Gillar verkligen när ni tar med @Caspian i avsnitten. Tycker han tillför mycket i att sammanfatta det som sägs, få @janbolmeson och @carolinebolmeson att förstå vad den andre menar samt ge ytterligare tankespjärn. På sidan om sitt jobb inom RT tror jag att Caspian skulle kunna göra ett grymt jobb som parterapeut och coach.
Många med mig verkade tycka att frågan om 4x ökade utgifter var intressant. För mig genereras en massa andra frågor och tankar som jag tycker knepiga.
Skulle mitt liv bli rikare av det?
Är svaret ja, borde den logiska slutsatsen vara att man ska sträva efter att kunna öka sina utgifter. (Smått provikativt…)
Är svaret nej befinner man sig troligen i en av nedanstående kategorier.
Brist på fantasi/orkar inte tänka tanken slut.
Har hittat precis rätt i konsumptionen.
Men hur i hela friden tar jag reda på om jag tillhör kategori 1 eller 2???
Och är det ens någon poäng med att veta? Är jag lycklig där jag är spelar det väl ingen roll om jag har hittat rätt eller bara inte vet bättre.
Jag skulle bli rätt tveksam om du (eller någon annan) ärligt kan svara nej på den frågan. Är du säker på du verkligen inte har några problem eller tråkiga moment i livet som kan lösas med en sisådär 80 000 kr/mån??
Tjoho, Fenderpassningen gick hem! (eller kör du Ibanezklubba?)
(Jag får väl kontra med att jag har både bas och elplanka. (Westone Spectrum ST och Epiphone LP Gothic))
Till tråden igen: Jag vill köpa tid. Det är planen med mina FIRE-tankar. Jag fortsätter nämna musiken och instrumenten för att dessa i mitt liv symboliserar det jag tvingas försaka för att jobba. Att musicera/skapa musik gör man inte tio minuter i pausen mellan middag och TV-nyheterna. Man behöver mer tid för att det ska bli något. Väljer man bort TVn hinner man mer, men det finns ändå ont om tid i ett vanligt livspussel då relationer och konkreta måsten ska balanseras.
Man kommer inte ifrån att sisådär 35-45% av ens vakna tid läggs på arbete samt övrig tid kopplad till att ta sig dit och hem, luncha på plats, preppa inför etc. Dessa 40 (lågt räknat) timmar är inte gratis. Varken för arbetsgivaren eller för den som vill köpa tillbaka dessa. Den där tusenlappen som avhandlas i programmet kanske “bara” är fyra-fem timmar i lön, men sett i utgiftsändan är det kanske det dubbla, eller mer.
När jag höftar får jag loss två dagar för de pengarna. Två dagar. Varje månad. Detta vill jag använda denna imaginära tusenlapp till. Hur vill ni andra använda er? Krogrunda? Tulpanlökar? En tank bensin? En burk ögonkräm? Ny skjorta? Stora TV-paketetmed sport? Städhjälp? Konsertbiljetter? Gymkort?
Håller helt med om tiden, det är precis det som är målet för min del. Att inte behöva jobba heltid, jag gillar mitt jobb.men heltid är slitsamt. Att kunna jobba runt 60 procent och ändå ha pengar.
Håller med dig! Något borde man ju kunna förbättra. Men om någon spontant känner att svaret är nej, vad är då poängen med att lägga energi på att ta reda på varför svaret är ja? Är man nöjd så är man tänker jag. (Känner att jag är mite Ferdinand nu så tala gärna om varför jag har otur när jag tänker.)
Jag tänker att ursprungsfrågan, hur intressant den än må vara bara, riskerar att minska en persons känsla av att hen har ett rikt liv.
Å andra sidan hur rikt känns ett liv där man har stagnerat och inte fantiserar om framtiden.
Observera att jag själv inte har formulerat min ståndpunkt utan mer vill problematisera och diskutera.
Jag vill börja med att säga att jag tycker det har varit ett avsnitt som har väckt mycket tankar och reflektioner. Tack för ett bra avsnitt, jag gillar ert mod att ta er an den grandiosa uppgiften att diskutera varför ekonomi är roligt och samtala kring hur brett ämnet ekonomi kan vara, vilket jag uppskattar. Jag skulle gärna vilja dela med mig av en tanke och reflektion jag har haft de senaste dagarna.
Som Jan säger så finns det många som tycker att ekonomi är trist och tråkigt, det kan vara både klurigt och ångestframkallande, delvis för att det kan upplevas som att det finns en förväntan på dig att det bara ska fungera. Det jag har reflekterat kring är om det är rätt approach att utgå ifrån ett påstående, ekonomi är roligt, när man vill lära människor om ekonomi? Och pratar ni egentligen om ekonomi verkligen är roligt?
I studier kring hur att lära sig nya saker nämner man människors inre dialog, eller hur man beskriver något för sig själv, som ett av flera faktorer som påverkar hur och om vi lär. Om jag säger till mig själv att “ekonomi är tråkigt” så kommer ekonomi högst troligt vara tråkigt. Men jag kan bryta detta påstående genom att istället fråga mig själv “varför tycker andra ekonomi är intressant?”. När jag hör alla bra exempel ni tar upp, så tycker jag att det är snarare detta ni tar upp i ert avsnitt. Istället för att säga “ekonomi är roligt för att…” så kan skulle man kunna vrida på det och säga “andra tycker ekonomi är intressant för att…” T.ex:
Andra tycker ekonomi är intressant för att… de ser det som en förstärkare i livet.
Andra tycker ekonomi är intressant för att… de ser det som ett spel, där man ska nå ett sparmål på kortast möjliga tid.
Jag tänker mig att ett av alla de ben ämnet ekonomi står på handlar mycket om självutveckling och förstå vad det är man vill i livet, precis som ni tar upp som ett guldkorn i avsnittet. Genom att ställa sig själv frågor istället för påståenden tror jag är ett verktyg man kan använda sig av för att ta sig an ämnen på et mer öppet och prestigelöst sätt.
Om allt detta jag har sagt spelar stor roll eller inte har jag inte landat i än Men jag skulle gärna vilja höra andras tankar, och kanske även några erfarenheter.
Återigen tack för ett intressant avsnitt, och tack för att ni engagerar er i detta viktiga ämne privatekonomi. Ni är alla en stor inspiration på flera olika plan.
Jag har väldigt liknande tankar som du.
Om jag fick 4x mer pengar varje månad skulle jag:
Gå ned i arbetstid 25% + investera 1/4 (dvs 1 nuvarande månadsinkomst) skulle jag först dela upp hälften av 4x- inkomsten på.
Då hade jag ändå kvar 2x inkomsterna jfrt med nu.
Utgifterna jag skulle öka skulle vara för:
Städhjälp, direkt (är en sak jag sparat in på, men vill egentligen ha)
Resor m familjen o med andra/själv
Personal shopper för kläder o stil var ett kanonförslag, skulle vara enormt mkt roligare än att shoppa på egen hand, men tror det hade räckt att lägga 20tkr/år på det
Ögonoperation 60 tkr för att slippa linser o glasögon
Större inköp:
Byta till en elbil på leasing
Ta lån för att Installera bergvärme i sommarhuset (300 tkr) och lägga ytterligare en miljon kronor på saker som skulle uppfylla drömmar där, som bl a inbegriper framtida boende. Med den ökade inkomsten skulle jag kunna ta lån för detta och sätta igång, kostnad för det med 2% ränta och 30 års amortering, cirka 6000 tkr/månad?
Detta har jag redan gjort. Lätt en av de bästa investeringar i mig själv jag gjort. Önskar bara att jag gjort det tidigare. Fast jag betalade bara 30 000 kr, för 3 år sedan.
)
Men jag skulle gärna vilja höra andras tankar, och kanske även några erfarenheter.