precis, ja.
Jan: Men tänk på det så här: vad betalar jag för?
Caroline: Jo, men jag fattar det nu. Jag hoppas att också lyssnarna har fattat det långt innan mig.
Jan: Idiosynkratisk risk fungerar tvärtom. Eftersom en investerare kan sprida bort den helt gratis finns det ingen anledning att kräva extra avkastning. Det intressanta här är att människor som fattar det här med idiosynkratisk och systematisk risk tenderar gilla globala indexfonder. Varför då? Jo för att en global indexfond tar ju bort i princip all bolagsrisk, alltså all idiosynkratisk risk, och bara behåller den systematiska risken. Och den systematiska risken är den som jag får betalt för, den som faktiskt genererar avkastning.
Medan i en aktivt förvaltad fond eller en koncentrerad portfölj eller till exempel en fond som Avanza Zero, som många gillar för den är gratis, den innehåller bara 30 bolag på Stockholmsbörsen.
Caroline: Men många tycker ju att det är mycket.
Jan: Att det är många. Men i förhållande till de 40 000 bolag som finns totalt, av de 40 000 kanske inte alla är investerbara men till exempel 13 000 av dem är. Så det betyder att jag har lagt mina pengar i 30 av 13 000 bolag.
Caroline: Men man vet kanske inte hur många bolag som finns. Och då låter ju 30 som ganska många bolag. Men de är ju också inom Sverige bara. Om man inte är lite bevandrad inom det här tänket, har pratat med kompisar eller lyssnat på vår podd eller någon annan podd, då kan man tycka att det verkar ganska bra. Mina kompisar säger att de skulle vilja sätta in pengar till barnens barn. Ska jag ta Avanza Zero? Det är väl ganska bra.
Ja, fast det är ju 30 bolag inom Sverige bara. Så redan där har du ett problem.
Jan: Nästa gång de säger det, säg: “Den idiosynkratiska risken är inte bortdiversifierad i Avanza Zero.”
Caroline: Det kommer jag göra, för den typen av lingo sysslar jag med. Verkligen, Jan. Ja, men man vill ju inte dissa någon som har tänkt att detta borde ju vara bra. Men då får man ju komma med något motbud. Men tänk så här, du skulle kunna ta det tillsammans med en global indexfond med 5 000 aktier, eller 5 000 bolag.
Jan: Ja, eller 13 000.
Caroline: Eller 13 000, om man kan det.
Jan: Återigen, detta är egentligen mer den teoretiska förklaringen till varför en indexfond är bättre än en aktivt förvaltad fond. I en aktivt förvaltad fond har du mycket risk som du inte får betalt för. Medan i en indexfond får du bara den risken du får betalt för.
Spridning och sannolikhet
Jan: I artikeln pratar vi ganska mycket om spridning. När vi investerar är det ungefär som att slå tärning, eller dra kulor i en påse. Slår man en tärning, till exempel en 1-6-tärning, en gång kan det ju bli vilket utfall som helst av de sex, och det är lika sannolikt, eller hur? Men ju fler gånger vi slår, desto närmare kommer vi det förväntade värdet, alltså väntvärdet för en tärning som är 3,5. För att 6 plus 5 plus 4 plus 3 plus 2 plus 1 blir 21 delat på 6 utfall, då är det 3,5.
Grejen är så här: om man tittar på den enskilda aktien, den har en jättestor spridning. Den kan gå plus 80 men den kan också gå minus 100. Och minus 100 är den vanligaste livstidsavkastningen för den enskilda aktien på börsen är minus 100%. Så det är där jag menar att en indexfond på det sättet gör att avkastningen blir mer jämn, mer förutsägbar.
Nu har vi pratat om detta utifrån teoriperspektivet, forskningen. Jag tycker det är ganska spännande att titta på hur verkligheten har blivit.
Caroline: Man kan också tänka sig att de har baserat forskningen på verkligheten.
Jan: Ja, jo i sig. Det är inte bara teori.
Caroline: Jag är för dig, ja.
Jan: Nej, men det blir också lite så backtesting. När du gör studien, till exempel 2018, är det på all data fram till 2017. Sen nu är det 2025.
Caroline: Jaha okej, ja du tänker så. Ja, men det är klart man kan kolla så stämmer det de åren som har varit efter.
Jan: Ja, exakt. Och då tycker jag att forskningen är tydlig: det som ger bäst odds, på grund av det här med riskerna, för en småsparare är en bred, billig global indexfond.
Då finns det till exempel en organisation som heter SPIVA, vi hade det avsnittet med Craig Lazzara, avsnitt 202. Man kan säga att SPIVA är domarna i det här spelet: hur går det för de här globala indexfonderna i förhållande till de som aktivt väljer ut vinnarna?
Caroline: De aktivt förvaltade fonderna, ja.
Jan: Där det är någon förvaltare som aktivt väljer ut vinnare och ska undvika förlorare, det vill säga ha en koncentrerad portfölj. I artikeln eller videon kan man se en graf som visar i hur många fall den här koncentrerade portföljen varit sämre än en indexfond. Man tittar på olika marknader: Europa, Eurozone, Norden, global, tillväxtmarknad, USA, Frankrike, Tyskland, Sverige.
I alla fall ligger över 80% att indexfonden är bättre, att de aktivt förvaltade fonderna är sämre. I vissa fall, som för globala indexfonder över en tioårsperiod, är 99% av indexfonderna bättre. I 99 fall av 100 har indexfonderna överpresterat mot de här koncentrerade portföljerna, vilket går i linje med forskningen.
Tittar man på Avanza har de släppt siffror hur det går för en genomsnittlig sparare sedan 2008. Och där är det 13 och 17 år som den genomsnittliga spararen på Avanza, som ofta sitter med en koncentrerad portfölj, har fått en sämre avkastning än motsvarande indexfonder.
SPIVA 2023 konstaterade de att slutsatsen efter 20 år var:
De flesta aktiva förvaltare underpresterar för det mesta. Historisk överavkastning förutsäger inte framtida överavkastning. Tendensen till underprestation ökar vanligtvis ju längre mätperioden är. När goda resultat förekommer tenderar de inte att bestå. Brutto för avgifter underpresterar de flesta aktiva förvaltare för det mesta, och de flesta institutionella förvaltare, typ stiftelser, underpresterar för det mesta. Och efter riskjustering underpresterar de flesta aktiva förvaltare för det mesta.
Detta är en ganska stor sågning. Det funkar inte. Du får inte betalt för den här bolagsspecifika risken. Det är ett fools game att försöka sätta ihop en koncentrerad portfölj.
Caroline: Och om man då lyckas så kan det ändå vara så att man har haft lite tur.
Jan: Ja, precis. Det är ju det de menar att det tenderar inte att bestå. Ju längre tid det går… Det finns ett ordspråk som jag gillar: “Time will either promote you or expose you.” Om någon vore skicklig så borde det för varje år som går bli bättre och bättre eftersom skickligheten spelar ut sig över tid. Men det säger de såhär, det händer inte.
Systematisk risk kan vara brutal
Jan: Samtidigt när vi pratar om detta vill jag vara tydlig med att marknadsrisken, den här systematiska risken, kan ju vara brutal. När tidvattnet sjunker kan det sjunka mycket.
Caroline: Ja, men berätta vad du tänker för jag tänker den kan bara sjunka till en viss nivå. Det är för att jag tar dig bokstavligt på ordet där med tidvattnet, men kör på nu Jan.
Jan: Jag brukar ta upp detta exempel. Om du skulle tänka på hur mycket pengar som är på din depå idag, alltså din totala förmögenhet som du har investerat. Halvera den. Hur mycket är det då? Okej, så nu när du har halverat din totala förmögenhet, halvera den en gång till.
Hur har det känts att logga in på Lysa eller Avanza eller Opti eller Nordnet eller sin bank och så känna att det har halverats och sen har det halverats en gång till? Sen halverar vi det en gång till, alltså tre halveringar.
Caroline: Slutar man inte logga in efter ett tag?
Jan: Ja, jag vet inte kanske. Och sen bara för sakens skull tar vi bort 10% på slutet.
Caroline: Ja, det är inte mycket kvar.
Jan: Nej. Har man räknat rätt har man ungefär 10% kvar av ursprungsbeloppet. Man har blivit av med 90%. Detta visar jag i artikeln, detta är nedgången från den första juli 1929 till botten den första juli 1932.
Caroline: Var det hela världen eller var det bara USA?
Jan: Det var USA som hade typ den utvecklade världen, jag vet inte hur det var på andra håll. Sen kan man ju säga att den är extrem, den nedgången har inte återkommit sedan dess.
Caroline: Nej, man lärde sig ju mycket av den där depressionen.
Jan: Ja. Däremot har vi ju haft nedgångar. Till exempel under corona tappade vi 30% på 30 dagar. Kanske inte 90% men 30%. Vi tappade 20-25% under 2025 när Trump skulle införa sina tullar. Jag vill inte säga att vi har tagit bort den idiosynkratiska risken så då är det ingen risk kvar. Nej, marknadsrisken kan absolut vara brutal.
I Sverige har vi haft nedgångar på minus 51% tror jag att vi bottnade på på Stockholmsbörsen under IT-bubblan.
Caroline: 2000?
Jan: Ja, 2000. Jag tror att toppbotten var 2001 någon gång. Så det kan gå ner riktigt ordentligt.
Sen ska man också komma ihåg att 7 av 10 år går plus. Senast igår hittade jag en graf som var så att ett genomsnittligt plusår på börsen är plus 20-21% på amerikanska börsen och ett genomsnittligt minusår är minus 13%. I 7 av 10 fall får du ett plus 20%-år. I 3 av 10 fall får du ett minus 13%-år.
Nu pratar vi ändå att 7 av 10 år går plus. Men då ska man också komma ihåg att även inom det enskilda året som går plus slutar det ofta på minus någon gång under året. Snittnedgången ett enskilt år är ungefär minus 14%. Det som kallas för drawdown.
Vi har haft extremfall. Jag tror till exempel 2020 var ett spännande år för då var vi på minus 34% tror jag där i mars, medan året slutade på plus 39.
Caroline: Ja, för pandemi.
Jan: Ja. Från minus 34 till plus 39, det är nästan 60 procentenheters skillnad. Det kan svänga mycket. Oavsett vilket är det viktigt att komma ihåg: det kommer svänga.
Det är därför vi alltid säger: börja med buffert. Det är därför fyrahinkamodellen pratar om att ha en buffertink, ha en bevara värdetink, och sen har du din tillväxthink. Så att du inte behöver, när den här tillväxthinken svänger mellan minus 40% eller plus 70%, det är spannet för den svenska börsen. Det kommer vara svängigt men det ska inte påverka ens vardag, för då har man sin buffertink, sin bevara värdetink.
Caroline: Så man kan ändå känna sig lugn.
Börsen som casino
Jan: Ibland får jag kommentarer som “ja men börsen är ett casino, titta det kan gå minus 39 till plus 70 och på den enskilda dagen är det 50-50 om det går upp eller ner.”
Caroline: Jo, men var kommer de kommentarerna ifrån? Det är ju förmodligen någon som har tyckt att det är som ett casino, “jag har varit med om att den har bitit mig det här casinot.”
Jan: Ja, men så kan det absolut vara. Men då brukar jag tänka, jag tror det var Ben Carlson som skrev: om börsen är ett casino då är detta världens bästa casino, för ju längre tid man spenderar där desto större sannolikhet är att man tjänar pengar.
Caroline: Jo, men är det inte också rätt att man behöver göra rätt grejer på det här kasinot? Man kan ju inte spela helt ohämmat på allt möjligt.
Jan: Jo, men poängen är ju inte att man ska bete sig som en idiot på kasinot. Tanken är att man sparar enligt, för oss, man har sin globala indexfond, man har den här systematiska risken, man utgår från att man kommer få betalt för den.
Jag har gjort massor av sammanställningar. Vad är sannolikheten att jag kommer sluta på plus om jag investerar mina pengar? Jag har tittat på Sverige mellan 1901 och 2025, tittat på amerikanska börsen mellan 1896 och 2025.
Det som syns tydligt är att på en månad är det 50-50, runt 50%. På ett års sikt är ungefär 7 av 10 fall det går upp, alltså 70% sannolikhet. Sen ökar det till 80-96. På 10 år är sannolikheten att gå plus nästan 85%.
Men då ska man komma ihåg att det är en period när vi pratar om början av 1900-talet då börsen inte var särskilt utvecklad. Jag tycker det är mer spännande att titta från 1974. På 70-talet hade vi mer fungerande börs likt idag. De första siffrorna är i samma: en månad 50-50, ett år ungefär sju av tio fall.
Men det fina är att här på fem års sparande närmar vi oss 90% sannolikhet att gå plus, typ 85. Tio år, då är vi på 97-96% sannolikhet att gå plus. Jag tror att det finns ingen 20- eller 30-årsperiod sedan 1974, rullande 20-årsperiod, som har gått back.
Det man behöver komma ihåg är att ju längre tid jag sparar, desto större är sannolikheten att jag kommer sluta på plus.
Sen är det dock viktigt, jag skrev detta på forumet och det var jag tror Night Owl som sa: “Det är viktigt att förtydliga att risken det enskilda året minskar inte för att jag har sparat länge.”
Caroline: Nej, så är det naturligtvis.
Jan: Utan vad jag säger är att sannolikheten för att mitt sparande kommer gå plus ökar, för varje år jag lägger på får jag ju ett ökat förväntat värde precis som med tärningen. Ju fler slag jag slår, desto närmare kommer jag det förväntade värdet.
Spridningen minskar över tid
Jan: Om vi tittar på Stockholmsbörsen: ett enskilt år, det sämsta året vi har haft på Stockholmsbörsen är minus 39%. Det bästa året vi har haft var 99, det var plus 70%. Spannet är 109 procentenheter på ett enskilt år.
Det är här i januari det säkert kommer artiklar som “Hur kommer börsen gå 2026?” Det korrekta svaret är att med 95% sannolikhet kommer det hamna mellan minus 39 och plus 70. Men det är ju inget kul, vi vill ha ett svar som 11,5 eller liknande.
Tittar vi på femårsperioder har det minskat. Den sämsta femårsperioden har varit minus 17% per år i snitt. Den bästa har varit 39%. Tittar vi på en tioårsperiod är det mellan minus 7 och plus 32. Osäkerheten, möjlighetsutrymmet, utfallsrymden minskar för varje år i sparhorisont.
Jag har illustrerat det på ett annat sätt i artikeln. Man ser Stockholmsbörsen mellan 1870 och år 2000. Varje prick motsvarar det enskilda året.
Caroline: Ja, men det är prickar över hela grafen. De är inte samlade särskilt mycket någonstans egentligen.
Jan: Och om vi tittar på femårshorisont, då är det de röda prickarna. Vad kan du säga då?
Caroline: Men de samlar sig lite.
Jan: De börjar samla sig. Så spridningen minskar.
Caroline: Ja.
Jan: Tittar vi på en tioårshorisont.
Caroline: Då är det en tydlig samling.
Jan: Ja, då börjar vi få en linje. Tittar vi på en 20-årshorisont.
Caroline: Då får vi typ en linje.
Jan: Ja. Och tittar vi på 40-årshorisont, nästan ett tjänstepensionssparande, då är det väldigt tydligt och den ligger över plus alla liksom 40 år.
Caroline: Men vad är de andra som inte är på linjen? De andra prickarna?
Jan: Ja, men det är ettårspar och sånt, det enskilda året.
Jan: Det är därför jag har tjatar om: långsiktighet, regelbundenhet, tiden är vår bästa vän.
Att uppleva nedgångar är normalt
Jan: Jag såg en graf som var så här: vad är sannolikheten för att uppleva en 20%-nedgång om jag investerar på börsen?
Caroline: Ja, visst. Vad är sannolikheten för det?
Jan: På ett år. Investerar jag i ett år så ungefär var tredje år kommer börsen falla med 20%. Investerar jag två år är sannolikheten att jag kommer uppleva en 20%-nedgång 50%. Investerar jag fem år då är sannolikheten 77% att jag kommer uppleva en 20%-nedgång.
Caroline: Okej, så det är helt normalt?
Jan: Ja. Och investerar jag i tio eller femton år är det i princip garanterat att jag kommer uppleva en 20%-nedgång. I den här systematiska risken är det viktigt att vara medveten om: investerar du länge kommer du uppleva nedgångar. Det ingår i spelet.
Men det räcker att jag tar den här systematiska risken. Jag behöver inte också ta den idiosynkratiska bolagsrisken.
Sequence of returns-risken
Jan: Jag tror vi närmar oss slutet. Men vi ska ta en risk som egentligen inte är så relevant om man är under 55, och det är sequence of returns-risken. Den är relevant för dig som ska gå i pension eller ska göra en FIRE.
Nu har vi pratat om snittavkastning per år, men ett snitt kommer från en massa tärningsslag, eller hur? Om vi har en serie avkastningar, minus 15, minus 10, minus 5, 0, plus 10, plus 15 och så vidare med en sån serie avkastningar, det spelar roll. Även om snittet för den här serien är samma, om jag vänder på avkastningarna, tar dem bara från andra hållet, så kommer båda serierna ha samma snitt men det faktiska utfallet för mig i kronor blir väldigt, väldigt olika.
Beroende på om jag har plusåren först och minusåren i slutet, eller om jag har minusåren i början och plusåren i slutet.
Caroline: Det låter vettigt.
Jan: I detta fallet har jag ritat upp det. En person som börjar med en miljon kronor och ska leva på de pengarna och ta ut 70 000 kronor. I slutet, har man tur med att man får de bra åren i början så att pengarna växer mycket, då har du typ 800 000 kronor kvar när det är slut efter tio år.
Medan om du har otur att du får de dåliga åren först och de bra åren i slutet, det betyder att du har ett lägre belopp som växer i slutet. Då kan du med samma scenario hamna 500 000 mindre, alltså på 300 000.
Sequence of return spelar roll. Men det är ju inget man kan göra åt.
Caroline: Det här kommer ju bara stressa upp folk ju.
Jan: Nej, men detta är ju anledningen att vi har den här regeln: pengar du behöver inom tre år har de på bankkontot. Varför då? För att om den här personen som sitter med de dåliga åren hade haft den här fyrahinkarmodellen, hade haft sina tre års utgifter, då hade de inte behövt ta ut de första tre åren. Då hade de haft kvar andelarna och då hade ju det ökat i värde. Är ni med?
Lösningen för att hantera sequence of return-risken är att inte behöva ta ut pengar när börsen har gått ner.
Caroline: Jaja, okej. Ja, så kan man ju kanske attackera det.
Jan: Så därför brukar jag säga: tre, fyra år innan pension ska man sänka risken. Sen kan man öka den igen. Jag tog bara upp den för att det är en sån risk de flesta inte tänker på. De här åren kring när du slutar jobba eller ska börja leva på ditt kapital är kritiska. Där bör man göra rätt.
Risk 5: Beteenderisken
Jan: Den sista risken vi ska ta är beteenderisken. Nu har vi pratat om oförutsedda händelser-risken, risken att inte kunna leva sitt liv, inflationsrisken och investeringsrisken. Den sista risken som drabbar de flesta är det här beteendet.
Caroline: Som du säger att man får panik när börsen går ner.
Jan: Ja, det sa du.
Caroline: Jag vet inte, jag kan ha sagt det i något annat avsnitt.
Jan: Vi människor är giriga och vi är rädda och vi slår ofta mellan de två.
Caroline: Det är inte så ofta man är balanserad. När saker drar ihop sig på börsen och man är inloggad på sin nätbank och tittar så kan det vara så att man…
Jan: Du sa i förra avsnittet att du inte är så rädd för att vi fyller fortfarande på och vi tar inte ut pengar. Men hade det inte kommit in några nya pengar i vårt sparande och vi hade levt på…
Caroline: Ja, insåg. Jag är inte särskilt rädd för vad som ska hända på börsen för att vi har ju en inkomst som vi hanterar alla våra utgifter med. Jag har alltid skrutit om detta. Att jag inte är så rädd, jag är inte inloggad och jag tittar inte så mycket. Jag vet att det kommer gå upp med tiden. Men när jag blev varse om vi inte hade haft någon inkomst alls så hade det blivit jobbigt. Mycket jobbigt, ja.
Jan: Ja. Det finns en massa studier som visar att på grund av det här beteendet, den här rädslan eller girigheten, tappar den vanliga investeraren mellan en och tre procentenheter i avkastning. Det låter inte så mycket, men det är 30% av den avkastningen man kan få på börsen.
Säg på börsen att du kan få, jag tror den historiska snittavkastningen är ungefär 6% realt, säg 8% nominellt. Så det betyder att tappar du 3% då har du inte 8% avkastning utan 5. Och slå 5% i en ränta på ränta-räkning eller 8%, så kan man se hur stor skillnad det är.
Morningstar har en studie som heter Mind the Gap som visar att snittet var 1,2%. Det roliga var faktiskt att Jeffrey Ptak som är Morningstars chief scientist gick ut i en intervju, tror jag när han var hos Barry Ritholtz, och sa att de ser hos många investerare just en förlust på i snitt 1,2% per år men inte just de som investerar i target date-fonder. Alltså fonder som är typ en fondrobot, som man har långsiktigt som ombalanserar. En sån “one stop shop”, typ en fondrobot. Och där har man inte den här beteenderisken faktiskt. De som är passiva i typen fondrobot får då högre avkastning än de som väljer fonder själva.
Spararna på Avanza och Nordnet får ofta mycket sämre avkastning än indexfonden. Ibland letar man efter den bästa fonden och sparar 0,1% i avgift och sen tappar man 1,2-1,5-3% på att man beter sig som en idiot med sina pengar.
Man gör det inte med flit utan för att det känns: “Åh gud, ska jag verkligen ha alla mina pengar i USA nu, det känns läskigt med Trump och tänk om det är en AI-bubbla, jag kanske borde vikta ner USA och sätta mot Europa.” Det är den typen av resonemang.
Missa inte de bästa dagarna
Jan: Sen har man riktig otur om man är utanför börsen och plockar ut pengar. Det finns klassiska sammanställningar om hur mycket man har missat på att missa de bästa dagarna.
Jag gjorde en egen beräkning. Slutvärdet på 10 000 kronor om man har investerat i perioden mellan den 29 december 1995 och dag 2024. I den här perioden har vi med IT-bubblan, finanskrisen, alla nedgångarna. Då är den här 10 000 kronor värt 230 000 kronor om man har investerat alla dagarna.
Om man bara missar de 10 bästa dagarna under den här perioden, istället för 230 000 får man bara 100 000. Man har typ hälften bara på 10 dagar.
Sen har man missat de 60 bästa dagarna på, vad blir det, 30 år? Ja, då pratar vi att du får 12 000 kronor istället för 10 000 kronor. Istället för 230 000 kronor i alternativet då du var fullinvesterad. Det är helt sjukt hur mycket det kostar.
Och då kan man vara såhär: ja men man bara missar, om man missar nedgången…
Caroline: Ja, fast de bästa dagarna tenderar att klystras med de sämsta dagarna.
Jan: Precis. Det var ju då under covid, då kunde börsen gå plus 10 men den kunde också gå ner minus 12. Du kan inte bara missa de dåliga dagarna. Är du med?
Caroline: Ja, men jag bara tänker på när det väl har gått ner 10 procentenheter och sen det blir en rekyl eller vad man kallar det, att det går upp 15.
Jan: Det händer ofta samtidigt.
Caroline: Ja, jag förstår, men då kan man ändå inte tycka att den här 15 procents uppgången är så bra. För det är ju ändå att börsen har tagit igen.
Jan: Och dessutom har du ju matteprocent som är såhär: tappar du 50% så måste du ha 100 procents uppgång för att vara tillbaka på nollläge.
Caroline: Ja, så då låter det inte så vettigt för mig att man får så stor uppgång. Är du med? Jag fattar. Men för det är ju egentligen bara att börsen har tagit igen.
Jan: Ja, jo men låt oss säga att det går ner 10%. Sen dagen efter går det upp 15%. Så då har egentligen börsen bara tagit igen den 10%-nedgången. Så då är det kanske inte en så superbra dag, den där 15%-dagen.
Jan: Nej, absolut. Men poängen är: sitt kvar. Så du får både de dåliga och de bra dagarna. Alternativet folk säger är att de sitter utanför börsen. Ja, men grejen är att om du ska sitta utanför börsen ska du ha rätt när du går ut och sen ska du ha rätt när du går in.
Caroline: Ja, och det brukar man inte kunna tajma.
Jan: Det gör du aldrig. Så det är därför Nobelpristagaren Richard Thaler har sagt: investera dina pengar i en bred passiv global indexfond, månadsspara regelbundet, gör det automatiskt, gå och titta på fotboll. För går du och tittar på fotboll är du passiv. Ägna dig åt något annat.
“Det är värt att ta den här risken för guldet finns vid regnbågens slut.”
Tittar vi på till exempel vad en krona sedan 1975 har växt, så har en krona växt nominellt från 1 till 813 kronor. Det är ungefär 9% per år. Tittar vi realt har en krona växt från 1 till 25 kronor. Du fått 25 gånger pengarna i realt köpvärde. 25 vs 813, det är ju skillnaden på inflation, den här inflationsrisken.
Det vi inte har pratat om
Jan: Jag tänkte ta två saker innan vi slutar. Vad är det jag inte adresserar eller vad har vi inte pratat om? Vi har inte pratat om ränteinvesteringar, för där finns tre andra typer av risker och det är ett helt eget avsnitt. Kreditrisk, durationsrisk och valutarisk.
Räntor fungerar så att du blir lovad pengar vid en specifik tidpunkt i ett specifikt belopp i en specifik valuta. Sen finns det säkerhet och annat, extremt komplicerat. Det är därför jag brukar säga: för de flesta ska bara ha ett bankkonto och en global indexfond. Man klarar sig länge på det. Har man en fondrobot får man räntorna för det är någon annan som väljer ihop dem. Men räntor är extremt komplext.
Det andra vi inte tar upp är riskfaktorer. Det har varit in och ut i avsnitt. Vi hade Markowitz på 50-talet, Sharpe på 60-talet, och på 90-talet konstaterade Eugene Fama och Kenneth French att det fanns ytterligare former av risk som man inte kan diversifiera bort, därav namnet riskfaktorer. Till exempel småbolag, värdebolag, mer lönsamma bolag. Att de tenderar att gå bättre, till mindre bolag bättre än stora bolag. Det får också vara ett separat avsnitt.
Överkurs i detta är att vi inte har pratat om portföljer med olika tillgångar. Men det finns ett matematiskt stöd för att om du har olika tillgångar med olika typer av risk så kan du sätta ihop dem och få en totalt lägre risk.
Ett klassiskt väldigt förenklat exempel: aktier och guld tenderar inte röra sig samtidigt. När aktier går ner och det är kris tenderar guld öka i värde för då flyr folk till guld. Så om jag har aktier och guld i en viss specifik sammansättning kan jag minska den totala risken i portföljen.
Extremfallet av detta är ju den tråden vi har i forumet som heter Allvärdersportföljen, som är typ 3 000 inlägg, där man kombinerar olika typer av räntor, aktier, råvaror för att sänka risken så mycket som möjligt men samtidigt behålla en hyfsad avkastning.
Caroline: Ja, det funkar väl?
Jan: Ish, vi har ju ett avsnitt med Henning Gång. Någorlunda säger man.
Caroline: Ja, men det funkar men det är såhär: jag avråder från det för nybörjare. Läs tråden “Jakten på den ultimata allvärdern”.
Caroline: Man måste själv balansera tillgångarna efterhand.
Jan: Behöver fatta det man gör.
Caroline: Jag tar den.
Jan: Ja, men lite så. Men jag är inte negativ utan jag är bara såhär: det kräver att man vet vad man gör.
Martin Jonssons reflektion om helhetssyn
Jan: Sista reflektion från Martin. Martin Jonsson MPI i forumet. Han visste att vi gör detta avsnittet så skrev han en reflektion: “Detta är vad jag lärt mig om risk och allokering från 35 års erfarenhet.” Han sa att det är först de senaste tio åren han börjar känna att han har koll på läget och har börjat få rätt på det.
Han säger: “Idag tittar jag nästan bara på nettoförmögenhetsförändringen.” Hans käpphäst som jag också är inne på med fyrahinkarmodellen: man måste titta på hela sin ekonomi.
När man tittar på sitt finansiella sparande, som vi var inne på i fyrahinkarkalkylen: jag har hundratusen investerat i indexfonder och det känns skitläskigt när det faller med 30%. Ja, men vi tänker inte på att vi har en inkomstpension på en miljon, att vi har en bostad som är värd kanske 3-4 miljoner. Det betyder att de här hundratusen jag har i indexfonder egentligen är en väldigt liten del av helheten, vilket innebär att det är ju inte så stor risk.
Det är det som han skriver: i början hade han väldigt mycket av sin tjänstepension i traditionell försäkring. Han tänkte inte på att en börsnedgång på 30% kanske bara påverkar 5-10% av totalen. Så titta inte på marknadsrisken isolerat utan titta på den i sin helhet.
Han säger att bufferten under många år var för stor, bankbok som mest kostade missad avkastning. Han säger också att senaste 15 åren, eftersom han var äldre, har det funnits en del räntefonder vilket gett för låg risk. Rimlig risk när han bara tittade på räntefonderna i förhållande till aktierna, men när han tittade på helheten med fastigheter, med sitt företag, då var det fel.
Han skriver också, detta tycker jag är spännande, generellt för låg belåning. Summan av bostadslån och värdepappersbelåning. I början bodde han i hyresrätt och då borde han haft en större värdepappersbelåning. Sen skriver han att de sista 10-15 åren bor han i villa, i början med en belåningsgrad under 35% som han idag har höjt till 50%, kompletterad med en viss värdepappersbelåning för att få rätt risk i förhållande till hela sin ekonomi.
Hans slutsats är att vi lägger massor av tid i communityn på att hitta vilken indexfond som är billigast eller pratar om några hundradelars procent. Men många missar att titta på helheten: hur mycket exponering har jag? Han säger att förmodligen är det fler som har för låg risk än för hög risk.
Caroline: Jo, men det går ju an att man räknar på sin risk på hela sin ekonomi, men det kan ju också vara så att man är nöjd med den risken man har då. För det ska ju också funka för en mentalt.
Jan: Absolut, men då är det ju också såhär: men funkar det för mig mentalt för att jag lurar mig själv och fattar beslut på fel siffror?
Caroline: Det är också så att man behöver vänja sig vid att “jag har den här risken men jag ska ta mer risk.”
Jan: Jag fattar vad du menar Karolin. Om du har fel siffror och tror att du har en risk på 100% aktier men egentligen har du bara 15 eller 20%.
Caroline: Jag tänker om man beräknar på hela sin ekonomi inklusive sitt hus eller sin lägenhet och alla sina tillgångar, om man ändå känner att “jag inte känner för att belåna mer eller belåna mina värdepapper ens.”
Jan: Absolut, men då får man också se vad är kostnaden i förhållande till den här risken att jag inte kommer kunna leva det livet jag vill leva.
Caroline: Men då måste man räkna på det och säga att “jag kommer inte kunna leva det livet jag vill leva, jag borde ta högre risk.” Men det kan ju också vara så att man behöver hjälp med det. Hade jag inte suttit här och du hade varit inläst på detta och kan göra detta åt oss, jag hade ju behövt hjälp med det. Jag hade inte kunnat räkna ut det själv, hur stor risk jag ska ha och var jag ska ta den någonstans.
Jan: Ja, fast jag tycker att det är lite som vi hade i fyrahinkaravsnittet. Där gjorde vi den här fyrahinkarkalkylen. Den visar ju ganska tydligt, tycker jag. Och den är ju till för alla som är Patreon-supportrar. Man kan också köpa den en gång.
Där syns det: om du går i pension vid 69 kommer du ha så här mycket pengar. Okej, jag kommer inte kunna gå i pension vid 69. Eller: jag kommer kunna gå av när jag är 63. Då får man säga: vad är det värt och vad är då rimligt att bära? Och om du har en buffert, om du har en bevara värdetink, då spelar det ingen roll hur tillväxtinken går.
Förstår du att jag är såhär: “Åh detta känns läskigt med risk.” Nej, men viss risk måste du ta. Eller så här, om jag ska vara tuff: viss risk måste du ta. Eller så är det dumt att inte ta?
Caroline: Ja, men det är jag helt okej med. Men jag vet inte, jag tycker att det är… Jag måste nog själv göra den här fyrahinkarkalkylen för nu är det du som har gjort den. Ja, då skulle vi se hur det blir om jag gjorde den. Vad jag tycker att risken ska ligga på vilken nivå. Är du med? Vi kanske inte är i samstämmighet. Jag är ju väldigt riskavert. Jag vill inte ta så stor risk med pengar.
Jan: Fast återigen Karolin, i början av avsnittet: du kan inte ta bort risk. Du bara byter en risk mot en annan.
Caroline: Jo, men du säger ju att man kan ta för lite risk.
Jan: Ja, precis. Och vad jag menar med att ta för lite risk, för lite marknadsrisk, alltså systematisk risk. Genom att ta för lite systematisk risk betyder det att jag tar mycket risk att jag inte kommer kunna leva det livet jag vill i den tid jag vill. Är du med?
Och då påstår jag: det är bättre att flytta risk från “jag kan inte leva det livet jag vill” till marknadsrisk. Så att jag kan leva det livet jag vill.
Caroline: Ja, ja, ja, absolut.
Jan: Ja. Och jag tror att de flesta tittar isolerat, bara såhär på den lilla portföljen, den här lilla delen av sin ekonomi där man har sin indexfond.
Caroline: Jag menar hela ekonomin nu, Jan. Att jag kanske inte hade varit villig att belåna huset mer. Men du är det. Det finns ju en individuell rädsla för risk. Även om man skulle räkna på det på hela sin ekonomi med alla tillgångar.
Jan: Jo, men jag tänker såhär: vi är överens om att lägga pengar på bankkontot är dumt. För då tar jag inflationsrisk och jag tar risk att jag inte kommer kunna leva det liv jag vill. Men jag tar extremt lite risk för oförutsedda händelser för jag har jättemycket på bankkontot.
Det Martin skriver är att han hade för mycket på bankkontot, lite risk för oförutsedda händelser. Men han sköt ju därmed också upp att kunna leva det livet han vill leva. Man behöver balansera de olika delarna.
Och jag upplever att många tar för lite marknadsrisk.
Caroline: Men tänk om man vill det Jan? Man vill inte ta så mycket risk. Då får man vara okej med att, ja okej jag får leva lite snålare då. Därför att det går ut över typ sömn eller peace of mind.
Jan: Ja, precis. Men då får man ju värdera peace of mind. Okej, jag sover gott men jag får jobba fem år extra.
Caroline: Det kanske är okej.
Jan: Ja, jo.
Caroline: För man vet att man kommer ha den inkomsten då. Det vet man ju.
Jan: Vadå?
Caroline: Inkomsten är ju säkrad om fem år.
Jan: Ja, absolut. Fast tiden vi har är den mest värdefulla resursen. Och är det då okej? Det är ju högst individuellt detta.
Eller borde man kanske då istället anlita en finansiell rådgivare och outsourca sin ekonomiska oro och säga: den här rådgivaren hjälper mig med detta, jag behöver inte tänka på de frågorna, jag kan sova gott om natten och veta att han eller hon tar hand om det. Det är ju då bättre strategin än att säga: nej men jag ska jobba fem år extra.
Caroline: Det är därför jag sa att detta är så individuellt.
Jan: Ja, jag vet inte. Min frustration här är nog att jag upplever att de flesta tar beslut på fel grunder och inte ens tar ett helhetsperspektiv. Man mäter på det som dyker upp. Det som dyker upp är mitt konto på Avanza, för vi har inget ställe där vi samlar hela sin ekonomi förutom till exempel den här fyrahinkarkalkylen. Där får du: här är din pension, här är din bostad, här är ditt humankapital.
Då fattar vi beslut på det som dyker upp och gör fel sak på fel sätt. Eller kanske fel sak på rätt sätt, men båda är lika kassa tycker jag.
Avslutning
Jan: Bra. Jag tänker att det var ett långt avsnitt. Är det någonting, har du något medskick eller någon reflektion eller insikt?
Caroline: Ja, säkert många men jag vet inte. Att jag själv borde sätta in siffrorna i den här fyrahinkarkalkylen. Nu har du ju gjort det redan.
Jan: Ja, och det är också en sån grej som jag inte fattar. Jag har gjort det, jag har visat det, vi gick igenom det och så är det såhär: nej men jag ska göra det själv. Du kommer få samma siffror.
Caroline: Ja, men det är ju att jag umgås med materialet så att säga. Jag umgås med siffrorna på det viset.
Jan: Jaja, feel free.
Caroline: Och förmodligen kommer jag säga: Jan, vad ska det vara? Var hittar jag den här siffran? Det kommer bli en jättebra övning för mig.
Jan: Okej, ja men bra.
Caroline: Ja, men jag tror att alla behöver… Man får inte lov vara passiv egentligen i sin ekonomi på det viset som jag ibland är faktiskt. Ja. Ja, för då har man inte koll på siffrorna eller förstår. Jag ser en risk kanske.
Jan: Ja, det här var bra. Där kan vi egentligen avrunda.
Du som är RikaTillsammans-supporter, du har ju den här fyrahinkarkalkylen utan kostnad från sittplatsnivå och uppåt. Den går bra att köpa en gång också.
Detta var väl det vi hade sagt om risk. Stort tack till MPJ, Alec, JFB, alltså det här är jättemånga. Get Out, Savecake, Jonathan Stolzenberg som var hela första delen av avsnittet. Och det är det jag älskar med RikaTillsammans, att detta verkligen är tillsammans. Detta är ett samskapat avsnitt.
Stort tack till dig som är supporter, som har gjort avsnittet möjligt att vi har kunnat lägga denna tiden. Och tack till dig som lyssnar och tittar.
(Självklart blir det grafbonanza här).
, att jämföra med en allvädersportfölj med 1.5x hävstång:
)