Du har redan sagt svaret.
4 gillningar
Vi alla är olika men i min kompiskrets pratar vi aldrig om våra pengar vi kan dock snacka aktier o liknande men aldrig något om våra tillgångars totala värde.
Jag själv ser ej anledningen att berätta till någon vän om ens totala tillgångar speciellt till vänner man kanske vet har det lite tuffare ekoninskt än en själv.
Däremot har jag hjälpt en vän med sin ekonomi och då fick jag total inblick i den med hans tillåtelse och fick styra upp den då han visste att jag är ganska ekonomisk utav mig utan att veta om mina tillgångar.
1 gillning
I sverige har vi i decennier blivit upplärda att likställa rik med girig. Tex genom barnprogramskaraktärer likt Krösus Sork som nämndes här innan. Aktieägare ses av många som ondsinta girigbukar som skor sig på andras arbete. Jag kan säga det för jag är själv uppvuxen i den tron och kulturen. Jantelagen är också djupt rotad. Till och med på detta forumet som handlar om att bli rik får alla som vill köpa en finare bil eller på något annat vis uppgradera sig nedlåtande kommentare om att sånt minsann bara är för skrytisar och finikanten-människor. Så man bör definitivt tänka sig för vad man säger till vem i början. Folk man tror är vänner kan plötsligt börja behandla en väldigt annorlunda för att de projicerar sin bild av rika människor på en.
Men man bör börja proba bekantskapskretsen lite. Man kan mycket väl ha någon vän som är i samma situation, eller vill börja sin resa utan att man vet om det. Och det är väldigt nyttigt och roligt att ha någon att prata givande om ekonomi med. Det sägs att man blir som ett genomsnitt av sina vänner. Så dumt att bara ha folk på den ena sidan om sig på rikskalan.
Och om man är på väg att bli rik, så vill man ha vänner som kan glädjas med en. Annars kan man ju aldrig använda pengarna. Så när man hittat några såna vänner kan man lika gärna berätta för alla. Så man får reda på vilka de andra är och kan ägna sin tid åt dem som bryr sig om en på riktigt.
4 gillningar
Om det finns ett syfte att berätta det så varför inte?
Men att bara säga det rakt ut utan anledning kanske kan upplevas som skrytsamt.
Jag och några av mina närmsta vänner har ganska bra koll på varandras ekonomi, dels för att vi tycker det är kul att prata ekonomi och ibland kommer det stora ekonomiska beslut man kanske inte vill ta helt själv utan ha någon att bolla med.
Exempelvis, en vän till mig skulle köpa sin första lägenhet för något år sen och visade mig sin fond och aktieportfölj samt tillhörande sparkonton och ville komma fram till hur han skulle tänka med pengarna och vad som var bäst. Nu är jag ju ingen expert men har köpt och sålt ett par bostäder och investerar på börsen en del så han tänkte väl att jag har koll och han litar på mig.
I samma veva blev han nyfiken och ville vet lite mer exakt hur min ekonomi såg ut, så jag visade honom alla mina portföljer också, samt bolån och övrigt sparande.
Detta är ju såklart inget jag skulle plocka fram och visa utan anledning, men om någon frågar ser jag inga problem alls med att visa upp min ekonomi.
2 gillningar
Brukar nöja mig med att slänga ur mig ett ”F*n vad det är gott att vara rik!” i samband med rätt triviala saker som när man köpt en glass. Sedan får var och en dra sina egna slutsatser.
9 gillningar
Det som händer när någon är väldigt mycket rikare än alla andra är att omgivningen börjar syna personens prioriteringar mycket mer ingående. Är någon också ofantligt rik kan funderingar uppstå runt varför kan inte X stå för det där åt Y, det är ju fickpengar i hens ekonomi.
Jag har haft lite olika erfarenheter av väldigt rika kompisar (nu pratar vi 8-9 nollor snarare än 6-7). En hanterar ovanstående genom att vara väldigt generös och bjuda på mycket. En annan gör inte så utan hanterar det som om hen har samma ekonomi som oss övriga. Det blir bara inte bra alls, särskilt ser det snålt ut mot familjemedlemmarna. Så jag skulle säga att det är inte så enkelt som att folk antingen är avundsjuka eller att de gläds. Berättar man att man sitter på väldigt stora resurser så bör man vara lite beredd på att folk kommer att ha synpunkter på hur de används och delas. Det blir en konkret nästan praktisk fråga i umgänget hur man ska förhålla sig till väldigt olika fördelade resurser.
2 gillningar
Så är det såklart också. Å ena sidan kommer någon tycka att man gott kan bjuda på det mesta när man är så jäkla rik. Och någon annan kommer räkna allt bjudande som skryt. Det är säkert ingen lätt balansgång att gå.
Speciellt för den som inte är så jätterik utan har ett par miljoner och försöker spara sig till FIRE genom en frugal life style. Då blir kommentarer om att man borde bjuda av andra som saknar miljonerna för att de lever i unna sig kulturen istället ganska jobbiga skulle jag tro.
Det finns ju också en risk att den som har pengar börjar uppleva andra som snyltare som aldrig vill betala själva och blir otrevligt snål på riktigt. Och för visso kan man säkert dra på sig en del såna snyltare med om det blir känt att man är rik. Så det kan också va befogat.
Men jag ser det som ytterligare en anledning att leta upp några vänner som är på en liknande resa som en själv. Så att man har någon att diskutera sånt med och kan göra saker ihop med på lika villkor utan att det blir grinigt. Oavsett om man vill va frugal eller använda rikedommen till att bjuda sina vänner.
4 gillningar
Vad är det för moraliska kompaser ni har egentligen?
Klart du ska bjuda! Den som är starkast har en moralisk skyldighet att bjuda det är kul och det uppskattas. Om denna välvilja till att vilja bjuda nära och kära tas förgivet måste man ha något som kallas ryggrad.
Men säger helt enkelt nej vet du vad jag upplever dig som en snyltare och det är bra nu. Eller jag kan inte lägga så mycket pengar på det här jag har gjort mitt nu.
Att låsa in sig i ett valv med sina guldmynt och bada i sin ensamhet nej fyfan. Får inte ihop det där alls.
Mvh
Fredrik
5 gillningar
Berätta så mycket du behöver för att ni ska fortsätta vara goda vänner. Frågar hen mer så får du ta den funderingen då.
Folk i min närhet vet att jag är skuldfri. Det har kommit naturligt som en konsekvens av samtal om hus, boende, banklån etc. Samma folk vet inte hur mycket jag har på mina ISK även om de flesta vet att jag sparar mycket. Det är helt oviktigt med exakta summor i fikarumssamtal och när man pratar om vardagsämnen med kompisar.
5 gillningar
Hmm, förstår inte helt syftet med vad en sådan diskussion skulle vara bra för? Om man vänder på det, skulle du vara intresserad av att höra detaljer om hur bra ekonomi din polare har? Samtidigt som du själv har betydligt sämre ekonomi.
2 gillningar
Skulle vart väldigt intresserad av det. Bara för att kunna lära mig och kopiera polarens beteende för att uppnå liknande resultat. I min värld vill jag veta så mycket som möjligt om andra. Och skulle enbart bli misstänksam om jag upplever att någon aktivt försöker dölja information ifrån mig.
Men med det sagt kan man inte gå omkring och “skryta” om det häller. Är en balans som i allt annat.
Mvh
Fredrik
2 gillningar
Yes, så kan det absolut vara. Men då finns det ju ett syfte som är gott. Och att man känner sin polare så pass väl att det också uppfattas som allt annat än skryt.
1 gillning
Kan inte annat än hålla med. Är ju den där berömda balansen som behöver hittas 
Mvh
Fredrik
2 gillningar
Jag påstår inte att det är rätt att bli snål. Jag tycker precis som du att det är kul att bjuda. Men det finns också en grupp människor som tycker att all rikedom är oförtjänt och orättvis och därför tycker att den rike ska bjuda på allt jämt. Har man för många såna i sin vänkrets kan det säkert bli ett störigt mönster. Särskillt om man sparat hårt själv och de som vill bli bjudna tjänar minst lika mycket som en själv men valt att inte spara och nu tycker det är orättvist att du har ett sparkapital.
Jag är inte i den sitsen själv heller. Men jag har sett den hos andra.
Och vad har man för moralisk kompass om man kräver att den som varit sparsam måste ta sitt ansvar som rik och bjuda. Så jag som ickesparsam slipper betala och kan unna mig själv för de pengarna senare?
5 gillningar
Då byter man vänner enligt mig. Jag har större förmågor än typ alla mina vänner har bättre ekonomi sparar mer och jobbar hårdare. Anser fortfarande att det är kul att bjuda och ta hand om dom jag gillar.
Dom jag inte gillar visar jag dörren.
Mvh
Fredrik
3 gillningar
Med min sambo sedan en del år är jag helt öppen och hon också mot mig. Fullt rimligt eftersom det troligen är vi som ska spendera livet ihop.
Utöver det har jag två vänner som jag regelbundet diskuterar ekonomi med och vi har delat med oss av hur vi ligger till. Vi känner till varandras förmögenhet +/- några hundra tusen samt ungefärliga inkomster och utgifter. Det fyller dock ett tydligt syfte, vi vill ju bli “rika tillsammans”. Så ingen avundsjuka, bara hjälp med tankar och idéer kring respektives situation. Det är två vänskaper som ger mig energi och de bygger på en viss transparens.
Det finns några vänner till som jag skulle kunna tänka mig att vara transparant mot om de vågat sig på att fråga mig direkt, men jag kommer inte självmant att ta det på tal med dem.
8 gillningar
Jag håller inte med om vår tystnadskultur kring pengar i Sverige, det är nog bara för arbetsgivare / storföretag och banker eftersom folk i princip ger bort pengar i sin okunskap, tex genom att inte jämföra löner diskutera investeringar och avgifter etc.
Det bästa med Rikatillsammans är att det motverkar detta i viss mån.
Jag har mycket att tacka vänner som varit öppna om vad de tjänar som egna företagare (konsult) och, skulle nog inte startat eget annars, och jag har i min tur även inspirerat både vänner och familj till detsamma.
Jag har även (bästa antagligen?) vän som är mycket öppen med sina innehav, även summor, det hjälper ju mycket för att förstå ränta på ränta efter ha följt hans snack några år.
Det sagt så är jag medveten om att många tycker att det är fult att prata om pengar, därför undviker jag det till jag fått en känsla om personen är mottaglig.
6 gillningar
Den som vill bjuda kan förstås göra det men jag håller inte alls med om att det finns någon moralisk skyldighet bara för att man har mer pengar. Moraliska normen är att alla betalar för sig själva. Säg att jag har 10 ggr mer pengar än någon annan för att jag varit sparsam, det är ju inte rimligt då att jag måste bjuda bara för att den jag då skulle bjuda istället har varit slösaktig och bränt alla sina pengar eller inte varit lika aktiv med utbildning, jobb etc.
Men då det finns personer som tycker som du om moralisk skyldighet så är det bäst att aldrig prata om hur mycket kapital man har. Man kan säga att man har det ganska gott ställt, man har varit sparsam etc. Men inga detaljer.
7 gillningar
Jag går tillbaka till min liknelse om vikt: låt oss säga att jag väger 100 kg och min vän väger 80 kg. Om han spontant skulle säga till mig ”du förresten, bara så du vet väger jag 80 kg” skulle jag undra vad tusan syftet med det var.
Om jag däremot bestämmer mig för att nu ska jag gå ner i vikt frågar jag självklart min vän ”hur ofta tränar du”, ”vilka typer av träningspass kör du”, ”hur är dina matvanor” etc. Detta kan liknas med ”hur mycket månadssparar du”, ”vad investerar du i”, ”hur mycket lån har du på huset” etc.
Dock skulle det i min strävan att gå ner i vikt aldrig hjälpa mig att min vän väger just 80 kg.
9 gillningar
Nu handlar det inte om att ge bort sina tillgångar hejvilt. Handlar om att vara en bra människa som tar på sig att ta hand om och utbilda andra. Och jag kräver inte att andra ska bjuda mig om dom har det bättre. Säger att dom borde vilja bjuda andra för att det går bra.
Men det är absolut en balans mellan att vara naiv och omtänksam. Jag brukar säga att det jämnar ut sig på en 10 års period. Och gör det inte de får det vara så. Jag mår bra av att hjälpa andra.
Mvh
Fredrik
1 gillning