Intervju med Henrik Tell om ekonomisk rådgivning & rådgivare
Sök:

Intervju med Henrik Tell om ekonomisk rådgivning & rådgivare

RikaTillsammanspodden #34 - En oberoende finansiell rådgivares bästa tips och tankar...
Intervju med Henrik Tell om ekonomisk rådgivning & rådgivare

Henrik Tell är en av få oberoende finansiella rådgivare i Sverige på riktigt. I den här intervjun tar vi upp vad man kan tänka på när man väljer ekonomisk rådgivning, saker att tänka, misstag att undvika, vanliga fel man gör som sparare och en hel del annat matnyttigt. Även jag som är gammal i gården fick en hel del saker att tänka på.

Henrik har en gedigen bakgrund med mer än 20 års arbete i finansbranschen i Sverige. Han har arbetat som analytiker, fondförvaltare och VD för Öhmans fonder. Idag driver han en av få företag som arbetar med oberoende finansiell rådgivning där han hjälper privatpersoner, företagare och företag som t.ex. Lysa (annonslänk) med strategier och rådgivning. Notera hur han i avsnittet pratar om skillnaden på en oberoende och fristående rådgivare – något som jag själv inte var medveten om.

Jag minns inte riktigt hur jag kom i kontakt med Henrik annat än att vi började mejlas och han gav läsare här på bloggen riktigt bra svar i ”Frågor och svar”-delen på bloggen. Något som jag uppskattade mycket och inte minst lärde mig av. Efter hand som vi mejlades fram och tillbaka så fick jag feedback av honom på artiklar och en rolig händelse var när jag i min kontakt med Lysas grundare, blev hänvisad till Henrik för mina mer tekniska frågor. Det roliga var att de visste inte att vi redan kände till varandra. Därefter har vi pratat mycket om bl.a. passiv förvaltning som vi båda är stora fans av.

Till slut tänkte jag att det skulle vara roligt att bjuda in Henrik till podden för att prata om finansiell rådgivning, vanliga misstag och andra spännande saker. Sagt och gjort, i onsdags spelade vi in veckans avsnitt. Jag lärde mig många saker, inte minst har jag lyft fram de viktigaste i texten nedan genom att markera dem som citat. Jag hoppas att du uppskattar och får ut lika mycket värde som jag fick.

Kommentera mer än gärna vad du fick ut av intervjun med Henrik. Vill du komma i kontakt med Henrik så gör du det enklast via mejl på henrik.tell@effektivff.se.

Disclaimer: Ingen ersättning har utgått för det här avsnittet. Däremot har Henrik haft uppdrag för fondrobot-företaget Lysa (annonslänk) som vi nämner i intervjun och jag har ett s.k. affiliateavtal med dem. Vilket innebär att om du blir kund hos dem via vår länk ovan så får jag en liten ersättning som vi använder för att driva bloggen utan betalvägg.

Lyssna på avsnitt #34 av RikaTillsammans-podden

Du kan precis som vanligt antingen lyssna via din webbläsare nedan, eller via din app för podcasts. Vi finns både på iTunes, SoundCloud och alla andra ställen där du hittar dina poddar.

En grov innehållsförteckning är:

  • 00:00 – 01:20 – Introduktion
  • 01:20 – 04:14 – Tips när du väljer en ekonomisk rådgivare
  • 04:14 – 07:10 – Olika typer av ekonomisk rådgivning
  • 07:10 – 10:20 – När ska man gå till en ekonomisk rådgivare?
  • 10:20 – 14:25 – Att skapa en ekonomisk plan och strategi
  • 14:25 – 15:58 – Skillnaden mellan fristående och oberoende ekonomiska rådgivare
  • 15:58 – 20:18 – Vad är det vanligaste finansiella misstaget?
  • 20:18 – 21:50 – Om cannabis-aktier, Bitcoin och det nya heta
  • 21:50 – 24:30 – Aktiv eller passiv förvaltning av pengar?
  • 24:30 – 29:31 – Du kommer aldrig hitta de duktiga förvaltarna…
  • 29:31 – 32:27 – Om Lysa och fondrobotar istället för att förvalta själv
  • 32:27 – 35:34 – Känslan som ställer ställer till det för oss…
  • 35:34 – 38:01 – Underskatta inte en realobligationsfond
  • 38:01 – 40:29 – Ibland är det bättre med en suboptimal strategi
  • 40:29 – 43:30 – Analysis paralysis
  • 43:30 – 47:00 – Amortera eller investera?
  • 47:00 – 49:34 – Investera allt på en gång eller sprida ut över tid
  • 49:34 – 52:59 – Tre tips för privatekonomin
  • 53:00 – 54:17 – Att gå teknisk fysik är ju ganska skumt egentligen
  • 54:17 – 55:20 – Avslutning

Får jag be om en tjänst? Hjälp oss med en recension. Innan du som vanligt kan läsa transkriberingen av intervjun nedan, så skulle jag vilja be dig om en tjänst. Om du använder appen podcaster på din iPhone eller motsvarande, skulle du kunna leta upp vår podd och sedan sätta betyg och skriva en kort recension kring vad du tycker om podden? Det skulle göra skillnad för oss, tack på förhand!

Tips när du väljer en ekonomisk rådgivare

Nedan finner du hela intervjun transkriberad. Transkriberingen är inte ordagrann för att göra den enklare att läsa och följa.

JB: Idag är det dags för avsnitt #34. Idag är det inte bara jag och Caroline utan vi har med oss Henrik Tell. Varmt välkommen!

HT: Tack!

JB: Du har en bakgrund som civilingenjör och sen så har du jobbat i finansbranschen i nästan 20 år. Du har varit fondförvaltare, du har varit analytiker, VD på Öhmans fonder och nu sedan ett par år tillbaka driver du eget som finansiell rådgivare. När jag brukar beskriva dig för andra så brukar jag säga att du är en av Sveriges få riktigt oberoende rådgivare. Jag tänker att vi hoppar rakt in dagens avsnitt. Varför är det viktigt med finansiell rådgivning?

HT: Det är viktigt med finansiell rådgivning eftersom det är komplext med finansiella frågor i många fall och det är inte lätt för folk att förhålla sig till all den här informationen som finns och veta vem man ska tro på och vem man kan lita på osv. Så det finns helt klart ett behov av detta.

JB: Det där är nog den vanligaste frågan som jag får. Vem ska man lita på? Vad tror du är anledningen till den här skepticism mot finansiell rådgivning?

HT: Ja, det finns väldigt många exempel på finansiella rådgivare som har gjort ett väldigt dåligt jobb för kunderna. Placerat en alldeles för stor risk eller placerat papper som inte alls har varit lämpliga av en eller annan anledning. Det är en bransch med ganska dåligt rykte tror jag överlag.

Det är svårt att veta vem man kan lita på.

Det jag tycker att man ska göra är att gå tillbaka till att se hur rådgivarna får betalt till att börja med. Henrik Tell

Många råd kan upplevas som gratis men då får rådgivaren ofta betalt via provisioner på produkten som man säljer eller om det är en rådgivare på ett företag där de har egna produkter som de föredrar att placera i, i många fall. Så det är därför jag jobbar oberoende för att inte hamna i den fällan utan att faktiskt kunna leverera det som är bra för kunderna.

JB: För det där är den stora grejen att man alltid går till banken eller till finansiella rådgivare med mössan i hand. Många gånger är det lätt att säga att det är fel på de på banken eller det är fel på rådgivaren. Jag tänker så här, tänk om det inte är fel på dem utan tänk om det bara är jag som har fel förväntningar eller det är jag som ställer fel frågor. Hur vet jag som kund att jag har en bra finansiell rådgivare?

HT: Det är väldigt svårt. Det man får titta på är vilka drivkrafter rådgivaren har. Hur får han betalt? Det får man titta på som kund och det är frågor som man absolut ska ställa.

Spelar det någon roll för den här rådgivaren om han sätter pengarna på ett bankkonto eller om han sätter dem i en aktiefond eller i någonting annat. Det är väldigt viktigt att veta för det är väldigt svårt som rådgivare när du sitter i situationen. Du kan antingen sälja den här kunden ett bankkonto som jag tjänar 0,5 % på eller jag kan sätta honom i den här högriskaktiefonden där jag tjänar 2,5 %. Det är väldigt få, absolut inte alla, men det är få som klarar att hantera det där på ett bra sätt, är min erfarenhet. Henrik Tell

Olika typer av ekonomisk rådgivning

JB: Jag vet inte om du håller med, men jag kan ibland uppleva att det finns lite olika nivå på rådgivning. Den första nivån, den lägsta, den är att man går till banken och träffar den här banktjänstemannen som ska vara en rådgivare och så frågar man: Vad ska man placera i? Då tar de fram en stencil med fonder och tidsperiod. Sen hittar de en eller två blandfonder som man ska välja. Sen kan man levla från det där, att man får en private banking-kontakt som många ser fram emot. Men där kan jag också uppleva att, ok det är en lite mer kvalificerad person, det är inte inplastat papper. Men det ska mycket till för att en private banking på Swedbank ska rekommendera en Nordea-fond. Sedan finns det sådana här oberoende rådgivare, som du. Vad skulle du säga är skillnaden?

HT: Till att börja med tar jag bara betalt av kunderna. Jag har inga provisioner på några fonder jag säljer och jag har inga egna produkter som jag föredrar eller någonting sådant. Så jag har inget intresse av att göra någonting av något annat skäl än att det ska vara bra för kunden. Vi vill ha nöjda kunder och långa kundrelationer och det är på det sättet som vi vill jobba.

CB: Jag skulle vilja veta vad man egentligen behöver för att bli finansiell rådgivare. Jan, du pratade om det här med licenser och så. Vad behöver man skaffa sig? Jag tänker inte utbildning utan så att man blir godkänd på något vis av högre instans.

HT: Ja, det finns lite olika licenser. De flesta har väl en Swedsec licensiering, om då det företag man jobbar för är anslutet till Swedsec. Den är en bra början, den är absolut inte heltäckande, skulle jag säga. Men den licensieringen eller motsvarande är minimikravet om du ska arbeta med finansiell rådgivning på det sättet.

CB: Vad betyder det? Swedsec, vad betyder den licensen?

HT: Då har man någon sorts kvitto på att du har tillräckliga kunskaper för att kunna bedriva finansiell rådgivning och den omfattar lite om hur värdepappersmarknaderna fungerar, etik och den typen av regelverk. Det är ren matematik, finansiell matematik, hur man ska räkna på avkastning och risk m.m. på olika sätt och lite annat.

JB: Kan man ställa den typen av frågor till sin rådgivare? Till exempel; ”Vad har du för licenser? Hur får du betalt?” Kan man vara så tuff?

HT: Ja, det kan man absolut vara tycker jag. Det är det minsta man kan begära att de ska kunna svara på.

När ska man gå till en ekonomisk rådgivare?

JB: När tycker du att man ska gå till en rådgivare?

HT: Oj, det är också lite olika svar på den frågan. Dels om man har en sådan komplex situation så man känner att man inte kan reda ut den själv. Om man är företagare eller om man har flera olika försäkringar av olika slag, pensionsförsäkringar, livförsäkringar m.m. När du känner att du börjar tappa greppet och inte är kapabel att hantera det själv. Då är det absolut värt att gå till en rådgivare.

Eller om du själv funderar mycket på det här med placeringar, du kanske ärver pengar eller du kanske säljer företag eller någonting och plötsligt har du en massa pengar som du inte riktigt vet hur du ska hantera. Det är en sak att hantera sin egen pension eller ett månadssparande, för det känns sällan som särskilt mycket pengar. Men det kan vara lite mer ångestladdat när det är väldigt mycket mer pengar. Då kan det vara skönt att skaffa något slags bollplank eller någon slags extern rådgivning för att reda ut det.

CB: Kan man också gå till en finansiell rådgivare om man inte har så mycket pengar men man skulle vilja göra allt för sin ekonomi?

HT: Absolut! Det finns ingen absolut nivå när man kan säga; ”Nu har jag 550 000 kr och då kan jag gå till en finansiell rådgivare.” Det har dels att göra med vad som är kostnadseffektivt, för vi ska ju ha betalt och det kommer att kosta en del. Man kan räkna med ca 5-10 timmars jobb, åtminstone. För att få fram en plan som man sedan kan följa upp själv eller ta hjälp med att följa om man vill ha det. Det är normalt sett det första steget som vi jobbar med. Kostnaden för det kanske ligger någonstans mellan 25 000-50 000 kr, kan man nog räkna med, beroende på hur komplex situation man har. Om det är värt det, det är väldigt olika.

Om du har många miljoner kronor så är det absolut värt det för då kommer det inte att påverka förmögenheten särskilt mycket alls. Om du har mindre pengar så kan det ändå vara värt det om du känner att det här är någonting som jag verkligen får ångest av och som jag har svårt att ta tag i. Jag vill ha lite lugn och ro och jag vill ha någon som hjälper mig med det här så att jag kan städa undan det här problemet.

JB: Jag tänker så här när du säger plan, för det upplever jag att väldigt många saknar, en ekonomisk plan. Vad tycker du ingår, vad är komponenterna i en ekonomisk plan?

HT: Det kan se lite olika ut, men man måste utgå från vad man har för tillgångar och vad man vill uppnå med dem. Sen utifrån det ta fram en strategi som man sedan kan följa. Om den strategin sedan består i aktiv eller passiv förvaltning eller vad det nu än är. Det viktigaste är att man dokumenterar den och sätter ner den på ett strukturerat sätt och sedan att man jobbar efter den. Utvärderar den löpande för att se att den faktiskt fortfarande är aktuell, för förutsättningarna förändras ibland.

Att skapa en ekonomisk plan och strategi

JB: Om du skulle ta ett konkret exempel. Vad kan det stå i en sådan ekonomisk plan och hur ser den ut om du skulle beskriva den?

HT: De första bitarna är väl bara en sammanställning av var jag är någonstans just nu. En nulägesanalys och en uppställning av vilka mål vill jag uppnå.

Vad vill jag med det här kapitalet som jag har? Vill jag att det ska vara till pensionen eller har jag något mål på kortare sikt eller ska det gå till mina barn när jag är borta eller ska jag ge det till någonting annat.Henrik Tell

Har man tänkt igenom det så är det väldigt bra och att man har ställt upp det. Sedan i nästa steg, hur kommer jag dit. Hur kommer jag till de där målen utifrån där jag är idag? Den biten är i form av en placeringsstrategi och en beskrivning av hur man ska arbeta med portföljen.

JB: När du pratar om det här, du träffar mycket människor som har mycket pengar. Vad brukar vara de vanligaste målen?

HT: Jag skulle säga att det är väldigt vanligt att man inte har något mål. Det är en svårare situation än om man vet vad man ska göra.

JB: Ja, precis.

HT: Annars handlar det väldigt mycket om att, lite beroende på var man är i livet, det kan vara att trygga sin pension eller förbättra sin situation på vägen dit på olika sätt. Någon kanske vill ha en plan för hur man även ska dela med sig av de här pengarna över tid, det kan vara till olika samhällsnyttiga verksamheter. Men mycket handlar om att sörja för den egna familjen och för sina barn och sin egen framtid.

JB: Så det är inte så vanligt att någon kommer och säger: ”Hjälp mig, jag ska köpa en Ferrari.” Utan det är mer långsiktigt, pensionen, trygga, försörja min familj och mina barn.

HT: Ja, det finns ju sådana också, men ofta kan det nästan vara tvärtom att man får övertyga dem om att de har råd att köpa en Ferrari och fortfarande ha en tryggad ålderdom.

JB: Det är jätteroligt att du säger det. För när Caroline och jag gjorde ett avsnitt om den genomsnittliga miljonären, från ”The millionaire next door”. Där var en av huvudpoängerna att den genomsnittliga miljonären är oerhört sparsam. Väldigt få äger en bil modell från året, väldigt få har det dyraste huset. Tvärtom är de ganska sparsamma och att det är det som har gjort dem till finansiellt framgångsrika. Om vi hoppar tillbaka till det där med finansiell rådgivning. Vad tycker du att man ska tänka på när man väljer en finansiell rådgivare? Om du skulle ge tre tips.

HT: Man ska känna att det är en person man har förtroende för, till att börja med. Att personkemin funkar.

Man ska definitivt ha koll på hur den här personen har betalt och tolkar den utifrån det. Det är inte alltid enkelt att förstå. Nu blir det lite bättre med en ny lagstiftning från årsskiftet. Tidigare har man inte vetat. Det har inte synts någonstans vilka ekonomiska incitament de här rådgivarna har haft. Det har funnits vissa krav på att de ska redovisa osv. Men de kan placera i produkter där det helt enkelt försvinner, om man tar aktieindexobligationer och sådana strukturerade produkter. Där har det varit väldigt svårt att se vad man egentligen betalar.

Tredje är kompetens naturligtvis. Att det är en person med någon sorts erfarenhet och vet vad den håller på med.

Skillnaden mellan fristående och oberoende ekonomiska rådgivare

CB: Vad är det för lagstiftning som du nämnde nyss?

HT: MiFID II, kallas den.

CB: Den har du pratat om Jan. Skulle inte du kunna berätta om vad den betyder, vad det innebär?

HT: Man kan sammanfatta det som att det är krav. För rådgivningsbiten så betyder det att det kommer krav på större transparens.

Vem som helst kommer inte att få kunna kalla sig oberoende osv. Överhuvudtaget har rådgivare varit väldigt försiktiga med att kalla sig oberoende. Det är många som kallar sig fristående och det betyder egentligen ingenting och det ska man möjligen se som en varningsklocka för att det betyder att jag kan inte kalla mig oberoende utan jag får provisioner någonstans ifrån, men jag vill ändå framstå som oberoende.Henrik Tell

JB: Kan du inte hoppa in lite i skillnaden mellan de två?

HT: Fristående betyder bara att man inte är ägd av en bank eller motsvarande. Det betyder att man är ett eget företag men du kan fortfarande ha provisioner på det du säljer från tredje part. Så om du har bra provisioner på fonder från en viss leverantör så kanske du tenderar att vilja sälja sådana fonder i det läget.

Hur som helst, Mifid 2, det där var ett litet sidospår. Det är en ganska omfattande lagstiftning som har rullat in nu och som kommer att sätta spår lite här och där. Det har man märkt även om man är kund till Nordnet och Avanza att man plötsligt inte kan handla amerikanska ETF:er t.ex.

JB: Det var det jag utnämnde till förra årets sämsta privatekonomiska nyhet, att vi blir av med Vanguards billiga indexfonder.

Vad är det vanligaste finansiella misstaget?

JB: En sista fråga när vi är inne på finansiell rådgivning. Vad är det vanligaste misstaget, som du ser att klienter som kommer till dig, har gjort?

HT: Det är ingenting så där konkret som jag kan säga att det här gör människor alltid fel på, eller motsvarande. Många kommer från en situation där de har haft en annan rådgivare tidigare eller att de har haft något förvaltningsuppdrag och då kan man bli lite skrämd över hur portföljerna ser ut. Men det är samtidigt inte deras eget fel, det är inte de som har gjort misstaget.

JB: Berätta, det låter jättespännande.

CB: Ja, det vill vi höra.

JB: Hur ser en portfölj, som ser skrämmande, ut?

HT: Det kan vara att det är risktagandet som är helt fel. Det kan vara att det är värdepapper som det inte finns några bra skäl att äga egentligen. Då pratar jag inte om enskilda aktier utan det är mycket strukturerade produkter och det är konstiga fonder osv. Allt det här är beroende på, nu kommer vi tillbaka till det här med provisionsstrukturer och vad tjänar man på att sälja och vad är det som är lämpligt och bra för kunden egentligen, kontra vad är tillräckligt bra för att vi ska kunna sälja på den här med rimligt gott samvete.

Det är väl där man kan se. Men det är inte kundernas misstag på det sättet. Ibland kan man se att kunderna inte har förstått, att de mycket väl hade kunnat ta högre risk men det är väl generellt att man tar för lite risk. Det är inte heller konsekvent alltid så, men det är väl en tendens som kan finnas där ibland. Att man inte vågar ta aktierisk.

JB: Jag har tänkt mycket på det. Särskilt i senaste avsnittet av ”Rich Dad Poor Dad”-boken.

Ofta är det att antingen tar man för hög risk eller så tar man för låg risk. Det är lika fel båda två. Tar du för hög risk så förlorar du pengar på om affären går åt skogen. Tar du för låg risk så förlorar du pengar i form av pengar som du hade kunnat tjäna men som du egentligen aldrig tjänar.

Eller hur? Så hur gör man för att hitta den där sweet spot, med lagom risk?

HT: Det där är flera aspekter som kommer in på det där. Dels vilken placeringshorisont man har för att ju längre tid, desto fler aktier kan man ha normalt. Det här är ganska basic. Det här vet många säkert redan. Det andra är vilken risktolerans du själv har som person. Om du inte mår bra av att ha mycket risk i portföljen, då ska du inte ha det för då kommer du helt enkelt inte att må bra och du kanske kommer att överge en strategi vid fel tillfälle, precis när du egentligen kanske skulle skyffla in mer pengar i den. Så det är inte heller bra.

Sedan tillkommer det sådant som, om du ska tillföra pengar till det här. Om du månadssparar kan du t.ex. ta lite högre risk för då kommer du över tiden att köpa vid flera tillfällen och det drar ner risken i portföljen. Du kanske förväntar dig att ta ut pengar inom kort, då ska du inte ha så hög risk. Det kanske räcker med att det finns en risk för att du ska ta ut pengar för att det ska vara motiverat att dra ner risken.

Man kan också titta på en ung person som varit på väg att skaffa sig en bra utbildning och har ett väldigt stort humankapital. Den personen kan ta en ganska stor finansiell risk medan en pensionär som inte har samma möjligheter att utbilda sig och bygga en karriär, kan inte ta samma risk. Så det är ganska mycket som kommer in där och det är väl här någonstans man kommer in på det jag jobbar med på dagarna, för det här är intressanta diskussioner och det kan vara väldigt svårt att komma fram till någonting själv här.

JB: För det är det jag upplever många gånger är svårt själv. Att hitta den här balansen. Det är här jag upplever det som att bolla det med någon gör en ganska stor skillnad.

Om cannabis-aktier, Bitcoin och det nya heta

JB: Sen har jag en annan grej som jag har tänkt på själv. Som finansiell rådgivare är det inte en av de viktigaste uppgifterna, att skydda en från dumma grejer. Jag tänker t.ex., jag har andra kompisar som jobbar som finansiell rådgivare som har fått massor av samtal om Bitcoin. Nu när det inte är Bitcoin längre då är det Cannabis-aktier som är det nya, heta. Får du också sådana samtal som du försöker skydda dina klienter från.

HT: Jo, det händer och det handlar väldigt mycket om att gå tillbaka till planen. Precis som du är inne på, det finns alltid någonting.

JB: Precis, det stod inte Cannabis-aktier i planen.

HT: Nej, och det har varit IT-aktier och det har varit alla möjliga varianter på olika hajper som kommer och går. Vi jobbar utifrån ett långsiktigt tankesätt och vi börjar inte pilla på planerna av den anledningen, vi försöker avråda kunderna så gott det går. Däremot så kan det vara en bra idé, om man gillar att hålla på med det själv och investera i den här typen av aktier, om det är Bitcoin eller Cannabis eller vad det kan vara. Sätt undan en del av pengarna och gör det, men försök hålla det så lite som möjligt.

JB: Vilket diplomatiskt svar.

HT: Men det kan vara så att man mår sämre av att inte vara med på de här hajperna än vad man gör om man är med lite grand i alla fall.

Aktiv eller passiv förvaltning av pengar?

JB: Ja, precis. Jag tänker en annan grej. Jag kollade ditt CV, vad som stod på hemsidan, där stod att du har varit analytiker och sen var du fondförvaltare och då får man anta att det är olika typer av fonder. Vi kom i kontakt just på grund av att du var oberoende rådgivare och för att du har en väldigt passiv strategi över lång tid med låga avgifter. Du pratar mycket om evidensbaserat. Jag kommer ihåg att du skickade ett white paper. Jag kommer ihåg när jag tänkte på dig så här: ”Är inte detta typ som att sälja sin själ till djävulen, att man går från fondförvaltare som är urtypen av aktiv förvaltning till att sedan tro mer på passiv förvaltning?”

HT: Ja, eller tvärtom kanske, att köpa tillbaka sin själ. Jag vet inte.

Det är väl en process där jag gick ifrån att jag faktiskt trodde på aktieförvaltning givet att man hade en väldigt hög kompetens och en hög kunskap och följde marknad och allt det där. Till att konstatera att det fungerar kanske i en del fall, men som investerare har du ingen möjlighet att veta med säkerhet om en förvaltare är tursam eller skicklig.Henrik Tell

För det behöver man inte läsa så mycket forskning och statistik och matematik för att förstå att det är på det sättet. Man måste ha en tidsera på kanske 20-30 år innan du med hygglig säkerhet kan uttala dig om att det här är en skicklig och aktiv förvaltare. Så mycket handlar det om, för min del, att det är mycket mer praktiskt med passiv förvaltning. Det är mycket, mycket lättare för man kan slippa hålla på med förvaltarurval, givet att du har en fungerande passiv strategi.

Det är också så att det finns forskning som säger att det finns skickliga förvaltare där ute och det går att visa på olika sätt. Problemet är att de går inte att identifiera. Så det är inte så mycket så att jag inte tror att det inte finns framgångsrika, aktiva förvaltare, problemet är att som investerare kommer du aldrig att hitta de där.Henrik Tell

Om du skulle hitta dem så vill de förmodligen inte ha dina pengar därför att de vill inte hålla på med småkunder utan det är de största institutionerna som kan komma åt dem i första hand. Jag jobbade faktiskt som fondförvaltare för Öhmans indexfonder också så det var inte så att jag bara höll på med aktiva där utan det var mycket den matematiska bakgrunden som gjorde att det var ett intressant jobb.

Du kommer aldrig hitta de duktiga förvaltarna…

JB: Grejen är att jag tycker det är ganska spännande, för jag har själv läst fysik och jag tänker att, där är de smartaste människorna. Många av dem i alla fall. Hamnar man sedan i finansbranschen, jag upplever att det kräver ganska mycket mod och ödmjukhet att göra det steget som du gjorde. Vad tänker du om det?

HT: Efter ett antal år på Öhmans hade jag någonstans bestämt mig ungefär vad jag ville göra och vad jag hade för syn på hur marknaderna fungerar. Jag hade läst på och läst ganska mycket forskning och läst ganska många olika böcker om förvaltning och vad som fungerar och vad som inte fungerar. Och jag kom fram till att det sätt som jag jobbar på nu är det sätt jag vill jobba på och det var väl någonstans viktigare för mig än att vara kvar på Öhmans.

JB: Jag tycker själv att det där är jättespännande, för jag är precis som du. Det bästa man kan göra är att investera långsiktigt och passivt. Jag har inte kompetensen att identifiera dem. Samtidigt blir jag lockad, jag ska göra en intervju med två stycken förvaltare som har förvaltat en globalfond i 35 år och de känner sina 30 bolag. De åker till Argentina var tredje vecka för att träffa de här bolagen och jag kan känna den här intuitiva, det handlar om kompetens, de här killarna kan. Att man blir lockad. Kan du också känna att du tvivlar, att du tänker att det kanske finns något bättre? Hur gör du när tvivlet uppstår hos dig? Eller har du inga tvivel?

HT: Nej, vid det här laget så är väl de flesta tvivlen bortsopade. Men det finns ju ett par, dels så finns det en artikel ”The Arithmetic of Active Management” av William F. Sharpe som fick Nobelpris för några år sedan, jag vet inte om du har sett den. Just där han förklarar varför indexförvaltning är väldigt bra och om man placerar i index så kommer man åtminstone att slå majoriteten av de aktiva förvaltarna och det är över tiden eftersom man gör det varje år. Sen finns det också en bok som jag gillar som heter ”Winning the Loser’s Game” av Charles D. Ellis som är en av de här tidiga indextänkarna, kan man väl säga. Den här boken skrevs 1973 tror jag.

JB: Var det här innan Vanguard?

HT: Ja, det här var innan Vanguard startade. Från början var det en artikel ”The Losers game” som sedan utvecklades till en bok ”Winning the Losers game (annonslänk)” som jag verkligen kan rekommendera.

Åtminstone första biten av den som just går in på det här problemet är inte att aktiva förvaltare är korkade. Problemet är att de är väldigt smarta och väldigt många. Så det kommer alltid att vara svårt, i och med att det är många smarta personer som tittar på samma problem och försöker hitta undervärderade aktier här och där och nya vinklar och alla möjliga olika strategier så kommer det bli väldigt svårt att hitta någon sorts möjlighet till mer avkastning där för du har så många smarta personer mot dig.Henrik Tell

JB: Någonting som jag också har tänkt på, som jag läste någonstans, jag vet inte vilken amerikansk hedgefond det var. Men de hyrde in sig på satelliter för att de skulle fotografera parkeringar utanför Walmart och räknade bilar för att kunna göra förutsägelser i försäljningsprognoser. Eller någon annan som hade dragit en egen fiberkabel mellan New York och Chicago för att kunna lägga high frequency trail, 0,0 sekund snabbare. Det är det som har gjort att jag har lite gett upp det där spelet kring aktiv förvaltning. Jag vet inte om det var Jeremy Siegel, professor på Berkeley, som sa så här:

Att investera är förmodligen det enda området i livet där du kan bli genomsnittlig direkt från början.Henrik Tell

Du kan bli lika bra som den genomsnittliga investeraren från scratch, medan om du ska bli den genomsnittliga tennisspelaren, det kräver hur mycket tid som helst. Just det där gör oss väldigt ovana för vi är så vana att den som gör mest, den som kan mest, den som anstränger sig mest, att det är den som vinner. Här på börsen är det precis tvärtom.

Om Lysa och fondrobotar istället för att förvalta själv

En annan sådan grej som jag har tänkt. För bara några dagar sedan skrev jag artikeln ”Bästa indexfonderna 2018”. Det var jätteroligt för när jag hade lagt massor av timmar på den så loggade jag in på mitt Lysa-konto. Där vet jag att du har varit med och hjälpt Lysa en del, för du har hjälpt institutioner och företag med placeringsstrategier. Då såg jag att 16 av 19 fonder var samma av de 3 fonderna som var de sista, det var inte ens att de var sämre än mina utan tvärtom var de bättre, men man kunde inte välja dem som privatsparare.

En grej som jag har brottats med nu, sedan ca två veckor, finns det någon anledning för mig som privatsparare idag, när de här tjänsterna, det kan vara Lysa och det kan vara andra som har börjat komma upp, att försöka förvalta passiv indexportfölj själv? Om jag skulle ställa frågan på sin spets; Kan jag göra detta bättre än Lysa?

HT: Jag tror det är svårt. Problemet Lysa möjligen kan ha är att det blir en ”one size fits all”-lösning så man kan av olika skäl vilja ha en annan portföljsammansättning eller ett annat grundtänk än vad de har. I så fall är det just nu svårt, men det kommer förmodligen att försvinna med tiden också. Det kommer fler anpassningsmöjligheter och det kommer att komma fler sådana här tjänster osv. Du kan kanske få ner kostnaderna något lägre än Lysa (annonslänk), men frågan är om det är värt det för du slipper göra balanseringar och du slipper bevaka dina fondinnehav för att se att det inte införs några nya avgifter eller vad det nu kan vara för någonting.

JB: Nej, precis. Jag lade över 30 timmar på det och då tycker jag ändå att jag är ganska kompetent. Jag vet var jag ska hitta informationen och jag vet var jag ska titta så jag har rutinen färdig. När du säger så här att man kanske vill ha en annan fördelning. När jag tittar på Lysa så är det ganska likt en global fördelning, när du säger att jag kanske vill ha en annan fördelning så tänker jag att jag kanske vill placera mer i Asien, så jag kan vikta annorlunda. Är det det som du tänker är skillnaden?

HT: Ja, precis det. Om du av någon anledning skulle vilja ha något annat utseende på portföljen än det som de här robotarna erbjuder så då kan det vara värt att göra det själv förstås. Det kan också vara så att det är många som tycker det här är roligt att välja fonder. Att gissa om Indien och Japan kommer att gå bättre i år eller inte eller vad det nu kan vara. Då har du ingen anledning att gå på robotarna utan då kan du välja själv och då kan det också vara viktigt att försöka hitta rätt fonder och billiga indexfonder osv.

Känslan som ställer ställer till det för oss…

JB: Men är inte det där ett klassiskt misstag? Jag kommer ihåg att jag skrev en krönika om det för några år sedan ”Investerar du för att tjäna pengar eller investerar du för att ha roligt?” och jag tror att det är väldigt många sparare som blandar ihop de två. Att man säger ”Jag investerar för att tjäna pengar”, men egentligen investerar man för den där känslan av att man hade rätt eller till och med om man förlorar pengar så är det också roligt inom parentes för då kan man dela med sig t.ex. ”Jag köpte Fingerprint och tjänade massor av pengar och sedan förlorade jag allt”. När jag inleder föreläsningar idag brukar jag berätta om när jag förlorade alla pengarna 2000 och 2008. Det blir en historia, jag får dela med mig och jag får empati. Jag tänker att det blir lite som när folk delar lumparhistorier, på något sätt.

Upplever du också att folk blandar ihop de här två, känslan, men man lurar kanske sig själv att tro att det handlar om pengarna egentligen?

HT: Ja, så kan det säkert vara. Just de här historierna du berättar om, Fingerprint osv., det tror jag mer handlar om att man gör en rolig historia av det för att kunna bearbeta det.

JB: Som en slags rationalisering.

HT: Ja, men man hade nog hellre berättat historier om när man kom ur Fingerprint precis på toppen, vilket då väldigt få gjorde.

JB: Jo, så där är det ofta. Jag såg att Claes Hemberg hade skrivit, på Twitter tror jag, att majoriteten av alla svenskar som sparar i Bitcoin just nu ligger back. Genomsnittliga svenska spararen ligger 22 % back i Bitcoin. Det är en helt annan historia i och för sig.

Om jag hoppar tillbaka till Lysa (annonslänk). Jag vet inte om du delar min uppfattning men när jag började så tyckte jag att aktiefonder, det var det kluriga och sen tänkte jag så här, räntefonder är ganska enkelt. Idag 10 år eller 15 år senare så tänker jag så här, aktiefonder är ganska enkla och det är räntefonderna som är kluriga. Allting heter räntefonder men det är en stor skillnad på räntefond och räntefond. Vad är din upplevelse?

HT: Det tycker jag stämmer ganska bra, det har varit en utveckling på räntemarknaderna från början, där i princip alla räntefonder handlade om statsskuldväxlar och statsobligationer och riskfria papper utgivna av svenska staten. Till hur det ser ut idag där det mer handlar om företagsobligationer och alla möjliga konstiga räntepapper som vi inte riktigt har sett, förrän nu på senare tid.

I början av 2000-talet då var alla räntefonder i princip utbytbara och alla gav ungefär samma tråkiga utveckling och nu finns det räntefonder som mer liknar aktiefonder i hur de beter sig, om man pratar om high-yield, alltså högavkastande obligationer. De samvarierar mer med aktiemarknaderna än med räntemarknaderna egentligen.

Underskatta inte en realobligationsfond

JB: I den här sammanställningen, du läste min lista och sen skickade du ett kort mail ”Du underskattar inte den här realobligationsfonden, denna är inflationsskyddad.” Kan du inte utveckla lite, för det var en grej som jag inte hade en aning om och som verkade ganska viktig när du skrev om den.

HT: Det är inte något märkvärdigt egentligen utan det handlar om realränteobligationer eller inflationsskyddade obligationer. Realränteobligationer är ett eget tillgångsslag, aktier är ett tillgångsslag och sen kan du ha räntepapper i ett annat. Men inom räntepapper så har du nominella och reala obligationer och reala obligationer har lite andra egenskaper. De tenderar att gå bättre framför allt när det är oväntad inflation och jag menar egentligen att det finns en anledning att ha lite sådant i sin portfölj för att det ger riskspridning.

JB: När jag har tittat på räntefonderna så har jag tittat mycket på durationerna, för att bedöma risken, hur lång tid lånar den här fonden ut. Då har jag tänkt så här att man ska ofta ha någon korträntefond, kanske upp till ett år. Det är mer parkering, att parkera pengarna upplever jag. Sedan har vi t.ex. AMF räntefond lång, trots att den är lång så har den ändå bara en duration på 4,3 år ca. De två beter sig ganska olika. Sedan har vi det tredje slaget som är realobligationerna och sedan finns ytterligare en del, high yield, företagsobligationer som kan ge 5-7 % men som har ganska hög risk eller volatilitet.

HT: Ja, och inom företagsobligationer så finns det ett helt spektrum av olika varianter, allt ifrån relativt stora kreditvärdiga företag till de mer högriskpappren med high yield, när det är små företag som lever nära ruinens brant.

JB: Precis. Sen finns det de, som jag har själv också, riktigt långa kanske med 20 års duration, men de beter sig helt annorlunda.

Ibland är det bättre med en suboptimal strategi

JB: Innan när vi pratade så sade du en intressant sak och det är att det är många gånger bättre att ha för lite aktier i sin portfölj, kanske till och med ha en suboptimal strategi.

HT: Det där är intressant, det kan vara bättre att följa en suboptimal strategi, återigen att hålla det lite enkelt.

Det är viktigare att hålla en strategi som du faktiskt kan följa när det är jobbiga tider än att du har den perfekta strategin som du riskerar att överge.Henrik Tell

Om du t.ex. har 100 % aktier, och t.ex. när det small 2008, då var det många som sålde sina aktier i precis helt fel läge när marknaderna var på botten och sen missade återhämtningen för att de hade pengarna på bankkonto. Då hade det varit bättre att vara lite för försiktig. Det är bättre att göra fel åt det mer konservativa hållet, att man kanske har lite för låg vikt i aktier tills man är bekväm med det här. Det är egentligen suboptimalt, för många tycker att aktier ger maximal avkastning men det är så få som orkar hålla i de här aktiestrategierna hela vägen.

JB: Kan det vara en av anledningarna, t.ex. Warren Buffett han brukar säga:

”Jag vill att mina barn ska förvalta mina pengar genom 90 % aktieindexfond och 10 %.”

Jag har anammat det och jag rekommenderar aldrig 100 % utan 90-10, och jag får så många frågor, ”Varför inte 100 %?” Då har du en liten buffert, du kan ta ut pengar. Som du säger, det blir en suboptimal strategi. För i längden så blir den optimal.

HT: Jag håller med.

Tittar man på hur det har sett ut historiskt så har det inte varit någon avkastningsskillnad på 90-10 eller 100 aktier, ingen mätbar i alla fall. Däremot har det väl känts enklare att följa den strategin skulle jag tro.

Det är väl egentligen samma sak på räntesidan att det är väldigt få som är betjänta av 100 % räntepapper, utan det är bättre att man har med 5-10 % aktier för att det ger lägre risk och lite högre avkastning.

JB: Precis.

HT: Du får lite riskspridningseffekter av det.

Analysis paralysis

JB: Jag upplever ibland att det blir lite analysis paralysis, ”jag ska analysera och jag ska inte sätta igång förrän jag har tänkt ut allting” och jag tänker att det är bättre att köra, det är ok att det inte är 100 % perfekt, det är viktigare att komma igång.

HT: Absolut. Får man 90 % perfekt så är det toppen, bättre att man kommer igång. Lite som jag var inne på förut också, det viktigaste är att man sparar någonting. Hittar du en strategi som är 90 % effektiv så är det jättebra. Sedan kan man ligga och rulla i den tills man kommer på den där perfekta strategin, om man nu gör det någon gång.

JB: Där upplever jag att värdet av en rådgivare måste vara som störst när det är som sämst, på börsen. Din uppgift är att hjälpa mig att undvika göra dumma grejer.

HT: Ja, man kan se det.

Det är som en sorts försäkring på det sättet egentligen. Att man skyddar sig mot sitt eget dåliga beteende. Det finns en rätt intressant studie, Dalbar-studien, investerarna är ungefär 3 % sämre än sina investeringar, om året.

JB: På längre sikt är det ännu sämre.

HT: Ja, det varierar lite och det finns andra studier. Jag vet att Vanguard har gjort någon där de pratar om sina advisors alpha som också ligger någonstans runt 3 %. De stora bitarna av det här är beteendemissar, just det här att man säljer vid fel tillfällen och man köper vid fel tillfällen. Man orkar inte disciplinerat följa, i många fall en ganska korkad strategi, hade varit mycket bättre.

JB: Det där är en av de vanligaste frågorna jag får, ”ska jag investera nu när börsen har gått upp länge, ska jag vänta in?” Jag tänker att tajma marknaden brukar kosta mellan 1,1-2,1 %, lägger vi till yttre dumma beteenden så pratar vi 3-4 % i avkastning per dag. Med ränta-på-ränta så blir det hur mycket pengar som helst, som bara försvinner i att vi inte klarar det.

HT: Ja, sen är det svårt att ta till sig den informationen för det här är pengar vi aldrig ser. Det är ingen som publicerar det här i form av någon årlig avgift för din portfölj eller något sådant.

JB: Det skulle man ha fått.

HT: ”I år har du förlorat 3 % på att du var korkad.” Det skulle vara ett fantastiskt försäljningsargument för sådana som mig om det skulle vara så, men tyvärr.

Amortera eller investera?

JB: Vi ska strax börja runda av, vi har några korta frågor.

Vad tycker du är en rimlig avkastning över 10-15 års period?

HT: Tittar man på världsmarknaderna så kanske någonstans mellan 5-10 % årligen, sedan beror det på lite grand med vilka förutsättningar du gör det. Men över en 10-årsperiod är lite för kort för att man ska kunna säga någonting mer exakt än så. På 10 år kommer det vara ganska slagigt, inget enskilt år kommer att ligga exakt på genomsnittet.

JB: Hur sparar du dina egna pengar?

HT: Investeringssparkonto.

JB: Är det samma strategi med passivt förvaltat och långsiktigt?

HT: Helt igenom passivt.

JB: Nu tar jag bara vanliga frågor som jag själv brukar få svara på men jag tycker alltid att det är bra att höra någon annans åsikt. Amortera eller investera? Om man nu tänker huset framför allt.

HT: Det finns inget enkelt svar på den frågan utan det är lite upp till var och en. En del vill ha aktieinvesteringar och vill ha den risken, andra säger att de vill vara skuldfria och de vill äga sitt hus utan problem. Då är frågan vad som är viktigast för dig.

Det man kan fundera på, vad är det värsta utfallet, givet att du gör på det ena eller det andra sättet? Klarar du det? För man ska inte sätta sig i en situation där man behöver gå från gård och grund för att aktieportföljen gick ner för mycket.

Man får vara lite noga med hur man investerar i aktier också. Har du en bred diversifierad, passiv strategi så är det en sak. Om du är inne och spekulerar i enskilda värdepapper så är det en annan sak.

JB: Så där brukar jag också säga och det var Caroline som lärde mig det. Ens investeringar bör inte påverka ens vardagsliv, att man mår dåligt om börsen har haft en dålig vecka. Så var det för mig i början av min investeringskarriär, gick börsen upp så var jag på bra humör, gick börsen ner så var jag på dåligt humör. I efterhand har jag förstått att det är kanske inte helt ovanligt, men det ger inte så mycket livskvalitet.

HT: Nej, så är det. Det finns också forskning som visar på att man mår sämre av nedgångar och man mår bra av uppgångar. Desto oftare man är inne och tittar på marknaden, om man är inne dagligen så kommer man att konstatera att ungefär varannan dag är det nedgångar och då mår man dåligt. Går du däremot in veckovis så kommer det att vara fler uppgångar än nedgångar så då kommer man att må lite bättre. Ju mer sällan du går in desto bättre mår du av det. Går du in kvartalsvis eller årsvis så kommer du att märka att du får ganska få dåliga kvartal och ganska många bra kvartal, och på år så blir det ännu bättre. Så ju mindre man tittar, desto bättre mår man egentligen.

JB: Vad roligt, det var nog det enklaste tipset!

”Ju mer sällan du loggar in, desto bättre kommer du att må i ditt sparande.”Henrik Tell

HT: Låt det vara.

Investera allt på en gång eller sprida ut över tid

JB: En annan sådan här fråga som jag får; investera allt på en gång eller sprida ut det över tid? Säg att man har fått en miljon kronor i ett arv och man tänker att detta ska vara långsiktigt. Vad skulle du säga till en sådan person?

HT: Teorin är tydlig, den säger att man ska investera allt på en gång. Det är det man objektivt sett ska göra, enligt teorin. I praktiken kan det vara svårt. Man kan vända på den frågan och fundera på, istället för att ha en miljon i kontanter, anta att det hade varit investerat i aktiemarknaden 100 %. Hade jag då sålt av det för att sedan påbörjat ett månadssparande? För den frågan kanske har ett annat svar än den första. Jag tror att det mer handlar om att man har en strategi som man faktiskt kan följa över tiden.

Det handlar inte om att tajmar marknaderna, det går inte. Det handlar om att, om du ska ha 70 % aktier och 30 % räntepapper, gå in i den strategin med en gång så att du har möjlighet att balansera det när det går ner. Vice versa om du känner att om du hade legat i 100 % aktier och sedan funderat på hur det skulle kännas. Skulle du sälja av och börja månadsspara? Om det känns som att 100 % aktier är för mycket just nu, då ska du förmodligen ha en strategi där du har kanske 50, 60 eller 70 % aktier, eller vad som nu är rätt för dig. Har du det, då blir tajmingen inte lika viktig. Framför allt inte på lång sikt, då kommer du att balansera, går det upp så säljer du av lite och köper lite på räntesidan och det här kommer att jämna ut sig.

JB: Hur ofta tycker du att man ska ombalansera?

HT: Det kan väl vara lämpligt att gå in årligen och titta och om det inte har hänt så mycket så behöver man inte ombalansera då heller. Man kanske har ett spann på plus minus några procent, beroende på hur portföljen ser ut. Så man reagerar på att om det kommer över dit så balanserar man om allting. Håll det enkelt och se till att det blir gjort.

JB: Min upplevelse är att innan gjorde man det två gånger om året, en gång till jul och en gång till midsommar. Sedan har jag insett att det hade kunnat gå två år utan att jag hade behövt ombalansera, om man inte ser till de stora rörelserna.

Tre tips för privatekonomin

Vi ska runda av här nu och jag vet att detta är en dum fråga egentligen. Om du skulle ge generella tips för privatekonomi, om du skulle ge dina barn tre tips ;”ta med de här tre grejerna inom området privatekonomi.” Vad skulle det vara?

HT: Det första är att man ska komma igång med något slags sparande. Det finns ett uttryck som jag tycker är väldigt bra:

”Den värsta fienden till en bra plan är drömmen om den perfekta planen.”Henrik Tell

Det viktigaste är att man sparar i någon form. Det är det första steget.

Nästa steg är att använda indexfonder, hitta en bred, global indexfond och stoppa in så mycket du klarar i den. Du behöver inte ha många fonder, det kan räcka med en eller två för att bygga upp ett grundläggande sparande som gör 90-95 % av jobbet, mot ett mer avancerat. Eller använda en tjänst som Lysa t.ex. det går också alldeles utmärkt. Det är de två grundläggande råden.

Efter de råden, det går att göra det bättre, det går att göra det mer avancerat och det går att bygga portföljer med lite högre förväntad avkastning och du kan ta med flera tillgångsslag osv. men man kommer väldigt långt med bara två eller tre fonder. Om man tittar på de enklaste portföljerna som du har på din hemsida också.

JB: Det där är en grej som jag har läst mycket om på sistone, jag vet att det har varit mycket diskussioner. Det kom en studie, jag tror att första kom 1986, där man skulle titta på just vad är det som står för avkastningen i en portfölj. Då tror jag att det var ca 85 % av avkastningen ges av tillgångsslaget och ungefär 15 % ges av vilken subdel, alltså vilken underdel inom det tillgångsslaget. Om vi tar aktier som tillgångsslag så är nästa underdel globala aktier eller regionaktier. De sista ca 5 % av avkastningen gavs av vilken specifik fond man har t.ex. globalfonder. När jag läste det, och jag läste en uppföljande studie på det här, så tänkte jag: ”Vad jag håller på och anstränger mig för väldigt lite effekt.” Skulle du hålla med dem att man kan tänka så, att vilken fond du väljer är inte så viktigt egentligen bara den har låga avgifter och det där klassiska.

HT: Precis. Givet att den följer någon sorts index och har låga avgifter och är förvaltad av någon hyggligt kompetent person så spelar det ingen större roll. Det är helt sant. Vi började att prata om aktiva fonder och visst, det finns alltid outliers, det finns alltid någon som har gått bra och någon som har gått väldigt dåligt. De hittar man inte, inte i förhand.

Att gå teknisk fysik är ju ganska skumt egentligen

JB: Sista två frågorna. På en skala 1-10, hur konstig är du?

HT: 7-8 någonstans.

JB: Motivera.

HT: Vi är väl lite i samma fack med det här abnorma intresset för procentuell utveckling och investeringar och tillgångsslag och finansnörderi så att säga. Bara det är ganska konstigt.

JB: Jag känner igen mig.

HT: Sedan kan man fundera på, att gå teknisk fysik är rätt skumt egentligen.

CB: Det är jätteskumt.

HT: Visst är det?! Du håller med i alla fall Caroline, det var skönt.

JB: Vad var det som gjorde att du valde det?

HT: Det var en bred utbildning och jag hade inte alls bestämt mig för vad jag skulle göra efter och så där, så då tyckte jag att det här verkar brett.

JB: Ibland har jag tänkt på att F (fysik) borde ha det i sin reklamkampanj ”Vet du inte vad du ska göra, läs fysik så blir det bra.”

HT: Ja, det löser sig. Givet att man kommer igenom.

Kom i kontakt med Henrik

JB: Precis. Om man skulle vilja komma i kontakt med dig, hur gör man det enklast? Du har en hemsida, företaget heter Effektiv marknadsförvaltning och hemsideadressen är www.effektivff.se

HT: Där finns alla kontaktuppgifter så det är det enklaste sättet.

JB: Du har en mailadress också?

HT: Ja, det är henrik.tell@effektivff.se

JB: Jag lägger också ut en länk på bloggen till din hemsida effektivff.se. Med det vill jag säga ett stort tack Henrik för att du har tagit dig den här tiden, att ha den här diskussionen hur du tänker kring passiv förvaltning. Framför allt finansiell rådgivning som gav mig väldigt mycket och så vill jag också verkligen tacka för att du tar dig tiden att svara på så många frågor i kommentarsfälten på frågedelen i bloggen. Så tack så hemskt mycket.

HT: Tack för att jag fick komma, det var jätteroligt.

Relaterade artiklar

Om du gillade den här artikeln, då gillar du nog även:

Prenumerera gärna på våra poddavsnitt i din poddspelare, bara sök efter ”rikatillsammans”. Du får mer än gärna kommentera nedan vad du tog med dig från intervjun med Henrik.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.

20 kommentarer finns till denna artikel:

  1. Vit pil

    Hej igen Henrik och Jan

    En sista fråga innan jag kan få ro i själen :) (Min tredje kommentar här)

    Jag spar pengar till mina två barn som är 1 och 4. Långsiktigt och hög aktieandel. Jag har i nuläget en rätt rörig portfölj med 14 fonder som ger fördelningen nedan. (Siffrorna kommer från X-rayfunktionen hos Morningstar). Jag är nöjd med nedan geografiska fördelning.

    Afrika och Mellanöstern 0,9
    Asien exkl Japan 12,7
    Australien och Nya Zeeland 1,8
    Japan 6,1
    Latinamerika 1,2
    Nordamerika 43,2
    Sverige 12,9
    Västeuropa exkl Sverige 20,7
    Östeuropa 0,6

    Efter att ha lyssnat på ert samtal så blev jag mycket inspirerad gällande förenklingar. Dels för att befria mig själv från allt mixtrande (kan sitta i timmar och pilla med portföljen.Troligen helt i onödan) men också för att förenkla ombalansering som jag gör årligen.

    Nu har jag satt samman en ny portfölj med enkom 4 fonder som ger mer eller mindre EXAKT samma fördelning geografiskt. Är då sanningen att dessa 2 portföljer kommer bete sig nästan exakt lika oberoende av fondantalet och fondernas sammansättning? I den nya förenklade portföljen kommer jag sätta in 75% av pengarna i en globalfond istället för att ha globalfonder samt en massa lösa USA-, Europa-, Asien-, Sverige-fonder osv.

    Jag var inne på detta spår redan tidigare i en kommentar här nedan men min hjärna vill inte samarbeta med mig. (Skyller på sömnbrist under småbarnsåren) Hjärnan vill säga mig att i en globalfond så kommer exempelvis Asien alltid ätas upp av USA och Europa. Har jag dock en lös Asien-fond så kommer den att leva sitt egna liv och generera avkastning även om det går knagligt för exempelvis USA.

    Vill också tacka er för de mycket konkreta tipsen att inte kolla portföljens utveckling var dag. Jag känner igen mig i ditt resonemang kring att bra och dåliga dagar är kopplade till börsutvecklingen Jan. Nu har jag varken kollat portföljen eller börsen på 3 dygn och jag känner mig redan som en fri man :)

    Tusen tack för allt ni delar med er av. GULD värt för trötta och trögtänkta småbarnsföräldrar som jag.

    MVH Johan

    1+

    Gravatar ikon för användaren
    Johan
    1. Vit pil

      Hej Johan,
      här är ett par korta svar.

      ”Är då sanningen att dessa 2 portföljer kommer bete sig nästan exakt lika oberoende av fondantalet och fondernas sammansättning?”

      I princip ja. Så länge vi pratar indexfonder, förstås, och land/regionindex för respektive fond har en snarlik sammansättning som respektive del av det globala indexet (t ex att det är index ur MSCI World-familjen i båda fallen).

      Sedan kan det finnas behov av att justera lite emellanåt. En global indexfond kommer förstås alltid att se ut som det världsindex den följer. Men en portfölj bestående av landfonder riskerar att driva iväg relativt världsindex. Index förändras ibland, främst genom att enstaka aktier åker in eller ut ur index. Detta får följden att vikten för länder och regioner i världsindex med tiden ändras lite, även om man fått vikterna helt rätt från början så att man automatiskt åker med i de viktförändringar som de rena aktiekursrörelserna för med sig.

      I extremfall kan hela länder byta index (de kan t ex gå från att vara tillväxtmarknader till att betraktas som utvecklade) eller utgå ur index helt (hände t ex Venezuela för några år sedan).

      Men överlag blir skillnaden troligen ändå rätt liten inom rimliga tidshorisonter. Indexförändringar påverkar oftast de minsta bolagen i index.

      ”Hjärnan vill säga mig att i en globalfond så kommer exempelvis Asien alltid ätas upp av USA och Europa. Har jag dock en lös Asien-fond så kommer den att leva sitt egna liv och generera avkastning även om det går knagligt för exempelvis USA.”

      Men den lösa Asienfonden kommer på samma sätt att ”ätas upp” av din lösa USA-fond.

      Säg att världen består av två regioner, A och B, som väger 50% vardera i världsindex.

      För portföljutvecklingen spelar det ju ingen roll om du då har 50% av portföljen i en A-fond och 50% i en B-fond, eller om du har 100% i en fond som består av 50% A och 50% B.

      Var det tydligt?

      0

      Gravatar ikon för användaren
      Henrik Tell
    2. Vit pil

      Tack för ditt svar Henrik. Absolut glasklart. Du har löst en stor knut för mig. Jättetack för att du tar dig tid att svara och förklara.

      MVH: Johan

      1+

      Gravatar ikon för användaren
      Johan
  2. Vit pil

    Hej Jan,
    Låga avgifter på fonder är återkommande i precis allt. Dock är jag konfunderad över att min bank (Handelsbanken) hävdar ”att det är bättre ha en fond med hög avkastning än med låga avgifter”. När jag räknar på utfallet stämmer det.

    Tex: Handelsbanken Pension 70 Aktiv

    Hur resonerar du om detta?

    Tack på förhand
    Vänligen
    //Christoffer

    0

    Gravatar ikon för användaren
    Christoffer
    1. Vit pil

      Om det är den här fonden de menar så är det ju på gränsen till oseriöst. Den har ju inte ens funnits ett år. Det är klart att en fond kan slå sitt index på mindre än tolv månader. Det är på en 10 års period eller längre som de flesta fonder inte slår sitt index.

      1+

      Gravatar ikon för användaren
      Jan Bolmeson
  3. Vit pil

    Jättestort tack för ditt svar Henrik. Du klargjorde en rad frågetecken som bekymrat mig. Med dessa nyvunna insikter kan jag kraftigt förenkla min ganska röriga och komplexa portfölj och därmed spara både tid och möda.

    Stort tack till er båda Jan och Henrik för samtalet och kommentarerna här. Ni delar med er av värdefull kunskap.

    3+

    Gravatar ikon för användaren
    Johan
  4. Vit pil

    Tack för en bra intervju.
    Hur tänker ni runt långa räntefonder nu när räntorna är så låga?
    Dessa fonder gick ju bra vid 2008 krisen, och även därefter pga QE och hela tiden sänkta räntor.
    Räntorna kan inte gå ner mycket mer nu, kanskr istället behöver gå upp.
    Kommer det en ny finanskris eller annan nergång på aktiemarknaden finns därför inte samma möjligheter för ytterligare QE eller sänkta räntor.
    Det finns ju en botten på räntorna (dvs topp hos fonderna), och den är väl här nu eller snart även om negativ ränta är möjlig.
    Det betyder att nan sannolikt inte kan räkna med samma historiska avkastning på långa räntefonderna, och inte heller samma negativa korrelation mot aktier.
    Hur tänker ni?

    0

    Gravatar ikon för användaren
    Olle
    1. Vit pil

      Hej Olle,

      Jag vill inte spekulera i vart räntorna ska ta vägen, nöjer mig med att konstatera att det i princip är meningslöst. Inte ens Riksbanken kan förutsäga den ränta de själva sätter särskilt väl. Se t ex diagrammet på http://goo.gl/etrM39 – de ljusblå linjerna är Riksbankens prognoser sedan 2010, den mörkblå den faktiska ränteutvecklingen.

      Enklast är som oftast att arbeta från hypotesen att all känd information (inklusive QE, förväntad avkastning etc) ligger i marknadskurserna och att räntorna härifrån kan gå åt vilket håll som helst. De kan mycket väl gå upp. De har varit negativa förut och kan säkert gå ned så att de blir negativa igen. Eller ligga still.

      Korrelationen är jag inte så orolig för, räntepapper (i alla fall de med hög kreditvärdighet) är fortfarande väsensskilda från aktier och har helt andra egenskaper, ingenting fundamentalt har ändrats där.

      Men du har rätt i att den förväntade avkastningen idag kan se lägre ut än den historiska, i alla fall de närmaste åren. Men detta tror jag bör ses som en del i en allmänt sänkt förväntad avkastning för alla slags investeringar. Även aktier ser ju ut att ha lägre förväntad avkastning framåt än historiskt.

      Men det behöver inte betyda att räntepapper inte har en plats i din portfölj, det beror på lite.

      Om du konstruerat en portfölj för att ge dig en viss avkastning behöver du kanske höja aktievikten och ta konsekvenserna av ett större risktagande.

      Om du däremot konstruerat en portfölj baserat på att du önskar en viss risknivå ska portföljen se likadan ut som tidigare. Men du måste då istället leva med en lägre förväntad avkastning.

      Man kan som alternativ till räntefonder i en del fall överväga att ha pengar på bankkonto med insättningsgaranti istället. Just nu ger detta ju något högre ränta än räntefonder med motsvarande risk, men det är oklart hur länge det kommer att förhålla sig så. Det har också nackdelar. Det blir krångligare att få överblick över portföljen och rebalansera. Det funkar också bara upp till 950.000 kronor per bank (sedan får man sprida ut kapital över flera banker). Det funkar förstås inte heller i t ex tjänstepensionsportföljer.

      0

      Gravatar ikon för användaren
      Henrik Tell
  5. Vit pil

    Hej Henrik och Jan!
    Stort tack för tänkvärd intervju. Ni tar upp realobligationer som ett tredje tillgångsslag, bredvid aktier och ränteplaceringar, om jag förstår er rätt. Hur ska man tänka beträffande storleken på den, för en barnportfölj respektive en pensionärs portfölj?

    1+

    Gravatar ikon för användaren
    Stellan
    1. Vit pil

      Hej Stellan!

      Och tack för att du tog dig tid att lyssna/läsa, kul att det gav något.

      Realobligationer kan man se antingen som en del av räntedelen eller som ett eget tillgångsslag (lite på samma sätt som korta räntepapper/cash ibland betraktas som ett eget tillgångsslag).

      De tillför framför allt riskspridning. Den förväntade avkastningen på de här papperen är idag låg, men givet att man arbetar med rebalansering och tänker långsiktigt bör de fungera bra i en portfölj. Framför allt i lägen där inflationen plötsligt drar iväg.

      Exakt hur mycket man ska ha är lite svårt att säga exakt såhär (de kommer med lång löptid och passar inte alltid för kortare placeringshorisoner) men mellan tummen och pekfingret inte mer än runt en tredjedel av räntedelen, samtidigt som mindre än 10% av räntedelen ger väldigt liten effekt. Kör själv 25% av räntedelen i min egen portfölj.

      Man kommer också in på detta med vilket jobb man vill att räntedelen ska göra i portföljen. Vill man ta risk och jaga avkastning med varje krona även där är de inte självklara, söker man framför allt trygghet, stabilitet och frånvaro av risk så har de en mer naturlig plats.

      0

      Gravatar ikon för användaren
      Henrik Tell
    2. Vit pil

      I ombalanseringen för nybörjarportföljen, så tog jag med den på 25 % i räntedelen (10 procent av totalen). I morgon kommer artikeln om ombalanseringen för globala barnportföljen, och där kommer den med på 50 % i räntedelen (5 procent av totalen).

      0

      Gravatar ikon för användaren
      Jan Bolmeson
  6. Vit pil

    Hej allihop,

    Roligt att så många lyssnat! Hoppas att det jag sa var begripligt. Om inte, fråga gärna här, jag kommer att då och då kolla den här diskussionen och besvara så mycket frågor jag orkar och hinner.

    Ett par kommentarer redan nu:

    Martin:
    Det är ofta helt ok att sparande till barn är ”aggressivt”. De har lång tid på sig att låta marknaderna arbeta för dem. Ännu mer så om du räknar med att investera vid flera tillfällen (t ex genom att du månadssparar).

    Att 90/10 för de flesta är bättre än 100/0 har framför allt beteendevetenskapliga skäl. En 90/10-strategi är lättare att hålla sig till i extrema marknadssituationer, samtidigt som den förväntade avkastningen inte skiljer sig nämnvärt.

    Johan och Jan:
    Angående Avanzas påstående om antal fonder: Portföljrisken i en fondportfölj består i första hand av marknadsrisk – utvecklingen för de värdepapper och marknader man genom sina fonder är exponerad mot. Antalet fonder har INGEN betydelse för den delen, den styrs helt av vilket slags fonder du väljer och vad de fonderna investerar i. En enda bred globalfond ger här mycket mer riskspridning än hundra Sverigefonder.

    Den enda risk antalet fonder i sig påverkar är risken att en förvaltare gör fel och kör i diket på ett eller annat sätt. Detta är väldigt ovanligt. Men den risken kan du också minska genom att hålla dig till indexfonder från välkända, seriösa fondbolag samt följa upp att fonderna faktiskt verkar följa sina index.

    Och Johan: Ja, de två portföljerna du skisserar kommer precis som du misstänker att bete sig väldigt likt (men inte identiskt – du saknar några inte helt oväsentliga marknader i den andra portföljen).

    Men principen är rätt. Även om det i princip är omöjligt att genomföra fullt ut i praktiken, skulle det i teorin gå precis lika bra att ha 100% av portföljen i en global indexfond som att bygga en portfölj av enskilda länder/regionfonder där varje fond har en vikt motsvarande indexvikten i globalindex för respektive land/region.

    Henrik Tell

    2+

    Gravatar ikon för användaren
    Henrik Tell
  7. Vit pil

    Hej Jan.
    Angående er diskussion/samsyn på 90/10 upplägget så tycker ni ju båda att det är det bästa upplägget, men i din artikel om de bästa fonderna har du ett bild med 4 portföljer där det även finns en ”aggressiv portfölj” som är över ett längre tidsspann – vilket jag anpassat för mitt pensionssparande som är ca 30 år.

    Även sparandet till mina barn är på ca 18-20 år och torde även då kvala in på den portföljen – eller när ska man tänka ”aggressivt” med tanke på era ståndpunkter =)

    Tack för ett bra jobb!

    0

    Gravatar ikon för användaren
    Martin
  8. Vit pil

    Stort tack för samtalet er emellan. Mycket intressant och lärorikt.

    Jag är en sådan som pular med min fondportfolj hit och dit. Vill hitta den pefektap balansen mellan regioner och nischer. Lagt osunt mycket tid på detta. Troligtvis till liten nytta.

    Ibland känner jag att jag borde förenkla min portfölj. Låt säga 3-4 indexfonder istället för de 12 jag har. En majoritet Global, lite Sverige och lite Asien hade varit bra. Efter det så borde jag ”checka ut” och ägna mig åt sådant som jag tycker om i livet. DOCK så har jag hakat fast vid ett påstående som finns publicerat på Avanza: avkastningen ökar om man har åtminstone 7-8 fonder men olika spridning.

    Stämmer detta eller skulle man klara sig lika väl på 3-4. Global, lite Sverige och lite Asien som nämnt ovan. Hade vart så skönt😀

    Tack för ert inlägg som sagt!

    0

    Gravatar ikon för användaren
    Johan
    1. Vit pil

      Vad roligt att du uppskattade samtalet. Henrik är extremt duktig och jag är glad att han ville ställa upp och att han är på bloggen och hjälper till.

      Angående din fråga, jag tror att du har helt rätt och jag är också på väg åt förenklingshållet. Det kommer att synas i ombalanseringsartiklarna som kommer i veckan. Majoriteten av avkastningen ges av tillgångsslaget och fondtypen, inte den specifika fonden då de ofta samvarierar.

      Angående Avanzas påstående, så skulle jag ta det med en nypa salt. Det är ingen vetenskaplig studie de har gjort, utan de har tittat på sina sparare och sett ett samband att sharpe-kvoten ökar med antalet fonder hos sina sparare. Deras sparare köper ju också bitcoin och har hakat på den senaste trenden med cannabis-aktier etc. Väldigt många av deras sparare äger dessutom mindre än 3 aktier eller eller mindre än 3 fonder, många gånger dessutom högriskfonder, tänk Robur Ny teknik eller motsvarande.

      Då där det klart att den riskjusterade avkastningen ökar med antalet fonder, då man inte lär välja 3 ny teknikfonder utan diversifierar. Det är därför jag inte lägger så mycket vikt vid den studien. En bred global indexfond med låga avgifter är en bra representation av tillgångsslaget aktier och då får du upp till 80-90 procent av effekten, det vill säga avkastningen. Så, precis som du skriver det sista pillet gör knappt en skillnad på marginalen.

      Så tänker jag, hur tänker du kring det?

      6+

      Gravatar ikon för användaren
      Jan Bolmeson
    2. Vit pil

      Hej igen

      Stort tack för ditt detaljerade svar och kommentar på min fråga Jan.

      Håller helt med dig gällande förenklingen. Riktigt skönt att höra att du är inne på liknande tankar. (En hyfsad garant för att jag inte är ute och cyklar totalt :)) Även vid förr årets ombalansering så kändes det som att du var inne på att förenkla. Ska bli högintressant att läsa årets artikel.

      I mitt fall så tänker jag också att en kraftigt förenklad portfölj skulle kunna ”befria” mig från mitt sparande. Har som nämnt lagt vansinnigt mycket timmar på att pilla, vrida och vända. Troligen till mycket liten nytta. En rak och enkel indexportfölj med låt säga 4 fonder som ombalanseras på 30 min en gång om året skulle skapa en ocean av tid för mig att göra annat. Läsa böcker, spela tv-spel, umgås med familj/vänner och annat som trots allt ger livet mer mening. Det om något skulle väl kunnas klassas som meningsfull avkastning!? :)

      En sista tanke som jag också hakat upp mig på:

      Låt säga att jag har har en portfölj som består av enkom följande:

      – SPP Global

      Den innhåller ju typ 55% USA, 20% Europa, 10% Asien och lite annat.

      Antag att jag istället investerar i följande och får exakt samma geografiska fördelning:

      – SPP USA (55%)
      – SPP Europa (20%)
      – Acces Asien (10%)

      Kommer dessa två portföljer att bete sig likadant? Vad jag ”stör” mig på med en globalfond är att dess utveckling i stort kommer att styras av hur det går för USA. Även om Europa går bra så kommer dessa 20% att käkas upp av ett sämre presterande USA. Vad min hjärna inte fattat än (blottar möjligen genuin idioti här men jag är här för att lära :)) är att portfölj nummer två rimligen borde bete sig exakt likadant som ettan Eller? Just nu kör jag enligt modell 2 (har fler fonder än de 3 men du/ni förstår) i tron att den kommer att prestera bättre trots att sammansättningen är mer eller mindre exakt som en global indexfond.

      Stort tack för bloggen och stort tack till alla som konstruktivt och med vänlig ton kommenterar. (Generellt mycket trevligt här i kommentatorsfältet. Keep it up!)

      2+

      Gravatar ikon för användaren
      Johan

Få månadens bästa tips och artiklar!

Få de bästa tipsen, videoklippen och artiklarna från bloggen
till din mejl ungefär en gång i månaden. Tack! /Jan :-)

Genom att prenumerera godkänner du villkoren för nyhetsbrevet. Du kan avsluta när du vill.