Jag (34 år, deltidsarbetande 75%, investerar 7000 kr/mån i globala indexfonder) har börjat ifrågasätta summan jag investerar varje månad och hade gärna tagit emot andras tankar och synpunkter.
Jag:
investerar 7000 kr/mån i globala indexfonder, utan att det påverkar min vardag. Jag kan alltså ändå leva relativt slösaktigt (men på saker jag tycker ger värde)
har som investeringsmål att uppnå “frihet”, kunna sluta jobba om jag vill, sannolikt inte göra det helt och hållet men känna att jag kan
har redan nu valt att jobba 75% för att ha mer tid till livet i stort, har då en lön på ca 40 000 kr/mån innan skatt. Har tjänstepension. “Inbyggd”/självklar löneutveckling inom ca 5-6 år som kommer öka lönen med ca 66%, då jag har planerat gå ner till 50% tjänst (lönen blir då ca 3-6k mer än vad jag har nu). Det finns en stor flexibilitet i jobbet till att jobba mer, om jag skulle vilja det.
Har i dagsläget inga barn eller partner att ta hänsyn till
Bor i Brf och har en rätt stor kontantinsats, sparande till framtida kontantinsats behövs därmed inte
Så till det jag ber om hjälp med… Jag har börjat ifrågasätta att investera 7000 kr varje månad, delvis inspirerat av Die With Zero-filosofin om livsfönster. Jag är ung och frisk och många av mina intressen är fysiskt krävande (däribland vågsurfing). Jag kommer inte bli yngre och inte friskare heller. Med tanke på min deltidstjänst har jag möjlighet att regelbundet lägga tid på mina intressen redan idag men jag skulle kunna göra det ännu mer - i alla fall under ett par år till, jag kommer inte orka lika mycket eller på samma sätt när jag är 50+ (Kelly Slater tävlar fortfarande och är numera 52, så det kan fortfarande gå men…). Och här har jag då kommit till följande vägskäl:
Jag kan fortsätta som jag gör. Jag lever ju gott, jag kan resa och lägga tid på mina hobbies som det är, jag kommer kanske 10-15 år tidigare än normal pensionsålder känna att jag KAN sluta jobba, om jag vill.
Eller…
Jag kan dra ner på investerandet, säg 5000 kr mindre men fortsätta investera 2000 kr/mån (för pensionen). De 5000 kr öronmärker jag i så fall till carpe diem och jag kommer behöva “tvinga” mig att använda dem. “Tvinga” i alla fall delvis för att det inombords kommer kännas slösaktigt och “fel” att inte investera, men delvis också kanske för att det är svårt att ta in att jag måste passa på nu… Tanken är då inte att köpa skit jag inte vill ha eller behöver utan i första hand resor för mina fritidsintressen. Jag kommer få gå i pension närmre normal pensionsålder, men jag kommer inte behöva jobba heltid till dess utan sannolikt 75% ett par år till och sen 50% till pension.
Jag har i veckor funderat på ovan, och jag kommer alltid teoretiskt fram till att jag borde investera mindre och leva mer nu, men känslomässigt kommer jag samtidigt fram till att det är dumt att minska investerandet, “min framtida frihet då!?”.
För dig som läser ovan:
Framstår det som självklart att jag borde investera mindre och leva mer?
Framkommer det någon tankevurpa? Tänker jag fel nånstans vilket försvårar för mig att ta beslut?
Hur hade du valt att göra om du var i ovan situation? Vad för tankar har jag glömt att tänka?
Du verkar ju värdesätta tid och aktiviteter mer än sparande. Se till att använda så mycket pengar och tid som behövs för att det ska kännas lagom (kan ju bli stressigt att jaga upplevelser också).
Du kan inte börja med hälften och sedan utvärdera om det känns tillräckligt? Alltså öronmärka typ 2500kr/månad till surfing och resor? Eller tänka dig att du trappar ner sparandet till 2000kr/månad men sen öka det med 1000kr/år för varje år som går?
Om ditt jobb är så flexibelt, varför inte gå ner till 50% nu, och sen eventuellt kompensera med några år på 75% senare, när du känner dig mer “klar” med dessa fysiskt krävande aktiviteter?
Jag tror du har helt rätt, jag övertänker. Direkt när jag läste din kommentar slog det mig att jag helt enkelt borde testa och se hur det känns. Måste ju inte tatuera in beslutet i pannan, kan prova några månader och utvärdera!
“Problemet” med att spara det som blir över är att det är ungefär där jag är nu. Jag lever redan lagom (på det mest bortskämda möjliga vis) och investerar resten. Mina funderingar på förändring bottnar nog i mer optimering än lagom, vilket ju inte alltid är bra (optimering alltså)…
Ja, jag tror jag ska göra halvvägs så som du föreslår - prova (fast med hela summan, 5000) och sedan utvärdera efter några månader. Efterhand kommer min lön öka ändå och då kan jag investera de där extra tusenlapparna efterhand igen och får ju faktiskt “båda kakorna” då.
I dagsläget så kommer jag inte kunna leva som jag gör om jag går ner till 50%, då kommer jag behöva skära ner på någon kostnad, och det vill jag inte som det är nu!
Tillägg: Eller jo, det kan jag ju - om jag använder de pengar som just nu är investerade i indexfonder för framtida frihet/pension…
Detta har jag också funderat på, och det blir nog i praktiken så som jag kommer lägga upp det om jag går på alternativet att investera 5000 kr mindre - ha kvar 2000 kr till “tråkig” investering/pension i globala indexfonder och lägga de där 5000 kr till “roligt som ska göras”-kontot, vilket i princip blir ett sparkonto med ränta då pengarna i så fall är tänka att de ska användas inom 6 månader.
Det är den summan/det mål jag skulle nå ca 10-15 år innan normal pension, men då är jag alltså kring 50 och får betala med att jag inte åker på lika många resor nu… Därav dilemmat!
Men det var iaf det uttalade målet och hela anledningen till sparandet. Om du då känner att du kommer att nå det låter det helt fantastiskt inte alla kan spara ihop till sitt drömliv så lätt
Känner du att det är fel mål så är det bara att justera längs vägen såklart.
Det här blir man ju nyfiken på. Ovanligt med jobb som ger garanterade löneökningar på så lång sikt. Hur ser upplägget ut för den lösningen?
Och vad händer med planen om du tvingas byta jobb, tex pga uppsägningar? Går det någorlunda enkelt att hitta annat liknande jobb så din plan kan behållas?
Du är 34år och singel. Hela ditt ”tänk/ekonomiplanering” verkar utgå fram att din privata livs/kostnadssituation och intäkter/atbete kommer se likadan ut för all framtid. Är man singel med de inkomsterna och har bra intäkter och låga omkostnader så blir det nog hyfsat enkelt att ha ett relativt gott sparutrymme precis som du skriver.
Livet förändras. Du träffar en partner med barn, du eller din partner blir sjukskriven, du vill flytta till dyrare boende, osv. Då kan det snabbt bli en kostnadsökming som minskar sparutrymmet radiakalt mot tidigare.
Så till mina tre slutsatser från det.
Bygg inte upp långsiktig livsplanering på att ALLT fortsätter som tidigare när du eventuellt har ett stort steg kvar på livsstegen =bilda familj. Där MYCKET snabbt kan förändras åt olika håll. Både ekonomiskt, intressen, tid/möjlighet osv
Passa på lev livet NU! Med dina nuvarande/framtida inkomster och hobbies som kräver en viss fysik varför inte passa på och njut av livet och det du vill göra! So what om det gör en förskjutning av pensionsplaneringen? Den dagen kan du antagligen ändå inte ”fullt ut” göra din hobby som du vill. Hade en 50-årig bergsklättrande kollega vars ena livsdröm var att bestigning Mount Everest. (Hade redan besökt baslägret på en resa osv) Ville inte prioritera den ekonomiska uppoffringen det skulle innebära just då. När de ekonomiska bitarna föll på plats ett antal år senare så omöjliggjorde i stället en hjärtsjukdom möjligheten att kunna uppfylla den drömmen.
”Fysiska tidsfönster” är en av få saker som man kanske ska vara extra uppmärksam på i förhållande till pengar. Två andra är småbarnsåren och tid/aktiviteter med sina föräldrar. Alla de här tre sakerna är i princip omöjliga att skjuta på till valfri tidpunkt senare i livet.
Väldigt enig med @Skogstomten. Hur ser framtiden ut gällande arv? Vissa har sån beröringsskräck för tematiken att dom översparar ett helt arbetsliv för att då sitta med för mycket pengar i förhållande till tid.
Aa för att svara på detta så skulle man ju vilja ha lite mer info om ts tankar om familjebildning.
Kan ju vara så att han liksom jag tänkt leva livet utan barn då kan ju han behålla sin livstil han har nu lång tid framöver.
Jag är lite i ts sits där jag är en “ungkarl” utan barn sparar dock något mer aggresivt men något jag insåg var ju när jag lyssna på boken die with zero var att har jag inga barn och inga som ska ärva mig varför jobba ihjäl sig för att ha ett stort överflöd att kapital i bostad etc så nu är min fire kalkyl helt klart lägre än den var tidigare.
Jag tänker här att jag “lever mer” idag om jag väljer att resa mer, istället för att investera pengarna för att “leva mer” och vara friare i framtiden.
Ja jag tänker det, men jag vet inte riktigt vad jag ska kalla det. Att välja att göra saker som man mår bra av och som är utvecklande > känslan av frihet av att kunna välja (skräckexempel: investerat alla pengar, behöver inte jobba, men har bara jobbat och sen suttit hemma och känt sig fri hela livet utan att välja att göra något med friheten). Samtidigt skulle det såklart vara bättre om man kunde ha bägge.
Jag har en utbildningstjänst. Den är på 5 år men eftersom jag jobbar deltid blir den förlängd. När den är avklarad blir man specialist och lönen går upp markant. Egentligen kan man också se det som att lönen är nedtryckt under många år, men som specialist blir man inte låst och därmed kan lönen inte lika lätt hållas nere. Bristyrke och lätt att hitta jobb så känns rätt så safe arbetsmarknad, sen vet man ju aldrig med AI…
Mycket spännande här! Det är ju ungefär det du säger som jag teoretiskt kommit fram till men inte kunnat landa i känslomässigt och därför haft svårt att föra över i praktiken. Har en närstående som gick i förtidspension och i princip direkt fick en hjärtinfarkt (överlevde, mår bra nu), detta är delvis anledningen till att jag valt att jobba deltid. Tack! Jag tror det kommer bli lite enklare att landa i en förändring nu.
Ja detta har jag inte räknat med, men det lär bli arv från två håll. I mina ekonomiska planer har jag valt att inte räkna med varken arv eller “vanlig” pension, för att jag inte vet vad jag ska räkna på (och att det känns… märkligt) respektive för att jag ju inte vet hur mycket som blir deltidsjobb och hur mycket som kanske t o m blir FIRE. Jag vet att det är matematiskt fel! I slutändan styrker det ju ytterligare att jag borde använda mer av pengarna idag!
De tankarna är ungefär “blir det av så blir det av”. Jag har tänkt kring det rent ekonomiskt som så att förändringen i livsstil som skulle komma med barn hade inneburit kostnadsbesparingar på många tusenlappar i månaden (förändringar i min levnadsföring) och jag tror att dessa skulle väga upp för kostnadsökningarna som kommer med att ha barn. Sen har jag ju också möjligheten att jobba mer, eller att inte gå ner till 50% längre fram utan fortsätta 75% eller nånstans mellan 50-75%.
Summa summarum har jag landat i att göra följande:
5000 kr går till ett sparkonto och ska användas. När sparkontot har en viss summa (t ex tillräckligt för en för mig typisk resa) så kommer jag investera de 5000 kr tills sparkontot behöver fyllas på igen.
2000 kr kommer jag fortsätta investera för pension. Jag jobbar trots allt deltid.
