Hej, jag befann mig i en liknande sits tidigare. Mitt mål blev att initialt få min fru att börja månadsspara ordentligt i indexfonder. Jag själv drog till och med ner på mitt eget sparande just för att maximera hennes initialt, någonstans är det ju ändå gemensamma pengar när vi är gifta. Nu när det gått några år och kapitalet växt ordentligt har hon själv fått upp ett visst intresse, det kom liksom med pengarna.
Lycka till
Här @janbolmeson har du ett avsnitt jag ser fram emot
Känner igen mig.
Jag är mycket mer intresserad och van att hantera ekonomiska frågor. Det är ok att hen inte är värst intresserad. Jag kan dock få hen att lyssna på mina förslag/beslut om jag inte blir för långrandig. Hen har en del åsikter också. Helt ok situation.
Hon förvaltar hälften av våra sparpengar och är mer försiktig med relativt stor andel på sparkonto.
Då kan jag kompensera med mycket mindre på sparkonton med sådär avkastning…
Utfallet med hyfsad avkastning spenderar vi dock med gemensam ansträngning och likvärdiga preferenser på resor och god mat och annat roligt.
Nu gissar jag Nestor men det är sannolikt du som tjänat betydligt mer och i princip på egen hand finansierar er livsstil?
Det är en viss skillnad när man som TS har två jämbördiga löner och bidrar lika mycket. Många i min bekantskapskrets har det så, två höga löner, och ena parten är mer riskbenägen och planerande medan den andra inte är det. Om den ena parten är ok med att den andra styr är det förstås inga problem. Men det finns ju många beslut man ändå måste fatta gemensamt för att komma framåt när bägge bidrar likvärdigt till ekonomin.
Kolla detta inlägg, inklusive kommentarer!
Ska fundera lite på hur man skulle kunna göra ett avsnitt, men jag håller med många av de tidigare kommenterarna. Det som jag kan bidra till är att prata om effekterna av ekonomin - få (utom här på forumet) är intresserade av själva pengahantverket.
Dvs. att istället för att prat aom hantverket (fonder, strategier, sparkvot etc) prata om det som pengarna kan göra möjligt. Det vill säga prata om framtiden, önskningar, drömmar, mål, vad man skulle göra mer av eller mindre av om pengar inte var ett problem etc. Prata mer om frågan “varför” snarare än frågan “hur” som vi tenderar göra i forumet.
Så en bra startfråga att börja prata med någon som inte är intresserad brukar vara:
Om vi låtsas att pengar inte vore ett problem - vad skulle du vilja göra mer eller eventuellt mindre av?
Ja, på egen hand är en överdrift, men visst är det jag som har bidragit mest rent ekonomiskt. Samtidigt hon har bidragit med då mycket annat, socialt. mänskligt, praktiskt så jag har ingen anledning att klaga.
Att hon har ett ekonomiskt sunt förnuft räcker för mig. Att ta det fulla ansvaret för familjens strategi vad gäller placeringsr har jag inget emot.
Det här är ett mycket intressant ämne. Samtidigt uppfattar jag det som lite oklart vad ts ambition är. Handlar det om att diskutera ekonomiska beslut, ha en gemensam bild av spara/spendera, intressera sig för långsiktig sparande i aktier och fonder eller att gemensamt satsa på FIRE?
I mitt eget fall har jag ett betydligt mer avancerat intresse och har egentligen inte försökt ändra på det. Gällande spara/spendera har jag lyckats få till en gemensam linje. Lite kompromissande har krävts men jag känner till dessa frågor och kan leva med dem. Gällande långsiktigt sparande så har jag satt upp ett månadssparande till henne och även sett till att beloppet blivit rimligt. Jag har inte någon tydlig ambition att komma längre än vad jag gjort men kanske har jag gett upp för tidigt?
Intressant tråd och jag tror att många av oss som hänger här på RT kan känna igen sig i viss utsträckning när det kommer till just detta. Kan tänka mig att många som jag har ett väldigt stort intresse men också vilja att öka sparkvoten och diskutera detta ämne väldigt ofta på hemmafronten.
Jag lever i dagsläget inte som sambo men har en partner/fästmö sedan 3år tillbaka. I och med att ekonomiska frågor och beslut kan leda till svängningar i förhållandet och samtidigt som jag har ett stort intresse och hon ett litet intresse så blir det svårt att föra ämnet på tal. Det finns också en skillnad i hur vi lever och ganska stor skillnad i lönen där jag alltid har ganska mycket över och sparar mycket medan hon lever mer lön till lön för att klara av sin vardag med barn osv.
Jag har gjort vissa saker som omnämns i tråden också. Just detta att prata om mål och framtid har gjort att man kan smyga in saker kopplat till ekonomin och hur man löser detta. Jag har därmed också insett att man får nöja sig vid små vinster och att en relation är ett livslångt pussel där man får hitta sina vägar och ansvarsområden i relationen.
Följer tråden med intresse av att höra andras tankar och idéer. Men viktigt att inte trötta ut sin partner med sitt intresse/hobby då kan det snabbt slå bakut och bara bli en dålig konversation och negativ spiral istället.
Tack för kloka tankar, har fått lite insikter och ännu fler tankar när jag läser era svar. Jag styr redan mycket med ekonomin, och har bla startat pensionssparande, buffert mm, och delat med mig om tankar kring dessa. Min partner håller med och låter mig styra precis som jag vill. Mindes inte ens att vi hade ett buffert konto med massa tusen på när vi drabbades av vattenläcka exv. Bidrar ekonomiskt lika mycket.
Problemet är väl just det att jag är själv vid rodret, inte för att jag tycker ansvaret är jobbigt utan för att jag vill ha min partners input. Ska vi satsa på att amortera på boendet eftersom vi funderar på att flytta till större inom en viss tid? När tror vi att det blir? Vad vill vi och vad behöver vi avs boende? Eller ska vi hålla oss inom den budget vi får genom försäljning av befintligt boende, för att instället satsa på att öka vår passiva inkomst via fonder/aktier? Eller ska vi satsa på solceller för att bidra till miljön och våra plånböcker? Hur ska vi spara till barnen, hur mycket, vad får det för konsekvenser för dem? Hur pratar vi med barnen om pengar? Om pengar vi har/spenderar/sparar, så att de blir ansvarstagande och får goda förutsättningar att hantera sina ekonomier självständigt framöver och bli vettiga ödmjuka individer? Hur mycket kan vi lägga undan varje månad? Dvs vad vill vi avstå, och för vad? Ska vi satsa på fire för en av oss så att vi kan gå i pension samtidigt? Hur lägger vi upp det i så fall? Detta är bara några av frågorna jag grunnar på nu. Och det är ju rätt stora frågor.
Visst kan jag lägga upp en plan och en kurs och styra skutan ditåt (då med forumets hjälp som någon föreslog), men vi är ju två som ska segla/ro/vad man nu gör. För mig är det obegripligt att inte vilja vara med i hela ledet. Så det är inte detaljerna i hur sparandet och investera det ska gå till, snarare en diskussion om livet, både i stora drag och mer specifikt. Men jag är också väl medveten om att min partner bidrar på många många andra sätt än just med planering av ekonomi och livet, och det är inte hela världen om det förblir så (jag har nog halvt ställt in mig på att det blir så, att tillfråga ett internetforum brukar inte vara mitt första sätt att försöka lösa något i min tillvaro med min partner). Men jag ska definitivt prova de mer öppna metoderna med drömmande, och att långsamt försöka öka intresset med små steg, ge lite tankeställare etc istället för att försöka sitta ner vid köksbordet och försöka diskutera/resonera fram en strategi. Ska också prova de litteratur- och podtips som dykt upp!
Hoppas det inte blev jätteflummigt nu. Tack för era kommentarer!
Varför inte helt enkelt fråga din partner hur hon vill ha det? Det verkar enklast tycker jag. Jag menar inte nu att köra på som hittills utan att mer direkt få henne att ta ställning till modellen med dig som ”ekonomisk styrman”. Du kan samtidigt erbjuda att ha någon sorts ekonomiska avstämningsmöten en gång per halvår. Där kan du lägga fram att ni nu fått ökad inkomst och borde kunna öka månadssparandet, att det vore bra med en större buffert eller andra liknande frågor. Det är fortfarande du som styr skutan men hon blir delaktig i besluten till någon del.
Törs jag göra en liten utvikning i marginalen?
Du skriver om ev FIRE för att kunna gå i pension samtidigt. Jag gick i pension ett år tidigare än min fru. Jag fick då detta råd av min granne. “Ta vara på den här tiden, Nestor. Den kommer aldrig tillbaka”.
Han hade inte helt fel. Jag hade inga som helst problem detta år. För att välja FIRE måste man vara helt övertygad om att detta är rätt beslut. Trots allt är en tidigarelagd pension inte gratis, minst sagt.
Därmed inte sagt att jag är helt emot FIRE. Den är säkert bra för många, men inget för mig.
Menade grannen att du skulle ta vara på tiden då du var ledig ett år själv?
Min hustru är åtta år äldre än mig och jag funderar på att sluta jobba samtidigt som henne. Jag vill inte bli pensionär när hon är 73 år eftersom det då är stor risk att vår tid tillsammans som någorlunda pigga pensionärer blir för kort.
Ja, så menade han. I mitt fall, ett år var inga som helst problem. Jag fick anta “hemmafrurollen”, vilket bara var nyttigt.
Att gå i pension så många år i förtid är i min värld oerhört kostsamt för en normalinkomsttagare. Hade jag varit i den situationen när det begav sig hade jag utnyttjat en tjänstepensionslösning och gått hem vid 61 års ålder.
Fyra extra år gemensamt där man kan unna sig en hel del är bättre än åtta år där man måste vända på slantarna.
Känner väl igen detta från min omgivning.
En möjlighet som kan hjälpa beslutsfattandet på traven är att ni bokar in en ekonomisk rådgivning på banken. Inte för att du/ni kanske behöver råd men som ett sätt att få hjälp med en utomståendes argument för hur ni bör sätta upp barnsparande och planering inför framtiden. Lite som ekonomisk parterapi…
Jag räknar med ungefär 200000/år som läget är nu så ja, det blir ganska kostsamt.
Ett alternativ är att jobba mindre. Kanske fem timmar/dag så behöver jag ingen lunchrast. Resurs som bara behövs under skoltid med arbetstid 8-13 kunde vara helt okej ett par år när min hustru blir pensionär.
Låter vettigt. Själv hade jag 4-dagarsvecka sista året före pensionen. Helt värdelöst! Arbetsgivaren tyckte att jag skulle hinna med lika mycket på 4 dagar som jag tidigare gjorde på 5 dagar.