Rational Reminder hade ett intressant avsnitt (403 ) där de intervjuar Dr Patrick Adams.
Adams forskning visar att humankapital bör ses som en volatil aktie istället för en stabil räntefond och en arbetande person bör ha ca 50% aktier medan en pensionär kan ha högre (43:50). Anledningen är att marknaden kan ha gått ner kraftigt när man behöver pengar. T ex ekonomisk kris där man förlorar jobbet.
Patrick Adams: The model is ultimately going to say that optimal stock shares that they should invest in their liquid wealth should actually be lower for most working age households compared to most retired households, which I think would be a bit of a puzzling result from a lot of the portfolio choice models we’ve seen in the prior literature. And for recent retirees, that optimal stock share in the model is generally going to be above 50%, with the precise value, depending on some factors like the risk aversion and the remaining investment horizon. That value, I think, should be interpreted a little bit carefully in my current set of results because of exactly how I model the income flow and asset allocation in their retirement accounts, or don’t model it, actually.
The broad point is that within the model, stocks ultimately look much less risky for retirees than for these young working age investors
De pratar också om att det skulle motsvara ett års buffert, men det känns som det är ganska stor skillnad på det och en 50/50-portfölj. Senare förtydligar de att det är snarare 50/50 på hela ens kapital.
Ett antagande är att det är pengar som (kan komma att) behövas innan pensionen.
Vad tänker ni? Är rekommendationen här om att ha 100% aktieindexfond + buffer tillräckligt? Ska bufferten vara större?
Jag tänker att det inte är helt överförbart som generell regel till en svensk kontext. Jag blev själv förvånad när jag kom hit från Bogleheads, där 100 % aktier, som jag hade, ansågs vara en extrem allokering. Men vi har A-kassa, inkomstförsäkring, fack och kollektivavtal som försvårar uppsägning och ger minst tre månaders uppsägningstid. Risken att en svensk ska behöva plocka från sparkapitalet för att klara sig en period är mycket mindre än i framförallt utomeuropeiska länder.
Det beror helt på kontext. Om jag var 25 år och hade målet att bli FI i så tidig ålder som möjligt skulle jag köra på 100% aktiefonder.
Om jag var orolig för arbetslöshet och att jag inte skulle klara mig på a-kassa tills jag hittat nytt jobb skulle jag fokusera på att öka min flexibilitet. Dra ned fasta kostnader för att öka möjligheterna att klara en lägre inkomst.
Ju mer marginaler man har desto högre risk kan man ta.
Har många verkligen 100% aktieindexfond? De flesta har väl ändå buffert, lite krockkudde och andra egendomar?
Men håller med om humankapitalet, det kan drastiskt ändras över en natt. Som för mig. Så att ha höjd för minskad inkomst och kraftigt minskat humankapital är vettigt. Så att se över sina försäkringar om man har höga fasta utgifter är smart.
Jag såg avsnittet häromdagen, men har själv både buffert, krockkudde, egendom och hyfsat säker inkomst. Så gav mig inte så mycket motivation att ändra något.
Vad är det för scenario vi försöker skydda oss mot här egentligen? Att (1) jag blir arbetslös samtidigt som (2) frugan blir arbetslös samtidigt som (3) börsen storkraschar? Det låter som tredje världskriget eller värre, så jag undrar hur mycket värde de där räntepappren behåller i det läget – kanske är det snarare guld, konserver och vapen man ska investera i för att skydda sig där.
Välfärdssystemen är ju lite som en inbyggd hedge vi har i Sverige. Till och med om man bara bor arbetslös och petar naveln i Sverige så säkrar man en mager men ändå garanterad livränta, Garantipensionen.
Då är det rimligt för oss att ta högre risk när vi är unga och mitt i livet. Rent matematiskt.
Dessutom utgår forskningen ifråga mer utifrån förmögna och höginkomsttaggande personer i Nordamerika som har hög risk att tvingas justera sin levnadsstandard någon gång i livet.
Det är nog helt riktigt att ens inkomst och humankapital är mer volatilt om man tjänar miljoner per år och är högt uppsatt chef eller specialist inom smala skrån som är konjunkturkänsliga.
Det stämmer inte riktigt lika väl om man är en svensk sjuksköterska skulle jag säga. Då har man antagligen jobb resten av livet så länge man vidareutbildar sig lite.
Ekonomiska råd i amerikansk kontext kräver ofta en del justeringar för att överföras till svensk kontext. Ofta måste de t.ex spara själva för pension. Visst de har social security men den är väldigt mager jämfört med svensk pension. Vi snackar om att man får ut typ 10-15000 i månaden. så de har ofta stora besparingar som måste vara stabila och finnas där inför pension annars svälter de ihjäl typ (eller tvingas jobba tills de dör). Vi ser sparandet mer som en extra lyx. Guldkant på tillvaron och lite här-och-nu trygghet för att hantera oväntade komplikationer. Samt att samla pengar för större inköp som hus, bil och resor. För dem är det överlevnad som man skall uttrycka det lite dramatiskt.
Samtidigt är vår svenska allmänpension inte särskilt hög—det är tjänstepensionen (som är privat/egen regi) som ger mer. Amerikanarna får ofta annan pension från företagen liknande tjänstepension också, så det går att dra en del paralleller.
Sveriges pension och även arbetslagstiftning är i mångt och mycket outsourcat till privata organisationer (tjänstepension, kollektivavtal).
Amerikansk 401k ges i regel bara som matchning. Dvs du måste själv spara för att företaget skall betala in upp till någon viss gräns. Det skulle vara som att man i Sverige bara fick tjänstepension motsvarande sina egna privata insättningar.
Matchningen är (om jag förstått rätt) ofta 100% upp till 3-4% av lönen, så använder du den blir det nära de 6.5% av bruttolönen som är standard i svenska tjänstepensioner. Alltså fullt jämförbart.
Om du inte har tjänstepension i Sverige kan du använda IPS på samma nivå.
De amerikanska bolagen håller i praktiken inne några procent av lönen om man väljer att inte utnyttja pensionen (av skatteskäl?). I Sverige finns en liknande skatteffekt där du får in lite extra i tjänstepensionen om du löneväxlar, jämfört med att ta pengarna som lön.
Jämförbart men inte samma. Eftersom du måste spara ur egen ficka för att få matchningen så är det bara 3-4% du får utöver lönen. I sverige får du 5-6% utan motprestation. Så när amerikaner snackar om sina investeringar så inkluderar de 401k investeringar som oftast är merparten. När svensken pratar om investeringar så pratar vi oftast om de vi gör med skattade pengar. Pensionen ser vi som en separat grej. Det är det jag menar med att man måste justera tipsen. Vissa tips funkar likadant oavsett land, andra tips är olika. T.ex. så behöver amerikanerna ha mer buffert då deras uppsägningstid är kort och deras a-kassa är högst situationell och ofta kringgås av arbetsgivarna.
Svenska tjänstepensionen kommer inte från ingenstans, den dras från bruttolönen. Det är inte lurigt redovisat med “matching” eller annat, du ser hela kostnaden på din bruttolön.
Det man matchar med i USA dras på bruttolönen, precis som i Sverige. Och amerikanska matchningen kommer ju inte heller från ingenstans, den är en del av ens bruttokostnad som de helt enkelt tar själva om man inte matchar.
Det ser rätt lika ut i praktiken.
Det har med rikedomstrappan i forumet diskuterats mycket hur man ska räkna med allmän pension och tjänstepension i sin networth. Det som egentligen skiljer är att pengarna är olika likvida i Sverige jämfört med USA.
Olika behov av buffert är helt sant, men amerikanarna har också olika sätt att göra sin pension likvid innan rätt ålder, right? Så de har vissa options vi inte har när det gäller tajta perioder.
Nej den dras inte alls från bruttolönen. Den läggs till din bruttolön. Visst blir den del av ett större brutto men den bruttolön du förhandlar fram med arbetsgivaren är exklusive tjänstepension och andra förmåner.
Har man koll så förhandlar man på tjänstepensionen med. Det finns saker att göra där även när det inte går att göra så mycket på resten av lönen. Det finns en okunnighet där många ignorerar delar av belöningspaketet i Sverige—kan tänka mig att folk har mer koll på det i USA—men tjänstepensionen är definitivt en del i belöningspaketet som arbetsgivare är måna om att man ska fatta att de betalar till en. Pensionen har varit med i förhandlingen för mig.
Det där upplever jag arbetsgivarna jobbar mer och mer med. Min senaste arbetsgivare listade tydligt hela deras kostnadsstruktur på lönespecen, med alla skatter, arbetsgivaravgifter, bruttolönekostnader (som tjänstepension) och annat så att man kan se hela deras kostnad ända till ens utbetalade nettolön. I löneförhandlingen för anställning visade de hela grejen med tjänstepensioner, försäkringar, anställningskit som mobil och annat.
På en del företag utan kollektivavtal kan man välja hur mycket eller ingen tjänstepension man vill ha, då kommer det ut i lön i stället. Har man inte haft tjänstepension hos sin arbetsgivare så kan man lägga det i en IPS och göra motsvarande skatteavdrag för att få tillbaka så att det blir brutto in i IPS:en efter skatten kommer tillbaka.
Oavsett hur man gör så är det en del av kostnaden för en anställd både i Sverige och USA, och det rör sig om liknande storlek. Som du sade innan: typ 15 k i bas ut per månad, och sedan mer ovanpå som man sköter själv (som växt till sig från de typ 7% man betalat in av månadslönen över åren).
