Jag är sambo och vi har gemensamma barn. Min sambo har också barn sedan tidigare. Vi har planer på att gifta oss men det har inte blivit av än. Statistiskt sett lever kvinnor länge än män. Jag antar därför att min sambo kommer att överleva mig.
Jag har betydligt större tillgångar än min sambo. Hon har en del tillgångar också men skillnaden mellan oss kommer sannolikt att bestå.
Jag vill att hela mitt arv ska tillfalla våra gemensamma barn och att ingenting ska tillfalla min sambos andra barn. Hur det blir med min sambos egna kapital spelar mindre roll. Teoretiskt är det möjligt att hon vill försöka kompensera sina andra barn, om det nu går att göra så. För min del spelar det ingen roll.
Vilka möjligheter har jag att, genom testamente eller på annat sätt, att säkerställa att arvet från min enbart går till våra gemensamma barn? Är det vettigt för oss att gifta oss eller borde vi tänka på något särskilt sätt?
För att förtydliga kommer arvet sannolikt bestå både av fast egendom men också av ett betydande kapital i värdepapper.
Gifter ni er kommer sambon ärva dig och då kommer bonusbarnet sannolikt också få ta del av pengarna. I övrigt hoppas jag att barnet är vuxet alt. inte med i bilden; att leva med någon som vidtar åtgärder för att missunna en måste vara hemskt - även om jag till viss del kan förstå TS.
Vi har precis diskuterat arv mellan makar i tråden om 55-årig bouppteckning. Om du gifter dig så ärver din fru dig ändå inte fullt ut. Det som händer är att hon får fri förfoganderätt över dina tillgångar. Men när hon dör är det dina arvingar (dvs dina biologiska barn, inte hennes) som ärver dig enligt det som fanns i bouppteckningen efter dig. Ägde du tex 70% av villan när du dog så ärver dina arvingar denna del.
Hon kan förstås sätta sprätt på en del av pengarna och ge till sina biologiska barn under tiden hon har fri förfoganderätt. Men sannolikt går detta att hindra med testamente eller kanske med att vissa delar är din enskilda egendom. Viktigt måste dock vara att skydda frun mot ekonomiska svårigheter så att hon tex inte behöver flytta.
Intressant case där man via testamente skall göra inskränkningar i fri förfoganderätt.
Vore intressant att veta hur detta hanteras juridiskt när detta inte efterlevs.
När pengarna är olovligt spenderade och arvtagaren är avliden - vem är det då man stämmer för att få tillbaka dem?
Rätt hopplöst case.
Känns som betydligt säkrare att förbli ogift och låta pengarna gå direkt till barnen och ev testamentera en del av dem till din sambo om hon överlever dig.
Just med tanke på att makar inte är arvingar tänker jag tvärtom att det vore enklare. Vissa delar, tex fonder, kan bli barnens tillgångar direkt utan att passera frun.
Men man behöver förstås gå igenom med jurist som kan arvsfrågor vilka alternativ som finns. Kanske är det omöjligt, även om jag har svårt att se varför.
Hur menar du enklare? Är man gift bodelar man ju allt som inte är definierat som enskild egendom och sedan får efterlevande make fri förfoganderätt över dödsboet inklusive enskild egendom (om den avlidne inte har särkullbarn).
Jag ser det helt tvärtom. Om man skall leva resten av sitt liv tillsammans kan man ju lika gärna skriva ett - annars känns det ju snarare som att den ena är mer intresserad av den andres pengar och planerar skilsmässa redan innan giftermålet. Det är väl ingen som gifter sig för pengar?
Jag menar att just eftersom en maka inte är en arvinge så borde det inte vara några problem att ha enskild egendom som sedan testamenteras direkt till barnen. Hade makar setts som bröstarvingar som har rätt till en laglott så hade det ju funnits begränsningar.
Men är inte risken vid giftermål att allt blir giftorättsgods om det inte finns äktenskapsförord eller annan tidigare dokumentation som reglerar vad som skall förbli enskild egendom?
Om du redan nu vet att du vill lämna efter dig pengar till nästa generation skulle du ju enligt principen ”die with zero” ge barnen så mycket av förmögenheten som du inte behöver för familjens ekonomiska trygghet, säg 70%, i en villkorad gåva redan nu.
Jag tänker att du skulle kunna stipulera att pengarna skall vara enskild egendom och att de får förfogas fritt vid en viss ålder eller vid din hädanfärd, alternativt att de sätts i en kapitalförsäkring med bindningstid med barnen som förmånstagare.
Är man riktigt klurig går det säkert att konstruera en villkorad gåva så att den ursprungliga summan tillfaller barnen vid ett förutbestämt tillfälle men att avkastningen tillfaller dig under tiden.
Ja… men vad är det man älskar? Det finns ju flera delar i begreppet giftermål:
Ceremonin/ festen/ maten
Det religiösa
Bröllopsresan
Att dela namn
Det juridiska upplägget
Om man inte gillar det juridiska upplägget; kan man fortfarande gifta sig enl. övriga aspekter? Hyra lokal, byta efternamn och kasta blombukett kan man väl göra utan att ändra civilstånd juridiskt?
Annars är ju risken som Vantage är inne på. Papper kommer bort och pengarna går inte dit det var tänkt.
Vi är i exakt den sitsen. Lösningen enl juridisk rådgivare var att skriva testamente och äktenskapsförord. Enklast är tydligen att inte gifta sig, men det vill man ju. Enda risken med dokument är tydligen att de inte kommer fram när de behövs.
För att runda den risken finns det firmor som förvarar den typen av dokument. Jag hittade en som tog 2000kr i engångsavgift. Jag tänkte lämna testamentet till ett par sådana för att gardera mig.
Sedan som Ulf_G skrev; ge en gåva till de man vill ens pengar ska gå till innan man går bort. Det borde ju ge bäst garanti.
Det mest intressanta är ju att det fortfarande finns en juridisk skillnad mellan att vara sambo eller gifta och man kan fråga sig varför, kyrkan är sedan länge skild från staten och många gifter sig ändå borgerligt. Klart det är kul med bröllopsfest men skippa juridiken, IMHO.
Jag är extremt tveksamt inställd till giftermål även när det enbart finns gemensamma barn, i en ”kladdig” situation med bonusbarn till höger och vänster finns det ingen uppsida.
Skippa hela grejen bara. Du kommer ångra dig bittert annars. Giftermål är någon form av kvarleva från en svunnen tid.
Vi har ett exempel i vår släkt. Ett särkullbarn som inte fick arv som de andra. Det har förändrat hur vi minns pappan (en äldre släkting som inte längre lever).
Det kanske är helt annorlunda för dig och du behöver inte svara på den här kommentaren eftersom den är så personlig. Men tänk på hur det påverkar dina relationer och hur man kommer att minnas dig när du gått bort.
Barnen hör till helt olika åldersgrupper. Särkullbarnen är vuxna. Jag har ingen egentlig kontakt med dem och har inget intresse av det. Våra egna barn är små och växer upp hos oss nu.
Vad särkullbarnen kommer att tänka om mig när jag gått bort spelar mig ingen roll precis som det är helt ointressant vad de tycker om mig idag. Jag är inte direkt gammal än så tidpunkten när det blir aktuellt för barnen att ärva ligger sannolikt kanske 40 år framåt i tiden. Jag har inga planer på att ha mer kontakt med särkullbarnen fram till tidpunkten när jag dör. En viss kontakt lär jag tvingas till men jag är annars helt ointresserad.
Dessa ”men stackare särkullbarnen” dyker ju upp av och till. De har väl två biologiska föräldrar att ärva som alla andra? Skärpning. Full förståelse för TS perspektiv.
Hur ser situationen ut om du går bort UTAN att ni är gifta? Är barnen minderåriga? I värsta fall tvingas din sambo sälja bostaden för att kunna ge barnen sin laglott direkt. Du riskerar att sabba din sambo och era gemensamma barns liv för att särkullsbarnen inte ska få nåt. Men det beror ju på hur ni har det med bostad, förmögenhet och testamente. Har du stor förmögenhet jämfört med bostadens värde så behöver det ju inte vara nåt större problem.
