Dagens avsnitt tar avstamp i Robert Kiyosakis bok “Rich Dad, Poor Dad” och diskuterar olika aspekterna som hör till finansiell kompetens, två typer av investerare, att köpa vs skapa investeringar, att hantera istället för att undvika risk och mycket mer.
Huvudpoängerna i dagens avsnitt ser jag som:
En parafras på @Jonathan.S att finansiell intelligens handlar om att skapa sig ett större möjlighetsutrymme för att kunna lösa ett uppkommet problem på flera olika sätt.
De flesta människor kämpar i sin ekonomi eftersom de bara har lösningarna: 1) jobbar hårdare, 2) dra ner och spara eller 3) låna pengar.
Skillnaden på att 1) köpa från andra eller 2) skapa investeringar som andra köper. Där det senare kan ge stora vinster (eller förluster) på kort tid.
Att hellre managera risk än att undvika risk
Att finansiell kompetens består av en kombination av kunskaper inom 1) bokföring, 2) investerande, 3) marknadsförståelse, 4) juridik och enligt mig även 5) självkännedom.
Artikel kommer ikväll och transkribering kanske lite senare i veckan.
Du som är medlem på Patreon kan som vanligt se det utan reklam via denna länk . Notera att du även då slipper reklamen i forumet. Avsnittet ligger ute som podcast som avsnitt 281 där poddar finns.
Denna veckan provar jag att bryta ut reflektionsfrågorna till egna trådar eftersom de är riktigt bra och förtjänar ett bättre öde än att drunkna i denna tråd.
Oj, det är nog min miss tyvärr. Youtube gillar inte när man laddar upp dubletter så jag måste göra en 4k och en 1080p-version och jag blandade nog ihop dem idag. Sorry.
Mycket värdefullt avsnitt med väldigt många personliga kopplingar, vilket sätter det i perspektiv, tack så mycket
För mig blir det att börja knåpa på en tredje intäktskälla Humankapital och värdepappersinnehav räcker inte längre!
Angående att skapa möjlighetsutrymme, så är det bara del ett i att lyckas, del två är att comitta sig till den möjlighet man sedan väljer att försöka utnyttja.
Inom @janbolmeson och @carolinebolmeson favoritområde bollsport så är det detta allt anfallsspel bygger på (detsamma gäller iof även schack eller Civilization, eller vill jag hävda i livet i stort).
Låt oss se på exemplet amerikansk fotboll:
Först gäller det att fördela placera sina resurser (spelarna) över spelplanen för att skapa största möjliga beslutsområde. Man vill också försöka komma bort från de försvarande pjäserna som har motsatt uppgift - att stänga möjligheter. Helst vill man ge sin QB (den som har bollen) möjlighet att välja mellan en uppsjö av spelmodeller. Ska jag kasta bollen till A,B eller C? Eller ska jag kanske sparka bollen? Eventuellt springa med den själv?
(I vissa situationer kan läget vara så låst att det är bättre att ‘sätta ner ett knä’ för att få möjlighet att omgruppera eller helt enkelt ge över bollen till motståndaren och inrikta sig på förssvarsspel - riskminimering.)
Sen gäller det att ta själva beslutet. Då bör risk och avkastning utvärderas. En skicklig QB har likt en svampplockare varit många gånger i situationen tidigare och kan snabbt göra en välavvägd riskkalkylering.
Nu till min poäng - när beslutet väl är taget, då handlar det om commitment - att ge 110% för det man tror på. Väljer QB att kasta till spelare B - då ska hen göra det med så mycket kraft, precision, energi, professionalitet och engagemang som möjligt. Annars kanske möjligheten hinner stänga sig innan bollen kommer fram.
Min upplevelse är att många är väldigt dåliga på detta. De vill hålla alla möjligheter öppna hela livet på alla områden, utan att egentligen committa sig för något.
Då kommer man inte vinna många matcher, ej heller nå långt i karriären, kärlekslivet eller inom sig själv.
Rekommenderar boken ‘Essentialism’ - Greg McKeown för den som vill väcka fler liknande tankar.
Hahaha! Vad menade du med påståendet: Min mamma fyller 70 och vår dotter 11 då har vi 4 år på oss att resa . Får man inte resa efter att man fyllt 74 ?
Kram från din snart 70 - åriga mamma!
Tack @Pareto - du har helt rätt. Mycket viktigt perspektiv. Gissar att @Jonathan.S också har åsikter i frågan.
Skönt när det inte räcker att man får kommentarer från er i forumet, nu får man liksom feedback från deltagarna i tv-programmet också. Jag reser gärna även om fem år, men jag tror som @AC72 och @Pareto skriver att det är lättare de kommande fem åren än de kommer vara de fem åren därefter. Men - jag har gärna fel.
PS. Tänker att vi kanske snart får bjuda in dig till podden, vet ju att du har ett gäng fans här på forumet som gärna ser ett besök.
9 gillningar
janbolmeson
(Jan Bolmeson)
delade upp denna diskussion i ett nytt ämne
#12
En helt annan reflektion, mer om dig, i all välmening. Kanske bara jag, men det känns som att du (inte @carolinebolmeson) hamnat lite i en form av, om än kanske mild, men ändå en släng av ekonomisk panik? I så fall, vad eller vem är det som triggat den känslan? (Om jag nu inte år helt fel ute)
Jag tänker på återkommande kommentarer om ett stora dyra hus, höga elräkningar, var-Teslan-värt-det tankar, att inte kunna ta ut upp till brytpunkt för er båda på RT affären, som i sin tur triggat reklam (vilket jag sedan länge sagt/tyckt varit helt ok) och RT programmet.
Jag tänker att det ju inte kan ha gått så dåligt senaste året. WOBF borde gett ett bra tillskott. Huset borde väl ändå ha gått upp rätt mycket i värde på 5 år trots senaste årets fall (förvisso bundet kapital). Elkostnader är urhöga men borde väl ändå rymmas inom sådana risker som ingår i att äga ett stort hus. Det kunde ju varit en fet fuktskada istället.
Är det faktiskt att det gått dåligt eller känner du av en relativ fattigdom mot andra du känner?
Det känns inte helt likt ditt vanliga Happy-Go jag som ser långsiktigt på ekonomi. Men som sagt jag kan ju vara helt fel på det och ber då om ursäkt
Bra avsnitt och jag värdesätter er öppenhet kring att stressa, oroa sig, jobba för mycket, uppleva att man gjort tokiga val etc. Det visar på en sårbarhet och att inte ens ledande ekonomipoddare har bra svar på allt. Den inställningen trumfar alla fjantiga framgångspoddar och strategidiskussioner i min bok.
Kör så det ryker med reklamen, så länge den är hyfsat relevant och får RT på banan. Forum, podd och blogg är er och ni behöver inte ursäkta er. Det är ingen mänsklig rättighet att allt ska vara fritt och som vi brukar säga här så är man ju själv produkten när saker är gratis. Då föredrar jag lite konserverad gröt jag kan ignorera istället.
Det är f ö lätt att glömma att vi just nu lever i en perfekt storm rent inflations-/konjunkturmässigt. Idag är det årets kortaste dag. Imorgon börjar vägen mot sommarsolen. Tjoho!
Jag har också reflekterat över era återkommande prat (ältande?) om det här med att det är så dyrt med era fasta kostnader (hus och bil) och vad ni skulle kunnat få istället.
Sticker ut hakan lite och undrar varför ni inte lever efter era egna råd som Jan brukar prata om att han lär barnen, nämligen “hur kan ni få både och?” samt man kan bara spara en begränsad del men det finns ingen övre gräns på hur mycket man kan tjäna.
Saker ni har sagt så många gånger med självsäkerhet och nu låter det som att ni inte riktigt lever som ni lär utan överväger att spara in på en del saker. Är det så att inte hus och Tesla ger värde så absolut värt att ändra på men annars är väll alternativet att se till att ni kan ha både och.
Jan har ju t.ex. pratat om hur han gjort konsultuppdrag men då han gör det för skoj skull och har svårt att sätta högre värde på sina tjänster så får han 1/10 av vad han skulle kunna få. Låter som ett lätt sätt att ändra på detta och finansiera bort behov att välja bort dessa sker i era liv?
All välmening men jag blir lite fundersam över dessa diskussioner. @janbolmeson
Missat svara på ovan. Du har ju rätt i en del av sakerna ovan.
Det kommer säkert upp under året, men i korthet så ja, jag har ordnat så att vi kan ha både och genom olika sätt (t.ex. annonsering, mer samarbete, reklam i forumet etc). Men “problemet” är att för mig handlar det snarare om att bota symptomen än att ta hand om det underliggande grundproblemet.
Det underliggande grundproblemet handlar för mig mer om t.ex. självvärde och rädsla. Eller som min terapeut sa häromdagen:
Du försöker lösa ett problem som inte finns på ett sätt som inte fungerar.
Det är svårt att återge eftersom det är en som en hög kall spaghetti där allt är lite kladdigt och hänger ihop. Men det handlar mycket om rädsla och en sned självbild som nu har hamnat lite “in my face” och som jag känner att det är dags att börja hantera. Det kan se ut som en ekonomisk fråga, men det är mycket bara symptomen av det…
Jag reser gärna även om fem år, men jag tror som 