Bli en bättre investerare genom att bli bekväm med slumpen
Reflektion på investerande från Maria Konnikovas bok "The Biggest Bluff"
Ett bra sätt att vidga sina egna vyer är att undersöka närbesläktade områden. Dagens avsnitt bygger på Maria Konnikovas bok ”The Biggest Bluff” som handlar om poker. Poker har nämligen väldigt många likheter med investerande. Det handlar om att ta beslut på ofullständig information, det finns stora inslag av slump, känslor, stress, pyskologi och irrationalitet.
Det som är spännande med Marias bok – förutom att hon på 1.5 år går från att inte veta hur många kort som finns i en kortlek till att vinna ett stort mästerskap i poker – är att hon hänvisar till många psykologiska studier. Det kommer naturligt för henne då hon doktorerat i just psykologi och beslutstagande.
I dagens avsnitt pratar vi således om många psykologiska effekter såsom ”Spelarens villfarelse”, ”Dunner-Kruger-effekten”, ”Description-experience-gap” och vårt förhållningssätt till slumpen. Jag tror personligen att man kan bli en betydligt bättre investerare genom att tillämpa många av de insikter man kan dra från hennes bok i allmänhet och poker i synnerhet. Det coolaste är att man dessutom kan applicera många av insikterna inte bara på investerande utan även på själva livet.
Något som fastnade mycket för mig personligen var just förhållningssättet kring slumpen och att bli bekväm med den. Jag har t.ex. det som forskningen kallar för ett internt kontroll-lokus, jag tror att det som händer (och inte händer i mitt liv) har med mig att göra. Det gör att jag upplever att jag har kontroll, om jag anstränger mig så kommer jag få resultatet och det är upp till mig. Det är en bra egenskap i många fall eftersom forskningen visar personer med internt kontroll lokus generellt är mer framgångsrika än människor med externt kontroll-lokus.
Utmaningen för en person som mig blir dock att slump blir väldigt knökig. Jag faller i fällan att jag tror att jag kan påverka saker som faktiskt ligger utanför min kontroll – som t.ex. investeringar. Så här i efterhand blir det tydligt att det är ju det som gjorde att jag i nästan 15 år försökte direktinvestera i aktier, slå marknaden och andra investerare tills jag insåg att det ligger utanför min kontroll. Forskningen bekräftar också att människor med ett externt kontroll-lokus har enklare att förhålla sig till slump och därmed har bättre förutsättningar för t.ex. investeringar och poker.
Dagens avsnitt är således betydligt mer undersökande och reflekterande än utbildande eller av typen ”facit”. Vi hoppas att du uppskattar dagens avsnitt som är lite annorlunda. ?
Många hälsningar,
Jan och Caroline Bolmeson
Lyssna eller titta på avsnittet
Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare (iTunes, Acast, Spotify eller SoundCloud) eller titta på den tillhörande videon via Youtube.
Nedan följer även bildspelet som vi använde i avsnittet:
Innehållsförteckning
Nedan följer en grov innehållsförteckning av avsnittet. Vill du ha tidskoder också så finns det på Youtube.
- Reflektioner utifrån Maria Konnikovas bok ”Biggest bluff”
- Likheterna mellan poker och investerande
- En kombination av matematik och psykologi
- Vår logik skuggas av känslor och minnen
- Vad är ditt syfte och vad är andras syfte?
- Syftet med poker är att fatta goda beslut
- Att medvetandegöra sin egen psykologi
- Less certainty, more inquiry
- Våra antaganden ställer till det för oss
- En chans att växa med sina misstag
- Förstå variansens mörka sida
- Hur vi missförstår slumpen
- Pick your spots
- Var du för aggressiv eller för passiv?
- Gamblers fallacy / Spelarens villfarelse / Monte Carlo-villfarelsen
- Sannolikheter har minnesförlust
- Inre och yttre kontroll-lokus
- Inre kontrollfokus kan leda till en övertro på sig själv
- Spelet Lodden thinks
- Övning för att sätta sig in i andras tankesätt
- Spelreglerna till Lodden thinks
- Två digitala FikaTillsammans
Transkribering
Nedan följer en full transkribering av hela veckans avsnitt för dig som hellre läser!
—START TRANSKRIBERING—
Jan: Idag är det dags för avsnitt #159 och det blir ett lite annorlunda avsnitt. Jag läste en bok som heter ”Biggest Bluff” som är skriven av Maria Konnikova. Den handlar om poker och har undertiteln ”How I learned to pay attention, master myself, and win”. Den handlar om att det finns väldigt mycket likheter mellan poker och att investera. Vi ska inte prata om poker – det här har inte blivit en poker-podd – utan jag tänkte att vi ska prata om de effekterna som är likadana inom poker och investerande.
Reflektioner utifrån Maria Konnikovas bok ”Biggest bluff”
Jan: Det roliga med Maria är att hon har doktorerat i psykologi. När hon börjar sin resa vet hon inte ens hur många kort det är i en kortlek. När hon börjar så kan hon ingenting om poker, hon kan inte reglerna, men hon har doktorerat i psykologi och hon hade läst någon bok av Johan von Neumann, som skrev om spelteori. Jag spelade poker för många år sedan och min bror är väldigt duktig på poker och spelar mycket. Vi har pratat en del om det här med likheterna.
Det som är spännande med poker är att det handlar så mycket om psykologiska faktorer och att det är ett spel av ofullständig information. Jag vet vad jag har men jag vet inte vad andra har. Sedan är det bettingmomentet, att man ska satsa. Det här med girigheten att man vill satsa för att tjäna pengar men sedan kan jag också bli rädd och dra tillbaka mina pengar.
Alltså, allt det där som händer när man investerar också. Ett sätt för mig att vidga mina horisonter är inte att läsa ytterligare en bok om sparande i indexfonder. Jag tror inte att det är där som det stora utvecklingshoppet för mig kommer komma, utan jag satsar mer på att läsa böcker som är närliggande.
Vi kommer inte prata så mycket mer om hennes resa, men jag kanske kan spoila och säga att det går väldigt bra för henne. Hon har några av de bästa pokerspelarna som mentorer och de försöker då lära henne spela under ett år. Det slutar med att hon, efter ett och ett halvt år, vinner en väldigt stor turnering med flera tusen spelare.
I den här resan så drar hon paralleller mellan livet och poker, där hon hela tiden blir överkörd. Maria är också journalist och skriver för bland annat The Atlantic som vill att hon ska skriva en artikel men hon säger att hon inte hade tid just nu och sa att hon bara synade vad de skulle göra och sedan fick hon mycket mer betalt.
Så det är väldigt mycket paralleller. Hon sa att hon bara följer med i potten och ser vad det blir. Hon synar inte och hon är inte aggressiv i det, men vill se vart detta tar vägen.
Likheterna mellan poker och investerande
Jan: I dagens avsnitt blir det lite inspiration för hon ställer sig frågan ”Vad är syftet med att spela poker?”. Den diskussionen kan man verkligen föra över direkt på investeringar. Vi kommer prata om ganska många psykologiska effekter i det här avsnittet. När man läser hennes bok så skriver hon om händelser som har skett vid bordet och sedan kommer det direkt att detta är Dunning-Kruger effekten eller Description-Experience gap. De här psykologiska effekterna och jag kände igen mig själv mycket i det utifrån mitt perspektiv som investerare.
Caroline: Vad tänker du är bra att förstå? Jag älskar när man namnger saker, för då har man distingerat att det är detta det handlar om. Men det är också då att man distanserar sig till det som händer litegrann.
Jan: Absolut. Det är lite hennes grej. Hon är både journalist – så boken är fantastiskt välskriven – och psykolog och hon refererar till sjukt många studier som har gjorts. Hon pratar också med forskare och hittar studier som inte har publicerats där hon pratar om slutsatser. Jag har läst vad andra har skrivit om boken.
Det var någon som skrev att det är en feministisk bok skriven på ett icke-feministiskt sätt också. För hon tar upp en massa saker, som att män bluffar 6% mer mot kvinnor eller mot spelare som har en kvinnlig avatar online, trots att de sedan förnekar att de skulle spela annorlunda mot kvinnor.
Sedan skrev hon något som jag tyckte var lite jobbigt, eftersom jag har två döttrar – jag kanske blir en sådan där pappa-feminist nu. Att aggressivitet hos män i en anställningsintervju eller i ett företag ses som potential, medans aggressivitet hos en kvinna ses som något väldigt, väldigt negativt och bestraffas. T.ex. i en förhandling när någon ska anställas, om en man ber om högre lön så ses det som positivt, att ta för sig.
Men en kvinna i en förhandling som begär exakt samma sak bestraffas och inte bara av män som inte gillar aggressivitet hos kvinnor, utan dessutom bestraffas av andra kvinnor.
Caroline: Ja, vi håller varandra på plats. Det är tragiskt på sätt och vis, men jag tror att det håller på att förändras litegrann. Om vi nu kom in på det. Jag hoppas det i alla fall.
Jan: Så det är väldigt många sådana saker. Sedan kommer vi prata ganska mycket om det här med varians, vilket jag tycker är jättespännande. Att du kan inte bara tjäna pengar utan det går ner också. Det är lite roligt för hon hjälpte mig att få syn på det där som jag ibland brukar prata om, varför vissa yrken är överrepresenterade som dåliga investerare och vad är det som ställer till det för oss.
Jag har varit och nosat på det men aldrig hittat den psykologiska termen förut, som handlar om kontroll-lokus. Sedan kommer vi prata om lite andra saker, som spelet ”Lodden thinks”. Det är ett fantastiskt spel som jag tror kommer göra en till en bättre investerare.
En kombination av matematik och psykologi
Citat från boken:
”… has a mathematical foundation, but with a dose of human interaction, psychology, nuance, description, little tricks that don’t reflect reality but help you gain an edge over others. Humans are not rational. Information isn’t open to all. There are no ”rules” of behavior, only norms and suggestions. Real life is based on making the best decisions you can from information that can never be complete: you never know someone else’s mind.”
Jan: Jag gillar detta, för handlar det om poker eller sparande? Både och. Det finns en matematisk och en statistik grund, både då när det gäller att investera för det handlar om statistik och sannolikheter. Men man kan också hävda att om bara datorer t.ex. höll på med investerande då hade man bara tittat på fundamentala faktorer. Hur mycket tjänar det här bolaget, hur mycket växer det per år, vad har tillväxtökningen och omsättningsökningen varit?
Men eftersom vi sedan lägger på oss människor på börsen, att vi är giriga, blir rädda, får panik, vi tror på ett bolag, vi har olika mål.
Vissas mål är inte ens att tjäna pengar, utan det är att ha en historia eller vara med om spänning och vi är inte rationella. Så det blir någonting helt annat. På det sättet kan jag tycka att poker kan bli ganska kul, för det är mycket snabbare på kort sikt. Man kan simulera på sätt och vis. På börsen kan det ta ett eller två år men i poker och i livet går de här svängningarna mycket, mycket snabbare.
Jag gillar också det här man säger om att information inte är tillgänglig för alla. Det är någonting som jag verkligen har börjat se det här året, att marknaden är inte rättvis. Alla har inte tillgång till samma information eller samma affärer, vilket vi kommer prata om i kommande avsnitt där vi själva har gjort ett par affärer som många inte har möjlighet att göra.
Vår logik skuggas av känslor och minnen
Citat från boken:
”Numerous studies show that professional investors have a remarkable ability to ignore statistical information for their own gut and intuition – and that they would often be better served not trading at all as a result.”
Jan: Vi människor är inte gjorda för att tolka statistisk information. Hon pratar om något som kallas för Description-experience gap inom psykologin. Det är det här gapet mellan att vi kan berätta för folk vad oddsen är för någonting men en egen upplevelse kommer alltid trumfa det numeriska och statistiska.
Hon använder exemplet att folk köper gärna strandtomt ända tills de har varit med om en översvämning. Eller om man har varit med terroristdåd – hon är ju från New York – så skriver hon att sannolikheten för att halka i duschen och slå sig och göra sig riktigt illa är mycket högre än sannolikheten att utsättas för terroristdåd.
Men vi är mycket räddare för terroristdådet. Jag kan säga till dig att sannolikheten att träffa på en tiger i den här delen av landet är 1%. Det är ännu lägre sannolikhet att bli anfallen av den här tigern. Men har du upplevt den där tigern så kommer det trumfa den statistiska sannolikheten.
Det är även så att folk fortsätter investera enskilda aktier trots att statistiken säger att i två av tre fall kommer man köpa någonting som underpresterar mot index. Och att en indexfond eller fondrobot är mycket bättre statistiskt än det du köper själv egentligen. Forskningen säger ju att alla avsteg från index medför en risk som du inte får betalt för.
Vad är ditt syfte och vad är andras syfte?
Citat från Daniel Kahneman i boken:
”The successful funds in any given year are mostly lucky; they have a good roll of the dice. There is a general agreement among researchers that nearly all stock pickers, whether they know it or not – and few of them do – are playing a game of chance.”
Jan: Och detta är inget nytt. Du som har följt oss i podden eller här på YouTube vet att detta har vi sagt i många år, men jag tycker att det är så himla spännande. Om vi då utgår från att investerande är ett spel, alltså vi bara kallar det för ett spel idag, som består av tur och skicklighet, då blir det ganska intressant att börja försöka urskilja turen från skickligheten. Vilket är någonting som en pokerspelare naturligt måste förhålla sig till.
Man har både tur och skicklighet och det är mycket renare i pokern, för att alla är medvetna om det. När det gäller investerande så tror jag inte att det är lika väl urskilt.
Caroline: Nej, det är så himla mystiskt varför vissa är framgångsrika och varför andra inte är det. Alltså, man har inte urskilt det alls tycker jag.
Jan: Sedan kommer det då alltid en massa motiveringar till det här i efterhand. Därför kan jag tycka det är spännande att besöka det i poker, där man är så tydlig med vad som är tur och vad som är skicklighet och hur kan man då spela oavsett. I boken får hon en mentor som har spelat poker i 40 år, som anses vara en av de bästa spelarna. Han skickar henne på kurs där hon får frågan vad är syftet med att spela poker. Jag kan tycka att det var ganska spännande att om man byter ut poker med att investera och frågar sig vad syftet är med att investera. Vad skulle du säga?
Caroline: Tjäna pengar. Jag är ingen spelare som du vet. Jag vill bara gå med statistiken och ha min indexfond och låta det vara. Men vad är syftet med att investera för dig?
Jan: Jag hade väl också sagt att tjäna pengar, men nu har det fått mig att tänka till. Det är en väldigt bra fråga att fundera på. Man kanske kan pausa läsandet här och bara fundera i 30 sekunder på vad syftet är med att investera. Jag tror att det naturliga för många av oss är det här att tjäna pengar och om man frågar många pokerspelare så kommer de säga exakt samma sak. Pengar eller spänning.
Syftet med poker är att fatta goda beslut
Jan: Men tänk om det inte är det bästa svaret. Jag gillar jättemycket svaret som han ger henne. Han säger:
”The object of poker is making good decisions”.
Att syftet med poker är att fatta goda beslut. Jag tycker är briljant. Är inte det vad investerande också egentligen handlar om? Ibland kommer man ta goda beslut, som att ta en indexfond och sedan sitter man med frågan om huruvida man ska investera allt på en gång eller sprida ut det över tid. Och så tittar man statistiskt och ser att det bästa är att köpa på en gång så då gör man det. Sedan råkar detta vara 18:e februari 2020 och så har vi en månad när börsen går ner med 30%. Har jag tjäna pengar? Nej. Så vad var då syftet med att investera? Att fatta goda beslut.
När jag läste detta kom jag att tänka på Mark Howard, som är en jättekänd investerare som har ett fondbolag och skriver böcker som är jättebra om att spara och investera. Han pratar också om att du aldrig kan utvärdera ett beslut utifrån utfallet, utan du måste utvärdera beslutet utifrån tankeprocessen. Har man då en investeringsstrategi så kan du inte förbättra om du har tjänat pengar eller inte, för det är till viss del slump, och hur alla andra människor agerar som inte är rationella. Det kan jag inte påverka. Men jag kan påverka min egen tankeprocess.
Citat från boken:
”When you lose because of the run of the cards, that feels fine. It’s not a big deal. It’s much more painful if you lose because you made a bad decision or a mistake”
Jan: Jag kan faktiskt känna så när det gäller investering också. Även att man t.ex. investerar i lekhinken.
Caroline: I lekhinken har jag en annan syn på investering än vad jag har med bulken av mina pengar. Vad jag tänkte innan var så här att man kan ha otur när man investerar. Man kan förlora 30% och sedan kan man känna att man tog ett dåligt beslut, fast det var inte det. Det var att man hade otur. Var det så han menade där? Att man fick en ”run of the cards”? Då kan jag tycka att det är skönare att inte vara med och spela då, utan bara låta mina pengar hålla på i 10-20 år.
Jag är ingen spelare, helt enkelt. Jag håller inte på där inne och mår dåligt över att jag hade otur eller att jag tog ett bra beslut. Jag har redan tagit mina beslut med min investeringsstrategi. Det är nog också därför jag inte är så förtjust i spel överhuvudtaget. Det känns meningslöst. Ibland har jag tur och ibland har jag inte det. Jag vill bara kunna bestämma själv och därmed basta!
Jan: Ja och vi kommer också prata om det som kallas för kontroll-lokus. Jag tror du ogillar att inte ha kontrollen.
Att medvetandegöra sin egen psykologi
Caroline: Ja, jag ogillar verkligen att inte ha kontrollen. Då har jag min investeringsstrategi och då är den kontrollen. Då kvittar det att det går ner 30% för jag är in it for the long run. Det är min kontroll. Jag hatar när jag ska vara med i något spel och vet att slumpen ska avgöra, fast också min intelligens kommer ifrågasättas av mig själv. Nej, jag vill inte vara med om det.
Jan: Jag vet att det några av de som lyssnar som investerar i enskilda aktier. Ta WireCard t.ex. som var tysk fin-tech som Andreas och Henrik pratade om när de var här. Sedan visade det sig att förmodligen har vd:n eller någon blåst dem på typ 19 miljarder kronor. Aktiekursen bara rasade. Då menar jag att om man har investerat i WireCard så är det svårt att förutse att någon har varit bedräglig. Det är det som ett ”run of the cards”. Men om jag har haft en bra tankeprocess innan jag investerade i WireCard så får jag väl bara tänka att det funkade inte denna gången.
Vad han pratar om väldigt mycket och försöker träna henne i är att alltid ha ett varför. Till varje sak man gör, ha ett varför. Att man har en tanke kring varje sak man gör. Nästa nivå är vad den andres varför är. Varför har andra agerat? För många år sedan läste jag en investeringsbok där det stod att när man gör en investering så ska man fundera på vad är det jag vet som inte andra vet, det vill säga: Vad är min edge?
Men sedan ska jag också fundera på vad andra vet som inte jag vet. Jag tycker det är en sjukt spännande fråga och jag märker att trots att jag har gjort detta i snart 25 år så tar jag fortfarande väldigt dåliga beslut ibland. Som att investera på gut feeling.
Caroline: Gör du det? Ja, det gör jag med. Men det har gått bra för mig. Låt oss fortsätta. Det är klart det är tur.
Jan: Ja, men att man även frågar sig själv i andra situationer varför man reagerar som man gör. Och varför agerar den andre så här? Det handlar inte bara om investeringar, utan även om andra situationer. Ofta är vi inte där och har en tankeprocess kring någonting. Någon tutade på mig i bilen här om dagen och då blev jag förbannad och gav fingret.
Less certainty, more inquiry
Caroline: Jag är likadan, men för det mesta tänker jag att jag har tankeprocesser kring allt möjligt tills jag blir i känsla. Det är då jag inte har någon tankeprocess.
Jan: Precis och känsla trumfar alltid tanke. Vi kommer till det. Det hennes mentor pratar mycket om, som jag gillar för att man också han föra över det till sparande, är ”less certainty, more inquiry”.
Han säger att både poker och investeringar handlar om att bli bekväm med osäkerhet och slump.
Caroline: Ja, det är sjukt spännande att bli bekväm med det. Det händer ju i livet hela tiden.
Jan: Ja, och slump händer mycket mer än vad vi vill tro. Vi vill gärna tro att det är vi som påverkar vårt liv och så, men det är ändå en ganska stor faktor av slump. De flesta av oss gillar inte den där osäkerheten och det har vi pratat om i andra avsnitt, att de flesta av oss hellre tar 200 kronor i handen än en chans att vinna 250 kronor. Trots att statistiskt vore det bättre att vara med om slumpen.
Nu tror jag att jag tog fel exempel där men det är inte så viktigt. Han säger att det inte finns någon trygghet eller säkerhet, det finns bara din tanke. Hans stora poäng är att våga vara kvar i frågan och i undersökningen. Att ofta är vi så snabba på att döma saker som rätt eller fel eller bra eller dåligt.
Jag tänker också på det där som vi pratade om med en kompis. När barn kommer och frågar: ”Hur rika är vi?” Freja har börjat ställa sådana frågor. Och vilken är din favoritfärg och ditt favoritdjur, och så vidare. Då istället för att direkt ge ett svar så kan man tänka vad spännande, varför undrar du det?
Han menar att i varje runda, i allt som händer, de pratar mycket om att storyn när man spelar poker ska hänga ihop. Att allting som en person gör är att man bygger en story om sig själv och hur man spelar. När man då t.ex. bluffar så kan det många gånger inte hänga ihop med resten av storyn.
Våra antaganden ställer till det för oss
Jan: Men det är inte så applicerbart direkt på investeringar, utan jag tänker på det mer som att lära sig mer om sig själv och hur man reagerar och agerar som man gör. Varför loggar jag inte in på mitt konto nu? Varför vill jag köpa det här? Vad är det som gör att jag hör detta tipset och så agerar jag? Att inte vara så säker på saker för det går också i linje med en annan grej jag brukar tänka på:
Assumptions are the mother of all fuckups.
Det som oftast ställer till det för oss i våra liv är våra antaganden, inte det vi inte vet om. Det är därför jag hela tiden ifrågasätter om indexfonder är det bästa. Bara för att det var bäst alternativ igår betyder inte att det fortfarande är det imorgon. Har jag då bara tagit antagandet att indexfonder är det du ska ha, punkt slut, då stänger man alla andra dörrar. Då blir man väldigt utsatt, tänker jag.
Jan: En av de vanligaste frågorna jag får just nu har att göra med guld, inflation och att det trycks mycket pengar. Många är rädda för hyperinflation men jag är inte så säker på att vi får det. Det är så många som har dömt bort det. När jag pratar med andra som inte delar den uppfattningen så säger de att det inte kommer bli inflation för att exempelvis värdet på Lysas fondrobot inte räknas med i inflationsberäkningarna.
Och så länge pengarna håller sig inom själva investeringen och inte i den riktiga ekonomin, så kommer det inte bli en inflation. Dessutom stiger arbetslösheten i USA och det är inte en miljö där det kommer bli inflation. Så jag tror det handlar mycket om att vara nyfiken, som du gillar Carro. Att vara nyfiken på både sig själv och andra.
Caroline: Men om man nu är nyfiken på vad man sysslar med, för oftast märker jag det när jag får en impuls till någonting, så kan jag vara så här ”Varför vill jag detta nu?” och då är det oftast baserat i oftast. Osäkerhet om mitt utseende, status eller något annat. Det är oftast sådant vi inte vill kännas vid.
En chans att växa med sina misstag
Citat från Erik Seidel:
”When things go wrong, other people see it as unfairness that’s always surrounding them. They take it personally. They don’t know how to lose, how to learn from losing. They look for something or someone to blame. They don’t step back and analyze their own decisions, their own play, where they may have gone wrong themselves. It’s really a big handicap in life to think that way. All of us can step into that sometimes, but it’s important to know the difference.
It’s like that great quote from Kipling: ”If you can meet Triumph and Disaster, and treat those two imposters just the same”. I love that. This is such a fundamental part of poker. The wins really go to people’s heads. And the losses – they can’t deal. It so easy to be delusional in this game.”
Caroline: Han säger att han gillar Kiplings citat, att man ska behandla seger och nederlag på precis samma sätt. Att det bara är något att lära av, förmodligen.
Jan: Jo, vi kommer prata lite mer om det, och jag tycker jättemycket om det han säger. Att när vissa människor ser att något går fel så ser man det som otur eller att det är någon annans fel. Och att man letar efter någon att skylla på istället för att titta på vilken beslut man tog som ledde en dit.
Caroline: Ja, varje dag alltså. Varje dag. När det kommer en motgång så frågar jag mig vad jag gjorde jag nu eller vad gjorde jag inte.
Jan: Precis, det är det som jag gillar så mycket. Det här handlar inte bara om poker eller investeringar, utan det handlar om hela livet. Sedan fick jag slå upp den här dikten av Kipling. Den var verkligen bra.
Förstå variansens mörka sida
Jan: Här är ett annat citat från den:
”Den enda gången man lär sig förstå sin beslutsprocess är när man förlorar. När man vinner är det väldigt enkelt att inte stanna upp och reflektera. Varför bry sig när saker fungerar?”
Jan: Detta hänger ihop med det vi precis pratade om. Om det handlar om den här tankeprocessen så när de pratar om poker kan de säga att alla kan spela bra när de vinner. Men frågan är om man kan kontrollera sig själv och spela bra när man förlorar. Inte att man blir konservativ, utan att man spelar objektivt. Det är var precis så nu under våren 2020 med Corona; det är ingen konst att vara duktig investerare när allt går upp. Tricket är att vara duktig investerare när det vänder.
Det finns så många ordspråk om det här: ”Det är när tidvattnet försvinner som man ser vem som har badat utan badbrallor”. Jag gillade det han skrev. När jag förlorar, när jag går back – vissa av våra portföljer ligger fortfarande back – kan jag fortfarande vara en duktig investerare? Kan jag fortfarande hålla mig till min strategi och göra de sakerna jag har sagt att jag ska göra? Vilket jag tänkte på i förra avsnittet med Mattias investeringsdagbok. Han hade en plan och det hade varit så lätt att avvika från planen men han gjorde inte det.
Där kommer det där klassiska Mike Tyson-citatet att alla har en plan fram tills man får ett slag i ansiktet. Då säger Erik att det är först när du upplever en månad när allt går fel som du kommer veta om du har det som krävs eller inte för att lyckas och vara en duktig investerare eller pokerspelare eller vd vad som helst. När det går bra så är det ingen konst, tänker jag.
Sedan säger han att när det kommer till inlärning så är triumph den riktiga fienden och the disaster är läromästaren. Men då ska man ändå komma ihåg att båda är påhitt. När man investerar på kort sikt så är det att när jag tjänar pengar så är det slump och när jag förlorar pengar på kort sikt så är det också slump. Så båda två är egentligen bara slump, även om vi inte vill erkänna det.
Det var faktiskt ganska intressant, för då tog författaren ett sidospår och sa att vår intuitiva uppfattning om slump är att om man singlar slant 10 gånger så borde vi få hälften, hälften. Så kommer det vara om vi gör det en miljon gånger. Men om vi singlar slant 10 gånger nu så kommer det inte bli 50/50. Det kan bli hursomhelst.
Hur vi missförstår slumpen
Jan: Hon pratade med en speldesigner som gör dataspel och i där har man då insett att vi människor har en intuitiv förståelse för slump som är felaktig. Vad man gör i dataspel är att vi människor ogillar när vår intuition kring slumpen och slumpen inte stämmer överens. Det blir skitjobbigt för oss. Så det man gör i dataspel är att man sabbar slumpen så att den stämmer överens med vår förväntan.
Annars tycker folk att det är orättvist och då vill de inte spela det spelet igen. Så i många dataspel är det tydligen så att när det har blivit 7-3 så kommer nästa då ha en större sannolikhet för att det ska jämna ut sig med 7-4 och att det blir 7-5 tills det blir 7-7 och sedan böjar det om från början.
Många ser det som att poker på det sättet blir väldigt rent, för i pokern är det ren slump. Duktiga pokerspelare har mycket större förståelse för slumpen i jämförelse med oss andra, som har en illusion om hur slumpen borde vara. Superintressant, tyckte jag. Det här har man också gjort vetenskapliga studier på. Ellen Langer på Harvard gjorde en studie som heter ”Tails I win, Heads it’s chance” där man tog studenter i tre grupper och lät de slumpa mynt. De visste inte att det var riggat.
Den ena gruppen av studenter hade fel i början oavsett vad de sa och sedan fick de mer rätt i slutet, eller så var det helt slumpmässigt eller så hade de mer rätt i början. De frågade är detta något du skulle kunna bli bättre på och då svarade de som hade rätt i början att hade de gjort detta ett par gånger till så hade de naturligtvis blivit mycket bättre på det. De var helt övertygade om att de kunde bli bättre på att singla slant, för att de hade fått rätt och det fick dem att känna sig kompetenta. Men de som hade fel i början kände inte det.
Pick your spots
Caroline: Det är sjukt intressant. Det kan man verkligen tillämpa på livet. När vi får motgångar hela tiden när vi ska lära oss något nytt, så vill vi ge upp. Vi tror inte att vi kan bli bättre utan det känns helt kört.
Jan: Ja, hon citerar t.ex. Don Quixote. Jag har inte läst den boken men han har väl en massa otur. I ett stycke säger han att nu har vi haft otur så länge så nu när det nog vår tur att få tur. Det är en illusion, men vi tror att nu när jag haft otur så pass länge så borde det snart vara min tur att ha tur. Det är också väldigt spännande. Sedan pratar han om ett koncept som kallas för ”Pick your Spots”, som jag också går att applicera direkt på investeringar.
”The point of winning over the long term – and winning as much money as possible with your best hands all the while losing as little as possible with your worst.”
Citat från boken
Jan: Ja, och jag tänker att detta applicerar direkt på sparande också. Kanske lite mer när det gäller ett aktivt sparande som t.ex. lekhinken eller när man får vissa möjligheter. Att det handlar om att försöka se det långsiktigt och sedan när man gör dåliga affärer – som man kommer att göra från tid till annan – cut your losses short. Att minimera skadan från det som man gör dåligt. Vi kommer alla att göra dåliga affärer.
”In order to do that, you need to learn to pick your spots: know when to be aggressive and how to be aggressive. The passive player doesn’t win. And the scared player, who always think someone can beat him, doesn’t win. But the openly aggressive player doesn’t win, either. You have to be a strategist.”
Citat från boken:
Jan: Jag gillar detta jättemycket. Återigen, det handlar inte bara om poker och investerande. Detta handlar om livet. Du kan inte gå passiv genom livet och tro att det bara är till för någon annan. Men man kan inte heller bara vara aggressiv. Det handlar om situationsanpassad aggressivitet här också. Vi gjorde en affär här för några veckor sedan där vi var ett gäng som gick ihop och investerade i ett onoterat bolag. Då var sannolikheterna på vår sida att det skulle gå bra och då var det värt att göra en aggressiv satsning.
Då vet jag inte om det kommer att gå hem eller inte, men beslutsprocessen har varit korrekt. Hon skrev t.ex. i detta om att när hon sedan förhandlade om lön eller en artikel så är det vissa tillfällen man kan vara aggressiv och be om en löneförhöjning. Det handlar om att veta när man ska spela och när man inte ska spela.
Var du för aggressiv eller för passiv?
Jan: Jag tror också att det handlar om att testa. Då är vi tillbaka på triumph and disaster; gick det inte, vad lärde jag mig då av min disaster? Var jag för aggressiv i den här situationen eller var jag för passiv? Återigen, poker är mycket bättre läromästare än investerande. Hur många föreläsningsförfrågningar får jag på ett år eller så, jämfört med när du spelar poker där du får hand efter hand efter hand. Där kan du spela varje hand passivt eller aggressivt, medans det kanske är svårare i investeringssammanhang.
Men jag upplever att det gäller investeringar också. Kommer det en felprissättning så gäller det att vara aggressiv. Så som vi pratade om i våras med Corona. När börsen var 30% ner då pratade vi om att vara aggressiv. Det är nu det handlar om att öka månadssparandet, det är nu det handlar om att kanske dra ner på andra saker för att kunna investera mer. Då var vi aggressiva i en situation där de flesta inte var aggressiva. Många var passiva. Så jag upplever att det funkar väldigt bra.
Caroline: För att vara strateg måste man ju utvärdera vad man tänkte och varför det blev som det blev. Kanske även fast det gick bra.
Jan: Ja, man behöver ha en tankeprocess. Annars har du inget att utvärdera. Så det hänger ihop allt det här med att ha en strategi, ha en tanke. Just att ha en investeringslogg också, som vi pratade om i förra avsnittet, är väldigt bra. Jag har slarvat på flera år nu att jag inte har haft det, men jag blev inspirerad av att kanske börja med det igen. Det blir svårt att utvärdera annars.
”Not playing scared doesn’t mean barreling your way over everything and into everyone. It means being aggressive, yes, but strategically so: against the right people in the right circumstances.”
Citat från boken
Jan: Ja, så det handlar om när man ska satsa och när man ska vara aggressiv. Att välja sina tillfällen, brukar vi väl säga på svenska. För mig var det verkligen en ögonöppnare att tänka på detta i andra områden.
Caroline: Men det handlar om att managera sina känslor också, för det kan mycket väl vara så att man känner att nu borde jag eller jag vill, för jag har förlorat så länge nu. Att man har någon sådan känsla även om det inte rätt tillfälle.
Jan: Ja, hon har en massa exempel i boken där hon gör sådana grejer. Sedan är hon rolig för hon är brutalt ärlig också och säger att denna handen kom inte med i utvärderingen när jag gick igenom med min mentor, för att hon skämdes över den. Sedan pratade hon mycket om att hon gör vissa grejer för att hon tänker på vad andra ska tycka.
Man har också gjort en studie på pokerspelare som visar att pokerspelare som spelar runt ett bord som sänds på tv spelar sämre än när kameror inte är där. För då är de distraherade av att tänka på hur det ser ut och när andra ser mina kort, kommer jag få skit för hur jag agerade. Så är det i vanliga fall också. Om jag ska säga någonting inför en stor grupp så undrar jag vad ska andra tänka.
Gamblers fallacy / Spelarens villfarelse / Monte Carlo-villfarelsen
Jan: Detta är ett vanligt misstag som pokerspelare gör och som även investerare gör. Det är en psykologisk term eller vad man ska säga. Hon sammanfattar det riktigt bra för jag Googlade när jag förberedde här och då var det långa förklaringar, men hon har sammanfattat det i den här meningen:
”Spelarens villfarelse handlar om den felaktiga idén om att sannolikheten har ett minne.”
Det vill säga det vi pratade om, att nu har jag haft otur så länge så nu borde jag ha tur. Detta kallas tydligen också för Monte Carlo-villfarelsen. Typ 1913 så spelade man roulette där och det är då en serie där kulan hamnade på svart 26 gånger i rad. Du har svart eller rött, så det ska vara ungefär varannan gång. Men 26 gånger i rad hamnade kulan på svart och folk förlorade sådana kopiösa mängder pengar.
Caroline: Ja, det kan jag tänka mig. Men kanske vissa också vann?
Jan: Nej, tänk när kulan har hamnat 20 gånger i rad på svart. Vad tänker man då? Att nu borde det bli rött, men så hamnar den där på svart igen. 21 gånger i rad – satsar man på svart då? Nej. Men bara genom att prata om det här så blir det så tydligt, efter 20 gånger i rad på svart så tänker man inte att nästa är 50/50.
Caroline: Jag kan tänka mig att folk har stått där tillsammans och tänkt att detta är inte klokt. De har tagit sig en till drink och bara nu måste det bli rött. Den här kollektiva förstärkningen.
Jan: Ja. Så det handlar om att nu har jag haft otur ett tag och nu är det min tur. Sedan är det också det vi pratade om att i vårt huvud är sannolikheter normalfördelade. Så vi gör misstagen att vi tror att sannolikheten har ett minne, d.v.s. att har det hamnat på svart 20 gånger så kommer den ihåg att den har varit på svart och nu borde det bli rött, men som hon säger:
”Probability has amnesia.”
Alltså, sannolikheter har minneslust och det kommer man ihåg. Sedan tror vi också att det är normalfördelat. Att om vi slår 10 eller 100 gånger då ska vi få 50/50. Vi är inte ok med att det blir 80/20 eller 100/0, vilket det statistiskt kan bli.
Sannolikheter har minnesförlust
Caroline: När vi gör den här jämförelsen med investeringar, börsen är inte styrd av slumpen på samma sätt som ett spel, utan av människors känsla och förväntningar.
Jan: Det finns ju en bok av Burton Malkiel som heter ”A Random Walk Down Wall Street”. Så man kan absolut argumentera för att börsen på kort sikt är slumpmässig. Och det som är intressant är att börsen går upp 52% och ner 48%. Så det är en liten edge mot att det går upp. Det är precis som casino. Jag har för mig att det är en av de här 36 som ingen vinner på och en av de här 36 gör att casinot går plus på roulette. En väldigt liten sannolikhet över lång tid gör en ganska stor skillnad. Men det är det vi normalt inte förstår.
Sedan är det också intressant att vi tillskriver slump olika betydelse. Att om jag har en slump där jag har tjänat mycket pengar över tid, vilket jag kommer ihåg att Daniel Kahneman sa om fondförvaltare, då säger vi att den här fondförvaltaren är het eller han är duktig eller han har flyt. Man pratar om det i basket att någon har en ”hot hand” eller i sporter, medans vi också pratar om att man har otur. Och det är egentligen precis samma grej, för det är slump men vi tillskriver det olika värden.
Citat från boken:
”Probability has amnesia: each future outcome is completely independent of the past. But we persist in thinking that is memory is not only there but personal to us. We will be rewarded, eventually, if we are only patient. It’s only fair.”
”But here’s the all-too-human element: we are just fine with runs when they are in our favour. Hence the hot hand. When we are winning we don’t think we are due for a change in the least. If the run is on our side, we are thrilled to let it continue indefinitely. We think the bad streaks are overdue to end yesterday, but no one want the good to end.”
Caroline: Nu fick jag en flash från när jag var i Las Vegas för några år sedan som har att göra med hur människor beter sig när de har flyt. Jag stod vid ett bord där de spelade Craps. Jag tror man spelar med två tärningar då och då var det någon som hade flyt. Man fick sju eller vad det var ett långt tag. Och de började med ramsor och de ville ha saker på ett visst sätt på bordet och så.
Man såg också att croupiern gav tärningar till han som hade flyt på det sättet som han ville ha, kanske ett och ett då – två tärningar – att de skulle stå så för då kände han att han fick tur innan han tog dem i sin hand. Väldigt intressant att se hur vidskepliga de blev runt det bordet.
Inre och yttre kontroll-lokus
Jan: Ja och irrationella. Vi säger att det här min turtröja eller hockeyspelare som tar på sig skridskorna i en viss ordning eller man har vissa ritualer.
Caroline: Ja, jag var också vidskeplig när jag stod i labbet och höll på med mina cellodlingar och skulle köra igång ett nytt experiment när jag doktorerade. Då var jag också så att saker skulle vara på ett visst sätt, för annars skulle det gå dåligt. Det var också så att man hade dukat upp allt man skulle ha kombinerat med vidskepligheten att om det inte är så som det ska vara, som jag brukar ha det, så blir det dåligt.
Jan: Bra. Ska vi prata lite om det här med tur eller skicklighet? Tricket är att många gånger så tror vi att när något händer så är det till följd av vårt eget agerande, att det är skicklighet, eller är det då till följd av en extern faktor – tur. Julian Rotter gjorde en studie 1966 då man myntade begreppet kontroll-lokus eller kontrollfokus.
Lokus kommer tydligen från latin och betyder plats. Kontroll-lokus är en psykologisk term för uppfattningen av var vi har kontroll. Alltså, är det jag som har kontroll över utgången i någonting eller finns kontrollen utanför min egen makt. Det vill säga, är jag upphov till det eller drabbas jag av någonting.
Det inre kontroll-fokuset säger att jag får saker att hända och då handlar det om att mitt eget arbete ger erfarenhet. Jag har färdigheten och kunskapen för att bli framgångsrik, eller jag behöver inte bekräftelse från andra utan jag är kapabel. I det externa kontrollfokuset – där saker händer mig – så utgår jag från att saker är utanför min kontroll, att mina erfarenheter är ett resultat av tur eller slump, jag är osäker på min egen färdighet och det jag gör påverkas av andra.
Ibland brukar man prata om det som att man är större eller mindre än världen. Alltså, skapar jag världen, formar jag den som jag vill, då är jag större än världen. Eller så är jag mindre än världen och behöver lära mig hur världen fungerar för att kunna hantera världen.
Caroline: Är det inte en kombination av det? Att man först lär sig hur världen fungerar och sedan hanterar man det? Jag tror inte att det är varken eller.
Jan: Nej, men man har en preferens. Jag har t.ex. en preferens att jag är större än världen. Jag vill anpassa den så som jag vill ha den. Och jag tror att så länge det inte är en naturlag så är det bara en överenskommelse. Då kan man anpassa den. När man gjorde den här studien så visade det sig att i flesta fall kommer ett inre kontrollfokus ge människor en större framgång i karriären t.ex. eller i ekonomisk framgång.
Man är mer psykisk frisk, man har mer kommando över sin situation, etc. Och de som har ett externt kontrollfokus har en större risk för depression, man har ofta en mer nonchalant inställning till jobb och tänker att det är upp till chefen.
Inre kontrollfokus kan leda till en övertro på sig själv
Jan: Jag är en person som tror att jag kan påverka världen, att mina aktioner styr mitt resultat, och det gjorde att i 15 år investerade jag i aktier direkt och jag skulle vara bättre än index, bättre än andra sparare om jag bara läste på, la tid och engagerade mig. Sedan kommer den brutala sanningen att jag underpresterade mot index. Plötsligt så insåg jag att jag behöver skifta fokus. Det intressanta de pratar om när det gäller poker – och jag ska säga till viss del investerande – så är det bättre att ha ett externt kontroll-lokus för att bedöma sannolikhet och slump.
En människa som tror att den påverkar sin situation lirar inte jättebra med slump. Man har svårt att acceptera slump. Men en person som är ”mindre än världen” tänker att slumpen händer och jag behöver anpassa mig till slumpen. På detta sättet så är det ganska intressant.
Jag har alltid tyckt att det är klart att man ska ha ett inre kontrollfokus och tänka att jag är orsaken till allt som händer och inte händer i mitt liv. Men om jag är väldigt stark i den muskeln så kommer det ställa till det för mig i situationer som handlar om sannolikhet och slump. Det tyckte jag var väldigt intressant. Jag tror att man har en default.
Caroline: Jag tror det är så olika situationer. Ibland är man större än världen och ibland är man inte det. När jag doktorerade var jag större än världen och då skulle jag kontrollera det. Jag blev väldigt, väldigt kontrollerande och jag trivdes i det för att jag fick jobba på den muskeln och känna att jag kan nog göra detta.
Men det är inte default för mig. Jag är nyfiken på världen och den är större än mig. I och med att jag har fått lära mig att använda den muskeln – men det är inte default för mig – så har jag bägge. Jag kan ibland ha svårt att avgöra om det är slump eller skicklighet eller så. Så fungerar det för mig.
Jan: Jag fattar. Jag tror det kommer till att sannolikheter fungerar över lång sikt, men på kort sikt kan det gå hur som helst. Jag har inte vetat att det är detta det handlar om, men det är detta jag har behövt anpassa mig till. Att det är slump som jag inte har kontroll på och då får jag försöka sluta ta det personligt, t.ex. Det är en stor grej. Och att acceptera att det är utanför min kontroll.
Spelet Lodden thinks
Jan: Jag tänker att vi rundar av med spelet ”Lodden thinks”. Det här tyckte jag var en kul grej apropå ett träningsredskap i detta med slump och andra människor, eller egentligen psykologi. I poker spelar man en liga eller turnering som heter World Series of Poker och då var det tre pokerspelare som satt och spelade och de hade ganska tråkigt. Många pokerspelare gillar att slå vad. Det var Phil Laak, Antonio Esfandiari och norrmannen Johnny Lodden.
Då ställde Phil och Antonio en fråga till Johnny. Det roliga med det här spelet är att man ska ställa en fråga med ett numeriskt svar och slå vad om vad personen kommer att svara. Då frågade de t.ex. hur gammal är Clint Eastwood och sedan bettade de på vad Lodden skulle svara. Det blir ganska intressant för det rätta svaret är ganska irrelevant. Den ena kanske säger den första t.ex. 20 och då kan den andra säga att jag tror att Johnny tror att det är högre, t.ex. 25. Då kan den andra säga jag tror det är högre och säga att det är 30. Någonstans kommer man till ett svar och synar.
Är svaret då 75 så kan jag syna om jag inte vill höja mer än 75. Är svaret då 74 eller lägre så vinner jag och är det högre så vinner den andra. Vi gjorde det här spelet igår när vi käkade middag med vår dotter. Vi frågade allt från hur långt är avståndet i mil från solen till jorden och du tyckte att det var väldigt frustrerande.
Caroline: Ja, jag har lite svårt att se poängen med sådana spel. Jag vill ju veta hur långt det är, men istället pratar vi om hur långt någon trodde att det var. Det tycker jag är tråkigt, men jag kan tänka mig att det är många som tycker att det är kul.
Jan: Jag kanske är helt ute och reser här nu, men jag tycker att det här spelet är jätteintressant. Detta handlar inte om vad rätt svar är. Det blir en osäkerhet. Tänk om vi dessutom skulle satsa pengar. Det finns pokerspelare som har satsat 10 000 dollar på vad den andra tror. För mig är det intressant för det handlar om vad man själv börjar tänka och vad tror jag att du tror.
Det är ett väldigt bra sätt för mig att försöka sätta mig in i hur du tänker. Tänk hur många situationer som vi har med andra människor att göra, där vi inte vet vad de tror och tänker. Nu har ju vi varit gifta i 17 år, men tänk att säga ”Jag älskar dig” till någon man har dejtat. Jag vet inte vad den andra tror.
Övning för att sätta sig in i andras tankesätt
Caroline: Nej, men då måste du säga det vid rätt tillfälle. Du får vara strategisk, helt enkelt. Eller så kan man kolla vad den andra tror och kommunicera med varandra. I verkliga livet kan man göra det ganska mycket. Jag vet inte när vi ska tillämpa det här. Det är i investeringssammanhang, naturligtvis, eller inte, för jag har ju en investeringsstrategi. Förlåt mig, men jag tycker du ska ta upp ”Lodden thinks” med någon annan, som gillar det.
Jan: Jag tror att du inte gillar detta för att här ställs ditt kontrollbehov på kant. Här har du ingen kontroll och så ska du satsa pengar på det.
Caroline: Ja, satsa pengar på något som jag inte överhuvudtaget kan räkna ut själv. Då känns det meningslöst för mig. Hur ska jag kunna jobba med att bli bekväm med slump? Jag har ingen aning om hur det ska gå till eftersom jag är så obekväm med Lodden thinks-spelet och bara vill gå där ifrån. Vad är det som är kul? Berätta för mig.
Jan: Jag tycker att det är kul för jag behöver träna nya färdigheter. När ni ställde frågan hur långt det är mellan solen och jorden så är min naturliga reaktion att jag vill räkna och komma fram till rätt svar.
Caroline: Ja, man vill ligga någorlunda rätt men det är inte det som är grejen ens. Skit samma, liksom. Det intressanta var ju vad Freja tänkte.
Jan: Tänk om det handlar om det som vi pratade om förra veckan också. Att investera handlar om att tjäna pengar, inte att ha rätt. Tänk om detta är en sådan grej också. Att det handlar inte om att ha rätt på de där fundamentala faktorerna kring ett företag, utan vad andra tror om det företaget eller den investeringen.
Caroline: Jag tror att vi hade ett samtal du och jag. Det var något jag inte ville investera i för att det går utanför vår investeringsstrategi – tycker jag – och så sa jag att det är spekulation. Då förklarade du för mig att det var inte spekulation i företaget. Det intressanta var vad folk har förväntningar på det. Så jag kan förstå Lodden thinks-spelet i verkligheten där.
Jan: Ja, precis. För att bli framgångsrik i poker så räcker det inte att du spelar med dina kort, för du kommer inte få tillräckligt bra kort i tillräckligt hög utsträckning, utan du måste spela andra med deras kort. Men du vet inte vilka kort de har. Det gäller också investeringar. Ibland är det inte det enskilda företaget eller den fundamentala analysen som gäller, utan vad folk har för förväntningar. Sedan kan man också i vissa fall, t.ex. Bitcoin för 1-2 år sedan, då var det så att detta kommer gå upp men jag vägrade att ta i det, för jag ville inte tjäna pengar på andras bekostnad.
Spelreglerna till Lodden thinks
Jan: Jag tror det är jätteviktigt att träna sig i att tänka på vad andra tror. Spännande. Vi får se om du som lyssnar eller tittar har en annan åsikt om Lodden thinks. Sedan var det roligt också för de hade en episod där han Erik Seidel spelade med någon annan och då frågade de hur mycket pengar vill Lodden ha för att aldrig mer ha strumpor på sig. Då visade det sig att Lodden ville ha 160 000 dollar för att aldrig mer ha på sig strumpor. Erik Seidel sa att han var sugen på att ge honom pengarna bara för att låta honom lida resten av livet, för Erik visste att Lodden går på gym och att det skulle bli så jobbigt. Det tyckte jag var kul.
Spelreglerna är så att man behöver vara tre spelare: två som satsar och en som spelar Lodden. Sedan ställer man en fråga med ett numeriskt till Lodden och Lodden skriver ner sitt svar. Det kan t.ex. vara: ”Hur många personer på detta casino har mördat en annan person?” Den som inte ställde frågan får välja tal först, t.ex. 10. Då kan den som ställde frågan antingen höja eller satsa på att det är lägre .
När någon tror att det är lägre så slutar bettingen och då tittar man på svaret. Är det då lägre än det som du har sagt så vinner du, är det högre så vinner jag. Poängen är att man ska satsa pengar, för annars blir det inte den där psykologiska stressen.
Sedan var det en mening i boken som jag verkligen gillade:
Telling bad beat stories is like dumping trash on your neighbour’s lawn: it just stinks.
Alltså när man berättar om när man förlorat. Krigshistorier om när man köpt fel aktie och den gick ner. Det är som att dumpa gräs på någon annan gräsmatta. Det tycket jag var ganska fint sagt. Nobody likes a shit dumper.
Två digitala FikaTillsammans
Jan: Gött. Detta blev lite längre än vad jag trodde att det skulle bli. Jag hoppas att det var intressant. Det jag tycker är roligast just nu är vår RikaTillsammans-community på Patreon. Det är för dig som vill ha extramaterial och där ger vi ibland börstips där man kan vara aggressiv. Vi har digitala FikaTillsammans. Nu har vi två stycken planerade.
Ett med vår kompis Niklas som pratar om börsintroduktioner och sedan kommer vi att prata om investeringar i krediter. Det är ett område jag inte har berört så mycket. Det roligaste är att vi kommer göra det med en kille som heter Ludvig, som precis som vi investerade fram till 2008. Men när vi sedan slutade investera och började prata om indexfonder så började han fokusera på krediter.
Så vi kommer ha en digital FikaTillsammans om investeringar i krediter. Det kommer bli superintressant. Stort tack för idag!
Prenumerera vårt nyhetsbrev
En gång i månaden skickar vi ut ett nyhetsbrev med månadens artiklar. Nyhetsbrevet är kostnadsfritt och i våra välkomstbrev får du dessutom de bästa tipsen från 10 års bloggande. ?