Amortera vs investera, träningsbanker och inte överspara till barnen

Frågor och svar från bloggen

I veckans avsnitt pratar vi om att amortera på boendet eller investera, att inte överspara till barnen och att skaffa sig en träningsbank samtidigt som jag kör ett litet rant angående banker.

I veckans avsnitt tar vi upp några av de mest spännande frågorna på bloggen under den gångna veckan. Som jag säger i videon, jag har haft lite dåligt samevete för att jag inte varit så närvarande som jag önskar, men snart blir det ändring på det. Jag hoppas däremot att du kommer att gilla veckans avsnitt som jag och Caroline är ganska nöjda med.

Lyssna på artikeln som ett poddavsnitt

Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare. Avsnittet finns där poddar finns t.ex. iTunes, Acast, Spotify eller SoundCloud. Du kan även titta på den tillhörande videon via Youtube.

Amortera på bostaden eller spara och investera pengarna?

Det här är en fråga som jag tror väldigt många hamnar i förr eller senare. Jag kan också tydligt uppleva att där finns tre helt olika strategier för hur människor gör:

  • Man amorterar järnet eftersom man har uppfattningen att en obelånad bostad är ett eftersträvansvärt mål
  • Man amorterar så lite som möjligt och sparar och investerar pengarna.
  • Man amorterar inte, sparar inte och konsumerar

Jag är ju en sådan person som gillade Maria i det klassiska Nintendo-spelet ”Super Mario Bros 2”. Han var inte bäst på något, utan han var lagom i alla områdena. Bortsett från det sista alternativet som jag inte rekommenderar någon så tycker jag att man ska göra lite både och. Det är inget vidare att inte amortera alls, men man behöver inte heller göra som jag upplever att vissa gör – det vill säga ”överamortera”.

Mitt resonemang bygger i stora drag på att räntorna i dag är låga, de flesta bör ha räntor i intervallet 1.2 – 1.5 procent. Tittar man på direktavkastning och börsens utveckling så bör de flesta i ett långsiktigt sparande ha en överavkastning mot dessa 1.5 procent. Det vill säga:

  • Räntan på bolånen är 1.5 procent
  • Börsen ger i årsgenomsnitt 8 procent
  • Vinsten är mellanskillnaden på 6,5 procent

De där 8 procenten är dock årsgenomsnitt över längre tidsperioder så man kan också resonera kring direktavkastning på t.ex. 3 procent, och då behöver man inte ta hänsyn till svängningar i värde. Oavsett vilket så är det idag ett alternativ att ta hänsyn till. Sedan tänker jag att man i framtiden kan använda pengarna som man sparar och amortera om räntan ökar.

Spara och investera hellre än att överamortera

Jag tycker i grunden att amorteringskravet är bra och att man bör amortera ner till ca 50 procent av sin bostad enligt gängse reglerna om:

  • 2 procent per år på belåningsgrader över 70 procent.
  • 1 procent per år på belåningsgrader mellan 50 och 70 procent.

då har man en hyfsad amorteringstakt och man behöver inte amortera snabbare. Kan man då t.ex. amortera 3 procent men bara behöver amortera 1 procent, då är det bättre att investera de 2 procenten tänker jag. Under 50 procent så anser jag inte att man behöver amortera om man sparar pengarna istället.

Jag har skrivit en ganska lång artikel på ämnet tidigare som jag fortfarande tycker är läsvärd och som finns här:

Tips för dig som har under 50 procents belåning och typ 2 miljoner

En möjlighet som inte alla har (inte vi än i alla fall) är att om man har en låg belåning på sitt hus, under 50 procent och man har ett sparkapital inkl. t.ex. tjänstepensioner, företagets kapital och buffert på mellan 1.5 – 3 miljoner så är man berättigad till ”private banking-bolån” hos både Avanza eller Nordnet. Fördelarna som dessa lånen har är att räntorna är extremt låga, ända ner till 0,69 procent, det vill säga hälften mot dagens listräntor hos de vanliga bankerna. Mitt och Carolines mål med huset är att ta oss ner till den här nivån förr eller senare.

Gå inte med mössan i hand till banken

Relaterat till ovanstående resonemang kom jag och Caroline in på det här med banker och vårt generella förhållningssätt till dessa. Jag kan uppleva det som en sorg att så många fortfarande förhåller sig till banken som en auktoritet, någon som man går till med mössan i hand. Det kanske var befogat för 100 år sedan, men inte idag. Jag ser personligen banken som en leverantör av tjänster relaterade till resursen ”pengar”. De säljer en tjänst som gör att jag kan betala mina räkningar, göra transaktioner, låna pengar och så vidare.

Idag finns det dessutom många leverantörer att välja mellan på den här tjänsten och de är i princip helt likvärdiga. Jag vågar påstå att skillnaden mellan tjänsterna som SEB, Swedbank, Handelsbanken, Nordea, Danske bank eller nischaktörerna erbjuder är obefintliga. Det spelar verkligen ingen roll vilken man har. Jag skulle säga att det man ska ha för att ha en bra struktur i sin privatekonomi är att ha:

  • En ”storbank” för den löpande ekonomin – typ Swedbank, Handelsbanken, SEB eller Nordea
  • En ”sparbank” för sin pengamaskin – antingen Avanza eller Nordnet

Dessa skiljer sig nämligen rätt mycket åt. Det andra som jag tycker att man måste var medveten om är att de som jobbar på bank inte är där för att primärt driva din agenda, utan sin egen. Precis som du och jag är anställda av våra arbetsgivare för att tjäna pengar åt företaget, är banktjänstemännen och kvinnorna anställda för att tjäna pengarna till sin arbetsgivare. Det vore ju väldigt konstigt om de prioriterade något annat än det. Därför får man ta de här titlarna som ”personlig rådgivare” med en nypa salt, jag själv brukar tänka att det vore mer ärligt om de skrev din ”personliga säljare” som de gör i elektronik- eller bilaffärer.

Tips om att skaffa sig en träningsbank

Jag har haft så många duster med dessa rådgivare, som tyvärr i många fall är juniora och har både en sämre förståelse och en sämre ekonomi än vad jag själv har, vilket gör att jag väldigt, väldigt sällan tar råd från dessa. Rådet som jag fick vid ett tillfälle från en mentor var:

Ta bara råd från dem som har de resultat som du vill ha.

Jag vill inte dra alla över en kam, men generellt sett bör man inte ta råd från sin bank. Det finns undantag och idag är jag väldigt nöjd med min bankman, men jag har också bytt 13 gånger på samma bank. En tragikomisk historia som jag själv upplevde för ett par år sedan finns här:

  • 7 nej senare.... - En sann historia om en förhandling med banken om att låna pengar till ett litet hyreshus

Den historien och en hel mängd andra upplevelser gör att jag väldigt sällan frågar om lov, utan snarare försöker ge dem vad de behöver så att jag kan få det som jag behöver. Det vill säga skapa en win-win-situation. Tyvärr är jag inte alltid så himla bra på uppstuds att jag ska komma på det ”rätta” svaret där och då på mötet, och därför skaffade jag mig för många år sedan en träningsbank.

Jag är primärt kund på Swedbank, men har också konton och är kund hos SEB. Varje gång jag vill göra något nytt som jag inte har gjort förut eller som jag är osäker på, då bokar jag först möte på SEB. Jag går dit och har mötet, antecknar noga (ibland spelar jag även in) alla frågorna som de har som jag inte kan svara på, går hem på kammaren skaffar mig svaren och sedan bokar jag möte med Swedbank. I 98 fall av 100 är frågorna på Swedbank exakt samma som på SEB, men nu har jag gjort min hemläxa och jag har oftast bra svar, vilket inte bara får mig att framstå smartare än jag är, men det hjälper också att få till en lösning som passar alla parter mycket snabbare.

Så det är ett av mina bästa banktips – skaffa dig en träningsbank! : )

Överspara inte till barnen

Den sista bärande konversationen i det här poddavsnittet handlade om att inte överspara till barnen. Jag själv har gjort det misstaget i all väl mening när jag planerade att vår dotter skulle få en miljon när hon fyllde 18. När jag och Charlie skrev boken ”Gör ditt barn rikt (annonslänk)” och pratade med experter, barnpsykologer och andra så konstaterade vi att det kan vara att göra barnet en björntjänst. Istället för att titta på maximala summan man kan spara, så kan man titta på vad sparar man till istället?

Det som vi konstaterade i boken som ett lämpligt sparmål att spara till var att göra övergången till vuxenlivet något enklare. När man är ung vuxen i 18 till 20 års åldern inträffar nämligen tre stora skiften samtidigt:

  • Man ska börja studera eller börja jobba
  • Man ska flytta hemifrån och skaffa sig sin första bostad
  • Man ska börja sköta sin egen ekonomi

Det är tre ganska stora händelser som sker samtidigt. Här kan lite pengar underlätta övergången. Det vi konstaterade som en bra summa var ungefär 200 000 kr. Det räcker till insatsen till en bostad med omkostnader, eventuellt körkort och till en ekonomisk buffert. Det är dock viktigt att barnet får vara med och bidra själv, med t.ex. 5 av 15 procent till kontantinsatsen eller liknande.

Om man då sparar hela barnbidraget på 1 050 kr per månad i 18 år, så blir det vid 8 procents avkastning (läs: indexfondsparande) med stor sannolikhet över 500 000 kr, vilket är mer än dubbelt så mycket pengar som man behöver. Vid ett sparande på ungefär 500 kr per månad hamnar man på ca 200 000 kr. Sedan är det inte sagt att man behöver konsumera de andra 500 kr, men man kan spara dem till sig själv istället.

Med ovan sagt, jag fick inga större summor med mig när jag fyllde 18 år och mitt liv har fungerat ganska väl. Det är långt ifrån alla som har möjligheten till ett sådant sparande och i valet mellan att ge ett barn pengar eller en ekonomisk kompetens, så kommer jag alltid att välja det senare. Det är därför vi i boken fokuserade lika mycket på att ge barn ett ekonomiskt självförtroende och självkänsla som att ge dem pengarna.

Några relaterade artiklar på barnsparande:

Slutord

Jag och Caroline vill verkligen tacka för allt engagemang, frågor, kommentarer och mejl. Därför vill jag också avsluta med läsaren Magnus manbag. :-D

Bild tillhörande artikeln på RikaTillsammans

Kommentar, fråga eller fundering? Skriv gärna!

Fyll i dina uppgifter för att kommentera. E-postadressen publiceras ej.

Gravatar ikon för användaren

53 kommentarer finns till denna artikel:

  1. Så här ligger det till; jag har arbetat heltid i drygt ett år nu efter avklarade studier. I och med min första ”riktiga” lön startade jag ett sparande till min pengamaskin (ca 10% av inkomst). Under den här tiden har jag haft ett billigt boende då jag lyckats klamra mig fast vid min gamla studentlägenhet. Det är med blandade känslor jag nu måste ge upp den bostaden (trött på att leva på 20kvm, men lägre boendekostnad får man inte) och söka något nytt.

    Då jag bor och arbetar i Stockholm och trots att jag snart stått 10 år i bostadskön så känns hoppet om ett förstahandskontrakt litet. De ockerhyror man behöver betala för ett andrahandskontrakt lockar inte heller. Jag kommer behöva köpa något på egen hand. Min fråga är nu – hur ska jag tänka kring min pengamaskin? Ska jag likvidera den och använda det som kontantinsättning för en bostad? När jag väl köper en bostad, bör jag skära ned månadssparandet till pengamaskinen och istället omdirigera de pengarna in i amortering istället? Borde jag enbart amortera till en början?

    Gravatar för användaren
    Niclas
      1. Tackar ödmjukast för ditt utförliga svar och all den kunskap du förmedlar genom din blogg! Ja, jag köper ditt resonemang helt och hållet – men när jag tänker på att ett andrahandskontrakt skulle innebära att min boendekostnad förmodligen överstiger 50% av mina inkomster, så vänder det sig lite i magen. Som tur är har jag lite tid på mig att söka en rimlig lösning på situationen innan jag bli utkastad från mitt nuvarande boende. Återigen – tack för en grym blogg!

        1
        Gravatar för användaren
        Niclas
  2. Jag tänker snarare att man inte ska ge bankerna mer än absolut nödvändigt, dvs inte amortera eller betala av mer på bolånet än vad som är nödvändigt. Sparar du eventuellt överskott i räntefonder är detta dina pengar att förfoga helt över. Så länge du inte går minus på detta så är det ju bättre att ha sina pengar tillgängliga än att behöva gå till banken för att fråga om lov att utöka lånet. Nya lagar, regler osv kan göra det svårare att utöka sitt befintliga lån. Har man tex ett gammalt amorteringsfritt lån och sedan vill utöka det lånet så måste man amortera på det extralån man tagit. Därför är min strategi att behålla så mycket pengar som möjligt själv så länge det inte är väldigt olönsamt.

    Gravatar för användaren
    Joppa
  3. Bra avsnitt! Väldig lärorikt och roligt att följa er! Skrattade flera gånger för mig själv.

    Gravatar för användaren
    Dennis
  4. Hej, jag skulle också uppskatta ett avsnitt med en grundläggande genomgång av för-/nackdelar med (korta och långa) räntefonder, precis som Marcus tidigare kommenterat.

    Gravatar för användaren
    AE
    1. Suveränt. Tack så mycket! Du gör ett underbart jobb Jan! :)

      Gravatar för användaren
      Marcus Gullberg
  5. Följdfråga till amorteringdelen . Jag har ett i-landsproblem:

    Min enda skuld är studielån på 250 000.

    Jag har runt
    * 500 000 I olika fonder och aktier
    * 120 000 på buffert konto (6 månader nuvarande livsstil)
    * 300 000 på konto som jag inte har en aning om vad jag ska göra med.

    Jag är singel, bor i hyresrätt, inga barn, ingen plan på att köpa lägenhet men om jag nu skulle göra det, vore det inte bättre att ha studielån än bolån pga villkoren (sänkt amortering vid arbetslöshet etc.)

    Räntan på studielånet är 0.34% och troligtvis ännu lägre nästa år. Vad hade du gjort? Betala av studielånet och bli helt skuldfri (skönt) eller se det som belåning och köpa aktier för pengarna för tillväxten och delbetalning till eventuellt boende (riskera börskrash). Dela upp inköp över hur lång tid? ?

    Sparar för övrigt redan ca 10 000 i månaden i fonder.

    Gravatar för användaren
    Johan
  6. Hej och tack för en fantastisk blogg!
    Jag har nu börjat stoppa in pengar med fördelningen som din nybörjarportfölj, använder Avanza, istället för som tidigare, min bank.

    Min fru och jag har två frågor som jag tror många har, föräldrar och villaägare.

    Hur är det med Isk-konton när det kommer till efterlevandeskydd? Är det en livförsäkring med samma belopp som värdet jag har i Isk-kontot som gäller eller finns det redan efterlevandeskydd per automatik?

    En fråga till, jag och min fru har en villa sedan 10 år, värde ca 3,6 miljoner, lån ca 2,1 miljoner. Mellanskillnaden är ju en hel massa pengar som skulle ränta av sig bra i indexfonder tills vi går i pension om 250r, hur bör vi göra? Banken lär inte vara så intresserade av att låna ut mellanskillnaden för ”spekulation” på börsen :)

    Mvh
    //Ola

    Gravatar för användaren
    Ola
    1. @Ola

      För efterlevandeskydd med vanligt ISK, kontakta valfritt försäkringsbolag och teckna vars en livförsäkring med den andra parten som mottagare. Lämpligt belopp är ca 0,5-1x bolånet, så att den som överlever den andra inte mitt i sorgearbetet blir tvingad att sälja och flytta.

      ISK med inbakat efterlevandeskydd kallas annars KF…

      Gravatar för användaren
      Stefan H
  7. Hej Jan!
    I ett av dina svar här så skriver du att du föredrar konton med högre ränta framför räntefonder som tappar i värde om räntorna går upp. Hur resonerar du då kring dina fondportföljer som innehåller räntefonder om räntorna börjar stiga vilket inte är omöjligt att dom gör redan nästa år?

    Gravatar för användaren
    Håkan
    1. Anledningen till att räntebärande tappar då är pga längre löptider. Tar man korta räntefonder menar jag att den effekten är ganska försumbar. Jag räknar med att jag får ungefär samma avkastning i bägge fallen.

      Jag väljer räntefonder av den anledningen att de blir lite trösklar innan jag har pengarna på kontot. Det kan förvisso ses som en nackdel, men det gör att man måste tänka efter ett par gånger innan man likviderat delar av innehavet helt.

      Gravatar för användaren
      Skyking
      1. Ok jag får tacka både dig och Jan för väldigt bra tydliggörande! Stort tack och trevlig helg till er och alla andra på denna fantastiska blogg! Att man inte hittade den tidigare

        0
        Gravatar för användaren
        Håkan
  8. En fundering gällande resonemanget kring överamortering – är det vettigare att låna 70% av köpeskillingen och sen amortera löpande 1-2% per år än att kasta in 50% av köpeskillingen direkt? Självklart förutsatt att man investerar överskottet.

    Gravatar för användaren
    Kajsa
  9. Jag förstår inte varför man över huvud taget ska spara separat åt barnen? Räcker det inte med att spara åt sig själv och när barnet blir vuxen och behöver pengar kan man skjuta till ifall man känner att det är något speciellt man vill hjälpa till med? Varför så mycket prat om att krångla till det med specifika barnspar?

    Gravatar för användaren
    Joppa
    1. Sant. Det är lite mental bokföring över det hela, men det kan ju vara så att vissa behöver göra denna uppdelning för att kunna hålla disciplin i sparandet (hur och när man använder pengarna).

      Gravatar för användaren
      Skyking
    2. Dock med KF kan man ju styra lite var pengarna går ifall man trillar av pinnen. Det är en uppdelning som inte helt faller under begreppet mental bokföring då en sån lösning kan göra faktisk skillnad.

      Och spara i ett konto i barnets namn gör också skillnad, men den skulle jag inte rekommendera pga skillnaden…

      Gravatar för användaren
      Skyking
    3. Ja, det där med att dela upp och göra en massa olika konton för olika ändamål har jag aldrig förstått. För mig gör det absolut ingen skillnad förutom att det skulle bli krångligare att dela upp allt mer än nödvändigt. Beträffande arv tycker jag man ska ta sig en rejäl funderare när man skaffar barn och skriva avtal med sambo tillsammans med jurist. Det är inte bara eventuella ”barnspar” man vill kunna styra över utan även annan egendom och förmögenhet. Av någon anledning är det mycket prat om hur man ska barnspara men nästan inget om hur man ska göra med arv och vad som ska hända vid separation. Det förstnämnda tycker jag är betydligt enklare än det sistnämnda. Kanske finns utrymme för ett blogginlägg om just detta? Skillnad mellan särbo, sambo och att vara gift. Vad som händer när man skaffar barn och har egendomar tillsammans med sin partner.

      Gravatar för användaren
      Joppa
    4. När det gäller arv är det ganska svårt att göra avtal gällande. Det är ju så att ena parten vid det fallet är död och kommer i praktiken företrädas av arvingarna som nog är motpart. Därför blir avtalet något som man lätt bortser från. Jag bedömer att det säkraste sättet att styra var förmögenheten går är via KF.

      Vad gäller äktenskapsförord så funkar det så vid dödsfall att man gör äktenskapsskillnad först, så visst kan man styra vad som ingår i dödsboet, men det blir ett trubbigt vapen i vissa lägen då man ju sällan vet vem som kommer dö först. Det bör nog användas för just det som det är avsett för snarare än att reglera arv.

      I övrigt är uppdelning en fråga om hur man får bäst ordning på sparandet och är rätt individuellt. Då skall man inte bara se till översikten utan även vad som kan behövas för att upprätthålla disciplinen. Det är mot den bakgrunden man skall se uppläggen. De är förslag, men det kan vara bra att förstå hur det tänkta bakom dem för att förstå hur man skall förhålla sig till dem. Man skall ju i slutändan ordna sin ekonomi på ett sätt som funkar för en själv…

      Gravatar för användaren
      Skyking
  10. Amortera vs investera känns ganska självklart tycker jag. Men vad anser du om amortera vs räntefonder? Jag har en relativt hög snittränta på mina bolån på kanske 1,8%. Kan man i dagens läge få en högre avkastning än det i räntefonder?
    //Erik

    Gravatar för användaren
    Erik
    1. Jag är ganska skeptisk till det. Bortser man från situationen där man kan få högre ränta på konto med insättningsgaranti så är det ju endast med högre risk som man kan få högre ränta. Hittar man inte äkta arbitrage så ligger man ju i praktiken kort och lång i samma tillgångslag och får betala för ingenting.

      Med några specifika undantag tycker jag inte man skall låna och ha räntesparande samtidigt…

      Gravatar för användaren
      Skyking
    2. Vet inte om jag förstod ditt svar eller om du missförstod min fråga. Men säg att man har ett månadssparande med 90% aktiefonder och 10% räntefonder. Kan det då vara värt att lägga de 10% i amortering istället för i räntefonder? Eller finns det sparkonton som överstiger bolåneräntan menar du?

      Gravatar för användaren
      Erik
    3. Med några få undantag så är det en dålig idé att räntespara samtidigt som man har lån. Saken är att dina lån innebär en risk för långivaren som de tar ut en premie för, men de tar därmed inte över din risk i den omfattningen att premien blir värd det för dig. Dvs du kommer att betala en premie som du inte får något för ifall du bara lånar ut pengarna.

      Några undantag är ifall du har räntesparande som en ren buffer eller du behöver pengarna för ett förestående inköp då du inte kan räkna med att få låna av banken. förr kunde man hitta som erbjöd högre ränta med insättningsgaranti vet inte om det fortfarande gäller (risken är då rimligen större än ditt bolån, men det är staten som står för risken då).

      Gravatar för användaren
      Skyking
    4. Jag har just ny nybörjarportföljen där jag har ca 40% i det du kallar räntefonderna. Om räntan går upp betyder det att dessa räntefonderna minskar i värde? Förstår att räntefonderna trots allt inte är lika volatila som aktier men borde kanske titta mer på Rikatillsammans-portföljen om jag vill ha en säkrare krockkudde fast att jag inte har de 100.000kr som man bör börja med?

      I alla böcker man läser på engelska så står det ju ”bonds”. Detta känns mer som obligationer som ”garanterar” en viss inkomst oavsett vad som händer framöver. Detta är inte samma som räntefonder då? Peka gärna mig till en artikel på bloggen om du gått igenom detta med räntefonder lite grundligare.

      Tack för en fantastisk blogg!

      Gravatar för användaren
      Marcus
    5. Hej Jan, jag läser ditt svar till Erik och får inte ihop det riktigt med hur du gör i praktiken. Du har ett bolån samtidigt som dina portföljer innehåller en ansenlig andel räntefonder i ditt sparande, den så kallade krock-kudden. Det innebär väl i praktiken att du faktiskt istället för att amortera _med de pengarna_ investerat dem i räntor (även om du _med andra pengar_ också amorterar)? Kan du förklara närmare hur det går ihop med det svar du gett Erik här ovan?

      Gravatar för användaren
      Kicki
    6. @Kicki och Jan

      Jag tror att då Jan bott i hyreslägenhet under så många år, samtidigt som han format sin ekonomiska livssyn, så har hans egen situation naturligtvis påverkat hans slutledningar från den kunskap han samlat in.

      Som relativt nybliven husägare har en hel del av ingångsvärdena förändrats men det tar naturligtvis en hel del tänkande och omvärderingar av gamla sanningar innan man hunnit dra alla nya slutledningar för den nya situationen.

      En annan fundering till dig Jan, då du nu har en stor skuld i SEK, hur påverkar det din tankegång med att ha tillgångarna spridda i olika valutor? Olika valuta på tillgång resp skuldsidan innebär ju en ökad risk, framförallt om summan av skulderna är större än tillgångarna.

      Gravatar för användaren
      Stefan H
  11. Kan du länka till artikeln om när du blev nekad alla lån?

    Följdfråga till podden om amortering. Jag har ett i-landsproblem:

    Min enda skuld är studielån på 250 000.

    Jag har runt
    * 500 000 I olika fonder och aktier
    * 120 000 på buffert konto (6 månader nuvarande livsstil)
    * 300 000 på konto som jag inte har en aning om vad jag ska göra med.

    Jag är singel, bor i hyresrätt (utan barn med bäbisar :)), ingen plan på att köpa lägenhet men om jag nu skulle göra det, vore det inte bättre att ha studielån än bolån pga villkoren (sänkt amortering vid arbetslöshet etc.)

    Räntan på studielånet är 0.34% och troligtvis ännu lägre nästa år. Vad hade du gjort? Betala av studielånet och bli helt skuldfri (skönt) eller se det som belåning och köpa aktier för pengarna för tillväxten och delbetalning till eventuellt boende (riskera börskrash) ?

    Sparar för övrigt ca 10 000 i månaden i fonder.

    Gravatar för användaren
    Johan
  12. Hej
    Tack för en intressant pod! Jag vill dela med mig av hur jag tänker kring amortering och belåningsgrad.

    Jag brukar tänka att jag vill aldrig att min boendekostnad/räntekostnad ska aldrig bli mer än x-tusen kr/månad. Om jag då räknar med en ränta på y % så är det ganska lätt att veta hur mycket jag ska ha i lån och när det är dags att sluta amortera. Jag tycker att det är mer relevant att prata om lånet i kr istället för relativt bostadensvärde.

    Jag lägger inte allt på amortering utan investerar oxå.

    Mvh
    Lars

    Gravatar för användaren
    Lars
  13. Hej!

    Bör inte nivån man amortera ner till vara beroende av ens skuldkvot också? Och inte bara att mans ska amortera ner till 50%.

    Gravatar för användaren
    Patrik
  14. Tänkvärt och nyttigt som vanligt. Bra idé med ”testbanken” också!

    Har samma fråga som Johan gällande beskattningen av ISK (om man sparar i sitt namn men avser använda pengarna till barnet under olika tillfällen) som du nämnde lite snabbt. Det var inget jag kände till, hur funkar det?

    Gravatar för användaren
    Mikael
  15. Hej!

    Angående att människor går till banken och litar på allt de säger.
    Jag är kanske för hård, men då mina vänner ringer mig ofta om finansiella råd så har jag hört en hel del.
    Många vet inte ens vad de får in per månad. De vet inte fruns/mannens lön och hur mycket barnbidraget är på. De orkar inte bry sig säger de. ”Vi har så att vi klarar oss”
    Jo men då kan väl de också betala lite mer i ränta och enligt oss bli lite mer lurade av banken?

    Om man inte orkar bry sig tycker iaf jag att banken med all rätt ska ta högre ränta och mindre risker med dessa kunder.

    (Jobbar ej på bank )

    Gravatar för användaren
    Susanne
  16. Hej!
    Eftersom du driver en av få (två!) ekonomi-bloggar jag faktiskt litar lite mer på, tänkte jag chansa och kasta fram en spar/bostadsköp-fundering, även om det kanske är lite vid sidan av det du brukar skriva om.

    Saken är den att jag och min sambo i dagsläget bor i en trea men har spanat lite efter en lite större bostad. Utifrån arkitektur- och inredningsintresse minst sagt pjoskiga med hur den ska se ut, men så plötsligt, mitt i (eventuell) bubblande bostadskris så dyker en riktigt snygging till lägenhet upp. Vi har bägge fast jobb och hyfsade löner, så teoretiskt skulle vi ha råd, men frågan är ju hur stor ekonomisk risk man utsätter sig för om man köper i nuvarande marknad, och hur klokt det är, eftersom vi faktiskt inte har akut behov av bostad. Till saken hör också att vi bor i Uppsala, som enligt vad jag förstått är en av de städer som riskerar störst prisminskning om bomarknaden havererar, då bostadsbyggande per capita varit bland de högsta i Sverige här. 

    Å ena sidan…. man vet ju aldrig hur prisutvecklingen ser ut framöver – det visste man förstås inte för ett år sen heller – men funderar på om det finns goda skäl att tro att risken man tar med att köpa en större bostad är högre idag än tidigare? (Speciellt som köpet skulle ske innan försäljning av den nuvarande bostaden.) Eftersom det inte rör sig om ett akut behov av bostad utan snarare att byta upp sig från en 3a till en 5a har jag svårt att inte delvis se de som ”lyxkonsumtion”, samtidigt är det ju inte ofta det kommer ut en lägenhet som känns helrätt…
    Kloka tankar?
    Även om beslutet i slutändan såklart är upp till oss…

    Gravatar för användaren
    Ambivalent
  17. Hej,

    På vilket sätt menar du att det inträffar skatteeffekter om man överlåter ett ISK i sitt eget namn till sitt barn?
    Sparar själv i ISK till min dotter. Jag har förvisso inte tänkt överlåta hela utan det är pengar som ska gå till körkort, hjälp till kontantinsats etc så jag har för avsikt att ta ut därifrån vid behov.
    Blev bara nyfiken när jag hörde dig prata om skatt vid överlåtelse.

    Hälsn
    Johan

    Gravatar för användaren
    Johan
    1. Det jag kan tänka mig är att han syftar på att skatten på ISK beräknas på kapital i ingången av kvartalet plus insättningarna som görs under kvartalet.

      Detta ger skattereduktion en eller två gånger. För det första så när du tar ut kapitalet får du skatta för hela kvartalet som du tar ut kapitalet. Sätter du sen in kapitalet på barnets ISK så får du betala skatt för kapitalet det kvartal du sätter in kapitalet.

      Jag tycker inte det är så betydande, men man bör vara lite smart när det gäller insättningar och uttag i ISK. Man gör helt enkelt insättningar i början av kvartalet och uttag i slutet. Flyttar man mellan ISKer så gör man ett uttag precis före kvartalskiftet och sen låter man pengarna ligga på vanligt konto till efter kvartalskiftet då man sätter in dem i det andra kontot.

      I ditt scenario så är skatteeffekterna oundvikliga. Vare sig du har pengarna på ISK eller KF måste de ju tas ut för syftet (t.ex. Konstantinsats). Skulle säga att skatteeffekterna då är större på KF eftersom skatten beräknas halvårsvis.

      Gravatar för användaren
      Skyking

Fråga, få svar, hjälpa andra, diskutera och träffa likasinnade i vårt forum. Besök