Jag tänkte bolla lite med er hur ni hanterar känslan över ekonomisk oro och hur man kan göra för att övervinna denna känsla. Jag känner att jag ligger dåligt till och att jag hamnar långt efter alla andra med usel framtidsutsikt. Har ni dessa känslor och hur gör ni för att bli av med dessa i så fall? Jag bryr mig egentligen inte om status och prylar eller vad andra tycker. Däremot känns det jobbigt att ligga efter ekonomiskt då jag snabbare vill kunna uppnå mitt mål.
Mål med sparande:
Mitt mål med mitt sparande är att kunna få en bra bas på ett par miljoner och kunna styra mer över min egen tid. Tänker minst 5 miljoner och lite åt knäckebröds-FIRE-hållet. I nuvarande takt förväntas detta att ske om först 12 år med en snittavkastning på 10%/år.
Min situation:
Om några år fyller jag 30 år och jag ligger väl egentligen helt okej till vad gäller ekonomi. Jag känner dock att jag fortfarande inte kan släppa känslan över oro för min ekonomi.
Det tål att tilläggas att jag har varit duktig i skolan med bra betyg. Samtidigt är jag högpresterande men det känns som att jag brister i min potential jämfört med mina syskon som båda har studerat länge. De har utvecklande och välbetalda arbeten och dubbla min lön.
Utbildning:
Jag studerade direkt på universitet efter studenten och har en kandidatexamen inom statsvetenskap. Något som intresserade mig då men som jag nu ångrar.
Arbete:
Jag har ett relativt stabilt arbete men är dock ganska lågavlönad. Efter lönerevision i år hamnar jag sannolikt några tusenlappar under medellön på 36 000:-/mån. Jag vill byta jobb och hitta något som ger bättre betalt men också något som jag tycker är roligare. Det känns dock som att det är svårt med denna värdelösa/intetsägande utbildning i bagaget (något som jag har märkt av i efterhand). Det känns lite som att jag har valt fel utbildning/yrke och nu får stå mitt kast. Det känns som att de flesta i min ålder tjänar betydligt bättre och har mycket god utvecklingspotential på sin arbetsplats och trivs bra.
Boende:
För bara några månader sedan köpte jag och sambon ett hus för 3 350 000kr. Vi har utgifter på ungefär 15 000kr/mån sett till nuvarande ränteklimat med amortering medräknat.
Ekonomi:
För närvarande har jag ett kapital på 770 000:- som jag har sparat ihop själv efter mina studier. Dessa är nu investerade i indexfonder som har gett och kommer att ge god avkastning över tid. Jag försöker spara ungefär 10 000kr/mån. Sambon som är yngre har ett kapital på 335 000kr och tjänar lite mer än vad jag gör.
Bil/transport:
Både jag och sambon har bil men dessa utgifter är relativt små och vi reser ganska sällan. I bilar har vi totalt ett uppskattat värde på ungefär 200 000-250 000kr.
Övriga kostnader:
El, mobilabbonemang, bredband och försäkringar.
Mina frågor blir egentligen:
Hur ska man kunna bli av med denna ekonomiska oro? Överreagerar jag?
Bör jag utbilda mig vidare inom något annat eller finns det något annat yrke man kan kika på med min utbildning i bagaget? Jag tänker mest på att få högre lön i första hand. Jag är annars intresserad av ekonomi som jag egentligen kanske borde ha utbildat mig inom. Vilka branscher är heta och hur hade ni tänkt?
Det finns aĺltid någon som har bättre ekonomi än man själv. Beror på vem man jämför sig med. Så kanske läge att först bestämma vem du vill jämföra dig med.
Halloj!
Bara så du vet, utifrån sett så låter det som du sitter stadigt vid rodret och håller god marschfart. Vi är alla olika när det kommer till oro och grubbel och på grund av samhällets förändring har det blivit ett allt vanligare problem för människor. Det är svårt att se sig själv utifrån och använda samma måttstock som mot sig själv som man använder mot andra. Jag känner igen mig mycket väl i ditt grubbel. Ändå är det troligt att du skulle säga samma sak till mig, att jag har en god, ordnad ekonomi och inte alls behöver oroa mig för framtiden
Du har ett bra sparkapital, en relativt liten skuld och en utbildning jag bara kan drömma om. Framtiden ligger för dig. Amorteringar och inflation kommer minska dina skulder av bara farten och jag är säker på att din lön kommer skjuta iväg så fort du får lite mer erfarenhet.
Jag tror ditt problem är att du råkar vara intresserad av ekonomi och grubblar för mycket Du kanske har ramlat ner i ett kaninhål av portföljstrategier, FIRE osv. Oro är dock inget att förringa utan något som man bör försöka ta kontroll över och jobba med. Jag vill även tipsa om boken Sapiens, den kan ge lite perspektiv på tillvaron.
Om du inte vantrivs på jobbet tror jag du ligger bra till.
Apropå din fråga två så har jag en (om man tänker utifrån vad arbetsmarknaden värdesätter) värdelös utbildning inom humaniora, men efter många år på arbetsmarknaden har jag ändå lyckats bli högavlönad tack vare att jag har fallenhet för att vara chef. Så även “fel” utbildning kan leda till höga löner. Men om du inte riktigt trivs med ditt yrkesval skulle jag absolut fundera på vidareutbildning, du är ju fortfarande ung. Om du är med i ett fackförbund så brukar de kunna erbjuda karriärcoachning. Lycka till!
Jag håller med Pareto ovan att det är bättre att lösa problemet här och nu än att drömma om knäckebrödsfire (som verkar trist) om 12 år. Särskilt eftersom du ev har småbarnsåren frmaför dig? De åren är det ofta svårt att spara. Barn är ändå värt det då det för in andra värden i livet än ekonomin.
Kan du dela med dig lite mer kring vad du arbetar med och vilken arbetslivserfarenhet du har? Då kanske folk kan tipsa om bra nästa steg.
Det finns en HR-modell som säger att karriären skjuter iväg rejält när 3 saker sammanfaller - det man har en passion för, det man har en expertis inom, och det arbetsgivaren behöver. Kan du tänka ut hur du skulle kunna hamna i en sådan situation?
Lite synd att ni köpt hus, då en geografisk begränsning sällan hjälper när man ska få fart på karriären eller studera.
Jag gillade tipset ovan om fackets karriärcoachning också, även om jag inte tror mitt förbund hade det när jag var medlem.
Högt mål! Och därmed kanske du också överreagerar och har orealistiskt höga förväntningar/önskemål jämfört med vad de flesta realistiskt kan åstadkomma på den tidsperioden.
Även jag är en orolig själ.
I din ålder koncentrerade vi oss på att bygga en billig och bra basekonomi för den familj vi startade, dvs vi investerade huvudsakligen i att amortera och att aldrig låna för något.
Med tiden blev det mer offensiv och fonder.
Det var balsam för min oro att veta att allting är byggt med stora marginaler.
Och hävstången är tiden, som nu lyfter allt på ett för mig nästan ofattbart sätt.
Play long-term games with long-term people, som Naval Ravikant sa.
Låter som du behöver lära dig att acceptera det som varit och vart du är. Se att du kan påverka vart du ska. Att ta hjälp av psykolog kan vara en väg. Vad är det värsta som kan hända om du inte uppnår det mål du satt som du känner att du ligger efter mot?
Här skulle jag se över förutsättningarna för någon med din bakgrund. Hur ser det ut med arbetsgivare (myndigheter/kommun i staden där du bor?
Hur ser det ut på din nuvarande arbetsplats (prata med din chef), kan du byta roll?
Har samma utbildning som dig och flera bekanta som också är statsvetare. Vi bor dock i Stockholm men ligger runt brytgränsen för statlig skatt. Det har gjorts både med intern karriär och genom att byta arbetsplats (helt utan kontakter). Jag har gått in som administratör och sen haft dialog med chef när möjligheter öppnat sig för att byta roll till handläggare. När det tagit stopp har jag bytt arbetsgivare. En nyckel är att strategiskt ta på sig efterfrågad kompetens som andra undviker (t.ex. ekonomi eller IT).
Att titta på internationella arbeten inom t.ex. EU är ett givet sätt att få en betydande löneökning inom ditt nuvarande område. Att söka jobb inom EU är något av en djungel med flera parallella vägar in, variationer i villkor och arbetsuppgifter. Det är dock fullt görligt om du bestämmer dig för det.
När du valde utbildningen “Statsvetenskap”, kollade Du på förväntat löneläge?
Eller är det ngt du först efter 4-5 år efter examen inser att Statsvetare sällan är bäst betalda i samhället?
Tyvärr är min erfarenhet att allt för många väljer utbildning efter vad de tycker är “kul”. Inte vad samhället behöver eller ger mest i lön. Antalet hårfrisörskor/florister som utbildats i onödan är enl min erfarenhet ett antal för många.
Dessvärre jamsar ju Syo- o studievägledare med i att alla ska finna sin inre själ på jobbet/utbildningen, inte var jobben kommer att finns i framtiden eller vilka jobb som kommer att ge rejält betalt.
En del av mina klasskamrater gick efter hjärtat när de valde utbildningen. Hoppas de är nöjda för att jobba som gympalärare ca 30år efter examen. Även gympalärare har gråa dagar på jobbet samt minst lika stora räkningar som jag har som ska betalas i slutet av månaden. Dock gissar jag att de som valde mer med hjärnan än med hjärtat, kanske kan spara lite varje månad efter alla räkningar är betalda.
Det finns ju en fritid som ska levas oxå med sin familj och den blir roligast om man har pengar att röra sig med
När jag läser ditt inlägg tänker jag att du är stressad pga en känsla av att ha “hamnat efter” till exempel dina syskon, och att du känner att du valt felt utbildning, snarare än en regelrätt ekonomisk oro.
Jag vågar påstå att du har det bättre ställt än majoriteten av personer i Sverige som fyller 30 om några år.
För att få extraordinära resultat behöver du göra extraordinära val/handlingar. Vilka extraordinära val/handlingar har du gjort för att nå ditt mål?
Det du har angett hittills låter extremt ordinärt - hyfsat högt sparande i ung ålder, bråttom med bostadsköp och alldeles för mycket pengar i/på fordon. Lägg till några ungar på det så kommer din FIRE-dröm vara omintetgjord om du fortsätter på inslagen kurs.
Du har ingen aning om hur ditt liv kommer se ut om 12 år. Jag hade själv för 12 år sedan aldrig kunnat gissa att mitt liv skulle se ut som det gör nu. Så hitta system och vanor som gör att du kommer kunna nå sitt nuvarande mål, men räkna samtidigt med att justera under färden.
All oro kan övervinnas genom personlig kunskap, vilket resulterar i ökat självförtroende. Själv skulle jag bli nervös av att hålla ett föredrag för 10 personer inom ett område jag inte behärskar medan jag utan vidare skulle kunna hålla ett föredrag för 1000 personer inom ett ämne jag har stor kunskap om.
Det är viktigt att ha ett mål om man ska lyckas men att uppnå en snittavkastning på 10% per år över 12 år är både överambitiöst och orimligt. Misstag kommer att ske, börser kommer att falla och besvikelsen kommer att uppenbara sig.
Din utbildning som statsvetare är definitivt inte bortkastad. Mycket som du lärt dig under utbildningen kommer du säkert att få nytta av som investerare.
Det finns statsvetare som blivit mycket framgångsrika investerare. Om jag minns rätt så studerade Jim Rogers statsvetenskap och filosofi innan han blev Soros tidiga vapendragare.
En bra start men det kommer att krävas mer än indexfonder för att bli framgångsrik.
Behåll dem så länge ni kan. Bilar sjunker alltid i värde, speciellt nya.
En stor del av att lyckas finansiellt består i att hålla nere sina kostnader och undvika krediter.
Om ditt intresse är ekonomi så bör du komplettera din nuvarande utbildning med några ekonomiska strökurser som intresserar dig och därefter byta jobb om du inte trivs där du är nu. Framgångsrik investerare kan man faktiskt bli genom att lyssna på tusentals poddar om ekonomi och finans. Själv har jag ofta lurarna på. Youtube är favoritplattformen och nyckeln är att lyssna både på de som tycker som du och de som har motsatt åsikt.
Du kanske har ramlat ner i ett kaninhål av portföljstrategier, FIRE osv. Oro är dock inget att förringa utan något som man bör försöka ta kontroll över och jobba med. Jag vill även tipsa om boken Sapiens, den kan ge lite perspektiv på tillvaron.