Bra fråga, jag har börjat så smått med att “våga” beställa både en och två efterätter då det är det jag gillar mest. Ibland till och med utan att beställa huvudrätt. Första gången var det och jag till och med kände ett behov att fråga om lov.
Men en insikt där var ju också avsnittet med kocken Victor Schack som t.ex. sa att han uppskattade när föräldrar med barn hade med sig egen mat till barnen som han bara kunde värma, istället för att han ska laga något som de ändå inte äter och som är utanför hans vanliga planering.
Sedan brukar jag också fråga efter rätter som har funnits på menyn. Ett ställe i Malmö har en fantastisk burrata-sallad, men den är inte alltid på menyn. Döm min förvåning första gången jag frågade och den gick att göra i alla fall.
Nej det var inte ironi. Känns som om det ska mycket till för att man inte ska kunna hitta ett enda litet intressant hörn på internet med människor som har en alternativ livsstil man vill prova?
Jag håller med om experimentlustan men samtidigt kan det vara tungt att hålla i en rutin som har väldigt lite stöttning i samhället och sociala sammanhang runt en. Säg tex att du vill leva i en alternativ familjeform, extremt miljömedvetet, ha sju barn, bo på en båt, etc. Det finns redan dem som har provat och som har dragit en del slutsatser och har erfarenheter. Det är lättare att ha lite förebilder. Det är väl därför folk söker sig hit för att diskutera FIRE tex? Det är svårt att uppfinna hela hjulet själv och man har inte gott om personer i sin närhet att fråga.
Tack för ett bra avsnitt. Vad jag kan känna, som lever i en par-relation/familj, är att man kan komma från olika trappsteg men nu rent matematiskt leva på samma trappsteg men samtidigt mentalt vara på olika. Samma gäller när det kommer till default och design. Hur lyckas man hitta så att man får mer samsyn i detta när den omvända lyxfällan gör att det faktiskt inte är akut på något sätt att leva enligt nivå 4 (om man nu matematiskt är där) om man nu kommer från nivå 3 eller 2?
Håller med! Att man har gjort andra val i livet kan vara just det som också gjort att man inte tillskapat sig varken investeringar, BRF eller pensionssparande. Känns som rikedomstrappan mäter just ett ekonomiskt livsförlopp inom normen.
Jag gillar att vi faller in i samma fälla som i rikedomstrappan att sträva efter by design, liksom sträva efter att vara rikare i rikedomstrappan. Det lömska här att att vara i default borde vara typ 90% av dagen. Hur många svenskar har inte en by default frukost varje dag? Jag är mer inne på att lita mer på den där obekväms känslan och sedan utforska den genom ifrågasättande. Skavet kommer inte att vara samma för alla och för att förstå upplevelsen av by design för t.ex mat behöver man både tränade/utvecklade smaklökar och sinnesnärvaron för att få upplevelsen av det. Jag gillar även att by design kan vara vad som helst i livet, det behöver ju inte vara större än att få lite feeling och låta det få ta plats.
Jag tänker by design börjar med att identifiera vilken känsla jag vill ha eller vilket liv jag vill leva. Därefter bryter jag ned målbilden till vardagen och ”designar”. Uppifrån och ner. Vill jag ha frihetskänslan som jag får när jag är i naturen så bör jag i min vardag välja så att jag får mer tid i naturen. Då kan det vara att gå ner i arbetstid men samtidigt dra in på städtjänst och restaurangbesök för att balansera ekonomin.
Det blir ju tokigt om jag designar nedifrån och upp och börjar beställa specialbeställda rätter på restaurangen när det egentligen kanske tar mig längre ifrån mitt övergripande mål.
Edit: det kan ju dock vara i det lilla man hittar det stora. Jag kanske upptäcker ett matintresse om jag provar att byta ut tacon.
edit2: Stora delar av livet kan vara default och det är jäkligt bra för att det är en del av det större designade livet.
Jag lyssnade faktiskt på avsnittet idag igen. Jag insåg att jag nog zonade ut lite à la Carro förra veckan eftersom jag var och handlade samtidigt. Jag gillade samtalet och att ni höll det jordnära, trots ämnet som indirekt ofta berör högre sparbelopp. Just med emfas på att alla tänker olika är superviktigt tror jag och det var kul när det blev smygcoachning av nervöse Jan. Och det säger jag med största värme, för jag tror det gagnar lyssnarna enormt med den öppenheten. Flocken fick också en bra beskrivning, inte minst utifrån berättelsen om de finska tanterna och deras hundar.
Fint att ni jagade svenska termer @MoaD - det uppskattas!
Jag tänker att leva by design handlar mycket om att designa sina defaults. Dvs sakerna man inte vill behöva fundera på. Att välja själv vart ens autopilot styr när man glömmer att hålla i ratten. Hur är det att komma hem efter jobbet. Vad äter jag som standard när jag blir hungrig. Vad gör jag när jag blir uttråkad eller för att inte bli det. Vilka umgås jag återkommande med. Vilken miljö besöker jag ofta och vill ha i min närhet.
Exakt. Slaget står ju inte om vilken raklödder jag köper, utan vad brinner jag för, vad vill jag bidra med till min omgivning och vilken omgivning vill jag ha.
Livet består ju ändå av rätt mycket rutin så poängen med ”by design” är väl att designa det där viktigare som är runt om rutinerna … och kanske förändra en del rutiner om så behövs.
PS: Nej, jag kommer inte att byta ut mitt raklödder
Fan, jag känner mig så mellan stolarna. Vilse. Jag är intresserad av ekonomi och sparande och har alltid varit. Gjorde kalkylen i fyra-hinkar-avsnittet, och ja - ekonomin är bra. Jag skulle gärna träffa andra i liknande situation och prata ekonomi och annat. Men! Jag är inte en rik person till mitt sätt eller hur jag lever mitt liv. Jag har ett vanligt jobb med kollektivavtalad lön, är inte akademiker trots att jag hade rätt bra betyg på gymnasiet och skulle kunnat läsa vidare men har andra eftergymnasiala utbildningar. Bor i ett helt medelmåttigt hus och kör en helt normal bil. Har jobbat i arbetaryrken men också haft eget företag. Är allmänbildad och intresserad av att diskutera politik och världsläget mm. Känner mig rätt intellektuell. Men tycker också om att jobba praktiskt. Känns helt naturligt att kunna köra gaffeltruck och det skulle kännas naket att inte ha lastbilskörkort. Tycker om att gå och äta på en fin restaurang men går till vardags mest på lunchställen med dagens som ligger i industriområden. Jag är helt ointresserad av märkeskläder och dyra klockor eller bilar trots att jag skulle ha råd. Strävar inte efter någon lyx.
Känner att jag står med en fot i varje läger. Ja ja. Har i alla fall tecknat mig för Flockens nyhetsbrev. Hade varit kul att träffas. Mantorp? Skulle kanske komma med VW:n och dra ett par varv? Eller inte? Skulle nog känna mig malplacerad.
Hur tänker ni? Är ni mentalt på samma nivå som ekonomin?
Jag tror att vi är många som känner igen sig i detta. Min observation är att folks intresse för lyx i olika former har väldigt lite att göra med intresse för ekonomi, politik och andra intressanta intellektuella ämnen. Det finns supermarta intressanta människor både i trasiga jeans och märkeskostymer och Rolex. Och motsvarande inskränkta idioter i alla stilar.
Vill man hitta intressanta människor får man lägga lyxnivån åt sidan och inte kategorisera varken sig själv eller andra efter det.
Stil, ekonomi och intellektuellt intresse hänger inte ihop med varandra.
Nej, men det är ”by design”, åtminstone när det gäller det materiella. Helt ointresserad av prylar i allmänhet och lyxprylar i synnerhet. Materiella ting bara tynger ner mig.
Det jag/vi ”lyxar” med är att äga vår tid, umgås med de vi vill, och uppleva nya platser och kulturer, ja upplevelser i allmänhet. Vi lyxar till det men i 99% av fallen är det kopplat till upplevelser i någon form, inte ting.
En del kompisar tycker nog av vi lever lite
småfattigt (materiellt) men det är bara för de inte fattat vad det är vi lyxar med Det är OK. Vi är alla olika.
Vad vill jag säga? Tja kanske att du behöver söka något annat än boende och prylar att lyxa med när du vill. Lite oortodoxt enligt andra men det finns säkert saker som är lyx för dig i din ekonomiska situation. Tänker jag