Nedan följer en automagisk transkribering av intervjun gjord med hjälp av AI. Det innebär att den inte är ordagrann och kan innehålla fel.
Visa hela transkriberingen
Introduktion till det 400:e avsnittet
Jan: Välkommen till RikaTillsammans och dagens jubileumsavsnitt, detta är faktiskt det 400:e i ordningen och därför blir det ett lite mer personligt avsnitt. Hur började RikaTillsammans, vart är vi på väg, vilka är misstagen vi har gjort längs vägen, vad har vi lärt oss, finns det något som vi ångrar? Vi kommer prata om; var det något avsnitt som var känslosamt, vilka är våra favoritavsnitt, är det saker som folk inte känner till om er, är ni likadana i podden som ni är i verkligheten och liknande. Vi hoppas att du gillar detta lite annorlunda avsnitt innan vi hoppar tillbaka till ordinarie program, och sen vill jag också säga ett stort tack till både dig som har lyssnat länge och till dig som är ny på RikaTillsammans, för vi hade inte kunnat göra detta utan dig och din hjälp, så här kommer också Oliver och Caroline.
Caroline: Varmt välkommen till RikaTillsammans, kanalen som handlar om allt som är roligt med privatekonomi och livet. Varje vecka delar vi med oss av våra erfarenheter, vår livsresa, våra framgångar och våra misstag så att du ska kunna göra din ekonomi och ditt sparande och ditt liv lite rikare. Vi som driver denna kananl heter Caroline och Jan Bolmeson.
Tillbakablick på poddens historia
Jan: Då är vi här. Avsnitt 400. Och eftersom vi släpper ett i veckan så är detta ju typ sju, åtta år sedan vi började. Och jag tänker att detta är ju lite så här jubileumsavsnitt. Vad mycket som har hänt - Oliver är ju här, som har varit en stor grej i RikaTillsammans historien. Och vad ska vi säga Oliver? Detta är ett avsnitt du har förberett. Vi har fått in läsarfrågor.
Oliver: Ja men vi har fått in läsarfrågor vad man önskar att höra om, vad som har hänt bakåt i tiden, vad ni tänker om framtiden. Men jag får också säga att bara att ladda upp så många avsnitt som ni har gjort, det ju stora applåder. Vi borde ha fanfar och allting. Jag sa att vi skulle ha såna här hattar egentligen Caroline.
Caroline: Ja vi skulle ha såna här kräfthattar.
Oliver: Såna som man blåser i också.
Caroline: Jo men jag måste ändå säga så att vi har laddat upp avsnitt en gång i veckan. Och även när det har varit helger och storhelger och sånt. Så det är ju ett pågående jobb alltså 364 dagar om året. Det får man ju säga.
Systematik och dedikation
Jan: Absolut, men jag tänker att det är väl kanske något vi kommer in på sen också. Att det är väl det här med, är det någonting, jag pratade med vår dotter om det i bilen här om veckan. Att är det någonting jag kan så är det liksom så här flit och systematik. Och att göra samma sak om och om igen. Sen kan man ju säga, med podd är det ju inte jättesvårt för har man släppt 21 avsnitt så är man topp 1% i världen, är det så?
Oliver: Det finns en reddit-tråd om det, det är lite sjukt.
Jan: Och här är Snötass också om man tittar, lika gammal som Elsa och podden.
RikaTillsammans början och utveckling
Oliver: Okej, all right, så 400 avsnitt, knappt sju år har vi kommit fram till. Så för den som inte vet, hur startade då podden och RikaTillsammans?
Caroline: Ja, jag kan ta min version. Och det var ju så här att du kom en dag till mig och sa att vi borde jobba tillsammans för att vi båda paketerar ju budskap. Och jag jobbade med forskare för att få dem att prata begripligt. Och du jobbade liksom med privatekonomi.
Jan: Sen gillar jag ju dig och jag gillar tillsammans.
Caroline: Jo men så är det. Men sen så själva podden startade väl med att du höll på med några avsnitt själv och svarade på läsarfrågor från bloggen. Och sen så kom du till mig en dag och sa så, “ja men skulle inte du bara kunna ställa de här frågorna på detta pappret?” Så gjorde jag det och sen så var jag väldigt jobbig.
Caroline: Men i något tillfälle där var jag väldigt jobbig för jag förstod inte det du pratade om. Och jag jobbade då med forskare som skulle prata begripligt. Så det där lingot, det gick ju inte. Det gick riktigt hem hos mig.
Jan: Det roliga var, från min sida, ungefär samma. Men det började faktiskt med ett mejl från en läsare. Jag gillar ju att skriva mycket och långt. Och då fick vi ju en fråga, “jag älskar era artiklar, men jag har dyslexi så då tar det mig tre dagar att läsa den. Kan du inte bara läsa in den?” Så om du vet inte om du minns men jag började ju med att läsa in. Alltså att jag läste artikeln och sen bara insåg att fy fan vad tråkigt det är. Och så ställa frågor till sig själv. Så det var ju därför jag bjöd in dig.
Jan: Och sen var du, ja du var skitjobbig. Alltså grejen är att ibland är du ganska jobbig.
Caroline: Jag är det men jag kan inte hjälpa det.
Jan: Men så sa jag så här, “den här studien”. “Vilken studie? Vad har du för källa till det där?” Och så sa jag så, “Vanguard”. Och du, “vad är Vanguard?” “Det är ett fondbolag.” Och du där, “men vänta här nu. Ger de ut en studie om sig själva? Alltså Jan, det är ingen studie. Det är en partsinlaga.”
Finanskrisens påverkan och tidiga år
Jan: Men vi började nog ändå RikaTillsammans ännu tidigare, typ 2008, för det var direkt efter finanskrisen. Det var du som höll på med det då. Jag började med det, för då hade jag förlorat. Jag började köpa första aktien 1996 och då förlorade jag en massa pengar 2001 och så förlorade jag en massa pengar 2008. För övrigt när vi spelar in detta som är början av mars 2025, när börsen är ner, så kan jag säga till alla som lyssnar, om du är mindre än minus 80 procent, så är du betydligt bättre på det än vad jag var både 2001 och 2008.
Jan: Nej men där började någon frustration. Varför funkar inte det som banken säger? Varför funkar inte det som rådgivare? Det som står i böcker? Jag har läst en massa Rich Dad, Poor Dad och en massa annat. Och så var jag sjukt frustrerad.
Caroline: Någonting funkar ju för andra. Andra kan ju bygga sig buffertar och ha förmögenheter. Det funkar ju för någon. Varför funkar det inte för oss då?
Namnets ursprung
Jan: Exakt. Och vet du, det är inte så många som vet, men jag pratade med Filip, vår kompis när vi på skidresa så garvade han åt en man och bara “vet ni vad Jans hemsida hette från början?” Och jag bara, “åh nej.” Då hette det såhär, “HurViKanBliRikaTillsammans.se” Varför Filip då bara sa, “men ja för helvete, alltså du kan inte ha världens längsta domäner.” Så det är faktiskt Filip Larssons förtjänst att det blev RikaTillsammans.
Oliver: Viktig insats.
Jan: Ja, det var en mycket viktig insats.
Viktiga avsnitt och lärdomar
Oliver: Men nu när vi vet lite om RikaTillsammans, har man aldrig då lyssnat? Vilka avsnitt skulle ni själva säga? Av 400 som man lyssnar på.
Caroline: Tar du det, Jan? För att jag säger ju bara egentligen avsnitt 99.
Jan: Ja, men det ser vi samma. Det är väl det här med, hur ska man spara liksom enligt forskningen skulle jag säga. Och sen har vi ett avsnitt som är så här, rikedom bortom pengar. Ja. Som är så här, att ja men pengar är faktiskt bara en resurs av många. Men sen skulle jag faktiskt säga, ett av mina favoritavsnitt är ju avsnitt 277 som är det här, att nej gräset är inte grönare på andra sidan.
Caroline: Heter den det?
Jan: Nej, men den heter “Sanningen om jakten på den bättre investeringen.”
Caroline: Jag vet så att avsnitt 99 det är viktigt och så, men alltså jakten på, vad sa du? Den bättre investeringen är ju så otroligt utspridd. Folk kommer till mig och frågar så ja, vad rekommenderar du? Och vad satsar ni på nu? Och jag bara, alltså vi satsar inte på något speciellt, det är liksom alltid samma globala indexfonder.
Populära avsnitt och koncept
Caroline: Så att det finns en tro att den bättre investeringen finns.
Jan: Ja. Precis, och att det finns någon som har svaret där ute.
Caroline: Att rika människor får bättre investeringsmöjligheter och sånt. Ja, det tror jag. Sen gillade jag faktiskt det här med fyra hinkar.
Jan: Ja, vi får gärna en uppdatering på det.
Caroline: Samtidigt som jag gillade det. För att jag kunde se hur min ekonomi kan delas upp i chunks. Där jag förstår så. Den biten här, är bufferten. Den andra hinken där, det är en sån mellanrisk. Och där kan man lägga bla bla bla. Och andra har sagt till mig att de har också tyckt om det. Att man får en översikt över sin ekonomi. Man känner inte så att jag fattar inte vad jag håller på med själv.
Utveckling och förändring
Oliver: Också då lite med i backspegeln. Monica från Pensionsguiden, gästat många gånger. Hon skriver, du brukar säga när man tittar tillbaka på det man gjort för typ ett halvår sedan och inte tycker man är lite korkad. Eller skäms. De har inte utvecklats tillräckligt.
Så Monica undrar:
“När ni började jämfört med nu, vilka saker har förändrats som ni började med att vara stensäkra på när podden startade som ni nu helt ändrat åsikter?”
Jan: Ja gud det är skitmycket. Alltså jag kan ibland vara såhär: Stackars de som följde oss för 15 år sedan. Det var inte helt förjävligt. Om man började följa oss efter typ 2014 då började vi prata indexfonder. 2018 började vi prata, 2019 började vi prata fondrobot.
Caroline: Jag kommer inte ihåg när vi började prata om det här med vad är ett rikt liv då? Liksom att det handlar inte bara om pengar utan kanske att man har tid. Det var typ 4-5 år sedan.
Oliver: Ja, med Bill Perkins var det lite startskottet för det.
Jan: Det var också när det började skifta att jag började inse att vi leder i det där pengarspelet. Alltså vi kommer att vinna pengarspelet.
Caroline: Hur man nu vinner det.
Jan: Vinna i form av att vi kommer ha de pengarna vi behöver. Inte så att vi ska vinna på någon annans bekostnad utan att vi kommer förmodligen dö med pengar på kontot.
Lärdomar från investeringar
Jan: Och där tror jag att många som lyssnar och följer oss är på väg jämfört med många andra. Det var absolut ett skifte. Stora yxdrag så vi pratar i början där mellan 2008-2016/17 pratar vi om ganska mycket alternativa investeringar, alltså allt möjligt. Vi har ju testat Tessin, vi har testat guld, vi har testat solpaneler, vi har testat skog, vi har testat onoterat, vin också - investeringar i vin.
Caroline: Jag tror att det är bra att vi har testat det så slipper andra. Och andra kan kanske känna sig “jag vill testa vin, jag vill äga en backvin”
Jan: En backvin?
Caroline: Vad heter det? Vinflaskor. En träpallvin hade vi ju, som vi har sålt av.
Caroline: Det kan man väl få ha om man vill. Det funkar inte bra. Vi vill inte ha det. Det blir för spretigt i vår ekonomi.
Lärdomar från företagande
Jan: Och senaste fem åren har vi jobbat på att avveckla. Så vi har ju nu sett att det biltvättar - kan vi nu säga faktiskt. Apropå att man tror att många gör så här fantastiska investeringar. Vi var ju delägare i Glimra. Köptes av OKQ8. Efter sex år så kan jag säga att vi knappt får tillbaka pengarna. Glimra indexfond hade varit en mycket bättre investering.
Caroline: Men då när det hände…
Jan: Det var jättekul.
Caroline: Det var coolt. Vi var bland dem som hade blivit tillfrågade. Nu kan man skämmas. Nu kan man skämmas över det. Att man kände att vi får vara med. Vi får vara med på detta.
Jan: Det var ändå så här, who’s who i Malmös investeringsvärld.
Caroline: Kommer det igen så kommer jag bara att säga nej, tack.
Jan: Nej, men exakt. Jag skulle säga så att det är mycket som bara rödpennar bort. Det enda som är kvar är lite onoterat. Där vi också pratar med Per från Evida i ett kommande avsnitt. Där han har den klokaste kommentaren som säger så här: “Till mina rika klienter säger jag så här - gör onoterat för det behövs för samhället, det behövs för att stötta entreprenörer, behövs för att skapa arbetstillfällen. Men du kommer inte känna några pengar på det.”
Förändrade perspektiv och insikter
Jan: Så jag brukar väl säga så också att, ja men… Det är väl det enda som är kvar lite. Men vi har väl ändrat åsikter om det. Vi har väl ändrat åsikter om det här att i början var det väldigt mycket fokus på pengar och ekonomisk frihet. Var det också så här, det var ju där.
Caroline: I början, när tänker du på det? För det har vi väl ändå hållit på med ett tag.
Jan: Absolut. Vi har väl ändrat åsikter om barn och pengar. Jag skrev i 2011 en artikel “Så här ska Freja bli miljonär när hon fyller 18.” Det har vi ändrat då. Det är inte kanske så smart att ge barnen en stor summa pengar när de fyller 18.
Jan: Vad har vi mer? Ändrat pinsamhet. Jag höll ju på med teknisk analys och fundamental analys där 2010. Det är också ett rätt roligt avsnitt där vi läser inlägg från bloggen från 2011. “Boliden har hamnat i en teknisk formation. Vi köper på denna stödnivå.”
Caroline: Tyckte du att det kändes som att du var en topp av dåligt? När man använder ett sånt språk och man är i en viktig sektor. Andra lyssnar på…
Jan: På en utdelningsaktie har jag också varit… Jag frågar dig en sak Jan. Jag ignorerar den.
Caroline: Kände du så, wow vad jag är duktig?
Jan: Det är så här, vi är gifta.
Caroline: Ja men alltså så är det. När man har varit gift ett tag så kan man så nästan hånskratta åt vissa saker.
Jan: Ja, jag stod på toppen av Mount Stupid.
Poddens påverkan på relationen
Oliver: Men är det så att podden har förändrat er som personer nu när ni kom in på att ni varit gifta länge?
Caroline: Podden har väl förändrat oss, Jan. Det har den ju. Fast det är svårt att säga hur.
Jan: Både ja och nej. Jag har ju tjuvkikat på dina papper, Oliver. Så jag vet att det är en fråga så här. Men vad är det folk inte vet? Du kan ta den sen igen. Men vi kan ju ibland uppleva att det är nästan en liten sorg att vi har ju våra samtal i podden. Våra djupa samtal. Att ibland så blir det såhär, ett vi hinner inte med. Och sen två, så börjar vi prata och så slår den här jobbtanken fram. Detta är bra content. Och då är det såhär, okej låt oss gå ner och sätta oss i studion.
Personliga utmaningar i podden
Caroline: Men inte hade tyckt att vi ska ta detta i podden. Alltså absolut inte att detta ska vara ute som något.
Jan: Vad brukar det hända då? Då blir jag ju ofta frustrerad på dig. Jag kommer inte ihåg senast jag gjorde det. Vi hade ett jättebråk här bara för några veckor sedan innan vi skulle göra ett avsnitt. Så sa jag någonting såhär…
Caroline: Gud. Här känns det som att man borde klippa. Vi hade ett bråk. Vi skulle spela in ett poddavsnitt och vi försökte tre gånger. Men det var ju inte för poddavsnittet, frågorna var dåliga på något vis. Det var inte det. Det var för att vi hade…
Jan: Nej, du tillrättalägger historien. Jag sa någonting typ såhär “du går i terapi” eller “detta är ju ett av dina problem.” Och så var du såhär “nej men du behöver inte avslöja mig i podden” eller någonting sådant. Sade du.
Lärdomar och personlig utveckling
Jan: Så jag skulle säga, så hur har det förändrat oss? Ja, det är väl en av de grejerna som att ibland så känner vi att vi har de samtalen här och vi har dem kanske inte…
Caroline: Ja alltså jag kan känna att vi behöver inte ha alla samtal här.
Jan: Nej, men det är bra content.
Oliver: Det är bra content, ja. Det är absolut alltid avvägningen.
Oliver: Är det något som ni personligen har lärt er som sticker ut för den här resan med podden?
Jan: Jag skulle ändå säga att vi har lärt oss sjukt mycket från communityn, sjukt mycket från gästerna, från researchen i avsnittet. I avsnitten som du var inne på, den här Bill Perkins-boken, “Die with Zero”, har varit livsförändrande. För oss, eller för mig i alla fall. Så det har absolut Erik Strand när han fick frågan “vad är det sämsta finansiella rådet” och han säger “månadssparande” och jag bara “detta har jag ju i 30 år”… så det var väl livsförändrande.
Värdefulla insikter från communityn
Jan: Sen upplever jag också att det är sjukt många guldkorn, alltså Erik “ingen bil kostar under 4000 spänn i månaden” eller så här “skippa andra bilen köpa dyrare boende”. Alltså det är många sådana nagg. Det var någon som sa också “man behöver inte sälja för att det går ner”. Nej,
Oliver: 12-12-12-regeln.
Jan: 12-12-12-regeln från Axor i forumet absolut, eller Charlie Söderbergs “du kan inte lista ut ett rikare liv utan du måste prova dig fram”.
Caroline: Absolut.
Oliver: “Amortering kan höja din risk” det är nog också Axor i forumet.
Jan: Eller Moa, “njut dig själv till framgång”
Caroline: Absolut, det har förändrat mitt liv .
Jan: “Låt livet få kännas lika bra som det är”.
Reflektioner kring kändisskap
Caroline: Jag har insett -nu låter ju detta jättemärkligt - men för vissa är vi kändisar. För vissa.
Jan: Vi är högst C-kändisar
Caroline: Absolut, men sen så har jag tänkt såhär: det är inte så jävla glamoröst att vara det, tror jag. Jag tror inte det är så glamoröst att vara kändis. Det är nog skönt att inte vara det. Men förr trodde jag nog att det var härligt att vara lite så känd av någon.
Jan: Var det inte Will Smith som sa såhär, vägen att bli känd är fantastisk. Att vara känd är för jävligt. Det kan ju stämma för honom.
Caroline: Jag tycker inte att det är för jävligt att vara lite känd. Jag blir aldrig, det är inte så många som kommer fram till mig. Däremot lite till dig väl.
Jan: Ja men det är det. Jag uppskattar det alltid. För jag vet ju, när jag själv, jag följer ju Lars Wilderäng, Cornucopia. Vi började ju samtidigt 2008. Och jag har liksom alltid sett upp till honom. Och sen så skriver han ju sina böcker och ibland signerar han dem. Och så var han på Center Syd och jag hade med mig Freja.
Caroline: Du skulle dit och få honom att signera.
Jan: Alltså du vet så jag fick puls på 180 och började stamma. Och du vet… Jag kände mig som en 14-årig kille som ska gå fram och fråga chans.
Möten med lyssnare
Jan: Så jag fattar att folk är nervösa för att komma fram, så jag blir alltid jätteglad och uppskattar det. Sen behöver jag också många gånger be om ursäkt att jag inte känner igen folk. Jag har inget ansiktsminne så ibland har jag bara “jag är hemskt ledsen jag känner inte igen dig” och så var det de som sa “ja men vi anlitar dig för att hålla föreläsning”. Det är lite awkward. Så jag uppskattar alla som lyssnar, alla som tittar och som kommer fram, absolut.
Oliver: Men så här trots 400 avsnitt, är det något man skulle bli överraskad och veta om er bakom kulisserna?
Jan: Jag skulle säga så att Caroline gillar ju inte ekonomi.
Caroline: Varför säger du så? Jag gillar ekonomi, på det planet att jag vill ha ett tryggt liv, bekvämt liv och inte känna att jag oroar mig för pengar. Jag intresserar mig för vad folk tjänar. Hur mycket jag kommer att tjäna när jag är sjuksköterska. Alltså, allt det som pengar kan ge en. Och allt som rör pengar. Men jag är inte intresserad av årsredovisningar.
Perspektiv på investeringar och kunskap
Caroline: Hur bolag går och sånt där, alltså när jag köper aktier så tittar jag inte på någon fundamenta. Du och Oliver pratar ju om böcker ni har läst ibland, och jag är så…
Jan: Har du läst någon ekonomibok?
Caroline: Nej, jag tror inte det, men jag skulle vilja läsa Bill Perkins och Bronnie Ware, fast de är ju inte ekonomiböcker kanske riktigt.
Jan: Nej.
Caroline: Nej, there you go liksom.
Jan: Är det någonting annat Caroline som folk inte känner till om mig? Du är ganska introvert annars av dig. Är det alltså något… Jag tror kanske att det är så här - jag jobbar ju mycket. Det skulle väl vara en sån grej, att alltså jag jobbar ju mycket. Det är ibland så här, man ser det som jag ibland brukar säga att man ser ju bara folk på mästerskapen, man ser inte träningen på morgonen.
Sanningen bakom framgången
Jan: Och ibland så tänker ju också folk så här “ja men ni har blivit rika på investeringar” och då brukar jag säga så här: “nej vi har inte blivit rika på investeringar, vi har blivit rika på att vi över lång tid har haft lägre utgifter än inkomster. Vi har sparat en ganska stor andel av vår lön och vi har försökt leva som vi lär, att öka inkomsterna kontinuerligt.”
Jan: Men investeringarna, det är ju som vi själva säger - det tar ju lång tid för investeringar att börja kicka in. Ja, nu kan det absolut vara att vi får en avkastning från vårt sparande på en miljon om året, men det tog de första åren mellan 2008 och 2016 så tror jag vi tjänade 200 kronor på bloggen. Alltså det var ju typ ingenting.
Personliga utmaningar
Jan: Så där skulle jag väl säga också att det där är en vanlig, kanske inte så mycket en hemlighet, men ofta en missuppfattning. Sen tror jag också vi har pratat ganska mycket, att jag tycker att det är klurigt. Jag har inte så mycket hobbies utan jobb.
Caroline: Du jobbar.
Jan: Jag jobbar mycket. Jag brukar komma tillbaka till - inget gratis. Och så även för oss.
Caroline: Men vad skulle hända om du inte hade jobbat så mycket då?
Reflektioner kring arbete och balans
Jan: Nu blir det en så här agenda så här hemlig fråga där Caroline tycker jag jobbar…
Caroline: Nej, jag är väldigt intresserad av svaret. Skulle du inte liksom… ja men alltså vi kan ta det utanför, men nu brukar vi ju alltid ta det i podden. Det är bra content!
Jan: Ja men jag tror vi kommer väl till det, men det är ju klurigt - det är ju min rädsla. Jag har ju alltså så här, sen jag träffade Claes-Erik som var min mentor mellan 2003 och liksom 5-10 år framåt. Så kom jag ihåg att vi skulle ställa upp i Venture Cup som var så här affärstävling.
Caroline: Ville du det?
Jan: Jag ville det för det var så man gjorde på startup. Och han bara tittar på mig så här: “Ska vi tävla eller ska vi tjäna pengar? Ska vi driva företag på riktigt eller så här?”
Caroline: Men tyckte du om att han sa det då?
Lärdomar från mentorskap
Jan: Ja men det har ju format mig jättemycket så jag har ju han, Claes-Erik Nyman, jättemycket att tacka. Men jag har ju också den här småföretagen även att jag får ju ångest om en månad inte går plus. Och där är ju min rädsla att om jag slutar jobba då kommer inte månaderna gå plus. Och om inte månaderna går plus så mår jag dåligt. Och den rädslan har ju inte besegrat än.
Caroline: Nej, men vi har alla sådana rädslor tror jag, som är svåra att besegra, som liksom är så hårt ingrained, vad heter det? De ligger hårt i en i alla fall.
Personliga anekdoter
Jan: Ja, men exakt. Men jag vet inte om det är något annat som folk inte känner till om oss eller så här. Alltså det finns säkert.
Caroline: Men det vill man ju typ inte säga.
Jan: Vi har tävlat i att åka varv i torktumlare på studentkorridoren.
Caroline: Jag var inte med då.
Jan: Och du vann Jan? Nej jag gjorde inte det. Det var Claire från Kanada som var en sån här liten nätt tjej. Jag tror hon gjorde 22 varv. Jag gjorde typ 3.
Glädjen i poddskapandet
Oliver: Det var sjukt. Men vad var det roligaste med att göra RikaTillsammans?
Jan: Träffa gäster, det skulle jag säga. Den största perken med att driva podd, alltså som jag tror skulle sakna om vi skulle lägga ner podden. Det är ganska lätt att skicka ett mejl till en professor eller till någon och säga “hej, vi driver den här podden, vi har de här frågorna”. Det är jättekul. Och sen skulle jag uppskatta jättemycket gästerna. Och att man har lärt känna - ja men Erik Naessén, Patrik på Lysa, Jonas på Opti, Monika, dig. Alltså så här människorna.
Drömgäster och önskemål
Oliver: Är det någon som står på listan som du vill bjuda in?
Jan: Jag får återkomma. Jag kastar frågan till… Vad har varit roligast?
Caroline: Jag håller också med att gästerna är roliga. För att det blir så olika människor. Och det är ju så vi träffar nya människor. Det får man väl säga. Nu ska vi ju ha Daniel Waldenström. Han är ju en jättespännande professor. Han kommer vi att ha. Och sen så skulle jag vilja ha Sofie Fahrman. För jag berättade för dig Oliver att jag lyssnade på någon podd med henne. Då hade hon sagt att för länge sedan när hon hade sitt företag, och det var precis nytt och så hade det gått bra i företaget.
Oliver: Och vad har hon för företag?
Caroline: Ja men hon jobbar ju inom mode och sådana saker. På den tiden i alla fall. Och då köpte hon en Rolex Daytona som är så, jag vet inte, hundratusen kanske tvåhundratusen.
Nyfikenhet kring andra företagare
Jan: Kommer någon klockkännare och bara, “åh nej, de har inget förtroende för dem.”
Caroline: Och så tänkte jag, shit, jag undrar, hade hon då vinst? Hon köpte de pengarna för, eller hur liksom? Alltså det skulle vara så roligt att veta hur någon som då har jobbat med sitt eget företag och som är väldigt så glammig liksom. Hur de tänker kring pengar och hur de får in pengarna och så. Alltså förstår ni vad jag menar?
Caroline: Ja men det är ju sammarbeten och allt möjligt. Jag fattar det men det hade varit roligt att veta hur någon helt annan person jobbar med sitt företag och hanterar pengar och köper dyra grejer och sådär.
Jan: Bra. Nej men jag har inte… alltså så här, jag vet inte. Alltså jag kan ibland känna att vi bjuder in gäster och så kan jag ge bättre svar än vad gästerna ger på de frågorna jag ställer.
Oliver: Klädsamt gjort.
Caroline: Jag förstår precis vad du menar där, för att du när du hör frågan som ställs till gästen och då har du redan liksom, du är ju duktig på att paketera liksom.
Jan: Ja. Ja, jag har ju fått träna asmycket. Paketera och vara pedagogisk. Och då kommer det direkt till dig. Så det är inte så att du känner dig bättre än gästen, utan det är bara att du har den förmågan.
Önskedrömmar och gäster
Jan: Precis. Nej, men det är ju därför jag ibland… Någon professor hade varit roligt, som jag har några stycken. Men sen är jag också bara, “åh nej”. Och sen, ja, jag vet inte. Men där är det till exempel Bessembinder, har jag tänkt Eugene Fama hade varit ball. Alltså några sådana, men på riktigt så till exempel vi ska ha återbesök av Filip, den här unge killen som startade ett fastighetsbolag för att kunna försörja sig och sin familj. Alltså sådana eller Victor Bull eller liksom, alltså läsa communityn tycker jag på många sätt är mycket roligare att bjuda in. Alltså Jesper, alltså så här fantastiskt, alltså människor som inte är på den här scenen.
Erfarenheter från poddinspelningar
Jan: Och Monika också med företag.
Oliver: Ja exakt.
Jan: Så det tycker jag nästan är roligare. Sen är avsnitten svåra för att vi har gjort några avsatta prov poddar som inte blev bra. Alltså så här, för att alla tycker inte det är kul att prata. Eller vi hade en gäst som bara, “hur var din semester?” “Bra.” “Okej, vilka tre saker vill du ge bort till andra?” “Jag vet inte.” Alltså du vet så här, det är svårjobbat.
Lärdomar från företagsvärlden
Jan: Men om jag får hoppa in igen en grej. Jag tänkte på den där frågan också vad folk inte känner till. Men där tänker jag också ibland att jag kan uppleva, det är lite frustrerande ibland när vi sätts på en pedestal. Att folk ibland är så här, “du vet jag hade velat ha sånt förhållande som Jan och Caroline har.”
Jan: Där kan jag säga att det är absolut en komplimang. Vi är ju som alla andra. Vi har ju också våra bråk. Vi har också gått i parterapi. Vi höll på att skiljas för sju år sedan. Ibland så tänker jag också och vi går i terapi själva. Du går just nu. Jag har gått i perioder. Vi är lika konstiga som alla andra.
Jan: Jag vill nog egentligen också säga att vi har inte koll mer än någon annan. Det är bara att i ett specifikt område har vi hängt i konversationen - hur investerar man pengar som småsparare? Och vad kan man göra för att försöka undersöka ett rikt liv? Men det betyder ju inte… att vi har listat ut allt så det är väl en sån grej som jag verkligen också vill skicka med att allt är inte rosanskimrande i vårt liv heller.
Diskussioner om poddformat
Oliver: Sen vet jag, det är de som tänker tvärtom, ibland när vi har haft avsnitt där ni har pratat och så och inte hållit med varandra. Det är de som dagen “vad skönt att ni är sams” så vissa blir orolig ibland. Man kan bråka ibland.
Caroline: Det är inte något farlig.
Oliver: Men har ni någonsin varit inne på att lägga ner podden och i så fall när och varför?
Jan: Caroline?
Caroline: Men det har du väl varit inne på att du vet inte hur länge du vill hålla på och sådär?
Jan: Alltså jag har sagt “nu lägger vi ner” men det är ju… ser jag mig själv att vi gör detta om tio år? Jag vet inte. Jag vet inte, kanske mycket mer sporadiskt. Jag tänker ju ibland alltså nej jag menar när vi hade en period det var riktigt jobbigt, så var du så här, “jag vill inte vara med i podden”. Ja men det är väl också en sån grej att du ibland tänker så här, “vad fan gör jag i podden?”
Tankar om framtiden och känslomässiga ögonblick
Caroline: Det har jag verkligen haft funderingar kring.
Jan: Ja, och du är så här “ja men jag bidrar ändå ingenting, så här du kan göra den själv”. Så att ja, nej och sen tror jag inte heller lägga ner utan gärna i så fall lämna över, tänker jag. Men vi får se.
Oliver: Vi pratade lite om gäster och avsnitt. Är någon gång ni har haft något känslosamt tillfälle för er själva när ni har gjort någon inspelning?
Jan: Vi hade det avsnittet med Bronnie Ware när vi pratade om vad man ångrar innan man dör. Då grät vi båda två i avsnittet.
Caroline: Det var när hon hade intervjuat människor som hade förlorat sina barn eller något barn. Då hade hon sagt att det är precis så illa som man kan tänka sig att det är. Så satt vi här och lyckades tänka oss in i det. Sen klippte vi väl inte bort det helt enkelt.
Jan: Sen har vi ändå haft ganska många… Vi hade ju vår parterapeut här i ett avsnitt. Apropå favoritavsnitt är det ändå ett av mina topp… Det som jag brukar berätta om, särskilt att vi har det, och så normalt får vi ganska mycket kommentarer på avsnitt. Men här var det så här: vi la ut det på söndag, det var ingen kommentar på måndag, ingen kommentar på tisdag, ingen kommentar på onsdag. Jag bara tänkte “vad fan, var det kass avsnitt?” Så såg vi att nej, det var lika många som hade kollat, och sen på torsdag kom första kommentaren: “Jättebra avsnitt, funderar på att skicka det till min ex-man, tror inte det kommer landa så bra.”
Minnesvärda stunder och skratt
Jan: Så där har det varit… Sen har vi ju skrattat många gånger, alltså när vi hade Johan Bok här och många andra. Men annars har vi haft något så här känslosamt. Jag vet inte Caroline, inte som jag…
Caroline: Inte som jag heller kan minnas, det är väl det Bronnie Ware.
Jan: Men sen har vi haft många så här… Där det verkligen varit så här “gud vi har inte koll”. Alltså ett sånt avsnitt var ju det här vi gjorde här om veckan med Ramit Sethis par-ekonomi. Där har vi fått frågor så här: “På ert senaste ekonomimöte, log ni? Skrattade ni? Tog ni på varandra? Kramades ni?” Vi bara “nej nej nej, no, no, no.”
Caroline: Och då sitter vi ändå här och pratar om ekonomi liksom dagarna i ända. Nej, vi har inga ekonomimöten själva. Det kändes ju också lite jobbigt.
Jan: High-fivade ni?
Caroline: Nej.
Oliver: Har blivit high-five sedan dess då?
Jan: Det har blivit fler.
Caroline: Ja, det har nog blivit fler.
Jan: Tre kanske.
Relationer i poddskapandet
Oliver:. Ja, men det är alltid något. Du nämnde kort där med det här parterapeut-avsnittet Jan, med hur andra tänker kring avsnitten. Hur tänker du om de som är i er närhet? Att ni poddar när ni startar och längs vägen?
Caroline: En del känner dåligt samvete att de inte lyssnar på podden. Det spelar ingen roll. Jag lyssnar ibland på ett avsnitt i en podd och sen går jag över till något annat. Det är inte så himla farligt.
Jan: Men jag måste ändå säga så här, i vår umgängeskrets pratas det ju extremt lite om podden. Nej, vi pratar inte så mycket om det.
Oliver: Vill ni att det ska vara så?
Jan: Ja, det är rätt skönt. Jag skulle säga att de flesta i vår umgängeskrets lyssnar inte på oss. De enda är ju typ Sandy och Lotta och Alexandra.
Nära relationers perspektiv
Jan: Din bror lyssnar ju också ibland och så.
Caroline: Någon mamma…
Caroline: Din mamma.
Jan: Hon lyssnar ju på alla. När kommer hon vara med? Det ska vi också göra, det är på listan. Men annars…
Caroline: Jag kan ibland känna så att “de bryr sig fan inte vad vi håller på med” och det är ingen skönkänsla.
Jan: Jag tror inte… Jag tror att det där är också din grej ibland att du är så här “de ställer ju inte en enda fråga om dig.”
Caroline: Vadå tänker du?
Jan: Du tänker lite som vi också pratade med Caspian som har berättat att han hade varit på dejt, och så på tre timmar då hade han inte fått en enda motfråga. Så jag tror det är ju den här ironin - att vi går alltid runt och tänker “vad ska andra tänka?” Men andra är så upptagna med sig själva.
Reflektioner kring relationer och kommunikation
Oliver: Men jag kan förstå din känsla, Caroline.
Caroline: De bryr sig fan inte… Det gör de kanske inte.
Oliver: Men lite på samma tema, tror ni det är en skillnad hur ni är i verkligheten och hur ni brukar uppfattas när man lyssnar och tittar?
Caroline: Det får du nog svara på. Du lyssnar ju på oss när vi jobbar. Nu vet du hur stökigt det är i vårt kök ibland.
Oliver: Ja, vad ska man säga? Du var inne lite på det, Jan, att folk drar ju ofta gärna så stora växlar. Man behöver inte ens ha lyssnat på ett poddavsnitt. Man ser något på sociala medier och så ska man placera folk i fack och tycka saker. Jag träffar ju också vänner som lyssnar på RikaTillsammans.
Autenticitet i podden
Jan: Upplever du att vi är annorlunda utanför studion som vi är i studion?
Oliver: Nej, det skulle jag inte säga. Alltså det är ändå väldigt autentiskt. Det är väl också något ni brukar säga är viktigt. Nej, det skulle jag inte säga. Alltså jag vet inte om jag… Jag har faktiskt inget bra svar på det.
Jan: Jag blir glad att du säger det. För det är ju verkligen så här outtalat men det är så viktigt för oss på värderingsnivå. Alltså det stökigaste för det är så att då blir Caroline så här, “men det är inte autentiskt, det är inte äkta.” Det försöker vi väl, ja försöker ge bort och också vara tydliga med att, nej men det är inte alltid snyggt. Vi ligger också back, alltså nu när det är mars.
Öppenhet kring osäkerhet
Jan: Jag har ingen aning om börsen kommer gå upp eller ner nu., Jag tycker också det är jobbigt. Vi är, du är också så här “ja men jag bytte karriär när jag var 47.” Ja men, jag vet så här, jag vet inte vad jag ska göra nu. Ska jag försöka till polishögskolan eller ska jag göra RikaTillsammans? Och så? Ja, vi famlar väl lika mycket.
Om att vara sig själv i podden
Oliver: Det enda jag kommer att tänka på är så här mer generellt - när man pratar om pengar är det ju fortfarande väldigt tabubelagt i vissa kretsar. Det är väl mest det att pratar man om ekonomi så är det ibland så att man har hört “då är man snål”. Det är en ekonomipodd. Det klart man pratar om pengar men det är ju inte allt bara för det. Och sen är det mycket mer rikedom i livet också. Men det är väl en sak som jag själv alltså… det är väldigt lätt att folk bara pratar om ekonomi med mig också, men man tycker ju om andra saker också.
Caroline: Ja men jag gillar att prata om ekonomi med mina kompisar. Sandy och jag pratar nästan alltid bara om ekonomi. Alltså om pengar och kvinnor och sparande och löner och alltså det blir mycket sånt. Men jag tror också för att hon funderar mycket på det och hon lägger mycket pengar på sin inredning och sin trädgård och jag gör inte det utan lägger jag då pengar på…
Vänskaper genom podden
Jan: Och hon har varit med i ett avsnitt också. Hon har också en fantastisk livshistoria. Det är väl också sånt ett avsnitt att lyssna på och inspireras.
Jan: Du lärde känna Sandy genom RikaTillsammans?
Caroline: Ja. För jag var hos frisören så sa de så här: “Gud alltså vad ni fick mycket beröm i podden.” Och jag bara vadå för någonting. Och då var det Sandy och hennes kompis Gabby som hade en podd där de pratade om ekonomi. Och att de hade lyssnat på vår podd bland annat då. Och fått bra tips med fyra hinkar tror jag det var.
Caroline: Och då visade det sig att båda de går ju till samma frisör som jag gjorde då. Så då fick jag kolla in deras podd och så lyssnade jag på några avsnitt. Och sen så googlade jag dem tror jag. Och så såg att Sandy bodde så två stenkast bort från mig. Så jag bara “vi borde ses kanske.” Hon bara “ja det gör vi.”
Hur vi träffades
Jan: Och så var det. Ja jag tycker det är fint.
Oliver: Vilken grej. Så det är ju hur ni träffades du och Sandy. Men hur träffades ni då? En fråga vi hade från en gäst här på Instagram.
Caroline: Ja, du var på Delphi i Lund. Skulle börja plugga molekylärbiologi. Och du var ju alltid hemma. Jag bara “ska du inte gå på föreläsning?”
Jan: Ja, nej men det var ju precis då. Vi var ju 18 killar. Det var så illa att vi var 18 killar och två tjejer på korridoren. Så varje gång det skulle flytta in någon ny så var det bara “jag hoppas det blir en tjej.” Och så “hoppas hon är snygg.” Och sen så kommer Caroline då. Och Caroline är så härligt naiv. Och så typ dag två så kommer det bara så… För då var jag naturligtvis korridor förman.
De första mötena
Jan: Så kommer hon så här “hej jag är ny här.” Och jag bara “no shit, vi har redan spanat.”
Caroline: Jag visste väl inte det. Jag trodde det var stor rulljans på folk.
Jan: Ja, och sen var det väl så klassiska. Liksom alla fattade att det var något mellan oss innan vi fattade. Och du var ju så här, du hade precis blivit dumpad. Var det inte så?
Caroline: Jag blev dumpad också, ja.av min pojkvän.
Jan: Och så var du så här “jag ska minsann inte ha någon ny kille.”
Caroline: Jag hade en sån lista. Alltså tio punkter varför jag ska vara singel nu. Och det är viktigt att jag får liksom vara det. Så klarade jag i två veckor. Men jag försökte undvika dig faktiskt.
En minnevärd kväll
Jan: Ja, ja. Och så vet du hur hon raggade upp mig? En kväll kommer hon till köket och bara “jag kan supa dig under bordet.”
Caroline: Skulle ha en fest som heter Tour de Chambre. Och då… Så är det en drink per rum. Och vet det var 20 rum.
Jan: Och du vet vi begränsade till att vi max 4cl per rum. Det var ändå lite vett.
Caroline: Men då sa jag att jag kan nog trycka dig under bordet. Men det var ju en sån… Alltså det, jag vet inte. Det handlar väl om att få fram en reaktion.
Jan: Ja, det lyckades.
Caroline: Jag trodde kanske inte själv på det, men jag lyckades ändå göra det.
Tankar om framtiden
Oliver: Sen har vi här från ett ekonomiskt liv. Om vi ska skifta och kolla lite framåt, så är det egna tankar framåt. Jag har hört tidigare att du har lite känslor, tvekar i framtiden. Är allt gjort, är allt sagt? Och också hur det går för dig som sjuksköterska. Slänger jag in också då. Jag vet inte var ni vill börja.
Caroline: Ja men alltså jag skulle säga att jag har haft lite så tvivel om mig själv eftersom jag inte har samma sån här rädslobaserat driv som jag har innan. Jag är mycket lugnare nu. Så jag har inte det där att man sitter till tolv och pluggar och sånt och sen går upp klockan sex och liksom inte får ordentligt med sömn, utan jag går och lägger mig i tid och pluggar inte häcken av mig. Så jag har varit lite så här “jag undrar hur det gick på den där tentan egentligen.”
En ny karriärväg
Caroline: Men annars tycker jag jättemycket om att plugga till sjuksköterska.
Jan: Det är verkligen spot on för dig.
Caroline: Ja det är det nog. Det är hälsa, det är naturvetenskap, det är att ta hand om människor.
Jan: Och du har redan börjat ha gjort en plan för att bli hyrsjuksköterska. Det sitter Freja, vår tonåring, sitter i bilen och bara “ja, mamma har berättat att hon ska börja jobba på något företag och hon ska jobba som inte många andra jobbar och hon ska tjäna jättemycket pengar.”
Framtidsplaner inom sjuksköterskeyrket
Caroline: Ja, jag har köpt Milo Beschers bok “Att bli en fri sjuksköterska”. Där får man mycket tips om hur man ska tjäna pengar som sjuksköterska.
Jan: Det var också någon… ja men det var så här Pontus, en läsare som jag träffade nu när vi var uppe i Sälen. Så åkte jag upp och hälsade på honom i Särna. Och han hade också berättat, “vet du vad en ambulanssjuksköterska här i Norrland tjänar? Det är så otroligt bra betalt, och så jobbar man typ tre dagar och sen är man ledig fem dagar. Då kan man ju vara i Sälen och åka skidor under ledigheten.”
Jan: Så jag såg verkligen så här - shit, vi kommer ha ett så härligt liv framöver. Och sen såg jag att det var något skidbolag som hade så här “skidresor för er över 50”. Alltså man får ju inte vara yngre än 50 för att följa med på en skidresa. Jag tänkte “fan Caroline, jag tror vi kommer ha det ganska gött.”
Caroline: Ja.
Jan: vad var frågan?
Caroline: Frågan var hur du ser framåt, för nu har vi pratat om mig. Men hur ser du framåt?
Jan: Jag har ju alltid varit så jäkla dålig på mål. Men jag har ju vissa grejer - vi håller ju på med en ny hemsida, där är fortfarande en bok som jag har pratat om att skriva, vi har fortfarande Spirecta, vårt ekonomiverktyg. Så där är några saker jag inte är klar med, men det tar inte tio år att bli färdig med dem.
Framgång och tillfredsställelse
Jan: Och sen får vi se vad vi hittar på med det. Men just nu så upplever jag att vi har ganska kul på jobbet, och det går ganska framåt, och vi har high-fivat.
Oliver: High-fivat ja!
Oliver: Det är bara att det är så mycket man vill göra.
Jan: Exakt. Så jag tror nog det är mer också så här - vad är det vi inte ska göra? Det är väl den stora frågan som många har i livet också.
Lyssnares påverkan och berättelser
**Oliver:**Lyssnare, en väldigt stor del av community, en enormt viktig del av RikaTillsammans. Har ni någon gång haft något möte med lyssnare där de berättat eller bara skrivit till er att podden har förändrat deras liv? Är det något speciellt ni kommer ihåg, någon kommentar eller träff med en person?
Jan: Ja, jag upplever att vi får jättemycket fina mejl, och det är bland det bästa jag vet. När man får höra “shit, vi fick vara en liten del av den här personens resa”. Vi har ju många, som Pontus Westerberg i Särna nu som jag åkte och träffade när vi var där. Det var så här “vi måste träffas” för att höra hans historia.
Berättelser om förändring
Jan: Vi har haft människor som börjat spara, som har kunnat köpa sin egen bostad, folk som har vågat starta företag. Vi har ju haft många - Monica, vi har haft nu Stefania också i RikaTillsammans programmet som startar meetups för singlar i olika aktiviteter. Vi har haft jättemånga som har ändrat sina föräldrars sparande. Vi har alltså jättemycket historier.
Jan: Och vissa som man verkligen kan bli så här rörd av - någon berättade “jag hade möte med min man om hur vår ekonomi ser ut, vi gjorde testament och fixade försäkringar, och det var tur att vi gjorde det för två år senare gick han bort. Jag hade aldrig haft den här kollen om vi inte hade haft de ekonomi mötena.”
Personlig drivkraft och motivation
Jan: Det är såhär många gånger när det känns tufft så är det ju detta som jag ofta kommer tillbaka till. För jag är ju nu - vet jag att det är många som ogillar de här färgerna, liksom det här ‘omgiven av idioter’, men jag är ju en hjälpare. Alltså så här, jag gillar ju… det är min primär blå.
Caroline: Vilken färg är jag då?
Caroline: Vilken färg är jag då? Jag har inte ens läst den boken faktiskt.
Personliga insikter och yrkesroller
Jan: Jag minns inte det. Folk tror ju ofta att jag är såhär - jag har pengar, är fokuserad och liksom “get shit done”. Och så här ja, men det är ett lärt beteende. Om jag bara fick vara som jag är, så är jag ju en sån som gillar att hjälpa. Det var ju en jättejobbig insikt för mig i mitt liv när jag insåg att jag inte kommer bli VD, att jag är en mycket bättre operativ chef där jag får vara nummer två. Jag vill ju gärna hjälpa en ledare, vilket har ju varit mitt sökande, mitt tema i terapisamtal - mitt sökande.
Caroline: Men du är ju ledaren i ditt liv så du har ju ingen sån nummer ett som du får vara nummer två till.
Jan: Ja men, det är därför jag blev så här skit när vi åkte skidor och jag var så här “ja men vart vill du åka?” “Jag vet inte, det spelar ingen roll” jag bara…
Diskussion om roller och ledarskap
Caroline: Okej, vänta här nu. Så att om jag skulle tagit den här VD-rollen i vårt liv då skulle du varit en fin hjälpare till mig. Det tror jag inte på.
Caroline: Nej nej nej. Alltså det skulle du inte trivts med.
Jan: Trust me. Det har jag aldrig provat.
**Oliver: **Fast du måste nu köra över honom ordentligt.
Caroline: Om jag är VD, Jan, så bestämmer jag ju. Och du är operativ chef. Då måste du ju liksom göra det som jag säger.
**Jan:**Alltså det är inte diktatur vi pratar om nu.
Caroline: Nej nej. Men om jag kommer med så direktiv: “Nu får vi sätta oss ner och diskutera det här. Jag skulle gärna vilja att vi blev klara med bla bla bla.”
Kommunikation och samarbete
Jan: Min största frustration är ju så här - många gånger när du inte säger vad du vill.
Caroline: Jag har ju börjat nu de senaste åren att verkligen säga vad jag vill.
Jan: Vi börjar på mycket låg nivå. Så ja, du har gjort absolut en jättestor förbättring. Absolut. Men det är fortfarande alltså så här, jämfört med en röd person så är det ju ingenting.
Caroline: En röd person, vad är det för en?
Jan: En sån som pekar med hela handen. Du är ju väldigt ofta så här: “nej jag vet inte, det spelar ingen roll. Bestäm du.”
Kommunikation och beslutsfattande i vardagen
Caroline: Men det är ju också för att när jag säger vad jag vill så faller inte det så god i ord. Jag ville åka till Grekland. Så ville jag gå in i Olivlund där. Och om du nu är operativ chef kan du inte se till att det händer då?
Jan: Jo men jag fick ju höra så här “beställ inte biljetter än.”
Caroline: Nej okej.
Jan: Eller hur?
Caroline: Så här kan våra diskussioner pågå och så kommer vi liksom ingenstans.
Jan: Vadå vi kommer inte någonstans?
Caroline: Ja, vi kommer kanske någonstans. Det är bara att det tar lite tid. Det blir Grekland.
Jan: Det kommer bli av. Det kommer bli jävligt gött alltså.
Oliver: Var var vi? Var var frågan?
Oliver: Nja, men vi pratar ju om så här berättelser från lyssnare på förändrat liv. Har ni någon ni känner så här…
Lyssnares berättelser och påverkan
Jan: Nej men jag är hjälpare och sen är jag ändå så här tillsammans. Så jag är ju gul också. Men jag blir alltid tvingad till att bli röd. Att vara liksom så här…
Caroline: Men vad skulle hända om du bara försökte vara i det gula då? Eller den här hjälparen?
’Jan:* Jag hade älskat det.
Caroline: Okej, men Jan, alltså… Okej detta är ju ett breakthrough, liksom, på något vis. För mig är det så att detta är… Jo men för att du sitter här, du har en jättebra podd och är uppskattad och så. Och du får hjälpa människor i den. Men också i övriga livet tänker jag så att du skulle kanske trivts i en annan setup på något vis.
Jan: Ja absolut.
Caroline: Vi måste prata igenom detta.
Jan Detta perspektiv utvecklades ytterligare när vi var på skidresan och Filip kastade ljus på det. Filip, vår kompis, han är väldigt röd - han är “get shit done”, entreprenör, framgångsrik, superframgångsrik och så här. Bokningen fanns ett Excel-ark som Oliver blev sjukt imponerad över: “Vänta ska ni köpa ett företag eller ska ni åka på skidresa?”
Kommunikation och beslutsfattande i vardagen
Caroline: Men det är ju också för att när jag säger vad jag vill så faller inte det så god i ord. Jag ville åka till Grekland. Så ville jag gå in i Livlund där. Och om du nu är operativ chef kan du inte se till att det händer då?
Jan: Jo men jag fick ju höra så här “beställ inte biljetter än.”
Caroline: Nej okej. Eller hur? Så här kan våra diskussioner pågå och så kommer vi liksom ingenstans.
Jan: Vadå vi kommer inte någonstans?
Caroline: Ja, vi kommer kanske någonstans. Det är bara att det tar lite tid. Det blir Grekland. Det kommer bli av. Det kommer bli jävligt gött alltså.
Jan: Du har ju sagt båtluff och jag har börjat kolla. Det hade varit så fint. Då kan man snorkla och äta god mat.
Oliver: Var var vi?
Jan: Var var frågan?
Oliver: Nja, men vi pratar ju om så här berättelser från lyssnare på förändrat liv. Har ni någon ni känner så här…
Lyssnares berättelser och påverkan
Jan: Nej men detta är att hjälpa dig. Jag är hjälpare och sen är jag ändå så här tillsammans. Så jag är ju gul också. Men jag blir alltid tvingad till att bli röd. Att vara liksom så här…
Caroline: Men vad skulle hända om du bara försökte vara i det gula då? Eller den här hjälparen? Jag hade älskat det. Okej, men Jan, alltså… Okej detta är ju ett breakthrough, liksom, på något vis. För mig är det så att detta är… Jo men för att du sitter här, du har en jättebra podd och är uppskattad och så. Och du får hjälpa människor i den. Men också i övriga livet tänker jag så att du skulle kanske trivts i en annan setup på något vis.
Jan: Ja absolut.
Caroline: Vi måste prata igenom detta.
Detta perspektiv utvecklades ytterligare när vi var på skidresan och Filip kastade ljus på det. Filip, vår kompis, han är väldigt röd - han är “get shit done”, entreprenör, framgångsrik, superframgångsrik och så här. Bokningen fanns ett Excel-ark som Oliver blev sjukt imponerad över: “Vänta ska ni köpa ett företag eller ska ni åka på skidresa?”
Jan: Vi var ju fyra familjer på resan. Och så var jag så här “vilken rutt ska vi ta?” och när de körde, så var jag “nu är vi fyra minuter bakom er, ska vi träffas?” Och vi körde in på samma laddställe som de var på för att säga hej. Filip bara så här “vad är detta?” och sen var han så här “jag trodde han gillade det”. Så sa han “men Jan, du är ju jättegul” och jag bara “ja fan, det är jag”. Och det var min insikt att jag är ju så här - tillsammans, jag är den här delfinen, det ska vara roligt.
Drömmar och utmaningar
Jan: Det har vi också pratat om att jag vill i vår Patreon-community vara så här, hitta på grejer. Att jag vill åka skidresa, jag vill åka… Jag var till och med så här “vi ska segla i Kroatien tillsammans”. Ända tills jag insåg att det är ingen 40-årig eller 50-årig kvinna som kommer åka med okända män på en segelbåt. Jag bara “just det”. Men då är ju så här - varför har det inte blivit av än? För att jag är skiträdd. För att jag behöver vara den på skidresan som ska vara lekledare och bestämma saker. Jag vill bara följa med på skidresan tillsammans med de andra.
Jan: Jag vill bara följa med.
Oliver: Är det inte så att du vill att alla ska tycka om… Är det dig eller de ska bara tycka om resan?
Autenticitet och ärlighet
Jan: De ska ha roligt på resan. Och jag vill vara en del, men jag vill inte vara ansvarig för att de har roligt på resan.
Caroline: Men det har man ju egentligen inte.
Jan: Jag förstår vad du menar. En bra resa har en reseledare som är röd: “Nu går vi dit, nu gör vi där, vi träffas där, vi gör det där”. Du vet, fixar och donar.
Caroline: Det är väl väldigt nära den här hjälparen? Det är väl väldigt nära hjälparen?
Jan: Ja, men jag vet inte. Jag behöver inte göra något. Skitsamma.
Diskussion om personliga roller
Caroline: Vad är det för någon färg då?
Jan: Jag har ingen aning.
Oliver: Jag gillar blå färg.
Jan: Vi får göra det i ett avsnitt. Då blir alla så här “nej var inte ni evidensbaserade?”
Caroline: Ibland får man också bara ha roligt.
Hantering av feedback och kritik
Oliver: Men också med kommentarer om de är emot det negativa hållet. Hur försöker ni hantera det?
Caroline: Negativa kommentarer? Det beror ju på om de är valida på något vis. Om de inte är det så är det skitsamma.
Jan: Alltså det bästa kommentaren hittills är “Jan Sturkuken Bolmeson”.
Caroline: Vem skrev det?
Jan: Det var inte menat positivt, det var det inte. Vad var det det handlade om? Vi gjorde ett sånt gemensamt projekt i communityn att vi investerade i Storskogen. Jag gillade verkligen den aktien och kan fortfarande gilla den, även om jag bara har ett litet innehav kvar. Den gick ju jättedåligt. Alltså så här, där var ju också apropå jakten på den bättre investeringen. Det är också någonting vi har slutat med nu - att göra de här sam-investeringarna.
Lärdomar från investeringar
Jan: För det blir ju inte nödvändigtvis bättre trots att det var så här - familjen Persson och Daniel Kaplan och det var alla de stora investerarna i Sverige som hade investerat i detta bolaget. Och det var ju ingen garanti för att det skulle gå bra eller för att det skulle vara liksom miljardvärdering.
Jan: Nej men jag tycker ju… Jag skulle ju ofta säga att det är lite kommentarer på olika sätt. Alltså vissa kommentarer till exempel i forumet brukar ibland skoja om att forumet ser det som sin livsuppgift att berätta för mig när jag har fel. Men forumet gör det ofta på ett väldigt konstruktivt sätt.
Konstruktiv kritik och lärande
Jan: Och sen kan jag ibland hamna i så här “somebody’s wrong on the internet” och så ska jag liksom internetkriga, och så får vi de här trådarna med tusen inlägg. Och det är en tråd som heter i forumet så här “jag tror ni har fel när ni försöker spara 0,1%” när vi diskuterar så här fondrobot versus global indexfond.
Den typen av kritik upplever jag är ofta väldigt givande för den är konstruktiv. Till exempel så här - det är många insikter som jag inte har tänkt på, som någon som skrev: “Men du måste tänka på också så här, att för er är det så här Lysa, ni har gjort research, ni vet hur en fond fungerar, ni vet förvaltande institut, ni känner jättemycket. Men för någon som aldrig hört talas om er eller liksom får rekommenderat ett avsnitt och så säger ni så här ‘lägg in alla dina sparpengar på Lysa’, det är ett ganska stort förtroendesteg jämfört med att jag har varit kund i min bank i 20 år och att köpa bara den billigaste indexfonden på den egna banken.” Och för mig var det här “shit, så har jag ju aldrig tänkt.”
Balans mellan intention och feedback
Jan: Och då upplever jag så att kritik inom citationstecken är fantastiskt. Det gjorde liksom mitt liv blev rikare, det blev bättre balanserat budskap. Sen finns det ju det jag tycker är absolut jobbigast - när min intention angrips. Alltså till exempel när vi gör något samarbete och då blir folk så här “hur kan ni göra detta samarbetet?” Eller att “detta har ni bara gjort för att tjäna pengar.”
Och jag är så här - alltså om ni bara hade en aning. Alltså jag hade kunnat göra så många saker för att tjäna pengar som är helt lagliga men moraliskt tveksamma. Eller till exempel så här, vi hade kunnat… vi hade en diskussion här som du och jag har, det så här, vi fick erbjudande, vad var det, Coin Shares eller liksom något annat sånt här kryptobolag som betalade jättebra, och vi bara så här “nej”.
Integritet i samarbeten
Caroline: För samarbete?
Jan: Ja, och reklam. Vi har haft jättemånga andra bolag som också velat vara med, som vi har tackat nej till. Så att jag blir liksom, jag blir ledsen, särskilt eftersom jag har den här hjälpargrejen - när intentionen angrips eller om den misstolkas eller om man utgår från att detta gör vi bara för att tjäna pengar.
Caroline: För det känns som en standardgrej som folk kan slänga ur sig, som de har typ skrivit innan de har tänkt.
Caroline: Så det kan också vara så att det är någonting man ska bry sig om.
Jan: Nej jag vet.
Jan: Men jag skulle ju ljuga om jag säger att inte tog… Absolut, och jag kan säga att det är år sedan jag googlade mig själv.
Caroline: Jag googlar inte heller.
Jan: Jag vågar inte för jag hade blivit för ledsen.
Hantering av feedback och kritik
Caroline: Jag får inte så många tillrättavisande kommentarer. Någon gång har någon skrivit att jag är lättkränkt till exempel, eller att jag har varit… men för det mesta får jag fina. Om jag skulle fått tillrättavisande eller elaka kommentarer skulle jag ha tyckt att det var väldigt jobbigt.
Jan: Du fick ju en kommentar som bara “avbryt inte Jan”. Och jag tyckte det var så roligt för att annars har alltid diskussioner hemma hos mig: “Jan, du bara avbryter mig hela tiden”. Och bara right back at ya.
Caroline: Jag hade period och avsnitt när jag avbröt jättemycket. Där jag knappt kunde lyssna på det för jag avbröt Caspian hela tiden. “Vad är det här, vad håller du på med liksom?”
Jan: Nej men så att… Jag älskar ju kommentarer, jag älskar vår community. Alltså vi hade inte varit där vi är utan vår Patreon community. Vi hade inte varit där vi är utan all feedback. Då allt från “ljudet är dåligt”, “det avbryter sig”… Liksom “ja men buff amortera”… Liksom Axor som skrev det här inlägget “amortera kan höja din risk” - aldrig tänkt på. JFB i forumet som skrev om utdelningsaktier. Först har jag ju varit kategorisk att utdelningsaktier är kass, men…
Känslor av otillräcklighet
Oliver: Jag tänker med feedback också, att bara lägga upp något online så alla kan se det är ju något många skulle dra sig för. Så jag tänker bara - är det någon gång ni har känt en enorm imposter syndrome, alltså inför att göra något eller lägga upp någonting? “Vem är jag att göra det? Är någon intresserad av detta ens?”
Jan: Nej men, vilken bra fråga. Alltså nej, nu kommer så här osnyggt svar. Nej, jag upplever inte impostering. Jag upplever att jag har ganska bra koll på läget. Sen är det massor av saker jag inte vet. Det är massor av saker jag har haft fel kring. Men jag upplever mig ganska trygg och står stabilt i det vi gör nu. Sen kan det vara som Caroline säger om vi börjar ett avsnitt att jag står på Mount Stupid igen. Och det är väl liksom hela tiden. Det skulle jag däremot säga att det är ifrågasättandet.
Autenticitet i sociala medier
Jan: Men sen skulle jag också säga Caroline att vi är ganska… I sociala medier så skulle jag ändå säga till exempel att vi är ganska duktiga på att vi är autentiska, vi är äkta, det är inte mycket vi håller tillbaka. Men å andra sidan har vi dragit en ganska tydlig linje med att vi lägger upp väldigt lite saker från vårt privatliv eller med barnen eller resor. Det är sällan man får se oss på en sandstrand med barnen för sånt är ju inte intressant på riktigt för någon.
Strategi för sociala medier
Jan: Jag försöker många gånger lägga upp saker som jag tycker är värdefulla, som jag tycker att folk behöver. Vilket inte alltid är det folk vill ha. Vilket jag upplever av vårt Instagramkonto. Där har jag lagt ganska många grafer från studier och referenser. Det är alltid så här, du vet så här hundra likes typ, eller lite kommentarer. Medan jag vet att när jag lägger upp en bild på dig och mig på en skidresa så kan vi få tusen likes. Så där försöker jag liksom blanda att går man in på vårt Instagramflöde så är det så här, du ska bli klokare. Det ska inte vara så här, det känns bättre eller det känns sämre. Utan jag är så här du ska vara klokare, du ska vara en bättre sparare, du ska ha ett lite rikare liv. Och sen fattar jag att det är svårsmält ibland när man får liksom en sån grej.
Oväntade lyssnare och följare
Oliver: Vi pratade för någon dag sedan om den här frågan Caroline. Så är det här i verkligheten något roligt möte du har haft med någon som har lyssnat på podden?
Caroline: Det finns faktiskt det och det var när jag och Freja för flera år sedan var i Stockholm och så gick vi på Fotografiska museet. Vi kom in precis där innan entrén och hade köpt biljetter så stod det liksom en person i någon slags uniform, tror jag det var. Jag är ju sjuk nu. Han såg ut som en vakt. Och så stod han så låg. Och så sa jag så här: “Är det så att man inte får ta in väskor eller är det något vi har glömt här nu?” För jag tänkte han måste ju… det är ju någonting som vi har gjort fel. “Nej”, sa han. “Nej, jag är en lyssnare.”
Oliver: Självklart.
Caroline: Jag tror att han var vakt just då på Fotografiska, men han var ingen som skulle tillrättavisa oss i alla fall. Han ville bara säga tack och att han var en lyssnare. Att han gillade podden. Men det var flera år sedan.
Minnesvärda möten med lyssnare
Oliver: Har du något liknande? Något du tänker på?
Jan: Alltså det sjukaste nog, det är när jag kör från typ, vad heter den gatan, Caroline, där vid Fridhem som går där förbi Dominika?
Caroline: Ja, Regements… Nej, inte Regements. Tessinsväg.
Jan: Mot Regementsgatan så kommer jag in till korsningen så står jag i bilen, ska köra rakt fram så den andra bilen ska svänga höger. Och sen så sitter jag där och sen så bara ser jag, du vet, den andra föraren bara liksom, du vet kollar lite så åt sidan och sen bara helt chockad bara så här spärrar upp ögonen och du vet, när hon tittar på mig och sen bara börjar knacka på rutan. Och så här och så väver han ner och han bara “detta är helt sjukt” och jag bara “vadå?”
Överraskande poddögonblick
Jan: Och sen hör jag då att han i bilen lyssnar på ett poddavsnitt med oss då som säger… Det var liksom så sjukt. Sen en annan ännu sjukare historia, det var ju också så vi hade nu på FikaTillsammans då Pontus, samma han vi pratade om innan, Westerberg. Han kör bärgningsbil runt Sälen så berättar han att han liksom kommer till något ställe där folk är typ inlåsta inom bil, så de sitter i diket och har kört av vägen.
Caroline: Är det inte så att är snö och sånt också?
Jan: Jojo, är jättemycket snö och sånt så ska han liksom gräva fram dem och sen liksom hör han liksom mig och André som brukar vara, André Granström som brukar vara med i de här FikaTillsammans, han är så här “fan har jag inte skruvat ner volymen i bärgningsbilen?” Så går han så här “jo nej det har jag gjort”, och sen hör han det igen. Alltså jag hör alltså… jag har nog lyssnat lite för mycket. Och sen när han grävt fram dem här som sitter i bilen, då lyssnar de på det avsnitt vi hade i början av året: “Hur gick börsen 2024?” Så det är ju lite sjukt.
Kändisar som lyssnare
Oliver: Ja, det är roligt. Jag vet ju också om att det är vissa oväntade lyssnare, om man kan säga så. Är det någon kändis eller liknande som ni vet lyssnar?
Jan: Det kan bli jättesvårt att veta faktiskt vem som lyssnar. Men du har ju visat ibland att det var något inlägg som Nooshi Dadgostar hade ju gillat.
Oliver: Vänsterpartiet.
Caroline: Jag vet inte. Jag tror inte hon lyssnar på oss.
Jan: Nej, det tror jag inte heller. Hon hade nog stött på det inlägget på Instagram.
Jan: Det var något med ISK kanske.
Caroline: Men det hade varit kul om hon gjorde det.
Jan: David Batra brukar du också säga. Någon gång som David Batra gillade det blev också starstruck. För jag gillar ju David Batra. Vi var ju på hans och Johan Glans show. Men vad gäller gäster då som jag ibland har tänkt - jag hade tyckt det hade varit jättekul att prata med, kanske inte i podden, men Anna Kinberg Batra faktiskt. För att jag upplever att hon har fått så mycket skit, upplever jag, som jag tycker inte är förtjänat. Faktiskt. Jag hade velat veta storyn bakom och prata om… Jag hade… David Batra, de hade ju gärna bjudit på middag.
Idéer om framtida poddinriktningar
Caroline: Vet ni vad jag tänker? I hela podd sfären skulle man vilja stöta på sådana här unplugged avsnitt. Gäster som kommer och berättar “så här var det egentligen”. Eller “så här var det tio år senare”. Någonting som man undrar hur gick det till egentligen vid den tidpunkten när det var sån kris? Blablabla. Visst hade det varit kul om det hade varit sådana unplugged avsnitt?
Tankar om okonventionella poddformat
Jan: Jag har en sån dröm Caroline. Detta är så här… Vem var hon som spelade i Solsidan? Hon som var Felix Herngrens fru. Mia Skäringer. Hon hade väl en show som hette “No More Fucks To Give”. Var det så?
Caroline: Det finns en bok som hon kanske blev inspirerad av. Av Mark Manson.
Jan: “The Subtle Art Of Not Giving A Fuck”. Gör ett unplugged oss. Jag har på riktigt nog 50 historier. “You can’t make this shit up”. Lugnt 5-10 avsnitt med historier från finansbranschen. Saker jag har sett, saker jag har hört. Styrelsemöten. Investerare. VD:ar på stora företag.
Jan: Ja men det är så här helt sjuka grejer i investeringar där folk kan vara så här, alltså det går inte att berätta för att ett, folk hade inte trott det, två, jag vill inte hänga ut folk. Men det är så sjuka historier och jag kan ju säga så här att det är delvis en inspiration till den där 277, sanningen om jakten på den bättre investeringen.
Jan: Och sen att… Jag har ju hela tiden trott att jag ska bli styrelseproffs. Det är så tydligt att när vi pluggade, jag var sista året frustrerad på akademin. Det är dåliga föreläsare, det är dåligt med finansiering. Jag var ju inte ens på föreläsning de sista tre åren.
Caroline: Sista tre åren av dina fyra.
Erfarenheter från näringslivet
Jan: Massa sådana här… När jag kom ut i näringslivet, då är det ordning och reda. Det handlar om pengar, det är på riktigt, det är ingen jävla lekskola. Och så kommer man ut och så är det så här - börjar ett litet företag med tre anställda och det var ju kaos. Alltså du vet, det kunde skrikas på mötena och folk gick hem gråtande och vi var tre pers. Alltså det var ju så här shit alltså, detta är konstigt. Om det är ett större bolag, större bolag är bättre.
Insikter om företagsledning
Jan: Och sen så om man sitter i styrelsen då är det ordning och reda. Sen har jag ju så jävla kamikaze uppdrag jag har gjort i en så verkstadskoncern. Det här som var helt crazy. Shit alltså småbolag, ägarstyrda, alltså man ska ju fan i ägarstyrda bolag. Börsbolag eller liksom så här… Bolag som är värda flera hundra miljoner, där är det ordning och reda - bara nej. Och sen var det så här, du är ett miljardbolag men där är det ordning och reda - bara nej.
Jan: Du har ju ibland suttit och lyssnat med och också varit så här - vi kollar på den här Stenbäcksserien och “you can’t make this shit up”, men jag har varit med på möten där det är same same. Det är så det är sjukt.
Caroline: Okej men när kommer de unplugged avsnitten?
Jan: Jag vet inte, om på så här 20 år eller något. Som man vill lägga ner eller när vet så här - du har två veckor kvar att leva, då hade jag haft så här två veckor kvar att leva, en förmiddag hade gått till unplugged avsnitt.
Diskussion om opublicerade historier
Caroline: Men finns det någon light version som man kan göra där man inte hänger ut folk men berättar dem hur det kan vara?
Jan: Det går inte…
Caroline: Det går inte? Jag tror folk hade tyckt att det var spännande att få veta. För att inget sånt kommer ut annars. Det sipprar liksom inte ut särskilt mycket.
Jan: Nej exakt. Utan man ser ibland bara så här frustration som han Leif på Scania. “Vad fan får jag få pengar där?” Alltså att det är så här åratal av frustration. Ja, nej. Unplugged-avsnitt. Sista avsnitten innan vi lägger ner så får vi ta något sånt.
Reflektioner över tidigare avsnitt
Oliver: Ja. Men av de avsnitten ni gjort, finns det något som ni ångrar?
Caroline: Nej, jag tror inte att vi ångrar. Alltså om vi ångrat något så har vi inte publicerat det ju.
Jan: Ja alltså så här. Det är vissa avsnitt idag som jag inte hade gjort.
Caroline: Du menar långt tillbaka?
Jan: Ja, avsnitten om alternativa investeringar hade jag skippat. Jag tror vi hade skippat avsnittet… Jag vet att jag gjorde ett sånt avsnitt som var pinsamt. “Gult ljus på marknaden”. Där jag bara skulle förutsäga. Det var mycket som pekade på att marknaden kommer att gå ner. Det blev ett jävla väsen i communityn. Sen gick ju marknaden bara hopp hopp hopp hopp, hopp.
Lärdomar från tidigare misstag
Jan: Så det var ångrat. Men jag drogs med i…
Caroline: Men det är väl en del av din process och utveckling.
Jan: Sen är det så här, de alternativa avsnitten om de alternativa investeringarna hade jag liksom skippat. Så jag hade gärna kommit till indexfonder tidigare men det var ju liksom först 2011 då började det komma böcker om indexfonder. Även om de funnits sedan 70-talet så var det ingen stor grej.
Jan: Utan jag minns det som fick in mig på indexfonder första gången, det var ju Alan Roths bok “How a Second Grader Beats Wall Street”. Och sen så mejlade jag honom och han sa, “ja jättekul, men jag tar inte klienter i Sverige” för han var amerikan. Och sen har vi en kompis då som spelade NHL-hockey och han tog kontakt med honom och jag undrade “hur var han, hur var han?”
Caroline: Ishockeyspelaren tog kontakt med…
Jan: Jag rekommenderade Alan Roth.
Jan: Och då kunde han ta… Då var han under amerikansk lagstiftning.
Caroline: Och hur var det då?
Jan: Han var jättebra. Då kunde jag vara med på ett hörn. Det har du inte berättat mig.
Caroline: Vad är detta?
Inspirerande möten
Jan: Och sen träffade jag ju Alan Roth.
Caroline: Berätta!
Jan: Och då var jag lika starstruck. Alltså jag var så nervös, jag träffade honom och Christine Benz på Morningstar. Det är typ så här, ingen vet vem det är - vi vet vem de är. Och sen han också William Bernstein och White Coat Investor träffade jag också där. Det var för mig… jag var så starstruck och sen var det så här “har du kommit hela vägen från Sverige för att träffa oss?”
Tankar om konferenser och utveckling
Caroline: Borde du inte åka på fler konferenser?
Jan: Jo kanske.
Caroline: Det är ett rikt liv. Det är för att jag gillar att åka på konferenser för att få slags koncentrerad kunskap och träffa dem som har gjort vetenskap.
Jan: Det är samma sak där - jag hade ju älskat att ha en RikaTillsammans-konferens men där blev jag återigen… jag vill inte vara den röda, jag vill bara få vara…
Oliver: Vi jobbar på det. Men jag vet, jag själv har ju spelat in mycket. Och när jag tittar tillbaka på det så känner jag ofta att jag borde kunnat bättre än det jag gjorde. Så jag undrar bara - känner ni ibland när ni tittar på äldre saker så är det något ni skäms över? Eller vad?
Självreflektion och utveckling
Jan: Ja men det är väl lite de som jag säger. Där man hade fel. Drogs med. Alltså 2020, 2021, alltså vi drogs med jättemycket i de här alternativa investeringarna. onoterat där. Jag vet att vi hade Coeli Wealth, Family office eller whatever i podden. Vi pratade… Det var ju då vi köpte vinflaskorna. Så lite sådana här extra grejer. Men å andra sidan så var vi även tydliga med att det skulle vara för lekhinken. Men sedan dess har vi ändå avvecklat lekhinken.
Jan: Sen kan det ju vara mycket kvalitetsmässigt att det är ljud och ljus och pinsamt. Jag minns att jag kommer ihåg första avsnittet där jag stod på Kristianstadgatan när vi bodde där och så filmade jag på kvällen. Och så hade jag ingen koll på det här med ljus och speglingar etc. Så jag står där och pratar och det är så här aspinsamt idag. Och sen går du förbi, du har ju sovit så du går förbi och så syns du ju där i din natt i…Fönstret.
Jan: Vad ligger det i avsnittet nu?
Oliver: Jag tror att det är så här avpublicerat på Youtube.
Tekniska utmaningar
Oliver: Är det något annat så här blunder som det heter, så här teknikstrul, fel datum har sagts till gäst?
Jan: Nej men det händer ju hela tiden. Alltså vi hade ju typ häromdagen så hade jag glömt sätta på inspelning på en kamera. Det har hänt. Men idag har… Ljud och sånt har vi också haft strul med. Ja, men idag så har vi så mycket, alltså det är ganska mycket rutin.
Caroline: Så här, vi glömmer alltid att ta bilder på våra gäster. Det hör till. Men någon blooper… Så vi har gjort många bloopers, vi har väl en blooper-mapp?
Jan: Ja, vi har en blooper… Oliver lägger ju ut ibland en blooper-tråd.
Reflektioner över tidigare insatser
Caroline: Nej men jag känner så att jag… Om jag ska ångra någonting, det är ju min egen insats ibland.
Jan: Du var ju sjukt besviken med finansministern.
Caroline: Ja men jag var inte besviken på henne utan jag var besviken på mig själv att jag inte hade liksom… Vissa frågor kom efteråt till mig - jag skulle ha frågat det, varför gjorde jag inte det? Så kunde jag känna så att jag inte hade kanske förberett mig tillräckligt mycket. Men jag har ju haft mycket svår prestationsångest så jag tänkte att jag behöver bidra mer in i avsnitten och sånt och då blev det aldrig bra. Bara slappna av, men när jag blir uppstressad i ett avsnitt så blir det oftast inte bra för mig.
Minnesvärt möte med finansrådgivare
Jan: Nu vet jag en som inte kom med som är bortklippt men det är så här - vi har Per från Evida som är finansiell rådgivare och detta är ju närtid, så det är ju faktiskt ett avsnitt som ska komma. Och där är ju så här, vi har ju konstaterat flera gånger att min och Carolines hjärna funkar väldigt olika, att jag har liksom så här, okej jag har en ganska röd tråd, hur jag vill göra och liksom hur jag ska gå.
Jan: Men då är det ju så här att Per, förutom att vara finansiell rådgivare, så är han då medlem av Svenska Olympiska kommittén. Varpå jag presenterar honom, han är här i rollen av finansiell rådgivare, de har ändå sponsrat avsnittet det första gången, lite nervöst. Och direkt efter att jag presenterar honom och säger att det är Svenska Olympiska kommittén, så bara tar Caroline med oss på en resa.
Ett oväntat samtalsspår
Caroline: Jag ställde en fråga sen så gick han igång och pratade om det och jag tänkte…
Jan: Du skyller inte på mig.
Caroline: Men det var inte meningen att vi skulle prata så länge om det.
Jan: Så tio minuter senare har vi bara pratat om Svenska Olympiska kommittén, hans roll, vad de gör, hur de är inblandade i olympiader. Och jag var bara så här… Alltså vi ska kanske inte prata om det.
Jan: Men det var inte meningen att vi skulle prata så länge om det. Så fick vi klippa bort det och ta om det.
Förbättringsmöjligheter
Oliver: Det blev bra i slutändan. Det blev bra. Men efter de här fyra hundra avsnitten… Du nämnde kort i början att du kanske tycker att du är bättre på att formulera saker än gäster. Är det något ni känner… Alltså vad är era styrkor?
Jan: Ja det är en spännande fråga. Carolines styrka är detta som jag upplever är frustrerande ibland - att man vet aldrig vart ett avsnitt tar vägen med Caroline. Det tycker jag är din största styrka.
Caroline: Det låter ju inte som en styrka.
Jan: Jo för att det gör det ofta intressant. Det gör det ofta intressant. Om man kommer in på andra saker. Och du gör det ofta mer på personligt, alltså som när vi har haft Patrik, du kommer ofta in på liksom så här, “som människa” frågor. Jag tycker det är ett jättestort bidrag eller?
Caroline: Ja, ja, absolut, absolut. Jag hoppas det.
Jan: Jag upplever ju att dina styrkor är bland annat då att du liksom är jätteduktig på den här röda tråden ja, och också veta liksom vilka frågor som är som lyssnarna kanske vill ha omedelbart svar på.
Caroline: Ja fast där tycker jag du är bra också, att du säger liksom så här, “okej men detta är lyssnarna” det får du ju mycket feedback på, att du ställer frågan.
Lärdomar från gäster
Oliver: Och med gäster är det något favorit guldkorn? Du nämnde några men är det något livsförändrande om ni vill ta något från gäster måste ju vara…
Caroline: När Erik Strand sa att han inte tyckte att man skulle månadsspara, det måste vara ett livsförändrande.
Jan: Det var det absolut och han har hela resonemanget kring pengar och han lever också verkligen som han lär.
Caroline: Alla avsnitt är långsamt livsförändrande. Om vi inte hade haft podden då hade vi förmodligen inte utvecklat särskilt mycket eller snabbt i alla fall. Men nu får vi göra det och så långsamt då förändras livet och inställningen till saker för oss och så är det jättesvårt att sätta fingret på vad det är som är livsförändrande.
Inspirerande gäster och deras påverkan
Jan: Jag vet ju att du gillar Jonathan Stolzenberg. Moas avsnitt “Pengar är inte lösningen, pengar är bara förstärkare.”
Oliver: Om ni skulle vara tvungna att byta liv med någon av era gäster, vem skulle det vara i så fall?
Jan: Oj, vilken svår fråga. Man känner ju vissa av gästerna ganska väl.
**Caroline **Vad roligt att du sa Moa och Jonathan, alltså en merge av de två.
Jan: Av de två? Nu får du motivera.
Caroline: Moa hon är liksom mjuk och… Väldigt så emotionellt intelligent. Och Jonathan är logiskt intelligent. Så bara de två tillsammans liksom och sen så deras liv är också spännande. Det hade ju varit så supermänniskor.
Fascinerande livsöden
Caroline: Jonathan har ett väldigt spännande liv och Moa har också, men jag inser att jag vet inte så mycket om Moa som jag skulle vilja veta så att jag får väl ringa henne helt enkelt. Men Jonathans liv har vi inte heller pratat särskilt mycket om. Men vi hoppas att vi ska få göra det.
Oliver: Ja. Men om man tar gäster och kollar på historiska personer, vem hade ni velat ha med då som inte är vid livet längre? Jag menar seriefigurer eller vem ni nu vill bjuda in?
Jan: Napoleon. Nej men Seneca. Jag hade nog gillat Seneca. Oj. En historiker eller typ Caesar eller någon sån här. Ja, någon sån.
Historiska personer som inspirerar
Caroline: Jag hade tagit en kvinnlig regent. Kanske några kvinnliga regenter, ja. För att höra så. Hur är det egentligen du gör för att ha koll på statsfinanserna? Elisabeth I, Katarina den Stora.
Jan: Eller den här piraten, Piratdrottningen.
Caroline: Ja, Madame Ching. Alltså, herregud. Tusen skepp i sydkinesiska havet. Hon var den största piraten av dem alla under sin tid. Hon började på en sån där blomsterbåt som inte var särskilt glamoröst. Som barn, alltså. Det hade varit intressant.
Tankar om poddens betydelse
Oliver: Men jag tänker vi ska försöka avsluta här snart men om podden aldrig hade startats då, vad hade ni gjort då? Alltså hur hade det förändrat vad ni är idag då?
Caroline: Det är jättesvårt att säga egentligen.
Jan: Min återstående fråga alltid som jag, det är ju så här karriären som inte blev - investment banker eller management konsult eller typ jobba på EQT eller Investor.
Caroline: Hur länge hade du stått ut med det?
Jan: Jag vet inte. McKinsey… jag har ju alltid haft…Närt någon… Vet du vad? Jag har ju inte berättat det. När jag var som lite deppigast förra året så sökte jag faktiskt en vikariat på Bain och fick inte det.
Oliver: Alltså, det är ju inte konsulter.
Jan: Men du fick inte det för att du är egen företagare förmodligen?
Reflektioner kring karriärval
Jan: Jag vet inte. Jag vet inte, men jag fick ingen motivering.
Caroline: Kunde du inte be dem om det?
Jan: Nej det var dessutom bara ett ettårsvik. Ja så jag vet inte.
Personlig utveckling genom podden
Oliver: Svår fråga. Har ni känt någon personlig fördel av RikaTillsammans?
Caroline: Säkert har vi haft jättemycket personliga fördelar men det är också svårt att veta. Det är ungefär som att någon kunglighet tyckte så, men alla är så himla trevliga hela tiden. Ja, det är klart att de är det för att du är kunglighet. Och det kan vara så att man inte fattar vilka fördelar man får.
Jan: Det är enkelt. Folk svarar på ens mejl.
Caroline: Ja, folk svarar kanske på ens mejl. Om man nu har en förfrågan och säger att vi skulle vilja göra den här podden med dig.
Erfarenheter av inflytande
Jan: Sen har jag pinsamheter…Typ två gånger har jag använt RikaTillsammans som slagträ.
Caroline: Har du?
Jan: Ja, du var ju med Oliver en gång där jag blev så jävla förbannad på Swedbank. Ja, just det. Jag hamnade i kundservice och jag behöver inte gå in på det, men de la på på mig.
Caroline: För att du blev så arg?
Jan: Ja, för jag tyckte att de var inkompetenta.
Hantering av kundservice
Caroline: Oj, oj oj, de la på?
Caroline: Alltså för de spelade ju inte in de här avsnitten, eller de här…
Jan: Ja, och jag begärde ut det.
Caroline: Och fick du det?
Jan: Nej.
Caroline: Fick du inte det?För din trygghet är det ju.
Jan: Ja, och sen mejlade jag till vår bankman och då fixade han allting och sånt och då kunde jag typ lugna ner mig. Men där var jag så här “jag har Sveriges största podd om ekonomi. Nu jävlar ska ni få.”
Caroline: Men din bankman han fixade…Någon chef på Swedbank som hörde av sig.
Jan: Alexander Levin i Malmö på Swedbank i Malmö, han räddade er på Swedbank.
Konflikter och lösningar
Caroline: Han räddade er, ja.
Jan: Det var något annat också. Jag var så jävla förbannad.
**Oliver:***Vet du vem jag är?
Jan: Nej så har jag faktiskt inte gjort. Men jag skrev så här… Jag minns inte vad det var. “Så här kan det inte gå till. Jag fattar att de flesta har inte det. Men jag har den här plattformen.” Sen var det en bank som gav sig på… Danske Bank gav sig på oss för något år sedan. Med HSB-bospar.
Caroline: Ja. Vi hade gjort ett avsnitt om det. Och att det inte var så himla bra egentligen ekonomiskt.
Jan: Vi gör det. Och vi har gjort det sedan våra barn föddes. Men det är egentligen inte superbra. Och vi borde egentligen inte göra det. Men vi gör det känslomässigt. Det var allt.
Diskussion om bosparande
Caroline: Också för det här med lägenhet. Att man kanske ändå vill ha någon slags…
Jan: Och så var vi så här, fonderna i kassan, det var inget ISK. Jag borde inte göra detta men vi gör det. Vi är ändå fortfarande kunder och har det här bosparandet.
Jan: De gjorde ett pressmeddelande.
Caroline: Och tyckte att vi var snobbar. För att vi inte ville bo i utkanten av stan.
Jan:* Nej men det var inte det de…
Caroline: Jo det skrev de också. Jag kommer ihåg att jag sa så, “ja det kan vara skönt också om man får lov välja lägenhet i ett bra läge liksom. Så att man inte behöver gå hem eller åka buss hem långt om man har varit ute på kvällen.” Typ något sånt sa jag. Och då var det också kommentaren från dem var att vi var snobbar. Som inte ville bo var som helst.
Känslor kring boendeform
Caroline: Och jag blev faktiskt förbannad för det. Hyser fortfarande agg mot HSB varje gång jag ser den här kuverten komma hem. Så tänker jag så här “ja, det här är en dålig affär.” Men okej då.
Jan: Ja, nu kan vi få skit igen.
Caroline: Ja det kan vi få.
Jan: Okej. Jag är ju så här, hyresrätt är ett underskattat boende. Apropå saker vi lär oss. Det var också sjukt två ball avsnitt. “Hej, jag varit mäklarschef i massa år. Nu slutar jag. Här är saker du inte vet om bostadsmarknaden.” J
Jan: Och då sa han ju så här, hyresrätten är ett underskattat lyxboende. Och jag har hållit med honom sedan dess. Vi hade ju till och med Nrrban här nu som också är mäklarchef där vi sa det sant-falskt och vi säger den här sant-falskt hyresrätt är underskattat det handlar sant.
Diskussion om samarbeten och sponsring
Oliver: Ingen tvekan. Men om vi tänker oss ett scenario där man slipper all sån här kritik om samarbeten, Danske Bank och så vidare. Om ni fick ha en sån här produkt eller tjänst som liksom sponsrar unlimited, täcker alla pengar som behövs - vad skulle det vara?
Jan: Okej nu ska jag säga någonting som jag aldrig har sagt. Jag kan ju ibland störa mig på att jag inte var med och startade Lysa. Alltså det är så uppenbart…
Caroline: Men startade de inte Lysa strax efter att… När startades Lysa?
Jan: 2019.
Caroline: Och när upptäckte du globala indexfonder?
Jan: 2011-2013. Så att där kan jag ju… Jag tycker ju på riktigt Lysa och Opti, alltså fondrobot är en briljant idé. Och det är ju därför vi också har egna pengar. Och där kan ju ibland vara så här “fan det där skulle man ju kommit på själv”. Men sen är det också en sån här… Alltså jag hade ju aldrig pallat med den juridiska biten och allt det där andra. Men det är ju en sån grej.
Tankar om oberoende
Caroline: Men nu svarar du egentligen på någon annan fråga. Det här var ju frågan om vi skulle haft någonting som bara sponsrar oss. Men det är det du menar… Jag tror inte Lysas… Även om du skulle varit med och startat det skulle väl inte, eller hur tänker du då?
Jan: Nej men ja, om jag bara fick välja en sponsor som hade bara finansierat… Men då är det en fond av Lysa eller Opti, det är mina favoritgrejer. Eller om jag hade fått önska så hade… Alltså folk placerar oss ibland i den här public service-kategorin och det vill säga mer så här - vi blir inte påtänkta på samarbete för RikaTillsammans är så här evidensbaserat, det är som typ SVT brukar ju folk säga ibland.
Tankar om finansiering och oberoende
Jan: Så att jag kan ju ibland känna så här - alltså fan, varför så här… Detta låter ju skitdumt, vi borde få presstöd. Så kan jag ju tycka, men så funkar det inte i Sverige. Utan det hade varit så sjukt skönt att kunna bara vara… Skippa hela tanken att vi behöver ha reklamavsnitt, för vi lägger under ganska mycket tid på samarbeten. Och det är också så att jag upplever att vi har ganska begränsat antal samarbeten vi kan göra med tanke på våra värderingar.
Communityn och framtiden
Jan: Det är ganska slitigt… Nu har vi fantastiska patrons som jag vill ge tillbaka ännu mer till. Så att det är ju next best thing att kunna bara göra, att inte behöva ta hänsyn till saker, att kunna få göra mer av det som är intressant för communityn, för den lilla människan. Och nu tycker jag ändå att vi har hittat en bra balans i det där, så att tack till vår fantastiska Patreon community som gör detta möjligt. Alltså som ett sånt här avsnitt - vem fan vill betala för det? Vem vill betala för det?
Oliver: Nej, och då är det ju en fysisk träff när detta släpps.
Jan: Exakt, vi försöker ha det löpande. Det är mycket tack vare Oliver och Caspian som har varit så här att vi faktiskt har de här fysiska träffarna för att det är apropå…
Rekommendationer och favoriter
Oliver: Dels bonusavsnitt eller digitala träffar och annat. Har du någon du känner så?
Caroline: Nej jag har faktiskt ingen sån.
Oliver: Nej men då tänkte jag att ska ta några rekommendationer som ni ofta brukar ställa till gäster och annat. Tänkte vi kör lite snabbt här. Om ni får rekommendera en bok?
Bokrekommendationer
Jan: Jag brukar rekommendera halva “Rich Dad Poor Dad”. Den första halvan, inte den som handlar om fastigheter och sen har den gått crazy. Men den första halvan är bra. Nick Maggiullis bok “Just Keep Buying”, fantastisk. “Rikaste mannen i Babylon”, också jättebra bok. Så de tre skulle jag väl säga är väl ekonomiböcker. Sen andra böcker, jag läser ju mycket skräp.
Caroline: Jag gillar Ramit Sethis bok. “I Will Teach You to Be Rich.”
Jan: Caroline, du är ju den som är kulturell av dig.
Caroline: Vi pratar om ekonomiböcker. Kulturell och kulturell… Alltså jag vill ju gärna läsa sånt som är enkelt och spännande. Men sen så är jag med i en bokklubb där det är litterärt.
Inspirerande läsning
Jan: Men jag gillar ju sådana böcker som gör att man fattar världen. Jag gillar ju den här “Vete, vapen, virus”.
Caroline: Jo men sådana populärvetenskapliga böcker är kul.
Jan: Sen gillar jag…
Jan: Fick jag av Jonas från Opti fick jag tipset om den här som nu är “Three Body Problem” som det är Netflix-serie på. Jättebra, jag gillar Dune-serien.
Caroline: Vad heter han, Adam Grant? Han hade ju skrivit en bok, vad heter den? När man är bland annat när man befinner sig på Mount Stupid.
Oliver: Jag kommer inte ihåg hans namn.
Caroline: Adam Grant. Adam Grant skriver ju flera olika böcker. Han är ju bra. Och sen har jag också läst Mark Mansons bok ju. “The Subtle Art of Not Giving a Fuck”. Och den tror jag faktiskt har påverkat ganska många.
Fler boktips och lärdomar
Jan: “Die with Zero” av Bill Perkins. Också en jättebra bok.
Oliver: Någon tv-serie ni gillat på sistone?
Caroline: På sistone?
Oliver: Ja, eller vad som…
Croline: “Succession” gillar vi.
Jan: Ja, “Slow House” på Apple TV.
Caroline: “Diplomaten”, “The Diplomat”. Innan dess gillar vi åtta säsonger av “Homeland”. Det var riktigt bra grejer.
Favoritserier och familjetraditioner
Jan: Jag gillar ju “Game of Thrones” såklart.
Caroline: Jag såg aldrig “Game of Thrones”. Första säsongen såg jag sen så…
Jan: Sen missade du den.
Caroline: Jag missade inget.
Oliver: Har ni någon film också då? Jag vet att ni har väl någon lista med er dotter som ni ska gå igenom.
Jan: Hon kom förresten till mig häromdagen och sa att jag inte fick se “Alien” med henne för jag kunde inte uppskatta den filmen för dess finess.
Caroline: Men du har väl inte sett den Oliver?
Caroline: Jag som kommer se den med henne. Period.
Film och kulturupplevelser
Jan: Det var också ett tips vi fick från någon i communityn som var så här “hundra filmer att se med sin tonåring innan de flyttar hemifrån”. Så vi håller på och betar av den.
Caroline: Och så kommer man in på kontoret på kvällen så sitter de och ser “Batman Begins”. Och jag bara “fotot, musiken, storyn”. Jag måste gå och natta. Så jag får se den själv igen. Allting är perfektion i den filmen.
Poddrekommendationer och intressanta ämnen
Jan: Ja, men så där. Det har vi sett. Någon podd utanför? Krigshistoriepodden.
Caroline: “USA-podden” lyssnar jag på. Ibland “Rysslands-podden”. Men detta är alltså sånt som har skett på senare tid. När jag har insett att världens ordning har rubbats. Då måste man veta vad som händer.
Historiska insikter
Jan: Apropå din historiska fråga, nu när vi körde från Sälen så lyssnade jag på “Tyska bondeupproret” som var på Krigshistoriepodden. Saker man aldrig hade aning om. Men då ska tydligen Martin Luther ha varit en väldigt oskön kille. Vilket jag aldrig visste. Jag tänkte Martin Luther, du vet så här protestantismen och sånt.
Jan: Men då var han… Per. Om det är någon otrevlig människa… Han var så här, jag hade hellre suttit med Göring än Martin Luther. Martin Luther skriver en massa okända böcker om judarna och deras lögner. Och bara en massa konstigheter. Och hatade bönderna. Ja men du vet, han verkar så här. Och jag var så här “shit, Martin Luther.”
Caroline: Visste du ändå att han var lite genuin och tyckte att folk inte skulle hyckla?
Jan: Jag måste hitta om det är någon som vet Krigshistoriepodden om Martin Luther, varför han var en sån despicable person och hur han kunde ha fått det här arvet efter honom ändå bara blev en enda grej det är så positivt.
Historisk insikt om Martin Luther
Jan: Men han var ju anti de här bönderna som skulle göra det här upproret. Och då var det så att alltså det är så roligt - okej men vad var det de här bönderna önskade? Vad var det här upproret? Jo, de ville få lite betalt för sitt jobb, de ville förstå vad prästen predikade på söndagar och de ville kunna välja sin präst så att om prästen är dålig att de fick en ny. Alltså det var liksom helt rimliga önskemål.
Caroline: De tog sig i ton, de tog sig i ton. Det gick inte hem. Du måste förstå att det är liksom att rucka saker ur sitt tillstånd och det är jobbigt för sådana som Martin Luther, för han var väl kanske välbeställd. De ska inte komma att tro att de kan be om saker.
Jan: Så ett shoutout till, jag är Patreon-medlem på Krigshistoriepodden.
Oliver: Avslutande så har vi en fråga som gör come back, och sen en fråga därefter också. Hur konstig är du på en skala 1-10?
Jan: Caroline, hur konstig är du?
Caroline: Ja, kanske 7… 7?
Jan: Säg något mer, varför 7?
Caroline: För mina intressen är lite så udda kanske.
Självinsikt och humor
Jan: Jag skulle väl säga 8-9.
Caroline: Varför tänker du det? Du har ännu mer udda intressen.
Jan: Jag är ju inte en lätt person. Jag jobbar mycket, jag har höga krav men jag är ganska rak. Och sen kan jag vara ganska… I perioder kan jag vara ganska bitter. Så att nej, jag är ganska konstig. Jag vet inte Oliver, vad säger du som är utifrån, hur konstiga är vi?
Reflektioner kring att vara annorlunda
Oliver: Jag vet inte, alla tycker… Jag tycker också att jag är konstig. Tänker man inte alltid det?
**Caroline:**Jag tror alla tänker att de är konstiga, att man inte hör hemma.
Jan: Det är som Lennart Göte brukar säga: “Vi gör alla så gott vi kan och fattar så fort vi hinner.”
Sämsta finansiella råden
Oliver: Ja men lite så är det väl. Och sen har vi också, som ni alltid brukar fråga gäster, sämsta rådet inom finans.
Jan: Ja, och detta var starten på timme tre. Nej, men jag skulle säga så här enkelt - jag har längtat efter den här frågan. Nej men myten om att om man bara anstränger sig och lägger ner mer tid och läser fler böcker eller gör sin analys så kommer man få ett bättre resultat än andra på finansmarknaden. För att man fattar inte att kopplingen mellan arbetsinsats och resultat är väldigt begränsad inom sparande.
Balans i investeringar
Caroline: Jag skulle säga att det inte behöver vara så himla allvarligt. Om man har en viss summa pengar på plats i den här båten som då ska ta en på havet så kan man ju leka med resten och ha lite kul. Det tycker jag - vill man köpa bitcoin så gör det. Alltså det måste ändå tillföra någon elektricitet i ens liv.
Jan: Det ska vara lite sexigt.
Caroline: Är det inte sexigt längre så säljer man det.
Jan: Carolines magiska tajming…
Caroline: Det är ingen magisk tajming för oss andra som sitter och kollar utifrån och kollar på Avanza-kontot.
Lärdomar från poddskapandet
Jan: Det har hänt en gång att jag har haft en tajming, en gång vid flertalet tillfällen.
Oliver: Jag tänkte också på det jag talade om så här - konstigt det är ju inte normalt att åka på det så länge som ni har gjort och lägga ner så mycket tid. Ni är konstiga på det sättet att det inte är normalt att hålla ut så länge som ni har gjort.
Jan: Extremt envisa.
Oliver: Tack för det.
Jan: Och så Oliver, tack för både att du tog kontakt, började jobba på RikaTillsammans och allt det du gör. Utan det hade vi inte varit här där vi är det här året. Tack både för det och tack för avsnittet idag.
Jan: Och framförallt tack till dig som har lyssnat eller tittat och som pallar med oss och lyssnat i 400 avsnitt. Och förlåt för de första 200.
Oliver: Och de 200 nästa!
Jan: Tack.
Tack för all underhållning och utbildning!
