Rysk roulette borde ju statistiskt fungera…

Det är ingen motsägelse mellan att gilla risk och vara anti en risk som totalt kan ruinera en. Det är därför vi i dagens avsnitt kommer prata om överraskningar, säkerhetsmarginaler och möjligheten att få ha fel samt konceptet kring priset man får betala för att få vara med och investera.

Dagens avsnitt är den tredje och sista fristående delen i vår serie om pengapsykologi utifrån Morgan Housels bok ”The Psychology of Money”. Det går utmärkt att börja med det här avsnittet och senare läsa de andra (del 1 och del 2). Vi går genom de sista 7 avslutande principerna i Morgans bok som är:

• Surprise!
• Room for error
• You will change
• Nothing is free
• You and me
• The seduction of pessimism
• When you believe anything

Här var det två principer som gjorde ett stort intryck på mig. Sedan jag och Caroline spelade in avsnittet så har jag kommit på mig själv att referera till dem flera gånger. Den första principen är föga förvånande ”room for error”. Den handlar om vikten av att ha säkerhetsmarginal för det oväntade. Det är väldigt mycket vi inte vet när vi väljer att investera.

Vi vet inte vad den framtida avkastningen kommer vara, vi vet inte vilka tillgångar som kommer gå bra, vi vet inte när nästa börskrasch kommer, vi vet inte vilket ekonomiskt klimat som kommer komma framgent, vi vet inte vad räntan kommer vara och en hel mängd andra saker. Ändå måste vi fatta beslut som kommer få stora konsekvenser. Genom att ge sig själv en säkerhetsmarginal i olika områden så kan man ändå navigera.

Ett exempel på säkerhetsmarginal är t.ex. att räkna med en lägre årsmedelavkastning. Om 100 % aktier ger i genomsnitt 7 %, låt oss räkna på 5 procent. Om jag planerar att gå i pension vid 65, låt oss säga intervallet 63 – 68 år så har jag marginal, om jag behöver månadsspara 1 000 kr, låt mig månadsspara 1 500 kr och så vidare. Säkerhetsmarginal ger oss utrymme att ha fel även i en situation då oddsen är på vår sida.

Den andra principen som stack ut var den om ”nothing is free”. De flesta av oss har inget problem att betala några hundralappar för att få gå in på t.ex. uppleva en dag på Gröna Lund, Skansen eller Liseberg. Vi ser det som en kostnad för att delta. Samma synsätt kan man applicera på att investera. Svängningar, känslan av ånger och tvivel är priset vi betalat för att investera på marknaden.

Problemet är att många av oss inte ser det som en inträdesbiljett, utan snarare som en ”bot”. Det vill säga när det går ner, då är det lätt att anklaga sig själv att man gjort ”fel”, tagit ett ”dumt” beslut eller att man ”ångrar” sig. Genom att sluta se det som ett straff och som en inträdesbiljett hjälper det i alla fall mig att se det som något som tillhör spelet. Det blir lättare att få en avslappnad relation till det. 🙂

Du får gärna kommentera vilka principer som stod ut för dig. Det är alltid spännande att höra.

Tack för den här veckan och hoppas att vi ses nästa!
Jan och Caroline

Transkribering av avsnittet

Jan: Idag är det dags för avsnitt #197 och det blir den avslutande delen, del tre, på den här serien ”Psychology of Money”. Detta är ett samtal om boken ”The Psychology of Money” av Morgan Housel, som är amerikansk ekonom och fondförvaltare som har jobbat mycket med beteende och psykologi.

Jag tycker faktiskt att det är en av de bättre ekonomiböckerna jag har läst på länge. Den är väldigt konkret. Det här avsnittet är fristående, så man behöver inte ha lyssnat på de två andra, utan han har 18 eller 19 regler eller principer som han reflekterar över. Vi har tagit sex i varje avsnitt.

Det jag gillar är att han tar ett mer beteendemässigt perspektiv på investerande. Det handlar mest om investerare generellt. Idag kommer vi prata ganska mycket om säkerhetsmarginal, just det här med odds och fällor vi ofta trillar i när vi investerar. Jag tycker att det är ganska spännande.

Jag kommer bland annat nämna ett exempel han tar upp. Om man behöver ny bil då kan man betala 300 000-400 000, man kan köpa en billigare begagnad bil, eller man kan stjäla en bil. Han säger att 99,9 personer kommer välja bort alternativ tre, men när det gäller investerande är det förvånansvärt många som väljer motsvarigheten till alternativ tre.

Det var en cliff hanger. Jag rekommenderar verkligen den här boken. Det är väldigt lite som vi har hittat på själva. Vi reflekterar snarare över Housels principer och referenser.

Digital workshop kommer i maj

Jan: Jag skulle vilja slå ett slag för vårt Patreon-community. Det är ett ställe där du kan få exklusivt extramaterial. Där har vi FikaTillsammans-podden med en eller två digitala träffar i månaden.

Under våren har det varit mycket önskningar efter fondförvaltare, så vi har haft Carl Armfelt från TIN fonder som förvaltar Ny Teknik, Philip Ripman från SPP Global Solutions, vi har haft en finansiell rådgivare, en skogsägare, etc.

Det är en massa roliga avsnitt som inte kommer ut på den stora podden eller bloggen. En gång i månaden försöker vi också komma ut med ett börstips eftersom man ska gå plus genom att gå med i vårt Patreon-community. Man väljer själv sin engagemangsnivå och hur mycket det är värt för en.

För mer information gå in på www.patreon.se/RikaTillsammans.

Jag måste säga en sak till. Jag är lite Coronatrött nu. Att man inte kan ha utbildningar. I maj och under 2021 kommer jag att ha den här workshoppen som jag har haft som en heldagsutbildning som jag inte har kunnat ha nu på ett år. Den kommer att ske digitalt och det innebär att den blir billigare.

Jag kommer att köra denna digitala workshop framförallt i maj och juni, som är till för den som vill komma igång eller om man vill tipsa sin fru, man eller sina barn. Ofta är det så att man själv tycker att man inte behöver den, men känner någon som behöver den. Då är det ofta ett bra sätt att få guldkornen från 14 års bloggande.

Fokusen ligger på att komma igång med sparande och fyra-hinkar-principen. De två viktigaste grejerna. Hur sparar man, varför ska man spara på det sättet, hur kommer man igång, vad är de vanliga misstagen och fyra-hinkar-principen. Det är det vi går igenom under två kvällar, digitalt, ofta tisdag och torsdag.

Man kan även ställa frågor. Det finns mer information om man går in här ——>.

Princip #12: Surprise!

Jan: Nu kör vi igång med avsnittet! Första principen är ”Surprise!”

”Historians are Prophets fallacy: Not seeing the irony that history is the study of surprises and changes while using it as a guide to the future. An overreliance on past data as a signal to future conditions in a field where innovation and change is the lifeblood of progress.”

Jan: När det gäller investeringar tittar vi så mycket i historien. Vad har gått bra, dåligt, är fonden bra eller dålig, ska jag välja denna eller inte. Grejen är att om man tittar på historien så tenderar saker som aldrig har hänt förut att hända väldigt ofta.

Det är de där svarta svanarna som inte ska kunna hända, som vi pratade om i avsnitten om Nassim Taleb. Vi ser lite snett på det. Det han pratar om är att genom att bara titta historiskt kommer vi många gånger missa den osannolika händelsen som har väldigt stor påverkan på situationen. Många av de viktigaste händelserna i historien är ”outliers”, som 11 september, WW2, Sovjet-unionens fall, Corona-kraschen och så vidare.

Caroline: Det känns som att vi människor tycker att allting bara ska vara lugnt och fint hela tiden. Men det är det inte. Sedan tycker vi att det är outliers när det inte är det. Är det inte vi som har tänkt lite fel kring hur verkligheten ser ut?

Jan: Precis. Vi har svårt att förstå det rent intuitivt. Om man sak vara lite krass är det väldigt många människor, alltså majoriteten av alla människor som föds, som inte har någon större påverkan på historien. Sedan finns det människor som Bill Gates, Elon Musk, Hitler, Stalin, etc, som har en enorm och oproportionelig påverkan på historien.

Händelser som 11 september i USA 2001 är väldigt svåra att förutse. Vi gör samma misstag som man gjorde för 4 000 år sedan i Egypten. För att skydda sig mot översvämningar stoppade man ner en pinne i Nilen för att markera Nilens höjd.

Det fungerade skitbra tills den dagen när det svämmade över bortom den nivån. Vi tenderar att använda historiska värden som en måttstock för framtiden.

Caroline: Jag kanske har missuppfattat detta helt och hållet, men det känns som att vi har missuppfattat historien. Jag känner att jag vill lägga mig i fosterställning nu. Det här är så svårt att greppa.

Vi tycker att det är människor som Stalin och Elon Musk de som hamnar i tidningen som har påverkan på historien, men vi ser nog inte den gråa massans påverkan på historien. Då tycker vi att det är de här stora händelserna som påverkar historien. Visst, de gör ju det.

Och sedan tycker vi samtidigt att de är osannolika händelser. För mig blir det svårt att göra någonting av detta. Men själva poängen är att vi inte kan utgå från historien för att förutse vad som ska ske.

De stora förändringarna kommer utan förvarning

Jan: Ja, poängen han försöker göra, som jag gillar, är att det vi borde lära oss av historien är just att den är överraskande. Vi kommer inte kunna förutse grejer. Corona? Jättestor händelse. Ingen som sa att 2020 kommer det komma en pandemi.

Caroline: Det är klart man visste att det skulle komma. Det var bara det att alla som inte har pluggat molykelärbiologi eller inte är intresserade av forskning blev helt överraskade.

Jan: Ja, du kan ju ha rätt om en grej, men om du har fel i tajming har du lika förbaskat fel. Jag har ju haft fel om bostadsmarknaden i snart 15 år. Jag påstår att jag ändå har rätt, någon dag kommer det att komma, men nu har det kostat en massa pengar. Det kommer vi också att prata om i samband med ”stories”.

Ofta investerar vi så mycket i en story, som att det kommer bli hög inflation och man trycker så mycket pengar och det enda som kommer stämma är kryptovalutor och guld, eftersom inflationen kommer att bli jättehög. Då gillar man den storyn och blir investerad och säger att det bara kan gå från mycket inflation till supermycket inflation och så tar man inte hänsyn till utfallet ”det händer ingenting med inflationen”.

Caroline: Jag älskar det. Jag stöter på farbröder som säger att nu kan det bara gå åt ett håll i världen. ”Nu trycker de så mycket pengar att det inte är hållbart.” Sedan är det bara hållbart och då försvinner de farbröderna och så kommer det några tanter och säger att det inte är hållbart. Men världen funkar på något vis ändå. Det jag har lärt mig är att det inte kommer komma någon apokalyps.

Jan: En tes jag har i en diskussion vi har på RikaTillsammans-forumet nu är inflation inte kommer vara det stora problemet. Alla fokuserar på inflation. Att pengarna minskar i värde och att USA och alla länder lånar ut så mycket pengar och trycker pengar, så att pengarna borde minska i värde eftersom det är ett sådant överflöd av pengar.

Min spekulation är att alla har ett sådant fokus på inflation att det är som den där trafikolyckan man ser ett par kilometer fram. Man ser att det är kö och att det kommer hända någonting, men eftersom alla har fokus på det så kommer det inte att bli någon seriekrock. Det sker när man blir påkörd från sidan av den där bilen bredvid som förlorade kontrollen helt plötsligt. Det blir något helt oväntat.

Caroline: Jag kan också tänka mig att det finns experter runt om i världen som vet att det kommer att hända någonting inom det här området – oavsett om det är klimat eller finans – men de flesta har den expertisen.

Historien kan vara vilseledande

Jan: Nu blandar vi äpplen med päron. Han har ett exempel om Nasa i boken. De skickade en sond upp till Pluto och det tog 9,5 år för den att ta sig från jorden till Pluto. Sedan intervjuade de huvudingenjören och frågade hur det gick med deras beräkningar.

Då sa han att de missade tidsramen med ungefär 1,5 minut. Det är 99,9999998% precision. Under den här resan är det en sak som är 100% skicklighetsbaserat. Experter som ska förutsäga inflation eller ränta går inte att beräkna. Där är slumpen mycket mer inblandad än när man räknar ut banan från jorden till Pluto. När det gäller t.ex. ränta kan den bara gå upp, ner eller vara oförändrad. Om du bara gissar borde du ha 33% sannolikhet att ha rätt.

Ändå finns det en massa undersökningar som visar att experter som Nobelpristagare och före detta riksbankschefer har mindre än 25% rätt. Som vi konstaterat tidigare är det bättre att singla slant än att lyssna på en expert. Jag tror inte på experter som uttalar sig om framtiden.

Caroline: Vad har vi experterna till egentligen?

Jan: Vissa saker funkar långsiktigt och de sakerna kan vi lära av experterna. Det gäller att vara väldigt noga vilka råd man lyssnar på från experter.

”History can be a misleading guide to the future of the economy and stock market because it doesn’t account for structural changes that are relevant to today’s world.”

Jan: Han säger att riskkapital, det här med VC-fonder och de som investerar i Uber och Airbnb, de fanns inte för 25 år sedan. De intervjuade grundaren till Nike och på hans tid fanns det inga riskkapital eller att man investerade i onoterade bolag. Det enda sättet att få kapital var att gå till banken.

Amerikanska börsindex tog man inte hänsyn till finansiella bolag förrän 1976 och idag är nästan en åttondel, 16%, av USA:s 500 största bolag finansiella bolag.

De fyra farligaste orden inom investering är ”this time it’s different” eller ”det är annorlunda nu”. I åtta fall av tio är det inte annorlunda nu. Jag gillar det som han säger, att ju längre bak du tittar i historien, desto bredare penseldrag behöver du leta efter.

Om du ska titta 100 år bakåt så är det inte relevant att titta att det här företaget gick så bra 1925-1927. Däremot kan man prata om hur människor agerade som var rädda och människor som var giriga. Vad var det för beteendemässiga fällor vi trillade i då.

Den typen av generella principer funkar fortfarande. Idag kan du starta ett globalt företag i din källare. Det kunde du inte för 25 år sedan. Så det är strukturella förändringar som man måste ta hänsyn till. Det var principen ”Surprise”.

Princip #13: Room for error

Jan: Nästa princip är min favorit i hela det här avsnittet och kanske i hela boken, för detta pratar rakt in i min värld. Han säger att den viktigaste delen är att planera för att det inte kommer att gå enligt plan.

”History is littered with good ideas taken too far, which are indistinguishable from bad ideas. The wisdom in having room for error is acknowledging that uncertainty, randomness and chance – ”unknowns” – are an ever-present part of life. The only way to deal with them is by increasing the gap between what you think will happen and what can happen while still leaving you capable of fighting another day.”

Jan: Jag älskar det. Han säger att ha en säkerhetsmarginal handlar om att erkänna att det finns osäkerhet, slump, chans och en massa saker som är utanför min kontroll. Det finns saker jag inte vet och framför allt finns det saker som jag inte vet att jag inte vet.

Det ända sättet jag kan hantera det på är att ha en säkerhetsmarginal som gör att jag kan anpassa mig och överbrygga de situationerna. Framför allt handlar det om att kunna överleva så att man kan vara med i spelet tillräckligt länge för att skörda det jag har sått.

Folk som jobbar inom Försvarsmakten säger också att detta är en superviktig grej. Det viktigaste är att jag ska kunna komma tillbaka. Benjamin Graham, en investeringsguru som levde i början av 1900-talet, sa:

”The purpose of the margin of safety is to render the forecast unnecessary.”

Dvs jag behöver inte ha rätt i min förutsägelse, utan jag kommer kunna klara mig i alla fall.

Han säger att ha en buffert eller en säkerhetsmarginal är det enda sättet att navigera i en värld som styrs av odds och inte säkra utfall. Det finns jättemycket studier på det här. En studie jag gillar som jag tror gjordes på Yale gick ut på att folk fick uppskatta hur lång tid det skulle ta för andra att renovera deras hus eller göra en ombyggnation.

När man gissade för någon annans räkning så gissade de alltid 20-30% mer än vad den personen som skulle utföra jobbet gissade själva. Men när de skulle gissa för sitt eget projekt så gissade de konstant mycket mindre än vad de andra gjorde.

Det är som i tv-programmet Husdrömmar. Det är extremt få avsnitt där de blir klara i tid och på budget. Det tar oftast längre tid och kostar mer pengar. Housel skriver att säkerhetsmarginal missuppfattas ofta. Man säger att säkerhetsmarginal är för fegisar, de som är konservativa eller de som inte kan och inte är säkra på sin egen tes.

Man ser nästan lite ner på att ha buffert eller säkerhetsmarginal eller att vara försiktig. Men att ha en säkerhetsmarginal ger en möjligheten att klara en stor varians i utfallen. Jag brukar ibland tänka på det som tärningsslag. Om mitt liv hänger på att jag slår en femma då är det viktigt att jag slår den där femman.

Men om jag säger att jag klarar utfallen två till fem, då har jag mycket större marginal. Det här är framförallt så viktigt eftersom vi pratar om ränta-på-ränta över lång tid. Genom att ha det här så kommer jag överleva tillräckligt länge för att ränta-på-ränta ska kunna ha sin gång. Plus att om jag har marginal i en del av min ekonomi så kan jag ta mycket större risk i en annan. Det vi kallar för lekhinken i fyra-hinkar-principen.

Varför vi underskattar vårt behov av säkerhetsmarginaler

Caroline: Jag håller med dig. Det är klart att man vill live to fight another day. Att kunna ha koll på allt som skulle kunna hända det är jag inte så intresserad av. Jag vill bara få göra min grej i fred och då måste man planera eftersom saker kan hända som man inte har räknat med.

Jan: Ja och han säger att de flesta underskattar den buffert eller säkerhetsmarginal man behöver, framför allt på grund av två anledningar:

”One is the idea that your view of the future is right, driven by the uncomfortable feeling that comes from admitting the opposite.”

Vi vill inte gärna ha fel för då känner vi att vi har misslyckats och att vi borde ha gjort ett bättre jobb. Vi underskattar behovet av säkerhetsmarginal för vi vill inte erkänna att vi har fel.

”The second is that you’re therefore doing yourself economic harm by not taking actions that exploit your view of the future coming true.”

Jag tror att det ibland hamnar för mycket fokus på det här som han pratar om också i Excel, att när jag tittar i Excel och vi säger att på en 15-årsperiod får du förvänta dig en nergång på 50% och håller man på med sin kalkyl och säger att det kommer man att klara.

Men vi tar inte hänsyn till om vi kommer att klara det psykologiskt. Vi tar inte hänsyn till att de senaste nergångarna har återhämtat sig på ett par månader. Vi har inte fått leva i den där misären och vi vet inte om vi klarar det om det faller med 30% och fortsätter ner i två år.

Caroline: Jag tycker att man lägger in sig själv för mycket i ekvationen. Bara ta ur dig själv ur ekvationen och planera för 90 år framåt och sluta hålla på och tycka att nu på två års sikt så kan jag nog… Nej, ta det 80 års sikt och ta ur dig själv ur ekvationen. Jag tror att man måste döda sitt ego där. Ta bort dig själv. Jag fattar att det inte är lätt men man kan öva på det.

Jan: Han säger också att frågan är om man klarar av känslan att komma hem och titta på familjen och veta att nu har jag investerat i de här fonderna eller bolagen och det har gått back. Tänk om vi inte kommer kunna gå i pension eller göra den där resan.

Caroline: Först och främst ska man göra det tillsammans med sin partner, inte själv och slarva bort pensionerna. Man kommer överens tillsammans och man har en strategi. Vi har varit där, Jan, och vi grät inte ens. Det gjorde vi inte.

Visst, det sög, men vi var för giriga. Det suger att inte ha pengar, absolut, men vi har ju tagit gemensamma beslut. Jag har inte alls samma uppfattning av att det är ett fruktansvärt slag mot ens lilla hjärta att man har gjort en felbedömning.

Bli bekväm i det obekväma

Jan: Ta dina Tesla-aktier. Du hade dem och nu sålde du åtta av tio. Några dagar senare köpte du tillbaka dem. Hur kändes det?

Caroline: Det var inte så farligt. Jag tycker inte att det är så himla blodigt liksom. Eller så har jag inte varit med om en superstor förlust för att jag gjort ett idiotiskt beslut. Alltså, jag brukar inte ta idiotiska beslut.

Jan: Sedan har du och jag tränat väldigt mycket på att anpassa oss och hantera misstag. En stor grej för oss 2021 är spelet vi spelar nu, att när någonting skiter sig så säger vi att det sket sig. Ok. Good.

Sen kan man gå vidare. Det är egentligen bara en förlängning av frågan: ”Vad är det bästa med att det sket sig?”

Caroline: Folk kommer hata mig för att jag säger detta men jag har ingen medkänsla med att man tycker synd om sig själv för att man har varit med om hemska saker. Du och jag är framtidsorienterade och jag kan tänka mig att det är väldigt provocerande.

Jag tycker att det är trist att titta bakåt och tänka på hur hemskt det var och gräva ner sig tråkigheter. Jag orkar inte med sådant. Det ger inte mig någonting. Men nu glider jag väl iväg lite här. Det är en värdering jag har.

Jan: Nu när det var snöstorm i Malmö för några dagar sedan och jag skulle göra min power walk, hade det varit för ett år sedan hade jag åkt till gymmet och gått på ett gångband, men nu körde jag på ändå. Du frågade om det var en suck fest och det var det och sedan kunde jag njuta lite över att det sög.

Här om dagen skulle jag ut och gå och hade glömt mina handskar och innan hade jag gått tillbaka men nu tänkte jag: ”Vad bra, det här kommer suga.” Det suger i en timme.

För mig handlar det om att uppskatta det obekväma. Många snackar om att man ska bli bekväm i det obekväma. Det handlar inte om någon annan, utan det handlar om att då går jag där och fryser om händerna i en timme och sedan kommer jag njuta av värmen hemma.

Caroline: Vi pratar ju om det här med room for error i sin ekonomi, att man planerar för att saker kan hända som man inte alls har kontroll över och då måste man ha planerat för det och ha buffert och så vidare. Hur översätter man det här rent finansiellt? Det är inte så att vi utsätter oss för en massa skit finansiellt.

Jan: Nej, inte längre, men om man tar säkerhetsmarginal rent finansiellt då handlar det om att spara mer än man behöver. Om du behöver 10% av din inkomst då kan du spara 15% för att ha marginal. Räkna på 4,5% istället för 7% avkastning för din pension under de kommande 10-20 åren.

Fyra-hinkar-modellen är ju ett sätt att skapa marginal i sin ekonomi. Investera på ett sådant sätt att dina investeringar inte påverkar din vardag.

Eller som vi gör, sprid ut det på många olika tillgångsslag och olika typer av investeringar. Vi försöker investera båda i räntor och i aktier. Vi har även pengar i guld och lite onoterade bolag. Så vi har det väldigt utspritt. Vi är inte beroende på att guld måste gå rätt. Vi har utrymme för att guldet kommer att gå åt helvete. Men vi har också utrymme för att till exempel räntor inte kommer att fungera.

Balans mellan risk och trygghet

Jan: Sedan tror jag att det handlar om att inte ta koncentrerade positioner. Vi investerar väldigt sällan i enskilda aktier. Sedan gäller det också att inte bli fundamentalistisk eller rigid kring det där. En säkerhetsmarginal är att om man räknar med att gå i pension när man är 65 säg då att jag vill gå i pension mellan 60-70. Då har jag också en säkerhetsmarginal så att jag kan anpassa det. Det här är mina egna funderingar.

Att ha flera olika inkomster det är en sak jag har jobbat på i 15 år. Det kan gå åt helvete när som helst. Jag vill inte vara beroende av en enda typ av inkomst eller olika typer av försäkringar, etc. Nassim Taleb, som är en av de som är bäst på risk just nu, han säger att rysk roulette fungerar statistiskt.

Du har en revolver med sex platser och en kula. Sannolikheten är att klara sig är ju fem på sex eller 83,3%, men jag vet inte om du håller med här, men nedsidan är ju inte värd den potentiella uppsidan? Taleb säger:

”You can be risk loving and yet completely averse to ruin.”

Man kan älska risk och fortfarande vara fullständigt rabiat kring att inte blir ruinerad eller gå bankrutt. Problemet med att gå bankrutt är att man inte kan komma tillbaka i spelet. Framför allt kan du ofta inte komma tillbaka in i spelet när det är lönsamt.

Alltså, t.ex. i en börskrasch. Ofta händer detta med belåning och hävstång, att folk tar mycket större risk. Att man belånar sig. Nu är det mycket vanligare i USA där småsparare investerar mer i optioner och derivat än vi gör i Sverige, men vi har de problemen här också.

Talebs förslag på detta är att ha en skivstångsstrategi, där man har en del som är extremt säker med typ kontanter och räntor och sedan kan man ta risk med en annan del av pengarna. Det är ju det som vi har bufferthinken versus lekhinken till. De är på en varsin sida av skivstången.

Någonting jag har tänkt mycket på på sistone är att risk vid något tillfälle i livet blir optional. Alltså, det blir valfritt att ta risk. Om man har de pengarna man behöver då behöver man inte ta mer risk, men man kan välja att ta risk om man vill. Hela poängen som jag och Housel tjatar om är att vara inne i spelet tillräckligt länge för att kunna skörda.

Warren Buffet, världens rikaste man, hade flera miljoner när han var 30 och jag tror att han har 84 miljarder kronor idag. 81 av de 84 miljarder kronorna kom efter hans 65-årsdag. Nu är han cirka 90. Housel säger också att möjligheten att ha valfriheten att göra vad jag vill, när jag vill, med vem jag vill, hur länge jag vill, är verkligen värd att hantera sin risk.

Detta är inget teoretiskt exempel. Jag brukar kalla det för ”classic Wall Street”. Bara för några dagar sedan, den tredje april, var det ett stort reportage i New York Times där en amerikansk hedgefondfirma som heter Archegos Capital Management, som förlorade 10 miljarder USD. Alltså 80 miljarder kronor försvann på några dagar.

80 miljarder spelades bort på en aktie

Jan: Då var det en snubbe, Bill Hwang, som hade byggt upp 10 miljarder USD på att ta extrem risk. Han lånade pengar från flera banker, hade i princip allt i en enda aktie och var totalt belånad. Det värsta var att i januari hade han mer än dubblat pengarna två gånger. Sedan föll värdet på aktien och då kom de fram till att de skulle göra en nyemission.

Eftersom han ägde en väldigt stor andel av företaget och inte hade råd att följa med så föll aktiepriset och då kom en av bankerna som hade lånat ut en massa pengar till honom och sa att de ville ha säkerhet för lånet, vilket han inte hade råd att betala.

Då tog de hans aktier, sålde dem, de sjönk i värde, då kom de andra bankerna och ville ha pengarna för att täcka säkerheten och då tog de hans aktier och sålde dem och då kraschade priset på aktien. Nu är han av med alla pengarna. 10 miljarder USD.

Vi hade en diskussion om det här på forumet. Vi lever i en helt annan värld. Koncentrerad position med massiv hävstång, det är klart att man kan bygga upp 10 miljarder USD, men är det värt när man kan bli av med allt? Nu är han wiped out.

Credit Suisse gick ut med sin kvartalsrapport att de gjorde massiv förlust och måste slopa utdelningen och det påverkar alla som äger den aktien. Du och jag har förlorat pengar på hans äventyr i våra indexfonder. Det är inte många ören, men det har påverkat oss också för det är banker som har gått massivt med förlust.

Goldman Sachs skrattade hela vägen till banken för de kom undan utan förlust, men Credit Suisse var senfotade och blev av med en massa pengar. Credit Suisse hade gått ut i januari och sagt att de skulle höja bonusen för de anställda för att behålla kompetensen. Det är ett skämt. Han hade ingen säkerhetsmarginal.

En annan artikel från Placera från Avanza handlar om norrmannen Einar Aas som gjorde 2,1 miljarder i kronor på förlust på en enda dålig trade. Han ägde jag tror det var 25% av all el i Norge och var den som betalade mest skatt i Norge under ett antal år. Svinrik.

Runt den 10 september 2018 hade han satsat på att hösten skulle bli torr men det regnade och priserna i Tyskland ökade. Han hade fel position och blev av med alla sina pengar. Nasdaq gjorde 1 Miljard i förlust. Precis samma grej. Han gick i personlig konkurs.

Caroline: Man får aldrig veta vad de tänkte, utan det är alltid bara storyn utanför där man försöker rapportera vad som har hänt.

Jan: De har gjort det de alltid har gjort och de funkar ända tills den dagen det inte funkar. De riskerade allt. Jag tycker att det är så konstigt att riskera en massa saker som du behöver för någonting som du inte behöver. Det är superknasigt.

Caroline: Det är mänskliga värderingar som driver ett sådant beteende. Bill Hwang kanske kände att det var jäkligt gött att vara en av de stora pojkarna. Han fick säkert en massa uppmärksamhet och kvinnor och goda viner och sådant. VIP-livet, Jan.

Osannolikheterna kommer utan förvarning

Jan: Jag kan inte relatera till det och det därför jag aldrig kommer att ha 2,1 miljarder, men å andra sidan kommer jag aldrig att gå i personlig konkurs. Detta pågår även bland småsparare. I forumet har vi en tråd som heter ”Hur står ni ut med att hålla er till smarta investeringar?” och då var det en användare som skrev detta:

”En polare har förra veckan tagit ett blacolån på 150k SEK 5% ränta, för att köpa crypto. Han har nu flippat de 150k till 542k. Legat i bl.a Safemoon och nu all-in i något som heter Elongate. Tippar på att han är uppe i miljonen nästa vecka. Helt galet men bara att gratulera.”

Samma person fortsätter att berätta:

”Samma person gick för några år sedan all-in 60k SEK och tradade i Avanzas turboprodukter, de med knock inom 0,3-0,5% rörelse för att få maximal hävstång 100-150x). Det kontot fick han upp till 260k på 2 veckor, sen smällde det iofs och blev 0. Aldrig sett en större risktagare.”

Ibland önskar jag att jag hade ett uns av den här riskvilligheten. Just säkerhetsmarginal skyddar mot det osannolika och ofta är det osannolika som är så himla svårt att förutse. Han har en historia som jag tyckte var kul.

När tyskarna skulle göra en offensiv mot Stalingrad under andra världskriget var det ett skede när man skulle skicka in sina stridsvagnar, men problemet var att av de 100 stridsvagnarna tyskarna hade tillgängliga så funkade bara 20. De andra 80 hade stått utanför slaget och väntat ett par dagar för att sättas in när det verkligen behövdes, men då hade det kommit möss och käkat upp kablarna i stridsvagnarna så de kunde inte starta.

Caroline: Nej, det här måste vara en modern myt. Hur kan de ens ha öppet så att mössen kan komma in? Nu är det många frågor som hopar sig.

Jan: Det är en så sjukt osannolik grej. Han berättar också att de hade investerat i Collaborative Fund i någon startup och då blev det översvämning på kontoret och de blev av med bokföringen. De skulle lämna in det men bokföringen var inte i ordning så det blev kaos.

Eller någon vd, som mitt under en emissionsrunda när de skulle ta in pengar – som är det viktigaste jobbet du har som vd – då blev han utsatt för att någon impersonated him och då fick han lägga all tid på identitetsstölden och då kunde de inte ta in pengar. Sådant kan du inte förutse.

Det är viktigt att spara till hus eller bil men även att spara för det oförutsigbara. Tänk på mössen i stridsvagnen. Shit happens och man kommer aldrig att veta vad som sker i förväg. Planera för att det inte kommer gå enligt plan.

Princip #14. You will change

Vi tar nästa princip:

”Long-term planning is harder than it seems because people’s goals and desires change over time.”

Jan: Han säger att det är sällan vi tänker på vår framtid i 30-års åldern som vi gjorde i 18 årsåldern. Och vi underskattar alltid hur mycket vi kommer ändras i framtiden. Psykologien Daniel Gilbert skrev ett jättefint citat i en studie:

”At every stage of our lives we make decisions that will profoundly influence the lives of the people we are going to become, and then we we become those people, we are not always thrilled with the decisions we made. So young people pay good money to get tattoos removed that teenagers paid good money to get. Middle-aged people rushed to divorce people who young adults rushed to marry. Older adults work hard to lose what middle-aged adults worked hard to gain. On and on and on.”

Caroline: Det är intressant. Vi är ju medelålders nu. Vad är det vi kommer att kämpa med att bli av med? Alla barnprylarna?

Jan: Huset. Vi har konstaterat att vi inte kommer att bo i hus när barnen har flyttat ut. I över 10 år sparade vi till ett hus och allting gick åt det. Vi köpte huset 2016 och om det inte vore för barnen hade vi sålt huset idag. Ta din doktorandkarriär om jag ska vara lite tuff.

Caroline: Det är väl ingenting att ångra. Det kommer jag aldrig bli av med. Jag har funderat över varför jag gjorde det, men jag har också kommit tillbaka till mig själv och sagt att det var oundvikligt. Jag sitter ju här nu och har en massa nytta av det.

Vad är det mer vi kommer vilja göra oss av med? Vi har ett hus och en massa prylar som vi kommer göra oss av med. Redan nu kan jag känna att det tynger mig. Så det är svårt att se när man är i det. Vi borde fråga någon som är äldre än oss.

Folk ångrar oftast extremerna

Jan: Han säger att när du gör en långsiktig plan ska du undvik extremerna för att minska risken för framtida ånger. Utgå inte från att du inte behöver så mycket inkomster för då kan du ångra att du inte kommer kunna gå i pension.

Undvik också att utgå från att du måste tjäna jättemycket pengar och bli ekonomiskt fri för då kan du ångra att du la så mycket tid på att jaga de här pengarna och att du inte spenderade mer tid på din familj.

Han säger att man ofta kommer fram till, inom psykologin, att det folk ångrar är extremerna. Hans tips var att man ska sikta på lagom inkomster, tid med familj, pendling, jobbtid, osv. Också att man ska acceptera att vi kommer förändras och att det är ok. Det stora problemet som vi gör, säger han, är att vi inte låter pengarna jobba över lång tid som 40 år.

Snarare tenderar vi att göra 20-årsperioder i vårt liv med våra pengar. Först går det 20 år för att få boendet man vill ha. Man tar ut pengarna som inte längre kan växa. Sedan spar man till pensionen och tar ut pengarna. Det blir aldrig den där exponentiella ränta-på-ränta utvecklingen.

Caroline: Jag tycker det är intressant att man inte frågar sig om man vill ha den ränta-på-räntan eller om man vill använda upp dem. Du har frågat mig vad vi ska göra med pengarna som vi sparar långsiktigt och då svarar jag att vi inte behöver veta det nu. Jag går igång på att bara ha dem, medan du vill sätta dem i arbete eller göra något med dem.

Acceptera att sunk costs förekommer

Jan: Han pratar också vidare om att man ska ge sig själv tillåtelse att acceptera sunk costs, som fängslar oss till historien. Jag upplever att du och jag har tränat ganska mycket på att bara acceptera sunk costs och gå vidare. En sunk cost är t.ex. att idag har jag fått för mig att jag ska vara i bättre form vid 40 än jag var vid 30.

Sedan var det mitt i Corona och då köpte jag en massa gymutrustning som jag inte ens har packat upp och jag kan inte lämna tillbaka det. Det är en sunk cost som hade kunnat kosta mig en massa energi. Men då har jag bara avskrivit det. Det var fel beslut. Nu tränar jag på gym istället och så får det vara. Att inte ha någon prestige i det där.

Daniel Kahneman som fick Nobelpriset i ekonomi han pratar mycket om det där. Framförallt hans kollegor bevittnar om att de kunde skriva ett kapitel och nästa dag blev det helt omskrivet. Forskaren skrev att kapitlet började annorlunda, det slutade annorlunda, det hade andra exempel och visade till forskning de aldrig hade hört talas om.

Då frågade de Kahneman vad är grejen och då sa han att han inte har någon attachment till historiska grejer. Så han har inget problem med sunk cost. För det kan vara i tid också. Eller om man har en investering som man ångrar. Man är inte låst i ett gammalt beslut eller sitter fast.

Caroline: För det kan också hindra en från att ta aktion. Man tänker att förra gången blev det så dåligt och jag pallar inte med att göra fel igen.

Princip #15: Nothing is free

Nästa princip handlar om att inget är gratis:

”Everything has a price, but not all prices appear on labels.”

Caroline: Den här älskar jag. Jag tänker ofta vad är priset jag betalar för detta som jag gör nu. Om vi ska ta ett extremt exempel i vårt liv det är om jag hellre ligger och kollar på en Netflix-serie än att jag spenderar tid med våra barn. Det kommer att kosta oss någonting. Hur ser det ut inom investeringar?

Jan: Låt oss ta exemplet med en ny bil. Du kan köpa en ny för 300 000-500 000, eller köpa en billigare begagnad eller jag kan stjäla den. Då är det så att de flesta kommer inte ens överväga att stjäla en bil eftersom man inte gillar konsekvenserna.

Om vi istället tittar på marknaden så är det så att många vill ha 7-8% avkastning de kommande 30 åren så man kan gå i pension, bli ekonomiskt fri eller gå ner i arbetstid eller göra det man vill. Men vi ser sällan vad priset är.

Han säger att ett av priserna man betalar för att få 7-8% avkastning per år och kunna nå de här målen är: ”Never-ending taunt from the market which gives big returns and takes them away.”

Åh, nu tjänade vi pengar. Åh, nu förlorade vi pengar. Den här känslomässiga resan. Ta Netflix-aktien som har gått 35 000% upp mellan 2002 och 2018, men 94% av dagarna var under den senaste toppen. Så 94% av dagarna kommer man känna att man skulle ha gjort det tidigare, det var dumt att köpa den aktien för att den inte är så hög som den har varit tidigare.

Om vi tar bilexemplet så kan jag acceptera svängningarna på marknaden. Det går upp och ner. I perioder, som under Corona 2020, kan man förlora 30% på tre veckor. Det motsvarar att köpa ny bil. Jag accepterar det priset. Jag får betala.

Jag kan försöka köpa en tillgång som svänger mindre, alltså tar lägre risk, om jag vill betala ett lägre pris. Dvs att jag kan köpa en portfölj med räntor eller guld eller göra någonting annat. Eller så kan jag försöka få till avkastningen utan svängningarna och risken. Dvs jag vill ha uppsidan utan nedsidan.

Det är som att vilja ha någonting utan att betala priset för det. Det är förvånansvärt många som försöker göra detta på börsen. Människor som aldrig hade övervägt att inte betala priset för en ny bil. Man försöker sälja innan nedgången eller ha en viss pond som har gått bra på sistone eller följa en strategi som någon pratar om där jag kommer undvika nedgångarna.

Om man klurar lite på det så inser man att det är samma sak. Jag vill ha uppsidan utan nedsidan. Jag vill ha avkastning utan svängningarna och vara smartare än andra. Jag vill få resultatet och ha sexpack utan att träna.

Vi älskar genvägar när det gäller pengar

Jan: Vi älskar genvägar. Det är bara att kolla på Aftonbladet eller Expressen valfri dag. ”Gå ner tre kilo utan att träna.” Uppenbarligen är det folk som faller för det. Men det finns inga genvägar. Jag älskar den här metaforen med biltjuven. Jag har aldrig tänkt på det så.

Som han skriver så är det vissa som kommer undan med att stjäla en bil. Men i längden kommer man inte undan och ironin är ofta att man får betala mer när man t.ex. försöker tajma marknaden. Han resonerar vidare med att säga att den viktigaste frågan är varför många som är så villiga att bete sig på marknaden på ett sätt som de inte hade gjort annars?

Varför är vi beredda att agera som biltjuvar på marknaden men vi hade aldrig varit biltjuvar i verkligheten. Jag har varit biltjuv på marknaden i 15 år tills jag insåg att det här verkar inte funka. Precis som man förhoppningsvis inser att stjäla bilar inte funkar som karriär.

Problemet är att jag inte får en direkt feedback mellan min handling och mitt resultat. Det kan se ut som att jag lyckas stjäla den där bilen under en period, som var fallet med Bill Hwang och Einar Aas. Vår vän Charlie brukar säga att om vi hade dött så fort vi ätit skräpmat hade vi inte fortsatt varken producera eller äta skräpmat.

Problemet är att effekten av den där skräpmaten inte kommer direkt, utan den kommer med att din medellivslängd minskar eller att du får dåliga kärl och en hjärtinfarkt 20 år senare. Så det är svårt för oss att koppla orsak med verkan.

Caroline: Jag är inte superduktig på det men jag tycker att det är spännande att göra det, också för att jag är intresserad av priset vi betalar för saker som vi gör nu och sedan kommer de och biter oss. Vi tycker inte att vi betalar ett pris men vi gör alltid det.

Jan: Jag såg någon bloggartikel härom dagen att 2020 eller 2019 gick 95% av alla aktier upp. Du blev inte bestraffad av att investera i enskilda aktier för 95% av alla aktier gick upp. Men om vi tittar över en 20-årsperiod är det så att över 60% av aktier inte slår index. 20% underpresterar och förlorar mer än 70% av sitt värde och det är bara 4% av alla aktier som står för majoriteten av utvecklingen.

Få perspektiv med rätt mental bokföring

Jan: Det är som den där pizzan 20 år senare för det enskilda året fick du ingen bestraffning. Du blev mätt och fick en massa lyckokänslor av CocaColan du drack till. Vi ser inte en nedgång som priset för att delta i spelet utan vi ser en nedgång som ett straff för att du gjorde något dåligt.

När portföljen minskar i värde tänker du shit vad dum jag var, jag fattade fel beslut, jag skulle inte ha lyssnat på den där eller gjort den felaktiga analysen. Det är extremt få investerare som säger att det är ok att min portfölj faller med 30% i värde. Det är priset jag får betala för att vara med på marknaden. Vi ser det som ett straff. Som en bot nästan.

Nya investerare som aldrig har varit med om -30% kommer att se det som en avgift. Han ger ett fantastiskt exempel och säger att du kan gå på Disneyland.

Vi var ju på Disneyland i Tokyo och jag tror att det kostade 1 000 spänn per person att gå in där. Då kan man tänka fy vad dyrt, men vi betalade det och var på Disneyland med barnen. Det var fantastiskt. Vi hade kunnat åka till Tosselilla som kostar 150 kronor, men det är inte samma sak. Du ville inte ens följa med dit. Så du får det du betalar för.

Caroline: Det är väldigt svårt när man investerar att förstå vad det är man betalar för. Om man verkligen får någonting för det. Som jag sa innan så kan det mycket väl vara så att man tycker att en fond är dyr i avgift men så tänker man att det är nog bra grejer man får. Jag har tidigare trott att jag får bra grejer när jag betalar mer.

Jan: Nu blandar du grejer. När det gäller fonder vill jag ha Tosselilla. Jag kan gå på Disneyland och betala 1 000 eller 500. Det är samma mjölk både på Coop och Ica då köper jag den billigaste. Det jag pratar om här är avgiften för att delta på marknaden.

För att ens få tillgång till Disneyland 1 000 eller 500 kronor behöver jag investera en del av mina pengar. En eventuell nedgång är det jag riskerar. Det är priset jag får betala och inte se det som en bestraffning utan som en inträdesbiljett.

Det är mental bokföring. Istället för att jag ser det som en förlust, en bot, ett straff, se det istället som en inträdesbiljett. Då blir det många gånger enklare att relatera till och vara ok med. Då behöver man inte vara så krampaktig.

Du pratade med en vän som skulle börja investera och det lät som att hen var rädd för att det skulle gå ner. Vad ska man göra då? Det är det som ingår i spelet. Det är ok. Då kan man slappna av kring det tänker jag.

Princip #16. You and me

Nu kör vi vidare:

”Beware taking financial cues from people playing a different game than you are.”

Jan: Detta bygger på något vi pratade om i ett av de tidigare avsnitten i den här serien. Att ”ingen är galen” på börsen. Alla har sina skäl till varför de gör det de gör. Ofta gör vi misstaget att vi buntar ihop det och kallar alla för ”investerare”.

Men investerare spelar helt olika spel. Det är inte alltid ens samma regler. Jag kan investera för min pension och tänka att jag köper detta på 30-års sikt och jag skiter i om det är högt värderat eller lågt värderat. Jag bryr mig inte om när jag köper. Jag köper när jag pengar.

Vilket är stor skillnad mot någon som ska investera på 10 år och kanske vill ta hänsyn till om Google kommer klara av det med den vd:n de har. Någon som köper på ett år kan titta på de senaste kvartalssifforna och trenderna. Sedan har vi daytraders som köper på en dags sikt.

Man gör det enkelt för sig när man säger att folk är galna eller att bubblor uppstår för att folk är giriga. Grejen är att det inte ligger tillgångar och skräpar någonstans. Det är ganska mycket konkurrens för de här tillgångarna. Då är det alltid någon rationell anledning till att någon har köpt en tillgång vid ett specifikt tillfälle. Ofta är det rationellt.

Det är superviktigt att fråga sig själv: ”Vilket spel spelar den som du lyssnar på?” Det gäller naturligtvis även dig som lyssnar på oss. Vi spelar ett långsiktigt spel. Jag gillar det Morgan Housel skriver:

”I am passive investor optimistic about the world’s ability to generate real economic growth and I am confident that over the next 30 years that growth will accure to my investments.”

Vi spelar ett spel som är bortom 10 år och vi bryr oss inte om enskilda investeringar. Vi bryr oss inte om marknaden kommer gå upp eller ner nästa år. Vi bryr oss om ett spel där vi vill ha lagom tillväxt. Vi bygger det på att aktier egentligen är företag, som är människor, och människor har en drivkraft att göra sitt liv lite bättre idag än vad det var igår.

Någonstans kommer den drivkraften att översättas i tillväxt och den kommer återspeglas i våra pengar. Vi behöver heller inte mer pengar än vi behöver. Det sker ingen riskmaximering utan tvärtom är det viktigare för oss att inte bli ruinerade än att hamna på ”Rikast i din kommun”-listan.

Caroline: Det är oftast så att den man lyssnar på har något resultat man vill ha. Hur ska man då kunna veta om det är rätt för en?

Jan: Det är också lurigt för du vet inte vilket spel andra spelar när du bara tittar på dem. Du ser inte ens resultaten. Det är mer vanligt i finansbranschen att den som förvaltar en fond inte har sina pengar i sin egen fond än tvärtom, till exempel. Man kan ha åsikter kring det där. Med analytiker är det tydligt för de spelar inte samma spel som du. Då hade de inte varit analytiker utan investerare.

Analytiker spelar ett spel om att generera uppmärksamhet. Det är inte nödvändigtvis att ha rätt. Jag skulle nog säga att de flesta inte ens har definierat vilket spel de spelar för sig själva. Helt ärligt. Det har ju tagit mig 20 år. Sedan 2014 har jag varit ganska konsekvent med det spelet jag har spelat. Men dessförinnan var det all over the place. Verkligen.

Princip #17. The seduction of pessimism

Vi fortsätter:

”Optimism sounds like a sale pitch. Pessimism sounds like someone trying to help you.”

Jan: Det är mycket enklare att lyssna på pessimister som säger att det kommer att gå åt helvete. Det är som historikern Deirdre McCloskey säger:

”For reasons I have never understood, people like to hear that the world is going to hell.”

Jag tror också att det handlar om en missuppfattning. Jag tror att många också tänker att optimister är lite naiva, men han skriver en definition av optimister som jag verkligen gillar:

”Riktiga optimister tror inte att allt är guld och gröna skogar, det är en tro på att odds i ens favör över tid kommer ge goda resultat även om det kommer finnas tillfällen då det går emot en.”

När man har utfall som inte beror på skicklighet, den här Nasa grejen att jag kan inte räkna ut det med 1,5 minut på 9,5 år. Det finns slump och chans och andra människor. Då kan jag bara fatta beslut. Det är därför jag brukar prata om att investera är processen att fatta beslut. Ibland kommer ha rätt och ibland kommer jag ha fel.

Och bara för att jag inte får det utfall jag vill ha betyder det inte att jag har fattat ett dåligt beslut. Optimism för mig handlar mycket om att man vaknar på morgonen och försöker göra saker lite bättre än vad de var igår.

Han säger även att det är en intressant observation att vi aldrig tar optimistiska förutsägelser på lika stort allvar som negativa förutsägelser. Särskilt inte i svåra tider. Han tog ett exempel att efter andra världskriget i Japan så hade de svält under vintern 46.

Man kunde bara få ungefär 800 kalorier per person och dag. Hade någon skrivit i tidningen ”Hang in there! Inom de kommande 15 åren kommer ekonomin 15-dubblas, ni kommer bli ett av de rikaste länderna i världen.” så hade ingen tagit det på allvar.

Men nattsvarta rubriker får ofta en förstasida. New York Times eller Wall Street Journal hade en berömd förstasida som sa att USA kommer gå åt helvete och Kalifornien kommer hamna under kinesisk makt. Om någon hade varit lika positiv så hade man sagt att du är verklighetsfrånvänd.

Nobelpristagaren Daniel Kahneman som är fadern till finansiell beteendevetenskap skriver:

”When directly weighed or compared against each other, losses loom larger than gains. This asymmetry between the power of the positive and negativ expectations or experiences has a an evolutionary history. Organisms that treat threats as more urgent than opportunities have a better chance to survive and reproduce.”

Det vill säga att i valet mellan att jag har en möjlighet eller ser ett hot, om jag kommer välja att agera på hotet innan möjligheten så kommer jag ha en större sannolikhet att överleva och föra mina gener vidare.

Det är ungefär som Anders Hansen sa under något vinterprat att om jag ligger och sover och det prasslar i busken så är det bättre att jag utgår från att det är ett lejon som vill äta upp mig, även om det är mer osannolikt och att det bara är vinden som prasslar i löven.

Jag kan ha fel 199 gånger men den 200:ade gången kan jag bli uppäten och då kostar det mig mer än vinsten av att ligga kvar. Vi har en preferens eftersom rädsla och hot har en genväg i hjärnan. Klart att det finns undantag, men kolla bara för hur det har gått för nyhetssajter som bara fokuserar på positiva nyheter.

Det handlar inte om att använda det som en ursäkt utan det är bara att värderingsfritt konstatera att det tenderar att vara så att hot har en genväg i hjärnan, men det betyder inte att jag är ett offer under den omständigheten.

Sensationsmakeri förekommer också i finansvärlden

Jan: Det här blir särskilt viktigt när det kommer till pengar eftersom pengar är så allmängiltigt att det gäller alla. Alla har en relation till pengar och en kris i pengar berör oss alla. Börsen faller för att vi har alla för att vi har exponering i våra fonder eller tjänstepensioner.

Men om nyheterna säger att det är en orkan i Florida så bryr man sig inte riktigt. Det påverkar inte mig. På det sättet får alltid de ekonomiska nyheterna mycket större genomslag än andra negativa nyheter.

Pessimister tenderar också att extrapolera dagens trender utan att ta hänsyn till anpassning. Man tittar på hur det ser ut idag och så kommer det att vara framåt. Så gör vi också när vi pratar om hur vi spenderar resurser, att om vi fortsätter så här kommer det att vara på detta vis om 50 år.

Då tar man inte hänsyn till att förbrukning av många råvaror har minskat från 50-talet till idag. Att en aluminiumburk bestod av 13 gram aluminium på 50-talet och nu använder vi 3 gram.

Det kom ut en forskningsrapport som fick jättemycket kritik där forskaren sa välj i princip vilken korg av råvaror som helst och jag kommer kunna visa att förbrukningen av det har minskat mellan 1980 och 2005. Vi tar liksom inte hänsyn till att vi faktiskt anpassar oss till olika saker.

Sedan kan vi behöva anpassa oss mer så jag ser inte att vi inte ska ta hänsyn till klimathotet. Det handlar om att utveckling sker långsamt medan motgångar sker snabbt och är svåra att ignorera.

När börsen gick ner var det rubriker på förstasidorna men vi har inte sett något reportage om att börsen har gått upp 130% på x antal år. Det är ingen nyhet att man byggde en bro på två år, men rasar bron då kommer det vara med på nyheterna.

Caroline: Jag tror att man ska vara jättenoga med att gå igång på pessimism. Det är något belöningssystem som går igång för att man lyssnar och blir förfasad och får någon slags dramatik. Man ska vara noga med att bryta det. Jag kollar inte särskilt mycket på nyheterna för jag tycker det blir en dålig smak i tillvaron.

Princip #18: When you believe anything

Nu går vi in på sluttampen:

”Appealing fictions, and why stories are more powerful than statistics.”

Jan: Att ju mer jag vill att någonting ska vara sant, desto mer är sannolikheten att jag kommer tro på en historia som överskattar oddsen för att det ska vara sant. Det finns en massa historier. Han tar upp en historia om en fattig person i något utvecklingsland.

Barnet var sjukt och de hade inte råd att ta hen till sjukhus och då var man beredd att testa att fördriva onda andar eller sätta en påle genom bröstet för att släppa ut demoner. Vi vill gärna tro att det är sant. Jag vill tro att jag kan vinna på lotto.

Jag vill tro på vissa av de här historierna. Framförallt att jag vill tro att de här experterna har rätt. Housel resonerar kring varför vi lyssnar så mycket på de här experterna.

Caroline: Vi tror att andra sitter på svar och det blir som en slags livlina i tillvaron.

Jan: Jag tänker lite som Housel säger att när det gäller penagr är det mycket som står på spel. Han säger att lyssna på någon som kanske har rätt och jag kan bli rik utan ansträngning – även om det är 1% sannolikhet att det ska lyckas – så är det värt att lyssna.

Om inte bara just in case, för tänk om han hade rätt och jag inte följde rådet. Då kommer jag slå på mig själv resten av livet.

Det blir nästan att man tillhör en kult. Om jag ska ta ett exempel finns det just nu inflationskulten eller kryptovalutakulten eller Tesla-kulten.

Inom kryptovalutakulten säger de ”Have fun staying poor”, alltså att om du inte köper krypto ha så kul att vara fattig resten av livet. Då har jag investerat känslomässigt lika mycket i den storyn som jag har investerat pengar för att jag låser mig i det där.

Jag kan hamna i anti-kryptovalutakulten eller passivindexfondkulten. Jag är livrädd för det där så jag försöker hela tiden testa en massa andra grejer. Men det är lätt att bli så investerad i det som en expert säger. Det handlar också mycket om att vi inte tar hänsyn till sannolikheterna för att det där ska hända eller vi tar inte hänsyn till det där som man inte vet att man inte vet.

Problemet också när det gäller experter är att jag varje dag kan få tillgång till en jättestor belöning. De säger att om du väljer rätt krypto så kan det gå upp väldigt mycket i värde och det kan bli livsförändrande.

Det är därför vi har större tendens att lyssna på kvacksalveri när det gäller pengar än till exempel väder. Att någon har rätt om vädret om tre veckor är inte livsförändrande.

Om man tar det konkret så har vi i många år pratat om att majoriteten av alla fonder underpresterar mot sitt index. Att 99,4% av alla fonder över en 30-årsperiod underpresterar mot index. 85% av fonder underpresterar mot index på 10 år.

Vi ser det vi vill se

Detta var ganska stabilt i olika perioder och marknader, i olika länder och olika typer av fonder. 85% presterar inte som ett index. Men ändå tänker vi tänk om detta funkar. Tänk om den här fonden är den som skiljer och som inte kommer underprestera. Tänk om det är den som går bättre.

”When thinking about room for error in a forecast it is tempting to think that potential outcomes range from being just right enough to you being very right. But the biggest risk is that you want something to be true so badly that the range of your forecast is not even in the same ballpark as reality.”

Jan: T.ex. de som tror på kryptovalutor tänker att det kommer att gå upp. Jag vet inte hur mycket eller när, men det kommer gå upp. Man tar inte ens in alternativet att det kan bli värt noll.

Man tar inte in det potentiella utfallet, som faktiskt finns i verkligheten eller för någon som tittar på det utifrån. Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att vi alla har en ofullständig bild av världen, men hjärnan kommer alltid skapa en story som fyller i luckorna så att det hänger ihop.

Det gör vi oavsett om vi är tre eller 100 år. Vår dotter som är tre år har också en mental modell av världen. När hon blir lämnad på dagis är hennes story att mamma vill inte vara med mig, alltså blir jag ledsen. Det är en väldigt rudimentär modell, men det är ändå en modell av världen.

Vi har det här behovet av att kontrollera och förstå världen så att vi kan navigera den, men vi har så svårt att förstå det slumpmässiga. Det är saker vi inte har kontroll över.

Om börsen går upp är det få som tänker att jag köpte de här aktierna och de gick upp och jag hade tur för 95% av alla aktier gick upp förra året. Min story kommer vara fan vad grym jag är som köpte de här för att jag hade rätt i min analys. Vi är fantastiskt duktiga på att skapa förklaringar som inte ens är sanna. Det är skitfarligt när det gäller intresse.

Guldkornen

Caroline: Vad var det du gillade mest med boken? Bara väldigt kort.

Jan: Jag gillade många förfiningar. Det är egentligen inget nytt, men han har satt ord på mycket. Jag gillade det vi pratade om i första avsnittet, att min syn på världen formades av det jag var med om de första 10 åren när jag investerade.

Jag gillade mannen i bilen-paradoxen, att vi köper en bil för att vi vill ha status, men när någon annan kollar på bilen så tänker de inte på dig utan hur de själva skulle känna sig i den bilen. Jag gillade det vi pratade om i dag om marginaler för att kunna fortsätta spela spelet.

Jag gillade också att om jag vill bli en bättre investerare är det absolut bästa jag kan göra är att lägga på mer tid. Tid gör att stora misstag försvinner.

Tid får små saker att växa och lång tid hjälper också folk att få mer av det de förtjänar. Över lång tid blir du belönad för att du satt kvar, medan den tenderar att straffa dem som tar enorma och onödiga risker.

Sedan gillar jag det han säger om mindre ego och mer ödmjukhet. Att alla dåliga beslut eller utfall inte beror på att människan inte ansträngde sig eller var dum i huvudet, utan vi har faktorer som är utanför vår kontroll. Jag gillar att det är en ganska ödmjuk syn inför det här med att spara.

Definiera spelet som du spelar och jag gillade också dagens resonemang att man ska se svängningar och nedgångar som en avgift. Det är inte ett straff. Det är ok att din portfölj faller med 30% i värde. Det är priset du betalar för att långsiktigt tjäna pengar. Don’t beat yourself up.

Caroline: Jag förstod inte det här väldigt länge att det finns avgifter man betalar för att vara med i spelet. En dag kom du och frågade om vi skulle investera i ett företag som skulle börsnoteras och jag sa nej. Då började vi prata om det att priset man betalar är att vissa sådana investeringar kommer man inte tjäna pengar på, men andra kommer man att tjäna mycket pengar på och du vet inte vilken.

Jag har hört det många gånger men jag tänkte att det gäller inte mig. Jag vill bara tjäna pengar på alla investeringar. Så var det. När vi pratade om det så blev det så mycket enklare att inte vara rädd för att göra de investeringarna som du kommer med när det kommer en ny möjlighet.

Jan: Som den här konsthandlaren sa. Att det bästa sättet att vara konsthandlare på är att köpa en massa olika tavlor. Du vet inte vilka som kommer gå bra och du behöver inte ha rätt varje gång. Det räcker att några få är bra och de kommer att stå för din vinst.

Det gäller indexfonder, Benjamin Graham, Warren Buffet, etc. Tricket är att inte ta för mycket risk i de där enskilda vaden, så att man inte kan ta nästa vad. Tack till dig som har stått ut i nästan två timmar. Vi ses nästa vecka igen.

Jan och Caroline Bolmeson

18 april, 2021

Den här artikeln publicerades söndagen 18 april 2021 klockan 18:11 av Jan Bolmeson i kategorin(erna): Akademisk forskning om sparande.

Ansvarsbegränsning: Historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning. En investering i värdepapper/fonder kan både öka och minska i värde och det är inte säkert att du får tillbaka det investerade kapitalet. Samtliga analyser och all annan information som tillhandahålls lämnas uteslutande i informationssyfte, för allmän spridning, och ska under inga förhållanden användas eller betraktas som rådgivning, uppmaning eller rekommendation för att köpa eller sälja aktier eller andra finansiella instrument. För undvikande av tvivel noteras att Lag (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter eller annan liknande lagstiftning alltså inte äger tillämpning på information på RikaTillsammans.

Åsikter och analyser som presenteras är personliga och informationen ska inte ensamt utgöra underlag för investeringsbeslut. Du bör inhämta råd från andra rådgivare och basera dina investeringsbeslut utifrån egen erfarenhet, vi rekommenderar dessa. RikaTillsammans frånsäger sig därmed ansvar för eventuell förlust eller skada av vad slag det må vara som grundar sig på användandet av analyser, dokument och övrig information som härrör från RikaTillsammans. Läs mer i de fullständiga villkoren.