Om man som anställd med utbildning som matchar den mentala kapacitet superentreprenörer har och jobbar 12-13 timmar 6-7 dagar i veckan i 10-20 år och investerar all lön i en enda börsraket och har samma tur. Då lär man hamna i samma härade i livsinkomst som entreprenörer som gjort motsvarande uppoffring. Tänker jag.
Jag är djupt inspirerad av kulturen som omger entreprenörer. Den käcka attityden, moralen, passionen, ger allt, ger aldrig upp, står pall i med och motgång, lyckan och gemenskapen, äran och ansvaret. Men det är lite som med idrottare, bankrånare och musiker. Det finns sjukt imponerande framgångssagor, men den typiska entreprenören tjänar väl knappt en medianinkomst?
Jämför man den typiska entreprenören med den typiska anställda är anställning det smartare valet i riskjusterad livsinkomst, såsom jag läst lönestatistiken. Trots att jag och säkert många andra såg anställning som ett sämre alternativ som ung.
Jag är såklart tacksam att entreprenörer och risktagare finns, men jag skulle aldrig se ner på en traditionell anställning med det jag vet nu. För nästan alla är det helt enkelt smartast.
Jag tror att världen är mindre binär. Det finns alltså fler roller än entreprenörer och anställda. Du kanske har blivit partner på det bolaget du är anställd på och kan lyfta ut någon miljon i utdelning varje år. Då går det att bygga upp en förmögenhet.
Sedan tror jag det är något speciellt att som entreprenör förverkliga sin egen dröm med hårt arbete. Något helt annat att förverkliga någon annans dröm som anställd även om man i teorin kan slita dygnet runt här med. Skillnaderna handlar inte bara om ekonomi utan också om friheten att forma sitt arbetsliv. Som entreprenör väljer du dina samarbeten medan du som anställd ofta är beroende av andras val.
Det här är någonting som brukar dyka upp när man pratar om företagande men när det kommer till svenskt företagande stämmer det inte, åtminstone inte utanför tech-sektorn. Från ekonomifakta (källa):
Av de Svenska företag som startades 2018 var 88,4 procent fortfarande verksamma efter två år. Jämfört med andra europeiska länder är överlevnadsgraden hög.
