Veckopeng kräver lika mycket träning som fotboll
Sök:

Veckopeng kräver lika mycket träning som fotboll

RikaTillsammans-podden #41 - De mjuka guldkornen ur boken "Gör ditt barn rikt"

De flesta föräldrar sparar eller önskar spara pengar till sina barn. Samtidigt så kan vi många gånger glömma bort att den ekonomiska kompetensen är minst lika viktig som själva sparandet, om inte viktigare. I det här avsnittet diskuterar jag och Caroline om barn och ekonomi utifrån våra egna erfarenheter.

För mer än ett år sedan släppte jag och min vän Charlie Söderberg boken ”Gör ditt barn rikt (annonslänk)” som jag har skrivit om på bloggen i flera artiklar. Många av artiklarna har varit fokuserade på det som jag tycker är roligt, det vill säga fondsparandet. Min stora insikt under tiden jag skrev boken var att den ekonomiska kompetens, självförtroendet och självkänslan är minst lika viktig. Jag upplever dock den sidan betydligt mer utmanande att ge bort till vår dotter än själva fondsparandet. Precis som vilket annat område i livet kräver det en träning. Det kan vi många gånger tycka är naturligt och självklart, som t.ex. med fotboll, men det är inte alls lika självklart att veckopengen kräver lika mycket, om inte mer, träning.

Lyssna på hela avsnittet om veckopeng

Som vanligt kan du lyssna på hela avsnittet via din poddspelare eller via webbläsaren nedan. Prenumerera gärna på podden via iTunes eller SoundCloud.

Fyra olika modeller för veckopeng

I boken skriver flera kapitel om veckopeng, men i grunden hittade vi bara fyra olika ”modeller” för veckopeng:

Den prestationsbundna veckopengen
Den vanligaste typen av veckopeng där barnet för en ersättning för vissa prestationer som att t.ex. hjälpa till hemma, ha en bra attityd eller något liknande. Barnen lär sig att man behöver anstränga sig, att man inte får saker gratis i livet och det är ganska likt hur det fungerar för oss vuxna.
Den gåvobaserade veckopengen
Den andra typen är att man ger barnet veckopeng som en gåva, fritt att disponera. För mig blev den gåvobaserade veckopengen svaret på frågan ”Om vissa arbetsuppgifter ändå är obligatoriska för barnet, varför ska de få ersättning för det?”.
Den entreprenöriella veckopengen
Jake Johnson skrev om den här modellen för veckopeng sin artikel ”Raising Entrepreneurs”. I korthet insåg han konflikten i den prestationsbaserade veckopengen där han önskade en så bra lösning som möjligt, medan barnen önskade en så snabb lösning som möjligt. Som entreprenör ville han inte att barnen skulle lära sig att tid ger pengar, så han uppmuntrade dem att se och lösa problem.
Ge pengar vid behov-modellen
Det sista alternativet är det enda jag avråder från. Alla studier visar att det sämsta man kan göra är att ge barnet pengar vid behov, då det många gånger leder till att man ger mer pengar än om man hade en fast veckopeng och att barnet snarare lär sig att tjata och manipulera än att hushålla och utveckla.

Naturligtvis finns det inget rätt svar för hur man ska göra, utan man behöv alltid anpassa det till just hur ens eget barn är. Vi själva använder i dagsläget en kombination av modellerna ovan.

Uppdelning av veckopengen

Precis som det finns fyra olika modeller, så rekommenderar vi i boken att dela upp själva veckopengen i fyra delar:

Konsumtion
De flesta barn tycker om att få eller köpa saker. Jag tycker att det är viktigt att förhållande till pengar är lustfyllt och därmed ska en del av veckopengen gå till ren konsumtion. Här är det viktigt att barnet själv får bestämma och prioritera vad det vill konsumera.
Sparande
En annan del av sparandet bör gå till det som är ”uppskjuten konsumtion” som handlar om att spara till en framtida konsumtion. Ungefär som ett målsparande för oss vuxna, t.ex. insats till ett boende eller en semester.
Investering
En tredje del bör gå till att investera, där syftet är att pengarna ska föröka sig. Här får man anpassa det till barnets ålder och intresse. När vår dotter var liten så handlade om att pengarna förökade sig i veckopengsburken, idag pratar vi om ”månadens aktie” och framgent kommer hon få vara med i Unga aktiesparare.
Välgörenhet
Den sista delen handlar om att hjälpa andra. Jag och Caroline tycker att det är viktigt att man hjälper dem som inte har samma möjligheter. Därför är det viktigt att man hjälper andra människor och organisationer, men precis som innan får barnet självt välja vilken organisation.

Precis som innan, här får man vara lyhörd för barnet, dess ålder och inte minst dess intresse. Det handlar inte om att göra powerpoint-presentationer utan snarare försöka fånga lärotillfället när det kommer. I boken skriver att en bra tumregel är att max prata med barnet halva dess ålder (i minuter).

Sparandet till barnen

Jag har skrivit om själva sparandet till barnen i många andra artiklar, men de viktigaste huvudpunkterna är:

Spara till dig själv innan du sparar till barnen
Barnen är många gånger en spegling av oss föräldrar, är vi stressade så blir barnen stressade. På samma sätt är det viktigare att du sparar till dig själv och har en buffert än att du sparar till barnen. Barnen klarar sig utan att få en summa pengar. Jag och många med mig har aldrig fått några pengar och det har gått ganska bra i alla fall.
Spara till barnen i ditt namn i en kapitalförsäkring
När du sparar till barnen gör det i en kapitalförsäkring i ditt namn med barnen som förmånstagare. På det sättet har du kontrollen över pengarna och kan själv välja när du vill ge bort pengarna utan skatteeffekter. Välj en kapitalförsäkring utan avgifter hos Nordnet (annonslänk) eller Avanza. (annonslänk)
Spara inte för mycket till barnen
Precis som vi pratar om i avsnittet, se upp med att överspara till barnen. Det kan lätt stjälpa snarare än det kan hjälpa genom att du gör dem en björntjänst. Att spara hela barnbidraget är att överspara om du gör det under hela barnets livstid. Ett bra mål är 200 000 runt 20 års dagen.
Prioritera kompetens framför pengar
Precis som jag skriver och säger så är det viktigare att barnet får ett självförtroende och en kompetens snarare än att de får en stor summa pengar. Läs gärna transkriberingen eller lyssna på avsnittet.
Spara till alla barnen i samma kapitalförsäkring
Om du har flera barn, spara till dem i samma kapitalförsäkring så att du kan dela värdet mellan dem senare utan att riskera att olika barn får olika mycket pengar beroende på födelseår. Du kan läsa mer här ”sparar du rättvist till barnen?
Spara i globala barnportföljen
Det bästa du kan göra (enligt mig) om du ska spara i en tidsperiod om 10+ år, är att göra det enligt ”globala barnportföljen”.
Spara INTE långsiktigt på ett bankkonto
Tyvärr sparar många fortfarande till sina barn och barnbarn på vanliga bankkonto, det är nästan jämförbart med en ekonomisk barnmisshandel.

Du kan läsa mer under ”relaterade artiklar” längst ner på den här sidan.

Transkribering av avsnitt #41 om veckopeng

JB: Idag är dags för avsnitt 41 och idag så tänkte jag faktiskt att vi skulle prata om en grej som är… det är nästan lite pinsamt att vi inte har pratat om detta innan.

CB: Ja.

JB: Jag tänkte nämligen att vi skulle prata om min och Charlies bok då ”Gör ditt barn rikt” och det är ju inte som att vi inte har pratat om… Vi har ju pratat om boken innan på bloggen men vi har liksom aldrig pratat om innehållet.

CB: Nej, vi har kanske inte tagit ut kontentan riktigt och gett de bästa råden från boken.

JB: Ja, nej men precis. Så, hur gör man? Eller hur tänker vi kring det?

CB: När var det nu ni skrev boken? Det var något år sedan den boken kom ut.

JB: Alltså, detta var ju roligt. Den kom ju ut i början av 2017 och sedan tog det oss två år att skriva den. Men det roliga var att det tog ju ett och ett halvt år, så hade vi… Charlie kallade det för ”klipp-ångest”. Alltså, ångesten för att ta tag i saxen och sätta den i tyget och börja klippa. För när vi väl skrev boken, det var ju när redaktören hörde av sig och det var redan… Vi hade använt alla ursäkterna och det började bli pinsamt och jag kunde inte säga såhär ”Freja är sjuk” eller ”Jag har liksom inte hunnit”.

CB: Men varför var det så svårt då att bara ta tag i det?

JB: Jag tror… Jag har ju ny respekt för människor som skriver böcker idag. för att man vill ju att det ska vara bra.

CB: Från början helst.

JB: Ja, men precis. Sedan är det mycket text och sedan kommer man på grejer efter ett tag. Och sedan är det en enorm kulle som man ska upp för.

CB: För du har ju ett dataprogram som heter Word och du behöver inte skriva som författare gjorde förr, där dom skrev en följd och sedan fick man då kila in nya papper där som man kom på nytt.

JB: Och helt ärligt, vi skrev faktiskt inte boken i Word. Vi skrev den faktiskt i Google Docs. för att vid ett tillfälle så var redaktören såhär ”Ja, men det är skitbra. ni kan lämna in på onsdag”, och då var det typ såhär fredag, och vi bara ”Fan, vi har ju inte börja skriva ännu.” Andreas, jag hoppas du inte hör det här.

CB: Jag tror att han är van.

JB: Förmodligen. Och anledningen till varför vi använde Google Docs var för att då kunde både jag och Charlie skriva samtidigt i dokumentet och sedan när redaktören hade det så kunde vi fortsätta skriva i det samtidigt som han började detta. och det roliga… det var ju en massa grejer som var roligt med boken. Alltså, jag är ju så himla, jag är ju rädslodriven, det har vi ju pratat om innan i andra avsnitt, men det var ju också här att jag och Charlie skrev ungefär halva boken var, och min del av boken, det är den delen där det finns referenser. jag tror att jag har så här 140 referenser på mina 140 sidor. Charlie liksom skrev ju mycket, han skrev ju många, handen på hjärtat, många av de här delarna som inte kräver referenser, som var mer våra tankar och exempel, erfarenheter, så klart.

Men vi skojade med honom att han fick med en referens på hans 140 sidor och det var ju det här med Marshmallow-testet. Den där studien där man lärde barn om uppskjuten belöning. Så det var liksom, det var en pärs. Och sedan ska det ju också, handen på hjärtat, boken det är ju bland det minst lönsamma som vi har gjort, liksom. Så visst, man skulle kunna säga att det här avsnittet är reklam, men allvarligt talat, om boken säljer eller inte, det spelar inte så stor roll. Vi kommer ge bort mycket av det här, för jag tror ju så här, vi tjänar… Det är ju ingen hemlighet. Efter skatt så tjänar vi 7 kronor per såld bok och jag önskar ju att detta var en best seller, för jag tycker ju att alla föräldrar borde ju läsa det här. För att även om man kanske inte sparar till sig själv, så kanske man vill spara till sina barn. Man vill ju ge sina barn den bästa starten i livet, tänker jag.

När är barnen redo att prata om pengar?

CB: Men du är boken för barn eller är det för föräldrar? Om man bara ska hårddra det.

JB: Om man ska hårddra det. Den är ju till för föräldrarna så klart. Det är ju en… Till och med titeln är så här ”Gör ditt barn rikt”, men handen på hjärtat, så har vi ju hört att det är ganska många barn, eller barn, ungdomar, som läser den.

CB: Är det? Det är ju jätteroligt.

JB: Ja, jag har ju fått mejl från flera liksom så här fjorton, femtonåringar som har läst den. Och grejen är så här, handen på hjärtat, alltså, den är väl egentligen två delar. Den ena handlar så här hur pratar man med barn om pengar, hur lär man sig om pengar, pengars historia, exempel, veckopeng, och sådana bitar. Men den andra delen handlar ju om det här som vi har skrivit om på bloggen många gånger om pengamaskinen. Vi pratar om globala barnportföljen. det är egentligen det som är poängen. men den delen handlar ju egentligen lika mycket om man ska spara till sin pension eller om man ska spara till sig själv. Så den är ju egentligen inte relaterad till barn.

CB: Jag tänkte precis fråga om vem som helst kan få ut någonting av den.

JB: Nej, men det tycker jag. Man kanske kan hoppa. Har man inte barn så kanske inte veckopengs-delen är det mest intressanta, men… Det är ju det. Nej.

CB: Men vet du vad jag har kollat lite vad som skrivs om boken om de som har recenserat. Och många som recenserar boken tycker att de gillar balansen mellan praktiska råd och insikter kring hur man pratar med barn om pengar och ger dem ekonomisk intelligens.

JB: Nej men precis. En av de bärande frågorna i boken var ju så här, när är barnen redo att prata om pengar? Och där pratade vi mycket med barnpsykologer och förskole… Vi pratade ju med Frejas förskolelärare ganska mycket. Och vårt konstaterande var att det handlar inte så mycket om när är barnen redo att prata om pengar, utan snarare är vi vuxna redo att prata om pengar? Och vi tog ju exemplen då till exempel som Freja du vet, som spelade Pokemon, då när vi skrev boken. Du vet, hon har ju fortfarande koll på vilka Pokemons hon hade fångat var…

CB: …och hur många godisar hon behöver för att kunna evolvera dem.

JB: Ja, och vilka som evolverat till vilket.

CB: Och det är ju ett sådant ekonomiskt tänk.

JB: Ja men precis. Alltså, ekonomi handlar ju om liksom hushållning med en resurs. Och det kan man ju liksom, i Balansekonomi där vi höll mycket föreläsningar jag och Charlie, så pratade vi ju mycket om att man kan ha många olika typer av ekonomi. Man kan ju ha en kärleksekonomi, man kan ha…

CB: Va? Vänta, jag måste. Ja, vi kan ta det sedan, vad kärleksekonomi är.

JB: Ja, nej men, en tidsekonomi, en energiekonomi.

Ekonomi handlar om hushållning

CB: Ja, ok. Ekonomi i olika områden. Det är inte bara pengar.

JB: Nej, det handlar om en hushållning med en resurs.

CB: Jag har energi i mitt liv och jag kan hushålla med den eller få mer för att få det att gå runt liksom.

JB: Precis. Det är det som är ganska intressant. Att om man tar energi, specifikt, det beter ju sig väldigt mycket som pengar. Du kan ha energi-inkomster och du kan ha energi-utgifter. Och att man kan ha energiskulder är ju ganska vanligt känt.

CB: Sånt som tar energi från en, som ligger bara och är låginflammatoriskt i ens liv.

JB: Nej, men precis. Och du kan ha energitillgångar, som till exempel om vi tar Freja, hon är ju en stor energitillgång i vårt liv. Och precis som i ekonomi, en tillgång genererar inkomster i form av lycka, skratt, närhet, kärlek, minnen, etc. Så kan man ju ha energiskulder i sitt liv, till exempel just nu så har jag rätt mycket resor och det är en typisk energiskuld. Det tar energi, jag känner mig stressad, jag känner mig arg, jag känner mig liksom frustrerad, massa saker… Så det tar energi. Och har man då mycket mer energiutgifter än man har energiinkomster, ja då går man ju minus, på energi. Så att på det sättet tänker jag att kan man relatera till liksom pengar och liksom ekonomi på det sättet, så får man tillgång till många fler verktyg.

CB: Och ett annat tänk också.

JB: Ja, och ett annat tänk ja.

CB: Kring att… Kring hur pengar flödar kanske i ens liv. Vad det egentligen är som genererar pengar och vad är det som tar pengar.

JB: Ja, precis. Den som pratar mest om detta… Detta är ju vår vän Lennart Göthe, som pratar väldigt mycket om det här med flöden av tid, flöden av pengar…

CB: Jag gillar det, för att det ger ett annat, en annan känsla för mig, kring pengar. Att det är inte en bristvara där ute, utan det flödar. Och det finns, det är bara det att jag lär mig hur jag ska ta del av det flödet.

JB: Mmm, precis. Ja, men vi får bjuda hit Lennart vid tillfälle och prata om just det här. För detta är ju hans… Jag tänkte säga hans kärleksbarn.

CB: [skratt]

JB: [skratt]

CB: Men vi tänkte ju i denna podden att ta upp lite rent praktiskt, lite praktiska råd från boken. Hur man gör när man sparar ihop pengar till barnen och vad man gör med dem när man har sparat ihop.

Varför spara till barnen överhuvudtaget?

JB: Precis, alltså tanken… För det första så bör man ställa sig frågan så här, som vi börjar, så här, ”Varför ska man spara till barnen överhuvudtaget”. Och, en av de anledningarna som vi kom fram till när vi pratade med en massa människor, det är ju att när barnen då ska bli vuxna, när de fyller arton, även om liksom hjärnan och allt annat utvecklas ytterligare, så är det ju att man ska flytta hemifrån, man ska hitta ett nytt boende, man ska börja med studier, eller få sitt första jobb och man ska börja sköta sin ekonomi själv.

CB: Gud, ja man är ju så vuxen.

JB: Ja, så att, där är ju liksom så här tre stora grejer som sker i princip samtidigt. Och alla, liksom om man tar en av de grejerna för sig, så är det en ganska stor grej, och då tror vi att liksom tesen som vi bygger boken på, detta måste man ju ställa sig frågan ”Håller jag med om detta eller inte?”, så tror vi så här att vi kan inte förutsäga vad som kommer att komma i framtiden liksom med digitalisering, ökade priser på bostadsrätter och boenden, etc. Men, då är en av de grundläggande teserna att vi tror att det blir enklare att hantera de problem om man har en start-[ohörbart]. Så det är bättre att ha pengar än att inte ha pengar.

CB: Absolut.

JB: Och sedan, samtidigt så var ju också en av de stora insikterna för oss i boken att som förälder inte vara överambitiös, för att man som förälder kan lika gärna liksom stjälpa som man kan hjälpa. Och där var ju vi, eller så här, det handlar ju mest om mig, eller om oss.

CB: Du gillade att spara ihop pengar till Freja och gillade att investera dem.

JB: Ja, men precis. Vi hade ju då ett sparande till Freja som var, du vet, när hon föddes så skrev jag en artikel så här ska Freja få två miljoner när hon fyller arton. Och så hade jag jag gjort en plan och det var liksom sparande med barnbidraget och det var lite mer, ett litet tillskott och sedan var det ränta på ränta, precis då som vanligt, som vi pratar. Och sedan så pratade vi med Tobias Schildfat som skrev boken ”Vägen till din första miljon”.

Vi pratade med Claes Hemberg på Avanza, vi pratade med en massa andra människor, och alla, utan undantag, sa så här, att om jag hade fått en miljon eller två miljoner när jag fyllde arton, så hade jag haft mindre pengar idag. Så i den här ambitionen eller intentionen, i att hjälpa Freja, så var det snarare som så här att, ja men att vi stjälpte snarare än att vi hjälpte.

CB: Sådan curling-förälder.

JB: Ja, precis.

CB: Men jag måste säga att jag tycker att det är fint, för att vi pratade i början av podd-avsnittet här nu att det krävdes ganska mycket av er att skriva boken och så, men det här är ju en sådan oväntad bonus, att när man väl gör research för en bok, pratar med människor, så kommer det fram helt fantastiska grejer som man själv aldrig hade tänkt på. Att man kanske stjälper genom att ge för mycket pengar till sitt barn, eller när de nu ska få pengarna ju.

JB: Nej, men precis. Så var det ju verkligen, men å andra sidan så tänker jag så här, frågar du Freja, så vette fan om hon kommer tycka att det var en stor grej att plötsligt så gick det från två miljoner till mycket lägre summa.

CB: Vi får se vad hon säger när hon är 52 när hon får sina pengar. När hon är lagomt vuxen för att ta hand om dem.

Hur mycket pengar ska man spara till barnen?

JB: Ja, precis. Nej, men det där var ju också en bärande fråga i boken. Hur mycket pengar ska man då spara till barnen? Och när vi tittade på en massa undersökningar, som till exempel Länsförsäkringar hade gjort, så kom vi fram till att ungefär två hundra tusen är en bra summa. Alltså, det räcker till en handpenning på boende, det räcker för den här bufferten, den räcker till körkort, studier, lite så. Men grejen är att man ska inte betala hela. Det är väldigt viktigt att på det här att hjälpa istället för att stjälpa, att barnen får vara med och betala till exempel om kontantinsatsen är 50% procent, ja men låt de betala två, tre, fem procent. Så att de också får vara med att anstränga sig. Så detta var väl egentligen en av de som var stora takeaways, var att inte överspara till barnen. För att jag vet att många föräldrar som har goda ekonomiska möjligheter sparar hela barnbidraget, och sparar man hela barnbidraget…

CB: Vad är det nu?

JB: 1050… Nu har de ju höjt också nu i mars, så jag vet helt ärligt inte vad det är. Men, sparar man 1050, så är det för mycket. Utan, att spara ungefär 400, 450 till 500 kronor, det är rätt lagom, om man sparar över en hel 18-års period.

CB: Ja, och barnbidraget ska ju gå till annat också, än sparande. Det ska ju gå åt stövlar och sådant där. Men jag tänkte, en grej, att det finns säkert en del föräldrar som tycker två hundra tusen det är ganska mycket pengar till ett par också. Och i boken så nämner ju du Charlie att man ska, som förälder, spara till sig själv först.

JB: Ja, precis. För det var det andra som vi pratade om, för att. Om många inte har pengarna, då kan 400 kronor vara jättemycket. Vi vet ju liksom, familjer själva, som kämpar för att få ihop det. Och det var ju det som jag också tyckte var så himla skönt att kunna skriva att nej men pengarna är faktiskt sekundära. Att det viktigaste här handlar om den ekonomiska kompetensen, och den ekonomiska kompetensen kan man ge bort utan att ge bort pengarna.

CB: Ja, det är ju fantastiskt ju.

JB: Ja, men eller hur. Och grejen var så här, jag fick inga liksom hundra tusentals kronor när jag fyllde arton och det fick ju inte du heller. Så att, det kan gå ganska bra för en även utan pengarna, så klart. Så att, och då handlar det ju om den här liksom ekonomiska kompetensen, och det är ganska naturligt för oss att tänka att till exempel fotboll kräver träning och man spelar matcher. Du vet, man lägger rätt mycket tid med barnen på fotboll eller på simning eller ridning eller vad man nu gör. Men, man tänker, eller jag tänkte i alla fall inte innan, att veckopengen är i samma kategori. Att veckopengens uppgift är ju att lära barnen om pengar, för vi har ju inget annat forum i Sverige idag där vi lär oss om privatekonomi.

CB: Nej, man lär sig av sina föräldrar eller de omkring en.

JB: Ja, precis. Innan hade man ju hemkunskap, men på hemkunskap idag bakar man, man pratar inte pengar och i högskola och gymnasiet gör man inte det heller.

CB: Du, skulle du vilja skriva en bok till barn om pengar?

JB: Det hade varit ganska kul, men jag tror inte att jag är kompetent om det, i det där, faktiskt.

CB: Ja, du har lyckats med allting som du någonsin har föresatt dig. Gör ett samarbete med någon.

JB: Ja, men precis. Ja, men jag tror att det handlar mycket mer om pedagogik och liksom med barn. Men jag tror att det handlar om lekar. Alltså, vi lekar ju rätt mycket pengar med Freja. Alltså, som exempel, till exempel en sådan händelse som vi skriver i boken, det var ju att vi var på BR. Freja älskar ju BR, alltså leksaksaffären, och hon vill ju alltid ha grejer i den där och det var alltid så här vi ”Nej”, ”Nej, nej, nej, nej…”

CB: Alltså det är ju ändå oftast som vi handlar någonting där, när vi är där. Vi försöker säga nej.

Jag ville inte vara en förälder som säger ”nej” hela tiden…

JB: Fast grejen var sådan att jag ville ju inte säga nej. Utan det var ju då vi gjorde det här med kulorna ju, att vi hade en skål när hon var tre eller så. Så sa vi så här, när hon hjälper till eller gör någonting, så lägger vi sådana bomullskulor i en skål. Och så sa vi så att när den skålen är full, då får du köpa vad du vill på BR. Så det var ingen koppling att hälften är två hundra kronor och hälften, liksom utan, då sa vi så här att när den är full, så handlar vi någonting. Och detta var egentligen någonting jag hade snott från mitt företag, där vi hade så här försäljningssiffror på pingisbollar i ett rör.

CB: Det är ju jätteroligt. Men hur tyckte du att det funkade med Freja?

JB: Jo men jag tyckte, det funkade ju jättebra under en period.

CB: Under en period ja.

JB: Sedan var hon inte så intresserad av det längre och där var ju också en av Charlies stora grejer i boken, han pratade ju liksom så här, prata med barn om pengar, men gör det i så här max halva barnets ålder. Och då var det någon läsare som skrev så här ”I timmar?” och jag bara så här ”Nej, i minuter.”

CB: Åt gången.

JB: Ja, precis. Så det handlar ju inte om att dra fram PowerPointen inför barnen.

CB: Nej, man får inte bli för ambitiös kanske när man pratar om pengar med barn, utan ja. Alltså så länge de visar ett intresse. När de ”zonar ut” så är det dags att bara avsluta meningen.

JB: Mmm, precis. Och sedan det andra var att det är ju viktigt för oss… Vi har ju sagt så här till Freja så här att vi vill ju inte att du ljuger eller att i vår familj pratar vi sanning, och skulle vi också vara där på BR och säga ”Nej, men vi har inte pengar”, så är det ju en lögn. Eller så här ”Jag har inte med mig pengar”, det är också en lögn. Och det var också så här, nej men jag vill inte ljuga, och då var ju tricket som Charlie liksom skrev mycket om i boken att, så hur sätter du dig på barnets sida? För att köpa grejen till barnet det är ett misslyckande. Att säga nej till barnet är också ett misslyckande, eller inte misslyckande, men barnet lär sig ingenting.

CB: Nej, barnet lär sig inget.

JB: Utan tricket är hur du fånga… Charlie pratar mycket i boken om det här med lärotillfällena. Hur kan man fånga ett extra lärotillfälle? Och som förälder, av tio lärotillfällen liksom vi missar majoriteten av dem. Men om man kan fånga ett extra då och då.

CB: Vad tänker du, när vi är på BR då med Freja, att lärotillfället är?

JB: Nej men lärotillfället är så här ”Wow, vad spännande. Berätta, varför vill du ha den här och varför är den viktig?” Och ställa den viktigaste frågan. Jag brukar ju säga så här, men jag vill också köpa denna till dig, så berätta för mig, hur ska vi göra om hon inte har pengar? Hur kan jag hjälpa dig? Vad kan du hjälpa till med hemma? Eller, hur ska vi göra för att finansiera den här? Och hon är ju ofta kreativ, alltså jag kommer ihåg när hon gjorde spa.

CB: Ja, hon gjorde spa till oss. Vi fick gurka på ögonen och massage. Sitta på stolar med kuddar.

JB: På toaletten ja.

CB: Och så sa hon så här ”Ni måste betala i riktiga pengar”.

JB: Ja, precis, så hon har ju lärt sig det där med skillnad på riktiga och…

CB: …och bomullskulor i en burk.

JB: Precis. Sedan kan vi ju ha en konversation kring vad riktiga pengar, eller vad valuta är i verkligheten, men det får vi ta sedan.

CB: Ja.

Månadens aktie med barnen

JB: Och sedan så tror jag också att om vi tittar… Någonting som vi intervjuade bland annat Stefan Thelenius på Twitter också, som har gjort mycket. Hans barn är ju lite äldre än Freja och Primus, Charlies och Andreas son, och han införde ju något som han kallade för månadens aktie, och det har ju vi snott rakt av. Där vi varje månad ger Freja liksom så här, vi har pratat om en aktie. Hon vet att en aktie är en liten del i ett företag. Att om man äger en aktie då äger man en liten del av företaget. Och då fick hon första gången tror jag att hon fick välja mellan BR, Disney och Netflix, och då ville hon ha BR, för hon gillar ju BR. Och sedan kommer jag ihåg att vi gic till affären en gång och så bara ”Äger jag en liten bit av det här?”, jag bara ”Ja, det gör du”, hon bara ”Wow!”, och så hade vi ett samtal. Kan man äga av andra affärer också? Då gick vi förbi HM och så sa jag att det kan man. Så det var ju jättecoolt och sedan som jag berättade här i förra avsnittet…

CB: Men frågan är ju varför man vill äga en liten del.

JB: Ja, men precis. För att då får man ju en liten del av den vinsten. Så att Freja, tror jag, det har vi inte testat, men jag tror att hon är ganska på det klara med att om man vill tjäna pengar så kan man göra det på lite olika sätt. Antingen så kan man hjälpa till och laga mat, eller så kan man göra spa eller någonting sådant, eller så kan man liksom att hon fattar ju att pengar tycker om att vara tillsammans och att pengar växer. Och att man kan tjäna pengar på pengar, och då är ju detta ett sådant sätt. Och jag berättade, jag tror att det var två avsnitt sedan, när vi hade Elisabeth här också, att ibland så backfires de här grejerna. När man har så god ambition. Men, till exempel det här med att vi skulle ha månadens aktie och så pratade jag med Freja.

CB: ”Vad ska vi välja denna gången?”

JB: ”Vad ska vi välja denna gången?” ”Har du tänkt någonting?” Och då hade hon precis kollat på någon YouTube-kanal som gillar. Och hon bara ”Jag vill äga den YouTube-kanalen” för den är populär. Då sa jag ”Det funkar inte riktigt, utan då måste du äga liksom hela YouTube. Och så sa jag, ”Men vad du vad Freja, du som dessutom går i skolan nu, det är ju en ganska cool… Detta företaget heter ganska coolt, som äger YouTube. Det heter Alfabet. Så sa jag ”Ja, men skitbra, då köper vi den.” Och här märks det ju hur lite vi köper aktier. För då gick jag och skulle logga in på depån och så bara inser jag att den här aktien kostar 1050 US-dollar, så det blev världens dyraste…

CB: 8000 spänn eller vad det är.

JB: Ja, det var nästan 9000 kronor, och då har Freja sitt eget ISK-konto med de här aktierna, men det är inte… Det har vi då särskilt från sparandet till henne, som hon, som hon inte vet om, liksom. Utan det kommer vi ta, inte som någon överraskning, utan när hon blir äldre.

CB: Ja, när hon blir äldre så kan vi gå in tillsammans och titta på det och se hur det ser ut. Du valde ju de här aktierna när du var lite yngre, och se hur de har gått.

JB: Ja, precis. Så att, nej men det där är fantastiskt. Sedan har vi också gjort så här, detta är ju också så här super… Nu är det ju så att vi, eller jag, är nördförälder, så Freja är faktiskt med i unga Aktiesparare också och det kostar ju så här fyrtionio kronor per år. Så att, då fick hon ett sådant här välkomstpaket, så berättade jag för henne att det är en sådan där tjejfika, hade de i Lund nu, så jag sa så här att Freja när du blir lite äldre så ska vi gå på sådan här tjejfika och prata om aktier. Så jag tror mest att det handlar om att göra det naturligt för henne, så att hon inte tänker att aktier är något konstigt.

CB: Ja, absolut.

Ge barnen ansvar och befogenhet

JB: Så att, där handlar det om att träna, om att prata om priser, att till exempel så här, Claes Hemberg, hade också ett sådant här fantastiskt sätt att träna barnen i pengar. Han sa så här, när han skickade iväg barnen till affären, så skulle de köpa till exempel mjölk, och så han ”Ok, här är tjugo kronor till mjölken, men här får ni en femtiolapp, och köp någonting du upplever att vi behöver.” Och sedan när de kom tillbaka så fick de liksom berätta hur hade de tänkt kring det de köpte, varför valde de just den, hade de jämfört med någonting annat?

CB: Det så himla intressant att höra vad barn köper då, alltså för det… De köper inte godis som man kan tro, utan de har tänkt ut någonting som man behöver hemma.

JB: Ja, och grejen är att barnen fattar ju att om de får ett förtroende och om de missbrukar det, så kommer de inte att få det förtroendet sedan.

CB: Nej, det kommer att vara lite svårare.

JB: Ja, och det där pratar ju mycket, Susanna då, Frejas förskolelärare, mycket om också, att det är ju så de gör på förskolan också. Att man ger barnen förtroende. Klarar de att uppfylla på det förtroendet, ja då får de lite mer förtroende och får lite större liksom cirkel att röra sig på, och klarar de inte det, då får de en mindre cirkel. Så det är som ett band, liksom. Och sedan så tror jag naturligtvis att olika barn… Barn är inte likadana, så man behöver ju ha den här lite känslan vad är det som är intressant och gå på lust.

CB: Det kan man säkert märka bland syskon.

JB: Absolut. När jag var liten jag sparade allting, min bror han använde upp allting.

CB: Jag hade säkert också använt upp mitt.

JB: Ja, så att där handlar det helt enkelt om att fånga… Jag tror som sagt, att fånga lärotillfällena. Jag och Freja har varit ganska mycket på barnloppis, det är också en sådan grej. Freja insåg ganska snabbt att man får mer grejer på ett barnloppis än vad man får på BR, etc.

CB: Ja, man kan förhandla lite och sånt också. Men vet du vad, jag skulle vilja ta upp det här med veckopengs-budgeten.

JB: Ja.

Veckopengsbudgeten och att ge bort pengar

CB: För i boken så har ni delat upp barnens veckopeng i ett par delar, som jag tycker är väldigt intressant. Och då är det 60% som går till konsumtion, 20% går till sparande, 10% går till investerande och 10% till välgörenhet. Kan du inte säga någonting mer om de här olika delarna?

JB: Jo, men jag tror att vi tänkte så här att det ska ju försöka likna en vanlig ekonomi så mycket som möjligt. Att i en vanlig ekonomi, kan man hålla den fördelningen, så är man ju fantastisk på det. Och sedan tror jag att det är väldigt svårt för de flesta, för här pratar vi en sparkvot på 40%, men eftersom barnen inte har så mycket utgifter, så tror jag att man kan köra på det sättet. Och då handlar det om liksom konsumtionen, att jag tror att det är viktigt för barnen att pengar är något lustfyllt, inte att pengar är det brist på, utan med pengar så kan man göra roliga saker.

Sedan tror vi att det är viktigt att de lär sig just sparande i form av uppskjuten konsumtion. Att jag behöver spara och lägga undan på hög för att kunna göra saker jag inte har råd med just nu. Och sedan så tror jag att det är viktigt det här med det långsiktiga investerandet också, att de lär sig att, ok, du kan köpa fonder eller du kan köpa aktier eller du kan sätta pengar i arbete. Och sedan så tror jag också att de är viktigt att man lär sig det här att andra människor har inte samma förutsättningar som en själv, och då tycker ju i alla fall jag, och jag vet att du tycker samma sak där, att det är viktigt att man hjälper de som inte har samma möjlighet och där får ju Freja välja själv.

Ibland har vi gett till människor som har suttit utanför affärerna, ibland köpte vi sådana WWF-paket, som Freja ville ha, etc. Så hon får välja, så jag tror att det handlar mycket om att låta barnen välja fritt inom sin domän. Att hon kan inte välja att nej, jag vill inte skänka bort, utan du får välja vem du vill skänka bort till.

CB: Jo, men det där var ju roligt, för ni hade ju någon episod med Charlies son Primus, när han blev jättearg över att…

JB: Precis, de skulle springa något lopp, var det inte så? Och så skulle man skänka pengar och Primus blev ju då väldigt upprörd över att man skulle skänka bort de här pengarna.

CB: Men han ville ju inte skänka bort pengar i den här skoljoggen och det här är liksom på sidan 86 i boken. Charlie skriver så här, ”Först trodde jag att det handlade om Primus ovilja att jogga.” Alltså, han ville inte vara med i joggen. ”Men det visade sig att det var de där extra pengarna han skulle ha med sig till skolan. Och då sa Primus ‘Pappa, jag har funderat lite på det. Jag tror vi struntar i det. Jag tänker att jag kan spara de pengarna till något annat istället.'”

Och då insåg Charlie att det kanske inte var så att han liksom snålade, utan det var något annat som var på gång med Primus. Och han hade insett att pengar inte räcker till allt, och börjat värdera vad han får ut av pengarna. ”Vi pratade om saken och ett tag var han genuint upprörd när jag berättade att vi som familj skänkte ett antal tusen varje månad och en hel del av det till och med skänktes i hans namn. ‘Ger ni bort mina pengar!’, ropade han och kastade jackan på hallgolvet.

Det blev ett oerhört viktigt samtal. Vi pratade en lång stund om värdet av att bidra till omvärlden, och vilken skillnad lite pengar på rätt ställe kan göra, och hur det kan vara att själv vara den som behöver hjälp.”

Jag bara tycker att den är så himla bra, för jag kan förstå att man blir arg för en sådan grej, om man inte förstår själva värdet i att lite pengar skänks bort. Man kan ha den diskussionen med barn, och det är inget konstigt.

JB: Nej, men det är, alltså så här, poängen här handlar ju verkligen om samtalet. Samtalet om pengarna. Barn har ju alltid en logik. Det var ju samma nu, vi var ju borta i två veckor och åkte skidor, och Freja längtade ju hem, och så pratade du med henne och då sa hon så här ”Ja, jag minns mitt gamla rum i vårt första boende”, och det var ju jättekonstigt tyckte ju vi.

Samtalet om pengar med barnen är det viktigaste

CB: Hon hade, hon kom mest ihåg hur hennes rum var i vår lägenhet. Nu har vi bott i huset i ett år, lite mer. Ja, det var ju konstigt. Först tänkte jag att varför kommer du inte ihåg ditt rum som du har nu? Jo, då förklarade hon sedan, några dagar senare, att det var ju för att hon hade bott mycket längre i lägenheten, och då var det… Ja, då fattade vi det. Det är ju logiskt.

JB: Ja, precis, och det är där jag tror att det handlar om att ta sig tiden.

CB: Att sitta ner i ett samtal och förstå logiken.

JB: Ja, och fråga och vara nyfiken på liksom, hur tänkte du nu? Att det är liksom sällan den första…

CB: Det är sällan den där första tanken egentligen stämmer, som man får. Charlie trodde först att Primus var lite snål mot de som hade det sämre, men det var ju inte alls det det handlade om.

JB: Nej, precis. Nej, så att det där tror jag är liksom superviktigt. Och där tror jag också att man behöver utforska tillsammans med barnen. Till exempel en cool grej var också en förälder som mejlade mig och sa ”Jag har en fjortonårig dotter. Hon är superintresserad av pengar, men jag kan inte ge henne, för jag kan inte så mycket om pengar själv. Kan inte hon liksom få prata med dig, eller får mejla dig?” Och det där tycker jag också är så himla coolt, att inte ha så mycket prestige. Att är barnen intresserade, låt oss skapa, ge dem möjligheterna, kring det där.

För jag kan många gånger liksom, ok, nu har jag kanske inte det där i området pengar, att jag känner mig osäker hur jag ska göra med Freja, men det är ju en massa andra områden där jag känner mig så här halvt handikappad liksom. Freja kommer med grejer och jag vet inte hur jag ska bete mig som förälder här och nu. Och då handlar det om att ta hjälp, verkligen, i det där. Och i boken så försöker vi ge exempel också så här på hur man kan tänka kring veckopengen, att vi till exempel… Det finns egentligen bara tre sätt att ge veckopeng på, och det var ju också sådana här saker som backfired.

CB: Hemma hos oss.

JB: Ja, hemma hos oss, att vi hade veckopeng och så skulle man ju hjälpa till och vid ett tillfälle så ville inte Freja hjälpa till, och då sa jag så här ”Nej, då får du ingen veckopeng” och då svarade Freja så här ”Nej, det är okej pappa”

CB: [skratt]

JB: [skratt]

CB: Ingen hävstång.

JB: Nej, ingen hävstång. Då sa jag att ”Nej, det är inte okej för vi plockar undan efter oss när vi har ätit i alla fall, oavsett”

CB: Oavsett om det kommer veckopeng eller inte…

Olika typer av veckopeng

JB: Ja, precis, och då insåg vi ju att det är mycket bättre att ha en del i veckopengen som är oavhängd, liksom, presentation, utan så här, du får en viss del veckopeng, och sedan är det vissa andra grejer vi gör i vår familj. Punkt. Sedan kan man ju ha liksom en prestationsbunden del som är så här att om du hjälper till att laga mat eller du städar eller du gör spa eller hon gör liksom olika grejer, naturligtvis.

Och sedan är det ju den delen, som på medium.com, som är en sådan här sajt som samlar väldigt bra artiklar, då var det en amerikansk entreprenör som skrev så här, ”Jag ogillar med prestationsbaserad veckopeng, för att jag och mina barn hamnar i konflikt. För jag som betalar vill ju att uppgiften görs så bra som möjligt och barnen vill ju att uppgiften görs så snabbt som möjligt.” Och han säger så att det där är väldigt likt relationen jag har med mina anställda, och som entreprenör får du aldrig betalt för den nedlagda tiden, utan du får betalt för det värde du skapar, så han ville ju prata med sina barn mycket med om värdebaserad veckopeng. Till exempel att barnen fick ju mer betalt om de upptäckte problem, alltså hitta… som att det behöver krattas i trädgården, och sedan fick de också hjälpa till med arbetsledningen, så sa han så här ”Okej, nu ska vi städa i trädgården. Det är ni som bestämmer [ohörbart]” och då gjorde han som barnen sa.

Och du vet, han sa så här att barnen växte ju hur mycket som helst av att få ett ansvar, men få befogenhet också, för ofta gör vi ju det… Det misstaget gör vi ju mycket i företag, det är ju där jag har sett det många gånger, att vi ger ett ansvar, att vi ger ett ansvar, men vi ger inga befogenheter.

CB: Vad tänker du med befogenheter där?

JB: Det är som att säga så här, ”Vet du vad, du ska fixa en massa nya kunder, men du får ingen budget”, då har du fått ett ansvar, men du har inte fått några befogenheter. Du måste ju få liksom ett ansvar, nu ska du fixa nya kunder och här är X kronor i budget. Okej, Freja, du ska vara ansvarig för att det ska bli rent i trädgården och här har du mig och mamma att arbetsleda och vi hjälper till.

CB: Jag bara tänker mig att det är många som känner igen sig på sina jobb, att de har ansvar men inga befogenheter. Det är säkert det vanligaste liksom.

JB: Ja, och det är kasst.

CB: Ja, men det var ju jätteintressant med han på Medium. Hur han liksom tänkte om där, hur ska jag göra mina barn självständiga i sitt tänkande kring att hitta problemen och arbetsleda.

JB: Ja, precis och du vet, han säger det har gett massor. Det var ju något exempel där han skrev att de upptäckte att bilen var skitig så de skulle tvätta bilen och då ville de ha betalt för att de hade tvättat bilen, och han där ”Men, ni har ju använt min billack och mina liksom tvättschampon, ni måste ju dra av för resurserna ni har använt”, så då gav han de hundra dollar och så tog kan ifrån dem 50 dollar för vattnet och allt det där, just för att lära dem det här entreprenörskapet. Återigen, det är inte liksom så här, att det där är det bästa sättet. Utan det handlar ju om att han ville lära de olika saker och i detta fallet ville han lära dem om entreprenörskap. Och han sa ju det att hans barn har ju vuxit enormt av det.

CB: Men det här med veckopengen och så, hur mycket ska man ge?

JB: Alltså, jag tror man ska ge… Det finns bra tabeller och jag tror att, inte för mycket. Nu ger ju vi tjugo kronor, ganska mycket, och nu har vi ju slutat ge fysiska pengar, för det var ju så bökigt för oss och vi hade inte tjugo kronor hemma, och sedan hade vi de gamla tjugorna.

CB: Som jag försökte betala med igår.

JB: Ja, det gick sådär va?

CB: Ja, men till en elvaåring dessutom. Det var melodifestival och jag skulle köpa en kladdkaka hon bara ”Den kan du inte betala med”, och jag sa ”Nej, det kan jag inte”.

JB: skratt

CB: skratt

JB: Så att nu använder vi, det finns ju en app som heter Veckopengen, som är jättebra. Där tror jag tillochmed att man kan få tips på hur mycket det är.

CB: Per ålder.

JB: Ja, jag tror också att det är viktigt, att även om man har möjlighet, att barnen får ungefär samma som sina kompisar.

CB: Det kan man ju aldrig veta.

JB: Nej, och det är väl en av de grejerna där jag tänker låt oss prata med andra föräldrar. Att kunna prata om pengar. Men det finns tabeller, Länsförsäkringar släpper ofta… Jag kan ju lägga upp dem i samband med artikeln också. Det är inga konstigheter.

CB: Men du Jan, hur gammal var du när du fick ditt första bankkort egentligen?

JB: Jag vet inte, jag tror att jag var typ 15 kanske. Det var ett sådant här Maestro-kort, som dessutom inte gick att använda någonstans.

CB: Jag fick också ett Maestro-kort, men jag tror att jag var äldre. Typ 18 eller något sådant.

JB: Jag vet inte. Alltså nu har vi pratat väldigt mycket om den mjuka sidan.

CB: Ja, det har vi gjort. Vill du avsluta den då?

Veckopengen kräver träning precis som vilken annan aktivitet som helst

JB: Nej, men jag tror inte att… Det viktigaste är att prata, prata, prata. Ge barnen ett ansvar. Se att veckopengen är en träning som vilket annat som helst.

CB: Jag tänker så här att det är nog säkert lätt för många föräldrar som tycker att det är kul med ekonomi eller viktigt eller något annat, men alltså, om man inte själv har supermycket under bältet när det gäller ekonomi, och tycker att ”Ja, men jag kan nog inte det här området så bra. Hur ska jag närma mig det med mina barn?” Alltså, vad har du för tips då? Om det kanske är till och med lite jobbigt att prata om pengar? Så ska man prata med sina barn om det.

JB: Ja, jag tror mycket att ta hjälp. Ta hjälp. Alltså, boken kan man ju låna på biblioteket. Man kan köpa den på Adlibris, och sådant också, men annars, gå in på bloggen också och ställ där frågor och svar. Alltså, ställ frågor. Vi är många som tycker sådant här är roligt, och låt oss dela med oss.

Så här, helt ärligt, väldigt få av de grejerna som vi skriver i boken har vi kommit på själva. Alltså jag har redan här refererat till Medium, Claes Hemberg, som skickade med extra pengar, Stefan Thelenius, som hade månadens aktie, så att det handlar inte om att man ska lista ut grejerna själv. Utan jag tror att det handlar om att ta hjälp. Prata med andra. Att använda en del av den här inspirationen. Jag vet ju andra föräldrar som har skrivit så här ”Vi har gjort samma sak, med den här skålen med kulorna och det funkade skitbra”. Jag vet ju att andra också har det här månadens aktie, så att, jag tror att det handlar om att prata med andra föräldrar. Också att säga så här att ”Du, jag vet inte hur vi ska göra nu.”

CB: Man skulle också kunna se det som att när man får barn, som förälder så får man väldigt stora möjligheter att utveckla sig själv, skulle jag nog vilja säga. Och speciellt inom ämnet ekonomi. Om man tycker att det är ett lite jobbigt område, om man själv har jobbiga känslor kring pengar och ekonomi och så, då är det ju det ultimata, den ultimata situationen att man får barn och man vill att de ska ha det lite lättare än en själv med pengar.

JB: Ja, precis, men annars är ju risken att de också kommer att tycka att det är jobbigt. Alltså, barn…

CB: De tar ju efter ens beteende, helt omedvetet ju.

JB: Ja, barn gör ju inte som vi säger. Barn gör ju som vi gör.

CB: Om man själv tycker att det är jobbigt med pengar eller att prata om det, ett ansträngt förhållande till pengar, då har man ju värsta möjligheten att liksom börja titta på det, när man får barn. Så att de slipper ha det så som man själv har haft det.

Summan är egentligen irrelevant

JB: Precis, och det handlar inte om summan. Det är ju det som är det viktiga. Att det handlar inte om summan, utan det handlar om förhållningssättet, det handlar om beteendet, det handlar om självförtroendet. Att kunna veta så här, jag vet hur man gör. Jag vet hur det funkar. Sedan kanske jag inte har några pengar just nu, men jag har i alla fall kapaciteten, eller jag har förmågan.

CB: Om vi bara ska gå in lite mer på konkret. Du säger så här, summan spelar inte så jättestor roll, hur mycket man sparar. Man behöver inte spara för mycket ens. Men hur mycket tycker du att man ska lägga undan då, och är det månadsvis?

JB: Ja, månadsvis brukar jag ju alltid tänka och jag tänker, som vi var inne på lite tidigare, ungefär 450-500 kronor.

CB: Och vart lägger man dem? Är det på ett annat bankkonto?

JB: Ja, precis som vi pratar om vanligt. Normalt sätt så brukar jag alltid rekommendera så här, konto på Avanza eller Nordnet och ett ISK till en själv. Men här är väl det enda undantaget att man ska ha en kapitalförsäkring hos Avanza eller Nordnet. Man har det i sitt eget namn och så har man barnen som förmånstagare och där gör man också så här att, har man flera barn så tar man alla i samma.

CB: Det är 400 cirka, per barn.

Spara till alla barnen gemensamt

JB: Om man har möjligheten och precis som vi sa innan, du behöver först spara till dig själv innan du sparar till barnen. Det är viktigare att du har en trygghet än att barnen har en buffert. Och så har man då den här kapitalförsäkringen och så sätter man alla barnen som förmånstagare, för att… Och det där är ingen juridisk grej, utan det där handlar ju mest om en rättvisegrej. I boken gör jag exemplet att om mina föräldrar hade sparat en tusenlapp i månaden till mig, så hade det när jag var arton -99, varit värt typ 2.7 miljoner.

Min bror, som är född -85, hade de sparat en tusenlapp i månaden i arton år till 2003, så hade han fått ut sex hundra tusen, så det är lite beroende på hur börsen går, kan det bli väldigt stora skillnader i pengar mellan barnen. Och det kan man ju vilja undvika, tänker jag. Det är ju inte schysst att ena barnet får 2.7 miljoner och det andra får sex hundra tusen. Och när det är sådana belopp så är det inte ens som att man kan, ”Nej, men då betalar jag 2.1 miljoner i mellanskillnad. Så att, kapital…

CB: Hur kunde det bli så stor skillnad?

JB: För det var höjden av IT-bubblan -99\.

CB: Så då genererades det en massa pengar fram till, vad var det, -87?

JB: -87? Nej, -99\.

CB: Nej, men från -81 när dina föräldrar började spara…

JB: …till -99, så var det en enorm utveckling på börsen.

CB: Ja, ok. Ja, jag kan inte den här ekonomihistorien tillräckligt väl. När luften gick ur 80-talet, tänker jag.

JB: Ja, men den gick inte ut på 80-talet. Ja, -87 var det en börskrasch, men den var inte så stor. Det var ju snarare efter IT-bubblan, efter 2000. Nej, men i alla fall, så kapitalförsäkring i ens eget namn, med barnen som förmånstagare, det är rekommendationen. Det andra, precis, det sa vi. Spara till båda barnen samtidigt. Och sedan så är det globala barnportföljen, eftersom tidsperioderna är så långa, så är det ju bara att gå in på bloggen. Har du inte lyssnat på de avsnitten, globala barnportföljen, så gå in på RikaTillsammans, tryck på Mina Portföljer och bläddra till barnportföljen.

CB: Och där står det rent praktiskt hur man gör.

JB: Ja, precis. Vilka fonder och hur länge…

CB: Och man kan få hjälp ju också, i kundtjänsten.

JB: På Nordnet eller Avanza, ja.

CB: Ja, precis. För jag tycker inte heller att det är helt trivialt när man ska göra det här.

JB: Precis, och då kan man sedan välja när man skriver över pengarna, för att annars, om man sparar då i ett vanligt ISK-konto eller om man sparar i barnets namn, så är det ju barnets pengar enligt lagstiftning, och då kan man inte ens föra tillbaka det till sitt eget konto. Det upplevde ju vi vid ett tillfälle, att vi hade sparat pengar till Freja på hennes konto och sedan så skulle vi liksom föra över dem, och då gick det inte.

CB: Vem sa det?

Spara i ditt eget namn istället för barnets

JB: Banken. Banken får ju inte lov att göra det och det där är ju ett skydd för barnet. Det är till och med så att om man har sparat väldigt mycket, väldigt mycket pengar till barnet i dess eget namn, så måste man, jag tror det är vid tre hundra tusen, då måste man anmäla det till kommunen och man måste ansöka om dispens för att få förvalta pengarna själv.

CB: Och det är till skydd för barnet.

JB: Precis, det är till skydd för barnet. Nej, och sedan är väl en annan sådan grej man kan ha i bakhuvudet, som vi faktiskt inte pratar så mycket om i boken, men det är ju att vi så här bo-sparar till Freja, i sådan här HSB bo-spar. Också för att hon ska få de här poängen för att kanske i framtiden kunna välja en bostad, kanske i en annan ort.

CB: Ja, man ställer sig i en kö, samtidigt som man bo-sparar i HSB.

JB: Sedan kan man diskutera hur bra det är, eller inte. Jag har ju liksom, det gick så väldigt många åsikter om det där, för att då kan man spara i en globalfond, men den är ju skitdyr och ganska dålig. Men, det är väl liksom Swedbank och HSB som tjänar de pengarna där emellan. Men det kan vara en sådan här grej som är värt att kolla upp. Vi kan alltid besöka det i ett annat avsnitt. Jag tänker att, jag tror att vi har fått med det mesta. Har du någon sista fråga annars, som du tänker att detta borde vara intressant?

CB: Nej, men jag tänker bara att vi kan summera de tre viktigaste grejerna att ta med sig från detta avsnittet.

JB: Ja, men då skulle jag säga så här, att det handlar om att prata med barnen. Barnen är redo mycket snabbare, mycket tidigare än vad du tror. Jag ska säga att det är inte pengarna som är det viktiga, utan det är kompetensen. Veckopeng kräver lika mycket träning som fotboll, och sedan så tror jag att om du sparar till barnen, men spara inte för mycket. Gör dem inte den här björntjänsten som jag var på väg att göra. Och sedan blir det, det blir så sjukt mycket pengar över tid.

CB: Ja, och det är ju lång tid, när man pratar om… Kanske 18, 20, 25 år.

JB: Ja, vad tänker du? Vad är de viktigaste poängen tänker du?

CB: Jag tänker nog att du har tagit dem faktiskt.

JB: Om du skulle välja en då?

CB: Jag tänker att det som dyker upp är att det är inte summan. Man ska inte bli rädd för att nu så måste det gå massa pengar till sparande. Det behövs inte så supermycket varje månad. Man sätter av det man kan.

JB: Precis. Jag tänker att vi håller där. Så, tack, som vanligt. Tack för att du lyssnar. Tack för att du tittar och följer oss i sociala medier. Kolla gärna artikeln på bloggen också, jag kommer att lägga ut den här tabellen från boken med hur mycket veckopeng per år och lite andra länkar. Och verkligen, som så här, sitt inte fast med det här, utan be om hjälp.

CB: Mejla.

JB: Nja, helst inte mejla. Vi får inte lov att svara på frågor enligt lagstiftning, men ställ frågorna i Frågor & Svar delen på bloggen. Tack för idag, så ses vi nästa söndag.

Relaterare artiklar

Om du uppskattade den här artikeln så tror jag att du även kan uppskatta följande artiklar:

Du kan även surfa in i kategorin:

Kommentera

16 kommentarer finns till denna artikel:

  1. Vit pil

    Som många säger så måste man LÄRA barnen privatekonomi, detta ack så kritiska ämne träffar man sällan på under sin uppväxt. Jag förvånar mig hur detta inte kan vara obligatorisk kurs någon gång under en persons skolgång när man ska lära sig räkna, läsa, t.o.m slöjda. Finansiellt händig > ”händig” ?

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Frugalism
    1. Vit pil

      Håller helt och hållet med. Det finns vissa initiativ som jag gillar som ”Unga aktiesparare” och ”Ung privatekonomi” som försöker göra en skillnad, men det borde ju tas på en högre nivå. Att 37 % av den svenska befolkningen har mindre än 25 000 kronor i finansiella tillgångar (kontanter, fonder och aktier) säger ju en del tyvärr.

      0
      Gravatar ikon för användaren
      Jan Bolmeson
  2. Vit pil

    Hej! Tack för en bra och lärorik podd!
    Tänkte höra om ni har några tips på hur man ska spara till barn som har olika pappor. Har två barn med en man där jag har ett eget spar till barnen som står i mitt namn samt att jag har ett barn med min sambo och där vi sparar tillsammans.
    I slutändan kommer det tredje barnet få mer än de två första eftersom vi är två som sparar.
    Har ni några kloka tankar och idéer ang detta?

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Maria
    1. Vit pil

      Jag skulle säga att precis som vi säger i poddavsnittet så gäller det att prata med barnen och försöka fånga lärotillfället när det kommer. Sedan tror jag också att en idé kan vara att begränsa sparandet vid någon summa. Jag själv tycker inte (längre) att det är rimligt att ett barn har mer än ca 200 – 250 000 kr som ska användas till insats till lägenhet, studier och första egna ekonomin. Sedan förstår jag att det är supermycket pengar för vissa och lite för andra. Så den gemensamma överenskommelsen är det viktigaste, pengarna är faktiskt sekundära. Jag fick inga pengar när jag fyllde 18 och det har gått ganska bra i alla fall. :-)

      0
      Gravatar ikon för användaren
      Jan Bolmeson
  3. Vit pil

    En tanke är att man även eller kanske snarare skall ge veckopeng/månadspeng betingat på ekonomisk mognad. Detsamma kan gälla sparandet när de blivit ”vuxna”.

    T.ex. väntar man med månadslång tills de har förmåga att planera sin ekonomi, sätta upp en budget. Samma sak gäller när man skall låta dem ha eget MasterCard. Har man sparat åt dem så låter man dem få pengarna ENDAST om/när de är mogna för det (talar för att spara i eget namn).

    Kanske något som kan funka som en morot för att barnet skall lära sig långsiktig planering.

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Skyking
  4. Vit pil

    Klart intressant avsnitt och många kloka tankar. Ger mina barn månadspeng utan prestation, men samtidigt vet de om att dessa pengar ska gå till sparande (här drar jag av 10% direkt) till fonder/aktier) samt till övrig konsumtion av saker de vill ha. Samtidigt efter att ha läst detta, ska jag nog ta en funderare på om jag kanske ska göra om den lite.

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Stojko Invest
  5. Vit pil

    Intressant det ni sa om att ha en gemensam kapitalförsäkring för alla barn. Vi sparar också till våra barn på avanza men de alla egna konton. Och har reflekterat över hur systematisk man måste vara men instättningarna för att det ska vara rättvist. Sen blit det ju inte det ändå då 18 årsdagen infaller olika (undantag tvillingar :)) Men ett gemensamt barnkonto löser många av problemen. Men hur tänker ni kring dagen då det första barnet fyller 18? Splittas pengarna då, eller tar barnet ifråga ut sin andel medan de andra barnens andel få fortsätta att växa eller gå ned?

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    David
    1. Vit pil

      Jag tänker att det första barnet får ut en andel, sedan får det andra barnet ut en andel på sin 18 års dag som är lika stor. Därefter delar man på resten.

      0
      Gravatar ikon för användaren
      Jan Bolmeson
  6. Vit pil

    Jag lyssnade på förra veckans podd och på slutet nämnde ni att nästa veckas avsnitt skulle ni prata om varför en 90/10 portfölj var bättre än en 100 portfölj.
    Har inte lyssnat på dagens poddavsnitt men den handlar ju om barnsparande.
    Kommer ni ta upp 90/10 portfölj en annan gång?

    1+
    Gravatar ikon för användaren
    Evelyn
  7. Vit pil

    Appropå detta med att det inte är summan vid 18 årsdagen som är det viktigaste utan den ekonomiska kompetensen så kommer jag att tänka på det gamla ordspråket om skillnaden mellan att ge någon en fisk och mätta dem för en dag, kontra att lära någon att fiska så att de kan mätta sig själva resten av livet…

    0
    Gravatar ikon för användaren
    Berit

Få månadens bästa tips och artiklar!

Få de bästa tipsen, videoklippen och artiklarna från bloggen
till din mejl ungefär en gång i månaden. Tack! /Jan :-)

Genom att prenumerera godkänner du villkoren för nyhetsbrevet. Du kan avsluta när du vill.