Har jag gjort och tänkt rätt? Det är en fråga som även vi sitter med från tid till annan. När vi bollade frågan med vår vän @RicardNylund i våras, som till vardags är finansiell rådgivare, var hans kommentar efter en stund: “När ska du släppa taget om handbromsen?” 
Reklam för @RicardNylund i communityn och hans företag Ricap AB.
Ricard är även den finansielle rådgivare som har träffat flest av er i communityn (han gissade bara 1.000 kr fel på snittlönen i communityn) därför är det kul att vi äntligen fick till detta avsnitt som berör allt från “FIRE som en statusmarkör”, “Mest belånad vinner” till saker han upplever vi i communityn gör bra men också många gånger gör fel kring.
Han upplever exempelvis att många i communityn är väldigt duktiga, kostnadsmedvetna och har bra koll på sparande. Som han själv säger hans bidrag är sällan - även om det händer - att hjälpa folk att välja bättre fonder, utan snarare handlar det om livsplanering när behövs pengarna och hur mycket pengar behövs samt att undvika beteendemisstagen.
Om vi tar vår egen rådgivning som exempel. I stora drag är jag och @RicardNylund helt överens om hur man ska investera. Basen i billiga, globala, breda och passiva indexfonder (sedan har vi lite debatt om den sista delen). Så vårt problem var inte i “vad” vi hade investerat i. Det var snarare hur vi hade disponerat risken - vår andel i aktier respektive räntor (bankkonto och räntefonder) i förhållande till våra mål, vår ålder och får kapacitet att bära risk.
Slutsatsen var att vi i Ricards mening bär för lite risk, vilket jag kan hålla med honom och faktiskt efter vårt samtal i våras har ökat. Men lite som vi skojade om i avsnittet, men det kan ju gå ner och då känns det ju jättejobbigt tyckte jag. Hans poäng var, att det är ju där värdet med en rådgivare kommer - att det är då jag ringer till honom eller han ringer till mig. Dvs. att värdet med en rådgivare är ibland att inte göra misstag och outsourca sin ekonomiska oro.
Jag minns inte om vi klippte bort det från avsnittet, men en slutsats var också att jag med min personlighet borde maxa avsättningen till tjänstepension, trots att det egentligen inte är det bästa jag kan göra utifrån ett matematiskt och rationell “företagsperspektiv”.
Utöver ovan berör vi väldigt många andra saker under vårt samtal som vi hoppas att du gillar:
- Ekonomisk frihet och FIRE där Carro droppar status-hammaren
- Hur förmögna släkter ibland tänker och funderar kring upplägg
- Frågor som vi i communityn borde fundera mer på
- Att han inte brukar räkna supermycket utifrån 4%-regeln eftersom matten kan fungera men personens beteende är mycket viktigare
- Få ligger rätt i risk och många har en väldig spretig portfölj
- etc.
Vi hoppas att du gillar avsnittet! Har du frågor eller funderingar, skriv en kommentar då Ricard har lovat hålla koll på tråden. 
Många hälsningar,
Jan, Caroline och Ricard
PS. För tydlighetens skull: Vid tillfället för inspelning fanns inget samarbete och vi har inte fått betalt för avsnittet. Däremot hjälper vi honom numer med marknadsföring. Därav reklammarkeringen för säkerhets skull.
Reklam: finansiell rådgivning med Ricard
Eftersom Ricard driver eget har han inte obegränsat med tid och möjligheter. Därav att jag skriver detta för att vara schysst både mot honom och dig.
Eftersom varje rådgivning enligt lag kräver en mycket arbete, främst i framtagande av rådgivningsdokumentation, blir den procentuella kostnaden oskäligt hög om du inte har ett investerbart kapital på över 500.000 kr exkl. pension, alternativt har icke-kollektivavtalsanslutna tjänstepensionstillgångar runt 2.000.000 kr eller driver ett AB.
- Enklast är att boka tid med Ricard via denna Calendly-länk →
- Hans mejl och mobiltelefon hittar du på hans hemsida.
PS. Jag och Ricard har haft många diskussioner kring att försöka skapa en tjänst typ “Rådgivning Light” där man bara skulle få en check på att man är på rätt spår, få en second opinion och hålla dokumentationen till ett minimum samtidigt som det ska vara prisvärt. Det är en nöt vi ännu inte har knäckt och gärna tar hjälp med. 
Lyssna eller titta på avsnittet
Du kan se avsnittet på Youtube:
Eller lyssna på det som podcast här. Som Patreon-medlem får du det både reklamfritt och i en del. Se FikaTillsammans-podden.
Självklart finns poddavsnitten där poddar finns, t.ex. via Apple podcast eller Spotify.
Transkribering av avsnittet
Visa transkriberingen
Jan: Välkommen till RikaTillsammans och dagens avsnitt! Idag har vi med oss Ricard Nylund, en finansiell rådgivare som är aktiv i vår community. Vi kommer att prata om hans erfarenheter, särskilt eftersom många i vår community har anlitat honom. Dessutom kommer vi diskuterar hans intryck av dem han har hjälpt, vad de har gjort bra, vilka misstag som är vanliga och vilka frågor han oftast får.
Vi kommer också att prata lite om vår egen ekonomi – jag och Caroline har nyligen anlitat Ricard för en second opinion i början av 2024. Vi diskuterar vad vi har gjort fel och områden där vi kanske inte håller med varandra. En intressant fråga som kom upp var hur en portfölj skulle se ut om jag och Ricard försökte enas om en. Trots att vi är överens om mycket finns det också vissa skillnader.
Jag lämnar över till Ricard och Caroline nu, och jag hoppas att du gillar avsnittet!
Caroline: Varmt välkommen till RikaTillsammans-kanalen, där vi pratar om allt som gör privatekonomi och livet roligare. Varje vecka delar vi med oss av våra erfarenheter, vår resa, våra framgångar och misstag för att hjälpa dig att göra ditt sparande och liv lite rikare. Vi som driver kanalen heter Caroline och Jan Bolmeson.
Jan: Välkommen, Ricard Nylund! Du är civilekonom, har studerat i Lund som vi, och har arbetat som finansiell rådgivare i över tio år. Du driver nu ditt eget företag inom finansiell rådgivning och försäkringar. Sedan har du även hjälpt mig och Caroline när vi behövt en second opinion, och jag tenderar att vilja ha en extra försäkring, vilket du är medveten om. Vi har inte alltid samma åsikt om investeringar, vilket gör dagens avsnitt extra spännande, som man brukar säga ibland, man har ett ”thoughtful disagreement”.
Ricard: Tack för att jag får vara med!
Hur ser den typiska RT-följarens ekonomi ut?
Jan: Jag tänker att vi kan börja med detta: Vi har gjort en undersökning i RikaTillsammans-communityn om vad den genomsnittliga medlemmen tjänar, och jag blev faktiskt lite överraskad av svaret. Jag ringde till Ricard och frågade honom om det, eftersom han har träffat många i vår community – du finns ju med på vår lista över rekommenderade rådgivare. Kommer du ihåg vad du sa till mig?
Ricard: Ja, jag tror att jag sa 65 000.
Jan: Du sa att snittlönen var 65 000, och jag tänkte: ”Wow, det var 66 000! Hur kunde du veta det?” Och Ricard svarade: ”Jag har ganska bra koll på communityn.” Så, kan du inte berätta lite mer om den typiske RikaTillsammans-medlemmen som söker finansiell rådgivning hos dig? Hur gamla är de? Vad tjänar de? Hur investerar de?
Ricard: Många är faktiskt ganska unga jämfört med andra som söker rådgivning.
Caroline: Hur unga pratar vi om då?
Ricard: Mellan 30 och 40 år. Det är inte de vanliga 55–65-åringarna som man oftast möter. Många driver egna företag och tjänar generellt sett mycket mer.
Jan: Jag vill bara tillägga att medianlönen i Sverige 2023 var runt 35 600 kronor, och snittlönen 39 900 kronor. Så att snittlönen här är 66 000 är ganska anmärkningsvärt.
Ricard: Ja, det är mycket. Dessutom är många i communityn väldigt bra på att hantera sina pengar. De har ofta ett stort månadsöverskott, jämfört med andra som tjänar lika mycket, eftersom de är mer sparsamma. Men trots det verkar de leva livet fullt ut, så det handlar inte om att snåla.
Caroline: Varför tror du att de är så bra på att hålla i pengarna? De är uppenbart intresserade av ekonomi och vill spara.
Jan: De har lyssnat på oss!
Caroline: Ja, kanske det. Men de lyssnar säkert också på andra kanaler. Det får vi hoppas.
Vad de flesta gör rätt i communityn
Jan: Om du skulle sammanfatta, vad är det som många i communityn gör rätt?
Ricard: Det första och viktigaste är att de börjar intressera sig för sin ekonomi och sina investeringar. De vill ta tag i sin ekonomiska situation, vilket är ett stort steg. Många andra skjuter det på framtiden och tänker att de får ta itu med det senare.
Jan: Man kan också säga att de tycker att ekonomi är lite roligt, eller hur?
Ricard: Ja, absolut.
Caroline: Eller att de ser det som viktigt. Man kanske inte alltid tycker att det är kul att ha koll på alla utgifter, men när man väl gör det känns det väldigt betydelsefullt. Men ja, det är säkert många som också tycker att det är roligt.
Ricard: Precis. Dessutom har de en vilja att investera sina pengar på ett genomtänkt sätt, med en tydlig strategi. Det är något som ofta saknas hos andra. Men i communityn ser jag att många är väldigt duktiga på just detta.
Överaktivitet i sparande
Jan: Vilka misstag har folk gjort?
Ricard: Ibland vill man lite för mycket och blir för aktiv. Det leder till att man spekulerar mer än nödvändigt och avviker från sin ursprungliga strategi. Även om man har en bra idé att utgå ifrån, lockas man att göra extra placeringar bara för att det känns roligt.
Jan: Som när vi kom till dig och du tittade på vår balansräkning och sa: ”Jan, varför står det champagneflaskor på balansräkningen? Vill du förklara det lite mer?”
Ricard: Ja, det är ju inte direkt några indexfonder i de där champagneflaskorna.
Jan: Nej, precis!
Caroline: Ja, exakt. När man är väldigt intresserad kan det bli en baksida – man vill pilla och lägga till mer. Det känns som att man är duktig när man är aktiv med sina investeringar.
Vad ska en 43 åring tänka på?
Jan: Precis, det blir både en hobby och ett intresse. Men nu ska du få träffa fyra personer: Anna, Martin, Emma och Sara. Vi börjar med Anna. Hon är 43 år, bor i Stockholm, tjänar över 50 000 i månaden och har två barn i åldrarna 5–12 år. Hon har ett rimligt belånat boende, runt 50–60 %, och tjänstepension via kollektivavtal. Vad tycker du, med din erfarenhet, att hon bör tänka på? Vad kan hon göra för att förbättra sin ekonomi?
Ricard: För en person som Anna, som är mitt i arbetslivet, är det viktigt att börja planera långsiktigt. Hon har kommit halvvägs i karriären, så det är ett bra läge att tänka på framtida uttag, som pensionen, men även större utgifter som ett sommarställe eller andra lyxkonsumtioner. Samtidigt måste hon säkerställa att hennes sparande räcker hela livet, kanske till 95 år. Hon bör ha både en långsiktig placeringshorisont och en plan för uttag, men också se till att njuta av pengarna nu.
Caroline: Du menar att hon har sin pension, men kanske vill ha något extra för att sätta guldkant på tillvaron?
Ricard: Ja, eller att hon planerar så att hon kan förverkliga större saker, som att köpa ett sommarställe eller hjälpa barnen med deras boende i framtiden.
Jan: Till exempel att hjälpa med en kontantinsats.
Ricard: Precis, och i den här åldern är det en perfekt tid att börja planera för sådant. Många börjar då fundera på att ha ett eget sommarställe istället för att fira somrarna hos föräldrarna. Att bygga något eget blir ofta väldigt värdefullt.
Jan: Nu ett litet sidospår. Jag pratade nyligen med min vän Nicklas, som är några år äldre än jag. Hans barn är nu 15 och 13, och han funderar på hur livet kommer att se ut om fem år när barnen flyttar hemifrån. Han har jobbat mycket, och nu börjar han tänka på att skapa ett nytt socialt liv. Han har till exempel gått med i en båtklubb på Lidingö för att träffa nya människor.
Ricard: Det är också ett skifte i den åldern. Man börjar fundera på om man ska köpa ett större boende, eller om man redan har köpt sitt stora boende. För vissa är det en tid för förändring.
Jan: Brukar man inte uppgradera boendet när barnen är små eller när de är runt tio?
Ricard: Speciellt i Stockholm kanske det handlar om att byta lägenhet.
Caroline: Men måste man börja fundera på livet utan barn redan fem år innan? För det kan ju förändras radikalt när de flyttar ut, och då kanske man vill flytta eller göra något helt annat.
Jan: Jo, men Nicklas har roligt redan nu.
Caroline: Ja, han har roligt nu också.
Jan: Han tycker att det är en lyx att bo på Lidingö, kunna ta båten ut och njuta av det. Vi har också pratat om hur jag ibland saknar studentlivet, inte disken, men att bo nära sina vänner. Det behöver också planeras. Som företagare funderar man dessutom på hur man kan trappa ner, och det kräver samtal med kollegor.
Ricard: Runt 40-årsåldern är det viktigt att vara redo att justera risken i sina investeringar, både uppåt och nedåt. Man vill inte missa avkastning, men samtidigt måste man vara förberedd på stora utgifter som kan komma.
Jan: Vad är de vanligaste utgifterna då? Kontantinsats till barn, ett sommarställe, ny bil?
Ricard: Ja, det är de klassiska sakerna. Bilbyte händer också, men jag brukar inte lägga mig i vilken bil folk köper.
Jan: Så länge det är en Mercedes, eller hur? Jag skojar. Ricard har precis köpt en ny Mercedes.
Caroline: Det behövde du inte berätta!
Vad ska en 55-åring tänka på?
Jan: Vår Tesla är jättefin, och snart har vi ett helt avsnitt om den. Då kan vi också prata om din Mercedes. Men nu tar vi nästa person. Martin är 55 år, har en bra lön och hans barn har flyttat ut. Han bor med sin fru Eva, och de har ett lågt belånat boende. Vad bör han tänka på?
Ricard: För Martin handlar det mest om framtidsplanering och uttag av kapital. Hur mycket pengar vill han ha kvar? Ska han leva upp pengarna själv eller spara för nästa generation?
Jan: Eller festa upp pengarna själv?
Ricard: Precis! Det handlar om hur mycket kapital han har och vem han planerar för. Om han har ett stort kapital kan han räkna med att generera avkastning, vilket skapar ett överskott oavsett.
Jan: Så när han dör kommer det ändå finnas pengar kvar på banken?
Ricard: Ja, då blir frågan hur han vill att barnen ska få pengarna. Vill han styra över det på något sätt? Men om det bara handlar om uttagsplanering för hans egen del måste man räkna på hans framtida livsstil. Vad kostar det honom att leva idag, och hur kan de kostnaderna förändras? Kanske minskar kostnaderna om han kör mindre bil eller slutar arbeta, men kanske ökar de om han börjar resa mer eller äta finare. Utifrån det planerar man hur mycket pengar som behövs.
Vid vilken ålder börjar utgifter avta?
Jan: Vanliga undersökningar från USA visar ofta att våra kostnader toppar vid 50-årsåldern och sedan minskar med cirka 2 % per år. När vi pratade med Monica häromdagen sa hon dock ”Nej, nej, 60 eller 70 är det nya 50.” Hon menar att många vill resa och göra mer saker då. Kostnaderna verkar snarare toppa runt pensionsåldern och minska först efter 75. Hur ser du på det, Ricard?
Ricard: Ja, någonstans vid 75-80 börjar kostnaderna minska, men vi lever längre nu och det är viktigt att inte planera med ett ”slutdatum” för sitt liv. Jag brukar rekommendera att man har en lång sparhorisont och sprider ut pensionsuttagen så att man inte står där vid 70 och har tömt allt på fem år. Det kan vara väldigt stressande att då behöva gå back med 10 000 kr i månaden. Det är bättre att hålla en balans och vid behov ta av sparat kapital för extra nöjen.
Jan: Precis, någon sa till mig att det kan vara smart att använda pengarna till saker som städhjälp eller extra assistans när man blir äldre.
Caroline: Ja, om man går back 10 000 kr varje månad kan det verkligen påverka ens livskvalitet. Då kanske man inte har råd att göra de roliga saker man hade planerat, som att köpa ett årskort på kallbadhuset eller liknande, som faktiskt håller en aktiv och vital.
Ricard: Jag försöker få folk att tänka på att spara långsiktigt, kanske till 95 år, för vi blir allt äldre. Vissa är väldigt aktiva vid 80, andra inte. Men varför skulle man behöva sätta ett slutdatum för sig själv?
Jan: Ja, och med tanke på hur snabbt teknologin utvecklas kan det förändra mycket. Jag läste en artikel som sa att det första barnet som inte kommer dö av naturliga orsaker redan är fött. Med hjälp av sjukvården får vi idag tillbaka 3 månader per 12 månader som vi lever. Alltså att åldrandet sänks till följd av sjukvårdens hjälp. Om några decennier kan vi potentiellt för varje 12 månader vi lever få mer tid tillbaka med hjälp av forskningens framsteg som sänker åldrande i en högre takt än vi kan ”spendera” dagarna vi lever.
Resonemanget kommer bland annat från Ray Kurzweils bok ”The singularity is nearer”.
Caroline: Det låter helt otroligt!
Jan: Vi går vidare.
Förtidsarv – hiss eller diss?
Jan: Jag är en stark förespråkare för förtida arv. Jag tänker att pengarnas värde minskar med åldern, och att det är bättre att få ett mindre arv när man är 35 än ett större arv när man är 60. Man har mer nytta av pengarna när man är yngre.
Ricard: Jag håller med till viss del, men jag brukar undvika att blanda mig i familjefrågor. Det handlar ofta om relationen mellan föräldrar och barn. Om barnet har en stark drivkraft framåt, eller om det finns en risk att de slutar jobba och bara lever på arvet, måste föräldrarna själva avgöra vad som är bäst för familjen.
Jan: Men är det vanligt med förtida arv?
Ricard: Det är inte så vanligt som du kanske önskar, men absolut, många skulle ha stor nytta av pengarna i yngre ålder, särskilt när de bygger upp sina liv. Men det beror mycket på familjens dynamik och barnens drivkraft.
Vad ska en 30-åring tänka på?
Jan: Då går vi vidare till Emma. Emma är 30 år gammal och har sparat ungefär 250 000 kronor från sina tidigare jobb. Hon bor kanske i en etta eller tvåa. Vad borde hon tänka på?
Ricard: Hon bör sätta upp tydliga mål för framtiden. Vad vill hon? Det är superviktigt. Har hon familjeplaner eller funderar på att köpa ett nytt boende? Var vill hon i så fall bo och hur mycket kapital behöver hon för insatsen? Eller vill hon kanske spara mer för att bygga upp en extra trygghet först? Det är viktigt att ha en klar bild av vilka mål man har för de kommande åren.
Vad ska företagaren tänka på?
Jan: Jag brukar alltid säga att om du har tjänstepension via jobbet, fokusera på det och strunta i eget pensionssparande. Lägg pengarna på att spara till boende och familj istället, för barn kostar ju en hel del. Sen har vi Sara. Hon är driven och driver sitt eget IT-konsultbolag. Hennes privatekonomi är väldigt sammanflätad med företaget. Vad borde en företagare tänka på?
Ricard: Som företagare är det viktigt att inte glömma bort sig själv. Om du har möjlighet, sätt av pengar till tjänstepension och betala för riskförsäkringar som sjukförsäkring och premiebefrielse. Det är viktigt att säkra sin framtid och inte bara tänka på stora utdelningar eller att lägga bolaget i träda senare. Det kan uppstå problem, särskilt om barn tar över verksamheten eller om branschen förändras. Det är därför viktigt att ta ut en vanlig lön och sätta av till tjänstepension som om du vore en vanlig anställd.
Jan: Jag ger samma råd. Tänk på vad du hade haft om du inte drev ett företag – vilka förmåner och vilken tjänstepension – och försök att åtminstone matcha det.
Ricard: Precis, för man vet aldrig hur framtiden ser ut. Företaget kanske inte går lika bra senare, och den utdelning du räknat med till pensionen kanske inte blir möjlig. Det kan dessutom bli dyrt att ta ut kapital om företaget har problem. Därför är det viktigt att företagare har samma trygghet som anställda.
Caroline: Det känns extra viktigt, jag tänker på den där boken om kulturarbetaren som inte sparade alls. Kommer ni ihåg ”Fattigfällan”?
Jan: Ja, just det.
Vad är 3:12 reglerna?
Caroline: Men vad menar du med ”smitta på trädaupplägget”?
Jan: Ricard, kan du förklara 3:12-reglerna på en minut?
Ricard: Självklart. 3:12-reglerna gäller för fåmansbolag och handlar om hur man kan ta ut utdelning med en beskattning på 20 %.
Jan: Det handlar alltså om hur företagare kan ta ut pengar ur sitt bolag. Vanligtvis tar man ut lön, men lönen beskattas högre än utdelning. Därför vill många utnyttja 3:12-reglerna för att få ut pengar till lägre skatt, antingen genom utdelning eller genom att lägga bolaget i träda. Är de nya reglerna godkända än?
Ricard: Nej, inte ännu. Men det finns förslag som kan träda i kraft 2026 och 2027.
Jan: Om du lägger bolaget i träda kan du, efter fem år, ta ut pengar till 25 % skatt.
Caroline: Men Sara är ju bara 40, så det är inte relevant för henne just nu.
Jan: Nej, men många företagare har det som mål. Poängen är att du aldrig vet vad som händer, så det är viktigt att sätta av till pension också. När vi pratade med Monica Sjödin från Pensionsguiden, som är expert på pensioner, diskuterade vi hur företagare kan ta ut pengar. Tjänstepension var faktiskt ett av de mindre fördelaktiga sätten, beroende på situationen.
Sen pratade du, Ricard, om att maxa tjänstepensionen. Jag blev lite förvånad, men ditt resonemang var att om vi sätter av mycket till tjänstepension nu, kan vi kanske gå i pension vid 55 och leva på den. Det kanske inte är det mest ekonomiskt optimala, men det passar oss som personer. Det handlar inte bara om att maximera pengarna, utan om att hitta en balans mellan vad som passar ens personlighet och ekonomi.
Vikten av skräddarsydda råd
Ricard: För alla de här fyra personerna är det viktigt att förstå vem man har framför sig. Är Sara, till exempel, en person som kommer starta nya bolag hela tiden, eller planerar hon att driva sitt bolag till pension? Kanske vill hon sälja och leva på kapitalet? Beroende på vem det är, krävs olika strategier och planering för framtiden. Man måste känna av personen för att kunna lägga upp en bra plan.
Caroline: Det är fint att du säger det. Annars är det lätt att bara rekommendera det som är matematiskt korrekt, men som kanske inte passar alla.
Ricard: Precis. Mycket av dagens skattesystem bygger på balans. Du får avdrag för avsättningar till tjänstepensionen, men utdelning sker med redan skattade pengar från bolaget, vilket skapar en viss balans.
Jan: Man kan inte hitta någon lösning som Skatteverket inte redan har tänkt på. De är snabba med att täppa till eventuella kryphål.
Ricard: Exakt, och jag brukar säga att det inte är värt att stressa över att spara in på varenda krona. Fokusera på det du är bra på, och låt oss lägga en plan som ger trygghet och är tillräckligt effektiv, utan att det blir överdrivet komplicerat eller stressande.
Skapa utrymme för det oväntade
Jan: Man kan sammanfatta det som att det handlar om att lyfta blicken och tänka framåt. Vad vill jag ha ut av livet? Vilka händelser är troliga? Det beror mycket på var jag befinner mig i livet – om jag är i fasen före barn, singel, eller om barnen har flyttat ut. Och hur hanterar man oväntade händelser, som en skilsmässa?
Ricard: Sådant kan komma plötsligt, men det viktiga är att planera för flexibilitet. Jag brukar prata om att ha en reservbuffert som är mer försiktigt placerad. Det ger utrymme för oväntade utgifter, som om man spontant köper en bil eller om bolaget går dåligt och man inte kan ta ut lön. Oväntade saker händer alltid, så det är viktigt att ha en trygghet och flexibilitet med lite extra reserver.
Vad ska kulturearbetaren tänka på?
Jan: Under pausen nämnde Ricard en annan grupp vi måste prata om – kulturarbetaren Kristin. Kan du berätta lite om henne och den gruppen?
Ricard: Min erfarenhet av kulturarbetare är att de ofta inte planerar så mycket. Intäkterna kommer i klumpar, det finns ingen stabil lön eller tjänstepensionsavsättning, och de lever ofta nära marginalen på det de tjänar.
Jan: Jag har träffat några kulturarbetare, och jag är alltid så imponerad. De lever så spontant – bokar inga resor i förväg och bara kör. Jag undrar alltid hur de får det att funka.
Ricard: När man ska hjälpa dem med ekonomin kan det vara svårt, för förståelsen för placeringar är ibland väldigt låg. Jag har fått sms som känns som om de skrivits med en kodmaskin – det är svårt att förstå vad de menar. Kulturarbetare behöver ofta en annan sorts planering.
Jan: Men är inte frågorna egentligen desamma?
Ricard: Jo, frågorna är samma, men den här gruppen tänker ofta annorlunda kring sparande.
Jan: Berätta mer!
Caroline: Ja, jag blev också nyfiken på din erfarenhet.
Ricard: Generellt prioriterar de sparande lågt och lever mycket i nuet. Det är mycket hjärta och lite mindre hjärna när det gäller planering. Därför är det viktigt att få dem att börja spara lite, så de kan se hur pengarna växer över tid.
Caroline: Vad händer då? Blir de intresserade av pengar, eller fortsätter de som vanligt?
Ricard: Man måste knuffa dem långsamt framåt. Som rådgivare får man både gasa och bromsa försiktigt. Det gäller att ha tålamod och hjälpa dem att ta små steg.
Vanligaste frågorna Ricard får
Jan: En annan fråga, vilka är de vanligaste frågorna du får från folk?
Ricard: En vanlig fråga är: ”Är det här mycket eller lite?”, särskilt när det gäller pensionen. En annan fråga är: ”Har jag gjort det bra?” Generellt sett tycker jag att de som kommer från RikaTillsammans har gjort ett bra jobb. Men ofta saknas en tydlig plan. De har investerat, men inte riktigt tänkt igenom helheten.
Jan: Ja, jag upplever att många har en ”bottom-up”-strategi. Man börjar spara, inser att man borde investera, och sedan fortsätter man spara ännu mer utan att egentligen ha en plan för vad pengarna ska användas till. Jag tycker att en viktig fråga som fler, inklusive mig själv, borde ställa är: ”Hur vet jag när jag har sparat tillräckligt?” Det är en svår fråga för många att svara på.
Caroline: Ja, och som du säger, Ricard, så handlar det om att ha koll på målen och vad man vill uppnå i framtiden. Det är inte alltid man har det klart för sig – ibland sparar man bara utan att ha en riktig plan.
Ricard: Exakt. Vad sparar man till? Det är den viktigaste frågan att ställa sig. Många har bara investerat pengar utan att ha en tydlig plan. Men om man börjar med att tänka ut vad man vill uppnå i framtiden, kan man planera för det. Och som vi nämnde tidigare, vad sparar man till exempel till när det gäller barnen? Det är viktigt att ställa sig de frågorna innan man börjar investera pengarna.
”Jag vill ha pengar på hög”
Caroline: Får jag ställa en fråga, lite som en parentes? Om jag skulle komma till dig och säga: ”Jag vill ha en stor buffert eftersom jag inte vet vad som kommer hända i framtiden. Kanske behöver jag en ögonoperation eller en höftoperation när jag är 70-80 år.” Och det är allt jag vet just nu. Vad skulle du säga då?
Jan: Jag ska bara klargöra att detta är en hypotetisk fråga som inte handlar om Caroline, utan är inskickad av en lyssnare. Caroline ställer den ”för en kompis”.
Ricard: Okej, hur gammal är personen?
Jan: 47 år.
Ricard: Om personen är 47, skulle jag först titta på tryggheten i arbetet. Känner hon sig trygg i sin anställning?
Jan: Hon funderar på att omskola sig.
Ricard: Ja, om hon till exempel är läkare inom regionen eller jobbar i en osäker bransch som fintech på ett förlustbolag, kan det påverka tryggheten. Det handlar om att veta om man har ett stabilt kassaflöde eller inte. Utifrån det skulle jag bygga ekonomin från grunden. Hur mycket likviditet behöver hon? Hur stor buffert med låg risk ska hon ha? Och om hon inte har några andra planer för pengarna, skulle jag investera överskottet i aktier för att få avkastning över tid.
Jan: Hur skulle du tänka kring summorna? Utgår man från utgifterna, eller hur resonerar du?
Caroline: Det handlar både om var man befinner sig i livet och hur man är som person. Om jag fick bestämma, skulle vi ha lägre utgifter på vissa saker, som huset. Vi kanske skulle sälja bilen och leva mer sparsamt. Men det beror mycket på hur man ser på framtiden och vad man vill. Jag tänker att vi skulle kunna bo i en lägenhet och ha färre utgifter.
Jan: Ja, vi är helt överens där.
Caroline: Men nu är jag osäker på vad frågan är, Jan.
Jan: Frågan är egentligen inte hypotetisk, utan reflekterar en vanlig diskussion vi har. Du, Caroline, fokuserar ofta på resultaträkningen – inkomster och utgifter – och tycker att vi har för höga utgifter. Och jag erkänner, det är ofta jag som bidrar till det. Ibland har jag till och med ägnat mig åt lite ”kreativ bokföring.” Och då tänker jag ibland att det inte spelar så stor roll, eftersom vi har en stark balansräkning. Vi har tillgångar som kan täcka våra utgifter.
Men din syn är att du vill ha en större buffert, så när jag frågar varför vi sparar så mycket, säger du att det handlar om att kunna göra omställningar i livet, som att börja plugga igen. Och även om jag säger att vi har råd med det, så verkar du alltid vilja ha en ännu större buffert. Jag tror att i din värld handlar det om att alltid ha mer för att känna trygghet.
En spenderare och en sparare
Caroline: Det är nog vanligt att du träffar par där en är sparsam och den andra vill leva mer i nuet. Hur hanterar du sådana situationer, Ricard?
Ricard: Jag brukar hålla mig utanför familjedynamiken, men det handlar om att hitta en balans där båda parter känner sig trygga. Båda ska kunna sova gott om natten och känna att de har tillräckligt för framtiden, samtidigt som de får avkastning på sina investeringar. När man hittar den balansen brukar det inte vara något problem.
Caroline: Så det handlar om att ha bra kommunikation?
Ricard: Precis. Det spelar roll om man får 8 % eller 6 % avkastning över tid, men det viktigaste är att man känner sig trygg och kan njuta av livet. Balansen brukar lösa sig när man har de samtalen.
Caroline: Det låter så enkelt när du säger det. Jag tycker det är svårt att erkänna för mig själv vad jag faktiskt vill. Jag känner att jag inte har så tydliga mål.
Jan: Vad vill du då?
Caroline: Det är just det – jag vet inte riktigt. Det kanske är något man behöver jobba med själv innan man kommer till dig, eller kanske kan du hjälpa till att hitta de där målen?
Ricard: Jag brukar ofta upptäcka saker som folk inte har tänkt på alls. När man börjar ställa frågor får de reflektera över saker de inte har funderat på tidigare.
Jan: Vad skulle du säga att du ser hos oss?
Caroline: Det låter verkligen intressant att du kan komma med nya perspektiv som får en att tänka till. Man kanske börjar se saker om sig själv som man inte tidigare har reflekterat över.
Jan: En grej som jag delade på Instagram var något min vän Niklas sa: ”Lev dina ’vill’ om du kan.” Jag tyckte det var fint – att verkligen leva det man vill. Carro, du ser skeptisk ut.
Caroline: Det säger mig ingenting.
Jan: Men om du vet vad du vill?
Caroline: Problemet är ju att jag inte vet vad jag vill. Det är det jag försöker säga, Ricard. Det låter enkelt, men ibland vet man inte vad man vill förrän man börjar tänka ordentligt.
Ricard: Ja, ofta dyker saker upp som folk inte har tänkt på. Som att de kanske vill bilda familj om ett år, men inte har diskuterat det ordentligt. Sådana insikter kan komma när man börjar prata om framtiden.
Konstigaste Ricard hört under ett möte
Jan: Vad är det konstigaste som har kommit upp under dina samtal?
Ricard: Oj, jag vet inte om jag har något riktigt bra svar på det.
Jan: Vad brukar annars dyka upp?
Ricard: Det kan vara allt möjligt. En del vill lägga mer tid på att göra gott i världen, andra kanske inser att de inte vill arbeta heltid längre. Någon kanske kommer på att de skulle vilja ha ett litet sommarställe. Det handlar ofta om att bygga sitt eget liv. En fråga som ofta dyker upp är när man vill sluta arbeta, men väldigt få har tänkt på det. Vill man gå i pension vid 65, 67 eller kanske tidigare? Det gör stor skillnad om vi ska planera pension från 55 eller från 69. Det handlar om att ha tillräckligt med kapital för att leva det liv man vill, utan att riskera sin nuvarande situation.
Jan: Är det något annat som du har märkt? Carro, du ler lite.
Caroline: Jag funderar på om du har träffat någon som har offrat sina drömmar för familjen och ekonomin. Någon som tänker att ”jag måste ha det här jobbet för att få ekonomin att gå ihop, men egentligen drömmer jag om att starta en hästgård.” Såna drömmar som har legat på is i 20 år.
Jan: Det som fastnar hos mig är att det ofta är människor som går bort innan de hinner uppfylla sina drömmar. Vi pratade nyligen om någon som blev sjuk vid 68 och aldrig fick chansen att leva det liv de ville. Jag är så rädd för att ångra mig i framtiden, så jag försöker uppfylla mina drömmar, om än i mindre skala, redan nu.
Ricard: Just därför är det viktigt att man har möjlighet och kapital att förverkliga sina drömmar nu, och inte skjuter upp allt till framtiden.
Caroline: Precis.
Jan: Ja, eller så kan man uppfylla sina drömmar i mindre skala. Om man drömmer om en hästgård kanske man börjar med att ta hand om en häst på deltid, eller dela en häst med någon annan. Det finns många sätt att komma närmare sina drömmar utan att vänta för länge.
Caroline: Det var jättebra svar från er båda!
Hur skyddar man pengar över generationer?
Jan: En fråga som ofta dyker upp i communityn, men som jag aldrig riktigt fått något bra svar på, är hur förmögna släkter flyttar eller skyddar sina pengar över generationer. Det finns ju det klassiska talesättet att första generationen bygger upp förmögenheten, andra förvaltar den och tredje förstör den. Du nämnde tidigare när vi pratade om Martin, att man kan tänka på flera generationer – inte bara barnen utan kanske även barnbarnen. Kan du inte berätta lite om hur man brukar tänka när det gäller generationsförmögenhet? Du behöver inte nämna specifika släkter, men ge oss en överblick.
Ricard: Det första man ofta diskuterar är om man vill skjuta till kapital i förväg. Det är en tidig fråga när man pratar med någon som har byggt upp en förmögenhet. Man diskuterar hur mycket av kapitalet man själv kommer att använda, och hur mycket som ska gå vidare till nästa generation. Och då kommer frågan: ska det ske som en klumpsumma eller spridas ut över tid? Jag tycker att det är viktigt att göra det enkelt för nästa generation. Man ska inte lämna dem med tillgångar som är komplicerade att förstå eller omvandla till pengar som de faktiskt kan använda. Om arvet är för krångligt kan det skapa stress istället för att de kan uppskatta det de fått.
Caroline: Vad är det som kan vara så komplicerat?
Jan: Jag kan ta ett exempel. Vi hade en person i communityn som ärvde en stor skog som varit i släkten sedan 1700-talet. Det kom med en förväntan att skogen skulle förvaltas och gå vidare till nästa generation.
Caroline: Så man fick inte sälja av lite?
Jan: Man kunde sälja av det som gallras, men inte sälja skogen i sin helhet. Den skulle förbli i släkten. Det skapade mycket stress för den här personen, som plötsligt behövde ta hand om skog och fick ett skogsintresse som han inte ens visste att han hade.
Ricard: Ja, och det är inte alla som har möjligheten eller kunskapen att ta hand om sådana tillgångar. Det kan bli särskilt svårt om man ärver något som en fastighet i ett annat land eller aktier i ett komplicerat bolag. Därför är det viktigt att börja planera i tid, så att efterlevande inte står där med tillgångar de inte vet hur de ska hantera.
Släktens förmögenhet ska räcka 100 år framåt
Jan: Jag är lite nyfiken, du pratar mest om större arv. Men om man ser på riktigt stora förmögenheter, så som de rika släkterna – tänker de på nästa generation eller planerar de för 100 år framåt? Hur fungerar det egentligen med dessa ”gamla pengar”?
Ricard: Ja, i vissa fall tänker man verkligen långsiktigt, ibland flera generationer framåt. Man investerar och organiserar förmögenheten så att den kan överleva i generationer. Men jag tycker fortfarande att det viktigaste är att hålla det enkelt för nästa generation.
Jan: Det här är mer för vår nyfikenhet än för våra lyssnare. Hur gör rika släkter för att bevara sina förmögenheter? Finns det en mentor? Är det stiftelser involverade? Får man gå på utbildningar där man lär sig om släktens historia, som i stil med Wallenberg-familjen? Och om man inte trivs med sitt jobb, kan man bara säga upp sig och leva på släktens pengar, eller blir man då bannlyst från släktmiddagarna?
Ricard: Det kan absolut vara en emotionell utmaning, som du nämnde med skog. Många känner en stark press att inte vara den som förstör familjens förmögenhet. Det kan vara stressande att känna att man måste förvalta det man ärvt på rätt sätt.
Jan: Ja, som att det står i släkthistorien att ”Karl-Adam förstörde förmögenheten” – en stor press.
Ricard: Exakt. Jag tror det är viktigt att minska den emotionella pressen och försöka se det mer rationellt. Om man inte kan hantera tillgångarna, som en komplicerad aktieportfölj eller fastigheter utomlands, kanske det är bättre att sälja och investera i något man förstår.
Jan: Det känns som om vi inte lever på 1700-talet längre. Är det verkligen ett problem idag?
Caroline: Det kan bli mer komplicerat om man får stora mängder aktier i ett familjeföretag, då kan det finnas förväntningar på att man ska vara involverad i företaget.
Ricard: Precis. Det stora problemet för många är den emotionella kopplingen till tidigare generationer. Istället för att planera för sina egna barn, fokuserar man på att inte svika sina förfäder. Det kan vara ett tungt band att klippa, men ibland är det nödvändigt, och det kan göras stegvis.
Jan: Du pratar som en rådgivare nu.
Ricard: Ja, många gör inte det rationella valet, de är lojala mot sina föregångare. Det kan bli problematiskt om tillgångarna förlorar i värde, till exempel om skogen brinner ner eller aktier kollapsar, och då står man där utan att ha säkrat tillräckligt för framtiden.
Jan: Finns det dokument som sätter upp regler, som ”Du ska skaffa en utbildning och får inte leva på pengarna”? Eller är det outtalat?
Ricard: Det är väldigt blandat. Vissa familjer har tydliga krav, andra inte. Men de flesta har nog en uppfattning om vad som förväntas innan man får sitt arv.
Jan: Så det finns en oskriven regel att man inte bara kan leva på förmögenheten, utan måste göra något vettigt med sitt liv?
Ricard: Ja, de flesta föräldrar vill att deras barn ska göra något meningsfullt, oavsett om det är att bli högutbildad eller konstnär. Det viktiga är att barnen anstränger sig och skapar något själva.
Jan: Ja, det är som när vi säger att man ska hjälpa sina barn med en del av kontantinsatsen till en bostad, men inte hela. De ska känna att de själva har bidragit och gjort något för att uppnå det.
Caroline: Det är ett komplext ämne, men intressant. Ska vi gå vidare?
Jan: Absolut, men det här var väldigt spännande!
Ricard och Jans gemensamma portfölj
Jan: Jag tänkte att vi skulle byta ämne. Vi har ju ibland lite olika åsikter, men en gång under ett kvällsmöte fick vi en av de bästa frågorna vi någonsin fått. Så jag tänkte att Carro kan ställa den, och sedan får du och jag ”brottas” lite kring det.
Caroline: Frågan lyder:
Om du och Jan var tvungna att enas om en gemensam portfölj, hur skulle den se ut?
Jan: Okej, var börjar vi?
Ricard: Ja, hur ska vi enas om det här?
Jan: Vad är grunden? Om vi delar upp det 70/20/10, vad skulle basen vara?
Ricard: Jag kan gå med på global indexfond som bas.
Jan: Okej, bra. Vad gör vi med de 20 procenten?
Ricard: Där vill jag ha småbolag.
Jan: Svenska eller globala?
Ricard: Framför allt svenska och amerikanska.
Jan: Jag skulle nog välja en svensk indexfond för de 20 procenten.
Caroline: Men småbolag är ju ganska bra, eller hur?
Jan: Ja, jag skulle ta småbolag för de sista 10 procenten. Vad skulle du göra med de sista 10?
Ricard: Jag skulle kunna tänka mig en svensk indexfond där.
Jan: Så vi är ganska lika ändå. Har du ändrat uppfattning?
Caroline: Ni har svarat på den här frågan tidigare på ett kvällsmöte.
Jan: Ja, under en Patreon-träff. Men vi har ju diskuterat lite fram och tillbaka, och det verkar som att vi inte har så olika syn ändå. Vi har bara ibland olika åsikter om aktiva fonder.
Ricard: På småbolagssidan föredrar jag aktivt förvaltade fonder.
Jan: Så de 20 procenten ska vara aktivt förvaltade?
Ricard: Ja, exakt.
Varför aktiv förvaltning?
Jan: Okej, berätta! Motivera varför du tycker att aktiv förvaltning är värd att överväga, trots att vi ofta sågar den.
Ricard: När det gäller småbolagsfonder ser man större avvikelser från index jämfört med storbolagsfonder. Där handlar det inte om små skillnader på någon procentenhet, utan här kan det skilja flera procent per år. De extra procenten gör stor skillnad, och därför tycker jag att aktiv förvaltning kan vara motiverad för småbolag.
Jan: Även om man väljer en faktortiltad fond? Jag brukar välja småbolag, men det som är mest populärt i forumen är small cap value. Om vi jämför din aktivt förvaltade småbolagsfond med ett small cap value-index, skulle de inte vara ganska lika?
Ricard: Där måste jag erkänna att jag får kolla upp det närmare.
Jan: Småbolag är ju en del av femfaktormodellen och är känt för att ge högre avkastning. Diskussionen är om det beror på högre risk eller andra faktorer. Men det verkar ändå som vi är tillräckligt lika för att fortsätta diskussionen.
Ricard: Skönt att jag inte blir utkastad!
Hur ser en stay-rich portfölj ut?
Jan: Om du skulle bygga en ”get rich”-portfölj, hur skulle den skilja sig från en ”stay rich”-portfölj? Med andra ord, hur ser en portfölj ut när man är i ackumulationsfasen och bygger upp sitt kapital, jämfört med när man har uppnått sitt mål och bara behöver en viss procent för att leva på?
Ricard: För en ”get rich”-portfölj skulle jag ha en mindre andel i räntor, bara som en buffert för att undvika onödiga risker. Men i en ”stay rich”-portfölj, där du redan har ditt kapital, kan oväntade utgifter dyka upp. Därför kan man lägga en större andel i räntor, eftersom du inte behöver maximera avkastningen längre.
Hur stor ska reservbufferten vara?
Jan: Hur stor tycker du att en reservbuffert ska vara?
Ricard: Det beror helt på ens utgiftsmönster, från några hundra tusen till miljonbelopp. Men det är viktigt att inte ha för mycket i bufferten, så man inte håller i handbromsen i onödan. Som jag sagt tidigare, man ska inte köra bil med handbromsen i.
Jan: Du sade till mig: ”Varför kör du bilen med handbromsen i?” Jag brukar säga att bufferten ska bero på ens livssituation. Om du är singel och bor i hyresrätt kanske du inte behöver mycket, men om du som vi har två barn och ett hus, kanske du behöver 3–6 månaders utgifter i buffert.
Ricard: Exakt. Man behöver också ta hänsyn till sin boendesituation – hyresrätt, bostadsrätt, villa eller sommarstuga – och vad det innebär för framtida utgifter, som renoveringar. Det påverkar hur stor bufferten bör vara. Jag bygger alltid ekonomin nerifrån och upp: först likviditet, sedan reservbuffert och sen potential. Det viktigaste är att ha pengar tillgängliga om något oväntat händer, och att inte placera pengar som ska användas inom kort tid, till exempel vid ett bostadsbyte.
Jan: Ja, som jag sa i en forumtråd en gång: någon skulle betala 500 000 i skatt om tre månader och hade placerat pengarna i en fond. Jag sa bara: ”Nej!” Men vi kanske borde prata om räntor, för där kan vi tycka lite olika. När jag tänker på en reservbuffert, ser jag framför mig ett bankkonto med insättningsgaranti och en rimlig ränta. Är det inte så?
Ricard: Nej, jag använder räntefonder för reservbufferten.
Jan: Varför räntefonder när du kan ha ett bankkonto med insättningsgaranti? Varför ta risken?
Ricard: För att det ofta är större belopp i reservbufferten, och det finns många bra lågriskräntefonder med låg ränte- och kreditrisk. Målet är att de ska ge 2–4 % bättre avkastning än en bankränta. Men om du vill ha en likvid buffert kan den ligga på ett sparkonto.
Jan: Så du skiljer mellan likvidbuffert och reservbuffert. Likvidbufferten är på bankkontot, medan reservbufferten är i räntefonder?
Caroline: Men hur stor ska en reservbuffert vara? Och vad används den till?
Ricard: Reservbufferten används för pengar som ska användas inom kort tid, till exempel vid större utgifter inom 12 månader. Den kan också täcka upp om börsen går dåligt, så du kan fortsätta leva som vanligt utan att sälja av investeringar.
Jan: Så reservbufferten är inte för små utgifter som trasiga kylskåp – det är vad likvidbufferten är till för.
Caroline: Vi förstår nu.
Ricard: Exakt, och om man får in en större summa pengar, som ett arv, bör man inte investera allt på en gång. Då kan man mellanlanda pengarna i reservbufferten och sedan investera successivt under 18–36 månader.
Avkastning för börsen närmsta 10 åren?
Jan: Även om det kanske inte är statistiskt korrekt, är det känslomässigt rätt. Men vad har du för avkastningsförväntningar på en tioårsperiod för exempelvis en likvidbuffert? Om bankräntan är 2 %, tänker du då att räntebenet ska ge 4 %?
Ricard: Ja, 2–4 % över bankräntan.
Jan: Okej, så omkring 5 %. Och vad räknar du med för avkastning när du pratar med klienter, exempelvis för din 70/20/10-portfölj?
Ricard: Aktiedelen har historiskt gett 6–8 % över tid. Efter millennieskiftet har det dock varit högre än så.
Jan: Typ runt 5 %?
Ricard: Ja, men det är inget man ska räkna med. Om vi säger 8 % på aktiedelen, håller vi oss mer realistiska.
Jan: Så vi pratar ungefär 2 % på bankkonto, 5 % på räntebenet och 8 % på aktiedelen.
Caroline: Men vi måste också tänka på inflationen.
Jan: Ja, och vi pratar om en tioårsperiod. I genomsnitt borde bankkontot täcka inflationen, så om den är 2 % borde räntan också vara 2 %. Vi har pratat om nominella siffror, före inflation.
Caroline: Så vi är alla på samma sida när det gäller inflation.
Jan: Precis. Men där skiljer vi oss lite i synen på räntor. Du ser räntedelen som en stabilisator, ett ankare som förhindrar att portföljen gungar för mycket, eller hur?
Ricard: Ja, men jag använder inte räntor för att sänka volatiliteten i hela portföljen. Jag ser dem som något med ett specifikt syfte. De ska vara tillgängliga om man behöver likviditet under ett dåligt börsår. Jag tycker inte att det handlar om att bara sänka risken för sakens skull.
Jan: Där är vi inte helt överens.
Caroline: Du menar att det handlar om att göra saker för att det ser bra ut, men det tycker inte Ricard.
Jan: Nej, jag förstår hans poäng. Det finns ett syfte med räntor, men jag tycker att det kan finnas andra användningsområden också. Det är precis som Patrik på Lysa brukar säga – vissa finansiella verktyg är så komplexa att det ibland är bättre att inte använda dem. Vi har haft diskussioner i forumet om att vissa typer av räntepapper fungerar bra när aktier går ner, men de kräver mer förklaring. Ricards syn är att räntorna ska vara stabila även under ett dåligt börsår, vilket är varför jag ser dem mer som ett ankare.
Caroline: Det låter komplicerat, jag föreställer mig båtar och ankare nu.
Jan: En katamaran är mer komplex än en vanlig segelbåt.
Ricard: Jag har en följebåt redo om din båt sjunker.
Jan: Hur blev det plötsligt två mot en?
Caroline: Det behövs, eftersom du alltid kommer med så många lösningar. Här sitter ett proffs!
Jan: Vi kanske ska gå vidare nu?
Caroline: Ja, låt oss göra det.
Fonder med ESG-filter
Jan: Du har rätt. Vad tycker du om att så många fonder nu använder ESG-filter?
Caroline: Vad betyder ESG-filter?
Jan: Det innebär att man sorterar bort vissa företag som inte uppfyller hållbarhetskriterier, till exempel miljö eller socialt ansvar. Vissa fonder plockar bort specifika bolag, men det kan bli inkonsekvent. Som när Avanza tog bort Nvidia från sin USA-fond, vilket skapade en hel del uppror. Om jag vill ha en global indexfond utan hållbarhetsfokus, då vill jag ha det utan hållbarhet. Alternativt vill jag ha en tydligt hållbar fond. Men nu blir det liksom ingetdera. Så tycker jag.
Caroline: Vad säger du, Ricard?
Ricard: Det är viktigt att förstå att hållbarhet inte bara handlar om miljö, utan även om saker som korruption, barnarbete och jämställdhet. Dessa filter är väldigt breda. Vi rådgivare måste numera ställa fler frågor för att förstå kundens hållningssätt kring detta. Men jag märker att många säger att de tycker hållbarhet är viktigt, men när det kommer till deras egna investeringar väljer de ofta fonder med bredare urval eller lägre avgifter. Det jag skulle vilja se är statistik som visar hur hållbarhetsfonder presterar jämfört med billigare fonder med bredare innehav. Jag säger inte att man ska investera ”smutsigt”, men det vore intressant med mer data som visar hur hållbara fonder står sig mot till exempel en bred globalfond som Vanguard.
Jan: Precis. Det handlar inte om att vi ska vara kapitalister nu, utan mer om effektivitet. En forskare i en tidigare poddavsnitt visade att det kan ha större effekt att ge pengar direkt till organisationer som jobbar med dessa frågor, istället för att gå via hållbara indexfonder.
Caroline: Var har du hört att det ger större effekt?
Jan: Vi hade en forskare i ett tidigare avsnitt som undersökte detta. Han jämförde en dyr hållbar fond med en billig fond och föreslog att man skulle investera i den billigare fonden och istället ge mellanskillnaden i avgift till en välgörenhetsorganisation som arbetar med till exempel rent vatten.
Caroline: Just det, jag hade glömt det avsnittet.
Ricard: Det viktiga är att vi har tydligt material att visa för kunder. Idag får vi många frågor, men vi behöver mer konkreta svar att erbjuda.
Jan: Exakt.
Ricard: Det är mycket krav på oss att fråga om hållbarhet, men vi har inte alltid tillräckligt med information att ge tillbaka.
”Jag vill göra FIRE”
Jan: Låt oss byta ämne. Vad tänker du när någon säger att de vill uppnå FIRE?
Ricard: Det är intressant. Många som vill uppnå FIRE är ofta i ”bli rik snabbt”-fasen, men de har sällan kapital nog för att verkligen göra det. Ofta leder tanken till stress, eftersom man måste skära ner sina kostnader drastiskt eller bygga upp ett mycket större kapital än vad många tror.
Jan: Får du ofta den frågan?
Ricard: Absolut. Men de som verkligen har pengarna för det genomför nästan aldrig FIRE. De kanske vill gå i pension lite tidigare, men oftast inte mycket mer än så.
Jan: Ja, många säger att det var roligt att drömma om FIRE medan de fortfarande behövde kämpa för pengarna. Men när de väl har nått sina mål, så känns det inte lika viktigt längre.
Caroline: Moa nämnde att när man har nått målen med pengar och statusprylar, så kommer andra saker in istället.
Ricard: Ja, jag tror de som fokuserar på FIRE har en bit kvar att gå, både ekonomiskt och åldersmässigt.
Caroline: Det är nog så att man behöver spara i 20 år eller mer för att kalkylen ska gå ihop. Fem år är alldeles för kort tid.
Ricard: Ja, jag hade en klient i 30-årsåldern med några miljoner som ville sluta arbeta om fem år, men det räcker inte på långa vägar.
Caroline: Ja, att bara ha några miljoner räcker inte.
Ricard: Nej, det krävs mycket mer kapital för att ens börja tänka på FIRE.
Jan: Vad tror du misstaget är?
Ricard: Jag tror det är en idé som låter trevlig, men som inte är realistisk när man väl räknar på det.
Jan: Låt oss säga att jag har 10 miljoner och mina årliga utgifter är 400 000. Jag tänker att jag kan leva på 4 % avkastning. Vad säger du då?
Ricard: Jag skulle säga att 10 miljoner är ganska lite. Du kommer vilja spendera mer än 400 000 om året, särskilt om du vill resa eller köpa saker. Livet förändras, och dina kostnader kommer förmodligen att öka.
Caroline: Ja, det är viktigt att vara realistisk.
Ricard: Precis, många som vill uppnå FIRE har drömmar om att resa och köpa saker, men då sticker kostnaderna iväg och kalkylen håller inte längre.
Jan: Hur ser du på den klassiska 4%-regeln inom FIRE, där man ska kunna ta ut 4 % om året inflationsjusterat och ha 90 % chans att pengarna räcker i 30 år?
Ricard: Jag tänker inte i de termerna. Jag ser på ekonomin utifrån varje persons unika situation och deras beteendemönster. Det är inte alla som är villiga att hålla sig till en strikt budget, och därför är det svårt att följa en generell formel.
Caroline: Tror du att FIRE har blivit en statusgrej?
Ricard: Ja, det tror jag.
Jan: Det låter nästan som att du säger att det är något man skryter om?
Caroline: Det finns nog en viss prestige i att säga att man ska sluta jobba om fem år. Det signalerar att man har varit duktig med sina pengar och investeringar.
Jan: Precis, det blir som en trofé i vissa kretsar, särskilt bland folk som är intresserade av ekonomi.
Caroline: Ja, det är intressant vilka vi sätter på piedestal – folk som gjort en företags-exit eller uppnått FIRE är ofta hjältarna i dessa sammanhang.
Tankar om krypto och Bitcoin?
Jan: Okej, vi tar en fråga från communityn. Vad tänker du om krypto och Bitcoin?
Caroline: Vad betyder ETH, egentligen?
Jan: Ethereum.
Caroline: Är det en tillgångsklass?
Jan: Ja, precis. Vi har faktiskt en post på vår balansräkning för Ethereum och Bitcoin.
Ricard: Oj, du har verkligen släppt handbromsen!
Jan: Ja, jag har blivit en ”crypto dude”. Vad tycker du om det?
Ricard: Jag tycker krypto hör hemma i lekhinken. Det är alldeles för spekulativt för en seriös investeringsstrategi. Om du investerar stort i krypto och det blir värt noll, då har du gjort ett misstag. Och misstag försöker vi undvika genom att hålla oss till en solid grund med globalindexfonder och liknande.
Jan: En annan fråga: Är gräset grönare på andra sidan? Jag menar, ibland känns det som att det finns investeringsmöjligheter bara för de rika – de som har kontakter, eller kan vara med i onoterade affärer innan de blir stora.
Caroline: Ja, det är lätt att tro att bara de rika har tillgång till de bästa investeringarna.
Jan: Exakt. Som private equity-fonder eller hedgefonder som bara vissa får tillgång till.
Ricard: Jag skulle inte säga att gräset är grönare på andra sidan, särskilt inte för vanliga småsparare. Som icke-professionell investerare tycker jag att man ska undvika att jaga spännande, komplexa investeringar. Det bästa är att hålla sig till det enkla och säkra. På lång sikt vinner du på det.
Caroline: Men vissa vill nog ändå känna att de är ”proffs”.
Jan: Det är faktiskt enkelt att bli klassad som professionell investerare. Du behöver bara fylla i en blankett och ha gjort några transaktioner, samt ha ett kapital på 5 miljoner. Men även om du är professionell betyder det inte att du ska jaga komplexa investeringar.
Ricard: Precis. Gör det inte mer komplicerat än nödvändigt. Bara för att du kan fylla i blanketten betyder det inte att du ska investera i något du inte förstår.
Jan: Vad säger du om private equity-fonder som kommer med löftet om 15 % avkastning per år? Låter det inte lockande?
Ricard: Förstår du hur de fungerar? Om du inte gör det, kanske du inte ska investera där.
Jan: Ja, jag skojar lite. Vi har provat den vägen förut, och det gick inte bra. Egentligen behöver man inte mer än ett bankkonto, en bred räntefond och en global indexfond för att täcka 99 % av sina investeringsbehov.
Ricard: Varför krångla till det? Och riskera att låsa in pengarna i något osäkert?
Caroline: Vissa kanske vill känna att de bidrar till samhället genom sådana investeringar.
Jan: Ja, men det är inte vi som bygger upp den ekonomin – det är andra. Jag har varit med i så många investeringar där de lovar guld och gröna skogar, men verkligheten är ofta en annan.
Caroline: Och vi har lärt oss. Vi investerar inte i sådana bolag längre, tack och lov.
Tankespjärn: Mest belånad vinner
Jan: Tack och lov! Vid ett tillfälle sa du något intressant som jag vill citera: ”Mest belånad vinner.” Vill du förklara vad du menar med det?
Ricard: Ja, det handlar framför allt om bostadslån. Om du har ett stabilt jobb, bra koll på dina kostnader och ett positivt kassaflöde, då kan du hantera belåning. Ett bostadslån är relativt billigt, och med hävstång kan du få mer exponering på börsen. Return on Equity blir mycket bra eftersom du har en liten insats i bostaden, men den växer med bostadsmarknaden. Så om du vill ha en växande ekonomi och känner dig trygg med grunden – jobb, kostnader och likviditet – kan belåning vara ett verktyg för tillväxt.
Caroline: Så i praktiken kan man alltså låna på sitt hus för att investera i indexfonder?
Ricard: Ja, men det kräver att man är klok och försiktig.
Jan: Men innan vi går vidare vill jag säga att det första steget ofta är att inte överamortera, vilket är ganska vanligt.
Caroline: Istället kan man investera pengarna.
Jan: Exakt. Många betalar extra på sina studielån, vilket jag tycker är onödigt. Behåll studielånet och amortera inte mer än vad som krävs. Samma sak gäller med bostadslån. Om amorteringskravet är 1 %, varför betala mer?
Caroline: Om det känns rätt för dig, förstås.
Jan: Ja, om du vill snabba på din ekonomiska tillväxt.
Caroline: Men det är inte riktigt din stil, Jan.
Jan: Nej, jag kör med handbromsen i.
Caroline: Jag skojar bara, men du gillar att amortera av känslomässiga skäl.
Jan: Ja, jag är rädd för att ha för mycket skulder.
Ricard: Jag tycker att det är smartare att ha kvar en del lån. Jag ser ingen fördel med att vara helt skuldfri. Jag har sett många som blivit skuldfri men bara har några hundra tusen på banken när de går i pension. De klarar sig, men har ingen guldkant på tillvaron. Hade de istället behållit lite belåning och låtit kapitalet jobba på ett sunt sätt, hade de haft fler möjligheter att njuta av livet och sova bättre på natten.
Jan: Det påminner mig om vad en person i vårt forum skrev: ”Amortera inte, det ökar din risk.” Han pratade om precis det du nämner – många amorterar hårt för att bli skuldfri, men när de väl är det kan de inte ta nya lån. Det hade varit bättre att behålla lite likviditet istället för att amortera ner de sista hundratusen. Betala hellre 800 kr i månaden för ett extra lån än att vara utan kapital när du behöver det.
Jan: Jag tänkte att vi kunde ta några sista snabba frågor om finansiell rådgivning. Men vi tar försäkringsfrågor i ett annat avsnitt. Så, vad är den vanligaste missuppfattningen om finansiell rådgivning?
Vanligaste missuppfattning om finansiell rådgivning
Jan: Får jag säga vad andra har sagt till mig medan du tänker? Många tror att när de går till en finansiell rådgivare så kommer de få tips om bättre investeringar.
Ricard: Ja, det var precis det jag satt och funderade på. Som rådgivare kan vi inte trolla fram bättre investeringar. Det finns ingen magisk formel. Däremot kan vi göra stor skillnad genom att ta ett helhetsgrepp på ekonomin. Om någon har spridda investeringar hos olika aktörer, ingen koll på risknivån eller om pengar försvinner i onödiga kostnader, då kan vi hjälpa till. Men när det gäller specifika placeringar – nej, vi kan inte trolla fram avkastning.
Värdet som Ricard bidrar med
Jan: Då kommer nästa fråga: Varför ska jag anlita dig som finansiell rådgivare om jag redan har en global aktiefond eller en fondrobot? Vad är det du tillför?
Ricard: Det jag bidrar med är att hjälpa dig planera din ekonomi och sätta rätt risknivå, så att du undviker vanliga misstag men ändå når den avkastning du bör få. Jag hjälper till att balansera mellan att gasa och bromsa, och justerar för livsförändringar. Jag har sett hundratals, om inte tusentals, ekonomiska situationer, och har redan erfarenheten av många av de utmaningar som kan dyka upp. Det sparar dig tid och misstag.
Hur många har fel risk i sparandet?
Jan: Hur ofta upplever du att folk har rätt risknivå när de kommer till dig? Vi själva låg ju för lågt i risk enligt dig – jag hade liksom ”handbromsen i”.
Ricard: Jag skulle säga att det är väldigt få som kommer till mig och redan ligger rätt. Även om risknivån är rätt kan det vara en spretig struktur där man inte har koll på sin egen risk.
Jan: Vad är det vanligaste? Att folk tar för stor eller för liten risk?
Ricard: På senare tid har många varit för defensiva. Tidigare var det mer tvärtom – folk tog för mycket risk.
Jan: Tror du det är typiskt för vårt community, att vi är mer defensiva?
Ricard: Ja, jag tror att det hänger ihop med att folk är lite rädda i den nuvarande ekonomin. Samtidigt minns de hur det var för några år sedan när allt gick uppåt, och då körde man på fullt ös. Men just nu är det en mer försiktig inställning.
Jan: Vad önskar du att fler visste om finansiell rådgivning?
Ricard: Att vi kan hjälpa till mycket mer än folk tror med att planera deras ekonomi på ett korrekt sätt. Det finns också en sida av jobbet som många inte ser – all tid vi lägger bakom kulisserna, som blanketter och dokumentation.
Jan: Ja, det är mycket regulatoriska krav.
Ricard: Ja, exakt. För en timmes rådgivning kan det vara tre timmars dokumentationsjobb, även när man är digital och snabb. Det kan handla om att se över pensioner eller samla ihop privat sparande, vilket innebär mycket arbete både med att dokumentera vad man gör och skicka in blanketter till olika aktörer.
Caroline: Är det mest vid första mötet, eller vid varje rådgivningstillfälle?
Jan: Ja, för varje möte där Ricard ger råd, eftersom lagen kräver att allt dokumenteras noggrant.
Ricard: Precis, jag brukar säga att man bygger huset en gång, men sen gör man mindre justeringar, som att måla om eller byta fönster vid behov. Så det initiala jobbet är det mest omfattande.
Hur ofta träffar man en finansiell rådgivare?
Caroline: Hur ofta brukar man ses eller prata?
Ricard: Jag brukar prata med mina klienter 2–4 gånger per år, beroende på behov. Vissa hör av sig nästan varje månad, men det är inte alla som behöver det.
Jan: Hur påverkas ditt arbete av ett börsfall? Du var ju rådgivare när börsen föll med 30 % i februari-mars 2020.
Ricard: Om man har planerat sin ekonomi väl från början, med en buffert och rätt risknivå, så behöver man inte agera i panik. Det handlar om att sitta still i båten. När börsen föll ringde jag runt till mina klienter för att försäkra dem om att allt var under kontroll. Det är viktigt att de vet att jag finns där och att det inte är någon fara.
Jan: Jag har hört att på vissa ställen var det så mycket kaos att till och med IT-teknikerna fick svara i telefon.
Caroline: Det är en skillnad – hos dig ringde inte klienterna, utan du ringde dem.
Ricard: Precis. Jag försökte vara proaktiv. Två av mina klienter hann ringa mig först, men det var mest för att få bekräftelse på att allt var okej.
Caroline: Det ger en känsla av trygghet att höra att allt är under kontroll.
Jan: Det är det jag gillar – du låter oss outsourca vår ekonomiska oro till dig. När jag tvekar kring risken i vår portfölj, kan jag ringa dig och du hjälper mig att hålla kursen.
Ricard: Jag sa samma sak till en annan klient bara igår.
Jan: Ja, och det är här finansiell rådgivning verkligen gör skillnad. Vanguard har en rapport som visar att rådgivare bidrar med runt 3 % extra värde årligen. Det handlar inte om bättre investeringar utan om att hjälpa klienterna att inte göra misstag som att sälja vid fel tillfälle. Planering, risknivå och skatter är också viktiga delar där rådgivare kan bidra.
Caroline: Så vad har det kostat oss att vara för försiktiga med vår risk?
Ricard: Om vi tittar på den portfölj vi jämförde igår har ni missat över 100 % i avkastning under den här perioden.
Caroline: Oj, det är en hel del! Hur mycket är det i pengar?
Jan: Det är ett sjusiffrigt belopp.
Caroline: Vi kanske behöver prata lite mer om det här, Jan?
Jan: Ja, vi får göra det utanför kameran. Men jag fattar – när beloppen blir större är det svårare att ta risk. Jag har upplevt stora förluster förut, som under IT-bubblan och finanskrisen, och det gör mig försiktig. Jag har svårt att gå upp till 100 % aktier för jag är rädd att det går dåligt igen.
Caroline: Ja, det är en risk, men vi har räknat med det.
Jan: Jag vet, men det gör ändå att jag oroar mig när jag ser nedgångar på kontot.
Ricard: Det är där det handlar om att ha en långsiktig strategi. Om du har en bred global exponering så kommer marknaden att återhämta sig. Om den inte gör det har vi andra problem.
Caroline: Det är något vi alla måste komma ihåg – att hålla fast vid planen och inte freaka ut.
Jan: Ja, jag fattar. Under Corona kunde jag logga in på kontot och se att det var minus en miljon. Det är svårt att inte bli påverkad av det.
Caroline: Jag minns att du loggade ut direkt! Men ja, vi har pratat om det här innan och vet att det ingår i planen.
Ricard: Det är också en del av mitt jobb – att förstå klientens risktålighet och riskvilja och se till att de matchar. Ibland vill någon ta mer risk än de egentligen klarar av, eller tvärtom. Då är det mitt jobb att hjälpa till att justera balansen.
Jan: När vi hade vårt möte i våras började vi faktiskt rensa i vår portfölj.
Caroline: Ja, vi har sålt en del som vi inte behövde ha kvar.
När ska man träffa en finansiell rådgivare?
Jan: Tiden har gått så fort, nästan två timmar! När är det egentligen rätt tid att träffa en finansiell rådgivare? När är det bra tajming?
Ricard: Egentligen när som helst. Det är bättre att träffa mig innan huset brinner ner, så att säga. Det handlar om att planera i förväg och ge sig själv utrymme för förändringar i livet. Det är alltid bra att ha en genomgång av sin ekonomi, istället för att vänta tills det händer något oväntat.
Jan: Vi brukar skämta om att man borde göra en ekonomisk hälsokontroll när man fyller 40 eller 50.
Caroline: Precis som en vanlig hälsokontroll – fast för ekonomin!
Överkompensera inte med spännande investeringar
Jan: Exakt. Jag tänker att vi ska runda av. Finns det något annat vi borde ta upp?
Ricard: Nej, jag brukar säga att man inte ska överkompensera. Håll det enkelt och planera framåt.
Jan: Du hade en uppgift innan poddinspelningen. Vad är det sämsta rådet du har hört i finansbranschen?
Ricard: Man ska inte leta efter spännande placeringar.
Jan: Smart sparande, inte spännande!
Ricard: Precis. Spännande investeringar kan man ha i lekhinken. Det som verkar för bra för att vara sant, är ofta det. Håll dig till enkelheten, investera istället för att spekulera, så kommer det gå bra. Stressa inte heller.
Jan: Just det! Jag kom på en fråga vi hade. Varför blev det finansiell rådgivning för dig, eller var det ett olycksfall i arbetet?
Ricard: Jag gillar att prata med människor och hjälpa dem. Dessutom har jag alltid varit intresserad av ekonomi och investeringar. Jag minns att jag som ung satt med ekonomidelen på golvet och följde aktier. Jag lärde mig snabbt vilka sidor på text-TV som visade börsen.
Jan: Så vi vet att Ricard är född före 2000.
Ricard: Ja, på den tiden var gult positivt och blått negativt.
Jan: Precis! Är det något annat du vill ta upp eller någon kommentar?
Caroline: Nej.
Jan: Stort tack, Ricard, för att du ville vara här och dela med dig av dina tankar.
Ricard: Tack för att jag fick komma!
Jan: Tack också till dig som har lyssnat och tittat. Ricard, du är aktiv i forumet under @RicardNylund, och du hittar också mer information om dig på Ricap.se, inklusive din mejladress och telefonnummer. Tack för den här veckan!
Jag hoppas att du gillade avsnittet med Carro och Ricard Nylund. Som alltid har vi en diskussion i forumet efter avsnittet, där Ricard också kommer att svara på frågor. Stort tack till dig på Patreon som stödjer oss varje månad, vilket gör sådana här avsnitt möjliga. Jag ser fram emot att kanske träffas vid våra fysiska träffar och ge mer extramaterial. Tack så mycket, och vi ses nästa vecka!
Innehållsförteckning
Nedan följer en grov innehållsförteckning till avsnittet:
00:00:00 - Intro
00:02:22 - Hur ser den typiska RT-följarens ekonomi ut?
00:04:46 - Vad de flesta gör rätt i communityn
00:06:03 - Överaktivitet i sparande
00:07:08 - Vad ska en 43 åring tänka på?
00:13:10 - Vad ska en 55-åring tänka på?
00:14:52 - Vid vilken ålder börjar utgifter avta?
00:18:00 - Förtidsarv - hiss eller diss?
00:19:41 - Vad ska en 30-åring tänka på?
00:20:42 - Vad ska företagaren tänka på?
00:23:12 - Vad är 3:12-reglerna?
00:27:54 - Skapa utrymme för det oväntade
00:29:15 - Vad ska kulturearbetaren tänka på?
00:32:07 - Vanligaste frågorna Ricard får
00:38:08 - En spenderare och en sparare
00:41:09 - Konstigaste Ricard hört under ett möte
00:44:06 - Hur skyddar man pengar över generationer?
00:56:57 - Ricard och Jans gemensamma portfölj
00:58:26 - Varför aktiv förvaltning?
01:00:33 - Hur ser en stay-rich portfölj ut?
01:01:41 - Hur stor ska reservbufferten vara?
01:08:20 - Avkastning för börsen närmsta 10 åren?
01:13:11 - Fonder med ESG-filter
01:17:07 - Jag vill göra FIRE
01:24:49 - Tankar om krypto och Bitcoin?
01:30:00 - Tankespjärn: Mest belånad vinner / Ser inget egenvärde med amortering
01:34:46 - Vanligaste missuppfattning om finansiell rådgivning
01:36:53 - Hur många har fel risk i sparandet?
01:40:31 - Värdet en finansiell rådgivare kan bidra med
01:48:31 - När ska man träffa en rådgivare?
01:49:31 - Sämsta rådet inom finansbranschen?
Relaterade länkar
Om du är intresserad av finansiell rådgivning skulle jag även rekommendera följande avsnitt:
Övriga länkar:
