Imponerande!
En sak jag inte förstår angående VIPSX.
Borde inte denna ETF öka i värde om inflationen stiger?
Det verkar som att den istället går åt andra hållet, vad har jag missat?
Tack! Verkar vara en återkommande fråga här på forumet nu. Se detta inlägg.
I korthet beror det på att marknaden börjat prisa in aggressiva räntehöjningar. Just nu är det för amerikanska FED inprisat 9 x höjningar à 0,25% (dvs målränta 2,75%) fram till mars 2023. Personligen (subjektiv åsikt) tror jag inte att detta kommer hända.
1 gillning
Bra fråga som jag inte riktigt förstår heller. Försöker alltid tänka på denna equation som visar de stora sakerna som påverkar flöde av pengar:
Min gissning:
Vi kommer från en tid med mp 2 och 3 som gjorde att hushåll hade pengar över (pga ökad M,C och I) som framförallt sparades eller investerades (F och R).
De pengarna spenderas nu (S) som är en av drivkrafterna bakom inflationen. Samtidigt minskar och förväntas minska M och C som påverkar R och F negativt. Man får alltså bland annat en allmän ’pullback’ (tillbakadragning?) av liquida medel I finansiella marknader.
Varför just tips har gått ner i år förstår inte jag heller. Möjligtvis för den anledningen @Zino framför. Det blir spännande att se hur olika tillgångsklasser kommer att bete sig i olika ekonomier framöver. Speciellt tips där vi inte har riktig data för tips mer än från mitten på 90 talet.
Jag har själv en lat version av all weather utan volatilitetsandel och inte heller nominella räntor i väst. Bara aktier, tips, guld, silver, råvaror. Förstår inte volatilitet tillräckligt bra. Följer tråden med stort intresse dock.
2 gillningar
Tack för input! Läst artikeln, men kanske inte förstått 100%. 
Jag förstår tex inte riktigt vilka produkter de faktiskt tittat på eller använt i sina portföljer. Är det individuella TIPs eller I Bonds, eller sammansatta ETFs? Eller är det mer teoretiska beräkningar? Stod någonting om det i disclaimers:erna i slutet, men greppade det inte.
Ang. tabellen.
Average return på Equities står som 0%, antar att det förklaras på nåt sätt av rubriken:
”Excess returns at 10% volatility”. Går det att förklara på nåt begripligt sätt? 
Jag har en mindre del av portföljen i en Golden Butterfly-variant, på test. Och kan väl tycka att det vore mer intressant att jämföra med en sådan, eller en PP eller liknande, istället för en traditionell 60/40.
Nedgång i tips förvånar mig men vad jag erfar så har Federal Reserv köpt även tips obligationer i sina QE program för att hålla räntorna på låga nivåer. Kan detta vara en orsak?
Det verkar råda mycket förvirring kring realräntor här på forumet! Ska göra mitt bästa för att försöka reda ut lite frågetecken. Det är väldigt logiskt när man förstår mekanismerna.
- Röd linje = Räntan på amerikanska (nominella) 10-års statsobligationer
- Blå linje = Räntan på amerikanska (reala) 10-års realränteobligationer
- Grön linje = 10-års inflationsförväntning (“breakeven rate”), dvs nominella räntan minus reala räntan på respektive 10-års obligation. Detta är den inflation marknaden prisat in på 10 års sikt. Ovanstående förhållande måste alltid stämma, för annars hade det uppstått arbitrage (dvs det hade varit objektivt bättre att köpa nominella/reala obligationen).
- Ignorera den lila linjen.
Kom ihåg att stigande ränta = (kortsiktig) värdeminskning på obligationer.
Vi ser att:
-
Efter coronakraschen har den nominella räntan stigit kraftigt, pga stigande inflation och inprisning av räntehöjningar.
Nominella statsobligationer, såsom ETF:en IS04, har således gått extremt dåligt pga detta. -
Efter coronakraschen har den reala räntan hållit sig stabil trots inprisning av räntehöjningar, då realräntor blivit attraktiva som värdebevarare pga stigande inflation. Sedan årsskiftet 2022 har dock även realräntan stigit, då FED blivit ännu mer aggressiva i sin retorik (marknaden prisar nu in minst 9 höjningar à 0,25% kommande år).
Realränteobligationer, såsom ETF:en UIMB, har således haft en bra utveckling fram till årsskiftet 2022, men sjunkit därefter. -
På grund av ovanstående har differensen mellan den nominella räntan och realräntan, alltså inflationsförväntningen, stigit kraftigt.
Fonder som följer inflationsförväntningen (genom att gå lång realräntor och gå kort nominella räntor samtidigt), såsom ETF:en UINF, har således haft en fantastisk utveckling.
Slutsatser:
- Tror man på stigande inflation + slapp centralbank (som inte höjer räntorna nämnvärt) ska man köpa UIMB.
- Tror man på stigande inflation + aggressiv centralbank (som höjer räntorna) ska man köpa UINF.
- Tror man på stigande inflation + agnostisk mot centralbankens beslut kan man köpa och hålla UIMB, för på lång sikt jämnar ränterisken ut sig (marknaden pendlar mellan överdriven räntepessimism och ränteoptimism). Detta är precis vad min grundportfölj gör.
Överkurs: Det är dumt att hålla UINF och IS04 samtidigt, då UINF går kort 10 år statsobligationer och IS04 går lång. Innan man köper UINF bör man alltså sälja av IS04.
Blev ni klokare, eller bara mer förvirrade?
11 gillningar
Mycket bra detta, kanon. Letade efter en fond såsom UINF för att gå kort nominella obligationer i december men backade ur för att det kändes som en för stark tilt mot högre än förväntad inflation (och ville vara mer neutral). Nu ser jag att det bara hade balanserat portföljen bättre. Mycket bra inlägg.
Hur tänker jag fel?
Med aktier, tips, uinf, guld, råvaror (evt volatility) kan man helt och hållet hoppa över nominella obligationer. Det är bara i deflationary depression (lägre än förväntad inflation OCH lägre än förväntad tillväxt) det skulle göra ont, fast bara lite grann. I alla andra scenario är man bättre utan nominella obligationer.
En fundering jag har över din portfölj är global diversifiering. Volatility är USA kopplad, men även dina aktier, räntor.Din portfölj är helt fokuserad på väst och främst USA. Ser du potential i ännu mer global diversifiering? En het potatis just nu.
En annan fundering är hur dyr ombalansering faktiskt är med etf-er i olika valutor. Köper jag en dollar etf i euro undrar jag om det blir 2x växling. Jag ska räkna på detta, men inte tagit tiden än. Försöker hålla ombalanseringat till 1-2 gånger per år eller vid extrema förhållande om jag har koll. En stor ökning får du med dina automatiska ombalanseringar. Är det någon som har koll på detta?
Jag försöker själv diversifiera mellan usa, eu, emerging/asien. Att nästan ha 3 parallella portföljer i aktier och obligationer. med viss vikt för usa, eur, emerging/asien. Och sedan guld, silver och andra råvaror som verkar ha global prissättning.
1 gillning
Jag ser att du tagit intryck av Bridgewaters artikel. Det är ingen dålig strategi i nuvarande lågränteklimat, så länge man är medveten om att portföljen är underviktad kvadrant 3 (låg tillväxt + låg inflation). Denna tråd handlar ju om att bygga en perfekt balancerad portfölj, så det är inget jag kan rekommendera.
- Har du blandat ihop mina backtesting-tickers med mina riktiga fondförslag i portföljdiagrammet (gröna/orangea/röda)? Jag anstränger mig rejält för att diversifiera globalt.
- Har du sett mitt inlägg med mina innehav?
- Amundi Volatility är inte USA-kopplad. Den investerar i derivat ungefär likvärdigt på de amerikanska, europeiska och asiatiska börserna.
1 gillning
Ja det har jag missat😄. Ser nu din post med dina innehav. Du har ett bra första inlägg, kanske ännu enklare att lägga till det där.
Jag ser att inte du heller har tips i rmb, tror inte det finns något lättillgängligt för oss småsparare.
Igen hade jag missat det.
Tack!
1 gillning
En fundering jag har är ifall det vore en bra idé att utforma kvadraterna efter hur stor tid börsen spenderat där historiskt. Börsen har ju inte spenderat exakt lika stor tid i tillväxt som recession, i inflation som deflation?
Men tänk om tid per kvadrant blir helt annorlunda i framtiden?
Nej, det kan man inte veta. Men ska man resonera som att man inte kan lära av historien så faller hela resonemanget med simulering med historisk data också. Utan historisk data kan vi inte dra några slutsatser om någonting.
Man kanske inte ska stirra för mkt på historisk simulering utan nöja sig med att konstatera tillgångsslag inte kommer vara perfekt korrelerade framöver, att man tar risk bara om man har högre förväntad avkastning, låser pengarna för högre förväntad ränta osv.
Mycket intressant tråd. Har följt den med stort intresse och startade själv en tråd när jag skulle sätta ihop min portfölj, men kände att den inte blev helt 100. Här har jag sett delar som jag inte sett förut som verkar vettiga och jag gillar argumenten.
Hur kommer ni andra köra era portföljer? Kommer ni köra symmetriskt rakt av eller kommer ni som jag vilja vikta över mer mot aktier för att få upp avkastningen lite med hopp om att det ska gå lite som det gjort historiskt och en tro på innovation och tillväxt och försöka vara lite flexibel med aktieviktiningen (Typ mellan 20-35%)?
Hur hade ni sett på en portfölj som såg ut så här framöver (inte idag men att vikta över om 6-12-24 månader när/om saker och ting har lugnat sig lite) Ge gärna lite feedback. Jag vet att den inte är optimal men den känns ok.
Aktier 35%
Guld 25%
Volatilitet 15%
Långa räntor 10%
TIPS 15%
Det är inte tänkt som en ren allvädersportölj utan med en bias om att tillväxt och innovation ska fortsätta framöver och resten ska fungera som diversifiering och krockkudde, typ en blandning mellan “Den ultimata allvädersportföljen” och det som de flesta här på rika tillsammans förespråkar. Det måste ju vara bättre att ha lite av varje än en klassisk 60/40 om än inte helt perfekt?
Vad säger ni? Tycker ni att jag är helt ute och cyklar?
3 gillningar
“Hur kommer ni andra köra era portföljer?”
Riktiga pengar - RT
Firmans pengar - Investerarfysikerns GB
Tjänstepensionen - ena trad, ena 100% LF global
PPM - AP7
Tack för att ni tar upp denna fråga! Att övervikta aktier i sin allvädersportfölj för att “tillväxt är vanligare” är ett vanligt feltänk, vilket inte är konstigt eftersom vi alla lärt oss att 100% aktier är det “enda rätta” på lång sikt. Det är dock inte korrekt utifrån allvädersportfölj-perspektivet, för den tillväxt som då åsyftas är utifrån marknadens förväntningar och aktiers riskpremie.
Som jag skriver i del 1:
Vid varje tillfälle är alltså chansen 50% att tillväxt/inflation ska stiga/falla, så länge man tror på en effektiv marknad.
Jag är medveten om att detta kan vara icke-intuitivt, så här kommer ett försök till en lite mer ingående förklaring:
Ovan är en 100-årig graf över aktiers historiska rullande 10-års överavkastning jmf med riskfria räntan. 0% betyder alltså att aktier avkastade lika mycket som man hade fått med riskfria korta statsobligationer under den 10-årsperioden, alltså tog man en risk helt i onödan.
Vi ser att det historiska snittet på aktiers överavkastning är 5,6%. Detta är den “riskpremie” marknaden belönar oss med för att hålla aktier på lång sikt. Hälften av tiden (när tillväxten är över marknadens förväntningar) avkastar aktier bättre än detta snitt, och hälften av tiden (när tillväxten är under marknadens förväntningar) avkastar aktier sämre.
Syftet med allvädersportföljen är att minst ett tillgångsslag alltid ska prestera över sitt snitt. Den perfekta portföljen avkastar då ett snitt av riskpremierna för vart och ett av tillgångsslagen (aktier, statsobligationer, realräntor, guld) som ingår i den, till lägsta möjliga volatilitet.
Det är visserligen sant att utav ovanstående tillgångsslag har aktier den högsta riskpremien, eftersom man tar en större motpartsrisk jmf med obligationer/guld (statsobligationer har endast 1,4%), så en portfölj som är överviktad aktier kommer ha en högre absolut avkastning. Obalansen i portföljen ger dock högre volatilitet och sämre riskjusterad avkastning. Se gärna mitt svar i denna tråd där jag backtestar en 70/10/10/10 Golden Butterfly jmf med min grundportfölj.
Sammanfattat:
- I varje läge är chansen för ökad/minskad tillväxt 50%, så länge man tror på en effektiv marknad.
- Aktier ger högst snittavkastning eftersom riskpremien är högst, inte för att “tillväxt är vanligare”.
- Att övervikta aktier i en allvädersportfölj kommer möjligen ge ökad absolut avkastning (vid lång sparhorisont) men sämre riskjusterad sådan.
Subjektiv åsikt: Golden Butterfly är den sämst balanserade av de populära allvädersportföljerna idag, eftersom den faller i ovanstående tankefälla.
5 gillningar
Tack för bra svar. Jag grundar ju mitt resonemang endast på känslan att aktier är det bästa att äga och som växer i hög takt och speciellt om man tittar de senaste 5-10-20 åren så känns det ju så, att även om vi har haft nedgångar (och om man är hyfsat snabb när det blir krig eller en pandemi osv att sälja lite) så har aktier funkat väldigt bra… Men det kanske är en väldig recency bias eller så är min känsla helt fel. 
Så med andra ord så kan man sammanfatta denna tråden att med hög sannolikhet kommer en symmetrisk ultimat allvädersportfölj med ombalanseringar avkasta ca 8% årligen över tid med bättre riskjusterad avkastning, det är iaf förhoppningen? Har jag förstått det rätt då?
1 gillning
Korrekt, det är iallafall förhoppningen 
Föredrar dock att prata om överavkastning snarare än absolut avkastning. I en lågräntemiljö (som nu) kommer portföljen avkasta sämre i absoluta tal än i en högräntemiljö (som 70 och 80-talet), men överavkastningen bör vara samma.
Tack för dina välformulerade svar!
Jag funderar även på ifall det skulle vara möjligt att få tag på marknadsdata från början av 1900-talet för att göra egen backtesting (Matlab / Python). Det är absolut möjligt bara man får tag på datan. Självklart blir det svårt hur man ska göra med tillgångsslag som inte fanns då…
1 gillning
Allvädersportföljen under uttagsfasen
Är 50 år och har precis sålt mitt företag. Har jobbat utomlands hela mitt liv så får ingen pension från någonstans.
Behöver 4% avkastning för att kunna leva på kapitalet.
I denna fas vilken typ av portfölj passar bäst? Grundportföljen, Avancerade eller Björkmans? Eller något helt annat?
Och bör portföljen kompletteras med en kontantbuffert för att inte behöva nalla från den under nedgångsperioder?