Att jag är en varm förespråkare för att investera sina pengar i passiva indexfonder kan ingen ha missat. Det viktigaste jag anser att man kan göra när man har en stark åsikt, är att lyssna, lära och ta intryck från dem som har den motsatta åsikten. I det här avsnittet fick vi möjligheten att i en timme diskutera sparande, passiv och aktiv förvaltning med fondförvaltarna, av den 5-stjärniga och aktivt förvaltade globalfonden Coeli Global Selektiv, Andreas Brock och Henrik Milton.
Du kanske upplever samma sak, men jag kan många gånger i dagens tillvaro, sakna vuxna och värdiga diskussioner. Det vill säga en diskussion om ett ämne mellan två parter med olika åsikter som respekterar varandra. Jag har själv deltagit i paneldebatter och även i SVT Debatt vid ett tillfälle. Erfarenheten från det var tyvärr, att ingen är egentligen sugen på lyssna eller att lära sig något nytt.
Snarare verkar man vilja leverera minnesvärda oneliners, ignorera vad den andre säger och föra fram sin egen poäng oavsett vad som sades innan. Jag tycker att det är trist. Man lär sig inte någonting nytt och det skapar en polarisering där det snarare blir ”jag har rätt, du har fel”. Vilket är till förlust för alla parter.
Jag vet att jag från tid till annan bidrar med den här polariseringen själv, genom att jag burkar så hårt åt den passiva förvaltningen av pengar och därmed indexfonder med låga avgifter. Jag står på barrikaderna och påstår med självsäkerhet att det inte går att överträffa marknadens avkastningen i genomsnitt och gör man det så kan man ändå inte utesluta tur. Även det har mycket stöd i forskning, inser jag att världen är inte svart eller vit. Passiv förvaltning och sparande i indexfonder är inte den enda sanningen. Tvärtom.
Skulle alla världens pengar vara passivt förvaltade skulle vi ha många och ganska stora problem i både ekonomin och på börsen. Därför har jag under en ganska lång tid försökt hitta någon som jag skulle kunna ha en värdig diskussion med på ämnet aktiv vs passiv förvaltning. Någon som kan bita ifrån, har välunderbyggda argument, inte delar min åsikt.
Deras erfarenhet och resultat ger dem auktoriteten
Läs mer om varför deras erfarenhet och resultat ger dem auktoritet
Jag ställer dock högre krav än att inte bara dela min åsikt. Dessa går nämligen tretton på dussinet, det är bara gå ut på Twitter, Shareville eller fråga mina bloggrannar vad de tycker och tänker om in sparstrategi. Nej, jag ville ha någon som dessutom kunde backa upp det med resultat, har erfarenheten, har varit med om både en och två bubblor/kriser och inte minst är på spelplanen och varit det ett tag. Det vill säga någon som lever som hen lär, precis som jag försöker göra.
Därför blev jag glad när jag för ett tag sedan kom i kontakt med Henrik och Andreas. Som du kommer att kunna läsa nedan, de har ett gediget track-record:
- Deras fond Coeli Global Selektiv blev rankad av Morningstarsom bästa fond i sin kategori (av 120 fonder), första året den lanserades.
- Fonden har idag 5 stjärnor, vilket betyder att den är bättre än 90 % av fonderna i sin kategori
- Tillsammans har de mer än 40 års erfarenhet av finansbranschen, fondförvaltning och analys
- De har i princip alla sina egna pengar i fonden (vilket tyvärr är väldigt ovanligt)
- De har precis som jag läst i princip alla ekonomiböcker och till och med skrivit egna
- De arbetar 24/7 med sin fond och som de själva säger: ”våra karriärer hänger på hur den här fonden går”
Jag har svårt att se att där är någon som skulle vara mer kvalificerad att prata om aktiv förvaltning än Henrik och Andreas. Jag hoppas att du kommer att tycka att intervjun är lika intressant som jag tyckte att den var.
Tydliggörande om ”sponsrat avsnitt” och köp av fonden
När vi träffades första gången i början av året och spelade in det här avsnittet så förelåg inget samarbete. Efter våra samtal och poddinspelningen har vi valt att lägga in en del av vår aktivt förvaltade portfölj (de där 10 % av kapitalet som inte ligger i de passiva modellportföljerna) i deras fond Coeli Global Selektiv. Vi blev helt enkelt värvad till dem, deras kompetens, strategi och fond – lyssna mer från ca 1h och 10 min i in avsnittet. Men det är inte på något sätt att vi har övergett strategin om passivt sparande i modellportföljerna.
Fondbolaget Coeli Asset Management AB har därefter också valt att gå in och sponsra produktionen av den här artikeln. Förhållandet mellan vår investering och ersättning är att investeringen är ca 5 gånger större än ersättningen. Precis som vanligt pratar vi inte om saker som vi inte gör själv eller har lagt egna pengar i. Läs gärna mer i vår annonspolicy.
Du hittar mer information om fonden Coeli Global Selektiv via följande direktlänkar hos både Nordnet (annonslänk) och Avanza (annonslänk).
Vi håller med varandra i mångt och mycket, men sedan har vi också diametralt olika åsikter
Eftersom jag gissar att det är fler läsare som lyssnar på avsnittet än läser hela transkriberingen nedan, tänkte vi dela med oss av av vår reflektion redan här. Jag själv tyckte att samtalet var väldigt spännande, särskilt när de uppenbarligen tänker annorlunda – även om där vara många gemensamma beröringspunkter. Vi var helt rörande överens om:
- Förstå kraften i ränta-på-ränta och den påverkan det har på ditt investerande
- Spara långsiktigt, regelbundet och globalt
- Ha en strategi för ditt sparande, håll dig till den och följ upp den regelbundet
- Börja prata aktier och fonder tidigt med barnen
- Sparande i billiga indexfonder är bra om strategin innefattar 8 – 10 procent avkastning om året
- Att aktiv förvaltning fungerar (till vilken omfattning, inte lika överens)
- Det är skillnad på fondförvaltare och fondförvaltare
- Majoriteten av din avkastning ges av tillgångsfördelningen
Men sedan var där saker vi har väldigt olika åsikter om:
- Det går att slå index över tid baserat på skicklighet och utan tur
- Det är enkelt att analysera bolag
- Det går att göra 15 procent om året med mindre risk än en passiv indexfond
- Man bör spara sina pengar i aktivt förvaltade fonder, t.ex. en aktivt förvaltad globalfond
- Robotrådgivare som t.ex. Lysa är sannolikt ett misstag
- Effektiva marknadshypotesen (delvis i alla fall)
För mig är det här ett sundhetstecken på sätt och vis. Det som vi båda håller med om, det kan man därmed i princip ”gå till banken med” som sanning och bygga sin strategi på. Det som vi inte delar uppfattning om, det är bra att bilda sig sin egen uppfattning kring.
Henrik och Andreas är bra exempel på andra sidans spelare
De senaste åren har jag haft förmånen att få lära känna och prata med riktigt duktiga investerare. Det är inte bara Andreas och Henrik här, utan även t.ex. Arne ”Kavastu” Talving m.fl. Det är personer som under flera år har haft mycket goda resultat. Även om jag inte ännu är helt övertygad på att man kan utesluta slumpen, så är känns det ju som att de är något på spåren. Men min insikt gäller framförallt mig själv.
För många år sedan, när jag fortfarande var rätt ny investerare, så kände jag att jag hade koll på läget. Jag hade läst ett par böcker, jag hade sparat i ett antal år, jag läste Dagens Industri, jag var medlem i Aktiespararna, gick på aktieträffar, prenumererade på nyhetsbrev, hängde i aktieforum och kände att jag hade koll på läget. Men saken är att jag gjorde det här fortfarande på fritiden. Det jag var omedvetet inkompetent kring var att samtidigt så var dessa andra personerna där ute på spelplanen samtidigt som mig.
Vi kan ju bara ta det som Andreas och Henrik själva säger i avsnittet:
Vi har gjort det här i 20 år, vi gör det här 24 timmar om dagen, 7 dagar i veckan, vi har satsat alla våra egna pengar och karriärer på det här…
Då har vi inte ens kommit in på researchen, både den kvantitativa och kvalitativa, där de dessutom åker runt i världen och träffar de bolagen de vaskar fram. De undersöker dem på plats, de pratar med deras kunder, deras konkurrenter, deras medarbetare och gör grundjobbet. Som när Andreas berättade att han hade läst ett företags bok på 200 sidor om konstgödsel och sedan ringer till VD för att ta ett möte. Jag kan ju säga att när jag tyckte att jag var duktig och var på spelplanen, då var vi inte ens på samma planet.
Det är som de skrev i en bisats i ett mejl:
Imorgon åker vi till Indien för en vecka med många besök: aktiebolag, analytiker, makroekonomer, hedgefondsförvaltare etc. Det är väldigt spännande och lärande att resa.
Typ, ja, det är ju verkligen så en vanlig vecka ser ut för vanliga småsparare som försöker slå index.
Det är lätt att glömma bort kompetenstrappan
Som jag säger i slutet av avsnittet, det är lätt att ryckas med och värvas när Andreas och Henrik pratar, för de får det att låta lätt. Men så är det alltid när man är man är omedvetet kompetent om något. Det är därför jag brukar tänka på kompetenstrappan:
- Omedvetet inkompetent – först fattar man inte ens att man inte fattar
- Medvetet inkompetent – man fattar åtminstone att man inte fattar
- Medvetet kompetent – man börjar fatta grejen och få resultat
- Omedvetet kompetent – man är så kompetent att man inte ens behöver tänka på det
Så min slutgiltiga rekommendation är inte ”Testa inte det här hemma”, utan snarare håller jag mig till mitt gamla råd till alla som vill testa själva eller delegera sin aktiva förvaltning:
- Dela upp din portfölj i två delar. Majoriteten förvaltar du passivt och en liten del förvaltar du aktivt.
Man behöver nämligen inte välja sida när man kan göra både och. Det enda man får fundera på hur mycket ska vara vart. Jag själv har delat upp det 90 procent passiv förvaltning och 10 procent aktivt. Det roligaste jag själv tycker att jag gjorde till följd av det här avsnittet var att dela upp ett ISK-konto i två delar. För halva beloppet köpte jag Länsförsäkringar Global Indexnära och för den andra hälften köpte jag Coeli Global Selektiv. Nu får de ligga till sig i fem år, så ser jag fram emot att göra en uppföljande intervju med Henrik och Andreas då. 
Lyssna eller titta på avsnittet
Precis som vanligt så kan du lyssna eller titta på avsnittet.
Avsnittet finns där poddar finns, leta efter avsnitt 36.
Transkribering av hela avsnittet
Visa hela transkriberingen av avsnittet
Nedan finner du hela intervjun transkriberad. Transkriberingen är inte ordagrann för att göra den enklare att läsa och följa.
Jan: Idag är det dags för avsnitt #34. Idag är det inte bara jag och Caroline utan vi har med oss Henrik Tell. Varmt välkommen!
HT: Tack!
Jan: Du har en bakgrund som civilingenjör och sen så har du jobbat i finansbranschen i nästan 20 år. Du har varit fondförvaltare, du har varit analytiker, VD på Öhmans fonder och nu sedan ett par år tillbaka driver du eget som finansiell rådgivare. När jag brukar beskriva dig för andra så brukar jag säga att du är en av Sveriges få riktigt oberoende rådgivare. Jag tänker att vi hoppar rakt in dagens avsnitt. Varför är det viktigt med finansiell rådgivning?
HT: Det är viktigt med finansiell rådgivning eftersom det är komplext med finansiella frågor i många fall och det är inte lätt för folk att förhålla sig till all den här informationen som finns och veta vem man ska tro på och vem man kan lita på osv. Så det finns helt klart ett behov av detta.
Jan: Det där är nog den vanligaste frågan som jag får. Vem ska man lita på? Vad tror du är anledningen till den här skepticism mot finansiell rådgivning?
HT: Ja, det finns väldigt många exempel på finansiella rådgivare som har gjort ett väldigt dåligt jobb för kunderna. Placerat en alldeles för stor risk eller placerat papper som inte alls har varit lämpliga av en eller annan anledning. Det är en bransch med ganska dåligt rykte tror jag överlag.
Det är svårt att veta vem man kan lita på.
Det jag tycker att man ska göra är att gå tillbaka till att se hur rådgivarna får betalt till att börja med.Henrik Tell
Många råd kan upplevas som gratis men då får rådgivaren ofta betalt via provisioner på produkten som man säljer eller om det är en rådgivare på ett företag där de har egna produkter som de föredrar att placera i, i många fall. Så det är därför jag jobbar oberoende för att inte hamna i den fällan utan att faktiskt kunna leverera det som är bra för kunderna.
Jan: För det där är den stora grejen att man alltid går till banken eller till finansiella rådgivare med mössan i hand. Många gånger är det lätt att säga att det är fel på de på banken eller det är fel på rådgivaren. Jag tänker så här, tänk om det inte är fel på dem utan tänk om det bara är jag som har fel förväntningar eller det är jag som ställer fel frågor. Hur vet jag som kund att jag har en bra finansiell rådgivare?
HT: Det är väldigt svårt. Det man får titta på är vilka drivkrafter rådgivaren har. Hur får han betalt? Det får man titta på som kund och det är frågor som man absolut ska ställa.
Spelar det någon roll för den här rådgivaren om han sätter pengarna på ett bankkonto eller om han sätter dem i en aktiefond eller i någonting annat. Det är väldigt viktigt att veta för det är väldigt svårt som rådgivare när du sitter i situationen. Du kan antingen sälja den här kunden ett bankkonto som jag tjänar 0,5 % på eller jag kan sätta honom i den här högriskaktiefonden där jag tjänar 2,5 %. Det är väldigt få, absolut inte alla, men det är få som klarar att hantera det där på ett bra sätt, är min erfarenhet.Henrik Tell
Olika typer av ekonomisk rådgivning
Jan: Jag vet inte om du håller med, men jag kan ibland uppleva att det finns lite olika nivå på rådgivning. Den första nivån, den lägsta, den är att man går till banken och träffar den här banktjänstemannen som ska vara en rådgivare och så frågar man: Vad ska man placera i? Då tar de fram en stencil med fonder och tidsperiod. Sen hittar de en eller två blandfonder som man ska välja. Sen kan man levla från det där, att man får en private banking-kontakt som många ser fram emot. Men där kan jag också uppleva att, ok det är en lite mer kvalificerad person, det är inte inplastat papper. Men det ska mycket till för att en private banking på Swedbank ska rekommendera en Nordea-fond. Sedan finns det sådana här oberoende rådgivare, som du. Vad skulle du säga är skillnaden?
HT: Till att börja med tar jag bara betalt av kunderna. Jag har inga provisioner på några fonder jag säljer och jag har inga egna produkter som jag föredrar eller någonting sådant. Så jag har inget intresse av att göra någonting av något annat skäl än att det ska vara bra för kunden. Vi vill ha nöjda kunder och långa kundrelationer och det är på det sättet som vi vill jobba.
Caroline: Jag skulle vilja veta vad man egentligen behöver för att bli finansiell rådgivare. Jan, du pratade om det här med licenser och så. Vad behöver man skaffa sig? Jag tänker inte utbildning utan så att man blir godkänd på något vis av högre instans.
HT: Ja, det finns lite olika licenser. De flesta har väl en Swedsec licensiering, om då det företag man jobbar för är anslutet till Swedsec. Den är en bra början, den är absolut inte heltäckande, skulle jag säga. Men den licensieringen eller motsvarande är minimikravet om du ska arbeta med finansiell rådgivning på det sättet.
Caroline: Vad betyder det? Swedsec, vad betyder den licensen?
HT: Då har man någon sorts kvitto på att du har tillräckliga kunskaper för att kunna bedriva finansiell rådgivning och den omfattar lite om hur värdepappersmarknaderna fungerar, etik och den typen av regelverk. Det är ren matematik, finansiell matematik, hur man ska räkna på avkastning och risk m.m. på olika sätt och lite annat.
Jan: Kan man ställa den typen av frågor till sin rådgivare? Till exempel; ”Vad har du för licenser? Hur får du betalt?” Kan man vara så tuff?
HT: Ja, det kan man absolut vara tycker jag. Det är det minsta man kan begära att de ska kunna svara på.
När ska man gå till en ekonomisk rådgivare?
Jan: När tycker du att man ska gå till en rådgivare?
HT: Oj, det är också lite olika svar på den frågan. Dels om man har en sådan komplex situation så man känner att man inte kan reda ut den själv. Om man är företagare eller om man har flera olika försäkringar av olika slag, pensionsförsäkringar, livförsäkringar m.m. När du känner att du börjar tappa greppet och inte är kapabel att hantera det själv. Då är det absolut värt att gå till en rådgivare.
Eller om du själv funderar mycket på det här med placeringar, du kanske ärver pengar eller du kanske säljer företag eller någonting och plötsligt har du en massa pengar som du inte riktigt vet hur du ska hantera. Det är en sak att hantera sin egen pension eller ett månadssparande, för det känns sällan som särskilt mycket pengar. Men det kan vara lite mer ångestladdat när det är väldigt mycket mer pengar. Då kan det vara skönt att skaffa något slags bollplank eller någon slags extern rådgivning för att reda ut det.
Caroline: Kan man också gå till en finansiell rådgivare om man inte har så mycket pengar men man skulle vilja göra allt för sin ekonomi?
HT: Absolut! Det finns ingen absolut nivå när man kan säga; ”Nu har jag 550 000 kr och då kan jag gå till en finansiell rådgivare.” Det har dels att göra med vad som är kostnadseffektivt, för vi ska ju ha betalt och det kommer att kosta en del. Man kan räkna med ca 5-10 timmars jobb, åtminstone. För att få fram en plan som man sedan kan följa upp själv eller ta hjälp med att följa om man vill ha det. Det är normalt sett det första steget som vi jobbar med. Kostnaden för det kanske ligger någonstans mellan 25 000-50 000 kr, kan man nog räkna med, beroende på hur komplex situation man har. Om det är värt det, det är väldigt olika.
Om du har många miljoner kronor så är det absolut värt det för då kommer det inte att påverka förmögenheten särskilt mycket alls. Om du har mindre pengar så kan det ändå vara värt det om du känner att det här är någonting som jag verkligen får ångest av och som jag har svårt att ta tag i. Jag vill ha lite lugn och ro och jag vill ha någon som hjälper mig med det här så att jag kan städa undan det här problemet.
Jan: Jag tänker så här när du säger plan, för det upplever jag att väldigt många saknar, en ekonomisk plan. Vad tycker du ingår, vad är komponenterna i en ekonomisk plan?
HT: Det kan se lite olika ut, men man måste utgå från vad man har för tillgångar och vad man vill uppnå med dem. Sen utifrån det ta fram en strategi som man sedan kan följa. Om den strategin sedan består i aktiv eller passiv förvaltning eller vad det nu än är. Det viktigaste är att man dokumenterar den och sätter ner den på ett strukturerat sätt och sedan att man jobbar efter den. Utvärderar den löpande för att se att den faktiskt fortfarande är aktuell, för förutsättningarna förändras ibland.
Att skapa en ekonomisk plan och strategi
Jan: Om du skulle ta ett konkret exempel. Vad kan det stå i en sådan ekonomisk plan och hur ser den ut om du skulle beskriva den?
HT: De första bitarna är väl bara en sammanställning av var jag är någonstans just nu. En nulägesanalys och en uppställning av vilka mål vill jag uppnå.
Vad vill jag med det här kapitalet som jag har? Vill jag att det ska vara till pensionen eller har jag något mål på kortare sikt eller ska det gå till mina barn när jag är borta eller ska jag ge det till någonting annat.Henrik Tell
Har man tänkt igenom det så är det väldigt bra och att man har ställt upp det. Sedan i nästa steg, hur kommer jag dit. Hur kommer jag till de där målen utifrån där jag är idag? Den biten är i form av en placeringsstrategi och en beskrivning av hur man ska arbeta med portföljen.
Jan: När du pratar om det här, du träffar mycket människor som har mycket pengar. Vad brukar vara de vanligaste målen?
HT: Jag skulle säga att det är väldigt vanligt att man inte har något mål. Det är en svårare situation än om man vet vad man ska göra.
Jan: Ja, precis.
HT: Annars handlar det väldigt mycket om att, lite beroende på var man är i livet, det kan vara att trygga sin pension eller förbättra sin situation på vägen dit på olika sätt. Någon kanske vill ha en plan för hur man även ska dela med sig av de här pengarna över tid, det kan vara till olika samhällsnyttiga verksamheter. Men mycket handlar om att sörja för den egna familjen och för sina barn och sin egen framtid.
Jan: Så det är inte så vanligt att någon kommer och säger: ”Hjälp mig, jag ska köpa en Ferrari.” Utan det är mer långsiktigt, pensionen, trygga, försörja min familj och mina barn.
HT: Ja, det finns ju sådana också, men ofta kan det nästan vara tvärtom att man får övertyga dem om att de har råd att köpa en Ferrari och fortfarande ha en tryggad ålderdom.
Jan: Det är jätteroligt att du säger det. För när Caroline och jag gjorde ett avsnitt om den genomsnittliga miljonären, från ”The millionaire next door”. Där var en av huvudpoängerna att den genomsnittliga miljonären är oerhört sparsam. Väldigt få äger en bil modell från året, väldigt få har det dyraste huset. Tvärtom är de ganska sparsamma och att det är det som har gjort dem till finansiellt framgångsrika. Om vi hoppar tillbaka till det där med finansiell rådgivning. Vad tycker du att man ska tänka på när man väljer en finansiell rådgivare? Om du skulle ge tre tips.
HT: Man ska känna att det är en person man har förtroende för, till att börja med. Att personkemin funkar.
Man ska definitivt ha koll på hur den här personen har betalt och tolkar den utifrån det. Det är inte alltid enkelt att förstå. Nu blir det lite bättre med en ny lagstiftning från årsskiftet. Tidigare har man inte vetat. Det har inte synts någonstans vilka ekonomiska incitament de här rådgivarna har haft. Det har funnits vissa krav på att de ska redovisa osv. Men de kan placera i produkter där det helt enkelt försvinner, om man tar aktieindexobligationer och sådana strukturerade produkter. Där har det varit väldigt svårt att se vad man egentligen betalar.
Tredje är kompetens naturligtvis. Att det är en person med någon sorts erfarenhet och vet vad den håller på med.
Skillnaden mellan fristående och oberoende ekonomiska rådgivare
Caroline: Vad är det för lagstiftning som du nämnde nyss?
HT: MiFID II, kallas den.
Caroline: Den har du pratat om Jan. Skulle inte du kunna berätta om vad den betyder, vad det innebär?
HT: Man kan sammanfatta det som att det är krav. För rådgivningsbiten så betyder det att det kommer krav på större transparens.
Vem som helst kommer inte att få kunna kalla sig oberoende osv. Överhuvudtaget har rådgivare varit väldigt försiktiga med att kalla sig oberoende. Det är många som kallar sig fristående och det betyder egentligen ingenting och det ska man möjligen se som en varningsklocka för att det betyder att jag kan inte kalla mig oberoende utan jag får provisioner någonstans ifrån, men jag vill ändå framstå som oberoende.Henrik Tell
Jan: Kan du inte hoppa in lite i skillnaden mellan de två?
HT: Fristående betyder bara att man inte är ägd av en bank eller motsvarande. Det betyder att man är ett eget företag men du kan fortfarande ha provisioner på det du säljer från tredje part. Så om du har bra provisioner på fonder från en viss leverantör så kanske du tenderar att vilja sälja sådana fonder i det läget.
Hur som helst, Mifid 2, det där var ett litet sidospår. Det är en ganska omfattande lagstiftning som har rullat in nu och som kommer att sätta spår lite här och där. Det har man märkt även om man är kund till Nordnet och Avanza att man plötsligt inte kan handla amerikanska ETF:er t.ex.
Jan: Det var det jag utnämnde till förra årets sämsta privatekonomiska nyhet, att vi blir av med Vanguards billiga indexfonder.
Vad är det vanligaste finansiella misstaget?
Jan: En sista fråga när vi är inne på finansiell rådgivning. Vad är det vanligaste misstaget, som du ser att klienter som kommer till dig, har gjort?
HT: Det är ingenting så där konkret som jag kan säga att det här gör människor alltid fel på, eller motsvarande. Många kommer från en situation där de har haft en annan rådgivare tidigare eller att de har haft något förvaltningsuppdrag och då kan man bli lite skrämd över hur portföljerna ser ut. Men det är samtidigt inte deras eget fel, det är inte de som har gjort misstaget.
Jan: Berätta, det låter jättespännande.
Caroline: Ja, det vill vi höra.
Jan: Hur ser en portfölj, som ser skrämmande, ut?
HT: Det kan vara att det är risktagandet som är helt fel. Det kan vara att det är värdepapper som det inte finns några bra skäl att äga egentligen. Då pratar jag inte om enskilda aktier utan det är mycket strukturerade produkter och det är konstiga fonder osv. Allt det här är beroende på, nu kommer vi tillbaka till det här med provisionsstrukturer och vad tjänar man på att sälja och vad är det som är lämpligt och bra för kunden egentligen, kontra vad är tillräckligt bra för att vi ska kunna sälja på den här med rimligt gott samvete.
Det är väl där man kan se. Men det är inte kundernas misstag på det sättet. Ibland kan man se att kunderna inte har förstått, att de mycket väl hade kunnat ta högre risk men det är väl generellt att man tar för lite risk. Det är inte heller konsekvent alltid så, men det är väl en tendens som kan finnas där ibland. Att man inte vågar ta aktierisk.
Jan: Jag har tänkt mycket på det. Särskilt i senaste avsnittet av ”Rich Dad Poor Dad”-boken.
Ofta är det att antingen tar man för hög risk eller så tar man för låg risk. Det är lika fel båda två. Tar du för hög risk så förlorar du pengar på om affären går åt skogen. Tar du för låg risk så förlorar du pengar i form av pengar som du hade kunnat tjäna men som du egentligen aldrig tjänar.
Eller hur? Så hur gör man för att hitta den där sweet spot, med lagom risk?
HT: Det där är flera aspekter som kommer in på det där. Dels vilken placeringshorisont man har för att ju längre tid, desto fler aktier kan man ha normalt. Det här är ganska basic. Det här vet många säkert redan. Det andra är vilken risktolerans du själv har som person. Om du inte mår bra av att ha mycket risk i portföljen, då ska du inte ha det för då kommer du helt enkelt inte att må bra och du kanske kommer att överge en strategi vid fel tillfälle, precis när du egentligen kanske skulle skyffla in mer pengar i den. Så det är inte heller bra.
Sedan tillkommer det sådant som, om du ska tillföra pengar till det här. Om du månadssparar kan du t.ex. ta lite högre risk för då kommer du över tiden att köpa vid flera tillfällen och det drar ner risken i portföljen. Du kanske förväntar dig att ta ut pengar inom kort, då ska du inte ha så hög risk. Det kanske räcker med att det finns en risk för att du ska ta ut pengar för att det ska vara motiverat att dra ner risken.
Man kan också titta på en ung person som varit på väg att skaffa sig en bra utbildning och har ett väldigt stort humankapital. Den personen kan ta en ganska stor finansiell risk medan en pensionär som inte har samma möjligheter att utbilda sig och bygga en karriär, kan inte ta samma risk. Så det är ganska mycket som kommer in där och det är väl här någonstans man kommer in på det jag jobbar med på dagarna, för det här är intressanta diskussioner och det kan vara väldigt svårt att komma fram till någonting själv här.
Jan: För det är det jag upplever många gånger är svårt själv. Att hitta den här balansen. Det är här jag upplever det som att bolla det med någon gör en ganska stor skillnad.
Om cannabis-aktier, Bitcoin och det nya heta
Jan: Sen har jag en annan grej som jag har tänkt på själv. Som finansiell rådgivare är det inte en av de viktigaste uppgifterna, att skydda en från dumma grejer. Jag tänker t.ex., jag har andra kompisar som jobbar som finansiell rådgivare som har fått massor av samtal om Bitcoin. Nu när det inte är Bitcoin längre då är det Cannabis-aktier som är det nya, heta. Får du också sådana samtal som du försöker skydda dina klienter från.
HT: Jo, det händer och det handlar väldigt mycket om att gå tillbaka till planen. Precis som du är inne på, det finns alltid någonting.
Jan: Precis, det stod inte Cannabis-aktier i planen.
HT: Nej, och det har varit IT-aktier och det har varit alla möjliga varianter på olika hajper som kommer och går. Vi jobbar utifrån ett långsiktigt tankesätt och vi börjar inte pilla på planerna av den anledningen, vi försöker avråda kunderna så gott det går. Däremot så kan det vara en bra idé, om man gillar att hålla på med det själv och investera i den här typen av aktier, om det är Bitcoin eller Cannabis eller vad det kan vara. Sätt undan en del av pengarna och gör det, men försök hålla det så lite som möjligt.
Jan: Vilket diplomatiskt svar.
HT: Men det kan vara så att man mår sämre av att inte vara med på de här hajperna än vad man gör om man är med lite grand i alla fall.
Aktiv eller passiv förvaltning av pengar?
Jan: Ja, precis. Jag tänker en annan grej. Jag kollade ditt CV, vad som stod på hemsidan, där stod att du har varit analytiker och sen var du fondförvaltare och då får man anta att det är olika typer av fonder. Vi kom i kontakt just på grund av att du var oberoende rådgivare och för att du har en väldigt passiv strategi över lång tid med låga avgifter. Du pratar mycket om evidensbaserat. Jag kommer ihåg att du skickade ett white paper. Jag kommer ihåg när jag tänkte på dig så här: ”Är inte detta typ som att sälja sin själ till djävulen, att man går från fondförvaltare som är urtypen av aktiv förvaltning till att sedan tro mer på passiv förvaltning?”
HT: Ja, eller tvärtom kanske, att köpa tillbaka sin själ. Jag vet inte.
Det är väl en process där jag gick ifrån att jag faktiskt trodde på aktieförvaltning givet att man hade en väldigt hög kompetens och en hög kunskap och följde marknad och allt det där. Till att konstatera att det fungerar kanske i en del fall, men som investerare har du ingen möjlighet att veta med säkerhet om en förvaltare är tursam eller skicklig.Henrik Tell
För det behöver man inte läsa så mycket forskning och statistik och matematik för att förstå att det är på det sättet. Man måste ha en tidsera på kanske 20-30 år innan du med hygglig säkerhet kan uttala dig om att det här är en skicklig och aktiv förvaltare. Så mycket handlar det om, för min del, att det är mycket mer praktiskt med passiv förvaltning. Det är mycket, mycket lättare för man kan slippa hålla på med förvaltarurval, givet att du har en fungerande passiv strategi.
Det är också så att det finns forskning som säger att det finns skickliga förvaltare där ute och det går att visa på olika sätt. Problemet är att de går inte att identifiera. Så det är inte så mycket så att jag inte tror att det inte finns framgångsrika, aktiva förvaltare, problemet är att som investerare kommer du aldrig att hitta de där.Henrik Tell
Om du skulle hitta dem så vill de förmodligen inte ha dina pengar därför att de vill inte hålla på med småkunder utan det är de största institutionerna som kan komma åt dem i första hand. Jag jobbade faktiskt som fondförvaltare för Öhmans indexfonder också så det var inte så att jag bara höll på med aktiva där utan det var mycket den matematiska bakgrunden som gjorde att det var ett intressant jobb.
Du kommer aldrig hitta de duktiga förvaltarna…
Jan: Grejen är att jag tycker det är ganska spännande, för jag har själv läst fysik och jag tänker att, där är de smartaste människorna. Många av dem i alla fall. Hamnar man sedan i finansbranschen, jag upplever att det kräver ganska mycket mod och ödmjukhet att göra det steget som du gjorde. Vad tänker du om det?
HT: Efter ett antal år på Öhmans hade jag någonstans bestämt mig ungefär vad jag ville göra och vad jag hade för syn på hur marknaderna fungerar. Jag hade läst på och läst ganska mycket forskning och läst ganska många olika böcker om förvaltning och vad som fungerar och vad som inte fungerar. Och jag kom fram till att det sätt som jag jobbar på nu är det sätt jag vill jobba på och det var väl någonstans viktigare för mig än att vara kvar på Öhmans.
Jan: Jag tycker själv att det där är jättespännande, för jag är precis som du. Det bästa man kan göra är att investera långsiktigt och passivt. Jag har inte kompetensen att identifiera dem. Samtidigt blir jag lockad, jag ska göra en intervju med två stycken förvaltare som har förvaltat en globalfond i 35 år och de känner sina 30 bolag. De åker till Argentina var tredje vecka för att träffa de här bolagen och jag kan känna den här intuitiva, det handlar om kompetens, de här killarna kan. Att man blir lockad. Kan du också känna att du tvivlar, att du tänker att det kanske finns något bättre? Hur gör du när tvivlet uppstår hos dig? Eller har du inga tvivel?
HT: Nej, vid det här laget så är väl de flesta tvivlen bortsopade. Men det finns ju ett par, dels så finns det en artikel ”The Arithmetic of Active Management” av William F. Sharpe som fick Nobelpris för några år sedan, jag vet inte om du har sett den. Just där han förklarar varför indexförvaltning är väldigt bra och om man placerar i index så kommer man åtminstone att slå majoriteten av de aktiva förvaltarna och det är över tiden eftersom man gör det varje år. Sen finns det också en bok som jag gillar som heter ”Winning the Loser’s Game” av Charles D. Ellis som är en av de här tidiga indextänkarna, kan man väl säga. Den här boken skrevs 1973 tror jag.
Jan: Var det här innan Vanguard?
HT: Ja, det här var innan Vanguard startade. Från början var det en artikel ”The Losers game” som sedan utvecklades till en bok ”Winning the Losers game (annonslänk)” som jag verkligen kan rekommendera.
Åtminstone första biten av den som just går in på det här problemet är inte att aktiva förvaltare är korkade. Problemet är att de är väldigt smarta och väldigt många. Så det kommer alltid att vara svårt, i och med att det är många smarta personer som tittar på samma problem och försöker hitta undervärderade aktier här och där och nya vinklar och alla möjliga olika strategier så kommer det bli väldigt svårt att hitta någon sorts möjlighet till mer avkastning där för du har så många smarta personer mot dig.Henrik Tell
Jan: Någonting som jag också har tänkt på, som jag läste någonstans, jag vet inte vilken amerikansk hedgefond det var. Men de hyrde in sig på satelliter för att de skulle fotografera parkeringar utanför Walmart och räknade bilar för att kunna göra förutsägelser i försäljningsprognoser. Eller någon annan som hade dragit en egen fiberkabel mellan New York och Chicago för att kunna lägga high frequency trail, 0,0 sekund snabbare. Det är det som har gjort att jag har lite gett upp det där spelet kring aktiv förvaltning. Jag vet inte om det var Jeremy Siegel, professor på Berkeley, som sa så här:
Att investera är förmodligen det enda området i livet där du kan bli genomsnittlig direkt från början.Henrik Tell
Du kan bli lika bra som den genomsnittliga investeraren från scratch, medan om du ska bli den genomsnittliga tennisspelaren, det kräver hur mycket tid som helst. Just det där gör oss väldigt ovana för vi är så vana att den som gör mest, den som kan mest, den som anstränger sig mest, att det är den som vinner. Här på börsen är det precis tvärtom.
Om Lysa och fondrobotar istället för att förvalta själv
En annan sådan grej som jag har tänkt. För bara några dagar sedan skrev jag artikeln ”Bästa indexfonderna 2018”. Det var jätteroligt för när jag hade lagt massor av timmar på den så loggade jag in på mitt Lysa-konto. Där vet jag att du har varit med och hjälpt Lysa en del, för du har hjälpt institutioner och företag med placeringsstrategier. Då såg jag att 16 av 19 fonder var samma av de 3 fonderna som var de sista, det var inte ens att de var sämre än mina utan tvärtom var de bättre, men man kunde inte välja dem som privatsparare.
En grej som jag har brottats med nu, sedan ca två veckor, finns det någon anledning för mig som privatsparare idag, när de här tjänsterna, det kan vara Lysa och det kan vara andra som har börjat komma upp, att försöka förvalta passiv indexportfölj själv? Om jag skulle ställa frågan på sin spets; Kan jag göra detta bättre än Lysa?
HT: Jag tror det är svårt. Problemet Lysa möjligen kan ha är att det blir en ”one size fits all”-lösning så man kan av olika skäl vilja ha en annan portföljsammansättning eller ett annat grundtänk än vad de har. I så fall är det just nu svårt, men det kommer förmodligen att försvinna med tiden också. Det kommer fler anpassningsmöjligheter och det kommer att komma fler sådana här tjänster osv. Du kan kanske få ner kostnaderna något lägre än Lysa (annonslänk), men frågan är om det är värt det för du slipper göra balanseringar och du slipper bevaka dina fondinnehav för att se att det inte införs några nya avgifter eller vad det nu kan vara för någonting.
Jan: Nej, precis. Jag lade över 30 timmar på det och då tycker jag ändå att jag är ganska kompetent. Jag vet var jag ska hitta informationen och jag vet var jag ska titta så jag har rutinen färdig. När du säger så här att man kanske vill ha en annan fördelning. När jag tittar på Lysa så är det ganska likt en global fördelning, när du säger att jag kanske vill ha en annan fördelning så tänker jag att jag kanske vill placera mer i Asien, så jag kan vikta annorlunda. Är det det som du tänker är skillnaden?
HT: Ja, precis det. Om du av någon anledning skulle vilja ha något annat utseende på portföljen än det som de här robotarna erbjuder så då kan det vara värt att göra det själv förstås. Det kan också vara så att det är många som tycker det här är roligt att välja fonder. Att gissa om Indien och Japan kommer att gå bättre i år eller inte eller vad det nu kan vara. Då har du ingen anledning att gå på robotarna utan då kan du välja själv och då kan det också vara viktigt att försöka hitta rätt fonder och billiga indexfonder osv.
Känslan som ställer ställer till det för oss…
Jan: Men är inte det där ett klassiskt misstag? Jag kommer ihåg att jag skrev en krönika om det för några år sedan ”Investerar du för att tjäna pengar eller investerar du för att ha roligt?” och jag tror att det är väldigt många sparare som blandar ihop de två. Att man säger ”Jag investerar för att tjäna pengar”, men egentligen investerar man för den där känslan av att man hade rätt eller till och med om man förlorar pengar så är det också roligt inom parentes för då kan man dela med sig t.ex. ”Jag köpte Fingerprint och tjänade massor av pengar och sedan förlorade jag allt”. När jag inleder föreläsningar idag brukar jag berätta om när jag förlorade alla pengarna 2000 och 2008. Det blir en historia, jag får dela med mig och jag får empati. Jag tänker att det blir lite som när folk delar lumparhistorier, på något sätt.
Upplever du också att folk blandar ihop de här två, känslan, men man lurar kanske sig själv att tro att det handlar om pengarna egentligen?
HT: Ja, så kan det säkert vara. Just de här historierna du berättar om, Fingerprint osv., det tror jag mer handlar om att man gör en rolig historia av det för att kunna bearbeta det.
Jan: Som en slags rationalisering.
HT: Ja, men man hade nog hellre berättat historier om när man kom ur Fingerprint precis på toppen, vilket då väldigt få gjorde.
Jan: Jo, så där är det ofta. Jag såg att Claes Hemberg hade skrivit, på Twitter tror jag, att majoriteten av alla svenskar som sparar i Bitcoin just nu ligger back. Genomsnittliga svenska spararen ligger 22 % back i Bitcoin. Det är en helt annan historia i och för sig.
Om jag hoppar tillbaka till Lysa (annonslänk). Jag vet inte om du delar min uppfattning men när jag började så tyckte jag att aktiefonder, det var det kluriga och sen tänkte jag så här, räntefonder är ganska enkelt. Idag 10 år eller 15 år senare så tänker jag så här, aktiefonder är ganska enkla och det är räntefonderna som är kluriga. Allting heter räntefonder men det är en stor skillnad på räntefond och räntefond. Vad är din upplevelse?
HT: Det tycker jag stämmer ganska bra, det har varit en utveckling på räntemarknaderna från början, där i princip alla räntefonder handlade om statsskuldväxlar och statsobligationer och riskfria papper utgivna av svenska staten. Till hur det ser ut idag där det mer handlar om företagsobligationer och alla möjliga konstiga räntepapper som vi inte riktigt har sett, förrän nu på senare tid.
I början av 2000-talet då var alla räntefonder i princip utbytbara och alla gav ungefär samma tråkiga utveckling och nu finns det räntefonder som mer liknar aktiefonder i hur de beter sig, om man pratar om high-yield, alltså högavkastande obligationer. De samvarierar mer med aktiemarknaderna än med räntemarknaderna egentligen.
Underskatta inte en realobligationsfond
Jan: I den här sammanställningen, du läste min lista och sen skickade du ett kort mail ”Du underskattar inte den här realobligationsfonden, denna är inflationsskyddad.” Kan du inte utveckla lite, för det var en grej som jag inte hade en aning om och som verkade ganska viktig när du skrev om den.
HT: Det är inte något märkvärdigt egentligen utan det handlar om realränteobligationer eller inflationsskyddade obligationer. Realränteobligationer är ett eget tillgångsslag, aktier är ett tillgångsslag och sen kan du ha räntepapper i ett annat. Men inom räntepapper så har du nominella och reala obligationer och reala obligationer har lite andra egenskaper. De tenderar att gå bättre framför allt när det är oväntad inflation och jag menar egentligen att det finns en anledning att ha lite sådant i sin portfölj för att det ger riskspridning.
Jan: När jag har tittat på räntefonderna så har jag tittat mycket på durationerna, för att bedöma risken, hur lång tid lånar den här fonden ut. Då har jag tänkt så här att man ska ofta ha någon korträntefond, kanske upp till ett år. Det är mer parkering, att parkera pengarna upplever jag. Sedan har vi t.ex. AMF räntefond lång, trots att den är lång så har den ändå bara en duration på 4,3 år ca. De två beter sig ganska olika. Sedan har vi det tredje slaget som är realobligationerna och sedan finns ytterligare en del, high yield, företagsobligationer som kan ge 5-7 % men som har ganska hög risk eller volatilitet.
HT: Ja, och inom företagsobligationer så finns det ett helt spektrum av olika varianter, allt ifrån relativt stora kreditvärdiga företag till de mer högriskpappren med high yield, när det är små företag som lever nära ruinens brant.
Jan: Precis. Sen finns det de, som jag har själv också, riktigt långa kanske med 20 års duration, men de beter sig helt annorlunda.
Ibland är det bättre med en suboptimal strategi
Jan: Innan när vi pratade så sade du en intressant sak och det är att det är många gånger bättre att ha för lite aktier i sin portfölj, kanske till och med ha en suboptimal strategi.
HT: Det där är intressant, det kan vara bättre att följa en suboptimal strategi, återigen att hålla det lite enkelt.
Det är viktigare att hålla en strategi som du faktiskt kan följa när det är jobbiga tider än att du har den perfekta strategin som du riskerar att överge.Henrik Tell
Om du t.ex. har 100 % aktier, och t.ex. när det small 2008, då var det många som sålde sina aktier i precis helt fel läge när marknaderna var på botten och sen missade återhämtningen för att de hade pengarna på bankkonto. Då hade det varit bättre att vara lite för försiktig. Det är bättre att göra fel åt det mer konservativa hållet, att man kanske har lite för låg vikt i aktier tills man är bekväm med det här. Det är egentligen suboptimalt, för många tycker att aktier ger maximal avkastning men det är så få som orkar hålla i de här aktiestrategierna hela vägen.
Jan: Kan det vara en av anledningarna, t.ex. Warren Buffett han brukar säga:
”Jag vill att mina barn ska förvalta mina pengar genom 90 % aktieindexfond och 10 %.”
Jag har anammat det och jag rekommenderar aldrig 100 % utan 90-10, och jag får så många frågor, ”Varför inte 100 %?” Då har du en liten buffert, du kan ta ut pengar. Som du säger, det blir en suboptimal strategi. För i längden så blir den optimal.
HT: Jag håller med.
Tittar man på hur det har sett ut historiskt så har det inte varit någon avkastningsskillnad på 90-10 eller 100 aktier, ingen mätbar i alla fall. Däremot har det väl känts enklare att följa den strategin skulle jag tro.
Det är väl egentligen samma sak på räntesidan att det är väldigt få som är betjänta av 100 % räntepapper, utan det är bättre att man har med 5-10 % aktier för att det ger lägre risk och lite högre avkastning.
Jan: Precis.
HT: Du får lite riskspridningseffekter av det.
Analysis paralysis
Jan: Jag upplever ibland att det blir lite analysis paralysis, ”jag ska analysera och jag ska inte sätta igång förrän jag har tänkt ut allting” och jag tänker att det är bättre att köra, det är ok att det inte är 100 % perfekt, det är viktigare att komma igång.
HT: Absolut. Får man 90 % perfekt så är det toppen, bättre att man kommer igång. Lite som jag var inne på förut också, det viktigaste är att man sparar någonting. Hittar du en strategi som är 90 % effektiv så är det jättebra. Sedan kan man ligga och rulla i den tills man kommer på den där perfekta strategin, om man nu gör det någon gång.
Jan: Där upplever jag att värdet av en rådgivare måste vara som störst när det är som sämst, på börsen. Din uppgift är att hjälpa mig att undvika göra dumma grejer.
HT: Ja, man kan se det.
Det är som en sorts försäkring på det sättet egentligen. Att man skyddar sig mot sitt eget dåliga beteende. Det finns en rätt intressant studie, Dalbar-studien, investerarna är ungefär 3 % sämre än sina investeringar, om året.
Jan: På längre sikt är det ännu sämre.
HT: Ja, det varierar lite och det finns andra studier. Jag vet att Vanguard har gjort någon där de pratar om sina advisors alpha som också ligger någonstans runt 3 %. De stora bitarna av det här är beteendemissar, just det här att man säljer vid fel tillfällen och man köper vid fel tillfällen. Man orkar inte disciplinerat följa, i många fall en ganska korkad strategi, hade varit mycket bättre.
Jan: Det där är en av de vanligaste frågorna jag får, ”ska jag investera nu när börsen har gått upp länge, ska jag vänta in?” Jag tänker att tajma marknaden brukar kosta mellan 1,1-2,1 %, lägger vi till yttre dumma beteenden så pratar vi 3-4 % i avkastning per dag. Med ränta-på-ränta så blir det hur mycket pengar som helst, som bara försvinner i att vi inte klarar det.
HT: Ja, sen är det svårt att ta till sig den informationen för det här är pengar vi aldrig ser. Det är ingen som publicerar det här i form av någon årlig avgift för din portfölj eller något sådant.
Jan: Det skulle man ha fått.
HT: ”I år har du förlorat 3 % på att du var korkad.” Det skulle vara ett fantastiskt försäljningsargument för sådana som mig om det skulle vara så, men tyvärr.
Amortera eller investera?
Jan: Vi ska strax börja runda av, vi har några korta frågor.
Vad tycker du är en rimlig avkastning över 10-15 års period?
HT: Tittar man på världsmarknaderna så kanske någonstans mellan 5-10 % årligen, sedan beror det på lite grand med vilka förutsättningar du gör det. Men över en 10-årsperiod är lite för kort för att man ska kunna säga någonting mer exakt än så. På 10 år kommer det vara ganska slagigt, inget enskilt år kommer att ligga exakt på genomsnittet.
Jan: Hur sparar du dina egna pengar?
HT: Investeringssparkonto.
Jan: Är det samma strategi med passivt förvaltat och långsiktigt?
HT: Helt igenom passivt.
Jan: Nu tar jag bara vanliga frågor som jag själv brukar få svara på men jag tycker alltid att det är bra att höra någon annans åsikt. Amortera eller investera? Om man nu tänker huset framför allt.
HT: Det finns inget enkelt svar på den frågan utan det är lite upp till var och en. En del vill ha aktieinvesteringar och vill ha den risken, andra säger att de vill vara skuldfria och de vill äga sitt hus utan problem. Då är frågan vad som är viktigast för dig.
Det man kan fundera på, vad är det värsta utfallet, givet att du gör på det ena eller det andra sättet? Klarar du det? För man ska inte sätta sig i en situation där man behöver gå från gård och grund för att aktieportföljen gick ner för mycket.
Man får vara lite noga med hur man investerar i aktier också. Har du en bred diversifierad, passiv strategi så är det en sak. Om du är inne och spekulerar i enskilda värdepapper så är det en annan sak.
Jan: Så där brukar jag också säga och det var Caroline som lärde mig det. Ens investeringar bör inte påverka ens vardagsliv, att man mår dåligt om börsen har haft en dålig vecka. Så var det för mig i början av min investeringskarriär, gick börsen upp så var jag på bra humör, gick börsen ner så var jag på dåligt humör. I efterhand har jag förstått att det är kanske inte helt ovanligt, men det ger inte så mycket livskvalitet.
HT: Nej, så är det. Det finns också forskning som visar på att man mår sämre av nedgångar och man mår bra av uppgångar. Desto oftare man är inne och tittar på marknaden, om man är inne dagligen så kommer man att konstatera att ungefär varannan dag är det nedgångar och då mår man dåligt. Går du däremot in veckovis så kommer det att vara fler uppgångar än nedgångar så då kommer man att må lite bättre. Ju mer sällan du går in desto bättre mår du av det. Går du in kvartalsvis eller årsvis så kommer du att märka att du får ganska få dåliga kvartal och ganska många bra kvartal, och på år så blir det ännu bättre. Så ju mindre man tittar, desto bättre mår man egentligen.
Jan: Vad roligt, det var nog det enklaste tipset!
”Ju mer sällan du loggar in, desto bättre kommer du att må i ditt sparande.”Henrik Tell
HT: Låt det vara.
Investera allt på en gång eller sprida ut över tid
Jan: En annan sådan här fråga som jag får; investera allt på en gång eller sprida ut det över tid? Säg att man har fått en miljon kronor i ett arv och man tänker att detta ska vara långsiktigt. Vad skulle du säga till en sådan person?
HT: Teorin är tydlig, den säger att man ska investera allt på en gång. Det är det man objektivt sett ska göra, enligt teorin. I praktiken kan det vara svårt. Man kan vända på den frågan och fundera på, istället för att ha en miljon i kontanter, anta att det hade varit investerat i aktiemarknaden 100 %. Hade jag då sålt av det för att sedan påbörjat ett månadssparande? För den frågan kanske har ett annat svar än den första. Jag tror att det mer handlar om att man har en strategi som man faktiskt kan följa över tiden.
Det handlar inte om att tajmar marknaderna, det går inte. Det handlar om att, om du ska ha 70 % aktier och 30 % räntepapper, gå in i den strategin med en gång så att du har möjlighet att balansera det när det går ner. Vice versa om du känner att om du hade legat i 100 % aktier och sedan funderat på hur det skulle kännas. Skulle du sälja av och börja månadsspara? Om det känns som att 100 % aktier är för mycket just nu, då ska du förmodligen ha en strategi där du har kanske 50, 60 eller 70 % aktier, eller vad som nu är rätt för dig. Har du det, då blir tajmingen inte lika viktig. Framför allt inte på lång sikt, då kommer du att balansera, går det upp så säljer du av lite och köper lite på räntesidan och det här kommer att jämna ut sig.
Jan: Hur ofta tycker du att man ska ombalansera?
HT: Det kan väl vara lämpligt att gå in årligen och titta och om det inte har hänt så mycket så behöver man inte ombalansera då heller. Man kanske har ett spann på plus minus några procent, beroende på hur portföljen ser ut. Så man reagerar på att om det kommer över dit så balanserar man om allting. Håll det enkelt och se till att det blir gjort.
Jan: Min upplevelse är att innan gjorde man det två gånger om året, en gång till jul och en gång till midsommar. Sedan har jag insett att det hade kunnat gå två år utan att jag hade behövt ombalansera, om man inte ser till de stora rörelserna.
Tre tips för privatekonomin
Vi ska runda av här nu och jag vet att detta är en dum fråga egentligen. Om du skulle ge generella tips för privatekonomi, om du skulle ge dina barn tre tips ;”ta med de här tre grejerna inom området privatekonomi.” Vad skulle det vara?
HT: Det första är att man ska komma igång med något slags sparande. Det finns ett uttryck som jag tycker är väldigt bra:
”Den värsta fienden till en bra plan är drömmen om den perfekta planen.”Henrik Tell
Det viktigaste är att man sparar i någon form. Det är det första steget.
Nästa steg är att använda indexfonder, hitta en bred, global indexfond och stoppa in så mycket du klarar i den. Du behöver inte ha många fonder, det kan räcka med en eller två för att bygga upp ett grundläggande sparande som gör 90-95 % av jobbet, mot ett mer avancerat. Eller använda en tjänst som Lysa t.ex. det går också alldeles utmärkt. Det är de två grundläggande råden.
Efter de råden, det går att göra det bättre, det går att göra det mer avancerat och det går att bygga portföljer med lite högre förväntad avkastning och du kan ta med flera tillgångsslag osv. men man kommer väldigt långt med bara två eller tre fonder. Om man tittar på de enklaste portföljerna som du har på din hemsida också.
Jan: Det där är en grej som jag har läst mycket om på sistone, jag vet att det har varit mycket diskussioner. Det kom en studie, jag tror att första kom 1986, där man skulle titta på just vad är det som står för avkastningen i en portfölj. Då tror jag att det var ca 85 % av avkastningen ges av tillgångsslaget och ungefär 15 % ges av vilken subdel, alltså vilken underdel inom det tillgångsslaget. Om vi tar aktier som tillgångsslag så är nästa underdel globala aktier eller regionaktier. De sista ca 5 % av avkastningen gavs av vilken specifik fond man har t.ex. globalfonder. När jag läste det, och jag läste en uppföljande studie på det här, så tänkte jag: ”Vad jag håller på och anstränger mig för väldigt lite effekt.” Skulle du hålla med dem att man kan tänka så, att vilken fond du väljer är inte så viktigt egentligen bara den har låga avgifter och det där klassiska.
HT: Precis. Givet att den följer någon sorts index och har låga avgifter och är förvaltad av någon hyggligt kompetent person så spelar det ingen större roll. Det är helt sant. Vi började att prata om aktiva fonder och visst, det finns alltid outliers, det finns alltid någon som har gått bra och någon som har gått väldigt dåligt. De hittar man inte, inte i förhand.
Att gå teknisk fysik är ju ganska skumt egentligen
Jan: Sista två frågorna. På en skala 1-10, hur konstig är du?
HT: 7-8 någonstans.
Jan: Motivera.
HT: Vi är väl lite i samma fack med det här abnorma intresset för procentuell utveckling och investeringar och tillgångsslag och finansnörderi så att säga. Bara det är ganska konstigt.
Jan: Jag känner igen mig.
HT: Sedan kan man fundera på, att gå teknisk fysik är rätt skumt egentligen.
Caroline: Det är jätteskumt.
HT: Visst är det?! Du håller med i alla fall Caroline, det var skönt.
Jan: Vad var det som gjorde att du valde det?
HT: Det var en bred utbildning och jag hade inte alls bestämt mig för vad jag skulle göra efter och så där, så då tyckte jag att det här verkar brett.
Jan: Ibland har jag tänkt på att F (fysik) borde ha det i sin reklamkampanj ”Vet du inte vad du ska göra, läs fysik så blir det bra.”
HT: Ja, det löser sig. Givet att man kommer igenom.
Kom i kontakt med Henrik
Jan: Precis. Om man skulle vilja komma i kontakt med dig, hur gör man det enklast? Du har en hemsida, företaget heter Effektiv marknadsförvaltning och hemsideadressen är www.effektivff.se
HT: Där finns alla kontaktuppgifter så det är det enklaste sättet.
Jan: Du har en mailadress också?
HT: Ja, det är henrik.tell@effektivff.se
Jan: Jag lägger också ut en länk på bloggen till din hemsida effektivff.se. Med det vill jag säga ett stort tack Henrik för att du har tagit dig den här tiden, att ha den här diskussionen hur du tänker kring passiv förvaltning. Framför allt finansiell rådgivning som gav mig väldigt mycket och så vill jag också verkligen tacka för att du tar dig tiden att svara på så många frågor i kommentarsfälten på frågedelen i bloggen. Så tack så hemskt mycket.
HT: Tack för att jag fick komma, det var jätteroligt.
Relaterade artiklar
Om du gillade den här artikeln, då gillar du nog även:
- Pengar är inte lösningen, bara en förstärkare… - Intervju med Moa Diseborn
- En emotionell aspekt på pengar och din ekonomiska plan - med den finansiella beteendecoachen Moa Diseborn
Prenumerera gärna på våra poddavsnitt i din poddspelare, bara sök efter ”rikatillsammans”. Du får mer än gärna kommentera nedan vad du tog med dig från intervjun med Henrik.