Det är därför vi pratar om ett snitt! Apan kastar pilen, säg, 1 miljard gånger.
Tänk att du spelar lotto:
99% av gångerna förlorar du 100%
1% av gångerna får du 1 miljon gånger pengarna.
Medianen är -100%, snittet är högt.
Spela detta spel 1 miljard gånger och snittet och väntevärdet kommer praktiskt taget vara samma.
Om apan kastar pil en miljard gånger så får den väl teoretiskt avkastning i linje med ett likaviktat index som i sin tur har lägre förväntad avkastning än marknadsviktat, pga det marknadsviktade ger mer plats åt vinnarna och mindre åt förlorarna?
Men du behöver kasta pil med en viktad slumpmässighet. Där du viktar efter bolagens marknadsvikt.
Annars jämför du äpplen och päron.
Om du kastar pil likaviktat, då får du detta fenomen:
Men då är din riskprofil helt annorlunda eftersom den motsvarar likaviktat index.
Likaviktat är väl högre avkastning ich högre risk p.g.a. fakttilten.
Likaviktat har högre förväntad avkastning (ökad småbolagsfaktor), till högre risk.
Nej, det tycker jag inte vi behöver. För den huvudsakliga poängen kvarstår ju:
Så istället för att säga: “Att avvika från global marknadsvikt är en risk man inte får betalt för över huvud taget”…
… så vill jag säga: “Att avvika från global marknadsvikt är en risk man inte får tillräckligt betalt för”.
Sant, empiriskt har det likaviktade högre förväntad absolut avkastning tack vare högre exponering SCV faktorn. Dock inte riskjusterad.
Dock håller mitt citat fortsatt ändå
Avvikelser från forskningen och globalt marknadsviktat index innebär att man tar en högre risk utan att den förväntade avkastningen ökar (givet att det man avviker till inte har en riskpremie).
Men det gäller ju inte om vi går mot lägre risk. Då stiger den riskjusterade avkastningen men absolutavkastningen går ner.
Vad menar du? T.ex att övervikta stora bolag? Ja, då går absolutavkastning ner, men riskjusterad går väl knappast upp jämfört med marknadsviktat?
Jo. Samma sak som om du mixar räntor och aktier.
Riskjusterade avkastningen går upp, absolut avkastning ner.
Oh fan, där ser man. Så exakt vad är det marknadsviktade portföljen maximerar om inte absolut avkastning och inte heller riskjusterad?
Maximal riskjusterad avkastning på den risknivå som är genomsnittlig på aktiemarknaden.
Vilket brukar vara en lagom risknivå för en privatsparare. Hävstång/högre risk är svårt för många att hantera. Lägre risk är kass på 30+ års sikt
Det var en bra poäng!
Men då kommer nästa fråga: om vi kan få högre riskjusterad avkastning på tillgångar med lägre förväntad absolutavkastning, då måste det ju finnas folk som försöker utnyttja det genom att applicera hävstång på det för att få samma absolutavkastning som t.ex en marknadsviktat aktieporfölj, men till lägre risk.
Och så kan man ta det argumentet längre till allvädersportföljer med hävstång som innehåller massvis med tillgångsslag och i backtests uppvisar lika hög avkastning som global aktiefond, men med mycket lägre volatilitet = mycket högre riskjusterad avkastning.
Men enligt EMH ska väl det inte kunna förväntas bestå?
eller
Eller blir det så att en allvädersportfölj förväntas ha högre riskjusterad avkastning vid samma absolutavkastning tack vare bättre diversifiering? (Detta lutar jag åt nu när jag tänker på det).
Ett annat alternativ kan ju också vara att det finns risker som inte lätt fångas i en simpel siffra.
Eller att marknaden inte är helt effektiv.
Inte nödvändigtvis. Hävstång sänker riskjusterad avkastning men ökar absolut avkastning.
Just detta fenomen att det går att applicera hävstången sätter ju en relation på riskjusterad avkastning mellan tillgångar med olika risknivå
Men vad blir ditt svar angående allvädersportföljer med hävstång (kostnader inräknat) som åtminstone i backtests uppvisar mycket högre riskjusterad avkastning till samma absolutavkastning som global aktiefond och har gjort det över lång tid?
Jag tänker att det ändå kan vara okej i en effektiv marknad: ökad diversifiering → minskad diversifierarbar risk → ökad riskjusterad avkastning.
Jag tror svaret finns i flera anledningar:
Fångar volatilitet risk på bra sätt här? Mer tveksam, i synnerhet med räntepapper (defaultrisk och ränterisk). Så man får detta:
Samt effektiv marknad är bara en (del)modell, den kommer inte vara perfekt.
Samt detta är säkert en del:
Sen när vi bygger modeller med korrelationer är vi kraftigt begränsade. Korrelation är mått på linjär samvariation, så kan inte alls fånga upp icke linjära samband.
T.ex. ett kvadratiskt förhållande har vid dataset symmetriskt kring 0 noll korrelation, men mycket starkt kopplade.
Här kommer ett tankespjärn bryggandes avsnitt 434 och 435 (?) om valutariskmyten:
Om nu momentumstrategi vid investeringar kan vara lite småokej, hur kommer det sig att momentumstrategi gällande valutor inte är det?
Det är fundamentalt fel. Om någon säljer en aktie till Kalle och kalle tjänar pengar på det så betyder det inte att säljaren förlorar pengar. Säljaren går miste om just den avkastningen som Kalle fick och säljaren får en annan avkastning i en annan aktie. Den kan vara både högre och lägre.
Jag vrider resonemanget ett varv till. Hela marknaden består av aktiva förvaltare och indexförvaltare. Eftersom indexförvaltare inte påverkar marknaden (det stämmer inte om jag har rätt) då är det aktiva förvaltare kvar. Om då aktiv förvaltning är ett nollsummespel och alla förlorar det en annan tjänar, då kan inte marknadsavkastningen vara annat än 0.
Jag kan hålla med om att säljaren går miste om just den avkastningen som Kalle får genom att köpa aktien, men båda kan fortfarande gå med vinst.
Nej det stämmer. Det är bara att aktiv förvaltning är ett nollsummespel relativt teoretiskt optimalt marknadsviktat index. Efter avgifter negativ summespel relativt teoretiskt optimal marknadsvikt.
Aktiva förvaltare och index utgör tillsammans hrla marknaden. Genomsnittet för hela marknaden är index. Genomsnittet för passivt teoretiskt optimalt index är samma som för hela marknaden.
Därför är genomsnittet för alla aktiva förvaltare också index. För varje krona en aktiv förvaltare tjänar över index är det en annan som tjänar en krona under. Före avgift är aktiv förvaltning ett nollsummespel (relativt i index utan avgift).
Håller 100% med det @nightowl skriver. Den vetenskapliga grunden inkl. matematiska beviset finns här:
Kan även rekommendera:
samt:
Ja i jämförelse med ett marknadsviktat index är det ett nollsummespel, det håller jag med om. Men i poden sas det att om A säljer till B så förlorar A den vinst B gör. Eller med andra ord, om B går med vist så går A med förlust. På så vis är aktiemarknaden inget nollsummespel.
Men om man ser till hela marknaden och Aktiva fonden “jättevinst” gör en överavkastning jämfört med marknadsindex så måste de andra aktiva fonderna gjort motsvarande underavkastning, men alla kan fortfarande ha gått med vinst.
Det är inte fundamentalt fel att aktiv förvaltning är ett nollsummespel i jämförelse med marknadsindex, men det är dåligt formulerat i avsnittet.
Ja, det var dåligt formulerat av mig i podden. 
