Har följt RT en längre tid och grunnat mycket vad jag vill i livet och hur ekonomin kan hjälpa mig nå mina mål. Min partner har efter mycket påtryckningar tittat på “guldkorns”-avsnittet och köper väl idén om ränta-på-ränta osv, men är generellt ointresserad och funderar inte så mycket på framtiden eller ekonomin. Vi har barn ihop och äger vårt boende och har ungefär lika och hyfsad lön.
Vi är rätt olika, där jag funderar och tänker och planerar, och min partner sitter lugnt i båten och är rätt nöjd med det mesta, och också bromsar många av mina påfund, vilket är både bra och dåligt.
Så till min fråga. Även om jag älskar att vi är olika och har olika styrkor och svagheter så skulle jag vilja få till fler och djupare samtal om ekonomin. Dels för att sätta gemensamma mål, men också för att det ju är vi två som bäst kan vår situation (ekonomisk och allt annat) och därmed torde vara bäst lämpade att fundera ut bra lösningar/sätta ambitioner/mm. Hur gör jag detta? Samtal om ekonomin förs redan, med på mitt initiativ och där jag står för 95% av diskussionen, trots gedigna försök att få mer av min partners perspektiv.
Diskutera drömmar och ta sedan själv hand om det praktiska (investeringar etc). Många pratar gärna om saker man vill göra i livet utan för den sakens skull vara intresserad av detaljerna för att komma dit.
Rädd för att jag inte har något bra svar till dig. Min man är exakt som din sambo och vi har varit tillsammans i nästan 20 år nu
Jag tror inte att man kan förändra en person allt för mycket och jag har lärt mig att vara glad över att han åtminstone supportar och förstår mitt intresse för både ekonomi och personlig utveckling, precis som din sambo verkar göra.
Ibland kan jag tänka att det fantastiska liv vi lever nu (och har möjligheten att leva sen) är baserat på alla böcker jag läst om investeringar och allt slit.
Men jag tror inte att de ser det som något annat än en hobby, på samma sätt som jag ser på fotboll. Hade jag kunnat lära mig tycka om att titta på fotboll? Kanske. Har jag motivationen eller viljan? Nej. Landskamper räcker gott för mig. Jag tror att det måste komma inifrån för att man ska kunna skapa ett nytt intresse.
Någon sorts gyllene medelväg där vi kan hitta en gemensam passion är vad ekonomin kan göra för oss i framtiden. Våra drömmar. Hur vi vill leva etc. Mina är visserligen större och mer genomarbetade, medan han kan drömma om fysiska saker, som ett nytt kök. Men det är ju också ett mål. Sedan att jag drar oket att ta oss dit, det har jag lärt mig leva med.
Vad gäller detta - har du berättat för din partner att du önskar och längtar efter att ha :
Utöver den frågan så tänker jag på avsnitt ur Ramit Sethis pod där han emellanåt har samtal med par som liknar er, dvs ena parten är den som driver samtalet om ekonomin och den andre är mer eller mindre ointresserad/icke-engagerad. Har inget specifikt avsnitt i åtanke men kanske går att hitta genom att skumma lite avsnittsbeskrivningar eller googla specifik på frågan.
Oavsett önskar jag dig lycka till.
PS - för den delen. @janbolmeson - detta vore ju bra tema för ett avsnitt. Om det inte redan finns?
Ja, det är kanske en ingång. Dock även detta svårt att konkretisera och hitta något som vi kan säga att vi beslutar om. Kanske ska jag börja med mindre/mer kortsiktiga mål för att försöka öka intresset…
Haha, ja, min partner vet om detta. Det finns ingen direkt ovilja, bara en svårighet att konkretisera och att driva diskussion, vilket gör mig är svårt att förstå.
Kan ni utmana er själva att föra samtalet på andra sätt än genom att diskutera? Kan ni… vad vet jag, prata i termer av känslor, eller önskade upplevelser, eller rita hur det känns istället för att använda ord, eller… tja. Vad tusan vet jag. Välj en låt eller film eller nått som ”är så som jag skulle vilja att vi levde’ eller reste eller… vad det nu gäller.
Nu är jag kanske extremt flummig i mitt förslag, men, tja, har ni hamnar i en vana där ’samtal förs ibland men då driver jag alltid diskussionen’ kanske ni hade behövt röra runt rejält i grytan?!
Och för den delen - ett sätt att röra runt i grytan kan ju vara att bjuda in en tredje part så att den driver samtalet istället för att du gör det. Någon som kan vara vaksam på att ni förstår varandra och spela in en tystare part oftare/tysta den som pratat alldeles för mycket?! Lite som att hålla en privat kickoff (så som Jan beskrivit dem) med en tredje part närvarande.
Läs Die with zero om du inte redan gjort det. Skjut inte drömmarna i en obekant framtid som pensionär, vad behöver ni göra för att förverkliga era drömmar idag?
Frågan är måste hon lära sig om investeringar? om du sköter den biten så har ni den biten klar ändå. Ibland kan de för oss som lever i framtiden vara bra att ha någon som drar oss tillbaka till nuet. Vad väntar vi på egentligen? Just nu är dina bästa år, så lev livet, investeringarna tickar på oavsett.
Håller med. Det är nog många som har detta problem. Har fått frågan om barnspar t.ex. där ena parten har en irrationell rädsla för börsen/risk och vill spara på sparkonto. Hur når den andra partnern fram när den kanske inte är på RT lvl 9 utan en lvl 4 eller lägre???
Det är en väldigt effektiv strategi att få som man vill genom att bromsa, undvika, inte ge besked, byta ämne, förhala. Personligen tycker jag inte att den är schysst. Den leder lätt till ett stängt diskussionsklimat snarare än ett öppet.
Den enda strategi jag sett fungera på sådana personer är att agera utan dem med på tåget så långt det går. Dvs handla, inte prata. Man kan inte alltid vänta på att rädda och oroliga människor ska få tummen ur och börja hantera frågor mer rationellt och ge konkreta besked, då får man vänta till döddagar.
Spelar det någon roll om han/hon är ointresserad? Det räcker väl att ni pratar lite löst om vilka ekonomiska mål ni har och så ser du till att pengarna finns. Det verkar inte finnas någon ovilja utan bara ett ointresse och då kanske det räcker att du säger hur mycket ni behöver spara och säger till om spenderandet blir för stort.
Min hustru är inte särskilt intresserad av ekonomi men redan innan vi flyttade ihop för 20 år sedan fick jag henne att påbörja ett automatiskt månadssparande som nu är på några tusen i månaden trots att hon har en låg lön. Hon behöver inte vara intresserad, det räcker att jag är det.
Jag förstår nog inte frågan. Är det hur du ska prata ekonomi med din partner som inte vill prata ekonomi?
Låter som att ni har gemensam ekonomi med tanke på att ni har barn.
Har ni gemensamma framtidsplaner? Handlar det om valet mellan att konsumera nu eller spara till längre fram? Detta vore något att fatta beslut om tillsammans.
Se pengar som medel inte mål.
Diskutera era mål i livet och då blir diskussionen om vägen dit , medlen ( t.ex pengar), en naturlig del av diskussionen.
Om sparande i sig ses som ett mål blir diskussionen svårare förstås, spendera nu eller sedan?, om nu sedan kommer…
Låter likt mig och min partner! Här är några punkter som har funkat för oss, testa det som du tror passar er:
bestäm en lagom nivå att ha samsyn på. Jag hade helst velat att min man ville sitta och göra månadsbokslut med mig men det kommer liksom inte att hända. Det är okej att att det inte är så.
kompromissa, på riktigt och åt båda hållen. Som den mer ekonomiintresserade är det lätt att komma från ett ”jag vet mer och därmed bäst”-perspektiv. Det tjänar man ingenting på och du kommer bara bli besviken över att din partner inte är precis som du.
uppvärdera att ni är olika. Jag tycker det gör stor skillnad om båda uppvärderar varandras styrkor istället för att fokusera på att eliminera olikheterna. Ärligt talat hade jag inte velat ha en motpart som tänker exakt som jag i detta. Min man lyfter andra perspektiv och reducerar bias hos mig.
när ni är överens om de stora penseldragen (vad som är gemensamt vs enskilt, sparande, boende etc) så kan faktiskt den ena sköta det praktiska. Tänk att du får en strategi att exekvera på. Obs jätteviktigt att informera din partner, typ statusuppdateringar (”nu har vi tagit såhär mycket av bufferten, jag föreslår att vi riktar om en del av det långsiktiga sparandet för att återbygga reserven” osv)
Vad är problemet? Din partner kommer aldrig att ändra sig, och detta får du acceptera.
Jag har en fru som är allmänt sparsam men ointresserad av ekonomi på ett högre plan. Hon får en genomgång av vår ekonomi efter varje årsskifte och är fullt nöjd med detta.
När börsen gick ner för ett par år sedan och vi hade backat ca 400 000 säger hon “Ja ja. Den går väl upp igen”. En underbar kvinna! Hon hade dessutom rätt.
Själv är hon oerhört intressant av stickning. Tänk om hon i sin tur skulle vilja att jag skulle börja med detta. Jag är fullständigt ointresserad. Nej, man kan inte göra om en kulstötare till en höjdhoppare. Du får vara glad ändå.
Du är inte ensam i din/eran situation. Jag ser det mer som att vi alla har olika intressen och roller i våra förhållanden. Vi är också olika bra på saker. I det här fallet med ekonomi så är det du som har intresset och kanske kunskapen och då är det du som har ledatröjan.
Du kanske saknar diskussionerna och planeringen med din partner men så långe hen inte “motarbetar” dig så skulle jag bara se det som att det är du som leder och styr inom det här ämnet och hen är förmodligen både nöjd och trygg med hur du styr.
Du får bolla och diskutera dina planer med oss andra på RT
- har du berättat för din partner att du önskar och längtar efter att ha 
: