Intervju med Riksbanken: om hur pengar skapas, e-kronor, inflation, penningpolitik m.m.

Intervju med David Vestin, Ph.D. och senior rådgivare på Riksbanken

I dagens avsnitt intervjuar vi David Vestin som är forskare och senior rådgivare på Riksbanken. Det är ett längre och förhoppningsvis allmänbildande avsnitt som berör allt från; ”vad är pengar?” och ”hur skapas pengar?” till betalsystemet RIX, e-kronor, skillnaden på centralbankspengar och affärsbankspengar, Sveriges guld- och valutareserv, inflation och mycket annat kul.

Jag ska vara helt ärligt att dagens avsnitt på många sätt kastade ljus på saker som jag inte visste. I vissa fall är det till och med så att livet kändes lite enklare innan jag t.ex. visste att det var skillnad på affärsbanks- och centralbankskronor. Även om David är väldigt pedagogisk så fick jag gå tillbaka och lyssna både en och två gånger innan jag hängde med på allt. Så om du också är förvirrad (på en ny nivå) så är du inte ensam. 🙂

En av kärnpunkterna som jag verkligen tog med mig var Davids påstående om att:

Så länge vi inte oroar oss särskilt mycket för kronans värde eller ser skillnad på 100 kr i kontanter eller 100 kr på banken så gör riksbanken ett bra jobb.

I länder som Libanon, Venezuela eller andra länder med hög inflation eller instabila finansiella system går mycket energi på dagsbasis åt att oroa sig för sina pengar. Även om vi från tid till annan kan oroa oss för framtida inflation, de stora mängder pengar som trycks framförallt i USA, så är det ändå inte top-of-mind för de flesta av oss. På sätt och vis ett tecken på att det fungerar.

Vi pratar naturligtvis om inflation, både skillnaden på tillgångs- och lönekronor, inflationsmålet och många andra saker. Även efter två timmar så känns det som att det finns fler frågor att ställa och saker att förstå. Jag upplever dock att David gav ett perspektiv som sällan lyfts fram, att det handlar om att se helheten. Att man t.ex. inte bara kan stirra sig blind på Riksbanken utan behöver t.ex. även titta på Riksgälden, banker och de andra aktörerna i systemet.

Vi passar även på att ställa några av de frågor som ni tittare har skickat in såsom: måste butiker acceptera kontanter? Hur går projektet med e-kronor och vad är syftet med dem? och Har guldreserven förändrats över tid?

Ett stort tack till dig som följer oss, Riksbanken och David som ställde upp. Förhoppningsvis får vi möjligheten att återkomma med ett uppföljande avsnitt i framtiden. Ställ därför gärna följdfrågor i kommentarerna så sparar jag dem. 👍

Många hälsningar,
Jan och Caroline

Kom igång och spara rätt och lätt med vår workshop på distans under två kvällar. Läs mer. Läs mer

Lyssna på artikeln som ett poddavsnitt

Precis som vanligt så kan du lyssna på hela den här artikeln som ett poddavsnitt via din poddspelare. Avsnittet finns där poddar finns t.ex. iTunes, Acast, Spotify eller SoundCloud. Du kan även titta på den tillhörande videon via Youtube.

Transkribering av hela avsnittet

Jan: Varmt välkommen David Vestin, du är senior rådgivare på Riksbanken på avdelningen för penningpolitik. Du har även arbetat på Europeiska Centralbanken, doktorerat i ekonomi, citerats nästan 2000 gånger såg jag på Google Scholar, du har jobbat inom de här frågorna i nästan 20 år, varmt välkommen.

David: Tack så jättemycket, roligt att vara med.

Jan: Idag ska vi prata om Riksbanken och Riksbankens uppgift men jag läste en artikel på BreakIT där du hade blivit intervjuad där du sa något intressant.

Du sa att det enklaste sättet att förstå en centralbanks uppgift eller hur en centralbank fungerar är att föreställa sig att den inte finns utan att det bara finns ekonomi och banker. Skulle inte du kunna ta det exemplet för jag tyckte att det var så illustrativt?

David: Efter att jag själv har försökt förstå olika aspekter av centralbanker tyckte jag att detta var bra.

Det är faktiskt Aristoteles som har det som grundförslag där han sa att det bästa sättet att förstå ett fenomen är om man studerar det i dess födelse.

Det stämmer väldigt bra på centralbanker för det är väldigt lätt att man fastnar i hur det är. Man tittar på hur centralbanker ser ut idag, man tittar på hur banksystemet ser ut idag men då är det väldigt svårt att förstå vart allt kommer ifrån.

Ett sätt att angripa frågan: ”Vad löser vi för uppgift?” är att tänka på hur det skulle vara om det inte fanns någon centralbank.

Jan: Jag tyckte att det var jättebra att du pratade om att det finns olika banker och att de ger ut Swedbankpengar och Handelsbankpengar.

Syftet med centralbanker

David: Det har funnits ett system med privata pengar där olika banker helt enkelt gav ut sina egna sedlar. En sedel i dåtidens Swedbank var inte samma sak som en sedel i Handelsbanken och då fanns det växelkurser mellan de sedlarna. Det fanns många parallella sedlar utgivna i samma system så att säga.

Caroline: Är det här på riktigt?

David: Ja, det finns historiska episoder av detta, det har funnits sådana här system på riktigt. Då hamnade man i problem kring hur banker skulle klarera betalningar mot varandra.

Om du och jag har olika banker och jag ska göra en betalning mellan de här två bankerna, det är då problemen uppstår. Problemet uppstår om det finns flera banker i systemet och Jan vill föra över pengar till mig och vi råkar ha olika banker, hur ska man då gå till väga?

För länge sedan kunde det lösas med kontanter exempelvis, att man gick till sin bank och tog ut kontanter, gick över till den andra banken och gav de pengarna till den banken. Ett alternativ för att klarera betalningen är att man gör det i ett statligt betalningsmedel.

Om det finns en centralbank som ger ut kontanter som alla accepterar då ger det en möjlighet att klarera betalningar.

Finns inte den centralbanken är det inte säkert att min bank accepterar din banks sedlar som betalning. Då måste man hitta på något annat. Man kan exempelvis använda sig av statsobligationer, guld eller någon annan tillgång som alla banker är beredda att acceptera.

Det man har kommit på över tid är att det är ganska smidigt att ha det där statliga betalningsmedlet som tidigare var kontanter som alla accepterar. Det vi gör idag är inte att vi håller på med kontanter, det är heller ingen bank som flyttar de här kontanterna emellan sig.

Det som händer idag är att vi har ett betalningssystem som Riksbanken tillhandahåller, det är ungefär som bankernas bank. Alla stora banker har ett konto hos Riksbanken och behöver man flytta pengar mellan banker så gör man det via Riksbankens konton.

Precis som att man kan flytta kunders pengar inom en viss bank så kan man här flytta pengar mellan olika banker genom Riksbankens konton. Att tillhandahålla betalningsmedel i ekonomin är en av Riksbankens viktigaste uppgifter.

Caroline: Måste Riksbanken vara med som en part mellan?

David: Om vi går tillbaka till det här med att ta bort Riksbanken så skulle man kunna ha ett system där bankerna accepterar fordran på varandra. Om alla banker hade konton hos varandra så skulle man kunna sköta eventuella flöden mellan bankerna på de kontona.

Problemet med det skulle ske om det skulle vara stora flöden, då kanske inte bankerna accepterar det längre. Då måste man hitta på något annat, ett alternativ är att man har ytterligare en extern tillgång som man använder exempelvis guld eller statsobligationer.

Blir det då så att efter dagens transaktioner att Handelsbanken har en skuld till Swedbank på klarerar man den genom att föra över statsobligationer, guld eller något sådant för att klarera de transaktionerna.

Det är inget som sker i verkligheten men man skulle i princip kunna göra det. Man har kommit på att i praktiken så anser man i de flesta länder att det är smidigare att ha en typ av betalningssystem där alla bankerna har ett konto hos en tredje part nämligen centralbanken.

Man sköter alla transaktionerna med centralbankspengar, de pengarna som vi tillhandahåller på de kontona kan inte allmänheten hålla utan det är bara om du är en bank som du får ha ett konto hos Riksbanken.

Detta är ett effektivt sätt som gör att man slipper skyffla guld i någon källare.

Har alla länder en Riksbank?

Jan: Kan man säga såhär: Säg att jag har en kompis som jag inte riktigt litar på men att jag litar på min bank. Då går mina pengar till banken och den lånar i sin tur ut pengarna till min kompis?

Är det egentligen samma sak med centralbanken fast det inte handlar om mig och min kompis utan om två banker? Alla litar på Riksbanken men alla banker litar inte på varandra.

David: Precis. Bankerna är våra kunder, de har konton hos oss och det möjliggör flytten av pengar mellan varandra på ett effektivt sätt.

Caroline: Finns det något land som inte har en Riksbank?

David: Jag såg ett intressant tal från Bank of England förra veckan där det poängterades att om man backar ungefär 100 år så fanns det bara 18 centralbanker i världen.

Centralbanker är igen naturlag, att det måste finnas en centralbank i alla givna tidpunkter.

Det beror på vad landet har för ekonomi också, en del länder lånar från andra länders centralbanker. Det händer från tid till annan i länder som har problem med trovärdighet och som har politiker som blandar sig i för mycket och som använder centralbanken för att finansiera statliga utgifter istället för att sköta penningpolitik.

Jan: Detta är spännande, nu ska jag ge mig ut på hal is men så som jag har förstått Riksbankens uppgift så är det finansiell stabilitet; penningpolitik; ge ut Sveriges sedlar och mynt och ta hand om Sveriges guld-, och valutareserv.

Kan man säga att det är de fyra uppgifterna som Riksbanken har?

David: Det tycker jag är en bra summering av huvuduppgifterna.

Jan: Något som jag såg när jag gjorde lite research är att Riksbanken är en myndighet, precis som vilken annan myndighet i Sverige som helst.

David: Det finns ett intressant undantag och det är att Riksbanken är en av två myndigheter som ligger under Riksdagen istället för under Regeringen.

Det är på grund av att vi ska ha det här oberoendet för att sköta penningpolitiken fritt från politisk inblandning. Regeringen får inte tala om för Riksbanken hur penningpolitiken ska drivas.

Caroline: Det låter smart.

Jan: Jag har inte tänkt på att Riksbanken är en myndighet i Sverige.

Varför har Riksbanken guld i guld- och valutareserven?

Jan: Vi har fått in jättemycket frågor, de vi har fått nästan minst frågor om är guld-, och valutareserven.

Caroline: Minst? Jag tänkte ju precis fråga vart guldet finns!

Jan: Vi är ju ett fan av guld. Vi kan börja med, vart finns guldet? Varför har man som Riksbank guld?

David: Det är en intressant fråga och den har diskuterats flitigt. Det har varit ett antal utredningar de senaste åren om förändringar i Riksbankslagen.

En stor utredning publicerades ganska nyligen med ett antal olika förslag. Tidigt i den diskussionen ställde man sig frågan om en modern centralbank behöver ha guld och argumenterade delvis för att man inte behövde det. Egentligen kan man säga att funktionen av guldet idag är mer som en sorts reserv mot kristillfällen.

Om man går tillbaka mot andra stora kriser som krig och andra riktigt stora negativa kriser då brukar de monetära systemen bli oerhört instabila.

Det kan vara svårt att betala för den import man behöver få från andra länder med svenska kronor. I sådana tider är guldet en klassisk sak som alltid kommer tillbaka, något som typiskt sätt alltid fungerar att betala med.

Man kan tänka på guldet som något som kan användas vid import vid en riktig krissituation. Det kan vara bra att ha där i kassakistan om det skulle behövas.

Använde Sverige guld för att köpa dollar i finanskrisen?

Jan: Ett obekräftat rykte är att under finanskrisen 2008 så använde Riksbanken guld för att köpa dollar för att rädda de svenska bankerna. Vet du om det stämmer?

David: Jag kan inte kommentera detaljer men vad som är helt uppenbart är att vi hade en stor mängd dollar och vi hade en stor ”swaplina” med Fed. Det var en av de absoluta huvudingredienserna till hur dollarutlåningen finansierades.

Guldet ligger som en sten längst ner i portföljen och rör sig inte mer eller mindre.

Det har skett en del märkliga saker de senaste åren, det visade sig att vi hade väldigt gammalt guld och om man vill flytta eller sälja guld så kan man inte komma dragande med en tacka från 1600-talet utan det ska vara en viss standard på det.

Man måste se över det så att det guld man har uppfyller de krav som internationell handel ställer.

Jan: Jag såg någon siffra i en rapport att den 30e april 2021 så hade man 125 ton guld som var värderat till 60 miljarder, det var 5 % av Riksbankens finansiella tillgångar eller 15% av guld-, och valuta reserven. Har den andelen förändrats över tid?

David: Ja det har den men det beror inte på att vi har ändrat innehavet i någon större utsträckning. I första hand blir det en värdeeffekt, det beror på hur mycket valutareserv man har.

Den har justerats över tid, den var ganska liten för säg 10 år sedan, innan finanskrisen. Dels har valutareserven ökat men samtidigt har guldpriset gått upp fruktansvärt mycket de senaste 10 åren.

Trots att mängden ton är ganska oförändrad gör priseffekten att värdet på guldet har ökat väldigt mycket.

Caroline: Jag undrade kring de här 1600-tals guldtackorna om det finns någon samlare som tycker att de är värda mer då? Nej vi lämnar dem, det var bara i min fantasi.

Jan: Jag såg att hälften är placerat i London typ där all guldhandel sker och att resten är lite utspritt.

Penningpolitik och finansiell stabilitet

Caroline: Vad har vi fått mest frågor om?

Jan: Det är om penningpolitik och finansiell stabilitet, jag tänker att vi ska prata om det nu.

Om vi tar det här med penningpolitik, Riksbankens uppdrag är att betalningar i ekonomin kan ske säkert och effektivt. Det första jag tänkte på när jag gjorde research är om det är skillnad på penningpolitik och finanspolitik, det tror jag att de flesta inklusive jag själv klumpar ihop.

David: Det är en intressant fråga om har blivit mer och mer intressant på sistone. Det är en diskussion som har pendlat fram och tillbaks i historien hur man ser på det där. På 70-talet så var man väldigt intresserad av att använda alla möjliga verktyg i politiska syften, för konjunkturstabilisering.

Det handlar om hur man ser på det här som kallas för diskretioner i finanspolitik. När Magdalena Andersson går ut och säger att nu gör vi en satsning på 10 miljarder på något så har man fattat ett aktivt beslut om att göra en specialjustering av finanspolitiken. Den diskretionära delen har blivit mycket mindre över tid.

I Sverige så är den absoluta majoriteten av de offentliga utgifterna de här automatiska sakerna som har att göra med arbetslöshetsförsäkringar och så vidare, som avser själv variera över konjunkturcykeln utan att någon behöver bestämma.

Jan: Och det är mer finanspolitik?

David: Ja det är mer finanspolitik. Då är frågan hur mycket finanspolitik man ska använda i konjunkturstabiliseringssyfte. Är det lågkonjunktur kan det hända att Finansdepartementet väljer att göra diverse politiska satsningar för att de som är värst drabbade inte ska gå lottlösa.

Riksbanken ska se till att våra mål, att inflationen ska vara någorlunda stabil och att konjunkturen inte ska vara allt för långt ifrån normalläge, uppnås. Vi hjälper ofta till, när det är lågkonjunktur så sänker vi ofta räntan och när det är högkonjunktur så är det tvärtom då höjer vi räntan.

De senaste 10-15 åren så har det varit mest nedåt här tyvärr men det kanske vi kommer tillbaka till.

Vad är pengar?

Jan: Det finns två enkla frågor som jag tänkte att du kanske skulle få resonera kring. Det ena är; Vad är pengar? Hur skulle du svara om du fick frågan från en 7åring?

David: Pengar är någonting som du kan hålla, som du kan spara med och som du kan använda för att byta till dig saker som du vill ha. Kommer du med en hundralapp kan man byta den mot ett gosedjur.

Det beror på två saker, dels på att någon är beredd på att ta den där pengen som betalning. Varför är man det? Jo för att man tror att värdet på den pengen kommer att bevaras åtminstone tillräckligt länge för att de ska kunna göra något vettigt med den hundralappen som de får av dig.

Man använder pengar som transaktionsmedel och som ett sätt att spara värde över tid.

Jan: Jag tänker på det där också att man ofta pratar om att ert jobb mycket är att vara förtroendet. Det är så klurigt med pengar för man kan både ha dem som fysiska hundralappar men sen har vi hela en där digitala biten.

Vi hade kunnat göra som vi gjorde historiskt med byteshandel, att jag har en ko och du har en gris och så kan vi byta men det blir opraktiskt.

Hur skapas pengar?

Jan: Om vi hoppar vidare så blir nästa fråga då, från Daniel Karlsson:

Hur skapas pengar?

David: Det är en bra och intressant fråga. På ett sätt kan man säga att det är väldigt enkelt. Pengar är en fordran antingen på Riksbanken eller på en privat bank. Det finns två sorters pengar men de tänker inte de flesta på.

Den typen av pengar som hushåll håller är antingen kontanter som är utgivna av centralbanken. De pengarna som man håller på sina lönekonton är elektroniska pengar som banker har skapat i samband med långivning.

Säg att jag vill köpa din lägenhet Jan men jag har inga pengar, då är frågan hur man ska lösa det. Man kan skriva på en skuldförbindelse som innebär att jag lovar att ge dig 100 000 kr om året i 20 år. Det bygger ju på att du litar på att jag kommer betala dig över de 20 åren.

Det intressanta med den skuldförbindelsen är att det inte krävdes att vi skulle hitta några pengar innan vi genomförde den transaktionen.

Var det här pengar då? Inte nödvändigtvis. Säg att du din tur vill köpa en båt och den personen också känner mig och litar på mig och är beredd att ta vår skuldförbindelse som betalning för båten. Det är pengar som vi tillsammans skapade på det här viset.

Detta bygger på att man litar på varandra, i praktiken är det oftast inte så här det sker. Man kan tänka sig att en bank går in där emellan helt enkelt och gör exakt samma sak, den ställer ut en skuldsedel på sig själv och ger dig ett tillgodosaldo på ditt konto.

I princip är det samma sak, det är privata skuldförbindelser som skapas ur de reella företeelserna som sker i ekonomin. Det är inte så att pengar skapas ur ingenting.

Caroline: Är det alltid så? Det finns en myt som att pengar kan skapas ur ingenting och det gör då Riksbanken exempelvis.

David: Det stämmer, rent krasst är det så. Både Riksbanken och bankerna kan skapa pengar på det här viset i någon mening ur ingenting. När vi ska köpa stadspapper då går vi ut och gör en omvänd aktion.

När vi betalar för det gör vi det genom att sätta in pengar på banken som skötte den här transaktionen och det gör vi genom att skapa pengar ur ingenting. Det finns en massa olika regler som gäller för banker så det är inte så att de kan göra precis hur de vill.

På Patreon får du exklusivt extra-material, konkreta börstips och avsnitt utanför bloggen. Läs mer. Läs mer

Jan: När du och jag gör den där transaktionen kring min lägenhet så är vi tillbaka på tillitsfrågan, jag vet inte om jag litar på dig men jag litar på Swedbank så vi gör transaktionen via Swedbank. Du lånar en miljon och ger den miljonen till mig och jag ger dig lägenheten.

Jag behöver inte bry mig om du kommer kunna betala tillbaka den miljonen för jag har de facto redan fått den, det är istället bankens risk.

David: Precis.

Riksbankens roll i betalningssystemet

Jan: På ena sättet pratar vi om att vi kan skapa pengar men sen läser man en annan artikel om utländska investerares förtroende för den svenska bostadsmarknaden minskar, så kommer de vilja ha mer betalt för sina utlånade pengar.

Då inser man att det nog är lite mer komplicerat än att Swedbank kan trycka ut en miljon kr nya pengar för att vi har gjort en affär med lägenheten.

David: Ja! Det kopplar väldigt bra ihop med diskussionen om Riksbankens roll i betalningssystemet. Så som jag brukar tänka på det, säg att vi bara hade en enda bank. Det skulle antingen vara Riksbanken som lånar ut pengar till privatpersoner eller så tänker man på det som att det finns en privat monopolbank som har alla transaktioner.

Säg att alla har ett konto hos Banken A, då kan inga pengar läcka ifrån det här systemet. Låt oss anta att det inte fanns några kontanter så det finns ingen möjlighet att ta ut pengar på annat sätt än att man överför pengar till någon annan inom systemet.

Där skulle banken säga att de inte har något behov av att finansiera sin utlåning. Vad menas med det? Jo, all utlåning skulle kunna ske genom att skapa depositioner.

Säg att du går in på banken och säger att du behöver låna så skulle banken i det systemet kunna säga ”Ja visst, jag skriver upp det. Hur mycket vill du låna?” När du sen köper något av mig så för du över pengar till mig, jag har också ett konto på banken.

Allt som sker är att bankens pengar flyttas från ditt konto till mitt, det kan inte läcka. Tillgångssidan för den här banken skulle vara deras lån, vad som än händer så kommer pengarna bara snurra runt på olika insättningskonton.

Skuldsidan för banken är att de har en massa konton där folk har en fordran på banken, det innebär att man har rätten att säga till banken att de ska föra över exempelvis 500 000 kr från mitt konto till någon annans konto i din bank.

Du har ingen fordran att du kan få ut guld eller någonting reellt. I detta systemet skulle det potentiellt kunna fungera ganska bra, om banken verkligen gjorde såhär. Det som kan hända i verkligheten är att vi har låt säga har två banker, du tar ett lån för att köpa min lägenhet och då skriver din bank upp att du har ett lån hos dem.

Om jag nu har en annan bank än dig kan inte banken längre flytta fordringar mellan sina egna kunders konto. Då måste vi blanda in en ytterligare part, i det här fallet Riksbanken.

Det som händer då när din bank instruerar Riksbanken att föra över pengar till min bank, så kommer deras konto gå ner och mitt konto att gå upp. Då uppstår en obalans i systemet, din bank kommer vara skyldig Riksbanken pengar men min bank kommer ha en fordran på Riksbanken.

Om den obalansen blir stor över tid kan det bli obehagligt, Riksbanken kräver att bankerna ska klarera sina konton kan man säga. En bank kanske inte vill ligga och ha ett jättestort negativt saldo på Riksbanken och hela tiden betala den ränta som man behöver göra på det kontot.

Bankerna betalar ränta till Riksbanken

Jan: Om min bank är skyldig Riksbanken pengar så måste man betala en ränta till Riksbanken för det?

David: Ja precis som en vanlig bank. Hamnar man i obalans, att min bank har ett underskott och din bank har ett överskott då kanske man vill rätta till de här obalanserna. Ett sätt att göra det är att ge ut en säkerställd obligation, en bostadsobligation till exempel.

Då tar man ditt och massa andras lån som säkerhet och så ger man ut en finansiell tillgång som säger att man kommer betala en viss summa vid ett visst datum.

Förhoppningvis är det personer som sitter i banken med överskottet som köper de här obligationerna på den andra banken för då får man ett flöde tillbaks som återställer obalansen i systemet. Då får plötsligt din bank en skuldsida som inte bara är inlåning från allmänheten utan det är också en skuld som delvis blir den här finansiella tillgången.

Din bank skapade pengar eftersom de skapade inlåning när de gav lånet men på grund av de här pengarna har en del av pengarna som skapades omvandlats till en annan typ av finansiell tillgång, nämligen en obligation.

Jan: Man tror att om man ska låna ut pengar så måste man först skaffa pengar.

David: Delvis är det så naturligtvis, bankerna måste ha en vy över hur finansieringen ska se ut på lång tid. De måste tro att vi kommer kunna betala. Marknaden måste kunna skapa pengar, vart skulle de annars komma ifrån? Om inte bankerna skapar dem, vem skulle det isåfall vara?

En del tror att det är Riksbanken som skapar pengar som de sen lånar ut vidare men så är det inte. De pengar som Riksbanken skapar bortom kontanter, de kan allmänheten inte hålla på sina konton. Våra kunder är bara de här stora bankerna.

De elektroniska pengar vi eventuellt skapar genom obligationsköp de kan allmänheten inte hålla. Bankerna kan inte direkt låna vidare någonting som de har fått från Riksbanken utan de måste alltid skapa sina egna skulder. Det är banksystemet som skapar pengarna som vi i folkmun säger att vi har på våra lönekonton.

Caroline: Detta låter sjukt komplext. Bankerna måste ha olika avdelningar där de håller koll på de här finansiella instrumenten.

David: Vanligtvis har banker en avdelning som har till uppgift att hålla koll på helheten. Går man in och pratar med en enskild bankman på ett lokalkontor så kanske inte den personen förstår hur hela systemet fungerar.

Ett fraktionellt banksystem

Jan: Detta är ett typiskt avsnitt som jag älskar. Man är lite klokare efteråt men man mår lite dåligt. Livet var lättare när det bara fanns pengar, inte tre olika sorters pengar.

Man brukar prata om att man i de flesta länder har ett fraktionellt banksystem eller reservsystem. Att det finns ett krav på banker att om de skapar de här 1000 kronorna så kan de låna ut 900 kr, det finns ett 1/10 förhållande. Har jag förstått det rätt?

David: Det låter ganska bra. Det finns lite olika varianter av det där, det vanligaste är att man har ett krav att bankerna ska hålla en viss andel av utestående inlånade pengar hos centralbanken.

I eurosystemet har vi de här kraven idag och det betyder att om en bank skulle skapa 1 miljon euro i samband med sin långivning då måste de hålla en viss andel av det där hos centralbanken. Strax efter att de har skapat den där miljonen så måste de öka sina insättningar hos centralbanken.

Om banksystemet ökar inlåningen som de håller på från allmänheten, då kräver ECB att de också ska hålla lite mer pengar på sina konton hos ECB. Samtidigt säger ECB att de kommer tillhandahålla precis så mycket pengar att marknaden som helhet kan tillfredsställa de här reservkraven.

Det betyder att om banksystemet som helhet har skapat 40 miljarder mer Euro i depositioner under en period då kommer ECB också öka utlåningen till privata banker med 40 miljarder Euro i sin helhet. ECB ser till att systemet som helhet har möjlighet att tillfredsställa reservkravet.

Jan: Om vi skulle översätta detta till dig, mig och Caroline? Du ska köpa min lägenhet så du behöver en miljon euro, för att du ska få den miljonen euro så måste Carolina ha satt in 100 000 euro. Kan man säga så?

David: Det är snarare så att tänk dig att Caroline är ECB, om du vill låna en miljon av din bank så måste den banken också sätta in 100 000 euro hos Caroline/ECB. Då säger Caroline att ja du kan få låna lite extra pengar om du betalar lite extra ränta.

När banken ökar inlåningen för att kunna ge utlåning till dig måste de också öka sin inlåning i ECB och betala ränta på det.

Centralbankens pengar är ett slutet system

Jan: Kan banker ge ut hur mycket pengar som helst? Då blir svaret ja teoretiskt men då hade de fått betala så hög ränta hos centralbanken att det inte blir lönsamt för dem. Detta skapar en spärr för hur mycket de kan låna ut.

David: Det finns många skäl till varför de inte kan låna ut hur mycket som helst, det du nämner är ett av skälen. Man skulle kunna tänka sig ett annat system där centralbanken var hård och sa nej vi reglerar mängden reserver i systemet.

Vi sätter ett reservkrav på 10% och sen reglerar vi mängden reserver i systemet så att vi tycker att det blir bra. Om då banksystemet som helhet kommer och vill öka dess inlåning så skulle då centralbanken säga nej.

Jan: Jag känner mig lite snurrig här. Den här räntan som bankerna betalar till Riksbanken, den betalar de då med affärsbankskronor? De betalar ett lån hos Riksbanken som är med Riksbankskronor med sina affärsbankskronor?

David: Nu blir det ännu krångligare. Man kan tänka på det som att de här saldona rör sig upp och ned. Vanliga banker har ett konto hos Riksbanken precis som du har ett konto hos din bank.

Om de har ett saldo som är negativt då får de betala en ränta på det. De kan ändra saldot genom att göra transaktioner med de andra bankerna som återställer saldot eller som till och med kan göra det positivt. Det är inte så att de tar av sina affärsbankspengar och betalar en ränta till Riksbanken.

Jan: Okej så centralbankspengarna är ett slutet system?

David: Ja precis det är ett slutet system. De enda transaktionerna som kan ske i det här systemet är mellan banker och Riksbanken.

Regleringar som styr bankerna

David: Jag tänkte säga en sak som jag inte hann komma till i frågan om vad det är som begränsar bankerna i praktiken att skapa de här pengarna. Många som har läst om de här grejerna i skolan har för sig att det finns den där penningmängdsmultiplikatorn som utgår ifrån reservkravet.

Det innebär att om Riksbanken trycken 1 miljard då kan den multipliceras upp och bli till 10 miljarder eller 100 miljarder ute i banksystemet på grund av multiplikatorn. Det är inte så det fungerar i det moderna systemet, där är andra regleringar som bankernas kapitalkrav är mycket viktigare.

På grund av finansinspektionens regleringar måste banker ha en viss mängd eget kapital i förhållande till hur stor utlåningen är. Det är en dynamisk utveckling där ingenting är en hård gräns, allt beror på hur olika ägare är villiga att riskera sitt kapital osv.

På kort sikt är eget kapital en hårdare mer relevant restriktion för hur mycket utlåning banken kan ge än vad reservkraven är. Det finns andra viktiga regleringar som är för komplexa för att vi ska prata om det idag men som har att göra med hur bankernas finansieringssida ser ut.

Många läroböcker hade behövts uppdaterats ordentligt i vilka regleringar det är som är mer relevanta idag för att styra bankernas beteende.

Insättningsgarantin garanterar stabilitet i systemet

Jan: Kan man säga att Riksbanken är den att om vi två inte litar på exempelvis Swedbank så litar vi på Riksbanken? Om vi skiljer på centralbankspengar och affärsbankspengar så är det olika risk, kan man säga så?

David: Ja. Även om man kan prata om att pengarna är olika så är poängen med det monetära systemet i en väl fungerande ekonomi att vi har ett system där olika regleringar och ett välskött betalsystem gör att folk betraktar de här pengarna som helt utbytbara.

En hundralapp i handen eller på banken betraktar folk som samma sak, det är ett tecken på att allt fungerar bra.

Skulle vi inte ha insättningsgaranti osv så skulle vi kunna hamna i en situation där man har en växelkurs mellan Swedbankpengar och Handelsbankens pengar. Insättningsgarantin är ett verktyg som gör att folk betraktar risken i olika banker som precis samma, nämligen i stort sätt noll.

Livsplanskickoffen ger dig en konkret finansiell och emotionell plan för ditt liv. Läs mer. Läs mer

Syftet med insättningsgarantin är att förhindra att man får panikuttag under en finansiell kris. Folk ska känna sig trygga att även om banken går i konkurs så kommer man få tillbaka sina pengar ifrån staten. Då hindrar vi en sådan situation där pengar flödar från en bank till en annan.

Caroline: Det är bra att du säger det att insättningsgarantin har fler funktioner än bara för mig som privatperson. Det är så man tänker, att det är för min skull.

David: Precis, det är i första hand för att garantera stabilitet i systemet.

Riksbankens projekt med e-kronor

Jan: För att göra det ännu mer komplicerat så är det så att det har startats utredningar och projekt kring något som heter E-krona. Kan man då tolka det som att det är en centralbankskrona som jag som privatperson får tag på?

David: Precis. Ett enkelt sätt att tänka på det är att man öppnar upp betalningssystemet och tillåter enskilda medborgare att ha konton precis som bankerna har konton hor Riksbanken.

Det är inte så man tänker sig att det ska bli utan det blir något parallellt system men man kan tänka på det ungefär så. Privata medborgare kan ha elektronisk fordran på Riksbanken, hittills har det bara varit kontanter som privatpersoner kan hålla.

En sedel är en teoretisk fordran på Riksbanken men här kan man istället ha motsvarande elektroniska fordran som man kan använda och föra över. Om du tar dina kontanta pengar och betalar hos Ica så har du klarerat en omedelbar skuld, du har fått matvaror och affärer har fått en sedel.

När du tar dina pengar och betalar hyran då blir det en serie av transaktioner. Du kanske använder bankgiro för att göra överföringen, det kommer vara olika avdelningar och banker inblandande, pengar kanske förs över via Riksbanken och tillslut är transaktionen klar. Sedeln blir den omedelbara klareringen, på samma sätt skulle man kunna göra detsamma med elektroniska E-kronor mellan personer.

Caroline: Varför vill man ha detta?

Jan: Jag tänker mer varför skulle man vilja ha affärskonto på vilken bank som helst om jag kan ha konto på Riksbanken?

Är e-kronor och kryptovalutor samma sak?

David: Det pågår oerhört mycket tankearbete i de här kretsarna, både hos centralbanker och privata banker internationellt.

En del tycker inte att det finns något behov alls av att införa detta för att vi redan har banker och kreditkort, vi gör redan de här elektroniska överföringarna utan att hålla på och krångla till det med någon E-krona. Andra tycker att betalningssystemet nu är ganska mycket i händerna på ett fåtal privata aktörer.

De svenska bankerna äger bankgirot, de äger swish, de äger nästan allt, vill man göra en betalning så måste man gå via deras olika system. En del mindre aktörer på betalmarknaden kan ha det svårt att ta sig in, konkurrensen på betaltjänstmarknaden kan bli lite begränsad.

Ett sätt tidigare har varit kontanter men nu har tekniken sprungit iväg och vill man då ha kvar det statliga elementet i betalningssystemet så måste vi utvecklas och skapa den här varianten.

Bitcoin eller kryptovalutor över lag är en helt annan finansiell tillgång eller valuta. Det är inte svenska kronor utan det är en helt annan tillgång eller valuta där man har helt egna regler för hur produktionen av bitcoin ser ut.

Det vi pratar om här är att införa ett element i det existerande systemet som fortfarande skulle ha en växelkurs 1:1 mot de andra typerna av svenska kronor. Bitcoin har ett problem att inga aktörer i systemet litar på varandra och det finns ingen central aktör.

Man har istället en teknisk lösning som löser det förtroendeproblemet. Givet att alla litar på centralbanken så har man inte riktgt det problemet, centralbanken är ett nav i mitten. Den teknik som behövs för att implementera en E-krona kan skilja sig avsevärt från tekniken som man använder när man implementerar en kryptovaluta.

Centralbankens verksamhet ska inte vara intressant

Jan: Om man har lyssnat på det här avsnittet och känner oh shit, för en timme sedan levde jag i min naiva okunskap att vi bara hade svenska kronor. Nu pratar vi om att det finns centralbankspengar, affärsbankspengar och kanske en statlig E-krona. Behöver man oroa sig?

David: Det ideala tillståndet för en centralbanksverksamhet är ungefär lika tråkig som ett tandläkarbesök. Man ska inte oroa sig för det, det ska helt enkelt vara något som inte alls är speciellt intressant.

Det tyder på att systemet fungerar bra. Jag kan känna mig lite oroad över utvecklingen de senaste åren att centralbanken har fått en lite för uppblåst roll på finansiella marknader. Min privata åsikt är att det inte är så bra, det är inget hälsotecken.

Det är bättre om det monetära systemet fungerar utan att folk bryr sig för mycket. I ett väl fungerande system behöver man inte oroa sig över detaljer. Det har varit en viss förändring de senaste åren, balansräkningar har ökat väldigt mycket, det är väldigt mycket pengar som har skapats på olika håll och så.

Det finns legitima skäl för att oroa sig vart den här utvecklingen är på väg.

Jan: Här finns så mycket jag vill dyka ned i.

Ska e-kronan ersätta kontanter?

Caroline: Kan du vänta med det, jag vill fråga om den här E-kronan. Är det så att vi kommer sluta ha kontanter i Sverige så då är E-kronan ett alternativ?

David: Riksbanken har ett uppdrag att se till att det finns kontanter och en kontantförsörjning. Det har varit en diskussion de senare åren om att vi ska utöka den rollen lite grann. Vi har gått så långt att det bara fanns en enda depå där banker kunde hämta ut kontanter.

Nu kommer det finnas i fler delar av landet. Man kan säga att det är en utveckling som är styrd av efterfrågan. Bankerna har kommit på sätt att lösa betalningar med exempelvis swish som för många upplevs som smidigare än att använda fysiska kontanter.

Caroline: Det kräver ju att man har en smartphone väl?

David: Absolut och det är där Riksbanken har den andra delen av sitt ansvar att det ska finnas tillgång till betalningsmedel och säkra betalningar för alla.

Det har varit en del den sista tiden att vissa butiker mer eller mindre inte längre vill hantera kontanter.

På längre sikt är frågan om folk kommer fortsätta att vilja använda kontanter. Om man tittar i andra länder har det gått åt andra hållet, mängden kontanter som andel av BNP har ökat efter finanskrisen. Vad det beror på kan man bara spekulera i.

Om det beror på att man inte riktigt känner tillit, att man vill ha en viss buffert i kontanter eller vad det nu kan vara. Sverige och andra Nordiska länder sticker ut lite grann, det kan delvis bero på att vi tenderar att ligga före många andra länder gällande användandet av ny teknik.

Det kan också bero på historiska skäl att många andra länder inte litar på centralmakt på samma sätt som svenskar gör.

E-kronan kan delvis vara ett substitut till kontanter men delvis också ett komplement. Det troliga är att den lösning som en centralbank väljer att implementera inte kommer ha den anonymitet som kontanter har idag.

Måste butiker acceptera kontanter?

Jan: Varför är det okej för viss butiker att inte acceptera kontanter? Får de lov att göra så?

David: Det finns något som heter legal tender vilket är ett begrepp som brukar användas i den internationella diskussionen. Det betyder att man har ett direktiv som säger att man måste acceptera betalningar enligt vad som är specificerat i direktivet.

Butikerna har inte rätt att säga nej om det är legal tender. I Sverige har vi en märklig situation, svenska kronan är legal tender vilket betyder att om du kommer in med kontanter i en butik så ska du egentligen kunna betala med dem.

Samtidigt har Sverige som tradition haft en väldigt starkt konsumentlagstiftning så det finns en fri avtalsrätt och då är tolkningen att om en butik sätter upp en lapp i fönstret där det står att detta är en kontantfri butik då anses det vara ett avtal mellan butiken och kunden.

Går du in i butiken för att köpa någonting så gör du det efter att ha sett den här lappen som satt i fönstret. Det betyder att butiker faktiskt får säga att man inte tänker acceptera kontanter. I vissa andra länder så är den där legal tender lagen högst över allt annat, där kan inte butiker förhandla bort rätten att acceptera kontanter.

Penningpolitik

Jan: Är det någon fråga om vi tittar på just detta med penningpolitik och betalningar, är det någonting som du tänker att detta borde vi ha frågat?

David: Man kan säga såhär att vi kom egentligen aldrig fram till penningpolitik så det kanske vi ska ta.

Penningpolitik handlar inte så mycket om att kontrollera mängden pengar, det är istället väldigt mycket fokus på ramverket för penningpolitiken, det är ett inflationsmål. För att pengar ska fungera bra just som pengar så krävs att värdet på de här pengarna ska bevaras.

Köpkraften som man får från de här pengarna ska inte ändras för mycket över tid, framförallt inte urholkas för då riskerar det monetära systemet att fungera dåligt.

Tidigare fanns ett guldinnehåll i pengar och då behövdes ingen centralbank, det räckte med att den som smälte ned pengarna gjorde det hela på ett korrekt sätt. Då var guldinnehållet en tillräcklig garant för värdet i det här myntet.

På 1900-talet gick man ifrån det där efter att man övergav guldstandarden så hade man ett tag Bretton Woods-systemet där man hade fasta växelkurser mot dollarn och dollarn var satt på guldstandarden. Fram till någon gång på 70-talet så var fortfarande en stor del av ekonomin guldbaserad.

Det man landar i är att nu mera har vi ett så kallat fiatsystem vilket betyder att det inte finns någon reellt inneboende värde i pengarna för det finns inte koppling längre till någon metall.

Då måste någonting annat i systemet garantera värdet och som man har tänkt i den här centralbanksvärlden är att det är centralbanken som ska gå in och vara den som garanterar värdet på pengarna. Man har kommit fram till efter många år, att en inflationsmålsregi fungerar bra.

Man definierar att målet för pengars värde är förändringen i ett levnadskostnadsindex, det får inte bli för stort. Den ska vara 2% per år, det finns olika skäl till varför man hellre vill ha mål som är på 2% än att lägga sig nere vid 0%.

Det är Riksbankens penningpolitiska uppgift, att se till att hålla sig så gott det går till det här inflationsmålet. Man bedriver penningpolitiken genom att använda styrinstrument för att försöka påverka inflationen. Då är problemet att det tar en viss tid från att man gör en penningpolitisk intervention till att det får effekt på inflationen.

Man kan inte omedelbart ändra den och få precis den inflation man vill tyvärr, det innebär att man måste ha en mer framåtblick än att titta på inflationsprognoser. Vi försöker använda de styrmedel som finns för att få ett så bra inflationsutfall som möjligt.

Det är jättesvårt att göra de där prognoserna. En klen tröst är att det inte ser så mycket roligare ut för någon annan heller när man gör liknande utvärderingar. Målsättningen är att använda de här styrmedlen för att få inflationen nära målet.

Ingen som använder inflationsmål lägre än 2 %

Jan: Varför har vi hittat på att det är 2%? Det blir en viss konflikt om man ska bevara värdet i pengar och sen säger vi samtidigt att vi ska minska med 2% per år.

Det innebär egentligen att om man ger en bebis en hundralapp så är den bara värd 70 kronor när den personen tar studenten. Kan du förklara hur detta händer ihop? Varför anser man att det är värdebevarade när det egentligen inte är det?

Få de senaste artiklarna och bästa tipsen till din mejlkorg!

Nyhetsbrevet är kostnadsfritt, kommer en gång i månaden och i välkomstbreven får du våra bästa guldkorn.

Genom att prenumerera accepterar du villkoren för nyhetsbrevet. Du kan avsluta när du vill.

David: Så länge som man får en hyfsat stabil utveckling kring de här två procenten så spelar det inte så stor roll. Om du ger den där 100-lappen till en bebis, under förutsättningen att bebisen inte ligger och sover på 100-lappen i 20 år utan istället har den insatt på banken, så spelar det inte så stor roll.

Som det har varit historiskt så har det varit så att man får ränta på de där pengarna över tid, saldot på ens konto växer ju och då handlar det mer om att man vill att det ska vara en ganska stabil inflationstakt så att det inte blir så att beslut blir allvarligt påverkade av att folk måste lägga allt för mycket energi på att försöka gissa hur inflationen kommer att vara.

Om du ska ta ett lån med fast ränta under 5 år så måste du få en väldigt tydlig bild av vad du tror kommer hända med inflationen under de här 5 åren eftersom det kan bli en väldigt stor skillnad i antal timmar som du måste jobba beroende på om inflationen sticker iväg eller inte.

Det finns ett antal skäl till varför hela världen i stort sett har enats om att ingen som använder inflationsmål lägre än 2 %. Det brukar ligga mellan 2-2,5 %.

I början var det väldigt vanligt att man sa att det finns en systematisk slagsida åt att underskatta vissa priseffekter. Det är inga stora skäl för den svenska ekonomin längre för de mätproblemen är ganska små, däremot finns det andra skäl.

Ett skäl som en del argumenterar för är att folk inte är helt rationella, det finns ett visst mått av monetär illusion i systemet. De flesta som går in i en löneförhandling tycker att de vill ha någonting positivt som kommer ut ur den här förhandlingen.

Tänk om du har ett läge där priserna går ned med 5%, då kan du tycka att du inte vill acceptera en sänkning av lönen. Faktum är att om du inte gör det så kommer din reallön stiga. Om din lön ligger kvar oförändrat så kommer du plötsligt ha mycket mer köpkraft för de där pengarna eftersom att priserna har fallit.

Man kan säga att man vill ha en liten buffert ner till den där obehagliga nollan, så kommer det något som motiverar att nominella löner egentligen borde sänkas blir det då färre gånger där det blir ett problem om man har en buffert på 2%.

Jan: Då blir det enklare, istället för att du får en lönesänkning har du istället bara noll.

David: Med risk för att bli impopulär på Finansdepartementet så kan man säga att detta är lite av ett trick som man har ägnat sig åt under ganska många år. Jag tror att det var Göran Persson som införde det där om jag inte minns fel, att anslagen inte indexeras till inflationen.

Om man har en stor budget på säg 50 miljarder då kommer budgeten för nästa år också vara 50 miljarder men om priserna då har ökat med 2% ser det ut som att det är oförändrat men i praktiken har man faktiskt fått en reduktion i budgeten.

Då kan man komma undan och säga att man gör en satsning på skolan och att de ska få 2% mer pengar det här året, det låter jättebra men i praktiken har de fått samma mängd pengar som föregående år.

Olika typer av inflation

Jan: Vi har fått in mycket frågor på forumet och Facebook som handlar om att innan så pratade vi om inflation som inflation medan nu pratar man om KPI inflation men att vi även har en monetär inflation.

Bostadspriser ökar i värde, aktier ökar i värde osv, de två olika inflationerna har helt plötsligt börjat leva sitt eget liv. Hänger du med på vad jag tänker?

Caroline: Vad är frågan egentligen?

Jan: Kan de två inflationerna skiljas åt? Är det en risk? Riksbanken kan säga att vi inte har någon inflation men sen har bostadspriserna ökat med 10% om året.

David: Det är en spännande fråga och den är svår. ECB annonserade nyligen att de nu har inlett ett femårsprojekt för att inkludera huspriser i HICP. Det är så svårt att de räknar med att det kommer att ta minst 5 år. Min känsla är lite grann lycka till.

Man måste börja med att fråga sig vad det är för index som Riksbanken egentligen vill rikta in sig på. Vad ska KPI försöka rikta in sig på? Det försöker vara ett levnadskostnadsindex. Varför ska inte aktier vara med då? Det är väl ingen som sitter och knaprar på en aktie vid frukostbordet utan de flesta äter flingor och gröt.

Om aktierna åker upp eller ner spelar det ingen roll för din reella konsumtion. Det finns ganska goda skäl för att aktiepriser inte ska finnas med i de här indexen som centralbankerna ska försöka stabilisera. Det blir lite krångligare när man kommer in på huspriser eftersom ett hus är både och.

Om du köper ett hus kommer det leverera en form av reella tjänster till dig, du bor där och har det trevligt där. Det finns kostnader som är associerade med ett hus men samtidigt får ut ut en tjänst av det, du konsumerar ett boende. Det är också en investeringsvara, huset kommer bevara rätt mycket att värdet. Värdet på ditt hus kan öka över tid.

Frågan är då hur man ska få in boendekostnaden i indexet, hur ska det gå till? Det funkar så när det gäller hyresbiten, för de som bor i en hyreslägenhet är det jätteenkelt. Man tar bara hyran och säger att det är levnadskostnadsbiten av att bo i din lägenhet.

Tar man bostadsrätter är det inte riktigt samma sak. Hus har en väldigt dålig andrahandsmarknad, där är det svårt att säga vad bruksvärdet egentligen är för att bo i det där huset. Det finns lite olika metoder man kan använda för att fånga upp det där.

I Sverige är det så att det faktiskt kommer in lite grann i KPI, det är inte bostadspriser utan det är en så kallad användningskostnadsprincip. Man tittar på vad det är för kostnader som är associerade med att ha ett hus, man måste ha sophämtning och snöskottning osv.

Man kollar på vad det är för räntekostnader som är kopplade till att ha det här huset.

Jan: Men detta är inte med idag?

David: Jo i svenska KPI är det med. Det är inte så att värdet går in i KPI, det är en långsam process där man tittar på värdet av husen som långsamt jobbar sig in i någon slags kapital stock av existerande hus. Principen är ändå den att man har med räntekostnaden som hushållen faktiskt betalar på den delen av värdet som de faktiskt har belånat, gånger en kapital stock som blir större än de faktiska lånen som hushållen har för att fånga det här att man även har ett eget kapital som har en alternativkostnad. Om du inte hade köpt det där boendet så hade du kunnat placera de i räntebärande obligationer eller något sånt och fått en ränteintäkt från dem.

Är bostadspriserna ett problem?

Jan: Jag upplever att om man lyssnar på Stefan Ingves så har han i 10 år pratat om att han upplever att bostadspriserna är ett problem. Det kanske inte är så mycket på grund av inflationen utan på grund av bankernas trygghet, eller?

David: Jag tror absolut att de stora problemen som är inkluderat i det är mer relaterat till finansiell stabilitet, att en del är oroliga för att om man tittar på hur priserna har gått de senaste 10-15 åren så kan vem som helst bli chockad över vilken prisökning det har varit.

Riksbanken har under olika perioder resonerat lite olika, jag skulle säga att man har landat i att det på något vis är ett problem som man ser för samhället men de är inget problem som Riksbanken kan ta hänsyn till.

Vårt mål handlar inte om huspriser utan vårt mål handlar om att hålla det här levnadskostnadsindexet på 2%. Vad ska man göra om man är orolig för de här priserna? Ska man höja räntan så att inflationen blir ännu lägre? Det är en svår diskussion.

Anledningen till att räntorna är så låga nu är att det finns globala trender som har gjort att realräntan låg. När centralbanken sätter de nominala räntorna är avvikelsen från den här reala trenden som avgör hur ekonomin påverkas. Den reala trenden kan centralbanken inte göra något åt utan det är andra faktorer som driver det.

Lönekronor och tillgångskronor

Jan: Jag tänker att vi ska hoppa tillbaka till inflationen, Dagens Industri skrev i en artikel om att vi numera har två valutor i Sverige, lönekronor och tillgångskronor. Idag mäter vi endast inflationen på lönekronor men de säger att rimligtvis borde man även titta på tillgångskronorna för att vi ”växlar” ju mellan.

Kan man säg att det inte är ett problem att vi inte har med aktiepriserna eftersom vi inte konsumerar aktier till frukost? Problemet skulle uppstå om vi plötsligt skulle börja flytta pengarna från tillgångar till den vanliga ekonomin? Kan man säga så?

David: Det är jättesvårt det där. Jag tycker att det är en intressant dynamik kring hur man mäter inflationen. Vi har speciella problem i Sverige också att vi inte har en fungerande hyresmarknad eftersom vi inte har marknadshyror. Det kan man tycka olika om men i just denna situationen blir det ett problem.

När man använder hyror som en proxy på lite olika sätt så kanske man inte fångar de verkliga kostnaderna som folk faktiskt har. Det behövs ett bättre arbete för att fånga de kostnaderna på ett bra sätt och då är det möjligt att man skulle kunna se en annan utveckling.

Tittar man på ett visst sätt att beräkna så borde man egentligen räkna bort värdeökning i huset från användarkostnaden.

Om man försöker räkna på hur mycket de här priserna har ökat över tid så skulle man numera se hur mycket våra kostnader ökar över tid men sen drar vi av hur mycket vi faktiskt tjänade på att ha huset för att priset på huset har stigit.

Gör man en sådan beräkning så skulle man få ett negativt bidrag till inflationen på den svenska marknaden de senaste 20 åren eftersom huspriserna har stigit mycket. De som har ägt hus har tjänat oerhört mycket på den placeringen i teorin.

Problemet är att man inte kan gå ur hur som helst för man vill fortfarande ha sitt hus och bo i. Det finns ingen enkel fungerade hyresmarknad som gör att folk enkelt kan byta fram och tillbaka.

Styrräntan, Riksbankens viktigaste verktyg

Jan: Vi tar sista frågan här. Riksbankens viktigaste verktyg det är den här styrräntan. Kan du förklara för någon som inte har läst nationalekonomi?

David: Anledningen till att Riksbanken kan påverka marknadsräntorna är just att man sitter på det här betalningssystemet och man kontrollerar villkoren. Idén, lite förenklat, är att insättnings-, och utlåningsräntan på Riksbanken är detsamma som reporäntan.

Det blir bankernas marginalfinansieringskostnad om bankerna får ett kortsiktigt utflöde av pengar som gör att de hamnar negativt hos Riksbanken. Då blir bankens marginella finansieringskostnad för att få tillbaka de där pengarna att låna av Riksbanken och betala reporäntan.

Då är tanken att det styr vad prissättningen blir när bankerna gör affärer mellan varandra på de här korta marknaderna på likviditet. Då är tanken att det sätter någon slags band för räntekorridoren, det sätter någon slags lägsta nivå för utlåning mellan banker.

Det ska jobba sig igen på finansiella marknader så att andra kostar marknadsräntor i stort sätt reagerar ungefär som Riksbankens ränta fast med ett riskpåslag. Det är en ganska stor följsamhet mellan de genomsnittliga betalningarna som folk faktiskt betalar på korta lån och på den här reporäntan.

Jan: Kan man säga väldigt förenklat att om ni sänker räntan och Swedbank då i förlängningen inte sänker med motsvarande på bolåneräntan då har deras marginaler ökat.

David: Ja lite förenklat. Det bror på hur deras finansieringsituation ser ut och vad som händer med de räntorna.

Tack för idag David.

Jan: Ett magiskt tack, jag tycker att detta har varit jättekul.

Caroline: Det har varit många frågor som vi inte har kunnat ta med.

Jan: Vad skulle du säga är det sämsta rådet eller missuppfattningen du brukar höra om finans?

David: Kanske den missuppfattningen om pengar, att det är många som ibland har lite svårt att förstå hur detta med centralbankspengar fungerar.

Jan: Det är extremt komplexa frågor.

Caroline: Det flesta är inte insatta på det viset heller och då kan det vara lätt att man viftar bort vissa saker eller är onödigt rädd kring vissa saker. Det har varit fantastiskt att få prata med dig.

Jan: Tack David! Ni gör ett bra jobb.

David: Tack för att jag fick vara med, det här var väldigt roligt!

Kommentar, fråga eller fundering? Skriv gärna!

Fyll i dina uppgifter för att kommentera. E-postadressen publiceras ej. Du som skriver ansvarar själv för innehållet i din kommentar.

Gravatar ikon för användaren

3 kommentarer finns till denna artikel
Kommentarerna nedan förhandsgranskas inte och varje skribent ansvarar för sitt eget innehåll.

  1. Ni borde ta ett helt avsnitt BARA om KPI/inflation och grotta ned er rejält i hur det räknas ut.

    Gravatar för användaren
    Joppa
  2. Intressant samtal. Tack.
    Men ni kunde har pressat honom lite mer kring just detta med hur pengar skapas tycker jag. För det är just problemet när banker skapar pengar genom lättvindiga lån till höger och vänster som de faktiskt inte själva har, men centralbanken tillåter. En bank har bara en viss mängd pengar, inte så mycket som de har lånat ut. Om alla skulle ta samtidigt räcker inte pengarna. Men genom att låna ut pengar de inte har mot en ränta, skapar de nya egna pengar av räntan. På så sätt trissas priser upp etc. Det finns ju en stor debatt i hela världen kring problemen med att banker får skapa pengar lättvindigt på detta sätt. Och tyvärr har vi gjort oss beroende av bankerna så till den milda grad att staten måste rädda dem trots deras enorma vinster och utdelningar genom åren som de borde samlat i ladorna för sämre tider istället för att vi medborgare ska rädda dem med skattepengar..

    Bank of England har förklarat detta väldigt bra med hur pengar skapas.

    https://www.bankofengland.co.uk/knowledgebank/how-is-money-created

    Gravatar för användaren
    Martin
    1. Tack för ännu ett mycket intressant avsnitt. Precis som Martin skulle jag gärna vilja veta mer och förstå mer om USAs penningtryckande , stimulanspaket och groteskt stora skulder. FEDs och statens roll i detta kontra bankerna.
      Ser fram emot ett kommande avsnitt med David.

      Gravatar för användaren
      Ingemar

Fråga, få svar, hjälpa andra, diskutera och träffa likasinnade i vårt forum. Besök