Ja, sant. Man lyssnar konstigt nog inte alltid på när ens föräldrar säger något klokt. 
1 gillning
Håller med till 100%!!! 
1 gillning
Ja, gällade pension och fond. Flyttar allt jag kan från Trad till Fond.
1 gillning
Det är nog så man får se det, typ bättre sent än aldrig, min mamma kom på att hon skulle investera när hon var 60 år. Nu är hon 80 och har lyckats väldigt bra (en av de få som slår index med sina aktieköp). Så nu försöker jag tänka att jag iallafall kom på vissa saker innan 60.
2 gillningar
Ja, önskar att teknisk linje på 90-talet också hade lite sån kunskap. Sonen läser ekonomisk och han kan ju grymt mycket om börsen, ränta på ränta osv och investerar själv.
Hemkunskapen i grundskolan borde moderniseras. 
Tänk att både kunna rulla goda köttbullar och samtidigt växer stålarna. Om man inte vill ha nån anställd i hemmet förstås. 
4 gillningar
Klok insikt!
Alternativt göra så många köttbullar man har lust till:)
1 gillning
Haha, ja!
1 gillning
Tror nog att allt sagts och informationen funnits men att jag inte implementerat av olika orsaker, men här kommer min lista.
-Barnsparande, inte spara i barnens namn. Bättre sätta undan på ett konto för att fördela senare mellan barnen.
-Våga vara på börsen men välja breda globala fonder istf sparkonto i många år
-Inte försöka spara och snåla så mycket när man är ung utan göra saker som man kan och vill göra då.
-Förstå att det finns en gräns när andra saker är viktigare än pengar. Svårt att förstå innan man uppnått gränsen.
-Göra en budget där alla utgifter ingår inkl sparande & amortering och sedan bestämma sig för att det är okej att göra av med eventuellt överskott.
Lätt att se tillbaka men man kan ju inte veta om hur det ser ut i framtiden. Kan ju visa sig att nu och framåt är det bästa att spara allt man kan och gräva ned guld i trädgården 
3 gillningar
Jag önskar att man redan i gymnasiet fick lära sig ränta på ränta effekten, lite börskunskap, sparande osv.
Jag fick inte lära mig något av detta under min uppväxt.
Sparade typ 500 kr/mån till pensionen mellan 25-35 års ålder på nån Robur bas fond med 75% aktiedel eller något.
Ångrar att jag inte sparade mer under dessa åren… Visserligen renoverade vi hus utan att låna upp mer pengar, amorterade rätt mycket så helt fel gjorde jag/vi inte.
4 gillningar
Det var ett intressant och lite oväntat svar!
En anställning är tryggare helt klart, men man blir knappast rik som anställd.
Tror definitivt du har rätt i att allmänhetens bild av entreprenörer präglas av rejäl “survivorship bias”. Dock tycker jag att man bör skilja på olika typer av entreprenörskap här. Läser man “Breakit” och liknande (ofta digitala) tidsskrifter får man lätt intrycket av att en entreprenör är någon med idé och driv som medelst riskkapital drar igång en verksamhet, vilken sedermera säljs till ett riskkapitalbolag med gigantisk vinst. Det är allt eller inget så att säga.
Det talas mindre om - låt säga - en tandläkare som efter 10 år som anställd på folktandvården byggt upp en god kompetens och därefter startar privat praktik. Denne blir knappast miljardär, men kan nog med tiden tjäna bättre privat än som anställd.
Ibland tror jag "fel människor " startar företag, eller åtminstone att företag startas av fel anledning. “Skaffa kunskaper inom ett efterfrågat område först och gräv sedan där du står” är nog ett betydligt bättre råd än det återkommande budet om att “följa sina drömmar.”
3 gillningar
Mitt bästa ekonomiska beslut var att starta eget. Efter mycket kunskap och erfarenhet, kontakter osv så var jag redo för det. Det gjorde mig dessutom till en ”free independent woman” rent ekonomiskt. Så om jag en dag vill skilja mig så behöver jag inte oroa mig över pengar iallafall. Men jag förstår absolut resonemanget att eget kan vara svårt ekonomiskt, beror på så mycket omständigheter.
2 gillningar
Visst hade det varit fint med hjälp att spara i billiga fonder under uppväxten men det var inte där stjärnorna stod för min del
Jag är nog mer tacksam att min bankkvinna på sparbanken tog mig under sina vingar när jag stod där i stort sett pank, trasig och sliten men ur ett riktigt trassligt förhållande. Hon hjälpte mig med ett väldigt blygsamt sparande i en halvbillig indexfond och sedan hjälpte hon mig att följa upp och öka sparandet med tid varteftersom livet stabiliserade sig.
Hon gav mig nya insikter och möjligheter. Idag är jag absolut ingen expert men har fått ett litet intresse och är noga med sparandet i fonder.
5 gillningar
Tror du inte man blir rik om man jämför samma:
- Risktagande
- Arbetsinsats
- Specialkunskap
Om man som anställd med utbildning som matchar den mentala kapacitet superentreprenörer har och jobbar 12-13 timmar 6-7 dagar i veckan i 10-20 år och investerar all lön i en enda börsraket och har samma tur. Då lär man hamna i samma härade i livsinkomst som entreprenörer som gjort motsvarande uppoffring. Tänker jag.
Jag är djupt inspirerad av kulturen som omger entreprenörer. Den käcka attityden, moralen, passionen, ger allt, ger aldrig upp, står pall i med och motgång, lyckan och gemenskapen, äran och ansvaret.
Men det är lite som med idrottare, bankrånare och musiker. Det finns sjukt imponerande framgångssagor, men den typiska entreprenören tjänar väl knappt en medianinkomst?
Jämför man den typiska entreprenören med den typiska anställda är anställning det smartare valet i riskjusterad livsinkomst, såsom jag läst lönestatistiken. Trots att jag och säkert många andra såg anställning som ett sämre alternativ som ung.
Jag är såklart tacksam att entreprenörer och risktagare finns, men jag skulle aldrig se ner på en traditionell anställning med det jag vet nu. För nästan alla är det helt enkelt smartast.
5 gillningar
Det där förtjänar en egen tråd. Jag tror det skulle kunna bli väldigt intressant.
Jag ser mina investeringar/indexfonder som att jag köper mig mer lön. Jag har ökat min lön snabbare på det sättet än att tigga mer lön av arbetsgivaren. Att fokusera på något stabilt och utnyttja indexfonder/investeringar för att få hävstången är definitivt möjligt.
5 gillningar
Jag hade önskat att någon hade gett mig en mer nyanserad bild av lån än min pappa gav mig och som fortfarande påverkar mig starkt, även om jag vet att den inte stämmer. Att vissa lån är investeringar som man kan ha som hävstång i livet, var fullständigt främmande för honom.
När jag började jobba efter studierna betalade jag därför huvudsakligen av studielånet i raketfart, istället för att bygga kapital. Detta ledde till att jag stod penning- och bostadslös efter en separation, vilket förvisso löste sig, men det tog minst ett år innan jag slapp leva ur hand i mun och - i viss mån - med räntefria lån / krediter.
Annars är jag otroligt tacksam för att en vän till min far fick honom att gå med på att jag skulle få ta hand om studiemedlet i gymnasiet. Pappa påstod att jag bara slarvade bort pengarna och vännen frågade hur han hade tänkt att jag skulle lära mig att tänka klokt kring pengar om jag inte fick öva. Det kan tilläggas att jag enbart fick pengar om jag t.ex. ville gå på bio, så max en hundralapp i månaden (90-tal). Ingen form av vecko- eller månadspeng förekom.
Det jag sparade ihop fram tills jag började jobba satte jag i fonder så fort jag kunde och kunde sedan köpa en helt ny bil för när jag fick mitt första jobb efter studierna. Sen började jag jobba, CSN hörde av sig, och resten står här ovan 
Nu har jag några månadslöner på isk, men så länge det inte är mer än bostadslånet kommer det nog alltid att skava.
1 gillning
Tack för att du delade din ”resa”! Intressant!
Att någon skulle berättat om skillnaden på pris och värde, innan jag brände många tusenlappar på “frimärksaktier”
1 gillning