#274 - Ditt jobb behöver inte vara din huvudsakliga inkomstkälla | Rich Dad, Poor Dad - del 2

Dagens avsnitt är en reflektion på förra veckans avsnitt om “Rich Dad, Poor Dad” och diskussionen i forumet som vi hade till det avsnittet här.

Det blir ett ganska personligt avsnitt med reflektion utifrån de föreslagna påståendena och frågorna från Kiyosakis instuderingsguide:

  1. How common is the approach to money taken by Robert’s poor dad?

  2. ​Robert’s rich dad said true learning takes energy, passion, and a burning desire. What are examples of when this has proven true in your life? What’s one lesson you never forgot, and why?

  3. ​Would the pay rate of 10 cents an hour—and then nothing an hour—have stirred in you the same reaction as Robert?

  4. ​Is it fear that drives most people to work? Are there other factors at play?

  5. Is the temptation strong to think that more money will soothe that fear? Why is that such a common reaction?

  6. ​What’s an example from your life when you reacted with your emotions? What’s a time when you were able to observe your emotions instead and choose your thoughts?

  7. ​Are the rich or the poor more susceptible to those controlling emotions of fear and greed? Why do you think that is?

  8. Do you think most people realize they are stuck in the Rat Race? Why or why not?

För att upprätthålla en stadigvarande tradition hamnar vi mycket i sidospår, jag lyckas kalla @carolinebolmeson för familjens “rutin-Hitler”, vi får svar på hur man blir en hund när man blir stor och mycket annat. Men det är en feature som ni får här på RikaTillsammans. :joy::heart:

Inspelningen finner du nedan och som vanligt kan du lyssna på det där poddar finns som avsnitt 274.

Tack till bl.a. @AC72, @LoA, @simino, @JesseX m.fl. för kommenterar som vi tog upp i avsnittet.

13 gillningar

Intressant avsnitt. Här kommer mina tankar kring några av frågeställningarna:

Som ni också konstaterar är detta den väg vi alla vaggas in i att tänka, dels under vår uppväxt men också genom de vi umgås med. Jag tycker också det är intressant att reflektera över hur de som har fattigtänket ser på de som har riketänket: antingen ”stackarn, hen vet inte vad hen ska göra med sitt liv, hen borde kanske bara skaffa sig ett jobb” alternativt ”hen har det bra som fått en massa pengar, jag däremot måste kämpa för min lön”. Jag tror att det som fattigtänkare är väldigt lätt att avfärda riketänkarna som några som inte har koll på hur man borde leva sitt liv.

Jag har fortfarande svårt att köpa att det enbart är rädslan som driver oss. När jag pluggade tog jag studielån och vande mig vid en viss intäktsnivå. När det var dags att komma ut i arbetslivet såg jag det snarare som en möjlighet att få en högre intäkt och därmed kunna konsumera mera. Jag tror att det är först när man varit i konsumtionsfällan ett tag som man börjar känna rädslan: för mig var det nog först åtta år in i arbetslivet när jag hade tagit så många lån att det inte fanns en väg ut. Men samtidigt hade jag ett otroligt driv att fortsätta jobba eftersom jag hade karriärsambitioner. Dessa ambitioner var betydligt starkare än rädslan att bli av med jobbet, och de var inte kopplade till mer pengar utan snarare till mer status.

För mig var det definitivt en väg ut ur lånefällan att få ett jobb med högre lön. Så småningom betalade jag av mina konsumtionslån och bakade in billånet i bolånet, samtidigt som jag tog till mig den viktiga lärdomen om att aldrig mer hamna i lånefällan. Helt plötsligt fick jag pengar över som jag inte visste vad jag skulle göra med, och tack vare att jag tagit till mig av tidigare lärdomar blev dessa pengar ett sparande och investerande för framtiden.

Jag tror att både riketänkare och fattigtänkare kan falla för känslor av rädsla eller åtrå, men på olika sätt. Som riketänkare är man rädd att bli av med förmögenheten och kanske jämför sig med de som är rikare, som fattigtänkare är man rädd att inte ha råd med räkningarna och kanske avundas de som lever livet med en klackspark utan några ekonomiska bekymmer.

De flesta kommer aldrig att inse att de är fast i ekorrhjulet och inte heller ha några ambitioner att komma ur. De ser det som sin plikt att jobba fram till pensionen och sedan leva på en bråkdel av intäkterna under resten av livet. Och de kommer alltid att se riketänkarna som några som fått fördelar i livet som de själva aldrig kunnat få utan att inse att de själva kunde valt att ta sig ur ekorrhjulet när som helst. Rädslan har helt enkelt omvandlats till trygghet och bekvämlighet eftersom de gjort det under så lång tid.

4 gillningar

Ny på forumet men lyssnat på alla avsnitt. Vill bara tacka för alla nya tankar och klokskaper varje vecka.
Nu levlar jag upp o ska börja delta i forumet!

13 gillningar

Här följer mina ,kanske osammanhängande, reflektioner över att vara rik eller fattig. Det har även att göra med hur man ”uppfattar/ser” sig själv. Och även hur omgivningen gör. Jag ser mig själv som fattig - jag använder det ena ordet av de två ytterligheterna. Eftersom ni använder inget ” mellanord ”. Men enligt ett par av mina bekanta är jag rik: du har hus,du har bil .,… fick jag höra.

Sen beror självuppfattningen även på det man har så att säga med sig i bagaget , alla - både bra och mindre bra saker, vilka hemförhållanden man kommer ifrån. Jag kommer från rätt så fattiga förhållanden - om jag utgår ifrån det i min bedömning av mig själv då är jag rik. I flera avseenden - inte bara vad det gäller förmögenhet utan även känslor,kärlek,relationer till mina nära.

Och nu kommer rädslan som ni har pratat om in i bilden. Du,Jan, och även någon annan här på forumet sagt till mig att jag skulle spendera mer av mina pengar - att spendera åtminstone hela min pension. Jag klarar mentalt inte det: jag får ångest den månaden när jag inte lyckats spara 4 000. Jag måste mentalt känna mig trygg med att jag har ekonomisk reserv.

Vi har också haft och med jämna mellanrum fortfarande har diskussion kring huset. Jag fortfarande hävdar att äga ett hus är ett bra(enligt mig t.o.m. utmärkt :grinning::grinning:) sätt av investering och sparande. Det tänker jag mer och mer på nu,i dessa tider. Jag hade nog inte klarat att bo i en lägenhet och betala en hyra på kanske 10 000kr + alla andra omkostnader. Nu har jag ”bara” driftkostnader. Och husets värde har också ökat - så jag ser det som både investering och sparande.

8 gillningar

Ett inlägg delades upp till ett nytt ämne: Apropå: “Kritisera inte om du inte har ett konstruktivt förslag själv”

Lyssnat ca 40min (en hundpromenad) hittills. Måste säga att jag verkligen gillade diskussionen och frågorna som togs upp. Håller med om det mesta och reflektionerna var intressanta och kul att lyssna på. (Har inte läst boken heller).

Jag tror faktiskt att det där med grupptrycket och rädslan att inte va som alla andra är extremt i just Sverige. Ett fenomen jag inte sett i andra länder. Vet inte varför, det är nått som ligger i kulturen. Kanske också i det sociala systemet :grinning: När man gör något lite annorlunda så funkar systemet inte lika bra. Man passar inte in. I andra länder jag jobbat bygger man tvärtom upp en viss stolthet och identitet runt att göra saker på sitt eget sätt. Man kanske gillar att vara lite annorlunda.

I grunden finns nog iofs en liknande rädsla överallt på det sätt som jag uppfattar att författaren menar, man måste betala räkningar i slutet på månaden. Vad händer om jag ändrar på mitt liv etc… ?

Bra jobbat som vanligt, ser fram emot resten. :+1:

3 gillningar

Absolut. Det viktigaste som jag dock tror boken vill förmedla är att i bokens betydelse handlar “rik / fattig” inte om mängden pengar utan tanke- och förhållningssättet. Man kan vara rik i betydelsen mycket pengar på kontot och ändå ha ett fattigtänk. Man kan vara fattig i betydelsen lite pengar på kontot men ändå har ett riktänk. Därav hans citat:

Broke is temporary. Poor is eternal.

Men blir inte det här lite att blanda saker. Ja, fattigt i betydelsen landsbygden i ett kommunistiskt land på 60-talet. Absolut. Jämfört med boende, ett par miljoner i värde på huset etc så är du absolut rik i betydelsen pengar. Men det kommer ju tillbaka till självbilden - där jag nog skulle våga påstå att din ekonomiska situation är bättre än du tillåter dig att känna att den är. Dvs. med all kärlek så skulle jag säga att du hamnar i “rik på pengar men från tid till annan med ett fattigtänk”.

Det med relationer, känslor etc, det är ju supervitkigt eftersom det till mångt och mycket är det som avgör hur lycklig, rik och självuppfylld man känner sig i livet.

Exakt. Det är precis det här som jag / Kiyosaki menar med “rädslan”. För handen på hjärtat mamma, du är 70 år gammal, du har mig och min bror, ett obelånat hus, du månadssparar - vad är det som rent rationellt skulle kunna hända ekonomiskt som inte vore hanterbart ÄVEN om du inte hade ett obelånat hus?

Här har jag ju en åsikt att du borde spendera pengarna - nästan gå lite bananas. För att prata i egen sak - varför inte ta hela familjen och Rune till en resa till Italien eller så? :grin:

Det blir nästa veckas avsnitt… :rofl::joy:

Ja, det här är ju selektivt tänkande… du hade ju haft avkastning på dina pengar i huset och lite sådant. :slight_smile:

(Kul att ha dig i forumet) :heartpulse:

14 gillningar

Ja, jag tror det också. En kompis har en teori om att det är t.ex. varför vi i Sverige är så “modemedvetna”. Att det egentligen handlar om rädslan att inte hamna på efterkälken eller sticka ut, så därför vi är vi så perceptiva för hur “man ska vara”.

Ja, och jag tror att det är väldigt få som har urskiljt att “rik”/“fattig” inte handlar om mängden pengar. Utan vi tror automatiskt:

  • Rik på pengar = riktänk
  • Fattig på pengar = fattigtänk

Jag träffar ju t.ex. många som tror att en företagare som sålt sitt företag för mycket pengar automatiskt är duktig på investera. Vilket är många gånger precis tvärtom.

Ja, den initiala tanken hos många av oss är att vi inte vill erkänna att vi styrs av pengar. För att vi värderar det som något “dåligt”. Men om man släpper taget om det och ser det värderingsfritt så är det väldigt många av oss som är rädslostyrda.

När jag frågar på föreläsningar eller i undersökningar: “Varför sparar du?” så är det väldigt ofta svaren kommer i form av:

  • För att ha en ekonomisk trygghet
  • För att slippa oroa mig för pengar
  • För att kunna hantera orförutsedda händelser
  • För att kunna gå i pension
  • För att ge mina barn en bra start i livet
  • Om jag bara hade X pengar på kontot så skulle mina problem vara lösta…
  • etc.

Jag kan argumentera för att alla ovan bottnar i någon form av rädsla eller “fattigtänk”. Återigen, utan värdering. Så är det defintivit för mig som har haft mycket tid att reflektera över dessa frågorna. Min grundtro - om jag ska överdriva en del - är ju att saker kommer att gå åt helvete, jag kommer förlora mina pengar och att jag kommer stå där ensam.

Tricket är ju att rädslan till viss del är biologisk. Du har större sannolikhet att överleva om du är rädd än om du är likgiltig (tänk om det prasslar i busken på savannen). Som Anders Hansen sa: vår hjärna är inte gjord för att göra oss lyckliga, den är gjord för att vi ska överleva.

Så tricket tror jag är att bara acceptera det, omfamna det och sedan förnuftigt från tid till annan välja något annat än det rädslostyrda.

4 gillningar

Bra avsnitt, riktig ögonöppnare (Y)

När Jan nämnde “om bara om jag har x antal miljoner kommer mina problem vara lösta”. Likande tänkte jag innan samt under min lärarutbildning.

“Bara om jag får lärarexamen kommer alla mina problem vara lösta” Nu när jag blev klar med utbildningen, uppkom andra problem som jag var tvungen att hantera. Exempelvis arbetslöshet, tvivel på yrkesval, tendens att jämföra sig med andra människor, ännu värre med sociala medier som påverkar än negativt.

Temat liknar en tidigare tråd om möjligheten att köpa en Porsche:Kommer jag kunna köpa en Porsche i framtiden?

2 gillningar

Jag håller inte riktigt med om det här. Jag har en grundtrygghet när det gäller pengar och det har inte med omständigheterna att göra så mycket som att jag är uppväxt i en familj som hade ett otraumatiskt förhållande till pengar. Detta har jag förstått i efterhand när jag jämför mig och syskons inställning till pengar i jämförelse med andra.

Det betydde inte att vi hade mycket pengar (typiskt radhusliv), men pengar var inte alls laddade i min familj. Jag tror att man kan jämföra det med att växa upp i en familj som är väldigt trygg socialt. Det är en sorts grundinställning som inte förändras även om omständigheterna råkar vara knackiga ett tag. Jag kan bli irriterad av att ha lite pengar men aldrig rädd. Min grundinställning är att det är ett praktiskt problem, inte ett känslomässigt.

3 gillningar

Så kan det säkert vara för många, och även för mig. Jag har stundtals styrts av rädslor och skulle vilja påstå att jag är mer rädslostyrd idag än när jag var ung och naiv. Följande ögonblick vet jag styrdes av rädslor:

  • Finanskrisen 2009 när många blev av med jobbet. Jag klarade mig även om många av mina kollegor fick gå. Mitt agerande för att råda bot på rädslan: jag gick med i facket
  • Alldeles för många lån så jag inte klarade månadsutgifterna utan att handla på kredit. Mitt agerande: avstå från lån helt och hållet och betala av de lån jag har i förtid
  • Besparingar som läggs på börsen, vad händer om jag förlorar dem? Mitt agerande: hålla stenkoll på hur mycket av ”mina” pengar som ligger på börsen och plocka ut dem allteftersom för att minska riskexponeringen

Följande ögonblick menar jag inte var styrda av rädslor (och där har du säkert en annan uppfattning):

  • Sökte ledarskapsroller inom arbetsgivaren. Ville utvecklas. När jag fick en ny roll så var det rent ut sagt med en skitlön men jag var lika naivt nöjd ändå
  • Sökte andra jobb för att jag inte kom högre upp i karriären på dåvarande jobb. Kom till helt nya branscher och lärde mig ofantligt mycket mer om mig själv och andra

Säkert kan man applicera ovanstående på rädslor också men det var aldrig min primära känsla. Snarare hade jag stannat kvar på samma trygga arbetsplats/roll om jag inte hade tagit till mig mod att söka nytt.

Tillägg 1: jag nämnde ovan att jag är mer rädslostyrd på gamla dagar och det är för att jag vill gå mot ekonomisk frihet vilket jag aldrig ens hade en tanke på när jag var i konsumtionstänket på yngre dagar. Numera tänker jag: ”har jag sparat tillräckligt”, ”kommer jag att klara mig när jag säger upp mig”, ”kommer pensionen att räcka till” etc. Med andra ord har jag ett fattigtänk fast jag i andras ögon kan betraktas som rik. :sweat_smile:

Tillägg 2: jag skapade en bild för att visualisera min livsresa. Jag skulle ha stannat i den gröna kvadranten. :smile:

3 gillningar

Intressant avsnitt då jag fortfarande känner mig som om jag sitter på läktaren och inte alls känner igen mig i många av de problem som tas upp.

Jag funderar på varför men tror att jag helt enkelt har ett helt annat perspektiv och helt andra värderingar och därför inte känner att fattigtänk/riktänk är ett verktyg jag har någon direkt nytta av.

På samma sätt ser jag på diskussionen om humankapital som jag heller inte ser att jag har någon nytta av. För mig är det intuitivt att det är en risk att investera i samma marknad som man har som arbetsplats och bör undvika detta. Jag har heller ingen oro för att min pension inte skulle räcka till då jag redan i dagsläget spenderar ca halva min lön utan att behöva snåla in.

Så det verkar helt enkelt som om många av de problemen som man försöker lösa i de mera känslomässiga avsnittet på bloggen har jag helt enkelt inte upptäckt…

Jag håller med jätteintressant avsnitt ärligt talat så tror jag att människan är jävligt rädd för det okända, de får oss att stanna kvar även om man vill vidare.

Jag pratade med Elsa 4 år häromdagen.
Hon vill bli hund när hon blir stor.
Jag frågade lite trevande hur det skulle gå till.
Och då sa hon att man måste önska det när en stjärna faller "

Det här är nog det vackraste med hela avsnittet :heart: Samt sorgligaste

Någonstans i vår uppväxt tappar vi oerhört mycket av vår fantasi och istället för att hitta en lösning till drömmen så ser vi enbart problem.

“Det är farligt”
“Ingen annan gör så”
“Tänk om jag misslyckas”
“Jag bara drömmer”
“Vad skulle andra tycka”

3 gillningar

Sant. Men så finns det också den minoritet som hela tiden vill testa gränser. Det är de som gör skillnad genom att flytta fram gränserna.

2 gillningar

Skulle precis till att skriva något bara för att se att Nils redan varit på den bollen:

För - det är väl DET som är en oerhört viktig aspekt att aldrig tappa bort:
Vi är olika.
Och lika.
Rädslor finns - absolut - hos alla med mindre än att man är felkopplad i någon mån - men vissa är mycket mer benägna att Gasa medan andra Bromsar.

Och just kombinationen är det som gör människan så framgångsrik, so far. Om än att det återstår att se, det är ju inte så många miljoner år hominider funnits än, så kanske det är att ta ut saker i förskott att hävda ‘framgångsrika’…

2 gillningar

Hej hopp! De senaste avsnitten (rich dad poor dad) har fått mig att fundera på kapitalismens roll i denna saga, eller snarare individens roll i dagens kapitalistiska system. Att bryta sig loss ur hamsterhjulet och inte jobba för pengar - utan ha pengar som jobbar för dig, det är ju utsökt i sig men vad är det man har gjort som individ när man gjort detta? Har man ”hackat” systemet, där jag uppfattar att det kapitalistiska systemet lite grann fungerar tack vare hamsterhjulet. Vad tänker ni kring detta? Eller är det kanske ett steg närmare en ”renare” kapitalism där varje individ är en aktör på marknaden?

2 gillningar

Lyssnade precis klart avsnittet och gillade infallsvinklarna! Tack för ett bra avsnitt.

Några tankar utan eftertanke:

  • avseende rädsla finns det ju många som tvärt om är för riskfyllda, tex avseende risk i portföljen. Investerare som har lite för stora andelar i högriskaktier som tesla och sbb osv. Värt å tänka på också.
  • jag gillade Jans historia om hans väninna som fastade med topplön i new york. Kanske för att jag alltid har tänkt att det är en av de drömkarrirärer många drömmer om när den egentligen kanske bara är, som ni sa, en ”gyllene bur”.
  • jag gillade Carolins idé om bokklubb på denna bok till nästa avsnitt. Skoj! Jag hoppas jag får tid till det tills nästa avsnitt.
  • det är uppfriskande att höra hur olika tankesätt Jan och Caroline har ibland. Det känns som flera gånger i detta avsnitt som Jan lägger upp en fråga och förväntar sig ett svar från Caroline och så kommer något helt annat svar fram. Å Jan blir förvånad för det var inte i den här riktningen som han trodde att frågan skulle leda diskussionen. Kul att olika infallsvinklarna dyker upp, och att ni fortfarande kan bredda varandras horisonter! :star_struck:

Edit: insåg nu att detta ju är tankar på fel avsnitt. Det var ju på avsnitt 273 jag hänvisade till. Jaja. :slight_smile:

4 gillningar

Det är egentligen inget nytt, förr kallades det “rentier”.
Lästips: Kapitalet i 20’e århundradet av Thomas Pikety (skippa sista kapitlen dock)

1 gillning

Tycker i bägge dessa två avsnitt att ni kommer in på riktigt intressanta och djupare ämne. Väldigt bra diskussion om hur mycket rädsla egentligen styr oss.

Den kanske intressantaste punkten tyckte jag var samtalet om varför vi så gärna vill tro att mer pengar kommer att lösa våra problem.
Kan bara instämma med er om att så inte är fallet. Inte för mig och inte för någon jag träffar, oavsett belopp.

Jag tror det kan finnas flera faktorer till det. en av dem blir mer en existensiell fråga. Jag tror att väldigt få människor ärligt kan säga ”Allt är bra nu. Jag behöver inget mer för att vara lycklig.” Buddistiska munkar tränar i många år för att kunna uppnå detta.
Vi känner alltid att någonting saknas för att vi ska vara lyckliga.

Den andra delen tror jag handlar om att vi människor i naturen är drivna till att alltid få det bättre. Detta driv är nog i sig inte negativt då det får oss att uppnå saker. Om vi inte haft något driv till att få ett bättre liv hade vi fortfarande levt i grottor.

Det svåra är att hitta balansen i att vara nöjd med det man har, men samtidigt ha kvar gnistan om att kunna få det bättre. Jag tror att tanken om att ”om jag har mycket pengar, då kommer allt bli bra” är en morot som får många av oss att arbeta, spara och investera för en bättre framtid.

3 gillningar