Poängen med resonemanget om ”hur stor andel av min löneökning kan jag spendera” är att de två delarna (spar/konsumtion) slår olika baserat på hur lång tid det är kvar tills du ska gå i pension.
Löneökningen har bara effekt fram tills du slutar jobba, men utgiftökningen har effekt resten av livet.
Två exempel (du får 2000 kr löneökning på årslönen, sparar 50% och räknar med 30 år i pension):
- Med 30 år fram till pension — ditt pensionskapital ökar med 30 000 kr + avkastning, ditt behov av kapital ökar också med 30 000 kr.
- Med ett år fram tills pension — ditt pensionskapital ökar bara 1000 kr, men ditt behov av kapital ökar ändå med 30 000 kr.
Så ju längre bort ditt måldatum är, ju mer av löneökningen kan du förbruka i stället för att spara. För ett år kvar till pension så kan du bara förbruka en trettioendel av löneökningen, resten måste du spara för att kompensera kostnadsökningen över trettio år (spara 1935 kr, öka utgifterna med 65 kr). För två år kvar till pension kan du spendera två trettiotvådelar, spara resten osv.
Sparkvot är helt klart den viktigaste KPIn för att jobba mot FIRE, men den viktigaste halvan av sparkvoten är att hålla kontroll på sina kostnader, och ju närmare ditt måldatum du kommer, desto viktigare blir den halvan. När du går i pension försvinner inkomsthalvan av sparkvoten och kvar blir utgiftsdelen. Kan du inte få styr på dina kostnader kan du inte planera för så här långa horisonter.
Jag räknar för tillfället ungefär så här när jag bestämmer hur mycket utgifter jag vill unna mig. Om jag slutar jobba idag, vilken månadsutgiftnivå täcker mitt kapital för resten av livet? — Det blir min månadsbudget. Sakta men säkert så länge jag fortsätter jobba så ökar månadsbudgeten pga att två siffrors förhållande ändras: hur stort är pensionskapitalet (ökar) i relation till hur många år i pension (minskar).