Pengapsykologi – Del 2 av 3

Idag fortsätter vi diskussionen från förra veckan om pengar, beteende och psykologi. Avsnittet bygger helt och hållet på Morgan Housels bok ”The Psychology of Money” som släpptes på svenska i februari. Avsnittet är fristående så du behöver inte ha sett det första (#192) för att hänga med.

Morgan Housel är investerare och bloggranne på ”The Collaborative Fund”. Hans specialitet är gränslandet mellan investerande, beteende och psykologi. I dagens avsnitt pratar vi om följande delar från boken:

• Tails, you win!
• Freedom
• Man in the car-paradox
• Wealth is what you don’t see
• Save money
• Reasonable vs rational

Precis som förra gången är det inget som är helt nytt eller revolutionerande utan det är snarare en förfining av detaljerna på saker man redan visste. Det som dock stack ut mest för mig var hans resonemang kring att spara.

Resonemanget går som att många lägger ner väldigt mycket tid på sitt sparande att hitta den där extra tiondelen avkastning. Däremot kan vi vara helt omedvetna om att vi slösar på 1-3 % på andra sidan i onödiga utgifter som inte ger oss energi eller som bara är lifestyle creep. Det vill säga att våra utgifter tenderar öka i samma takt som våra inkomster utan tillnärmelsevis lika mycket upplevt värde för pengarna.

Han diskuterar även värdet av flexibilitet och möjligheten att själv disponera sin tid som en ”osynlig” avkastning på ens sparande och förmögenhet. Det vill säga att det syns i avkastningskurvan på depån, men är ett reellt värde i alla fall. Värde i form av att inte behöva oroa sig för pengar, värdet av möjligheten att kunna byta jobb, möjligheten att kunna göra en bra investering när den kommer eller inte behöva jobba de där åren extra i pension.

I boken diskuteras även hur duktig man är på att behålla en del av det tjänar som finansiell effektivitet och bevarandegrad. Tesen är att du kan bli rik genom hög inkomst, men inte utan en hög sparkvot. Det är dessutom en del i din ekonomi och ditt sparande som du har en väldigt hög grad av kontroll på jämfört med t.ex. marknadens utveckling.

En lite mer rolig reflektion är hans ”Man in the car”-paradox. Många köper en dyr bil utifrån känslan man kommer ha när man sitter i den och den beundran man kommer få. Problemet är att de flesta som ser en fin bil tittar sällan på chaffören och tänker ”Oj, vad framgångsrik hen måste vara”, snarare tänker man sig själv i bilen och helt bortser från den nuvarande ägaren. Oh, the irony… 😂

Slutligen pratar vi även om att principen om indexfonder fungerar även i konstvärlden. Majoriteten av de stora konstsamlarna har lyckats genom att köpa stora mängder konst och bland den fanns vissa verk som dragit upp värdet på hela portföljen. Precis så som det är med aktier där studer visar att 39 % av alla aktier går back, 19 % förlorar 75 % av sitt värde, 64 % underpresterar mot index och 25 % av aktierna står för hela uppgången.

Vi hoppas att du uppskattar dagens avsnitt och att vi ses även nästa vecka!
Jan och Caroline

Transkribering av avsnittet

Jan: Idag är det dags för avsnitt #193 och idag ska så blir det en fortsättning på förra veckans avsnitt, alltså del två av vår bokdiskussion om ”The Psychology of Money” av Morgan Housel. Jag gillar att prata om böcker. Jag har i många år haft en förkärlek till böcker för jag tänker att det är ett av få sätt som man kan få helt nya tankar och idéer för bara 150 spänn.

Caroline: Ja, det fick jag höra när jag gick gymnasiet. Läsa böcker och resa är det som är utvecklande. Sedan vet vi att det finns annat också nuförtiden, men jag håller med dig.

Sedan har du sagt att när du skrev boken ”Gör ditt barn rikt” tillsammans med Charlie Söderberg insåg du att folk har lagt ner otroligt mycket av all sin kunskap och välmening och allt vad de har i en bok och sedan köper man kanske den i pocket för 59 spänn.

Jan: Precis. Den amerikanska coachen Ramit Sethi, som vi gillar, brukar säga att om han får ett boktips så köper han den. Det är en av hans ”kosta vad det kosta vill”-kategori.

Jag tänker att den här boken är fantastisk för Morgan Housel, som vi ska prata om, han jobbar på ett företag som heter The Collaborative Fund, där han arbetar med beteende och investeringar. Han kan investeringar och psykologi och beteende och hans tes är att din ekonomiska situation är ett resultat av ditt beteende.

Jan: Idag kommer vi prata om ytterligare ett par kapitel i hans bok, till exempel att det är bättre att vara reasonable än att vara rationell. Jag vill först bara tipsa om vårt nyhetsbrev som kommer ut en gång i månaden. Det kan man anmäla sig till på RikaTillsammans.se/Nyhetsbrev.

På samma sida kan man välja att få ett meddelande varje gång det kommer ett nytt avsnitt. Det kan man också få om du lyssnar eller tittar på detta genom att trycka på prenumerera-knappen på YouTube eller i din podd-app.

Vi tar inte cred för någonting vi säger i detta utan de flesta styckena kommer från Morgan Housels bok ”The Psychology of Money”, [inte en sponsrad länk] som släpptes på Svenska nu i februari 2021. Det går absolut utmärkt att bara lyssna på detta avsnittet.

Man behöver inte gå tillbaka till förra veckans avsnitt, eftersom det är ganska fristående resonemang kring pengar. Det vi pratade om i förra avsnittet var att ”Noone is crazy” utan alla har en rational till varför man gör som man gör. Vi pratade om tur och risk, att ha tillräckligt och ränta-på-ränta. Vi pratade också om skillnaden mellan stay wealthy och get wealthy.

Princip #6: Tails, you win

Jan: I det här kapitlet pratar han om tails, alltså svansar. Att man alltid har de där extrema händelserna i en matematisk distribution. De flesta människorna männen i Sverige är 185 långa, men sedan finns det en lång svans.

Vissa är 220 och vissa är 160. Men då säger man att det är ganska ovanligt att man är väldigt kort eller väldigt lång. Då kallar man det för ”svansarna” på en distribution.

Han delar med sig av en historia i början av boken som handlar om Heinz Berggruen som flydde från Tyskland 1936. År 1990 var han en av de största konstsamlarna någonsin i historien. År 2000 sålde han en del av sin samling till tyska staten för en miljard kronor, alltså 100 miljoner euro.

Det roliga var att den tyska staten upplevde det mer eller mindre som en gåva för det var värt så mycket mer. Då frågar Morgan Housel hur det kommer sig att Heinz visste att det skulle vara Picassos eller Rembrandts tavlor som skulle bli så kända? Hur kunde han veta vad som skulle bli värt något? Handlade det om tur eller skicklighet?

Det finns ett företag som heter Horizon Research som har tittat på väldigt framgångsrika konsthandlare och på vad det är som har gjort dem så framgångsrika:

”The great investors bought vast quantities of art. A subset of the collections turned out to be great investments, and they were held for a sufficiently long period of time to allow the portfolio value to converge upon the return of the best elements in the portfolio. That’s all that happens.”

Caroline: Så de köpte jättemycket olika konstverk och sedan var det en del av det som blev värt jättemycket.

Jan: Precis och håller du dig tillräckligt länge så tenderar värdet på hela samlingen att konvergera mot de bästa delarna av den här portföljen. Säg att du köper 10 saker för 10 kronor. Plötsligt går en från 10 till 1 000 kronor i värde. Då kommer värdet att konvergera mot 900 kronor, alltså den delen som är den bästa i den här samlingen.

Det är värt att komma ihåg att 99% av Heinz konstsamling inte blev värt någonting, men det spelar ingen roll om den där sista procenten är Picasso, Matisse eller Rembrandt.

Morgan Housel resonerar att han kunde ha fel många gånger om, men man kan ändå ha väldigt rätt. Ofta så tror vi att man måste ha rätt för att tjäna pengar mer än hälften av gångerna, men det behöver man inte. Om man har några enstaka som blir väldigt rätt då kan man ha ganska många tior som inte är så mycket värt, när jag har en som blir värd en tusenlapp.

En undersökning på investeringar i onoterade bolag

Caroline: Jag trodde vi skulle komma till att det var indexfonder som betyder någonting?

Jan: Ja för om vi tittar på det så är det den långa svansen, alltså den sista delen på en distribution som har en oproportionerligt stor påverkan inom konst, finans, jordbävningar och vad som helst. Det är de extrema händelserna. Det här lilla antalet händelser har en väldigt stor påverkan.

Om vi tittar på indexfonder så blir det detsamma. Man vet inte vilken konst, vilka tavlor eller vilka konstnärer som kommer att bli framgångsrika, så jag köper allihop. Det är precis samma resonemang som vi har med aktier. Jag vet inte vilka aktier som kommer att gå bra eller dåligt i framtiden, så jag köper allihop.

Caroline: Självklart, men det låter ändå som att det är dyrare att vara konsthandlare. Det känns som att konst generellt är jätte, jättedyrt, oavsett om det är fantastisk konst eller något annat.

Jan: Det är sanning med modifikation, för ska du köpa ett företag så är det också jättedyrt. Det är bara att vi har konstaterat att det är smidigt om vi delar upp ett företag i tusentals andelar och sedan säljer vi andelarna istället.

Så kan man göra med konst också och det finns fonder där du kan investera i en fond som köper t.ex. sportbilar, konst, veteranbilar och andra saker. Poängen är att du inte kan förutse framtiden, du vet inte vad som kommer gå bra eller dåligt och lite som Morgan Housel skriver:

”That can be hard to deal with, even if you understand the math. It is not intuitive that an investor can be wrong half the time and still make a fortune. It means we underestimate how normal it is in life for a lot of things to fail. Which causes us to overreact when they do.”

Jan: Om man tittar på riskkapitalbolag, VC-fonder, då gjorde man en undersökning och tittade på företag som investerar i bolag som är utanför börsen. Ett företag som heter Correlation Ventures gjorde en undersökning på mer än 21 000 investeringar mellan 2004 och 2014.

De konstaterade att 65% gick back, 2.5% tjänade mellan 10-20 gånger pengarna, 1 % tjänade mer än 20 gånger pengarna och 0.5% – d.v.s. ca 100 bolag av 21 000 – tjänade mer än 50 gånger pengarna. Majoriteten av avkastningen i de här riskkapitalfonderna kom från 0,5% av bolagen.

Jag tror att det är himla viktigt att förstå det här. Det kommer inte gå jämnt när du investerar, utan du kommer ha vissa som går jättebra och andra som inte alls går bra. Många tror intuitivt att detta är för onoterade bolag, alltså riskkapitalbolag, och det är därför man inte kan investera i onoterade bolag.

Men den amerikanska banken JP Morgan undersökte hur det såg ut för indexet Russel3000. Det är ett index över börsnoterade bolag i USA som består av 3000 bolag på den amerikanska börsen. Som helhet har detta index ökat 73 gånger i värde mellan 1980 och cirka 2020.

Det är noterade bolag och då konstaterade de att 40% av alla bolag i Russel3000 – 12 000 bolag – förlorade 70% av sitt värde och återhämtade sig aldrig. Hela indexets avkastning på 73 gånger pengarna kom från 7% av bolagen. Av 3000 bolag var det färre än 300 som stod för hela uppgången i indexet.

4 aktier av 10 kommer att gå back

Jan: Det här är en av de stora anledningarna till varför jag ogillar direktinvesteringar i aktier. Småspararguiden kallar det t.o.m. för aktielotter. Blackstar Funds utförde undersökningen ”Capitalism distribution” där de tittade på ett index mellan 1983-2006. Det var en ganska lång period på 23 år.

Då konstaterade de att 39% av alla aktier går back, 19% av alla aktier förlorar 75+ % av sitt värde och 64% (2/3) av alla aktier man köper underpresterar mot index. 25% av aktierna står för hela uppgången och 4% slog index med mer än 500%.

Det är sjukt svårt när man köper aktier för man vet inte vilka aktier som kommer vara de där 25% som står för uppgången eller vilka det är som kommer slå index. Snarare är sannolikheten mer än 50/50 att du kommer underprestera mot index. Det är ändå 4 aktier av 10 som kommer att gå back.

Man kan börja bryta ner detta ännu mer. Om man tittar på 2018 var det nog få så som hade sagt att Apple stod för 7% av utvecklingen i S&P500, indexet som består av USA:s 500 största bolag.

Samma år stod Amazon 6% av utveckling i S&P500. Kolla bara på Cisco, som var värt jättemycket ’99 och sedan dess har jag för mig att de harvat ganska mycket. Du vet inte vilka det är. Ta oljebolagen som var stora på 20, 30 och 40-talet. Det är inget oljebolag som är någon fantastisk investering.

Poängen att ta med sig här är att det är svansarna, alltså extremfallen, som kommer att stå för majoriteten av din utveckling. Det är extremt svårt att träffa de här svansarna. Det är därför jag alltid pratar så mycket om att man ska äga allting. Om du äger allting så kommer du att få med svansarna med en stor sannolikhet. På Berkshires årsstämma 2013 sa Buffett:

”If you remove just a few of Berkshire’s top investments, it’s long-term average is pretty average”

Warren Buffet

Jan: Under sin livstid har han ägt ungefär 400-500 aktier totalt och de största vinsterna kommer från ungefär 10 av dem. Han säger att om man hade plockat bort de här 10 från portföljen då hade inte avkastningen på Berkshire varit särskilt fantastisk.

Även för en investerare som Buffett är det en extrem snedfördelning vad vinsten kommer ifrån. Som George Soros sa vid något tillfälle:

”It’s not whether you are right or wrong that’s important, but how much you make when you are right and how much you lose when you are wrong.”

Jan: För mig går detta också att se i poker!

Vissa anser att de kan slå index

Jan: När du har oddsen på din sida då behöver du satsa, sedan gäller det att hålla förlusterna små under tiden. Jag tror att misstaget vi gör att vi ofta bara fokuserar på de här vinnarna, för de är lätta att se i efterhand.

Caroline: Ja, så är det, men jag blir intresserad av hur en person som tycker att man ska äga enskilda aktier skulle ställa sig till de här siffrorna. Hur tror du att de skulle argumentera?

Jan: Att de vet vilka som kommer att gå bra. Men jag har inte sett någon som klarar det och det finns inget vetenskapligt stöd för det. Om folk istället bara sa att jag köper de här aktierna för att jag gillar företaget eller jag vill följa det så hade det varit fine, men inte när de ska slå index. Då hamnar vi i den där diskussionen som vi också hade förra veckan, att noone is crazy.

Vi har olika syn på världen och det som vi också säger är att det är klart att det är någon som kommer välja det där tionde företaget som är svansen.

Vi pratade om Michael Burry på forumet nu, som filmen Big Short är baserad på, att han har förutsett någonting. Men bara för att du har rätt en gång så betyder det inte att du kommer ha rätt flera gånger. Det fanns gurus som förutsåg fallet ’87 och de som förutsåg fallet ’99.

Som vi pratade om i avsnittet om paradox of skill så är det mycket inom finans som påverkas väldigt mycket av tur. Ju duktigare deltagarna är i spelet desto större påverkan kommer turen att han. Det är det som är paradox of skill, att ju duktigare man blir desto större roll kommer tur att spela.

Princip #7: Freedom

Jan: Då skriver Housel att en av de högsta formerna av förmögenhet, eller att vara rik, är att kunna vakna varje morgon och säga att idag kan jag göra vad jag vill. Det handlar om den här friheten. Vi pratade också om det i avsnitt #116, att om inte pengar gör dig lycklig så spenderar du dem fel.

Han refererar till jättemånga psykologiundersökningar där man konstaterar att den största korrelationen med lycka är att kunna påverka sin situation eller sitt liv. Det är när vi inte har makten över vår egen situation som vi ofta mår dåligt. Det finns en massa böcker på det ämnet. Den senaste boken jag läste på ämnet var Jocko Willinks ”Extreme Ownership”. Väldigt amerikansk.

Caroline: Ja, han är en före detta Navy seal som har intervjuats av Tim Ferriss. Jag hörde att han gick upp 4.30 varje morgon för att jobba mer än vad fienden gör.

Jan: Ja, han gör det fortfarande. Han har ett väldigt roligt Instagramkonto. Typ 90% av alla hans bilder är hans klocka 4.30 på morgonen. Varje dag. På julafton, på nyår, så går han och tränar. Mycket personlig utveckling handlar om att ta ansvar och påverka sin situation. Du är inte maktlös.

Caroline: Det var det jag skulle fråga. Jag tänker att det finns många som har pengar och som ändå är olyckliga eller känner att de inte kan påverka sin situation ändå.

Då tänker jag gör dig av med dina skärmar och se vad som händer då. Men hur gör Jocko Willink? Jag tänker att han vill ha extreme ownership i sitt liv. Har han sagt någonting om det här att inte vara en produkt av sin tid.

Jan: Människor gör så gott de kan och fattar så fort de hinner. Jag tror vi spar det här till vårt off topic-avsnitt. Det kansk är lite som Raj Gupta. Han hade 100 miljoner dollar och gjorde en insider-affär och satt i fängelse i flera år. Jag tror inte han tyckte att det var så jäkla lätt.

Men det ser du inte när du tittar på honom där du står med dina värderingar. Jag tror det är lite som han säger att man ska se upp vem man ser upp till och se upp vem du ser ner på.

Caroline: Jag ser inte ner på Raj Gupta för att han gjorde sin insider-affär eller för att han behövde ännu en segelbåt. Jag ser faktiskt inte ner på någon som säger att de är olyckliga trots att de har en massa pengar. Min poäng är att vi har jättemycket frihet men vi inser det inte för vi sitter fast i våra rutiner.

Som vi brukar säga, när man hamnar på expressen eller bara hamnar i ett flöde på sin skärm. Då tar man inte ansvar för att man har den friheten egentligen.

Jan: Det är en kombination av pengar, personlig utveckling och en massa andra perspektiv på livet. Vi hade det där avsnittet om kanadensaren och jag tror också att det går i linje med det som Morgan Housel skriver.

Han tar upp en undersökning som Gallup 2019 i 140 länder där man konstaterade att 40% av människorna upplevde ”a lot of worry” under dagens gång.

De oroade sig och kände sig maktlösa – trots att vi det mycket bättre om man tittar på i princip vilket nyckeltal som helst och jämför t.ex. en medelklassfamilj mellan 1950 och 2020.

Vi bor på fler kvadratmetrar, vi har fler prylar, barnen har fler leksaker – vi har mer av allting. Men det är som att vi inte upplever den där friheten. Man kan prata mycket om det här men vår upplevelse är att vi springer fortare och det är en massa måsten och så vidare.

Princip #8: Man in the car paradox

Jan: I nästa kapitel skriver Housel såhär:

”No one is impressed with your possessions as much as you are.”

”When you see someone driving a nice car, you rarely think, “Wow, the guy driving that car is cool.” Instead, you think, “Wow, if I had that car people would think I’m cool.” Subconscious or not, this is how people think.”

”There is a paradox here: people tend to want wealth to signal to others that they should be liked and admired. But in reality those other people often bypass admiring you, not because the they don’t think wealth is admirable, but because they use your wealth as a benchmark for their own desire to be liked and admired.”

Jan: Detta kommer från att han jobbade som en vallet parker, alltså en som parkerar gästernas bilder på hotell och restauranger. Då sa han att när det kom folk med en Ferrari eller Bentley så kollade han aldrig på de som satt i bilen utan han tänkte ”Wow, vilken cool bil. Tänk när jag har en sådan bil. Tänk vad folk kommer att kolla på mig.”

När jag läste boken och sedan gick ut på mina powerwalks och såg en snygg bil så märkte jag att det stämde. Jag kollade inte vem som satt i bilen utan jag reagerade likadant som honom.

Caroline: Jag kollar också på bilarna, men ibland kollar jag vem som sitter i bilen. Det är ofta äldre men, men ibland är det kvinnor också.

Jan: Jag vet inte om du har sett det, men idag finns det tjänster där du kan hyra in dig en halvtimme på ett privatjet och ta bilder till ditt Instagram. Du kan få en professionell fotograf och en champagneflaska som bonus.

Man vill signalera status och framgång. Jag gillar verkligen hans poäng här att ingen är så imponerad över det du äger som du själv.

Caroline: Ja, jag har tänkt på det att jag vill lära våra barn att man kan beundra någonting som någon annan har, men man behöver inte äga det själv. Att bara titta på det kan också vara en njutning. Jag tror bara att man måste träna på det skiftet, att inte bara vilja ha, utan att det är en njutning också att få titta.

Jan: Det jag tänkte när jag skrev detta var historian om när vi hade Teslan på uppfarten. Jag kan gripas av känslan att jag vill visa folk att det går bra nu och lägga flera hundra tusen på en bil. Sedan läser jag detta och inser att de hade inte ens brytt sig om mig. Det var lite roligt.

Princip #9: Wealth is what you don’t see

Jan: Han skriver:

”Spending money to show people how much money you have is the fastest way to have less money.”

Här blir det också mycket beteende och drivkrafter. Han har ett resonemang i boken att om du ser någon som kör en bil som kostar en miljon så kan den personen vara förmögen, men det vet du inte.

Det enda som man faktiskt vet när man ser någon som kör en bil som är värd en miljon är att de hade en miljon innan de köpte bilen eller att de har en miljon mer i skuld. Ofta skapar vi en helt annan historia kring det där.

Jag läste en historia om Elon Musk att när han hade sålt något företag hade han råd att köpa en fin bil eller ett fint hus, men han hade inte råd att köpa både och. Vad köpte han då? En fin bil och ett litet hus.

Han skriver också att vi tenderar att döma förmögenheter efter vad vi ser, men om någon har köpt ett dyrt hus eller en dyr bil så är det bara huset eller bilen som vi ser.

Vi ser inte om de har belånat sig till det, hur mycket pengar de har, etc. Vi förlitar oss ofta bara på externa faktorer för att bedöma ekonomisk framgång, men förmögenhet är mycket det som du inte ser. Det är det där huset som inte köptes. Folk ser år V70 från 2009 som har rostiga fälgar men man ser inte bankkontona eller Teslan vi inte köpte.

Caroline: Jag går också på de där markörerna, trots att jag fick mig en tankeställare för flera år sedan när jag skulle flytta en bil åt någon. Jag fick nycklarna, åkte till platsen och skulle flytta bilen och då var det en dyr bil och bara fan också, det är tur att jag inte ska flytta den så långt.

Men jag vet ju att personen som äger den inte har ett välbetalt jobb. Att även om jag kommer ihåg insikten att bilen var viktig för honom och jag har respekt för det, så förstår jag att han har lånat till den. Jag vet att det är så när man ser en suv ute på stan att den kan vara belånad, men ändå går man på det.

Jan: Han citerar Bill Mann:

”There is no faster way to feel rich than to spend lots of money on really nice things. But the way to be rich is to spend money you have and to not spend money you don’t have. It’s really that simple.”

Det finns en massa exempel på det.

Förmögenhet skapar valfrihet och flexibilitet

Jan: Framförallt idrottsstjärnor, och sångerskan Rihanna hade tydligen gjort av med typ alla sina pengar. Hon stämde sin finansiella rådgivare och då ska hen ha frågat om det är rimligt att hen ska behöva förklara att om du köper någonting för pengar så blir du av med pengarna och får prylen.

Han gör också en distinktion mellan rich och wealthy, alltså rik och förmögen. Han säger att någon som är rik, t.ex. någon som kör en bil som är värd en miljon, antingen för att de har köpt den och äger bilen eller så har de någon inkomst som gör att de kan köra den typen av bil, för du måste ändå täcka lånet. Men han säger att

”Wealth, in fact, is what you don’t see. It’s the cars not purchased. The diamonds not bought. The renovations postponed, the clothes forgone and the first-class upgrade declined. It’s assets in the bank that haven’t yet been converted into the stuff you see.”

Jag gillar det. Han har också en fantastisk analogi med träning och dieter. Då säger han att att träna är att vara rik. Man gjorde jobbet, man var på gymmet och då kan man unna sig det man förtjänar, t.ex. en glass. Men att vara förmögen är att säga nej till glassen. Det funkar i flera områden. Han avslutar med följande:

”A key use of wealth is using it to control your time and providing you with options. Financial assets on a balance sheet offer that. But they come at the direct expense of showing people how much wealth you have with material stuff.”

Jan: Förmögenhet ger mig den här valfriheten, flexibilitet, förmågan att välja. Det är därför jag pratar om kontanter ibland. Jag säger att kontanter har ett möjlighetsvärde. Ett optionsvärde som många gånger är underskattat.

Många kritiserar kontanter, men jag gillar att ha kontanter i vår bufferthink för det gör att jag inte bara har möjlighet till att köpa fler finansiella tillgångar, utan även möjligheten att kontrollera min egen tid.

Det är ganska många som säger att de är ointresserade av pengar men de är ändå uppe 6.30 och kör till jobbet. De där pengarna verkar vara viktiga för annars kanske man inte hade gått upp den tiden.

Caroline: Du sa att du tycker om att ha kontanter för att du gillar att kontrollera din tid. Hur hänger det ihop?

Jan: Om jag har 200 kronor i timmen så finns det en timme jag inte behöver sälja. Då har jag kontroll vad jag vill göra den timmen. Jag kan välja att gå och jobba eller att göra något annat. Kontanter är möjlighetsvärde framförallt när det gäller investeringar.

Princip #10: Save money

Jan: Vi kör nästa princip, och då säger han såhär:

”The first idea – simple but easy to overlook – is that building wealth has little to do with your income or investment returns, and lots to do with your savings rate.”

Jan: Han säger att många gånger underskattar vi att det som faktiskt genererar mest avkastning är det vi gärna kontrollerar mest. Vi fokuserar ofta på avkastningen på våra pengar. Räntan. Så är det absolut, avkastningen är superviktig och det är den som kan göra oss rika eller förmögna.

Men om man har en strategi så är det mycket osäkerhet kring vilken avkastning man kommer att få. Kommer det vara 8%, 7% eller 4%? Vad kommer avkastningen vara nästa år? Det är oklart. Men om man tittar på hur duktig man är på att spara och hur sparsam man är, om man använder sin sparsamhet effektivt.

Han skriver ”finance conservation and efficiency”. Det kan man kontrollera. Jag kan kontrollera hur mycket jag kan spendera till en viss del och jag kan kontrollera hur mycket jag sparar och till viss del hur mycket tjänar. Den sparkvoten är egentligen mycket, mycket viktigare än vi tror.

Hans poäng är att istället för att lägga så mycket fokus på avkastningen kan man istället lägga fokus på den här sparsamheten. Sedan tar han inte upp det här att du bara kan spara 100% av din lön men det finns ingen begränsning på hur mycket du kan tjäna.

Men han säger att du kan bli rik genom att ha en hög inkomst, men inte utan en hög sparkvot.

Han säger också att värdet på ens förmögenhet är relativt till det man behöver. Relativt till vad du och jag behöver så behöver vi inte alls lika mycket som några av våra kompisar, som ska ha båt t.ex. eller ett större hus. För oss har förmögenheten en lägre siffra än för andra. Han skriver:

”A high savings rate means having lower expenses than you otherwise could, and having lower expenses means your savings go farther than they otherwise would have.”

Jan: D.v.s. att genom att ha lägre utgifter eller en högre sparkvot så kommer mina pengar att räcka längre. Jag tycker det är så klockrent för han säger att det finns professionella investerare som jobbar 40-80 timmar i veckan för att lägga till 0,x% till sin avkastning. Företag betalar miljarder för att ha den där lilla överavkastningen mot index.

Men samma investerare som lägger dessa 80-timmarsveckor kan förlora 2-3% på det som han kallar för lifestyle bloat, alltså utgifter som man kanske inte behöver eller inte ger någon energi och som man inte får någon glädje.

Öka ditt sparande med ödmjukhet

Jan: Istället för att lägga ner all den här jakten på den extra procenten hade det varit mycket smartare att ta hem den vinsten på andra sidan genom att vara mer effektiv med sina utgifter och med sin sparkvot.

Att vara mer effektiv med vad som är viktigt i ditt liv. Sedan skriver han att efter en viss nivå av inkomst ”what you need is just below your ego”. Han säger att ett av de sätten som man nästan aldrig pratar om för att bli rikare är att bli mer ödmjuk.

Caroline: Jag älskar det. Som när vi pratade på vår promenad idag om det här att man är osäker. Jag är kvinna och kan vara osäker kring t.ex. mitt utseende och känna att jag behöver operera mina bröst. Jag säger inte att alla som opererar brösten är osäkra nu, men det kommer kosta mig en massa pengar då. Det kommer också kosta en massa pengar att uppgradera min garderob eller köpa en bil eller whatever. Eller att behöva hävda sig.

Det har att göra med egot. Att hävda hur framgångsrik jag är. Om jag inte har den osäkerheten och hävdelsebehovet då behöver jag heller inte spendera de pengarna. Då kan någon säga att då är man en jävla nobody men man är ju det ändå. Jag tycker det är så skönt att veta att vi är nobodys allihopa ändå.

De flesta vet inte att man existerar och för de som tycker om en så spelar det ingen roll om man har en jättesnygg bil eller inte. Jag tycker att ödmjukhet är väldigt spännande och vad det kan resultera i i det fysiska livet.

Jan: Ja, den bara hoppade ut på mig den här raden:

”One of the most powerful ways to increase your savings isn’t to raise your income. It’s to raise your humility.”

Ofta är det inte där man letar.

Caroline: Jag tänkte på det här om dagen när jag tänkte på vänner som vi tycker om och det är för att de är underbara personer, inte för att de har fantastiska cyklar. Vissa har ju cyklar för 100 000, men det är inte därför man älskar en människa. Eller hur? Men nu är jag jättemycket inne på att relationer är det som spelar roll i mitt liv. Det är det nog i många människors liv.

Tid som den viktigaste resursen

Jan: Nästa grej i kapitlet om sparande, som är ett ganska långt kapitel, består av tips. Ett av dem var att du inte behöver ha en specifik anledning till att du sparar. Jag gillar också detta citat:

”Every bit of saving is like taking a point in the future that would have been owned by someone else and giving it back to yourself.”

Jag tycker personligen att tid är den viktigaste resursen. Har jag tjabblat bort 100 000 så kan jag alltid tjäna tillbaka det. Jag kan till och med tjabbla bort 100 000 i 10 år och tjäna en miljon det 11:e året och vara 0+/-. Har jag tjabblat bort 10 år med mina barn då har jag tjabblat bort dem forever.

Tid upplever jag därmed mer värt än pengar. Det värsta är konsumtion på kredit. Då har jag någonting idag som jag kommer behöva jobba i flera år för att betala det jag använde i tid. Jag brukar tänka på tid och pengar som en tidslinje. Genom att avvara någonting idag genom att spara så får jag mer i framtiden. Jag får valfrihet och frihet.

Det är en variant på det här klassiska att den som är satt i skuld inte är fri. Men där tänker vi ofta monetärt på det men vi glömmer bort den psykologiska aspekten av att inte vara fri. Oro för att räntan ska gå upp eller att man måste jobba och vad händer om man blir sjuk. Resurserna blir en frihet, upplever jag.

Jag gillar att tänka på tid och pengar på en tidslinje. Att jag flyttar fram och tillbaka pengarna. På samma sätt som att ett lån är en framtida konsumtion flyttad bak i tiden. Vi hade inte kunnat köpa vårt hus förrän vi var kanske 70 eller 65 om vi skulle betala kontant. Men tack vare banklånet kunde vi köpa det när vi var 35.

Men vi kommer få betala lånet i 35 år. Då har vi flyttat huset från framtiden till idag. Att spara blir precis tvärtom. Det är att avvara någonting idag för att få mer i framtiden. För att skapa mig space i framtiden. Jag gillar det synsättet. Sedan skriver han också:

”That flexibility and control over your time is an unseen return on wealth.”

Vi får en avkastning på våra pengar, men vi får även den här flexibiliteten och kontrollen över vår tid. Det är något vi ofta inte sätter spontant värde på. Vi har egentligen dubbel avkastning, vilket jag tycker är nice.

Han frågar hur man värderar möjligheten att kunna byta jobb man inte trivs med. En Gallup-undersökning visade att 70% hade bytt jobb om de hade vågat. Hur värderar du möjligheten att kunna vänta på en bra investering, att gå i pension tidigare eller att inte behöva oroa dig?

Caroline: Det är bra att du säger att han tar upp det för jag börjar fundera på hur man ska hitta den här balansen mellan konsumtion och sparande. Det kan lätt bli att man då vill spara mycket när man är inne på det tänket och läser den här boken.

Då kan det bli svårt att konsumera även om man egentligen skulle behöva göra det, kanske få en massage, men så tänker man att den bara kostar jättemycket pengar i framtiden. Man kan inte tänka så heller.

Vi vet egentligen vad som är viktigt för oss

Jan: Det blir alltid den här balansen, yin och yang. Du behöver ha en balans mellan spara idag och ha i framtiden. Innerst inne vet vi vad som är viktigt för oss på riktigt. Apropå vårt off topic-avsnitt som vi ska ha, var det något som var i integritet med dig?

Den där massagen kanske är det bästa du kan göra, men det kan också vara helt meningslöst. Jag tror att man kommer tillbaka till sig själv om det är rätt eller inte.

Caroline: Man vill helst inte komma fram till det efter att man har spenderat pengarna att detta var värdelöst. Man vill veta det innan. Tror du att alla har det omdömet att veta, innerst inne, att man inte ska köpa det där cigarettpaketet eller vad det nu är.

Jan: Jag tänker så här, apropå Jocko Willink, så sa han att ingen ångrar någonsin ett träningspass om man inte skadade sig. Det är ingen som ångrar att man gjorde någonting som var bra för en. ”Jag käkade en sallad till lunch, fan, det var jävligt dumt gjort.”

Caroline: Ja, det ligger någonting i det. Så han utgår från att vi vet vad som egentligen är bra för oss.

Jan: Jag tror att vi vet egentligen, även om vi inte alltid lyssnar. Vi vet att vi borde träna, gå till gymmet, borde äta bättre, och sedan kommer Mr. Resistance som är trött eller har ont eller ska göra det imorgon. Då förlorar vi energi. Vi hamnar i positiva eller negativa spiraler.

Nu blir detta supernördigt men vi har börjat ett spel som är sjukt provocerande för vissa. Vårt spel är att vi frågar varandra flera gånger om dagen: ”Vann du?”.

Om man käkade nyttigt på lunchen då vann man. Man gjorde det som man visste var bra för en, som att gå på en powerwalk, jobba på rätt arbetsuppgift, äta rätt, och så vidare. Det handlar om energi och integritet. Vi snodde det från Willink eller Goggins.

Caroline: Man vet när man inte har vunnit, för man har tappat energi då och man ångrar sig.

Jan: Ja, det är flera dagar jag har förlorat. Jag är väl i någon fas nu för jag har lyssnat mycket på Schwarzenegger när jag har varit på gymmet och han säger ”rack those little wins up”. Summan av de här många små, små vinsterna över tid blir en ganska stor vinst.

Apropå förmögenhet, framgång och sådant bygger på det som man inte ser. Det är precis som förmögenhet. Det är powerwalks, kilometer efter kilometer, eller timmarna på gymmet eller när du tog en sallad istället för en hamburgare, etc.

Vinner du slaget mot dig själv?

Caroline: Men varför blir det provocerande?

Jan: Ta någon som inte gör det de vet att de borde göra och så sitter det någon där och frågar: ”Vann du?” Det blir sjukt in your face. Sedan är det många som inte gillar att tävla.

Caroline: För mig är det inte en tävling. Det handlar om att erkänna om jag tog det beslut som jag visste att jag borde ta. För mig är det ingen tävling. Men vi pratar om det som att man vinner, men för mig är det slaget mot mig själv.

Jan: Ja, det är klart det är. Det är inte en tävling mellan dig och mig. Jag blir inspirerad till det här spelet när jag lyssnade på Willink och han sa att varje minut, varje timme, varje dag, varje vecka, varje månad räknas.

Vinner du? Hur går det i ditt liv? Har du gain ground eller lost ground? Det är klart att du inte alltid kommer att vinna.

Caroline: Vi har räknat ut under dagarna, alltså känslomässigt gjort ett överslag och sagt att jag vann till 80% och ibland vinner man hela dagen och det känns helt sjukt. Men det är inte heller så att man slår sig själv när man bara vunnit till 50%.

Jan: Det började med att jag haft riktiga grisveckor när jag snoozat i 1,5 timme på morgonen och tyckt synd om mig själv och tyckt att världen är dum.

Caroline: Hur tar du övergången från att känna ”jag vill inte detta” till att tänka ”det är detta som gör att jag vinner”? Det är ett stort skifte i mindset att antingen tänka att man inte har lust till att tänka att nu ska jag vinna och det kommer att kännas fantastiskt. Det är det som är det intressanta.

Jan: Jag tycker det är klurigt. Där får man hitta sina egna sätt. Jag finner ett visst nöje i det här att veta att jag jobbar hårdare än alla andra. Han skriver vidare:

”That flexibility and control over your time is an unseen return on wealth. That hidden return is becoming more important.”

Om vi tittar på 50-talet så konkurrerade du med de som bodde i din stad.

Idag konkurrerar du inte bara med de som bor i din stad, utan även med de som bor i hela landet och folk globalt. Särskilt med jobb som är intellektuella, alltså idébaserade eller kreativa jobb. Då kommer just flexibilitet och kreativitet att vara långt mycket viktigare.

Att kunna tacka nej till ett jobb eller vänta mellan två uppdrag eller att inte behöva ta det där dåligt betalda jobbet för att det råkade komma just nu. Det finns många fördelar.

Princip #11: Reasonable > rational

I nästa kapitel skriver han såhär:

”Aiming to be mostly reasonable works better than trying to be coldly rational. Reasonable is more realistic and you have a better chance sticking with it for the long run, which is what matters most when managing money.”

Jan: Ibland lever vi i det här att om man bara fattade matematiska beslut så vore det mycket bättre, men problemet är att vi inte är de där ikonerna som alltid bara har maximerat nyttovärde. Han har en massa exempel från sjukvården.

Det var någon läkare under under 1800-talet eller 1900-talet konstaterade att det var många som dog av syfilis, men om man fick feber så ökade sannolikheten att man överlevde. En läkare började smitta sina syfilispatienter med malaria så att de fick feber. Det gjorde att fler överlevde.

Jag tror att han fick nobelpriset på 50-talet för det här och då konstaterade man att vid vissa sjukdomar så kan feber minska spridningen av vissa virus med upp till 200 gånger. Han skriver vidare att det rationella vore att låta febern vara, men om man kommer till ett sjukhus med feber så får man febernedsättande.

Caroline: Numera säger man att man ska låta febern vara, speciellt hos barn tror jag. Man behöver inte ta ner en feber som är under 40 eller vad det är. Så man har förstått det, men vanligtvis vill man må bättre instantly.

Jan: Ja, precis, och då går vi irrationella grejer. En studie som jag har missat helt gjordes av Yale 2008. Den pekade på att en optimal strategi för unga människor som började investera var att investera en krona och låna två kronor för varje sparad krona och investera dem också.

Sedan skulle man minska belåningen lite över tid och i princip gå all-in när man var unga. Även om man ”exploderade”, det vill säga blev av med alla sina pengar, då skulle man fortsätta med samma strategi redan nästa dag.

”The expected retirement wealth is 90% higher compared to life-cycle funds and 19% higher compared to 100% stock investments. The expected gain would allow workers to retire almost six years earlier or extend their standard of living during retirement by 27 years.”.

Att ”explodera” gör man om börsen bara backar med 50%.

Hellre vara rimlig än rationell

Jan: Då har man förlorat alla sina pengar eftersom man är belånad. Men detta gör att man kan gå i pension nästan sex år tidigare eller ha en sin livskvalitet i 27 år extra. Detta är rationellt att göra, men det ingen jävel som kommer att göra det.

Jack Bogle, indexfondernas fader som startade Vanguard, han har skrivit en massa böcker om indexfonder. Sedan visade det sig att hans son blev en fondförvaltare i en aktivt förvaltad fond och då la Bogle in en del av sina pengar i hans fond.

Caroline: Det är jättefint. Barn gör alltid något helt annat än man tror eller tvärtom. De kan vara framgångsrika i det. Jag tycker det är så himla roligt att höra detta.

Jan: Ja, men det är irrationellt. Nu minns jag inte riktigt citatet ur boken men det hade att göra med att vissa saker är viktigare än pengar. I sin plan behöver man inte vara så jäkla strikt. Det är bättre att ha en plan med flexibilitet.

Du behöver inte vara 100% rationell och stänga av alla känslor, utan tvärtom, gilla det du gör och var medveten om konsekvenserna av det. Mycket av det som är 100% rationellt är orimligt. Hellre vara rimlig än vara rationell.

Jag tänker att vi avrundar här. Vi har sex eller sju kapitel kvar så det blir nog en del tre. Kanske nästa vecka eller följande vecka. Vi får se hur vi gör.

Caroline: Det är en jättespännande bok måste jag säga. Jag vill nästan läsa den. Det är bara du som har läst den av oss två.

Jan: Numera finns den på svenska också. Jag tycker att allt som Morgan Housel skriver är läsvärt. Han har ett roligt Twitter-konto, han skriver på bloggen på Collaborative Fund. Boken började som ett blogginlägg.

Jag vill tipsa om vårt Patreon-community. Där händer det roliga grejer. Vi kommer ha digital FikaTillsammans med en finansiell rådgivare, med Philip Ripman från SSP Fonder som förvaltar den hållbara fonden SPP Global Solutions, som fokuserar på hållbarhetsmål och bidrar till FN:s mål för en hållbar värld.

Det är nästan som en podd i podden. Nu har vi 12-13 avsnitt. Jag tänkte att jag skulle testa en fika på ett öppet forum. Jag ska se hur det går. Jag tycker att det här är sjukt roligt. Patreon hittar du om du klickar här. Vi ses kanske i forumet under veckan och sedan kommer det ett nytt avsnitt nästa söndag precis som vanligt. Ha det fint och tack så mycket.

Jan och Caroline Bolmeson

21 mars, 2021

Den här artikeln publicerades söndagen 21 mars 2021 klockan 19:06 av Jan Bolmeson i kategorin(erna): Emotionella sidan av pengar.

Ansvarsbegränsning: Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet. Samtliga analyser och all annan information som tillhandahålls lämnas uteslutande i informationssyfte, för allmän spridning, och ska under inga förhållanden användas eller betraktas som rådgivning, uppmaning eller rekommendation för att köpa eller sälja aktier eller andra finansiella instrument. För undvikande av tvivel noteras att Lag (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter eller annan liknande lagstiftning alltså inte äger tillämpning på information på RikaTillsammans.

Åsikter och analyser som presenteras är personliga och informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Du bör inhämta råd från andra rådgivare och basera dina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet, vi rekommenderar dessa. RikaTillsammans frånsäger sig därmed ansvar för eventuell förlust eller skada av vad slag det må vara som grundar sig på användandet av analyser, dokument och övrig information som härrör från RikaTillsammans. Läs mer i de fullständiga villkoren.