Det senaste jag plockat bort är onsdagar. Dvs jag har gått ner i tid. Tro mig, det var svårt steg att ta. Men olika situationer på min arbetsplats (som ingen rår för) har gjort att jag pressats till det yttersta och det gick bara inte mer. Alternativet hade väl varit att köra på och sen springa in i den där väggen
Men nu är det som livet runnit tillbaka i mina ådror. Tror mest det beror på att jag fått en dag som är till mig. Helgerna går mycket till familj och vänner. vardagarna till jobb som gör mig så trött att jag inte orkar något på eftermiddagarna. jag alltid haft behov att vara med mig själv, vara själv. Och nu har jag gjort utrymme för det och det är perfekt att ingen annan jag känner är ledig för då behöver jag inte ta hänsyn till någon annan.
Börja tacka ja till livet trots att omständigheterna inte är som jag önskar. Jag och min sambo är ofrivilligt barnlösa och livet har varit på paus en lång tid nu. Jag har inte haft lust till nånting och i år när jag fyller 30 har jag känt att jag inte har någon anledning att fira.
Den här j*vla pandemin har ju också sugit ut lite livsglädjen ur en och nu börjar jag starkt känna att det får vara nog. Det är bra med ledsamheterna nu. Jag ska ordna en riktig jävla pangfest med mina närmsta vänner när jag blir 30 och se till att skapa fina minnen även om livet inte är exakt där jag vill att det ska vara. Min sorg börjar som man kanske hör gå över till att jag börjar bli förbannad. Jag vet inte, men jag tror det är sunt .
Alltid intressant med nya slags avsnitt men av alla 240 avsnitt så har jag nog tyckt två av dessa varit meh och det var det typ tredje bilavsnittet och detta. För att vara lite konkret så tänkte jag efter att jag lyssnat klart på avsnittet, “WTF did i listen to?” jag hängde inte med i 50 % av diskussionerna och uppenbart har jag svårt för det här abstrakta diskussionerna. Jag säger därmed enbart att avsnittet inte passade mig men förstår om många kanske uppskattade det.
Jag önskade fredag men min arbetsgivare kunde inte lösa fredagar denna terminen.
Så det blev onsdagar som jag också funderat lite på och det har blivit riktigt bra. Kanske bättre än fredagar skulle blivit
Jag ville fredagar för att få långhelg, för den känns ju alltid så kort. Men om jag ska vara ärlig tror jag att fredagar mest hade blivit att jag städat och handlat, lagat mat inför mitt heliga fredagsmys.
Sen tror jag just för min återhämtnings skull att det är bra med ett avbrott mitt i veckan. Där jag får sovmorgon och sen gör något för mig själv som går på massage/loppis eller bara är. Sånt knökade jag ju in på helgen förut så nu är det inte så mycket som ska klämmas in samtidigt.
Jag har nu mer ork de andra vardagarna också och det vet jag inte om jag haft om jag kört fredag, men kanske hade det också hjälpt🤔
nu är det aldrig långt till ledighet, det är alltid snart helg eller snart ledig dag på gång
Samtidigt beror det ju på syftet. För mig är det just nu återhämtning och då tror jag onsdag är bäst.
Men om det inte varit för den sakens skull hade nog fredagar varit att föredra. Då blir det mer möjligt att åka iväg på ”minisemester”. Jag såg framför mig att redan kunna åka till mina föräldrar på torsdag och vara med dom hela fredagen (pensionärer) för att sen komma hem lördag fm och fortfarande ha tyyp hela helgen med sambon. Det får bli i framtiden
Jag ville ha onsdag för att precis som du ha kort tid fram till nästa lediga dag.
Men det var svårt att få till med jobbet.
Inte så att arbetsgivaren inte ville utan det blev knepigt med projekten och samarbetet med kollegorna.
Enklast blev fredag då många checkar ut mentalt redan efter lunch
Materialet lämpar sig för undervisning i grundskolans årskurs 3-9 och för andra stadiets utbildning.
Och kanske som inspiration till en och annan på RT-forumet.
Sådär, nu var transkriberingen uppe och jag är på banan. Jag var tvungen att fundera på varför jag hellre läser än lyssnar, och tror att det beror på att jag har sjukt mycket möten i jobbet, där det ställs höga krav på delaktighet och aktivt lyssnade. Jag orkar helt enkelt inte lyssna och tänka mer efter en arbetsdag, så det underlättar att kunna läsa, otroligt mycket tack till Jan och Caroline som fixar det!
Jag tyckte avsnittet var intressant, och det var kul att reflektera över hur långt jag faktiskt kommit från ”Duktig flicka”. En hel del handlar att jag helt enkelt släppt känslan av att jag ska ta ansvar för familjen och allt som sker där. När jag väl gjorde det så blev livet enklare; jag räcker inte upp handen när klassföräldrar behövs, jag ansvarar inte för att köpa in presenter till makens släkt heller för den delen, tar ansvar för hans sociala liv. Det var en period när jag fick kommentarer från hans släkt kring allt från att åka och hälsa på, till att hålla koll på födelsedagar etc. Samma med huset och projekt som hör till där, jag tar inte på mig ett sinnes-samvete kring allt vi borde göra som vi inte gjort. Eller inom städning… eller inom fritidstider…eller… du fattar.
Kvinnor är inte familjens projektledare, och män är inte familjeförsörjaren som enbart behöver ha fokus på jobbet!
Jag gillade särskilt delen av föräldraskap, det är jättesvårt att få in de goda delarna jag upplever att både Caroline och Jan också vill få in. Ibland är man helt enkelt inte sitt bästa jag där… Det är nog i relationen med barnen jag växer och utmanas mest, krångliga ärenden eller komplicerade medarbetare på jobbet är ju en piss i Mississippi i förhållande till en gråtande pre-teen som inte förstår varför världen känns så konstig
Så, tack för ett bra samtal!
Det här var nog det flummigaste avsnittet någonsin. Jag kan inte ens säga vad det handlade om. För mig var det 78 bortslösade minuter (nja jag promenerade samtidigt)
Jag brukar verkligen uppskatta de “mjuka” avsnitten, men förstod heller inte det här avsnittet. Alls. Ingen riktning på samtalet. Så fort det började närma sig någonting som jag kunde ta med mig så avbröt någon för att prata om något helt annat. Jätteförvirrande.
Tack @tankespjarn för att du tog dig tid att delta i ett RT-avsnitt! Det känns som att du, @janbolmeson och @carolinebolmeson sitter på en massa kunskap och erfarenheter som skulle kunna vara intressanta att få ta del av
Tyvärr tappades bollen till stor del denna gång då det saknades stringent resonemang och tydliga frågeställningar.
Min uppfattning av detta avsnitt är att det mest blev ett virrvarr av anekdotiska händelser och berättelser som tyvärr inte nådde fram till mig med något tydligt och sammanhängande budskap.
Om man får önska så hoppas jag att ni gör ett nytt försök, då gärna med lite mer planerat innehåll och struktur i samtalet
PS. Låt gärna @carolinebolmeson skriva några frågor och kanske leda en del av diskussionen också, hon kom med en del frågor och inspel som jag gärna hade hört svar och resonemang kring.
Är det inte ett ännu bättre råd att säga: Lägg inte till saker som inte gör ditt liv rikare ?
Men det kanske blir lite tråkigare, ungefär som “konsumera smart” eller köp inte grejer du inte behöver det har vi hört förr.
Men visst, man får nog anta att folk konsumerar en otrolig massa skit som de “tror” ska göra livet rikare, så jag fattar
EDIT: jag tycker det var ett rätt kul avsnitt, det är en podcast. Vi kan inte förvänta oss 3d research och PowerPoint på varje. Stort tack! Avsnittet gjorde min hund promenad lite rikare
Det var intressant att höra diskussionen, men måste säga att det var långt från min verklighet. Jag förstår fortfarande inte riktigt vad meningen med avsnittet var.
”Gör ja när du är ja och nej när du är nej” - ja varför skulle nån inte göra det. Det är ju jättekonstigt.
Vad är det för kompisar ni har om ni inte kan säga att ni inte orkar äta lunch?
Och att se egot som nån annan än en själv? - det är ju du!
Så tack för nya perspektiv, men jag har aldrig haft de typer av tankar ni beskriver.
Jag kan säga att jag MÅNGA gånger inte säger ja när jag menar ja och nej när jag menar nej. Än värre blir det i perspektivet om att våga be om det man vill ha. Vi pratar inte om att beställa på restaurang utan sammanhang där det är att gå ut på risk att be om det man vill ha - t.ex. som Helena tar upp i intima situationer eller relationer med andra. Tror det här är min träning för de kommande åren…
En kommentar till dig @tankespjarn som dock kom på Yotube:
Har Helena läst Mindset av Carol Dweck? Tycker hon tangerar bokens idé ganska många gånger i diskussionen om att hantera att ha fel eller inte kunna.
Boken kan verka lite “självhjälpig” kanske men det finns en grundidé (understödd av forskning) och sedan massor med exempel som illustrera den idén.
Med lite spoilers tycker jag att Helena beskriver sin egen transformation från statiskt till dynamiskt mindset, om man ser det i den bokens perspektiv.
Tror det finns ganska många som kan sträcka upp handen på den. Förhoppningsvis också på ‘tillnyktrat’ delen!
Yes!
Och det gör skillnad även för mig som vän, ska du veta.
Ja, briljant och verkligen inte det jag blivit itutad/lärt mig genom historien - men absolut något jag arbetar med!
Steve Emery som är en av mina fem samtalspartner i säsong två av min pod snackar mycket om detta - som jag förstår det gör han jobbet i stor utsträckning själv. Har inte själv testat detta men liksom du är jag nyfiken på det!
Oh, blir alldeles varm i hjärtat av att läsa detta!
Asgarv
Då hoppas jag du har lite andra poddar du följer också - men liksom du så gillar jag blandningen på RT-podämnen.
Härligt att höra! Är det ngn bok du har läst som du fått nys på här som satt extra starka spår i dig?
Jag önskar jag hade känt dig då när det begav sig - mycket hjälpsamt att se denna lilla nedbrytning måste jag säga.
Oh. Ja.
Gisses!
Så fint att läsa! Blir allt lite nyfiken på att få ta del av fler av dina reflektioner från denna tid i ditt liv.
Haha - whatever floats your boat, som jag brukar säga. Hoppas han har glädje av den tolkningen och att den gagnar honom.
Skrattade högt av detta! Kändes lite otippad, men förstod ganska snabbt vad det handlade om.
Aldrig ‘bara du’ eller bara någon - det finns de som tycker om det och fann värde i det och de som, liksom du, inte förstod eller tyckte om. Och det är precis som det ska vara!
Heja dig - fantastiskt att läsa dina exempel som ger bevis på detta. Heja dig!
Word!
Så bra - då fick du åtminstone lite gagn av det - fast du hade så klart kunnat byta till nått annat podavsnitt tidigare. Det är förresten ett av de sätt jag blivit snällare mot mig själv, i att jag numera tillåter mig själv att inte läsa klart en bok om jag inte gillar den. Innan så tvingade jag mig ‘för hade jag börjat läsa den måste jag läsa klart den’. Suckar nästan när jag tänker tillbaka på hur knäppt jag har hanterat relationen till mig själv! (Vilket i stort är vad avsnittet handlade om, åtminstone enligt mig.)
asgarv
Det e nog ‘mitt fel’ att det blev som det blev, eftersom jag utmanade Jan i att INTE planera så mycket.
Det skulle vara det där med att ‘vi har svårt att förstå INTE’ som skulle tala emot, här är det ju tom två inten i en och samma mening.
Ja, det tror jag. Tyvärr.
Att reflektera över det emellanåt känns behövligt.
Härligt att höra att ngn kan ha den reaktionen i relation till detta - känner alltför få personer som lever så, och gläds åt att höra att du/de finns!
Whoop - bra där Jan!
Tack för detta inspelet förresten @janbolmeson, inte haft en tanke på att kolla efter kommentarer på YT (jag är såpass gammal och i ‘statiskt mindset’ att jag aldrig fått för mig att kolla efter poddar på YT - fast nu tryckte jag på play och lyssnar för andra gången till samtalet vårt ):
La detta svar där:
Lugna puckar Jan - nog har jag både läst och reflekterat mycket över Dweck. Så jajamen Simon, bra kopppling!
Bloggade om hennes tankar 2015, efter att i flera år ha blivit lite rädd av det jag uppfattade som ‘fundamentalistisk fixed/growth-metodik’ i skolans värld, istället för att (där) se det som ett mindset som är i mer eller mindre konstant flux (och inte minst, något som inte ska användas för att slå elever i skallen med, utan något som definitivt gäller ‘läraren’ också!).
Och jajamensan, i grunden har jag gått från att at en oerhört hög grad statiskt, till högre grad dynamiskt mindset - absolut! (Men fråga Caspian, jag kan vara enormt anti emellanåt, vi snackar om det i ett Buddhas by the roadside-avsnitt där jag går i lås om wordpress ‘nya’ editor för att bara ge ett exempel. )
Jag vill tacka ALLA som kommenterat här - och tycker att det är lika härligt att höra att det föll somliga på läppen som att höra från de som inte alls tyckte det var något för dem. Har länge sagt att jag ‘inte är för alla’ och detta är lite av ett bevis på det.
Gärna såna här avsnitt som är lite annorlunda och bryter av mot fondnörderiavsnitten… En sak som jag dock har väldigt svårt för när det gäller den här typen av diskussioner är, som jag tror nån annan kommenterade nånstans, att de oftast blir så oerhört egofixerade och narcissistiska. Jag mig min mitt jag jag… Mina rättigheter! Mina känslor! Idealet verkar vara att gå genom livet och bara ägna sig åt sådant som gynnar en själv. Även relationer med andra ses ur perspektivet “vad kan detta ge mig”. Med risk för att låta som en 1800-talsmänniska skulle jag hävda att man ibland bör göra saker även om man inte vill. Ibland är det rätt att göra självuppoffringar. Ofta är ens handlingar viktigare än “vem man är”. Ingen är perfekt “som de är”. Kompromisser är ofta bra. Det är inget fel i att vara duktig. Vissa relationer bör upprätthållas även om man inte får ut något av det själv.
.
):
)