Nedan följer en transkribering gjord med hjälp av AI. Det innebär att den inte är ordagrann, kan innehålla fel eller konstigheter. Men den ger ändå en tillräckligt bra översikt för dig som inte vill titta eller lyssna på avsnittet.
Visa transkriberingen
Testamente – vad du behöver veta
Jan: Testamente. Vad är det viktigaste att veta? Vad är fallgroparna? Hur behöver man formulera testamentet i förhållande till andra viktiga dokument som exempelvis äktenskapsförord, samboavtal, eller om man har bonusbarn – eller så kallade särkullbarn i juridisk mening? Hur ska man tänka kring det här?
Hur ser formkraven ut? Vad händer om testamentet inte hittas? Det är några av frågorna vi pratar om i dagens avsnitt tillsammans med den seniora juristen Anna Juteryd från Läxly. Det här är också reklam för Läxly, och det är ett samarbete där vi har fixat så att du som lyssnar kan få 30 minuters kostnadsfri hjälp för att till exempel prata om testamentet med Anna eller med någon av hennes kollegor.
Jag ser det här avsnittet lite som allmänbildning, lite som en hygienfaktor, för det här är så viktigt att göra. Det sparar så mycket tid, kraft och energi, särskilt om man råkar gå bort. Vi har flera i communityn som har vittnat om att ens partner går bort – det är en stor sorg, det är kris i livet – och sen ska man hantera vad den här personen önskade sig, var alla papper finns, hur försäkringen ser ut, var alla tillgångar finns, och liknande.
Ett testamente är på något sätt en kram till eftervärlden.
Som demagogen i communityn sa: det är en möjlighet att uttrycka sin vilja och påverka när man inte längre är i rummet. Det är ett sätt att vara snäll mot ens anhöriga och de man kanske älskar mest. Jag ska inte prata så himla mycket mer – här kommer Caroline och Anna.
Caroline: Varmt välkomna till Rika tillsammans-kanalen som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av våra erfarenheter, vår livsresa, våra framgångar och våra misstag så att du ska kunna göra din ekonomi, ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver den här kanalen heter Caroline och Jan Bolmeson.
Vad är ett testamente?
Jan: Jag tänker att vi hoppar rakt in i det. Testamente – vad är det? Varför är det viktigt?
Anna: Testamente är ett juridiskt dokument som reglerar vad som händer om någon går bort. Vad vill man ska hända med kvarlåtenskapen? Det finns också frågor kring vem som ska ärva – vet vi det, eller behöver man reglera om det? Och vad får man lov att reglera?
Caroline: Mm.
Anna: Hittills har vi bara pratat lite med varandra om till vem arvet ska gå. I ett testamente reglerar man ju en rad andra saker också. Man kanske har en särskild önskan om att moster Agdas piano eller spegel – ni förstår, det har gått i arv som någon släktklenod.
Caroline: Ja.
Anna: Man kanske vill ha ett saklegat, att det ska tillfalla mitt barn eller barnbarn. Man vill helt enkelt överlåta något för att man märker att barnbarnet tycker så mycket om den där spegeln eller vad det nu må vara.
Jan: Mm.
Anna: Så det handlar också om till vem – såklart – men man kan också specificera mer vad man vill att någon ska ärva när man går bort.
De svenska arvsreglerna – hur ser de ut by default?
Jan: Men hur ser de svenska arvsreglerna ut? Om man inte gör någonting – vi har pratat om sambo och sådant – men vi tar en repetition. Hur ser arvsreglerna ut by default?
Anna: Om jag är helt ensam, inte lever med någon, inte är gift och inte sambo, då ärver i första hand mina barn. Bröstarvingar är ett annat begrepp.
Jan: Mm.
Anna: De ärver i första hand, och det är den första arvsklassen. Det är barnen och barnbarnen – begreppet bröstarvingar inkluderar både barn och barnbarn.
Jan: Ja.
Anna: De ärver i första arvsklassen. Har man inte barn eller barnbarn, eller om de – gudförbjudet – inte är i livet, då går man vidare till arvsklass två. Då är det mamma och pappa. Finns inte dem i livet så är det syskon.
Jan: Mm.
Anna: Finns inte dem i livet så är det syskonbarn. Har man inte dem i livet eller inte har några…
Jan: Ja.
Anna: …då går man vidare till arvsklass tre. Och då är det mor- och farföräldrar.
Jan: Mm.
Anna: Finns inte dem så är det mostrar, fastrar och farbröder. Men där stannar det.
Jan: Där stannar det, ja.
Anna: Kusiner ärver inte av mig i det här exemplet.
Jan: Jaha.
Anna: Så kusiner ärver inte.
Jan: Och nästa steg blir allmänna arvsfonden.
Anna: Exakt. 1928 införde man i Sverige att kusiner inte skulle ärva. Istället, om det inte finns fler arvingar, beslutade Sverige att det skulle gå till allmänna arvsfonden.
Jan: Ja, men super. Så där tar det slut.
Samboar och arv
Om vi hoppar tillbaka – det här gällde ensamstående utan barn. Vad är nästa? Sambos?
Anna: Vi tar sambos.
Jan: Mm.
Anna: Har man inte skrivit något testamente så ärver man inte varandra.
Jan: Mm.
Anna: Och då drar hela den här radarn igång igen. Första arvsklassen, andra arvsklassen och tredje arvsklassen. Så är det.
Jan: Så det är ju det vi också pratar om i samboavsnittet.
Anna: Ja.
Jan: Att det kan bli så att plötsligt kommer samboens mamma in och blir delägare i lägenheten man har tillsammans.
Anna: Ja, i alla fall försöker få ut pengarna av den om inte annat. Precis så. Och detta är förutsatt att man inte gjort någonting.
Jan: Mm.
Anna: Så ser arvsordningen ut.
Jan: Mm.
Anna: Och är man gifta så är huvudregeln att man ärver varandra i första hand.
Jan: Ja.
Anna: Och när båda har gått bort, så är det de gemensamma barnen. Och så vidare.
Jan: Upplever du att det finns någon missuppfattning kring det här?
Anna: Ja, det finns mycket missuppfattning kring det här med att man inte visste att sambor inte ärver varandra. Jag hade hoppats på att alla svenskar har blivit upplysta om det.
Jan: Mm.
Anna: Men det är fortfarande väldigt okänt. Och det är jättebeklagligt att man inte vet det mer.
Caroline: Men hur märker du det?
Anna: Det slår jättehemskt och illa när man ska separera eller om någon dör. Man vet för lite om hur sambolagstiftningen fungerar i Sverige idag, tycker jag.
Jan: Och det har vi ett separat avsnitt om.
Anna: Absolut.
Arvsregler kring särkullbarn och bonusbarn
Jan: En grej vi borde ta upp här – som vi också har tagit i ett separat avsnitt – är särkullbarn, alltså bonusbarn. Kan du säga något om hur arvsreglerna fungerar kring bonusbarn?
Anna: Jo, bonusbarn har en skyddsregel i lagstiftningen som helt enkelt gör att de måste få ut sitt arv.
Jan: Mm.
Anna: Oavsett om du är sambo eller gift – har du ett särkullbarn så måste de få ut sin laglott, som det heter. Och det är hälften av den kvarlåtenskap de skulle ha fått. Men skriver man inget testamente får de ut väldigt mycket.
Jan: Precis, och vi har räkneexempel i det avsnittet, så vi ska inte återupprepa.
Vad kan man ändra med ett testamente?
Bra, och om vi nu kommer in på testamentet – för det är testamentet, om jag förstår det rätt, ett sätt att modifiera detta. Vad kan man ändra och vad kan man inte ändra med testamentet?
Anna: Det finns jättemycket att säga. Ni förstår att vi har korta, härliga, krispiga avsnitt här. Jag går in på de stora penseldragen.
Jan: Mm.
Anna: Men kommer man in till oss och har en juridisk rådgivning så finns det en mängd saker.
Jan: Specialfall.
Anna: Exakt. Kan jag skriva in att det ska finnas en nyttjanderätt i den här fastigheten? Kan jag skriva så här och så här?
Jan: Vad är de vanligaste grejerna man skriver i testamente i din upplevelse?
Anna: Det vanligaste är väl egentligen att man ser att lagen säger si eller så, och att den person som ska ärva när man dör – det vill man inte. Det måste man få ordning på.
Exempelvis det här med särkullbarn som du var inne på. De kanske vill få ut väldigt mycket pengar, och man kanske inte vill det i ett första steg. Så man minskar arvet till laglott, men särkullbarnet kanske får ut sitt arv senare, när den andra maken eller sambon går bort. Det är nog det vanligaste, skulle jag säga.
Jan: Och det är bara för den som lyssnar: lyssna gärna på det avsnittet. Scenariot kan se ut så här: man träffas i en senare fas i livet, man har barn från tidigare förhållanden, man bor i ett gemensamt boende. Säg att jag går bort – då ska mina barn få mitt arv, vilket gör att Caroline till exempel skulle behöva lösa ut dem.
Anna: Mm.
Jan: Och det enda sättet att lösa ut dem kan vara att sälja boendet. Med testamentet kan man göra så att arvet blir lägre och man skjuter upp det. Det är till exempel ett sådant scenario.
Anna: Man hoppas att det ska bli mer görbart den dagen. Man kan inte eliminera alla risker.
Jan: Mm.
Anna: Man kan inte göra så att barnet som har haft en tidigare relation blir arvslöst.
Caroline: Mm.
Anna: Men man kan minska risken för att man kanske behöver lämna sitt hus och hem. Det är väl det vanligaste. Och sedan naturligtvis väldigt många sambor som förstår, eller har förstått, eller efter vår rådgivning förstår…
Caroline: Mm.
“Oj, vi trodde vi ärvde varandra – det här är ju helt galet. Vi måste omedelbart upprätta ett testamente, så här kan vi ju inte ha det.”
Sambor med gemensamma barn – en viktig skillnad
Anna: Sen finns det en sak som är lite viktig att särskilja, och nu kommer jag in på en grej som ni får hojta till om jag förklarar dåligt. Vi har pratat om särkullbarn, och det är barn från en tidigare relation – de måste få ut sin laglott oavsett om man är gift eller sambo.
Jan: Mm.
Anna: Men när man är sambor och inte har skrivit ett testamente, och man bara har gemensamma barn – då ärver barnen allting om man inte skrivit ett testamente.
Skriver man ett testamente så är det – näst intill förenklat uttryckt – lite samma principer som vid särkullbarn. De måste ändå få ut ett arv. Är ni med? Även de gemensamma barnen måste få ut sitt arv.
Jan: Mm.
Anna: Men vi kan minska ner så att de bara får sin laglott. Även när vi pratar om gemensamma barn.
Jan: Det kan vi faktiskt repetera.
Anna: Mm.
Jan: Man kan tycka att det inte är ett problem.
Anna: Mm.
Jan: Men det blir praktiska problem. Du beskrev det i ett tidigare avsnitt – kan du ta det scenariot med banken?
Anna: Precis, det som är lurigt är till exempel om man inte har skrivit ett testamente – är det det du tänker på, Jan?
Jan: Nej, att barn – du berättade att barn inte får äga. Så om man går bort och bara har gemensamma barn kan det bli problem, för de behöver få sitt arv men de kan inte stå på, de kan inte äga egendom.
Anna: Nej, precis. Är ett barn omyndigt och de får i arv – låt oss säga att det är två sambor och den ena går bort, och man inte har skrivit något testamente – då kan ett barn inte äga fast egendom. Man ser fast egendom och en bostadsrätt, förenklat uttryckt, som en skuld.
Jan: Mm.
Anna: För det kostar bara att ha det fram tills du säljer, eller hur?
Jan: Mm.
Anna: Då kanske vi får ut våra värden. Men det är egendom som man inte får avkastning ifrån förrän man säljer eller överlåter. Och just av den anledningen: som huvudregel får aldrig ett barn äga fast egendom.
Jan: Mm.
Anna: Och då kan det skapa problem. Ett barn kan inte heller vara skuldsatt – alltså ställa sig på något lån hos banken.
Jan: Då kan det bli problem med till exempel bankens amorteringsregler – att du får max låna fyra och en halv gång din inkomst.
Anna: Mm.
Jan: De kan göra undantag, men det blir en massa bök i onödan.
Anna: Exakt.
Jan: Mm.
Det som är obehagligt är att när det här sker – om man inte har skrivit ett testamente – det är att man först förstår det här när man själv också är i sorg.
Anna: Och ska ta tag i det här och inte ens vet om man kan bo kvar där man har bott. Och kanske inte så mycket för sin egen del, utan för sina egna barn som behöver få vara kvar i det lugn man befinner sig i. Jag skulle säga – jag vågar säga – att det är en tragedi när sambor upptäcker att de inte har gjort någonting.
Praktiska konsekvenser – ett verkligt exempel
Jan: Jag är också så här – vi hade en person i communityn som precis var med om att hennes man gick bort tyvärr. Och hon beskrev det som kaos. Han hade företag, massa tillgångar. Då skulle man först inventera tillgångarna, och det fanns inte riktigt ordning på pappren. Sen var det: kan vi bo kvar? Behöver vi flytta? Plötsligt är det sjukt många saker att hantera, och sen ska du sköta ditt eget jobb utöver allt detta.
Caroline: Enorm stress. Men det är man själv som ska inventera de här tillgångarna?
Jan: Det kommer vi till sen, tänker jag, kopplat till testamente. Jag tycker att man också ska ha en “viktig papper-pärm”.
Caroline: Ja.
Anna: Precis.
Jan: Man kan samla allt där, och vi ska återkomma till det. Att inventera, vart man vill ha sakerna, och så vidare.
Anna: Vad kan man få hjälp med och vad måste man göra själv? Det är viktigt. Bra.
Kan man göra någon arvslös med ett testamente?
Jan: Det tänker jag är viktigt att veta. Kanske en myt, men man kan inte med testamente göra någon som har rätt till ett arv arvslös?
Anna: Inte så länge det är särkullbarn eller barn, nej.
Jan: Kan man göra någon annan arvslös?
Anna: Jo, det kan du. Har du inga bröstarvingar – det vill säga barn eller barnbarn – då kan du fritt förfoga.
Jan: Mamma ska inte ärva?
Anna: Absolut, det är bara bröstarvingar som måste få ut sitt arv.
Jan: Då lärde jag mig något nytt. Är det något mer kring det? Jag tänker att vi ska prata om enskild och gemensam egendom.
Anna: Vi kommer in på det.
Jan: Är det något mer vi ska ta upp kring arvsreglerna?
Anna: Nej, inte egentligen. Det finns väldigt mycket att säga om arv och testamente.
Jan: Mm.
Anna: Det finns väldigt mycket olika saker man kan diskutera och prata om.
Jan: Vad tänker du på då?
Anna: Jag tänkte på att med enskild egendom kommer vi att gå in på vad det innebär och så vidare. Men det kan också vara sådana saker som att man behöver tänka på att man kanske är sjuk eller rädd för att gå bort lite tidigare än man tror. Olyckan kan vara framme.
Jan: Mm.
Anna: Att man faktiskt går bort tidigare än man tror, och ens barn kanske inte har hunnit bli myndiga.
Jan: Mm.
Anna: Och vem ska då förvalta pengarna?
Särskild förvaltare i testamentet
Caroline: Mm.
Jan: Då finns det en särskild förvaltare, men jag vet inte så mycket mer.
Anna: Då kan man också utse i testamentet någon som särskilt förvaltar arvet. Sen finns det väldigt mycket att säga om det här förvaltarskapet och vilka begränsningar som finns. Det går inte alltid att styra hela summan som ett barn får. Man måste kanske ibland också få ut sin laglott under vissa förutsättningar. Men det kan vara bra att utse någon som faktiskt hjälper till att förvalta barnens arv. Det kan man skriva in i ett testamente.
Jan: Det har vi faktiskt gjort, och till och med skrivit hur vi vill att pengarna ska förvaltas.
Anna: Man kan till och med göra en liten berättelse där. Det är ett sysslomannauppdrag, så det är väldigt snyggt och prydligt.
Jan: Mm.
Anna: Där man kan ge, med barnets bästa som förgrund, att de också får lov att använda pengar för att köpa en ny lägenhet, eller hur de ska placera pengarna. Känner man sig trygg i det – att man har valt någon man litar på som känner barnen?
Jan: Då tar vi det lilla sidospåret. Vi pratar också om att man kan vilja, om det är större belopp, att barnen kanske inte ska få allt vid 18 års ålder. Men att man inte kan styra hur mycket som helst. Det är mer eller mindre en rekommendation: vi vill så här mycket vid 18, så här mycket vid 25, så här mycket vid 30.
Anna: Fram till 25, som tumregel, går det – om alla parter är överens – att ha en särskild förvaltning. Men sen börjar det bli svårare.
Jan: Jag vet inte om det här var rätt, men en anonym person på internet svarade att de hade skrivit att barnen kan välja att inte gå med på den särskilda förvaltaren. Men då får de ett mindre arv, för det var villkorat att pengarna annars skulle ges bort till någon annan. Så det var ett implicit hot: antingen följer du de här reglerna eller så får du mindre pengar.
Anna: Det kan vi ibland vara i situationer där det faktiskt finns lite sådana villkor i testamenten. Det kan diskuteras, och vi skriver in dem ibland. Men är det ovanligt? Just det här exemplet du gav nu…
Jan: Ja, jag tror det är en specialare.
Anna: Det är en specialare.
Caroline: Men jag tänker: villkor i testamenten – är det ovanligt?
Anna: Nej, det händer ganska ofta, framför allt när det gäller testamenten där det finns särkullbarn med i bilden. Där man kanske har en önskan att särkullbarnet eller särkullbarnen inte plockar ut sin laglott. Gör du det, då kommer du inte att få ett efterarv. Förstår ni vad jag menar? Då får barnet vänta.
Jan: Och scenariot gissar jag är: man bor ihop, man har träffats på äldre dagar, man har bonusbarn eller särkullbarn. Och man tänker att man vill att ens partner ska bo kvar.
Anna: Mm.
Jan: Och det är: avstår du från laglotten, eller – nej. Får du bara laglotten?
Anna: Laglotten nu, ja.
Jan: Så du får bara den. Medan om du väntar, så att hon kan bo kvar, då får du en större del.
Anna: Exakt.
Caroline: Avslått och laglott.
Anna: Bra.
Enskild och gemensam egendom
Jan: Ska vi hoppa in i enskild och gemensam egendom?
Anna: Ja, precis. Jag tar det här nu. När vi pratar i sammanhanget testamente kan man tycka: men varför, om man är gift och vi vill ärva varandra? Vi har inga särkullbarn. Vi har bara gemensamma barn.
Jan: Mm.
Anna: Ni som har blivit duktiga på det här vet att då ärver ni två varandra först.
Jan: Mm.
Anna: Och det är först när båda har gått bort som era gemensamma barn ärver. Varför ska vi ens skriva ett testamente då? Det är en ganska vanlig fråga. Vi vill ju att det ska vara så som lagen föreskriver, och det blir ju som vi vill.
Och då brukar jag säga: tänk på att man kan skriva in i ett testamente – och det kan man göra i vilken situation som helst – att allt som någon ärver ska bli den personens enskilda egendom.
Caroline: Mm.
Det är en ganska fin gåva som föräldrarna kan ge till sina barn – att pengarna de får i arv blir skyddade från att barnet kanske annars tvingas dela dem vid en framtida separation.
Anna: Är man gifta blir det hälften av värdet som ska gå över. Och så vidare.
Caroline: Det måste vara ganska vanligt att ens barn ska ha enskild egendom?
Anna: Ja, precis. Eller om det är egendom som har trätt i stället.
Jan: Mm.
Anna: Att man skriver in en ganska fyllig och trevlig enskild egendomsklausul som verkligen skyddar barnen. De kanske får en fastighet, men den säljs – då ser vi till i klausulen att även pengarna blir enskild egendom.
Avkastning på enskild egendom – en vanlig fälla
Jan: Det var en sak jag lärde mig från någon i communityn: avkastning på enskild egendom är inte automatiskt enskild egendom. Kan du förklara det och ge exempel? Det var helt mindblowing. Avkastning på ett ISK är till exempel inte enskild egendom.
Anna: Man måste särskilt förordna om det. Det räcker inte bara att skriva i ett testamente att allt som någon ärver av mig ska utgöra dennes enskilda egendom. Det enda skyddet man får då är precis den egendomsmassan som den är den dagen man ärver.
Caroline: Mm.
Anna: Men när det gäller avkastningen behöver man särskilt ange det i en enskild egendomsklausul. Att även avkastningen – det vill säga värdehöjning – ska vara enskild egendom. Det kan vara på ett hus, det kan vara aktier, det kan vara alla möjliga typer av värdestegring.
Jan: Utdelning, är det samma sak?
Anna: Ja, samma där.
Caroline: Får jag bara fråga…
Sammanblandning av enskild egendom – var försiktig
Jan: Förlåt, jag vill ta en grej till med detta. Ytterligare en sak jag lärde mig: den som tar emot enskild egendom måste vara sjukt noga. Den får inte sammanblandas. Man måste ha en proveniens. Har vi ett gemensamt konto, och jag får ett arv från min mamma som är enskild egendom, och sen sätter jag in det på vårt gemensamma transaktionskonto – efter ett tag är de pengarna sammanblandade.
Anna: Precis, då blir de så sammanblandade – den enskilda egendomen blir så sammanblandad med giftorättsgodset att det inte längre är enskild egendom. Du har helt rätt. Så det gäller att tänka efter hur man använder sina pengar som man får i arv.
Jan: Samma sak om man använder pengarna: om jag har fått 200 000 i enskild egendom och vi använder de pengarna för att renovera taket – då är man också körd, typ.
Anna: Ja, man kan behöva prata med en jurist om hur man ska göra när man börjar använda sin egendom som man har fått som enskild. Det är jätteviktigt. Och då kanske man helt plötsligt aktualiserar frågan: har man fått enskild egendom i form av arv – det är ju ett sätt att få enskild egendom. Vi kommer in på det mer i nästa avsnitt.
Jan: Mm.
Anna: Väldigt mycket om enskild egendom. Men nu tänker vi på att man får enskild egendom för att föräldrarna har gett det via testamentets väg.
Jan: Det var någon som rekommenderade: får du det som barn, skapa ett eget konto som heter “arvspengar”.
Anna: Enskild egendom och arvspengar.
Jan: Mm.
Caroline: Så att de är separerade?
Jan: Ja, så att det finns en ren historik. I en konfliktsituation behöver du bevisa att det inte är sammanblandat och att det finns en proveniens.
Anna: Helt rätt, Jan. Man måste kunna härleda – det är ett väldigt bra ord – från där man fick sitt arv, kanske insatt på ett konto, till vart det tog vägen. Och kanske också öronmärka ett konto.
Kan man testamentera fritt – även som gift?
Caroline: Jag hade bara en liten fråga. Om Jan och jag – vi är gifta, vi har inga barn – och om jag dör, vill jag ändå att en del av min egendom ska gå till Greenpeace. Kan jag göra det?
Anna: Absolut.
Jan: Jag har väl egentligen ingen rätt till hennes arv, även om vi är gifta?
Anna: Nej, du kan göra vad du vill. Precis så.
Jan: Mm.
Caroline: Ja, men det lärde du dig nu, tack vare min Greenpeace-fråga.
Anna: Men kommer ni ihåg det här med bodelning? När man går bort gör man en bodelning.
Caroline: Mm.
Anna: Du har fortfarande giftorättsgods. Förenklat uttryckt i det här exemplet har du rätt till hälften av din egendom, om allt utgör giftorättsgods och ni inte gjort om något till enskild egendom. Och sen kan du fortfarande göra vad du vill.
Jan: Så om man hade haft en släktkonflikt hade mina släktingar hellre sett att vi var sambos än gifta. För då hade inte Caroline kunnat göra det.
Anna: Vi kan prata om fallgropar och kryphål efter vi har pratat om det.
Kryphål och udda scenarion
Jan: Nu kommer folk att säga: ni måste ta kryphålen! Det är alltid kul.
Anna: Kryphål är ju svårt. Kryphål på vilket sätt tänker du?
Jan: Det var du som sa kryphål.
Anna: Mm.
Caroline: Är det den frågan nu, när jag vill göra vad jag vill med min del?
Jan: Ja.
Caroline: Men det är väl ett litet kryphål.
Anna: Nej, det tänker man inte på. Det är inte kryphål – så är lagstiftningen. För mig är det inga kryphål.
Jan: Men udda scenarion – har du varit med om något sådant? Du har ändå varit i domstol. Har du sett något sånt där det var weird?
Anna: Vi träffar ibland människor och det är klart att vi gör det.
Jan: Mm.
Anna: Men du tänker på testamentariskt, menar du?
Jan: Har du haft någon konstig situation – Bansen kommer in med en grej och det är: det här har vi aldrig stött på?
Anna: Nej, vi gör inte riktigt så. Vi har sekretess, så spännande får det inte lov att bli. Allas vilja och önskemål respekterar vi fullt ut, oavsett vad det må vara. Men visst, det är klart att man har fått vara med om lite speciella förordnanden som kunder och klienter vill göra.
Jan: Men kan du ge ett exempel?
Anna: Nej.
Enskild egendom – en fin gåva till barnen
Jan: Men är det något mer att säga om enskild egendom och gemensam egendom innan vi avrundar?
Anna: Just när det gäller testamente och enskild egendom tycker jag att det är en väldigt viktig klausul att ha i ett testamente.
Jan: Ja.
Anna: Mm.
Jan: Och det finns egentligen ingen anledning att inte göra det. Jag tycker det är en hygienfaktor.
Anna: Det tycker jag också. Framför allt var du inne på romantik i ett annat avsnitt.
Jan: Ja, precis.
Jag kan tycka att det är en väldigt fin gåva om man som förälder har tänkt på att ge sitt arv som enskild egendom till sina barn.
Anna: Sen, om man låter den enskilda egendomsklausulen vara öppen – som det kallas – då får barnet ändå ändra om det vill.
Jan: Men kan inte barnet ändra det oavsett?
Anna: Inte på alla sätt. Man kan ha en strängare och striktare klausul också.
Jan: Jaha, det visste jag inte. Jag trodde alltid att barnet hade rätt att göra det.
Anna: Man kan göra det med stängt och strikt, med snäva undantag kring det också.
Jan: Mm.
Anna: Så de får gåvan i att den blir enskild egendom. Sen kan de öppna upp med nyckeln själva och kanske skriva ett äktenskapsförord och ändå dela med sig av pengarna.
Men, apropå romantik…
Jan: Ja, okej.
Anna: Så är det väldigt härligt, för barnet – att föräldrarna har tänkt på det. För det är känsligt i ett äktenskap.
Jan: Mm.
Anna: Att ta upp frågan: “Nu har jag fått ett arv på en miljon av mina föräldrar, nu vill jag att vi ska se över och skriva ett äktenskapsförord.”
Jan: Mm.
Anna: Då är det ganska härligt att det redan är så. Förstår ni? Det är redan färdigt – man behöver inte tänka på det.
Jan: Vi kommer till det i äktenskapsförordsavsnittet, men jag vet att det var någon som sa att det är väldigt vanligt att föräldrarna kommer med kravet på äktenskapsförord, och så blir det en ursäkt: “Det var inte jag, men mina föräldrar tycker att det är viktigt.”
Caroline: Kan man inte stå för det själv ens?
Jan: Nej, men alltså – för många föräldrar… Om vi tar vår situation, förhoppningsvis blir det en påse pengar till våra barn. Jag kommer att komma med förslaget till våra döttrar att de ska ha ett äktenskapsförord. Sen kan man villkora det – annars händer vissa saker.
Caroline: Men krav?
Du kan komma med förslaget, men något krav kan du inte ställa. Du kan i och för sig göra så att de får enskild egendom.
Jan: Nej, men jag kan säga att ni får mindre pengar om ni inte gör ett äktenskapsförord.
Anna: Jag tycker det låter jättefarligt.
Jan: Va?
Anna: Man kan falla tidigt. Bindande skulle det nog inte vara. Jag har aldrig varit med om den frågan exakt.
Jan: Men kan jag inte säga att de får ett mindre arv – Greenpeace-pengarna – om de inte gör ett äktenskapsförord? Jag skriver in det i testamentet.
Anna: Du är en sån kund som kom till oss nu.
Jan: Som är Bansen!
Anna: Nu är jag Bansen. Ja, men jag får tänka lite här. Vi hörs imorgon. Jag tar en god kopp kaffe och funderar – går det här?
Jan: Mm.
Anna: Det är inte säkert att det är möjligt. Men det kan vara möjligt också.
Jan: Det kan vara möjligt, ja. Vi får ta det i det andra avsnittet.
Situationer då testamente är ett absolut måste
Jan: Bra. Situationer då det absolut är ett måste att skriva testamente?
Anna: Om man är sambo och vill ärva varandra.
Jan: Ja, sambos.
Anna: Och om man har särkullbarn ska man ha funderat över: vill man att de ska få ut hela arvet?
Jan: Mm.
Anna: Och hur slår det rent ekonomiskt i vår familj om de får det? Man får hjälp att bena upp siffror och exempel.
Jan: Mm.
Anna: Vill man det, eller vill man minska på barnets arv, men att de ändå får ut mer sen, så att det ändå blir så rättvist som möjligt?
Jan: Det tycker jag.
Anna: Så fort man har särkullbarn. Och även sambor som har gemensamma barn. De förstår oftast inte att de tror att de kan ärva varandra fullt ut, men det kan de inte.
Jan: Och det går inte ens att fixa med ett samboavtal som vi pratade om innan.
Anna: Nej, för samboavtal reglerar vad som händer när man separerar.
Jan: Mm.
Anna: Vad som händer när någon går bort – det kan man bara reglera i ett testamente.
Jan: Men om jag vänder på frågan: vem behöver inte ett testamente?
Anna: Det är väl egentligen gifta med gemensamma barn som inte bryr sig om att det blir en enskild egendomsklausul till barnen.
Caroline: Men också om man är ensamstående och inte har så mycket släkt och vill att pengarna ska gå till något…
Jan: …och inte ska gå till allmänna arvsfonden. Jag hade faktiskt ett exempel på det.
Anna: Mm.
Caroline: Det var det jag tänkte säga.
Anna: Mm.
Caroline: Du har inte pratat i mun på mig.
Jan: Nej, jag är ledsen.
Formkrav för testamente
Jan: Vilka formkrav gäller för att ett testamente ska vara giltigt?
Anna: Formkraven är uppställda i lagen. Det måste vara undertecknat av dig själv – den som har uttryckt viljan i testamentet måste underteckna. Och två stycken vittnen, samtidigt närvarande, som undertecknar och ser…
Jan: Mm.
Anna: …att den personen som skrivit testamentet undertecknar. Man kan inte underteckna ett testamente själv först och sen gå till jobbet och få två kollegor som vittnar det. Du vittnar själva undertecknandet.
Jan: Jag tror vi gjorde det så när vi skrev vårt.
Anna: Ja, det är farligt.
Caroline: Det är sådana filmscenarier där det ligger någon gammal fader döende och man säger “här är ditt testamente, du måste bara skriva på det” – och han vet inte ens vad som står i det.
Jan: Mm.
Caroline: Sådant finns inte väl?
Anna: Jo, det gör det.
Caroline: Jo? Det…
Anna: Vi är med om det.
Caroline: Hur uppdagas detta?
Anna: Vi skriver testamenten för dödsfallsskuld, och människor kan vara väldigt sjuka. Men märker vi att man ändå är fullgod – att man kan säga sin vilja och att den är tydlig, kanske uttalat den två gånger, först vid ett telefonsamtal och sen vid ett möte – det är inga konstigheter.
Caroline: Men det finns andra fall där det inte riktigt framgår om det var den viljan eller inte?
Anna: Nej, vi jobbar inte så – när vi upprättar testamenten hos oss sitter vi inte och bedömer. Vi är inte läkare och kan inte bedöma om någon inte verkar vara hundra procent vid sina sinnesfulla bruk. Vi ska inte göra den bedömningen.
Caroline: Mm.
Anna: Men det är väldigt vanligt att det blir process om testamenten som man försöker ogiltigförklara. Det kommer vi att ta upp – hur man kan väcka klandertalan för att ogiltigförklara testamenten av olika skäl.
Caroline: Och säga: “Men det ville han aldrig, och han var så sjuk på slutet. Det var nog inte alls det han ville.”
Anna: Exakt. Men det räcker inte med bara att man var sjuk. Man måste kunna styrka att någon inte var vid sina sinnesfulla bruk, eller uppenbart inte förstod vad saken gällde. Och det är ganska svårt att bevisa ibland, men det går.
Förvaring av testamente – hur säkerställer man att det hittas?
Jan: Hur förvarar man testamentet, och hur säkerställer man att det hittas?
Anna: Det var så enkelt förr. Jag är upp till åren, så då kunde man säga till kunderna att det är bankfacket. Men det finns inte längre.
Jan: Nej.
Anna: Det var skönt och enkelt. Men nu finns det i princip inga bankfack kvar i Sverige idag. Man kan välja – det är två olika sätt att förvara testamentet. Det viktiga att veta är att det är originalet som gäller. Du kan inte komma med en kopia.
Jan: Mm.
Anna: Det måste uppvisas i original.
Caroline: Man kan inte ha det inskannat?
Anna: Nej.
Caroline: Vi vet bara inte var originalet har tagit vägen?
Anna: Det är originalet som gäller. Det är därför den här frågan är så viktig.
Caroline: Mm.
Anna: Hur ska vi säkerställa den dagen vi faktiskt dör? Här har vi kostat på oss att vara tydliga med vår vilja – hur vet man att testamentet kommer att komma fram den dagen? En del väljer att ha det hemma i en pärm. Men då ska också de personer som är viktiga verkligen veta var originalet finns.
Jan: Mm.
Anna: Det kan bli inbrott.
Caroline: Mm.
Anna: Det kan bli brand. Och det kan faktiskt vara någon släkting som inte gillar vad som står där.
Jan: Mm.
Anna: Och är först på plats, som ni förstår. Och plötsligt finns inte testamentet.
Jag rekommenderar alla att ha testamentet förvarat hos ett bolag som håller på med förvaringstjänster.
Anna: Vi på Läxly samarbetar med en förvaringstjänst där man skickar in originalet. Och den samarbetar snyggt och prydligt med Skatteverket.
Jan: Mm.
Anna: Så direkt när någon går bort skickas originalet per automatik till dödsboets adress.
Jan: Mm.
Anna: Och då kommer det fram på det sättet.
Risker kring delgivning och flera testamenten
Jan: Men jag ser massa risker här.
Anna: Mm.
Jan: Det finns inget delgivningsansvar. Säg att jag pratar med min mamma som är 70 plus. Hon skriver testamentet, bevittnar det. Och så berättar vi inget för min bror.
Anna: Mm.
Jan: Det kan finnas släktingar som inte har en susning om att det finns ett testamente eller vad som ens står i det. Det måste vara dramatiskt ibland, minst sagt.
Anna: Jo, det kan det vara.
Jan: Och det kan finnas flera testamenten.
Anna: Mm.
Jan: Jag antar att de är daterade?
Anna: Nu kommer vi in i ett jättespännande område som jag älskar att prata om, för jag är juristnörd i den här frågan. Det kan vara jättesvårt ibland att avgöra testatorsvilja när någon har gått bort. Det kan finnas tolv testamenten – så många behöver det inte vara, men fyra-fem stycken. Och där finns det lagregler för hur man ska gå tillväga för att utröna testators vilja.
Jan: Mm.
Anna: Det finns huvudprinciper som gäller, och det är det sista testamentet – det senast daterade – som gäller.
Jan: Mm.
Anna: Men det kan vara så att det står saker i de gamla testamentena som inte utesluts. Det kan finnas klausuler i äldre testamenten som fortfarande lever kvar. Är ni med?
Caroline: Ja.
Anna: Man kanske bara ändrat någon viss del. Förstår ni vad jag menar? Här stod det om en spegel som skulle gå till Stina.
Jan: Mm.
Anna: Eller Agda, är ni med?
Jan: Mm.
Anna: Men det står inte i det nya testamentet. Nu tog jag ett enkelt exempel – det kan vara ganska stora saker det handlar om. Men: ska det där med spegeln från det tidigare testamentet fortfarande gälla?
Jan: Mm.
Anna: Så det där är en djungel med juridiska bedömningar och domstolsprocesser kring vad som egentligen är testators vilja.
Kan man skriva testamente själv?
Caroline: Men kan man skriva sitt testamente i Word? “Detta är min vilja.”
Anna: Absolut. Det kan se ut på väldigt olika sätt.
Caroline: Ja, men det måste alltid ha vissa grejer – som datum kanske?
Anna: Ja, och undertecknande och att det är bevittnat.
Jan: Men jag brukar säga: “Kids, don’t try this at home.”
Caroline: Men vad ska man göra då, om man inte ska “try this at home”?
Jan: Nej, jag tänker: okej, nu blir det “men det säger ni bara för att det är ett samarbete.” Nej, jag säger inte detta bara för det. Ta kontakt med en jurist – detta är en hygienfaktor. Du gör detta en gång i livet. Framför allt tänker jag: man kan bespara sina efterlevande.
Återigen den situationen – man har gått bort, det är kris, och sen ska man plötsligt hantera allt det här. Det var någon som skrev i forumet om att ge sina släktingar en “bajsmacka” – ta ett fritidshus, sätt gemensamt ägande, och “varsågod.” Jag tänker: då är det bättre att ta ett möte som ni har – ni har 30 minuters kostnadsfritt – och ta det därifrån. Sätt ihop det så att det blir tydligt.
Caroline: Mm.
Det handlar om att berätta om sin vilja medan tid och möjlighet fortfarande finns.
Varför ta hjälp av en jurist?
Anna: Exakt, det är väldigt bra. Det som är problematiskt med att skriva testamente själv är egentligen i huvudsak två saker.
Jan: Mm.
Anna: Den första: vet man verkligen om alternativen? Det kanske fanns något du hellre hade velat om du visste mer.
Jan: Mm.
Anna: Tar man hjälp av en jurist så ingår den detaljrika rådgivningen i priset för att upprätta ett testamente. Det är det man betalar för.
Jan: Mm.
Anna: Mer än bara upprättandet – det betalar man också för.
Jan: Mm.
Anna: Men kanske det mest värdefulla är att veta om det fanns något mer, eller ett annat alternativ.
Jan: Eller framför allt: vad är det jag inte vet att jag inte vet?
Anna: Exakt, för de allra flesta tror att de vet. Det andra är att framför allt testamenten… Alla avtal vi skriver är så, men testamentet vill man absolut inte att det ska finnas något som helst tolkningsutrymme.
Jan: Mm.
Anna: Man tror själv att man har skrivit saker och ting på ett väldigt bra sätt som inte går att tolka. Men vi ser jättemycket av det.
Jan: Mm.
Anna: Vi har mycket bouppteckningar också. Vi har dödsfallsjuridiken. Och det kommer in testamenten där man tänker: tänk om de hade haft hjälp av en jurist. Vi kan tolka det på fem olika sätt.
Jan: Mm.
Caroline: Hur vet man vilket sätt man ska ta då?
Anna: Ja, det är ju det.
Jan: Mm.
Anna: Mm.
Jan: Och sen kan någon bestrida det, för någon har en annan tolkning som är till deras nackdel.
Anna: Det finns tolkningshuvudregler när det gäller testamenten, men inte i alla delar. Och då blir det svårt.
Jan: Jag tänker på det här också, för jag ser detta inte bara i juridiken utan även när folk frågar om fond-tips. Jag är ibland: ja, men det tar lång tid att bli en bra investerare. En finansiell rådgivare har sett hundra olika ekonomier, hundra olika situationer. Det är det ni har sett – hundratals testamenten, hundratals sätt det kan gå fel. Medan man själv bara ser sin egen situation.
Anna: Precis, precis så.
Om du skjuter upp testamentet
Jan: Bra. Det var en fråga från communityn som jag tyckte var så bra: om du fick ge ett enda råd till någon som skjuter upp att skriva testamentet – för det vet jag, när jag pratar med min mamma: att skriva testamente kan kännas som att man påkallar sin död. Vad skulle du säga?
Anna: Gör det nu. Ju äldre du blir, desto svårare kan det faktiskt bli.
Jan: Mm.
Anna: Antingen är olyckan framme och du har inte hunnit skriva ett testamente – du går bort tidigare än du tänkt dig.
Jan: Mm.
Anna: Och blir ledsen över att du inte har gjort det.
Caroline: Mm.
Anna: Det andra är att ju äldre man blir, desto mer förvirrad kan man faktiskt bli. Och det kan vara så att någon ifrågasätter giltigheten. Nej, men gå iväg och skriv ett testamente. Livet förändras också, och omständigheterna förändras. Och då kanske man ibland behöver damma av och skriva om sitt testamente.
Jan: Hur ofta ska man uppdatera det?
Anna: Det är svårt att säga. Om ni kommer till en rådgivning hos oss kan vi titta: vi har ett testamente, livssituationen ser ut så här – vad tycker ni, behöver vi skriva om det? Då svarar vi på det. Men det är ofta vid livsförändringar. Familjesituationen ser annorlunda ut, någonting har hänt som gör att man vill titta på det närmare.
Den viktiga “viktig papper-pärmen”
Jan: Vi skrev faktiskt ett testamente, och en av grejerna vi tänkte på var den här pärmen. I den har vi skrivit en sammanställning som information.
Caroline: Mm.
Jan: Det finns en pärm där det finns en sammanställning av försäkringar. Vi som har bolag – då står det: här är tre personer, ta kontakt med dem, de sköter bolaget. Särskilt med tanke på att jag är mer insatt och kan väckas klockan tre på natten och berätta hur det ser ut. Medan det är jättesvårt för dig. Och då har vi: här är redovisningspersonen, de vet hur detta ska avvecklas. Den typen av tips tyckte jag var väldigt bra. Det kommer att komma fram, och då finns det instruktioner för vidare steg.
Anna: Det är väldigt bra.
Jan: Mm.
Anna: Det låter som en dödsstädning i pappersform.
Jan: Mm.
Anna: Och det är väldigt bra. Min mormor gjorde så. Helt fantastiskt. Det var som en liten gåva, mitt i sorgen när hon dog, att det bara var ordning och reda.
Jan: Mm.
Anna: Man visste var allting fanns.
Jan: Ja, som lösenord. På iPhone finns det återställning om man går bort – har man valt någon annan kontakt som kan ta över telefonen?
Caroline: Ja. Jag tänker att vi behöver titta över de där personerna som har slutat på sina jobb och som inte längre kan avveckla åt oss.
Jan: Exakt, men å andra sidan gillar jag det juridiska upplägget, för då står det inte i själva testamentet utan det är en hänvisning till ett annat dokument som man kan uppdatera utan att behöva uppdatera hela testamentet.
Caroline: Det är bra, men man måste också uppdatera det.
Jan: Ja, precis.
Läsarfrågor
Jan: Bra, jag tänker vi ska avsluta med några läsarfrågor.
Barntestamente – vårdnad om båda föräldrar går bort
Då har vi Mag Hansson som gärna vill höra om barntestamentet angående vårdnad om båda föräldrarna går bort.
Anna: Åh, vilken bra fråga.
Jan: Hur funkar det?
Anna: Det är en av de klausuler som många frågar om. Vad ska vi göra om vi båda går bort? Våra barn är små, har inte blivit myndiga eller är strax ovanför myndighetsgränsen.
Hur ska vi göra? Man kan skriva in i testamentet vem man önskar ska vara vårdnadshavare istället. Och kanske också ange skälet till det – det är min rekommendation. Det är ingenting man måste göra, men det finns ett bra skäl. Exempelvis att den här personen har en god och nära relation med mina barn, vet om mina barns väl och ve, och har haft en nära relation under lång tid.
Det är bara en önskan. Vissa klausuler eller förordnanden i testamenten kan man bara skriva in som önskan.
Caroline: Mm.
Anna: Det här är bara en önskan. Den kan vi aldrig garantera att den går i uppfyllelse. För just när det gäller barn och vårdnaden om barn kommer det alltid att ske en lämplighetsprövning först.
Anna: Socialnämnden blir inkopplad om båda föräldrarna går bort. Man gör en utredning om vad som är för barnens bästa i situationen. Samtidigt, om det finns testamenten där man har skrivit in detta…
Jan: Mm.
Anna: Jag kan inte garantera det, men min långa erfarenhet – även från vårdnadsmål – säger mig att man ändå skulle ta ganska stor hänsyn till det, om det inte skulle finnas uppenbara saker som säger emot det.
Jan: Jag blir ändå lite stolt över det svenska samhället. Vi har tänkt på många sådana saker. Bra. Är det något mer att säga kring det?
Anna: Nej.
Caroline: Vad brukar det bli för vårdnadshavare till barn när föräldrar går bort? Måste det vara släktingar?
Anna: Jag har ingen statistik på det. Jag är inte alls säker på svaret, men jag skulle nog gissa att det precis som du säger är nära släktingar i första hand.
Förskott på arv och orättvisor mellan syskon
Jan: Jag tänker att vi tar JFB:s fråga. Den är ganska lång: “Testamente, speciellt hur man ska se till att testamentet verkligen används och inte råkar försvinna. Och hur man legalt kan hantera orättvisor som uppstått mellan syskon, där föräldrar gett mer pengar till ett av barnen – typ förskott på arv. Går det att få stora gåvor inkluderade i förskott på arv i efterhand?”
Anna: Väldigt bra fråga. Det är två frågor i en.
Jan: Exakt, så vi benar ut den första. Hur gör man med orättvisorna?
Anna: Det finns något som kallas förskott på arv, ett juridiskt begrepp. Är man flera syskon och en förälder har valt att ge sommarstugan i gåva till ett av barnen, då presumeras det att det ändå är ett förskott på arv.
Caroline: Mm.
Anna: Är sommarstugan värd en miljon, då ska det avräknas som förskott på arv när föräldrarna går bort. Om någon kommer på att ta upp att det här barnet har fått den fastigheten eller fritidshuset i gåva…
Jan: Mm.
Förskott på arv är jätteviktigt att tänka på. Som förälder har man en liten skyldighet, om man har flera barn och vill ge bort gåvor under sin livstid, att tänka efter: vad är det för värde jag ger med den här gåvan?
Anna: Oftast är barnen ganska tysta om det här under ens livstid, men det visar sig sen, när man själv dör som förälder, att barnen har väldigt bra koll och kan bli väldigt osams med varandra.
Caroline: Mm.
Anna: Konflikter i familjen är något vi alltid vill minska.
Caroline: Mm.
Anna: Och den här frågan handlar precis om det. Är man förälder har man ett ansvar att anteckna saker. Och det kan man faktiskt använda ett testamente väldigt bra till: “Mitt barn Beata fick 800 000 kronor när hon köpte sin lägenhet, och det ska anses utgöra förskott på arv.”
Man kan nedteckna det. Och det är det jag menar: även om ni tänker att ni inte behöver göra något i ert testamente – den typen av livshändelse, när era barn blir äldre och ni kanske hjälper dem ekonomiskt på olika sätt…
Caroline: Mm.
Anna: …det kan faktiskt behöva skrivas in i ett testamente. Så att det bordläggs den dag man går bort, och det inte behöver bli misstankar mellan barnen.
Jan: Mm.
Anna: När de sitter där sen.
Caroline: Jag har något bekant där… Ett barn – de kanske var tre systrar – ett barn fick pengar till en lägenhet. Och då fick de andra också lika mycket.
Anna: Ja, exakt.
Caroline: Och så var det “clean slate” i det här livet och inte efter döden. Att man inte behövde hålla på.
Anna: Jättebra. Men om man inte har råd att göra det samtidigt?
Jan: Mm.
Anna: Det där är bästa scenariot. Men om man inte har det, då kan det vara väldigt fint att anteckna sådana saker. Det kan man skriva i själva gåvobrevet också – att det utgör förskott på arv.
Jan: Mm.
Anna: Men det ska också finnas där den dagen, kopplat till testamentet. Då kan det vara bra att göra en anteckning även i testamentet om detta, så att det blir nedtecknat.
Caroline: Men om man då har gett bort till två syskon och den tredje inte har fått något förskott på arv, och det är slut på egendomen – då kan man inte lösa det någonsin kanske?
Jan: Jo, då kan man begära jämkning.
Anna: Ja, precis.
Caroline: Jaha.
Jan: Vill du berätta?
Anna: Det finns olika sätt att hantera det. Jag vill också säga att det här med förskott på arv är en ganska svår rättsfigur. Nu tar jag verkligen bara de stora penseldragen – man kan ha ett helt avsnitt bara om förskott på arv.
Det viktiga är egentligen att det går att göra gällande att man själv har blivit missgynnad på något sätt. Beroende på omständigheterna kan man välja olika verktyg. Kanske jämkning – men det kanske inte alltid fungerar. Man kan också begära att ens laglott har blivit kränkt. Då finns det lagparagrafer som säger vad som händer vid laglottskränkning. Så det finns olika angreppssätt.
Men man vill ändå inte hamna där.
Caroline: Mm.
Anna: Det är inte säkert att man får framgång. Det kan vara en kostsam process, och det är mot ett syskon som man egentligen älskar. Man vill inte vara besvärlig, och man kan bli väldigt utstött i familjen om man börjar en sådan process.
För att minimera konflikter är det viktigt att som förälder teckna ner vad man har gjort under sin livstid för sina barn, så att det blir ordning och reda.
Jan: Jag har varit med om en sådan situation. Barnen ser det, eller ett av syskonen ser det, försöker ta upp det, men föräldrarna lyssnar inte.
Anna: Nej, nej.
Jan: Är det vanligt? Hur ska man agera – ta kontakt med en jurist så fort som möjligt?
Anna: Vi gör överlåtelser och skriver jättemycket gåvobrev med förskott på arv. Vi styr upp och rekommenderar ibland: nu är det ganska högt belopp som ges bort, ska vi inte ändå se till att ni kanske ger en viss del till de andra barnen? Eller att vi skriver in och antecknar snyggt och prydligt vad som har skett i ett testamente.
Men sen är det ju så att i vårt exempel med föräldrar som vill ge bort en gåva – det är ju du som bestämmer.
Jan: Mm.
Anna: Det är din egendom. Det är alltid huvudregeln.
Jan: Mm.
Anna: Vad vill du själv göra med din egendom? Vi kan aldrig riktigt lägga oss i varför eller hur, men vi kan säga: tänk på att det här är ett förskott på arv. Eller att det inte är det, om man har valt så. Hur tror du det slår för barnen? Vi talar om hur lagstiftningen ser ut, och de allra flesta väljer ändå att det ska bli rättvist som grund.
Förskott på arv i efterhand
Jan: Ska vi ta den andra delen av frågan: går det att få stora gåvor inkluderade i förskott på arv i efterhand?
Anna: Jag tycker den är lite svår att svara på.
Jan: Mm.
Anna: Jag är inte riktigt säker på vad som menas.
Jan: Men jag gissar att det handlar om att gåvan redan har getts, och sen kommer man på det i efterhand – du fick ju det där för fem år sedan, men det var inte ett förskott på arv. Kan man i efterhand få det att anses som förskott på arv?
Anna: Nu förstår jag. Svar: ja och nej, det beror på. När man ger en gåva till någon kan en förälder välja att göra det genom att bara sätta in pengar på kontot. Det finns inga papper, men man kan härleda det i en transaktion.
Jan: Mm.
Anna: Men det står inte “härmed ger jag denna gåva.”
Jan: Nej, exakt.
Anna: Då presumeras det enligt lag att det är ett förskott på arv.
Jan: Så det är det by default? Då ska man nästan dokumentera “detta är inte ett förskott” – och då ska det finnas dokumenterat?
Anna: Du tänker helt rätt. Det var dit jag skulle komma. Och det är väldigt vanligt.
Jan: Mm.
Anna: Vi gör bouppteckningar och arvsskiften på Läxly, och det är väldigt vanligt att något syskon undrar…
Jan: Mm.
Anna: …men den här fastigheten som ett av mina syskon fick i gåva, det vill jag att vi tittar närmare på.
Jan: Ja, precis.
Anna: Men det var helt rätt.
Vad händer om testamentet inte hittas?
Jan: Och det här med att man vet att ens mamma har skrivit ett testamente, och sen hittas det inte.
Anna: Ja, jag vet.
Jan: Vad gäller då?
Caroline: Mm.
Jan: Och förr…
Anna: Då blir det ju inte testamentet, trots att man kanske misstänker att det är den där sambon eller syskonet som har undanröjt det.
Jan: Mm.
Anna: Mm.
Jan: Och kanske har man en bild på det.
Anna: Mm.
Jan: Det spelar ingen roll?
Anna: Du har en bild, en videofilm. Men då är vi inne i brottmål eller något. Då får man gå till polisen eller stämma.
Jan: Det låter som att det är brottsligt.
Anna: Ja, det låter det som. Jag har faktiskt aldrig varit med om att jag ska göra en rättsutredning på den frågan.
Caroline: Du säger att du aldrig har varit med om det?
Anna: Nej, jag har inte varit med om att ha fått ett uppdrag att försöka göra något åt att det finns en misstanke om att någon på riktigt har tagit testamentet. Däremot har jag hört många gånger att de tror att de är väldigt säkra på att det finns ett testamente, men det hittas inte. Det är jättevanligt.
Jan: Och vad gör man då?
Anna: Sorry. Leta lite till, vi väntar lite med att göra klart boupptäckningen.
Jan: Ja, men det är så.
Anna: Ja. Och det är därför det är så bra med de här förvaringstjänsterna. Den vi samarbetar med är också bara ett engångsbelopp som man betalar.
Jan: Mm.
Anna: Inte per månad.
Jan: Ja.
Caroline: Nej, bara ett engångsbelopp.
Anna: Och då kommer det fram.
Jan: Ja.
Caroline: Men det är inte så att folk gömmer testamenten. Det måste ligga någonstans – i en pärm eller bland pappren.
Jan: Ja, men jag tror problemet snarare är…
Caroline: Var ska man ha det? I sin låda?
Jan: Ja, en förvaringstjänst.
Caroline: Ja, men det kanske man inte har. Man gömmer inte sitt testament. Jag ser det framför mig: man hittar inte testamentet. Nej, då har man gömt det bakom soffan. Det är liksom inte ett hemligt dokument – det är ett vanligt dokument.
Best practice – berätta om ditt testamente
Jan: Men då borde man egentligen vända på det. Best practice – vi gjorde som föräldrar: om vi hoppar tillbaka till den som skrev att testamenten är grejer man vill påverka men inte kan säga i stunden. Ta hand om det innan situationen uppstår.
Berätta för dina efterlevande: det finns ett testament. Det ser ut så här. Det finns på det här stället.
Det är det vuxna och ansvariga sättet att göra det.
Anna: Exakt, precis så.
Jan: Mm.
Anna: Visst, förvaringstjänsten vi pratat om är jättebra – det kommer fram snyggt och prydligt. Men man kanske bor på landet, har ett vapenskåp…
Jan: Mm.
Anna: Eller ett värdeskåp.
Jan: Mm.
Anna: Då är det ju där det finns.
Barnens ekonomi – överförmyndarnämnden och stora arv
Jan: Jo, vi hade en fråga från Lutom. Det var det här med barnens situation, men det har vi tagit. Men: hur ska man lägga upp ekonomin för att överförmyndarnämnden ska bli glad? Att det finns pengar till vårdnadshavaren, och barnen inte ska få tillgång till hela beloppet vid arton.
Scenariot: en stor pengapåse, man går bort – hur kan man tänka kring distributionen till barnen?
Anna: Hur menar du, hur de ska förvalta det vidare?
Jan: Vi hittar på ett exempel: säg att det finns ett värde på 10 miljoner och man tänker att man inte vill att sitt barn ska få 10 miljoner vid 18. Kan jag villkora pengarna? Kan jag säga olika åldrar, särskild förvaltare?
Anna: Mm.
Jan: Vad har jag för spelplan?
Anna: Precis, det handlar om att upprätta ett testamente. Har man inte gjort det och det kommer in mycket pengar till omyndiga barn, då blir det en överförmyndarspärr hos banken.
Jan: Fram till 18 år.
Anna: Och vid 18 år är man fortfarande ganska ung.
Jan: Mm.
Anna: Och är det mycket pengar… Det har att göra med vad man vill. Jag kan aldrig säga att det är fel att barnen ska få pengarna vid 18 – det är upp till testators vilja. Men jag hade nog rekommenderat den här personen att skriva ett testamente med en särskild förvaltningsklausul.
Jan: Hur skulle den kunna se ut? Ni får en miljon vid 18, tre miljoner vid 21, sex miljoner vid 25?
Anna: Särskild förvaltning handlar om att det är den särskilda förvaltaren som förvaltar pengarna.
Jan: Mm.
Anna: Och ger man en förvaltningsinstruktion – också med i testamentet, antingen i själva testamentet eller som bilaga – kan man skriva in hur man vill att det ska förvaltas.
Sen kan jag lägga mig i lite så att det inte blir för svårmanövrerat. Du gav ett ganska vilt förslag med att det ska portioneras ut vid olika tidpunkter. Jag behöver klura lite på om det verkligen blir bra, men jag gissar att det går att göra.
Jan: När jag kollade upp det för något år sedan hade vi en diskussion i communityn, och slutsatsen var att det inte riktigt går – du kan inte hindra någon som är myndig från att få pengarna. Då måste man skapa andra incitament. Men jag tänker också kring förvaltning: det är lätt att vi nördar tänker “vilka fonder ska väljas”, men förvaltning kan här handla om distribution av pengar.
Anna: Ja, delvis. Det är väldigt ovanligt att en särskild förvaltare får den typen av uppdrag, att det ska portioneras ut. I sådana fall måste man skriva det: “Fram till dess barnet fyller 25 år” – och sedan ska barnen få pengarna efter viss ålder. Det skriver man in tydligt.
Sen kan man i en förvaltningsinstruktion tala om att barnen kan få vissa delar av pengarna, och till vad. Mest för att den särskilda förvaltaren ska förstå uppdraget och veta vad du vill – vad du tycker är bäst för dina barn, när du vill att barnen ska få åtkomst till pengar och vilka belopp under förvaltarskapstiden.
Jan: Mm.
Anna: Och det är ett sysslomannauppdrag, så det går att skriva in och titta på. Men exakt var gränserna går och hur detaljerat man kan skriva – det måste man ta ett möte och gå igenom. Den som tar på sig uppdraget har ett ganska stort ansvar. Det måste vara väldigt tydligt vad den får och inte får göra, och vad som förväntas.
Testamente när ena parten är företagare
Jan: Jag tänker också: något speciellt att tänka på kring testamenten när ena parten är företagare? Frar frågade det här.
Anna: Ja, det är jättebra att tänka på, just med egendom i bolag. Det kan vara enskild firma, kommanditbolag eller aktiebolag. Väldigt ofta, när man blir äldre, gör man sig av med sitt bolag. Så de vanligaste situationerna är inte alltid att det finns kvar.
Jan: Mm.
Anna: Men har man ett familjebolag som funnits länge – då kan det vara så att man har ett aktiebolag när man dör. Och då är det viktigt att skriva in vad man vill kring det. Vad ska hända? Vem ska ärva det?
Ofta vill makar som kommer till oss ärva varandra i första hand. Men har den ena ett bolag där man märker att ett barn börjar bli äldra och vill jobba med det – ja, då kanske det är lämpligt att barnet får ärva efter att det blivit myndigt. Så det är också en anledning att skriva om sitt testamente.
Nu är barnen myndiga. Vi kanske inte behöver särskild förvaltning längre. Vi kanske vill att något av barnen ska ärva bolaget. Är det båda? Och vad gör man om bara ett barn ska ärva? Hur gör man det snyggt mot det andra barnet?
Jan: Mm.
Anna: Så det ska man absolut tänka på.
Moas tips – berätta din intention
Jan: Jag har två frågor till. Caroline, innan du vill hoppa in. Det ena är om kusiner, men det andra var en kommentar från Moa. Moa är en vän till oss som pratar mycket om den emotionella sidan av pengar. Hon har jobbat med rika släkter, och hon sa att en viktig grej att prata med sina släktingar om – kanske inte i testamentet – är: vad är min intention med de här pengarna?
Hon sa: “Jag har varit med om att folk har fått ett stort arv, till exempel en skog.”
Caroline: Mm.
Jan: Och då är det: “Skogen har varit i släkten sedan typ 1700-talet.” Arvet kan vara värt 20 miljoner, men det har inget praktiskt värde, för man vill inte vara den som bryter kedjan. Och plötsligt blir det bara besvär och en kostnad, för du kommer aldrig få ut de 20 miljonerna – de ska gå i arv.
Caroline: Mm.
Jan: Och att det kan vara okej att säga: det är okej att sälja skogen. Det är okej. Jag har ingen intention att våra barn ska driva Rika tillsammans. Man har kanske till och med intentionen i testamentet: det är okej att använda pengarna. Du bestämmer själv.
Anna: Exakt. Det där kan skapa väldigt mycket ångest för barn annars. Att man tror att föräldrarna vill det ena eller det andra.
Jan: Mm.
Det är väldigt förlösande för barn att det står tydligt: du får det här bolaget, men vill du sälja det så är det helt okej. Så att det inte blir ett ok.
Anna: Väldigt bra.
Jan: Annars fastnar många i “vad hade pappa velat?”
Anna: Exakt.
Jan: Eller “vad hade mamma velat?”
Anna: Då gissar man.
Jan: Ja, och då blir det tydligt med testamentet.
Kusiner – testamentera utanför arvsordningen
Jan: Kusiner, det var frågan. Spenatomat – jätteroligt namn – skriver: “Jag kommer nog dö utan arvingar och funderar på att testamentera till mina kusiner. Är det något folk brukar göra, eller är det vanligare att man testamenterar till bekanta utan blodsband, välgörenhet eller allmänna arvsfonden?”
Anna: Vi hade en liten arvsskola här förut. Kusiner ärver inte enligt lag. Vill den här personen att kusinen ska ärva är det naturligtvis jätteviktigt att upprätta ett testamente där kusinerna anges.
Sen är det vad man känner för. Man kan i testamentet fundera ut hur man vill göra. Kusinen kanske bara ska ärva 50% av kvarlåtenskapen, och sen går en viss andel till en välgörenhetsorganisation. Eller till bästa kompisen som har ställt upp i vått och torrt – och får 200 000.
Det är inte ovanligt. Det är mysigt, faktiskt. Det skriver vi ganska ofta.
Jan: Vad roligt.
Anna: Faktiskt. Det är folk som har varit med i livet, kanske på senare år, som får någon liten del.
Jan: Jag var faktiskt med om det för några dagar sedan. Jag pratade med en i communityn, och han hade fått ett ganska stort arv av pappans bästa kompis. Det var superfint – man blev helt rörd.
Utökad arvsrätt till kusiner – en aktuell fråga
Jan: Bra. Här var en sista fråga, också från Spenatomat: “Skulle det vara intressant att höra om du har tankar kring den utökade arvsrätten till kusiner, som tydligen har tagits upp i en punkt i tidöavtalet?”
Anna: Jo, det har varit diskussion kring det. Det pågår en utredning. Tidigare var det så att kusiner ärvde.
Jan: Mm.
Anna: Men man tog bort det, jag tror det var 1928–1929 någonstans. Och då kom det med allmänna arvsfonden – att pengarna skulle gå dit om man inte hade några andra släktingar, vill jag vara tydlig med.
Caroline: Mm.
Anna: Men nu är det på bordet igen. Man utreder: ska vi låta kusiner, eller kanske till och med ytterligare mer avlägsna släktingar, ärva? Det finns för- och nackdelar.
Jan: Mm.
Anna: Här har jag en jätteintressant fråga som jag skulle kunna prata länge om. Men nu säger jag lite vad jag har snappat upp och vad jag själv tycker.
Varför har vi det så? Det är grundfrågan. Varför har man beslutat i Sverige att kusiner inte ska ärva?
Jan: Mm.
Anna: Det har att göra med att man någonstans tidigare fattade beslut om att kusiner är ganska avlägsna. Och varför tycker man att det blir problematiskt? Det finns en uppsjö med skäl, men några av dem är att det är ganska svårt att hitta arvingarna. Finns det inget testamente – om man ska leta – är det närmast lite släktforskning.
Caroline: Mm.
Anna: Man har tre månader på sig som huvudregel från dödsdagen att göra klart en bouppteckning.
Jan: Mm.
Anna: Och där ska du hinna göra en liten släktutredning.
Caroline: Men vem gör detta?
Anna: Tar man hjälp av en jurist är det vi som gör det. Gör man inte det kan det bli att det aldrig händer något, för det kan vara ganska svårt. I situationer där det inte finns arvingar brukar det ofta vara en jurist eller kommunen som hjälper till med bouppteckningen.
Och där har man kärnan till varför.
Jan: Mm.
Anna: Det blir tungrott. Hyror kanske står och tickar, och det måste avslutas. Hyresvärden… Det blir rörigt.
Jan: Mm.
Anna: Jag kan tycka: varför inte just kusiner? Jag står nära mina kusiner. Om det skulle hända mig något, skulle jag absolut vara för det, rent privat. Men inte längre.
Jan: Mm.
Anna: Inte för ännu mer avlägsna släktingar. Där går gränsen, för då blir det inte bra.
Postförsändelse av testamente – en risk?
Caroline: Jag tänkte också bara fråga om brevet. När man har ett testamente som är förvarat hos en förvaringsfirma, och de har samarbete med Skatteverket – de skickar hem testamentet till dödsboet. Men är det inte lite osäkert?
Anna: Mm.
Caroline: Det kan försvinna eller bli uppblött i en läckande postlåda.
Anna: Absolut.
Caroline: Jag tycker det är asymmetriskt och dåligt. Man skickar hem det – någon kanske tar brevet.
Anna: Men har man en situation där man skriver testamente hos oss, och man börjar prata om förvaring, då kan det ibland komma fram att man är orolig över att barnen kommer börja bråka. Alla familjer ser olika ut.
Har man en känsla av att det inte kommer bli riktigt bra – att man är orolig för att testamentet kanske ska försvinna eller att någon tar det – då kan man faktiskt välja att utse en testamentsexekutor och skriva in det i testamentet.
Jan: Mm.
Anna: Och man skickar iväg testamentet på förvaring. Då har man någon som tar hand om boet och som öppnar posten – en utomstående person. Och det är ofta en juristfirma.
Caroline: Ja, det förstår jag.
Anna: Mm.
Caroline: Mm.
Anna: Det finns saker att göra. Sen klart att det aldrig går att göra helt vattentätt.
Caroline: Men också för att det ska vara enkelt och inte försvinna i posten.
Anna: Nej, precis.
Arvegods och smycken – vem ärver vad?
Jan: Sista frågan. Anders Lundin: “Vad händer med arvegods, till exempel smycken, om ens föräldrar är omgifta med barn sedan tidigare?”
Anna: Det är en jättebra fråga. Det finns ingen lagregel i Sverige som säger att man ärver baserat på någon slags släktregel.
Jan: Mm.
Anna: I det här fallet var det smycken som kanske gått i arv i flera generationer. Vi har ingen regel som säger att bara för att det kommer från mammas sida ska du ärva just de smyckena. Det finns inte, utan när någon dör bakar man ihop all egendom. Den följer arvsordningen.
Jan: Mm.
Anna: Och är mamma och pappa medvetna om det behöver de upprätta ett testamente.
Jan: Mm.
Anna: Där man särskilt skriver att smyckena ska tillfalla den och den.
Jan: Mm.
Anna: Hos någon annan.
Jan: Mm.
Anna: För egendomsmassan när man är gift blir en stor gemensam massa. Och är det viktigt att vissa typer av egendom går till någon särskild – då behöver man sätta sig och skriva det i ett testamente.
Avslutning
Jan: Snyggt. Bra. Är det något mer vi borde ta upp?
Anna: Massor av grejer. Ni fattar att vi bara är på ytan. Det har ni väl förstått.
Jan: Mm.
Anna: Det här är de stora penseldragen som jag tycker är viktiga att få fram på ett kortare format. Vi har djupdykt i några saker. Jag hoppas att det har varit hyfsat lättförståeligt.
Jan: Det tycker jag. Det är skönt att en och en halv timme bara är ytan. Det finns jättemycket mer.
Anna: Spännande saker att säga. Men det här är huvuddragen.
Jan: Sen är det alltid så att det finns mer att säga – det är specialfallen och de unika fallen. Det är lite som vi sa innan: ni har 30 minuter kostnadsfritt. Man kan komma och prata om de här sakerna. Sen kan ni ge en pejling och säga att det här kan du göra via hemsidan, eller att du behöver en jurist för det.
Anna: Det kan det vara.
Jan: Och det finns en länk i beskrivningen så man kan klicka sig vidare till er. Om man vill komma i kontakt med dig är det kanske enklast via LinkedIn – Anna Juteryd.
Anna, ett stort tack.
Anna: Tack för att jag fick komma.
Jan: Och tack till dig som har lyssnat.
