Nedan följer en automagisk transkribering av intervjun gjord med hjälp av AI. Det innebär att den inte är ordagrann och kan innehålla fel.
Visa hela transkriberingen
Introduktion och bakgrund
Jan: Välkommen till RikaTillsammans och dagens avsnitt! Här pratar vi om olika personer i olika ekonomiska scenarion. Vi möter allt från studenten i början av sin ekonomiska resa, till människor mitt i livet med hus och barn. Vi träffar även personer som står inför pensionen, driver egna företag, eller har stora förmögenheter på många miljoner. Detta avsnitt gör vi tillsammans med Per Palmström, en oberoende finansiell rådgivare och tidigare skattejurist på Evida, ett Family O ffice i Malmö.
Jan: Detta är visserligen reklam för dem och vi gör detta avsnitt som ett sammarbete, men jag tycker det är superintressant att få perspektiv från någon som delar vår filosofi. Detta är den första delen av vad som kan bli två eller tre avsnitt. Vi har ett extra avsnitt där Per diskuterar indexfonder, fondrobotar, guld, och alternativa investeringar - men se detta avsnitt först, eftersom det utgör grunden. Och sedan kommer vi att eventuellt ha en livekväll där vi kommer prata om ISK för personer som bor utomlands eftersom det är då kombinationen av finansiell rådgivning och skatt vilket är deras expertområde och det har vi haft många diskussioner om i forumet.
Caroline: Varmt välkommen till RikaTillsammans-kanalen, där vi utforskar allt som är roligt med privatekonomi och livet! Varje vecka delar vi med oss av våra erfarenheter, vår livsresa, våra framgångar, och våra misstag. Allt för att du ska kunna göra din ekonomi, ditt sparande, och ditt liv lite rikare. Vi som driver denna kanalen heter Caroline och Jan Bolmeson.
Presentation av Per Palmström
Jan: Varmt välkommen, Per Palmström! Du har en imponerande bakgrund: utbildad jurist, erfarenhet från Mannheimer Swartling, PwC, och KPMG. Under de senaste 10 åren har du varit medgrundare till Evida, ett family office i Malmö vi är oberoende finansiella rådgivare. Dessutom har du suttit i styrelsen för Sveriges Olympiska Kommitté i över 10 år, och tävlat i fäktning.
Per: Stämmer bra.
Jan: Vi ska prata om din resa från jurist till finansiell rådgivning. Men först, för den som inte känner till Evida: hur skulle du beskriva verksamheten på 60 sekunder?
Per: Vi är oberoende finansiella rådgivare som följer den finansiella vetenskapen så gott vi kan. Våra kunder har normalt sett runt 5 miljoner och uppåt, och vi hjälper dem med allt. Det inkluderar familjerättsliga frågor, skattefrågor, och bolagsärenden. Vi skapar en helhetsbild, simulerar deras ekonomi fram till hundraårsdagen, och ser till att de kan leva det liv de önskar med sina pengar.
Ekonomiska scenarion och rådgivning
Jan: Låt oss tala om snittlyssnaren på RikaTillsammans. Hen är cirka 43 år gammal, tjänar mer än 80% av svenskarna, har barn, och ett belånat boende. Sparandet ligger över genomsnittet, kanske runt hundratusen. Vad skulle du säga är viktigast för en sådan person att tänka på?
Per: I den åldern har man ofta byggt upp ett betydande pensionskapital, särskilt som tjänsteman eller tjänstekvinna. Detta är en stor tillgång som behöver ses över. Min erfarenhet är tyvärr att de flesta är ointresserade, nästan rädda, när man tar upp ämnet. Men det är viktigt att förstå och hantera detta kapital på rätt sätt.
Jan: Vad tänker du att man ska se över?
Per: Då menar jag att man ska titta på hur pengarna är placerade. Var är pengarna någonstans? Vem har hand om dem? Försöka sig bryta igenom den här vallen av termer och konstruktioner som är helt obegripliga egentligen. Det är ju fantastiskt komplicerat. Jag misshandlade själv min tjänstepension ända tills jag började med detta. Och började då titta tillbaka på gamla rådgivning protokoll. Och så inser jag att de har alltid rådgivit det som är det dyrast.e Jag hade ju kunnat begripa det om jag hade läst på och visste.
**Per:**Så att man ska se över vad det kostar. Man ska ju då enligt min uppfattning inte försöka spekulera med de pengarna utan köpa… Det som ni här brukar prata om, globala, breda, billiga indexfonder. Placera det där, inte hoppa in och ut. Se över premiepensionen. Mitt förslag är att man byter tillbaka till AP7.
Per: Om man inte redan ha det där. För det där kommer att ha stor betydelse. Om är 43 år och går i pension när man är 69 år. Det är lång tid. Så det där kommer att ha stor betydelse. Så det tycker jag är en givet. Det är lätt. Det kostar inte så mycket. Men man bör verkligen förstå det.
Jan: Och vad är den andra stora vinsten?
Per: Ja, den andra stora vinsten får man ju se över, vad vill jag med livet? Vad har jag för kostnader? Går man hela tiden back och börjar plocka smålån och sådana grejer, det ska man ju inte. Det kanske inte är det den här typen av 43-åringar med bra jobb gör. Man har förmodligen inte kunnat köpa sitt hus kontant själv om man inte har ärvt massa pengar.
Per: Och då blir ju det en stor exponering i familjens ekonomi. Så då bör man ju se över hur man bor. Nu förutsätter jag att man äger boendet, det behöver man ju inte göra.
Jan: Jag sa ju det, man äger ett boende.
Per: Och där ska man ju som alla nu säger, men som är så svårt, pressa banken så att man får så bra ränta som möjligt.
Per: Och så har man ju det här eviga dilemmat om man ska binda eller ha löpande eller så gör man lite av varje. Det vetenskapliga svaret är att det är billigare att köra löpande eller rörligt som det är. Och sen om det blir ytterligare pengar över så får man ju försöka spara det. Och jag har har man tid och uthållighet så är det ju samma filosofi där som med pensionspengarna.
Per: Sen är det ju inte förbjudet att gambla. Man ska bara veta vad man håller på med.
Jan: Och hålla det avgränsat tänker du
Pensionskapital och långsiktig planering
Per: Ja, då tänker jag att ett stort sparande man har där i den åldern, om man då har, förmodligen en tjänsteman eller tjänstekvinna, att man har fått in en hel del pensionskapital som man ska leva av när man börjar bli äldre, det tycker jag man ska se över. För där tror jag man sitter på en stor tillgångsområde. Min erfarenhet är att de flesta är totalt ointresserade, de nästan blir rädda när man börjar prata om det. Vad tänker du när du ser sig över? Då menar jag att man ska titta på hur pengarna är placerade, var är pengarna någonstans, vem har hand om dem?
Per: Försöka sig bryta igenom den här vallen av termer och konstruktioner som är helt obegripliga egentligen. Det är ju fantastiskt komplicerat. Jag misshandlade själv min tjänstepension ända tills jag började med detta, och började då titta tillbaka på gamla rådgivningsprotokoll. Och så inser jag att de har alltid rådgivit det som är det dyraste. Jag hade ju kunnat begripa det om jag hade läst på och visste.
Strategi för unga vuxna
Jan: Vi tar Emma. Emma, hon är ung, alltså hon är i 30-årsåldern och hon har typ mellan 10,000 och 50,000 kronor sparat. Så när man är i början av livet, vad tycker du är de viktigaste vinsterna? Eller vad borde hon ha koll på?
Per: Så här, jag känner ju inte Emma, som du förstår. Men vi lägger till en förutsättning att Emma är pigg och frisk och jobbar och är i arbetsför ålder. Ni har ju själva pratat om det här med humankapitalet, det är väl egentligen hennes viktigaste tillgång.
Per: Så hon ska ju se till att tjäna pengar och jobba. Men även komma ihåg att leva. Jag har själv en 27-åring och en 30-åring så jag kan identifiera mig med vad de håller på att prata om.
Jan: Vilka råd ger du till dem?
Per: Jag ger dem rådet att spara löpande. De har köpt boende, lite kanske med hjälp av föräldrarna - både pappa och mamma har bistått med handpenningen. Deras sparande ligger hos oss i verksamheten, där vi förvaltar det väl diversifierat och vetenskapligt. I deras ålder kan de ta mycket risk, vilket är en fördel. Även om aktiemarknaden skulle gå ner, så har de inget definitivt sparmål just nu. Om det behövs, kan de dessutom få hjälp av föräldrarna under en kortare period för att komma över en svacka.
Situationen beror förstås på var i livet man befinner sig. En ung människa har generellt goda möjligheter att satsa på aktiemarknaden och kan ta mer risk. Men, det finns ett viktigt tillägg: Om hon till exempel har sagt “om tre veckor ska jag köpa en cykel som kostar 10,000 kronor, för jag älskar det” - ja, då ska hon absolut inte köpa aktier och hoppas på uppgång under dessa tre veckor. I sådana fall får hon istället se till att spara pengarna på ett säkert sätt.
Företagarens ekonomiska planering
Jan: Nu ska du få träffa en ny person. Sara. Sara, allt du får reda på om Sara är att hon är företagare. En hyfsat framgångsrik företagare om hon är själv så omsätter hon mellan en och två miljoner om året. Har hon anställda så omsätter hon en miljon per anställd.
Per: Då ska ju Sara, det blir mycket skatt där skulle jag spontant säga. Nu har jag jobbat med det tidigare. Men pengarna i bolaget kan hon ju inte köpa smör och bröd för och betala sina egna räntor. Så behöver ju fundera på hur hon på bästa sätt får ut det överskott som finns i bolaget i egen ficka. För bolaget förutsätter att där gör hon nog vad hon kan och drar in intäkter och har kostnader, så vi fördjupar oss inte i det.
Per: Sen ska ju hon då fundera på hur mycket hon ska stoppa in i tjänstepensionen. Jag tycker hon ska ha en tjänstepension, därför att då är pengarna avskilda och borta. Det finns ju varianter som på sitt sätt kanske kan vara bättre om man sparar i eget bolag och så där. Men om man då kommer i en skymningstid och det går dåligt, så riskerar ju det att försvinna i bolaget.
Hantering av större förmögenheter
Jan: Joakim som har typ en investerbar förmögenhet på mellan 5 och 10 miljoner.
Per: Nu kan inte jag säga om han är kund och så. Du får se Joakim framför dig som har mellan 5 och 10. Han har kanske fått ett arv eller sålt ett bolag. Vi måste ju börja prata med Joakim ordentligt. Vi pratar sällan om pengar i början. Var är du i livet? Hur många har du försörjningsansvar för? Vad har de andra för några inkomster?
Investeringar och riskhantering
Jan: Nu kommer vi vidare till nästa scenario. Sara, allt du får veta om Sara är att hon är företagare.
Per: Är det allt?
Jan: Det är allt, så får vi hitta på. Men jag skulle gissa så här: En hyfsat framgångsrik företagare som, om hon är själv, omsätter mellan en och två miljoner om året. Har hon anställda, så omsätter hon en miljon per anställd. Har hon tjänat in pengarna i bolaget?
Per: Ja, då ska ju Sara - det blir mycket skatt där, skulle jag spontant säga. Nu har jag jobbat med det tidigare. Men pengarna i bolaget kan hon ju inte köpa smör och bröd för, och betala sina egna räntor. Så hon behöver ju fundera på hur hon på bästa sätt får ut det överskott som finns i bolaget i egen ficka. För i verksamheten, vi vet ju inte vad det är heller, och där är ju en hel del att fundera på.
Per: Tänker jag så här: Man ska säga något snabbt, för det är roligare. Lön upp till brytpunkten, och sedan - så är hon ju säkert verksam i bolaget - så det är de så kallade 3:12-reglerna man ser över. Då kan man ju få en schablonmässig utdelning varje år till 20%. Den ska väl ändras nu i 2026. Och det är ju ganska bra uttryckt spontant, jag tror det blir så, om man får lov att tippa.
Pensionsplanering för företagare
Per: Sen ska ju hon fundera på hur mycket hon ska stoppa in i tjänstepension. Jag tycker hon ska ha en tjänstepension, därför att då är pengarna avskilda och borta. Det finns ju varianter som på sitt sätt kanske kan vara bättre om man sparar i eget bolag och så där. Men om man då kommer i en skymningstid och det går dåligt, så riskerar ju det att försvinna i bolaget.
Jan: Man vill rädda de anställda?
Per: Ja, och helt plötsligt så försvann pensionspengarna i det. Så då är det bättre att ha ett pensionssparande. Över en viss nivå kan det ju vara bättre att behålla pengarna i bolaget. Låt säga att det går jättebra, för hon verkar ju driftig, Sara tycker jag.
Skatteplanering och exit-strategier
Per: Så då tjänar hon massa pengar där och lägger på hög. Sen när hon närmar sig slutet kan man ju då det här med träda, om ni vet vad det är - där man inte längre är aktiv i bolaget under fem år. Det funderar man på att begränsa till fyra i det nya förslaget som du nämnde. Då blir det ju bara 25% skatt, och det är ju bättre än att få en massa tjänstepension utbetald som pension som skattas som tjänst.
Skatteplanering och pensionsstrategier
Jan: Två edge cases där som jag vill testa på dig. Ett sådant vanligt tips som vi brukar ge är att fem år innan man planerar pension, så maxar man periodiseringsfonder. Detta för att kunna ta ut lön som, alltså ta ut lön på oskattade pengar. Det är dessutom skattemässigt förmånligt efter när man är 68, för då minskar arbetsgivaravgiften. Vad säger du om det?
Per: Maxa P-fonderna fem år innan, och lösa upp dem som intäkt och kvitta mot kommande lön, även när du satsar i antal bedrivande verksamheter i bolaget?
Per: Har du jobbat som skatterådgivare?
Caroline: Detta låter som ett skiffer för mig. Vad betyder det?
Jan:. Som företagare kan man prata med sin redovisningskonsult, eller prata med dig, eller prata i forumet. Detta har inte jag hittat på, det tror jag är Monica. Communityn är ju sjukt smart.
Avancerade skattestrategier
Jan: Sen brukar jag ibland skoja att communityn ser det som sin stora uppgift i livet att rätta mig när jag har fel. Så då kommer alltid sådana saker upp. Och sen det andra var att om det går superbra och supersuperbra för Sara, så kan man ju typ när man kommer upp i 26 miljoner typ lösa ut allt på samma gång.
Per: Ta ut allt på en gång?
Jan: Ja, för då är det någon sån här 90 prisbasbelopp.
Per: Jag kan inte beloppen, jag glömmer alltid.
Per: Första delen, det man kallar gränsbelopp, då beskattas det med 20 procent. Och sen så säger du att så bra ska du inte vara, och då hamnar resten i tjänst. Men sen har man sagt att det finns ett tak på det, så det blir liksom 20 procent inkomst av tjänst. Vad det nu är, förmodligen 50 procent. Och sen går du tillbaks till… Det är väl 30 tror jag. Nej det är inte 25, det blir lite högre.
Investeringsrådgivning för större förmögenheter
Jan: Nu kommer vi nog in mer på era kunder. Joakim som har typ en investerbar förmögenhet på mellan 5 och 10 miljoner.
Per: Nu kan ju inte jag säga om han är kund hos oss. Vi måste ju börja prata med Joakim ordentligt. Vi pratar sällan om pengar i början. Var är du i livet? Hur många har du försörjningsansvar för? Vad har de andra för några inkomster? Och vad vill du egentligen? Jag trivs jättebra i sommarstugan, eller jag vill köpa en lustjakt, eller vad det nu är.
Per: Vi börjar med att förstå vem man är. Och tittar sen på vad det kostar att leva det livet. Och då kan man lägga in det i en beräkningskalkyl. Sen tittar vi på hur lång tid du har kvar till pension. Jobbar du? Vill du jobba? När vill du sluta jobba? Hur ser pensionspengarna ut?
Långsiktig planering och arvsfrågor
Per: Det känns ibland lite jobbigt, har vi insett. Folk som är 43, kanske hans föräldrar fortfarande är i livet. Men de kommer ju gå bort så då sneglar man lite, för det är ju en realitet. Sen vill ju inte folk sitta och räkna med om de ska få ha sina föräldrar med i livet, vilket är klädsamt och trevligt.
Jan: Man borde ju ändå ta med det i en plan.
Per: Ja, det gör vi ändå och försöker lite, men mer för att säga om man inte får ihop det ändå så kan man säga då blir det ju “icing on the cake”. Men det där lägger vi mycket tid på att försöka, eller inte försöka - vi reder ut det med de här människorna. Och sedan tittar man då på vad vi har för kapital.
Portföljstrategi och riskhantering
Per: Vi kallar det för lådor, du kallar det för hinkar. Jag tycker det är ett väldigt bra sätt att prata om det. Då börjar man titta på vad är det för pengar vi behöver just här och nu. Jag brukar ibland se det som ett flygplan - pengarna är på marken först, sen så skickar vi upp dem långt ut, till och med i yttre rymden kanske. Då är de svåra att få hem om man inte vill ta hem dem nu, men ju närmare tidpunkten kommer och man ska använda dem, ja då måste man ju börja ta ner dem i stratosfären, och till slut i atmosfären, och sen ska de gå ner för landning.
Då är ju lådtänket väldigt bra där man tänker att:
-
De pengarna ska användas inom ett år
-
De ska användas inom ytterligare några år längre fram
-
I takt med det kan man öka risknivån
Vi jobbar ju inte med en portfölj utan flera. Normalt sett blir det liksom, jag tror det är buffert, mellan och tillväxt ett, och finns det mycket pengar finns det till och med tillväxt två. Man ser över det en gång om året, dels om man håller sin spending rate - vi är ju inga poliser och så.
Klientrelationer och beteende
Per: Finns nog ändå något lite bra med det även om det aldrig är uttalat. När man helt plötsligt måste gå till en annan människa och prata om hur mycket man spenderat… Det är ju inte så att vi lägger några moraliska aspekter alls i vad folk gör. Det har vi verkligen alla ingen tanke på.
Men jag kan själv tänka mig att om jag ska gå till någon och säga “nu har jag gjort av med mycket mer”. Så det finns en viss återhållande faktor i det, tror jag. Så det blir nog snarare så att vi ibland får stimulera folk: “Kom igen nu, köp bilen! Du har ju alla de här pengarna. Vi har ju räknat på det. Varför gör du inte det?” Så det blir nog mer att vi behöver peppa folk med pengarna.
Ekonomisk livskvalitet och balans
Caroline: När han kommer till er så vet han inte vad han vill göra. Han har ju bara jobbat stenhårt. Finns det något sätt ni kan tackla det?
Per: Detta är en fantastiskt bra fråga, och det är nog mer vanligt än vad folk vill erkänna! Det handlar verkligen inte bara om att man är företagare. Jag möter många som:
-
Ser pensionsåldern i ett romantiskt skimmer
-
Tänker att “då ska jag…”
-
Men till slut kommer den dagen, och då:
-
Slutar telefonen ringa
-
Man får inga mer mejl
-
Allt det man tidigare suckat över försvinner
-
Man inser att man kanske var mer sitt jobb än vad man trodde
Det här handlar ju inte om ekonomi, det handlar ju om livsfrågor:
Vi är beredda på den typen av frågor, vi ser det och det händer. Vi är ju också i olika åldrar, och vi har ju en delägare som fyller 70 nu som heter Lars.
Utmaningar efter karriären
Per: Vi försöker ju inleda diskussioner om det. Men vi är ju inte psykologer. Man ska nog vara lite ödmjuk inför hur mycket vi kan med våra kunskaper. Men samtidigt är vi medmänniskor - och som medmänniska behöver man ju inte tillstå någon finansinspektion. Men man kan ju relatera till det och försöka coacha och pusha dem lite.
Vi har ju precis som ni, nu var det några år sedan då, men vi har ju Moa, har ju vi också haft kunder som har träffat och träffar tror jag fortfarande. Så att man hittar någon annan typ av människa som kan hjälpa till med den delen av livet.
Perspektiv på karriärövergångar
Jan: Det är ju extremt vanligt att man tappar:
-
Mening
-
Sammanhang
-
Syfte
-
Riktning
Jag tror vi hade en diskussion i forumet också. Någon såhär Silicon Valley-miljonär som sa: “Jag sålde mitt bolag för 975 miljoner dollar och jag är typ superolycklig. Jag har gjort slut med min flickvän. Jag har försökt att starta ett roboticsbolag.” Och då inser man…
Per: Man behöver inte vara så gammal. Vi har ju förmånen att få jobba med en del idrottsstjärnor, som hockeyspelare. Alltså, om du har varit hockeyspelare och kliver in på isen på ett fullsatt stadion i Las Vegas, alla jublar - hur hittar man någonsin någonting annat i livet som ger dig samma kick? Det är ju mer akut här nu. Det finns ju så många kanske, det finns ju en överrepresentation bland toppidrottare i spel och sånt där. Risken är att man tar längre tid på att tjäna upp pengarna, sen gamblar man bort dem i sin olycka.
Livsbalans och ekonomisk trygghet
Jan: Jag såg en sån NFL undersökning på NFL, där 80% av alla NFL-fotbollsspelare upplever en ekonomisk stress två år efter de har slutat, och många har blivit av med alla pengarna. Men det är en annan historia.
Caroline: Med dem här personerna behöver man liksom ta små steg bara kanske. Ni gör säkert ett bra jobb med det här med att vara medmänniskor och att pusha lite, att man ändå börjar där med det lilla kanske.
Per: Ja, och sen tror jag alla - jag har tänkt mycket på det - innan vi började programmet så pratade vi om det här med high sensitive person. Alltså, man föds själv och man dör själv i någon mening. Man har ett eget ansvar för sitt liv. Man bör reflektera. Om det är någonting man skulle vilja skicka med i alla. Och det gäller ju alla åldrar. Där jag är nu reflekterar jag över vad jag har gjort, och vad jag vill göra, och vad jag är på väg mot. Och det handlar inte om pengar, men någonstans bör man ju tänka på de tunga frågorna i livet. För att sen har man sina pengar, förhoppningsvis så att inte det är något orosmoment, och kan använda dem på det sätt man vill.
Perspektiv på livets slutskede
Jan: Vi hade ju någon i communityn som skrev efter ett avsnitt såhär: “Jag som jobbar på hospice kan intyga att pengar på bankkontot är det sista man tänker på när man dör.” Och det roliga var att jag misstolkade det, för så var det såhär - sista tanken innan man dör är bankkontot. Och sen var hon såhär, “nej det var nog inte det.” Nej, och då var hon såhär, ja men det man ofta pratar om såhär, att man skulle följa sina drömmar, att man spenderar mer tid med barnen och sådana saker.
Generationsväxling och förmögenhetsplanering
Jan: Jag tänker vi ska ta en sista här.
Per: Absolut.
Jan: Gunilla. Hon har 50 miljoner eller mer. Eller kanske till och med 100. Liksom hur…
Per: Har hon barn?
Jan: Ja, vi hittar på att hon har barn. Hon funderar framförallt på generationsväxling.
Per: Alltså, en första grej kan ju vara hur har Gunilla fått pengarna? Där möter vi ju en sån här obekväm känsla hos många. “Är det verkligen mina pengar?” Att man på något sätt måste lära sig att man är rik. Vi har kunder som inte riktigt tar det till sig och vill prata om det. För de har ärvt och så. Så det kan nästan vara skamfyllt, eller i alla fall inte en positiv känsla. Vilket vi andra som kanske tänker, “tänk om jag ärvde någon gammal tant och fick 50 miljoner!” Så är det inte nödvändigtvis enbart en positiv upplevelse.
Hantering av större förmögenheter och livskvalitet
Per: Även där kan det ju då handla om att det är så mycket pengar, att om man själv har haft en ambition att göra av med dem, så räcker inte ens avkastningen kanske till om man inte börjar göra massa konstiga grejer. Och nu i dessa tider med klimatavtryck, så kanske inte alla vill resa så mycket som man traditionellt har pratat om.
Vad vi gör där är ju att vi förvaltar pengarna, och mycket handlar ju då om en tillväxtlåda. När vi gör kalkylen så visar det sig att här kommer det bli jättemycket pengar över när du går bort. Och då är frågan: vad gör man med det? Så där försöker jag ju ibland peppa så här, “men du har inget testamente”. Jag har någon som inte har barn då, så “du kommer ju få dina syskon att ärva det, vill du det?” “Nej, det vill jag inte.” Det är ingen panik, men man vet ju inte när man går bort.
Finansiell rådgivning och livsperspektiv
Per: Så det är mer, och återigen då hamnar vi mer på de icke-finansiella frågorna. Vi ska vara helt ärliga. Jag har ju en resa då med hur jag hamnade där nu, men hur man ska ta hand om den strikta förvaltningen - det är lite som Churchills om demokrati: “Det är ett jävla skit men vi hittar inget bättre.” Och det som jag uppfattar vi på något sätt high level är lite överens om, det är nog det bästa.
Jan: Har de ofta bra investeringar när de kommer till er, eller hur ser portföljen ofta ut?
Per: Jag skulle säga att de flesta… det är väldigt sällan de… Nej, skulle jag vilja säga. Det klart för då hade de inte bytt. Alltså de som är på en plats som vi har, då är de trygga och så. Det vanliga - vem blir kund? Men det vanligaste är faktiskt att pengarna är i cash. För någonting har hänt - de har sålt, de har ärvt och inte investerat ännu.
Investeringsmyter och verklighet
Jan: Där finns en liten myt ibland så här att rika människor har bättre investeringar. Och jag är alltid så här: “Ja, det tror jag absolut inte på.”
Per: Absolut inte. Jag tror de sämsta av alla är institutionerna. Ni läser ju också om Alekta och allt vad det heter, och vi har tittat också. Det är ju inte deras pengar, det gäller sådana här stiftelser. Och tror ni att Nobelstiftelsen har sina pengar perfekt förvaltade? Det är inte min bild. Trots att man har gett Nobelpris till sådana som vi, som har kommit och forskat och gör saker som vi använder i vår förvaltning, men de tillämpar inte det själva.
Nobelpris och institutionell förvaltning
Jan: Hur kommer det sig? Ja men Eugene Fama fick Nobelpris 2013. Du hade, vad heter han, Sharp har ju också fått Nobelpriset och massa andra. Alltså de har ju gett Nobelpris…
Per: Alla har fått det. Jag tror det är fem eller sju där som är kopplade till Dimension. Nu kommer jag inte exakt ihåg det. Men om du sen frågar hur de gör så… nej nej.
Per: Jag har ett svar på den frågan, men den har ni inte ställt. Det kommer vi till sen.
Jan: Ja men ta det nu då!
Per: Jag tänker så här: Det är tjänstemän som sitter och driver det där, och då ska de fatta ett beslut som de ska kunna stå för sen inför sin styrelse. Du kommer aldrig bli hängd om du går till SEB, Handelsbanken, Nordea eller den fjärde storbanken jag har glömt. Men om du ska säga att “jag har hittat ett litet bolag i Malmö som Per och August driver”, ja då blir det svårare.
Praktisk förvaltning och kundbeslut
Per: De gör det här skitbra och vi kan ju visa hur vi gör. Men då är de ju livrädda: “Det kan vi ju inte lägga pengarna där. För tänk om det blir fel!” Så det är lite mer fruktan av att göra fel som gör att det inte blir så bra.
Caroline: Ja, det är logiskt det du säger.
Per: Det tror jag gäller stiftelserna.
Jan: Ja exakt. Bra. Om Gunilla har barn… Ja, det vet jag också att vi haft mycket diskussioner i forumet och såhär. Jag kan ta min egen situation, där vi, jag var liksom till min mamma och var såhär “nej mamma, vi behöver inget arv från dig, vi fick ju inga pengar när vi fyllde 18 och sånt så vi behöver inget arv.”
Generationsväxling och familjeekonomi
Jan: Och sen är det vissa som till och med, jag pratade med en kompis och hon sa “nej, min släkt är ganska förmögen men från 17 års ålder så har jag inte tagit en krona.” Du vet att den yngre mottagande generationen blir lite så här tvärstopp. De vill inte ha pengar, de vill stå på egna ben.
Medan då också feedbacken var så här: “Men du vet om det är så viktigt för din mamma… Du vet, tänk att hon har sparat med målet i många år. Hennes största mål är så här - jag vill ge dem pengarna. För henne är det supermycket.” Och så är du en sån här skitstövel som bara säger “de kommer inte ens göra någon skillnad i vår ekonomi.” Alltså det är ganska dryg ståndpunkt.
Generationsväxling och familjens värderingar
Jan: Jag har insett det där med generationsväxling och pengar över generationsgränsen är en ganska komplex fråga.
Per: Ja, det tror jag också. Även här skulle jag vilja, nu vet jag att vi ska försöka generalisera, men alla är ju olika individer. Man känner kanske sina barn och man ser vad de gör och de gör olika saker. Men i princip alla vi hjälper lägger vi ju någonstans in i den här simuleringen fram till de hundra. Så vill ju alla hjälpa sina barn att få in en fot på bostadsmarknaden.
Jag tror, och detta är min personliga uppfattning, att man gör nog sina barn en olycka om man ger dem för mycket. Man mår bra av att kämpa och göra något själv, för självförverkligandet. Om man får allting serverat - hur ska man då få kickarna? Då får man börja med annat, som att knarka eller köra för fort med bilar, alltså någon form av beroende.
Utbildning och ekonomiskt stöd
Per: Det är klart att så som det ser ut är det ju faktiskt rätt tufft att komma in på bostadsmarknaden. Så alla vill hjälpa barn med att komma in där. Man budgeterar gärna också för utbildning. Det är ju sånt som vi föräldrar tycker är jättekul att betala för våra barn. För det gör man ju gärna så att de får det.
Caroline: Men Sverige har ju rätt bra utbildning. Det håller jag med om. Men många vill ju ut och vidga sig.
Per: Så det är ofta något. Sen så kommer vi då längre fram till vad ska man göra sen då? Och när ska de få pengarna? Där vill jag nog påstå att de flesta ligger nog… Alltså vi har ju nu en som har fått pengar av sin pappa som har sagt “jag kommer inte göra av med de här i mitt liv.” Vilket ju är väldigt stort. Det är bättre mina barn får dem innan de är för gamla.
Timing och arvsplanering
Jan: Ska du nu ge hellre ett lite mindre arv tidigare än ett stort arv senare?
Per: Och sen är ju den här frågan så här: Är det familjen som ska ha pengarna? Vilket ju traditionellt har varit så, när man var bönder och så, man ger åkerlappen vidare så att de kan försörja sig. Men är det det som gäller nu, eller ska man försöka skicka pengarna någon annanstans? Man kan ju titta med ganska stort intresse på, vad heter han, Microsoft-grundaren där.
Arvsplanering och moderna synsätt
Jan: Bill Gates har ju sagt att hans barn skulle bara “inom citationstecken” få 10 miljoner dollar. Och det är såhär, det är 100 miljoner kronor - det är asmycket pengar, men det är typ mindre än 1% av hans förmögenhet.
Per: Ja, och varför skulle de ha mer? Jag vet inte varför de ska ha mer. Det är ju han som har slitit ihop dem med sina idéer. Om han nu vill påverka världen med sina pengar… han försöker väl ändå göra gott.
Stiftelser och förmögenhetsförvaltning
Caroline: Wallenbergarna har gjort så att de har nog inte så att det går att passa miljoner i arv. De har ju en stiftelse.
Jan: Kan vi göra så här separat - vi jobbar på att bjuda in någon stiftelse jurist.
Per: Jag tog mig friheten att skriva där.
Jan: Det var bra. Jag har inte sett det, men om vi tar kort så: vissa gör så här med stiftelser, men för de flesta upplever jag att stiftelser är en ganska dålig lösning på grund av att det räknas som skatt.
Per: Jag har aldrig varit med om det. När man jobbar som skatterådgivare, vilket jag gjorde fram till 2014, så handlar det ju alltid om i Sverige där vi beskattar inkomst av tjänst högre och inkomst av kapital lägre. Så är det ju ingen som sätter upp en familjestiftelse. Oftast är det lite förmögna familjer där allt som barn och andra ska få då ska beskattas i tjänst. Det finns ju inte.
Alternativa lösningar för förmögenhetsöverföring
Jan: Tanken som vi diskuterade var att göra lite Wallenberg så här: Istället för att ge arvet till våra barn så skapar vi en stiftelse, och sen betalar stiftelsen en årlig utdelning. För då kan inte barnen slarva bort pengarna. Men det är extremt skatteineffektivt.
Per: Nej, man gör inte det. Så frågan är ju om det är det ni ska ha här. Jag vet inte, det var inte helt lätt.
Caroline: Vi ska inte ha någon stiftelse, nej vi ska inte ha någon.
Jan: Det var en som sa att “mina barn har funktionsnedsättning eller diagnos, så för mig hade det funkat som en bättre lösning att de får en årlig utdelning än att de får en stor summa pengar”. Så det är många goda tankar om man vill bevara det, just om man vill bryta den här förvärva-ärva-fördärva-grejen, men systemet i Sverige är inte upplagt för det.
Per: Då tänker jag att man ska titta på Kapitalförsäkring.
Caroline: Är det det som är Trust fund?
Per: Nej, trust är något annat, det vet jag inte riktigt vad det är. Det låter som lite engelska ord, men det är ju en djungel. Det finns ju en historia bakom trust som gör att det helt inte funkar i svensk rätt. I Sverige frågar Skatteverket alltid “vem äger det?”, och så tycker man att trust är liksom skattefusk. Men det finns ju en härligt logisk tanke med det.
Tänk tillbaka till medeltiden i England: “Nu ska jag åka ner och befria Jerusalem från muslimerna. Jag är jätterik och jag åker ner med min rustning och mina soldater. Jag vet inte om jag kommer hem - jag kanske kommer hem, men jag är inte säker. Du är en bra kille, så här får du ett letter of wishes och en instruktion. Så här tar du hand om pengarna.”
Innovativ lösning för förmögenhetsanvändning
Jan: Jag tänker faktiskt att Gunilla har samma problem där med att använda pengarna, som vi hade med Joakim. Men där hörde jag faktiskt en ganska kul grej som vi ska prova i år, tänkte jag.
Caroline: Ja, spännande.
Per: Du är inte informerad?
Caroline: Nej, jag är inte informerad.
Jan: Lite, halvt. Men så här…
Per: Vågar du dra det här?
Jan: Ja, det har hänt, att jag har ett avsnitt som heter “Jan har fel”. Det handlar om att ta ut en summa pengar - i vårt fall blir det inte från kapitalet utan som utdelning. Och sen istället för att ta ut till exempel en engångsbelopp i början av året, så kan man liksom sprida ut det och så ska pengarna användas. Så man gör motsatsen till ett månadssparande.
Per: Så måste ni hitta på något varje månad?
Jan: Ja.
Per: Och hur mycket är det?
Jan: Det är inte bestämt. Men de här som jag fick tipset av var typ 50 miljoner plus. Där hade deras rådgivare sagt att “vi betalar ut 50,000 på kontot varje månad och de här pengarna måste ni använda på något sätt. Och har ni inte använt dem så måste ni skänka bort dem.” För att trigga…
Per: Det låter som en myndighets… Myndighetssverige eller så här.
Praktisk erfarenhet av systemet
Jan: Och då sa han så här för oss: “Det gjorde en jättestor skillnad, för plötsligt så såg vi…” Han sa “jag fattar att detta låter helt sjukt, men jag fick lite ångest av att se att kontot bara ökade och ökade.”
Per: Man har ju hela året på sig så man kan ackumulera tre månader.
Jan: Jajajaja, gud ja, absolut.
Jan: Och sen återigen, detta är ju bara ett spel för att lura hjärnan. Men vi är så vana.
Per: Det låter som att då har man kniven mot strupen att faktiskt komma på vad man vill göra.
Jan: Ja exakt! Och jag gillar också motsatsen, för många av oss tar det som naturligt att vi ska månadsspara varje månad. Det gör vi i 60 år, vi puttar in pengar. Men vi är ganska dåliga på att ta ut pengar. Och tar vi ut pengarna så tar vi ofta ut dem i en klumpsumma. Så varför inte använda månadssparande fast motsatt?
Olika perspektiv på pengaanvändning
Caroline: Vi måste prata igenom det här. Jag vet inte, det känns som att vi jobbar på. Tycker du bara att det ska skvättas ut pengar? Det blir ett sånt fokus på pengar.
Per: Alltså det här låter ju extremt fint och vackert, men livet är kanske de där små grejerna som inte kostar någonting. Och så egentligen har vi kanske för mycket pengar.
Jan: Men så här - min tes är att de flesta av oss har inte tränat på att använda våra pengar för att göra livet rikare. Vi är ganska otränade, precis som du sa. Jag har också sett det där med människor som har jättemycket pengar, eller behöver inte ens vara jättemycket pengar. Folk som har bra lön och så här, men de tar inte städhjälp till exempel.
När man blir äldre tar man inte hem så att man får liksom extra hjälp i hemmet, till exempel kring hälsa och sådant. I USA eller andra länder ser man annorlunda på det. Till exempel så här: På hospice är du hemma, du har en sjuksköterska som bor hemma hos dig. Vi är snåla med en liten peng. Vi är snåla. Och alla fattar att fotboll kräver träning, men liksom att använda pengar för att göra livet rikare - det ska alla kunna från början?
Nya forskningsrön om pengar och lycka
Jan: Och förlåt, sista jag ska säga här i mitt lilla brandtal: Det kom en ny studie 2021 som var så här. Kahneman hade 2010 sagt så här: “Lycka, pengar gör en inte lycklig efter en nivå på 75,000 dollar per år.” Det var där gränsen gick 2010 - hushållsinkomst på 75,000 dollar per år. Efter det blev man inte lyckligare.
Men då visade det sig att 2021, när man gjorde om studien, så insåg man att de hade gjort fel i metodiken på 2010-studien. När de gjorde om den så visade det sig att välmående och upplevelse av lycka ökade även efter 75,000, och där fanns ingen gräns. Det planade inte ut som är den där klassiska grejen “efter en viss mängd så gör inte pengarna dig lycklig” - nej, bullshit! Det kräver en träning.
Kulturella perspektiv på pengar och konsumtion
Per: Det där tror jag är kulturellt betingat också. Man tänker “vad ska grannarna säga?” och “mamma och pappa gjorde inte så på min tid”. Men man kan minsann valla sina skidor själv - jag vet inte varför jag tog det här exemplet, men jag åkte skidor någon gång. Då kunde man ju lämna in dem och så kostade det en slant, och så känner man “vad fan, klart man vallar sina egna skidor?” Dumt exempel, men ni fattar vad jag menar.
Olika perspektiv på pengar och livskvalitet
Jan: Caroline, du ser helt som att jag har sagt det dummaste. Berätta nu.
Per: Är det nu topp tre?
Caroline: Ja, det är topp tre. Jag vet inte, det känns så… Det är klart att det finns många människor som lyssnar på detta som kan ta det till sig och som har pengar och sådär, men sen så kanske vi också har dem som bara kämpar på.
Jan: Ja men det klart det är… Och jag vet att…
Caroline: Då blir det så jättekonstigt för mig i mitt huvud. Absurd diskussion för dem.
Jan: Fast jag håller inte med. För jag tänker att det handlar inte om att använda pengarna för pengar och skuld. Det handlar om medveten konsumtion. Och för att bli duktig på medveten konsumtion, det är liksom som Moa som vi känner båda. Hon har ju en fantastisk fråga som heter så här: “Hur får du mest lycka i livet? Hur får du bäst avkastning på dina spenderade pengar?”
Livets prioriteringar och ekonomiska val
Jan: Och jag tror inte att det går att lista ut. Utan jag tror att man måste prova sig fram. Och jag tror att det som många av oss ligger i… Att detta är ett fenomen som är feedback som min mamma som är 71 och fortfarande sparar. Och jag är så här: “for what purpose?” Och jag tror att många gör det. Och hade haft mer… Glädje eller lycka av att testa. Sen håller jag med i det om att tid tillsammans och barnen, det är inte så att man måste resa för att det ska vara bra.
Livsfilosofi och ekonomi
Per: Vi hamnar ju egentligen i samma diskussion eller samma frågeställning som med personerna du introducerade i början, som hade sålt och bara hade jobbat. Er podd handlar visserligen om pengar, men ganska snabbt kommer vi in på de större frågorna - vad innebär det att vara människa? Hur får man ut det bästa av den här korta tiden man har? Vad vill man egentligen med sitt liv här på jorden?
Jag vet inte svaren på dessa frågor. Men jag hoppas verkligen att alla tar sig tid att reflektera över dem medan de fortfarande kan. När man väl har kommit fram till vad som är viktigt i livet, då kan man använda sina pengar som ett verktyg för att förverkliga det.
Livsfilosofi och ekonomiskt välbefinnande
Per: Det är som i Fawlty Towers. Han har ju den här berömda repliken: “Det var ditt liv.” “Jaha, kan man få ett nytt?” “Nej.” “Okej.” Det säger mycket om hur vi ser på tiden vi har.
FIRE-rörelsen och ekonomisk frihet
Jan: Ja, men exakt. Jag tänker, vi ska snart runda av. Men många i communityn drömmer ju om en sån här ekonomisk frihet - det här FIRE, Financial Independence Retire Early. Är det ett mål bland era klienter, eller de som har de här stora summorna? Tänker de så här: “nu ska jag gå in till chefen och ge fingret?”
Per: Nej, jag kan inte komma på någon som har det målet.
Jan: Är FIRE ett uttalat mål hos de som kan gå i FIRE? För min tes är nämligen så att vi känner ju människor som har mycket pengar. Ingen av dem har slutat jobba. Men de jobbar inte för pengarna utan de jobbar för att de tycker att det är kul, för att det fyller de här behoven av signifikans, mening och sammanhang.
Dialog om FIRE och livskvalitet
Caroline: Det har vi också pratat med en annan ekonomisk rådgivare om, och han sa att “ja, det finns människor som kommer till mig som vill veta hur kan jag gå i FIRE”, och att det liksom finns en status i det också.
Per: Nej, svaret på frågan är att jag kan inte komma på någon nu. Och jag är personligen väldigt så här… jag har ju själv barn som skulle kunna säga om de kom hem till mig och sa “nu ska jag bli FIRE”, så hade jag bara känt så här “men vänta nu lite här, tänker du rätt liksom?”
Perspektiv på FIRE och livskvalitet
Caroline: Vad associerar du till det? Är det att vara återhållsam i 20 år? Att inte leva livet när man är ung?
Per: Man brukar ju säga att det är tre faktorer i livet: När man är ung har man tiden och energi, men man har inte pengarna. Sen kommer man i medelåldern - då har man pengarna och energi, men man har inte tiden. Och sen blir man gammal, då har man pengarna och tiden, men man har inte energin kvar. Så det är livet, ett dilemma.
Men att då ge upp… Jag kanske har förstått det där fel. Men det hade inte passat mig alls. Jag åkte till Amsterdam och pluggade och tog extra lån. Nu ska jag på 30-års reunion, by the way, i april - superkul! Det gjorde att jag fick ett bättre jobb, mitt första jobb.
Investeringar i humankapital
Per: Så jag körde nog helt tvärtom. Jag tänkte att mitt humankapital kommer att bli så starkt. Jag kommer ihåg att jag tänkte det. Antingen får jag ett okej jobb, och då kommer jag aldrig kunna betala tillbaka studielånet. Men det avskrivs väl vid en viss ålder och då är det fine.
Och nu har jag ändå passerat the tipping point. För det var 4,5 år när man pluggade juridik - lika bra att ta ett år till och ha kul. Eller så går det jättebra, och då kan jag betala tillbaka. Och då gör det väl ingenting. Så jag kan inte alls… Nej, jag är ingen… Det där får någon förklara för mig. Jag ser inte att det är fel för var och en ska hitta lyckan på sitt sätt.
Caroline: Jag känner lite som du, och när jag läser artiklar om unga människor som är så här “vi ska spara tills vi är ekonomiskt oberoende”. Unga människor alltså. Och alla matlådor de gör och allting som de inte köper eller unnar sig. Och jag känner också så här en aversion mot det. Jag kanske hade gillat det bättre när jag var 25. Men nu så känner jag att man måste göra saker.
FIRE och samhällsperspektiv
Jan: Skönt, då har vi fler punkter vi har för att göra oss ovänner med community.
Per: Gillar de FIRE?
Jan: Många gillar FIRE.
Caroline: Media gillar också människor som sparar och sparar.
Per: Hoppas ni noterade när jag sa det, att jag är väldigt ödmjuk inför det här. Jag har vid flera tillfällen sagt att vi alla är olika. Mår ni bra av det och vill göra det så gör det. Det passar inte mig, men det är helt okej.
Tankar om ett rikt liv
Jan: Vad är ett rikt liv för dig?
Per: Vad är ett rikt liv för mig? Det blir ju en ögonblicksbild av Per Palmström 2024… eller 2025, tack - tiden går! Jag har verkligen tänkt på den här frågan. Vad är det jag får hitta den inre… Ett rikt liv för mig är när jag inte går omkring och oroar mig och har en klump i magen och känner ångest och stress, utan jag känner någon form av inre balans.
Och när gör jag det? Jo, det är kanske inte nödvändigtvis det jag själv trodde. Jag trivs jättebra på jobbet med mina kollegor. Vi bygger saker. Jag är stolt över det vi bygger och det går hela tiden vidare. Så jag känner att det är jättekul. Men jag är också glad om jag inte behöver jobba på helgen eller jättesent på kvällarna.
Balans i vardagen
Per: Jag har gjort massor tidigare i mitt liv. Jag har flyttat ut lite på landet, så vi har en kombo, kan man säga - året runt bostad och sommarbostad. Jag gillar ju de projekten där. Nu har jag köpt en sån här flismaskin så jag ska flisa alla pinnarna. Hundar att gå ut att gå med.
Jag älskar närheten till Köpenhamn för att kunna gå på musik, som jag gillar. Så jag tycker, där jag befinner mig nu och så som jag har försökt ställa in det, så är det ett rikt liv. Det är frånvaron av saker också - frånvaron av elände.
Livets prioriteringar och hälsa
Per: Vi är ju… nu har mina föräldrar gått bort och det är ju tråkigt såklart, men de var ju gamla och så. Men att alla de andra är friska, det är ju fantastiskt skönt, för man vet ju raskt att det blir eländigt när folk börjar må dåligt. Nu fick min frus mamma ett cancerbesked. Men det behöver inte vara det ändå då. Absolut inte - de botar ju jättemycket cancer och så.
Per: Sen har jag ju haft ett långt engagemang med idrotten och hänger upp mig fortfarande på vissa grejer där. Jag tycker om att engagera mig. Jag är nyfiken. Jag försöker nog tänka på de här sakerna jag har pratat om för att organisera mitt liv så att jag gör bra saker. Sen gör man, saker jag tycker är givande.
Värderingar i arbetslivet
Per: Det ger mig ett rikt liv, för då var det frågan var. Och göra gott är viktigt. Jag kan inte bara liksom vinstmaximera, utan jag tittar gärna på verksamheten och säger, vi satte inte upp det här för att sen bara göra det som alla andra gör i alla fall, för det tjänar man mer pengar på.
Jag vill inte se mig i spegeln och säga så här: “Gör jag bra grejer?” Ja det gör jag. “Bidrar det på något sätt?” Ja. “Tjänar vi pengar?” Ja det gör vi. “Är det bra för kunderna?” Ja det är superbra för kunderna. “Är det bra totalt sett för branschen i Sverige?” Ja det är jättebra.
Jan: Jag tycker det är fint. Och jag gillar också att det är fokus på vardagen. Att det är det löpande livet.
Per: Absolut. Det är inte de där två veckorna big bang.
Finansiell rådgivning och framtiden
Jan: Nu kommer vi vidare till några frågor kring finansiell rådgivning. Du är jurist och kommer inte från finansbranschen. Hur hamnade du där?
Per: Jag var verksam på KPMG där jag var delägare och kontorschef fram till 2013, och så sa jag upp mig i januari 2014. Då ville jag göra mer, något bredare - det är inget fel på skatterådgivning, men jag ville göra mer affär. Så då började jag jobba med några personer där när jag lämnade, och det ena gav det andra. Vi hade ingen tanke på att vi skulle sätta upp ett värdepappersbolag från början, men plötsligt hade en av personerna väldigt mycket pengar på bordet efter en stor fastighetsaffär.
Vägen till finansiell rådgivning
Per: Den andra vi jobbade med var redan väldigt förmögen och investerad. Den ena parten sa: “Jag fattar ingenting vad alla de håller på med”, och den andra sa: “Nu ska jag göra något med de här pengarna.” Med juristens angreppssätt, där man frågar vad som är bevisat, så gav jag mig och min kollega Lars ut. Vi var i Schweiz och i Luxemburg och träffade Credit Suisse och banker till höger och vänster.
Om man får säga så, vid ett möte vi hade haft i Zürich när vi lämnade Credit Suisse, så sa Lars till mig efteråt: “Fan, du är ju som en terrier med tre punkthål!” Om man får säga så - det tar jag som en av de finaste komplimangerna jag har fått vid det tillfället.
Utmaningar i banksystemet
Per: De var så kassa. Alltså, jag försöker förstå det: “Men vänta lite här, så här. Vi börjar med ingående balans. Det hade vi när vi började. Och sen kan det vara utdelningar och kapitalvinster, kapitalförluster och avgifter och skatter. Kan det vara något annat?” “Nej nej nej.” “Men kan ni inte sätta upp det då så vi fattar?” “Well, the information is in here.” Och så bara växte pappershögen.
Utveckling av finansiell rådgivning
Per: Till slut så blev jag ju så provocerad så att jag sa att jag har ett uppdrag för min huvudman att presentera detta på ett begripligt sätt. Menar ni att jag ska behöva sitta och gå igenom det här ni som gör? Det var så fruktansvärt dåligt. Nu finns de ju inte längre. Men jag tror det är likadant överallt. Och då började jag fundera lite så här, men vänta, vad är det här? Och så tjänar folk skitmycket pengar, kör de fräckaste bilarna och de finaste kläderna och bor i de största husen och bedriver som verksamhet som sajdar. Bedrev på tv och sitter och spår i en spårkula. Och jag blev provocerad av alltihop. Jag blev provocerad extremt.
Personlig insikt och förändring
Per: Och så började jag titta på min egen tjänstepension som jag hade misshandlat i alla år. Varje år bestämt mig för att nu ska jag förstå det. Alltid kommit hem så här, jag gör det nästa, jag orkar inte, så jävla tråkigt. Och de snackar om traditionell förvaltning. Jag fattar ingenting. Och då gick jag tillbaka och började titta på de här gamla protokollen. Och så säger jag, jag alltid accepterat det dyraste. Det är ju förfärligt. Jag är egentligen lurad och lurad, men jag hade ju kunnat göra det så mycket bättre. Och då tändes det liksom att säga nej. Så här får det inte vara.
Nya vägar inom finansbranschen
Per: Och till slut hittade vi någon rådgivare till slut, ett bolag som jobbade med Dimensional fond. Och här kände jag mig hemma, så här fattar jag, det här är bra, det här begriper man. Det är rimligt prisat, det finns en logik återigen som demokrati, det är ett jävla skit men det är det bästa vi hittar. Och så till slut så är det någon i gänget där vi var ett löst sammansatt grupp som jobbar. Vi bildar ett värdepappersbolag. Precis, vi hittar ingenting. Så vi gör det själva. Ja, och sen så har vi då gjort det och så har vi tillstånd för portföljförvaltning. Alltså det man kallar diskretionär och investeringsrådgivning.
Finansmarknadens verklighet
Per: Och så tar vi ut det vidare på förra året. Ja då börjar man ju förstå det finansiella ekosystemet i Sverige. Där det visar sig att de grejerna vi vill ha, de går ju inte att köpa någonstans. Då börjar man ju undra varför inte det är det. Jo, därför att det bolaget betalar inte ut några kickbacks. Kickbacks, vad är det? Och så börjar man förstå, ja men vänta nu lite här. Det här är ju helt rubbat det mesta. Man som kund får ju liksom inte riktigt reda på någonting. Utan det känns som en sån kollektiv hemlighet av branschen. Vi kan väl vara överens om en sak, vi ska inte upplysa kunderna om hur det verkligen funkar. Utan vi håller det här liksom och så kan vi fortsätta med det jag brukar kalla för laglig skimming.
Avslutande reflektioner
Jan: Per, ett stort tack för att du ville komma. Och ska vi se om vi inte kan göra ett bonusavsnitt också med dig lite längre fram?
Per: Ni gör en bra grej här tycker jag eftersom det här med folkbildning och sånt här. Det klart att det är en liten anspelning. Man går in här och man sätter avsnitt. Ni har haft fantastiska människor här som sitter och pratar. Jag vet att Erik Strand är populär. Precis som jag känner honom. Ja visst. Och då påminner det mig om när jag, vi skulle söka tillstånd hos Finansinspektionen. Snacka att vara utanför sin comfort zone när vi började.
Avslutande anekdot
Per: Sitter vi där inne i Stockholm då på eventsalen och sen går vi väl in och jag och en kollega och så är det liksom fyra människor och så sitter jag och så säger jag till dem så här: “Ja det var lite nervöst när vi satt här ute för vi men ni ska väl inte rönka oss också”, säger jag till och med. Jag tänker man vill lätta upp stämningen lite hos Finansinspektionen. Så tittar han bistert på mig när en annan säger “nej här borrar vi direkt.” Och sen så så att han att han låg lite i mungipan så tänkte jag ja men de här människorna ska vi nog kunna komma till. Så vi hade tre.
Jan: Tack!
)
