Det skrivs mycket om pensionssparande innan 55 och en del hur man tar ut pensionen, men hur gör man i de sista 10 åren innan pensionen? När och hur mycket borde man flytta till räntor? Man kan följa Såfa AP7 (3% per år från 55), men jag känner spontant att den är för försiktigt och byter till räntor för snabbt. Vad tycker ni?
2 gillningar
Svårt att säga. Jag brukar ju hänvisa till AP7 SÅFA och det är en bra generell modell. Däremot om man kan bära mer / mindre risk så borde man ju anpassa till det. Om det rör sig om mycket pengar kanske det kan vara värt att köpa en second opinion från en finansiell rådgivare. 
2 gillningar
Ett sätt att tänka är den gamla tumregeln att ha 10% aktier per år innan pengarna skall användas. Om du skall börja ta ut pensionspengarna från 65 års ålder betyder det alltså att när du är 55 har du 10 år kvar och kan alltså ha 100% aktier. Innan du blir 56 flyttar du 10% av det du tänker använda första pensionsåret till ränteplacering. Inför 57-årsdagen flyttar du ytterligare 10% av 65-årsbudgeten (nu alltså totalt 20% av 65-årsbudgeten) samt 10% av det du tänkt använda som 66-åring. Och så vidare. Om du har lika stor årsbudget varje år blir det alltså:
56 år 0,1 årsbudget
57 år 0,3 årsbudget
58 år 0,6 årsbudget
59 år 1,0 årsbudget
60 år 1,5 årsbudgetar
61 år 2,1 årsbudgetar
62 år 2,8 årsbudgetar
63 år 3,6 årsbudgetar
64 år 4,5 årsbudgetar
65 år 5,5 årsbudgetar
Alla år efter 65 5,5 årsbudgetar
3 gillningar
Fast det är inte så här de väl back testade portföljerna ser ut (ja USA, jag vet… inte globala aktie-index).
Så vill man följa den forskning som existerar för uttagsfasen, får man kika på materialet som faktiskt finns och lämna gamla generella tumregler därhän.
AP7 SÅFA är inte tillämpligt riktigt för den förutsätter inkomstpensionen i botten s.a.s., PPM är menat att vara en slags “top up” på den.
Hela FIRE konceptet går ju ut på att få klart för sig vilken portfölj som håller i 30, 40, 50 år med 4% KPI-justerat uttag hela tiden varje år, utan att ta slut innan livet är slut s.a.s.
Det enda man ska göra med den portföljen när man börjar leva på pengarna är ombalansering. Inte hålla på och joxa runt med det, det inteoducerar en enorm risk.
Hur man ska skruva om sin portfölj från 100% aktier till uttagsportföljen, är en bra (och svår!) fråga. Jag står själv precis inför detta problem och några enkla svar har jag inte hittat. F.tf. lutat jag åt antingen ett s.k. Bond tent, eller en ganska snabb övergång till den slutliga uttagsportföljen många år innan uttagsfasen börjar. Är lite osäker på nu när den tidpunkten är och det gör inte precis det hela lättare…
Vet inte om jag håller med om det (för snabbt)… snarare att bara global aktieindex + räntor (vilken sorts räntor??) inte är diversifierat nog.
2 gillningar
Jag gjorde lite statistik på hur olika lösningar ser ut från “proffsen” - alltså traddar och garantifonder - hur de tänker. Se tråd nedan. Med hänsyn till det så är inte jag heller inne på att AP7 Sofa är väldigt försiktig. Snarare tvärt om, om man tittar på de andra lösningarna. AP7 Sofa risken är som @var3gen säger satt mht till att bulken är i “säkra” inkomstpensionen.
Det jag först hade funderat på är vilken risktolerans och kapacitet du kommer att ha i pension. Detta för att låsa vilken aktier/ränte andel som kan vara lämplig väl i pension. Tittar man på statistiken så tycker förvaltarna att det ligger det någonstans på 30-40%. Men detta kan ju skilja rätt mycket individuellt så man varken tar för låg risk (inflationsurholkning) eller för hög risk (en svår och lång börjskrasch sabbar ens kapital).
Ett sätt att tänka kring detta är hur mycket lägre pensionsuttag från fondlösningarna klarar man utan att lida under ett par år i en börskrasch. Säg att man klarar 20% lägre pensionsutbetalningar (från fondlösningarna), inte kul men man kommer inte att lida speciellt, mht snittkraschen på säg 50% så klarar man 40% aktieandel utan problem så att säga, i detta exemplet.
Därefter fundera på när är det rimligt att börja dra ner risken. Tumregeln är 100% aktier om man har minst 10 sparår kvar. Vill man gå vid 65 så kan det då vara lämpligt att sänka risken från 55. Det är väl också så det mest ser ut i statistiken från proffsen. Men man ska betänka att det är utifrån en antagen pensionsålder på 65 dvs börja dra ner från 55. Vill man gå tidigare och ta ut vissa pensioner tidigare än så, så kan man justera dem separat så de ligger rätt utifrån uttagstidpunkten. Tex om man vill gå vid 60 och ta ut vissa pensioner mellan 60-65 år så borde man i så fall med samma logik börja dra ner redan från 50 år.
Tycker man det är för konservativt med 10 år (klarar högre risk) att dra ner till målfördelningen så kan man ju sätta sin egen siffra, 5 år, 7 år.
När man väl låst målfördelningen (tex 40%), hur många år man vill dra ner risken under (tex 10 år) och när man vill ta ut pensionen (tex 65) så är ju resten bara matematik.
Sen finns det också de som förordar att man långt in i pension återigen kan öka aktieandelen / risken när man passerat den känsligaste perioden. Man är sannolikt som mest sårbar precis när man går i pension då kapitalet är som störst och då en svår och lång krasch skulle skada en som mest. Dvs man gör uttag under ett antal år där man tvingas sälja av “billigt”, pengar som sedan konsumeras och aldrig får chansen att återhämta sig i nästa uppgång. När man är genom en sådan period så kan man i så fall återigen öka risken. Men det är ju ett beslut man kan ta senare.
Sen kan man för sitt totala kapital (inkl privata pengar) också fundera på om man ska ha ytterligare tillgångar än aktier och räntor, som @var3gen också är inne på.
Lycka till och hojta till om något är oklart
5 gillningar
Man kan söka på ”sequence of return risk” och ”bond tent” i forumet och på google för att få info om poängen med räntor närmare pensionen.
Tänk på att man har en del ”räntor”/inflationssäkrat via inkomstpensionen dock, så hur mycket räntor man behöver i ppm och tjänstepension kan potentiellt vara lite mindre än vad som diskuteras för amerikanska förhållanden.
8 gillningar
En annan aspekt är att fundera över om du kommer välja efterlevandeskydd på PPM. Om inte så är det bara köra 100% aktier, då du även kommer få arvsvinster (dvs, de som inte valt efterlevandeskydd och dör tidigare än beräknat). Sen kan du som tänka som @axr skrev. Du har ju räntor i inkomstpensionen, så det gäller att se helheten på din pension, inkl eget sparande, tjp.
2 gillningar
Efter att ha läst de efterföljande svar börjar jag starkt överväga det.
2 gillningar
Intressant tanke. Att utgå ifrån vad man behöver och när känns spontant mer logiskt än att ta en viss procent av vad man har sparat.
1 gillning
Nu har jag inte riktigt uppnådd Fire och har inkomstpension i botten. Jag har bra tjänstepension som ju har en premiebaserad del fast där är det så pass mycket man får placera själv att man kanske inte kan prata top up längre…
Jag behöver nog läsa lite mer om Bond tent tror jag. Samtidigt känns det för mig att ändra fördelningen mellan räntor och aktier inte riktigt är samma sak som att joxa, det är bara att balancera på en annan nivå.
1 gillning
Har efterlevandeskydd både i PPM och Tjp, jag har betydlig bättre pension än min fru och vill att hon ska ha det bra också om något händer mig.
3 gillningar
Ja, men det tråkiga är: inkomstpensionen är inte “säkrad”. P.g.a. dess konstruktion (och kraftiga underfinansiering sen många år nu) urholkas den hela tiden och är i prakitken ej inflationssäkrad. Det här är något politikerna vet om men inget de vill prata om el göra nåt åt. Iaf inte nu/snart.
Den som vill veta mer om detta kan Googla eller söka upp Pensionärs-organisationernas info/lobbyism i ämnet. OBS att även Pensionsmyndigheten säger det här, det ingår i deras uppdrag att informera befolkningen om pensionerna på ett så neutralt och faktamässigt sätt som möjligt. IMO gör de detta rätt bra men infon är inte alltid så lätt att ta till sig för s.k. “gemene man”.
1 gillning
Nu satte jag ”säker” inom citationstecken 
för det är ju ett annat tillgångsslag än aktier åtminstone och med tanken att inte ännu en gång ha hela för/emot inkomstpensionen diskussionen 
Men kan du länka till den informationen att det skulle vara underfinansierat?
Snarare tvärt om som jag förstår det. 1200 miljarder kr har ackumulerats i AP fonderna för inkomstpensionen pga av att mindre betalats ut än tagits in via skatt.
Ju längre jag läst på om inkomstpensionen desto mindre orolig är jag för den.
Det man kan infrågasätta är däremot om den kommer att täcka en vettig del av de flestas slutinkomst ens för de som ligger under brytpunkten. För de långt över brytpunkten blir TJP väldigt stor del. Därav att jag tycker att allokering för TJP är ett viktigt ämne.
3 gillningar
Nu har jag läst lite mer om “sequence of return risk” och “bond tent” och det gav lite att fundera på. Självklart har jag funderat över en möjlig krasch, men aldrig trodd att risken och konsekvenserna var så pass stora. Känslomässigt är det dock jobbigt att ha så pass mycket i räntor när man pesionssparar som mest och det känns ganska lång tid kvar.
2 gillningar
Betalats ut… ? Från AP-fonderns då, menar du? Det kanske är nån rapport du läst, men nån ref till den saknas, då.
AP-fonderna är bara en buffert. 1200 bSEK räcker inte långt om inkomstpensionerna närmsta 35 åren ska hålla takt med unionen av KPI och reallöneökningarna.
Det finns en “pensionsbroms” men ingen “pensionsgas”.
Tips till alla: Googla, läs.
EDIT: Nej, det avsätts inte 18.5% av din lön i allmän pension!
Det ser inte så bra ut nu för den som är runt 65 nu, alltså. Min bild är att prognosen på Minpension.nu för inkomstpensionen är i själva verket gläsjesiffror (om inget görs politiskt)
Ja alltså arbetsgivare betalar in pengar i pensionsavgifter och sen betalde staten ut inkomstpension. Överskott fonderas och förvaltas i ett gäng AP fonder.
Senaste siffran jag så var att staten betalade ut runt 350 miljarder i inkomstpension. Alltså de 1200 miljarderna i AP fonderna täcker runt 3,5 år av inkomstpensioner. Det är ändå en rätt bra buffert för år då svenska företag går dåligt med högre arbetslöshet och lägre inbetalningar. Hur många system har 3,5 årsbehov i buffert? 
Att det sedan finns en ”broms” är väl bara bra för att systemet ska vara säkrare. Sen har det ju gått så pass bra att de väl studerar om det skulle ske en ökning av pensionerna (använda pengar från AP fonderna) eller eventuellt en ”gas”. Indikerar ju snarare att de har bra förtroende för systemet än tvärt om
Ang pensionsguide artikeln. Visst, det sker ett avdrag från bruttolönen med 7% för att få pensionsmedförande lön. Å andra sidan får man pension för skattepliktiga ersättningar. Men visst, om man ska vara helt korrekt så är avsättningen 17,2% av inkomsten (0,93 * 18,5%) och visst man måste tjäna över 2 tusen i månaden för att tillhöra systemet. Men jag ser egentligen inte problemet.
Men jag kan ju ha fel. Att min slutsats att inkomstpensionen är ganska säker under förutsättning att svenska ekonomin går hyfsat bra eller åtminstone inte hamnar i en fullständig depression. Att systemet klarar normala ekonomiska cyklar vilket jag ändå tycker det har visat senaste 30 åren.
Oavsett. Det finns en risk att jag har fel. Det finns en risk att du har fel. Vad som är olyckligt är att denna diskussionen ständigt kommer upp utan slutsatser.
Ska man lita på inkomstpensionen eller inte är ju rätt viktigt för de flesta med begränsade inkomster. Det bestämmer väldigt mycket hur måste man måste spara privat för sin pension, hur mycket man måste försaka tidigare i livet.
- Det är ju olyckligt om man inte gjort det och systemet havererar.
- Det är ju också olyckligt om man försakat en massa och systemet fungerar fint så man sitter där gammal, trött, sur med för mycket pengar då
@janbolmeson skulle det inte vara läge att få in gäst(er) för att gå igenom just inkomstpensionen. Alla andra pensioner har ju avhandlat så kanske läge för denna viktiga för de med begränsade inkomster? Tänker någon från Pensionsmyndigheten, eller minpension, eller AP fond, eller någon annan.
Det hade varit skönt att åtminstone snäva in målbilden - hiss eller diss, hyfsat säkert eller står inför en kollaps - som åsikterna verkar variera mellan 
5 gillningar